we belong together, chapter 29

Tidigare:
Vi kollade in i varandras ögon ett tag innan jag sedan hungrigt pressade mina läppar mot hennes. Genast kom vi in i rätta stämningen och hon drog snabbt av sin tröja så hon inte alls hade något på överkroppen längre. Jag kysste henne längs halsen för att sedan fortsätta ner mot magen. Försiktigt kollade jag upp och såg hur hon njöt, jag flinade stolt och fortsatte längre ner. Eftersom Melinda inte sade emot så tog jag för givet att hon gillade det. Vi hade faktiskt tagit det lugnt med själva 'sex'-grejen och hade stannat vid hångel och beröringar, men magkänslan för ikväll sade mig att jag nu skulle få komma Melinda lite närmare än tidigare..

→ Liams Perspektiv ←
Den stora dagen var kommen. Dagen då jag lämnade England bakom mig för några veckor, vilket i och för sig hade sina för och nackdelar. Det skulle bli väldigt kul att sätta igång med jobbet igen, att få sjunga på stora scener i stora stadiumarenor var ju inte precis något jag kunnat föreställa mig för sisodär tre år tillbaka. Men det var samtidigt grymt svårt att säga hejdå till Melinda som till och med släpade sig ur sin egna säng tidigt imorse endast för att vinka av mig. Sverige var vårat första stopp på turnén och jag visste att vi alla fem var överens om att det skulle vara en perfekt start. De landet hade och skulle alltid ha en stor plats i våra hjärtan då det var där vi faktiskt spelat in en viss material och låtar till Up All Night. Efter att slutligen kommit emellan alla olika grindar och portkoder så parkerade jag min egna bil på min personliga ruta utanför studion. Jag såg hur både Louis, Niall och Harry redan var på plats och om jag kände Zayn rätt så hade han förmodligen liftat tillsammans med någon av de andra. Min livvakt, vän och rumskamrat under många veckor mötte mig på parkeringen med en välkomnande kram och en blick som sade ungefär 'hej här är jag igen och nu kommer du att få handskas med mig i flera veckor igen' men inte alls störde det mig. Det var faktiskt skönt att ha någon, bortsett från Paul, Lou och killarna att ha någon att prata med, någon som nästan bara var 'ens egen'. Dessutom hade vi alla fem blivit ganska tajat med våra säkerhetsvakter, vilket nog endast var ett plus i kanten.
 
"Hey dude! better late than never coming, huh?", flinade Zayn och bemötte mig med en brorlig kram när jag trippat upp för bussens nedfällbara trappor. Jag var snabb med greppa tag om hans nacke så jag sekunden efter kunde huka hans huvud mot min mage och gnugga knogen i hans hårbotten, något vi alla visste hur mycket han hatade. Jag skrattade och var faktiskt väldigt lycklig över att se honom igen då jag varken sett han eller Harry på flera veckor. Niall hade jag träffat en liten stund när det kaosade sig mellan mig och Mel, även Louis träffade jag ju bara för någon dag sedan. Visst höll vi kontakten över WhatsApp men det var en viss skillnad att skriva över telefonen och ses i verkliga livet. Det kändes bra att få se deras ansikten igen då jag under två och en halv vecka varit med min flickvän (om jag nu kunde kalla henne det, men jag antog det - trots att vi inte pratat om det än) och även träffat med Andy några andra omständigheter då han också befann sig i London förra veckan. De hade varit roliga veckor men jag var ändå glad att vara tillbaka i bussen igen, att få vara ute på vägarna femtio procent av min tid och på scenen de resterande femtio, jag kunde verkligen inte klaga.
"Good to see you too, Malik. I've missed you man.", efter att ha det sagt så gick jag in till de andra grabbarna där en FIFA-turnering redan var i full gång då både Niall och Louis förde väsen av sig. Harry däremot satt lugnt i sin del av soffan och skrollade fram och tillbaka på telefonen, Twitter, var min första tanke. "Hey guys.", ropade jag och slängde av mig min Adidas-hoodie över på min sida av bussen och vi var därefter i full gång med pratet som vi missat under dessa veckor. Vi alla fem var verkligen som tjejer, vi skvallrade som aldrig förr och var allmänt jobbiga på varandra. Det var väl troligen därför vi också var så tajta och visste så mycket om varandra.
"Alright boys, you ready for a show in Sweden tomorrow?", inrusande kom Paul med ett papper, förmodligen på vårat schema om kommande uppträdanden,samtidigt som han intresserat och länge skrev ner något på sitt A4 i sina händer. "I really hope you haven't forget anything now 'cause now we're taking a ride away from the UK and are on our way to Europe!", Pauls stämma i rösten lät så exalterad att vi alla kollade på varandra och jublade högt. Det var bara en tidsfråga innan motorn på bussen satte igång och hur vi såg i fönstret rakt fram hur den röda bussen där Lou, flera säkerhetsvakter och massor av andra befann sig, åkte iväg. Det betydde att vi också snart var påväg och precis som våran turnéledare sagt så var vi med den flera meters långa bussen ute ur garaget och blev som en svans till bussen framför oss.
 
Vi alla fem var taggade för dessa veckor och våra munnar om förra årets Take Me Home-turné gick i ett. Louis satte in sin mobil i högtalarna och hans favoritlåt med The fray spelades direkt. Stämningen var lugn men ändå precis som vanligt. Vi småpratade, skrattade, berättade gamla minnen och helt enkelt tog vara på den sista tiden utan stress och massa måsten. Trots detta så kunde jag ju såklart inte få ur Melinda ur mina tankar, jag började nog fasen bli kär på riktigt, denna sprudlande känsla i hela kroppen hade jag aldrig någonsin känt för någon annan tidigare, inte ens Danielle som jag alltid sett som min största och första kärlek. 
 → Melindas Perspektiv ← 
Efter att Liam åkt iväg tidigt imorse så kunde jag konstigt nog faktiskt somna om efter det. Även om det var jobbigt att säga hejdå så var det ändå med en säkerhet jag kunde stänga mina ögon sedan och låta John Blund komma tillbaka igen eftersom Liam skulle ju trots allt bara göra det han älskade mest tillsammans med sina fyra bästa vänner. Dessutom så skulle jag idag också gå och våldgästa John när jag vaknade igen eftersom det var ju även ett tag sen jag hörde något från honom. Jag var även ledig idag innan jag sedan skulle börja mina sjutimmars-pass imorgon igen. 
 
Som det såg ut genom fönstret så var det uppehåll på himlen, vilket fick bidra med att jag drog på mig min svarta klänning som jag näst intill bodde i förra sommaren. Man märkte dock nu hur hösten sakta men säkert närmade sig och hur de fina höstlöven ändrade färg. Trots att det kan vara ruggigt och äckligt ibland så gillade jag hösten väldigt mycket. Jag drog över en jeansjacka över, tog mina nycklar och fortsatte ut till bilen, nu var det bara att hoppas att min bästa vän var hemma. 
Efter två ringsignaler på dörrklockan så hördes äntligen fotsteg på andra sidan. Jag pustade ut och fattade då att i alla fall någon var där inne, jag kunde dessvärre avgöra att det inte var Johns fotsteg. Dörren öppnades och en blondhårig tjej som endast stod i pyjamas kollade på mig med vänliga ögon.
"Oh, hey Melinda.", log Rebecca och förflyttade sig åt sidan. "Come in!", hon viftade med handen i en gest att jag skulle gå inåt men ändå stannade jag kvar på stället där jag stod. 
"If I came in a bad time I will be back later!", konstaterade jag och blickade fram och tillbaka på hennes enformiga klädsel och nyvakna frisyr. Jag ångrade nästan nu att jag faktiskt tryckt på ringklockan en gång till när ingen öppnade. 
"Of course not, we both know you're always welcome in here.", sade hon och nickade inåt. Denna gång gjorde jag som hon sade och sparkade av mig mina vans som jag bara slitit på mig. "John isn't home though, he's working to 5pm tonight.", åh juste! hur hade jag kunnat glömma att John faktiskt bytt jobb igen då jag fullkomligt skitit i att hört av mig? jag slog mig själv dramatiskt i pannan och drog till med en rejäl suck. Guldlock framför mig såg hur frustrerad jag blev och fortsatte då snabbt "John said you always used to come and visit him before he's going to his first new job but don't worry, he will be fine.", hennes tonläge som lät otroligt säker fick mig nästan för ett ögonblick att glömma att det inte var något, fast det var det ju. John och jag hade våra traditioner och smågrejer som vi alltid gjorde för varandra. Som ett exempel var detta med första dagarna på nya jobb en självklarhet att vi skulle finnas för varandra timmen innan man anlände på sitt nya arbete, men självklart hade jag fullkomligt glömt bort att han ens fått ett nytt jobb nu så hur kunde jag någonsin förlåta mig själv för detta? det kunde ha gått flera veckor utan att pratat med varandra, men när vi sedan såg i kalendern att något speciellt skulle hända så stod vi där på morgonen, utanför varandras dörrar och bara väntade på varandra. Det var tradition. Eftersom John alltid varit duktig i skolan så hade han också chansen till världens jobb. Många arbetsgivare ville ha honom och det var ju därför han bytte jobb så ofta han. Det var ju också anledningen till att han inte direkt hade det dåligt ställt för sig heller och därav förklarade det den stora lägenheten han ägde. Jag hade ju faktiskt till och med mitt egna rum här om det skulle krisa till sig hemma hos mormor och morfar. 
"Yeah, I hope he will forgive me.", muttrade jag och drog en slinga bakom örat. Becca gjorde lika och log självsäkert. 
"I am sure he will.", hon vände på klackarna och fortsatte sina steg mot köket, jag följde som en svans efter henne och slog mig precis som hemma ner på en av köksstolarna. Stolt kunde jag faktiskt säga att även om John hade ett måttligt bra sinne för inredning så var det jag som fick stå för designen och vad som stog vart inne i lägenheten. Jag hade i princip inrett hela lägenheten för mig själv utan att knappt pratat med min bästa vän om det, han verkade ändå inte ha något emot det utan verkade tråkigt nog inte bry sig alls. Hade han bjudit hem fler tjejer till hemmet så hade dom absolut förvånats över allt snyggt som befann sig i alla fyra rummen. "I was making a smoothie to myself, it's enough to you aswell, you want some?", frågade hon vänligt och började hälla upp den lilarosa krämen i ett glas. Eftersom jag inte ätit annat än frukost med mormor imorse så sade jag ju inte nej till något smarrigt som en smootie. "It's with rasberries, blueberries and youghurt", berättade hon medan hon ställde ner det ena glaset till mig och satte sig sedan på andra sidan bordet. 
"Sounds lovely.", jag tog sugröret av metall och sög genast i mig en klunk av den väldigt utsökta drinken som min nästan 'svägerska' gjort till mig. Det var skönt att ha en vän som Rebecca. Vi var inte så jättenära varandra men ändå uppskattade jag det hon gjorde för mig och hur hon insett hur viktig hennes pojkvän var för mig, hur mycket vi två betydde för varandra, skulle jag väl kunna säga. Bara det att hon accepterade våran vänskap gjorde mycket. 
"The clock is almost 1pm, you want to do something? like go out shopping or something?", vi såg på varandra med ett leende och nickade på huvudet. Jag skulle inte kalla mig själv en 'shopaholic' men jag hade aldrig något emot att gå i affärer. Särskillt inte med någon som hade intresse för det som när jag och Eleanor gjorde London för några dagar sedan. 
"Let's drink this up and later make the city!", fnissade jag och tog ännu ett sug ur röret. Tjejen mitt emot mig skrattade med sin klingande stämma och följde mitt exempel. 
 
TIll min lättnad så var inte Rebecca ett utseendefreak och tog en timme på sig till att bara fixa håret utan hon var ganska mänsklig av sig och hade naturliga lockar, vilket gjorde att hon inte alls lade någon tid på håret och drog några drag med mascaraborsten på ögonfransarna bara, sedan var hon klar. Det var också en av anledningarna till att John klickat så bra med henne trodde jag. Visst har han älskat blonda bimbos med stora bröst - som ett one night stand, men när det kom till kritan så hade han alltid föredragit konstititiva tjejer med fötterna på jorden och som passade in i hans vardag, vilket hittills denna tjej var och gjorde. Det var ju till och med så att jag tyckte om henne och då var det riktigt bra. 
Vädret var inte på topp och även om den endast var kring två på dagen så hade himlen mörknat och regnskurar här och där kunde tillkomma. Jag och Rebecca pratade om allt möjligt och det fanns nog inte en endaste liten stund som en tystnad lade sig över oss. Vi lärde känna varandra ännu bättre och med tiden så insåg vi båda hur mycket gemenamt vi egentligen hade. Även hon var utstött som liten, något man absolut inte kunde tro om man tittade på henne idag. Hon var vacker, självsäker och allmänt snäll. Hur kunde man inte vilja vara vän med en sådan människa? egentligen var jag väl inte mobbad som liten heller, jag hade ju John som var populär och jag umgicks ju ofta med han och hans vänner (vilket jag gjorde än idag) men ändå, det var aldrig samma sak som att ha några 'egna' kompisar, sånna man kunde leka med på rasten eller dela sina tjejhemligheter med. 
"Aw, look at that couple over there!", vi satt inne på Subway med en varsin macka i handen när Becca plötsligt fick syn på ett par vid bordet längre bort som hon diskret nickade mot. Jag skyndade mig att titta bak för att se vad hon sett och tappade direkt hakan, när jag fick se vilka som satt och höll om varandra så blev jag så ledsen och förvånad samtidigt att jag tappade mackan ner i bordet..

Ojdå, vem kan det varit dom såg?? Gillar ni när jag delar upp det att man får läsa om Liams perspektiv lite och Melindas lite eller hur vill ni gärna läsa?? Kom igen nu, tjejer! Jag skriver för er så kom gärna med lite kommentarer, åsikter och mer förslag!! 
 
Senare del än väntat men jag skulle skriva sista meningen och datorn krashade så det var bara att starta om äckeljäveln och skriva om hela skiten, kul!!! (eller inte..) Hoppas ni haft en bra vecka så hörs vi när vi hörs! 
 

Undra vilka det kan vara!!!... :))) superbra

Svar: Hihi jaa det är ju en bra fråga! TACK !! :)
My Wesström

Du är verkligen hur duktig som helst ju! Asså jag verkligen älskar den här novellen, så bra!
Tycker det blir super när du delar upp och man får läsa från bådas perspektiv!
Ååh det är så sjukt bra. Längtar tills nästa del då jag får veta vilka det var som satt där borta;)
Du är jätteduktig på att skriva, verkligen<3

Svar: Åh gulliga Wilma, tusen tack för ditt stöd genom mina olika noveller - det uppskattas verkligen! <3
My Wesström

Jättebra!! Man vill bara läsa mer och mer!!! 💖💖💖

Svar: Åh gulledej, tack <3
My Wesström

Hej! Jag har nu bestämt mig för att göra lite bloggdesiger (har tidigare haft en portfolio men kände mig tvungen att ta bort den eftersom jag började gymnasiet, för mycket plugg och lite tid över). Men vill supergärna göra några stycken igen och denna gång mycket billigare. Priserna kommer ligga mellan 60-100kr. Din design kommer även bli klar inom 1-3 dagar bara! En header kostar dock 40kr! Är du kanske intresserad utav en ny? Alla designer jag gör är stilrena och i HQ. Bara att maila marcuscyrus@outlook.com om du är intresserad, beskriv lite hur du du vill ha den. Skicka gärna med en eller två favorit bloggar så jag lättare vet hur du vill ha den. Oroa dig inte, jag har gjort designer i snart 7 år så kunskaperna finns! :) Har du några frågor får du supergärna höra av dig, kommer göra designen på en test blogg så du själv få se förändringarna steg för steg. Ha en superbra dag! :) Många kramar!

Hej! Är du intesserad utav en design/header? Då kanske du skulle gilla några av mina, besök bloggen här: http://smsdesign.webblogg.se/ headers kostar endast 40kr och vanliga designer 60-80kr! Finns fyra stycken som redan är klara för beställning, hoppas du gillar det!

Nästa

Svar: Kommer om någon dag förhoppningsvis :)
My Wesström

Hej! Har nyss startat en novellblogg och ni får jätte gärna kika in på den! www.harrystylesstoriies.blogg.se

såååååååååå bra! Älskar!

Svar: tack bästa du <3
My Wesström

Jag vet att jag inte varit så aktiv med kommentarer men jag älskar denna novellen går in o kollar varje dag om det kommit ett nytt kapitel! Längtar till nästa 😉

Svar: Åh snälla Isabella, uppskattar det verkligen och tack så hemskt mkt! <3
My Wesström

Du är jättebra som vanligt och har ingen aning om vem det kan vara, ska läsa nästa direkt!:)

Svar: Snäll du är, tack!! <3
My Wesström




Kom ihåg mig?