#5 one shot till Jenny - we against the world

 
Det var nu tre veckor sedan sist och saker och ting har hänt. Harry och killarna är mitt uppe i sin världsturné och jag har mitt liv här hemma i London. Alla vet om det, mamma, pappa, vänner och till och med vänners vänner. Alla utom Harry. Jag har under många omständigheter försökt att berätta det för honom med varje gång har vi antingen blivit upptagna eller så har det bara inte kommit det där perfekta ögonblicket till att berätta sanningen helt enkelt. Okej, ska jag vara ärlig så är jag rädd för hans reaktion. Han har ett väldigt jobbigt schema just nu, det är stressigt nog för honom att bry sig om mig, ska han verkligen palla med en till att behöva tänka på? 
Idag är dagen jag i varje fall ska berätta, oavsett vad som kom i vår väg. Eller hur det än blir så kommer han att märka oavsett, magen var inget man kunde dölja längre, som jag lättare hade kunnat täckt under de tidigare gångerna vi träffats. Det gör mig glad att han faktiskt lyckats övertalat Paul att få åka hem i några dagar endast för att fira våran treårs-dag tillsammans, det är verkligen något speciellt för oss båda så jag är så glad över att han fick tillåtelse till det. 
Det har varit jobbiga tre år att handskas med. Elaka fans som till och med sänt mig hotmeddelanden. Men efter att Harry sagt i en intervju att jag gör han lycklig för ungeför ett år sedan så har bara hatet minskat och minskat, vilket jag är väldigt tacksam över. 
Jag har precis fått reda på att Harry sattit sig i bilen påväg hem igen, så jag förbreder mig att han ska vara hemma om ungefär tjugo minuter. Jag har också medvetet tagit på mig ett tajt linne för att se om Harry verkligen ser skillnad eller inte. Bara att tänka på allting gör mig så nervös. Även om jag vet att Harry inte är den personen som sviker en när man behöver honom som mest, så kan jag ändå inte sluta tänka mig det värsta. 
 
"Babe, I'm home!", en trött men ändå glad kommer in genom dörren, slänger sina väskor på golvet och går raka vägen fram till mig som sitter i vardagsrumssoffan. Jag tittar åt hans håll, reser mig upp och halvskuttar in i hans armar. Jag kan inte hjälpa att tårar rinner ner ifrån min kind, men det är en sådan lättnad över att äntligen se honom igen. "Oh no, beautiful. Don't cry, I'm here now.", han strycker sin ena hand över mitt huvud och pussar mig ömt i pannan. 
Jag lugnar ner mig så gott som och tittar in i Harrys gröna ögon. Jag kan bara inte tänka mig att det faktiskt finns en liten Harry inom mig som sparkar i min mage, det är helt overkligt. 
"Oh Harry, finds no words to happy I am to finally see you, smells your odour and just being in your arms again. I've missed you to much", säger jag och lägger huvudet vid Harrys hals och känner ännu mer hur ljuvligt han doftar. Världens finaste kille, tjejfavorit och kanske till & med pappa. 
"I love you, Jenny. Forever and always and you know it.", förklarar han och pussar min hjässa. "No matter what. As I said before, we can do everything together"
"Are you really sure?", frågar jag rakt ut och släpper taget om Harry. Han tittar oroat på mig och lägger sin vänsterhand på min kind. Jag sänker huvudet ner till magen där även hans blick fastnar. Sakta tittar han upp och möter min blick då jag endast nickar. Han tar hjälp av väggen som stöd för att inte ramla och tittar ner mot golvet.
Jag lägger benen på ryggen och springer in mot köket där fotografiet ligger, sedan skyndar jag mig tillbaka till vardagsrummet där Harry nu sitter på golvet. Jag ger honom bilden och ler smått. 
"It's a boy.", säger jag och han tar försiktigt tag i kortet och jag kan se hur tårar faller ner ifrån hans kinder. "I haven't wanna told you over the phone and when we have seen each other it hasn't were any good time to talk about it, you have to focus on the tour and stuff.. But now you had to know.", säger jag och blickar ut genom fönstret när jag fortsätter att prata eftersom Harry varken säger något eller verkar vilja säga något. "I don't know about you, but I can't take away this kid. It's a part of me now and if you're not ready, I'm fine with that."
"Are you ready?", frågar han plötsligt, tittar på mig och reser sig upp. "For having a baby, I mean?"
Jag rycker på axlarna och ser hur Harrys ögon återigen tåras. Jag vet än så länge inte vad han tänker, men som det ser ut nu så verkar Harry absolut inte vara redo.
"To be honest, no.", suckar jag och sätter mig förkrossat i soffan. "But I'm ready to give up my dreams to be a good mom and be there for my kids when they grow up.", Harrys leende ökar medans han släpper ner tårarna från sin kind. 
"Then we're insecure together. I have no idea to how to g höll med. Det var verkligen jobbigt att sova ensam om nätterna när man är van med att vakna upp vid någon, hundratals mil hemifrån och ifrån vänner. Det är ju trots allt för Harry som jag flyttat hit till London. Han lägger sin arm om mig som leder till magen och viskar söta saker i mitt öra. Det finns verkligen ingen finare än Harry. 
"Whatever people will say about this. I'm sure the most will accept us and like the fact that a miniature of mine are running around me.", skrattar Harry och pussar mig i nacken. Jag ler åt tanken att han har rätt, han har alltid rätt. 
"I'm so happy with you, Haz.", säger jag och vänder mig om emot honom. 
"I'm so damn happy with you too, babe. Couldn't be happier with you two beside me everytime.", säger han och våra läppar möts i en perfekt, passionerad kyss. 

Varsågod →Jenny←Denna förtjänar du verkligen och hoppas du blev nöjd! Kramar till er alla :) 
 
Nästa del kommer imorgon, är inte helt klar än och denna one shoten kom ut lite senare än väntat, haha ;) 

Jag vet inte vad jah ska säga för att du ska förstå hur damn begåvad du är my ?!

Svar: och jag blir liiika glad varje gång alltså gaah! tack, tusen tack <3
My Wesström

JAG VERKLIGEN DÖR INOMBORDS! Tack så himla mycket, jag finner inga ord på hur tacksam och glad jag verkligen är! Bara tanken om mig och Harry och ett barn, tanken på att bära Harrys barn i magen gör mig helt svimfärdig och att du gör det så bra gör det bara ännu bättre! Tack så otroligt mycket fina du, din skrivförmåga borde du göra någonting åt för det är så bra!!! Tack en gång till, tack, tack, tack!!! <3 <3

Svar: det var såå lite så! Tack för alla dina kommentarer fina du!! <3
My Wesström

Åh, den var riktigt bra! Du är grym, mer bhöver jag inte säga!<3

Gick tillbaka och läste det här igen och läste den här när jag hade musik i öronen och konstigt nog kom You & I på i mina hörlurar! Nästan magiskt haha! :D <3

Svar: Haha jaa verkliigen :D <3
My Wesström




Kom ihåg mig?