Att flytta till London har varit min dröm ända sedan barnsben och jag kan fortfarande inte ta in att det äntligen hänt. Mamma hade ofta sagt "När du slutar gymnasiet och ska gå vidare med pluggandet så flyttar vi gärna med dig till London, men inte innan det."och hon har faktiskt hållt det löftet. Jag och min familj har bosatt oss i en normalstor villa i centrala London. Eftersom vi kom hit bara för några dagar sedan så har jag knappt hunnit tittat på allt jag hade önskat. Vi hade haft det fullt upp med att packa upå våra saker men äntligen är vi klara. 

"Hur känns det nu då älskling?", mamma kommer in till mitt rum med ett leende på läpparna. "Jag trodde aldrig det skulle kännas så här bra att flytta ifrån vårat tidigare hus, allt känns så fritt här, liksom. Ett nytt liv har verkligen börjat.", fortsätter hon och tittar på klockan. "Klockan är fyra, ska vi kanske gå och handla lite i mataffären bara runt hörnet? Jag känner inte för Pizza ikväll igen faktiskt."

Jag skrattar och reser mig upp. "Jag kan göra det jag. Ge mig bara ditt kort så köper jag det som behövs, jag behöver ändå komma ut och se lite saker.", säger jag till mamma som bara nickar - nog glad över att slippa vistas bland människor just nu. 

 

Tio minuter senare står jag nere i hallen, redo för att gå och handla. Conversen var på och lika så mina skönaste svarta byxor. Jag undrade till en början ifall jag verkligen kunde ha på mig det här, men sedan kom jag på att det är ju trots allt bara mataffären jag ska till. 

Med Birdy i lurarna så går jag med raska steg ut för huset, ut på trotoaren och går gatorna neråt. Allt i mitt liv har förändras så mycket på så kort tid. Jag har behövt säga hej då till min allra bästa vän som flyttade till Göteborg i början på sommaren, sökt in till en ny skola som jag kommit in på här i London, gjort slut med min pojkvän och shoppat en hel del. Man kan ju säga att jag helt och hållet har börjat om, lämnat allt skit bakom mig och ser framåt nu. Det här skulle bli så otroligt bra. 

 

"Auch!", jag hör hur någon ropar till och det var inte förrän efteråt som jag lade märkte till att jag faktiskt krockat in i en annan människa, mitt inne på mataffären som inte var stor alls. Jag känner direkt hur kinderna hettar medans jag ser hur killen jag tydligt gått in i, ligger på golvet då han antagligen hade tappat balansen. Jag drar frustrerat håret bakåt och lägger ena handen för munnen. 

"Oh my god! I'm so sorry I didn't saw you!", ursäktar jag mig och killen framför mig ställer sig snabbt upp. Jag kan inte riktigt tyda på hans ansiktsyttryck hur han tar det hela när hans solglasögon satt påklistrat runt hand ögon, men han såg inte glad ut i varje fall, han verkar istället stressad. 

"Can't you see me? I haven't time for this!", konstaterar han och borstar av de lilla lortet som kom på hans byxor, min första tanke om denna kille är bara - bortskämd. Han verkar inte trevlig någonstans. 

"I-I'm really sorry.", svarar jag försiktigt och han tar sina händer för ögonen innan han tar av sig glasögonen. Vi omringas fort av massor med kameror och jag blir helt chockad, vad var det verkligen som höll på att hända?

"Oh no.", hör jag hur killen framför mig suckar tröttsamt. "It was just this as might not happend.", jag fattar fortfarande ingenting om vad killen pratar om men nog har jag sett han tidigare, jag kan bara inte minnas vart någonstans. "Follow me out, I'll protect you from this.", han lät genast mildare och lugnare på rösten, jag är först tveksam på om jag verkligen ska följa med denna främling, men samtidigt så känner jag bara att jag hellre kan följa med honom än att bli förföljd av massor av kameror. De störde mig inte alls så väldigt mycket egentligen, men när småtjejer börjar skrika och människorna bakom kamerorna började fråga konstiga frågor så blev situationen bara ännu mer pinsammare än vad den redan var från början. 

 

Vi sitter i en stor svart bil med tonade rutor och jag tittar storögt på den stora chaffören som körde bilen bort ifrån området, sedan fördes blicken vidare på killen jag tidigare krockat in i och han förstår med en gång att jag behöver en förklaring. Han rynkar pannan och skakar lite på huvudet. 

"Sorry if I was upset lately, I was just afraid of people should see me, but it was wrong of me to go into you. I just had to hurry.", jag förstår i den stunden att det faktiskt inte varit jag som gått in i killen, utan killen som sprungit in i mig så att han ramlat. 

"Uhm.. That's okay, I think.", ler jag lite generat och tittar oförstående mot killen. "Ehm.. Did I know you? Because I think I've seen you before?", frågar jag och det är nu min tur att rynka på pannan. Killen skrattar och ler ett otroligt vackert leende, aldrig har jag sett något så vackert. 

"Well. I'm Liam Payne!", säger han och räcker ut sin hand. Jag känner då direkt igen namnet och känner mig då dummare än någonsin. Självklart var det en utav bandmedlemarna i världens största pojkband, hur kan jag vara så dum?

"I'm Maria.",  fnittrar jag och tar tag i hans stora hand. Det förklarar då genast varför han hade det bråttom, eller varför tjejer började skrika och kameror spred sig runt om oss. 

 

Liam och jag har kommit varandra riktigt nära. Jag har även fått träffat resten utav One Direction gänget och de är faktiskt väldigt trevliga även bakom kamerorna. Hatet och de elaka kommentarerna har jag bearbetat väl, jag har i min familj vid tidig ålder fått lära mig att jag inte ska bry mig om vad andra tycker, det är något jag fört med mig under hela min uppväxt och det är inget undantag att jag inte tänker så nu heller. Liam är min vän, min bästa vän till och med, och inga fans i världen kan skilja oss åt. 

Idag kommer även killarna hem ifrån deras turné och jag ska om bara några minuter träffa Liam. Han ska komma hem till mig och vi ska ha några av våra traditionella filmkvällar, dock utan killarna och deras flickvänner denna gång. Ikväll var det bara Liam och jag vilket går bra det också. 

Det var även min tur att välja film idag, eftersom skräck och criminal aldrig varit något för mig så får det helt enkelt bli något annat idag, nämnligen Mean Girls 2. Jag må ha sett den tusentals gånger, men jag älskar den varje gång. Det ska bli kul att se vad Liam säger om den. 

 

"Actually, I haven't seen it before.", skrattar han när jag visar honom fodralet. Han slår sig ner i sängen och lägger täcket över sig medans jag sätter igång filmen. "I have one thing to tell you, Maria.", säger Liam efter en stund och jag tittar frågande på honom. Det glädjer mig att han vill dela med sig om någon nyhet, men var han verkligen tvungen att göra det mitt i våran filmkväll? jag hoppas det inte är något som kan förstöra kvällen, som om att han påminner mig om att han åker bort om bara fyra dagar igen. "I've thought alot when I've been away from you.", börjar Liam och jag vänder mig om för att istället lyssna på vad han har att säga. 

"Are you going to tell me that you've missed me Liam?", ler jag och tittar busigt på honom. Vi brukar vanligtvis bara reta varandra och vara oseriös under alla våra samtal, men konstigt nog så skrattade Liam inte alls, tvärtom, han såg dessvärre allvarligare ut. Jag sväljder hårt och rynkar på pannan. 

"When I first met you in the store, I had no idea you'd be this important to me, actually.", yttrar han och jag kan inte låta bli att hålla tillbaka leendet. "Don't judge me now, but I really like you Maria, more than a friend.", han biter sit i läppen och pustar ut. "Oh, Finally I got it said.", ler han och jag känner hur glädjetårarna rinner. 

"Really Liam?", frågar jag för en extra bekräftelse. Han nickar försiktigt och tittar med sina bruna ögon in i mina. 

"I like you too, I liked you the first time I saw you. I haven't dared to said something before.", erkänner jag och Liam flyttar ner på golvet där jag sitter. Hans leende är klistrat på hans läppar och känslan inom mig går bara inte att förklara, jag är bara så lyckig över att killen jag verkligen gillar har känslorna besvarad. Det är verkligen en underbar känsla. 

"I really want to kiss you right now.", skrattar Liam generat och mer hinner han inte säga innan mina läppar möter honom i våran första kyss, någonsin. Men oj vad bra den var, det var precis vad jag hade förväntat mig, om inte bättre. 

Är trött och hade den här delen redan klar, så publicerar den nu faktiskt. När nästa kapitel kommer vet jag inte riktigt, jag är på gång men det går lite segt, därför kör jag med en One Shot. 

Kanske hinner jag publicera nästa kapitel redan ikväll, annars kommer det imorgon. Ni får hålla utkik! :D kram.