take chances, chapter 22

Tidigare;

"Yes I do. But I don't think I'm ready for a relationship yet and I'm afraid that Louis probably hate me now. Even though he said in the phone yesterday that everything was okay so.. I doubt that, he's all not fine and even me can see that.", sa jag ganska så nedstämt och la händerna under huvudet. Lou suckade lite förstående och såg lika fundersam ut som jag själv. 

"Go to the work tomorrow and see if he's as usual, if he doesn't, you have to talk to him again, you know.", sa hon stöttande och gäspade stort. Jag log och nickade.

"Yes, you're probably right.", sa jag och stängde mina ögon för säkert femte gången inom denna timme, fast denna gång hoppades jag på att sömnen var på min sida. 

---

 "Lou, are you coming?", jag stod framför spegeln och granskade mig noga. Idag hade jag inte gjort något speciellt med mig själv. Jag var så trött att jag inte ens orkade dra på mig Mascara. Puder var dock nödvändigt då jag såg ut som ett lik annars och jag behövde även sminka över de små plitorna kring min panna som uppstått under veckans gång. Håret var gjort på en fläta som jag därefter satt upp i en boll och till klädsel så fick det bli en tunn tröja med en enkel sjal utanpå, även om det var Augusti så var det ändå väldigt blåsigt här i London. 

"Yes, I'm on my way.", skrattade Lou och kom utspringade från toaletten. Jag log, tog min handväska som hängde på stolen bredvid mig och vände stegen mot dörren med Lou som släptåg, jag visste inte riktigt vad jag skulle känna just nu. Det skulle bli roligt att träffa killarna igen men jag var lite fundersam på hur Louis skulle agera, det var ju inte så att jag oroade mig för något, egentligen, det bara gjorde mig lite ängslig att veta att Louis kanske var besviken, arg eller sur på mig, med all rätt då såklart. 

 

Vi steg ur taxin och tittade oss omkring. Ja det var verkligen ett obebott område vi befann oss på och varken fans eller paparazzis syntes till. Pappa hade verkligen lyckats med en studio lite på sidan av och inga ljud eller rörelser kunde höras så långt örat kunde nå. 

"It's very fate and on the side of everything.", konstaterade Lou direkt när vi tagit våra steg in mot den gamla lokalen som fanns framför våra ögon. Utanför dörren var det som jag förväntat mig ett knapplås där man skulle knappa in den långa koden i, jag tog snabbt fram papperna och började leta efter koden som skulle hjälpa oss in i studion jag aldrig varit i. 

Jag slog in den sjusiffriga koden och ett klick hördes, jag var fort fram med armen på handtaget och drog upp dörren till både mig och Lou. Som vanligt så var det två vakter som stod innanför. Jag hade konstigt nog aldrig sett dom förr men jag antog att det var några som tillhörde managmentet i London. Hastigt visade jag upp brickan och fick tillåtelse att få komma förbi, lika så gjorde Lou och sedan var det bara att följa skratten och praten så hittade vi tillslut det rätta rummet där våra kollegor gjorde ljud ifrån sig.

 

"Hey Katie and Lou. How was your night?", frågade Liam glatt när han sedan mötte oss i en kram direkt han fick syn på oss. Jag log svagt och försvann fort ut ur Liams omfamning och tittade sedan över rummet för att titta om Louis befann sig där och visst gjorde han det, mitt emot Zayn och bredvid Niall satt en Louis som verkade djupt inne i en smskonversation på mobilen. 

"Really great, the room is quite big and me and Katie had a good time yesterday.", hörde jag Lou säga bakom mig medans jag tog ett djupt andetag innan jag bildade ett riktigt oäkta leende för att inte verka tvär. Faktum var att se Louis så nedstämd och konstig gjorde mig verkligen ledsen, jag kunde inte förklara det med ord men det var något med Louis som absolut påverkade mig. Var han ledsen så var jag det, var han glad så var jag det, that's it. 

"So.. What's on our shedule today then?", frågade Harry lite roat ifrån fotöljen han bekvämt satt i. Jag tittade mer ett lite äktare flin på honom och skakade på huvudet medans mina armar vilade i kors på mitt bröst. 

"That's something you'll already know, Styles!", varnade jag och spände ögonen lite. Han skrattade, vilket även Niall och Zayn gjorde. Liam var redan i någon konversation med Lou bakom mig om hur hans hår skulle vara till morgondagen så han hade inte alls tid med att lyssna på vad vi sade. 

"Well, now when we have you with us, we don't need studying our schedule, you know.", sa Niall lite flirtigt, på ett sätt som bara han kunde göra. Jag fnissade och tog sedan fram mitt eget schema för dagen. Idag skulle dagen erbjuda tre intervjuer till den stora dagen imorgon då killarnas film This Is Us skulle ha premiär här i London, även deras familjer och vänner skulle vara på plats, inklusive mig själv. 

Jag förklarade det noga och de alla fem, till och med Liam hade slitit sig från samtalet med Lou för att lyssnat på dagens planer. Jag tog dock inte med den lilla detaljen om premiären imorgon för det hoppades jag innerligt att dom visste redan. Men för att vara på den säkra sidan så bestämde jag mig ändå för att fråga, Liam fick jag ju bekräftat för mig för några minuter sedan att han kommit ihåg det, det var ju frågan om resten av One Direction haft minnet uppdaterat. 

"Do you guys know what a day it's tomorrow then?"

"Of course!", svarade dom allihopa i kör och Liam sprang om mig för att bokstavligen slänga sig över Niall och Louis i soffan. "How can we not remember? our movie have premiere for gods sake!", sa Zayn skarpt men ändå exalterat.

"Yeah, actually I'm really excited. It will be so fun to see our family again!", yttrade Louis, första gången sedan jag kom innanför denna dörr och förvånat lät han väldigt glad också. Men det såklart, visste man att man äntligen skulle få träffa sin efterlängtade familj och flickvänner så förstod jag dom. Louis vägrade dock att titta åt mitt håll utan han behöll blicken på killarna hela tiden.

"Yep, come on guys.. You'll be on the first interview in an hour and I guess Lou want to style your hair first so let's get ready!", konstaterade jag medans jag slog ihop händerna så en klapp bildades. Harry var den första som reste sig upp och satte sig framför spegeln och stolen som fanns på sidan om mig. Lou började direkt packa upp sina hårprylar och kammade först till hans krulliga bruna hår.

"Oh Harry, your hair is an absolute mess.", klagade hon suckande och fuktade det med lite vatten hon hade i en slags hårspruta som fuktade håret. 

Det gick åtminstonde bra och när Harry fick sitt hår som han ville ha det så var det Nialls tur följt av Louis, Liam och till sist Zayn. Eftersom vi inte hade så mycket tid så blev det inga speciella hårfixeringar, men jag måste säga att Louis slog dom alla fyra andra killarna tillsammans. Hans intensiva blick, det tunna håret som täckte pannan och den vita tröjan han hade på sig klädde honom verkligen och han såg som vanligt ut som en gud, det var svårt att släppa blicken ifrån något så vackert. 

 

En timme senare så satt vi inne i centrala London för den första intervjun för dagen. Killarna var taggade inför morgondagen och var mycket glada, det gladde mig verkligen att Louis var glad och lycklig, men det tog även hårt i mig att veta att jag inte längre var anledningen till det. En sak som också var svårt var att se om han verkligen menade det glada leendet han hela tiden gav kameran eller om han fejkade det. Det var svårt att bedöma denna gång, även om jag alltid brukade kunna se på folk om något var fel. 

"So, how does it going? with Louis and that.", frågade Lou när vi stod lite på sidan av medans killarna pratade för fullt med den manliga intervjuaren bredvid dom. Jag suckade och fortsatte att ha blicken på grabbarna. 

"He doesn't care anymore.", svarade jag kort och kände då en varm arm omkring min axel. Lou lade hastigt huvudet på den för att sedan sucka hon också. 

"Love isn't always easy.", konstaterade hon men fortsatte fort. "But never give up. If you really like Louis, you have to talk to him. Tell him that everything is a misunderstanding and that you miss him, you know. He will probably understand, even if you don't wanna be together right now, I know you can be it later. You're like two puzzle pieces. You belong together.", log hon och gav mig sedan en puss på kinden. Jag log rodnandes och tittade menande på Lou som tittade allvarligt på mig. 

"Do you really think so?"

"Oh honey, I know that.", bekräftade hon och drog mig lite hårdare in emot henne. Jag tittade lite suckande åt killarnas håll och såg nu hur Louis ansikte bleknade lite, men ändå behöll han leendet. I det ögonblicket insåg jag att hela det där underbara leendet var påmålat, trots det så var det något av det finaste jag sett. 

---

Åh sista tidsinlägget jag har, ganska kort, I know, men det får gå bra ändå, bättre kort än inget, huh? Kommer hem sent ikväll och skolan börjar imon igen. How nice? NEJ. 

Har jobbat hårt för dessa tidsinlägg så släng gärna in en kommentar eller så. Det skulle betyda väldigt mycket. 

Har ni haft ett bra lov? vad har ni hittat på? 

 

Lär tillägga att jag VET att dessa tidsinlägget varit sega och att inget drama skett, men jag lovar er att det kommer, med tiden. Redan i NÄSTA del kommer det in lite kärlek kanske ;)

 

En till sak är att imorgon kommer jag ha en tävling om en karaktär här på min blogg, ni Niallgirls kommer troligen inte bli besvikna ;) håll utkik.

Att skolan började idag sög ju men jag antar att jag inte ä ensam om det... Omg jag vill verkligen, verkligen, verkligen veta om den tävligen!

Nästa vill veta hur det går....!?!

Nästa vill veta hur det går....!?!

Väldigt bra del, jag har läst din berättelse ett tag men har av någon anledning inte kommenterat. I alla fall måste bara säga att den äger!

Hej!!
Älskar din novell, längtar tills nästa kapitel!!
Snälla posta det så snart som möjligt :( :D

Håller fullständigt med om att ett kort inlägg är bättre än inget! Ooooh, Niall <3 ;)

Tack för att du gjort tidsinställda, du är så duktig! Hoppas det händer något mellan dem snart!

Jätteroligt med ett nytt kapitel, du skriver riktigt bra! Kram Frida :)x

Jätteroligt med ett nytt kapitel, du skriver riktigt bra! Kram Frida :)x

Så taggad för nästa kapitel och tävlingen.
Dock lite synd att det inte var Harry också eftersom jag är en Narry tjej ;)

Såå bra! Det gör inget att denna delen blev kortare för du skrev ju något;)Hoppas att Katelyn och Louis fixsar deras ''bråk''. Mitt lov har vart jättebra för att du har skrivit mer på novellen :* Kommer nog aldrig att tröttna på denna novellen. Hoppas du kan skriva snart igen :) //Kram Rebecka xx :D

Jättebra del!!:D
Jag har jobbat mycket annars varit hemma med familjen!:D

aww vilket gulligt inlägg

Så himla bra!
En tävling OMG det måste jag delta i!!! ;D

Längtar efter nästa del! ;)

Äkligt bra My, mycket att läsa ikapp. Du är min gud, det är dig jag tror på i kyrkan x)