everything has changed, chapter 38

- Niall - 

"You're not an asshole, Niall. Not Josh either, I was just mad.", viskade hon. Hennes andedräkt slog mot min hals och jag kunde inte låta bli att rysa en aning. 

"Ssch.", bad jag och strök henne över håret. "It's okay for me, it's Josh I'm worried for.", konstaterade jag och pussade henne hårt i pannan och andades in hennes godluktande doft. 

---

 

- Zayn - 

Efter intervjun hade jag, Lou och Liam samåkt med Harry hem till honom för att bara umgås. Niall hade stuckit till Jasmin på direkten, något som kanske lät tråkigt men samtidigt så var vi glad för hans skull, att han äntligen verkat hittat den rätta. Vi hade som sagt en dag ledigt imorgon, dock skulle jag tillbringa dagen med Perrie då Little Mix befann sig i London på turné just nu. 

"Boys, come here!", hojtade Harry ifrån köket, vi alla tre reste oss hastigt och gick med långa steg in till köket där vi möttes av Harry och en.. Tårta. 

"Uhm.. Yeah.", började Louis och flinade. "Who we celebrate?", vi alla skådade den lilla prydda tårtan med rosa strössel och stora jordgubbar blandat med björnbär uppepå. Det märktes att det var en hemgjord tårta och hembakade saker kunde man ju bara inte tacka nej till. 

"No one, I think. I just thought you guys were hungry for this.", flinade han och vi följde efter honom då han gick förbi oss, vidare in till rummet. 

"Yeah, right.", svarade Liam med ett skratt. "Niall isn't here though.", det var sant. Ingen älskade tårta så mycket som våran Nialler gjorde, men jag var ganska säker på att han hade det ganska bra där han var nu också faktiskt, något vi alla fyra nog kunde hålla med om. 

"We can save one piece for him, just because we're the best friends he ever will have.", skrattade Harry och skärde upp en lagom bit på en utav faten som antagligen skulle vara Nialls. "Come on, guys. Get all in on the cake! Tell me how good I was later.", Harry skrattade skrytigt och började äta av sin nyblivna bit han även skärde till sig själv. Louis var snabb med att ta sin tallrik till bordet och ta sin bit utav den utsökta tårtan. 

 

"So, Haz. Tell us about the girl we never have meet before.", beodrade Liam nyfiket med munnen full av jordgubbar blandat med grädde. För visst hade vi inte missat bilderna på Harry och den blonda tjejen inne på mataffären, eller gå ute i parken. Hon var väldigt söt faktiskt, påminde mig om Perrie i håret och de söta smilegroparna. Harry harklade sig och tittade generat på oss. Han blev ytterst sällan röd om kinderna då vi pratade om tjejer, men denna gång blev han faktiskt det, och vi alla visste vad det betydde. 

"Oh, Harry is in looove!", utbrast jag med ett tjut. Kanske lite överdrivet, men det var faktiskt längesedan Harry hade något ragg han också, därför så kanske detta var något för han. 

"No, I'm not!", försvarade han sig. "She's just Jasmins best friend, I've promised Niall to leave her alone until she will meet me again, which is never, I think. I gave her my number but she hasn't calling yet so, ah.", förklarade han, inte alls för besviket men inte heller något han kanske inte förväntade sig. Om hon var ett fan så antar jag att hon hade flygit på telefonen och ringt direkt Harry och hon sagt hej då, men jag antar att hon var lika som Jasmin - inget fan alls alltså. 

"But.. You like her?", frågade Louis med ett flin samtidigt som han puttade till Harry åt sidan då de båda satt i soffan medans jag och Liam hade tagit plats i en varsin fotölj. 

"I don't know her that much, but she's cool. She really is.", vi alla tre tittade mot varandra och sedan på Harry som log lite smått. Detta kanske kunde bli något för Harry, något som inte bara varade i några veckor. Men hoppet om det försvann genast direkt när Harry öppnade munnen igen. "But I don't think I can love my best friends girlfriends best friend, you get it? she's really cool, yeah, but I think we just can be good friends.", han lät allvarlig, något även Louis och Liam verkade se. Därför ifrågasatte vi inte det mer, Harry fick helt enkelt sköta det där själv. 

 

- Kimbely - 

Harry hade innan vi gick skilda vägar, gett mig hans nummer. Om han nu gjorde det ofta med tjejer han precis träffat visste jag inte, men vad kunde det betyda? jag skulle ljuga om jag sade att Harry inte var attraktiv, för det var han verkligen. Men jag hade svårt att kunna se oss som ett par, en bra vän kunde han bli, kanske till och med en bästa vän, men ett par - där hela världen kommer att kunna kommentera våran relation? nja, inte något för mig. 

Men frågan var ju, skulle jag ringa Harry? fråga om en fika och umgås som vänner? Kanske skulle Jasmin bli arg, fast och andra sidan, hur kunde hon bli arg? en annan sida fick jag se av henne sist vi sågs, en snäll sida som jag ytterst sällan var van vid att se. 

Jag satt här, i min tysta lägenhet då det enda som hördes var ljudet ifrån tvn som stod på. Jag tittade inte ens, men det kändes som något slags trygghet att den åtminstonde var på. Jag suckade, reste mig upp ur soffan som jag degat vid hela dagen, för att istället förflytta mig till köket för att sätta på tevattnet. Jag hann dock bara halvvägs då dörrklockan ringde, tre gånger. Antingen var det Jasmin eller Josh, något som fick mig att le. 

 

Jag öppnade dörren och möttes av en kall, blöt kille. De svarta håret var utspridd åt olika håll och hans ögon kisade rejält. Han bara stod där med ihopklistrade tänder och spända käkar. Av ren kunskap så kunde jag se att något var fel, väldigt fel. Något jag genast valde att ta upp. 

"Josh, what's wrong, babe?", jag drog in honom till min lägenhet och hjälpte honom av med den svarta dunjackan som var genomblöt av den regn-snön som föll ner från himlen. Han sparkade ilsket av sig skorna och gick direkt till mitt vardagsrum. "Do you want some tea, love?", utan att öppna munnen så nickade han på huvudet. Som tur var så funkade denna kokare så bra att man behövde bara vänta i ett par sekunder på att vattnet skulle bli varmt, något som uppskattades då jag har svårt när saker tar tid. 

 

Jag stoppade i en varsin påse med hallonte i muggarna när jag sedan gick vidare in till vardagsrummet där Josh fortfarande satt, denna gång med en filt inlindad hos sig. Försiktigt ställde jag muggarna på rumsbordet och kröp in i filten bredvid honom, jag rös av den kylan han bar på sin kropp men det kändes ändå bra att få vara nära Josh igen, det var längesedan sist då han haft fullt upp med sin flickvän de senaste dagarna.

"I went to Jas today.", sa han plötsligt och la sin arm över mig. Jag tittade på honom och jag kunde se hur han hade ögonbrynen höjda. "She wasn't home so Annie told me to go upstairs. After a while, the Niall boy came...-"

"Oh please, Joshie, please tell me that you didn't done something now.."; jag tog händerna för pannan och jag hörde hur han fnös lite. Något som lugnade mig. 

"No, no. Actually we agreed with each other very well. I like that guy.", förklarade han med ett flin. Jag lutade mitt huvud på hans bröst och lät han fortsätta berätta. "Uhm.. She came in and saw us when she suddenly was home.. Then she told us were she had been.", jag spärrade upp ögonen och antog att hon ännu en gång gått någonstans utan att berätta. Jag valde att vara tyst men jag kunde ändå ana. "She had been with Alfredo, you know. So I got very angry and yeah..", 

"God no!", jag reste mig upp och tittade storögt på min bästa vän framför mig. "Do you mean he I thinking about?", han svarade med en nickning och kisade ännu mer med ögonen. 

"She said nothing happend, but when she came in, she had a bruise on her cheek.", jag tog händerna för öronen, jag ville verkligen inte veta mer. Jag visste ju vad han tidigare gjort, inte bara mot Jasmin. "So, now I'm an asshole and overprotective. She told me to get out, so I did.. And here I am."

"You said that Niall was there too, what did he do?", frågade jag nyfiket och rättade till Josh´s hår så det kom till rätta. 

"He was there, she told him the same, like 'go to hell'. But I think he stayed, but I'm not him. I've became the second wheel now, Kim. It feels awful.", jag tröstade honom genom att lägga min arm bakom hans huvud denna gången samtidigt som jag pussade honom i pannan, jag kände mig som en mamma. Men samtidigt så var det precis på det här viset han alltid tröstade mig på och det var sånna vi var, vi stöttade varandra. 

"You will always be her best friend, Joshie. I think she thought exactly the same about you, actually. Recently you've been with Chlose pretty much, something that Jas didn't liked so much. She love you and you know her as much as I do. She can say horrible things, but we're like siblings, we always fix things, together, right?"

Jag drog han över håret och jag la märke till hans hårda andning samtidigt som hans hjärtdunkningar slog snabbt. 

Jag hade just slutit mina ögon när jag hörde hur ytterdörren slets upp. Både jag och Josh hoppade till av rädsla och vi väntade spännt på vem det kunde vara som inte knackade. Det var dock inte svårt veta vem som var så snabb när det kom till dörröppningar och även aldrig knackade.

Spegeln som satt i hallen visade precis tjejen jag anade att det var och jag var faktiskt glad över att hon var här. 

"Hey, Jas.", sa jag innan hon ens kommit in i rummet. En suckning kunde jag höra och direkt när hon visade sig innanför vardagsrummets två dörrar så såg jag att hon gråtit. 

"I had hope you were here, Josh.", sa hon med händerna i bakre byxfickorna. Ett svagt leende syntes på hennes läppar och hennes tårar nästan rann ner nu. Jag kunde faktiskt inte låta bli att le åt hela situationen. 

Jasmin må ha varit hjärt och respektlös under flera omständigheter, men hon hade alltid bett om ursäkt när hon vetat att hon gjort fel, en egenskap jag bara älskade hos henne. 

---

Lite längre kapitel denna gång då ni verkas tycka det tidigare var kort. 

Det är delade åsikter om Harry och Kimbely, men vi får vänta och se. Nu i detta kapitel kanske ni förstår hur de ligger till mellan dom, de ser varandra faktiskt inte som något annat än vänner. 

Ni fick dock läsa ifrån både killarnas perspektiv och från Kimbelys där Josh & hon hade en stor medverkan. Hur kändes det? var de tråkigt att läsa ifrån någon annan än Niall eller Jasmins perspektiv? 

Och hur tror ni att det bliir mellan Josh och Jasmin, nu då?;) 

 

Vet att ni vill ha massa drama, men lugn guys, det kommer.. Kanske inte så jättestort men har något jag viljat ha med ett tag nu, har bara inte funnits tillfällen, typ.. Haha! Kommentera gärna :)

 

 

 

sjukt jävla galet bra My :)

Bra somfan! Kul att läsa ifrån killarnas perspektiv OCH kimbelys, verkligen!! xx

Aww, vad händer nu då? Tänk om de har bråkat... (Niall och Jas alltså) Oh my! När kommer det mer? :)

jag älskar det!! hoppas i alla fall att det löser sig mellan Josh och Jasmin:) och jag längtar till nästa del!!! och en fråga ,vill du göra ett länkbyte? kramizzzzar <3<3<3

Inte för mycket drama bara haha! Dom får inte börja bråka och bli ovänner och sen göra slut för då dör jag, nej men ja hehe. Du skriver så himla bra och jag längtar efter nya delar hela tiden, keep going! Kram xx

Sjukt bra del men det kändes lite konstigt att inte få läsa Jas eller Niall's perspektiv. Men aah, hoppas verkigen det löser sig!

Asså nu närbåde harry och kim är osäker kommer det säkert bli nåt mellan de! :D

My du är grymt jvla äkligt duktig ^^ mer kramar i massooooor

Kul att läsa ifrån andras perspektiv faktiskt, eftersom de blir lite vaiation. Skitbra My! Really :) <3

Jäätte braaa!! :)Kommer ett kapitel idag? :)