everything has changed, chapter 26

- Jasmin -

"I didn't want to destroy your christmas, Jas. That's why I didn't called you from the first time.", snyftade hon och fortsatte snabbt. "Josh had a fight last night, again. He's at the hospital right now. It was he as started the fight but the guy who he hit was so much stronger than himself.", snyftade hon och jag himlade med ögonen. Josh må vara stark och väldigt snäll, en väldigt populär kille, men han var ju helt omöjlig på fyllan, precis som jag. Alltid skulle han hamna i bråk, och speciellt med sånna han aldrig någonsin skulle ha någon chans emot. 

"Yeah, that's the same Josh anyway.", skämtade jag och jag märkte direkt att Kimbely verkligen inte var på något skämthumör vid detta läget. Hon var helt tvärtom, arg, ledsen och besviken. 

"Do you know who hurt our Josh so much that he's at the hospital on the christmas? did you now who it was?", hennes tonläge var skarpt och jag hann inte ens tänka klart innan hon fortsatte. "It was your fucking boyfriends best friends. Louis Tomlinson!", röt hon i telefonen och jag stelnade till

---

Louis? Louis i One Direction? Louis som var Nialls bästa vän? jag hade träffat honom en gång och jag tyckte då han var väldigt snäll. Jag tänkte faktiskt inte döma honom efter någonting men jag kunde heller inte acceptera det han gjort emot min bästa vän. Hade detta varit för mer än en vecka sedan hade antagligen allt sett annorlunda ut. Jag hade förmodligen redan varit framme vid Louis och brytit av honom några ben, men inte nu. För vad skulle Niall säga? Många frågor bildades i mitt huvud medans Kimbely upprört skrek i telefonen hur mycket hon hatade Louis, hans flickvän som tydligen skulle varit där och hela One Direction. Jag tyckte självklart att hon överdrev till en viss del, men samtidigt så kunde jag förstå henne. Josh och hon hade känt varandra föralltid och hade till och med nästan varit tillsammans för några år tillbaka, dom var tajtare än någonsin, så att hon var rädd att förlora honom hade jag förståelse för. Jag tänkte däremot inte ta förhastade slutsatser och bestämde mig därför att vara lugn. Jag satt mest tyst i telefonen medans jag lyssnade på Kim som grät med känslor som aggrisivitet och sorg inblandat. 

"Please, honey. Take it easy, Josh is strong, he'll be fine.", försökte jag att lugna ner henne och jag suckade en aning medans jag hörde hur Kim snyftade mellan andningarna. "It may be christmas now, but if you want to, I can come to you and..-"

"No, Jas. No. I'm sorry for my words and everything, stay there you are and be with your family, you deserve it. Nothing is your fault, and not Nialls either. But I don't think I ever can forgive Louis for this. Josh is our brother, Jasmin, we have to be there for him.", hennes tonläge var utan tvekan lugnare och jag kände en lätt lättnad över hennes ord. 

"Yes I know and I will. I'll talk to Niall directly, say hi from me to Josh and tell him that I love him.", hon mumlade något om att det skulle hon göra innan hon lade på. 

 

Jag berättade vad som hänt för mamma då jag bestämmt mig för att åka hem till Niall. Jag visste inte hur han skulle ta det hela men jag kände att jag inte ville skriva till honom heller, det bästa var att bara få åka till honom, känna hand doft och vara inne i hans armar. Jag satt uppe på sängen och hade tagit av mig den tajta vita klänningen och istället satt på mig något enklare, som ett par jeans och en vanlig hoodie då snön fortfarande var ute och jag antog att Niall skulle föreslå en promenad för att prata.

"Are you sure about it? because what if he's not home or something else?", undrade mamma när hon ställt sig i dörröppningen. Jag suckade och skakade på huvudet. 

"If he's not home, well, then he isn't. I just wanna see him and talk to him a bit. That's all, I'll probably come home tonight again.", konstaterade jag och drog på den sista strumpan innan jag reste mig upp ur sängen i riktning mot mamma som bara stod och nickade. Egentligen gillade nog hon inte idén om att lämna släkten för pojkvännen ikväll - då hon hade sett fram emot en familjekväll - men ändå hade hon faktiskt gått med på det, utan några protester eller suckningar. Hon förstod mig faktiskt bättre än vad jag till en början hade trott.

"Let's drive to Nialls house then.", log hon och viftade med handen mot utgången. Jag gick ut ur rummet och tätt därefter följde mamma efter mig påväg ner mot hallen. 

Niall hade berättat att han skulle fira julen med familjen, så jag antog att han inte befann sig i sin lägenhet. Jag hade då turen att Maria kommit ihåg vägen till Nialls hus där hans föräldrar bodde innan han flyttade därifrån, där de tydligen fortfarande bodde kvar.

Mamma körde mig direkt dit. Jag tog djupa andetag innan jag klev ur bilen och gick in mot tomten där jag hoppades att Niall skulle befinna sig. 

Med långa steg klampade jag in på den lilla stigen som ledde mot dörren, jag gick upp för trappan och plingade på dörren. Länge stod jag och väntade i något som kändes som en evighet, men efter några minuter så hördes fotsteg innifrån och ett uppåtstickande hår som inte kunde tillhöra någon annan än Nialls, syntes i det runda lilla fönstret som fanns i dörren. Min tanke hade inte heller haft fel, Niall stod i dörröppningen och såg lika chockad ut som jag hade förväntat mig. Det förvånade mig inte heller att han hade helt vanliga kläder på sig, även på julafton. Med en helt vanlig t-shirt, en grå armlös hoodie som överdel och sina ljusblåa jeans på benen. Som vanligt såg han otroligt snygg och fräsch ut, även om han inte bar skjorta eller kavaj. Vi båda verkades granska varandra noga innan någon tog första steget till att säga något, vilket blev jag. 

"Sorry if I bother you, I just wanted to see you and talk to you about one thing.", jag harklade mig lite löst och log ett ganska tillgjort leende. Det gjorde ont i mig att veta att en utav mina bästa vänner låg på sjukhus, men samtidigt så var ju ingenting Nialls fel. 

"Oh, absolutely!", log Niall, dock inte lika övertygad som jag hade hoppats. Han lät nästan orolig över någonting. "Come in! My family is in there, you might say hello to them before we go upstairs?", han flyttade sig åt sidan och gjorde plats åt mig i dörröppningen. Jag bet ihop löst och hade aldrig trott att han skulle ha bjudit in mig till sin familj, men jag var verkligen glad över det och det märktes på honom att han var seriös. Jag klev in och tog snabbt av mig jackan. "I guess I don't have to force you to take my hand now?", skrattade han och ställde sig framför mig. Jag fnittrade och skakade på huvudet.

"Not at all.", försäkrade jag och tog hans hand i min. Tillsammans gick vi in till vardagsrummet där några igenkända ansikten syntes, dock var bara två av dem nya. Kvinnan bredvid Greg som höll i ett barn hade jag aldrig sett förr men jag antog att det var någon anhörig till familjen. Maura sken upp när hon fick syn på mig och reste sig genast. 

"Jasmin? Oh how big you've been!", utbrast hon och drog in mig i en kram. Ja, det var kanske inte det välkomnandet jag hade räknat med, men glad blev jag i alla fall. 

Jag hälsade på Maura, Greg, Gregs fru Denise och deras son Theo. Även Nialls pappa Bobby var på plats, han och jag hade tidigare kommit väldigt bra överens och även han mottog mig med glädje. Jag hade aldrig kunnat ana att Niall var farbror, men tydligt nog så var han det, till en supersöt pojke dessutom. Det var kul att se dem alla igen men jag insåg snabbt att det faktiskt inte var för Nialls familj jag hade kommit hit för, även om de var väldigt snälla. 

 

"What would you talking about babe?", jag hade lagt mig i Nialls gamla 120 centimeters säng som han inte verkade ha bytt ut. Tätt vid min sida låg Niall med huvudet lutat mot min hals. Jag kunde känna hur hans andetag slog mot mitt skinn så fort han öppnade munnen, det var en helt underbar känsla och tusentals minnen bubblade upp när jag tänkte efter på allt som faktiskt hänt i detta rum. Niall hade spelat med sin gitarr medans jag hade sjungit med, han hade lärt mig att spela olika TVspel och vi hade endast haft kul i detta rum, jag kunde inte minnas något som kunde göra mig arg här inne. 

"Ehm.. Is Louis okay?", frågade jag och Niall tittade häpnande på mig. Han hade nog inte alls trott att jag skulle ha vetat om det. "Well.. It was my best friend who Louis fighted against.", förklarade jag och Niall såg nu mest orolig ut. 

"What? Oh my god, is he okay? I mean.. Even if Louis lose I know he's strong and very strange when he got drunk.", jag log med tanken att Niall faktiskt brydde sig om en kille han inte ens kände. Det märktes hur han var van med att förekomma bland människor. 

"I really think he's fine. Kimbely said it anyway but she's mighty angry at Louis I think.", fnös jag och tittade ner mot Nialls huvud. Han log lite och skakade på sitt blonda huvud. 

"I'd it too if I was her. Louis deserve it.", skrattar han och jag hörde sarkasten i det hela. Ändå kunde jag inte låta bli att skratta jag också. Niall gjorde mig verkligen lycklig. 

 

"Do you wanna sleep over?", frågade Niall plötsligt när vi båda var djupt insatta i mobilerna. Niall befann sig inne på Twitter medans jag bara skrev med Kim och Kimbely. Jag hade ju sagt till mamma att jag skulle komma hem senare, men samtidigt visste hon att jag var trygg hemma hos Niall, bara jag berättade vart jag var.

"Yeah, sounds good. Then mom don't have to pick me up.", flinade jag och vände blicken mot telefonen igen. Att ligga i Nialls knä medans han lekte med mitt hår hade jag verkligen saknat. 

Att jag hade följt med en kille hem på fyllan, varit med han under natten och lämnat tidigt på morgonen igen hade blivit en sådan vana att jag helt och hållet hade glömt bort hur det var att bli ompysslad på riktigt, små pussar någon gång ibland, vara nära varandra, mysa och bara känna att man blev älskad, det var så himla länge sedan sist. 

"Jasminette?", Niall stannade upp med sina fingrar i mitt hår och tittade på mig. Jag nickade försiktigt och mötte hans blick, rummet var i princip kolsvart, det var tack vare ljuset från TVn som jag riktigt kunde se in i hans blåa vackra ögon. "I love you."

Magen pirrade och jag fick härliga vibbar genom hela kroppen, jag var verkligen kär i denna kille och jag hade haft fel under alla dessa tre åren, Niall var underbar, han hade inte förändrats något alls, han var samma gamla Niall. 

"I love you too.", log jag och lyfte huvudet så våra läppar pressades mot varandra. En hungrig, intensiv men ändå passionerad och mjuk kyss bildades och allt kändes bara så rätt. Det enda som nog kunde oroa mig var när vi båda åker tillbaka till London igen, skulle vi inse att vi lever helt olika liv eller skulle vi klara det i alla fall?

---

En liten sen del kanske, men men. Vad tror ni? När de båda reser tillbaka till London igen, kommer Jasmin gå tillbaka till sitt förra liv med att dricka, festa och ligga runt eller kommer Niall göra hennes liv till något bättre? 

 

Jag har även fixat en ny design, bilden i menyn fick vara kvar men allt annat är nytt. Jag blev riktigt nöjd iallafall. Vad tycker ni om nya designen? 

Nästa del kommer när ni kommenterat mycket! :D kramisar och TREVLIG HELG!

 

 

Nice:) okej, i love it!!!!!

såååååååååå bra omg meeer

Aw, jättefin del :D Du skriver så bra, man vill verkligen läsa mera! :)

Älskar den nya designen!!
Ett riktigt bra kapitel också, jävlar vad bra du är på att skriva! Får en klar och bra bild i huvudet, nästan som en film!! :)

Ha en bra helg! <3

Super bra! :D Älskar Kapitlet och sättet du skriver på! <3

Det måste gå bra för henne när de åker tillbaka! både delen och Designen är grym!:)

Jag älskar din nya design! Särskilt bakgrunden! När kommer det mer? :) ♥♥

Väntat på denna del hur mycket som helst, favorit i repris, DU ÄR GRYM! Kram! xx

My fatta hur svårt det är att förklra med ord för varje kapitel hur grym du är?! Du är värd nåt pris!! :D

woaaaah så bra! :D

Superbra !! Åååå älskar designen

Grym novell!
Kika gärna in på min novellblogg. En annorlunda twist på vad man brukar läsa om killarna :)

I väntan på nya delar på din pågående novell håller jag på att läsa igenom denna.

Sjukt bra, längtar bara efter att läsa vidare, Niall och Jasmin är perfekta tillsammans ju:')