take chances, chapter 23

Tidigare;

"Love isn't always easy.", konstaterade hon men fortsatte fort. "But never give up. If you really like Louis, you have to talk to him. Tell him that everything is a misunderstanding and that you miss him, you know. He will probably understand, even if you don't wanna be together right now, I know you can be it later. You're like two puzzle pieces. You belong together.", log hon och gav mig sedan en puss på kinden. Jag log rodnandes och tittade menande på Lou som tittade allvarligt på mig. 

"Do you really think so?"

"Oh honey, I know that.", bekräftade hon och drog mig lite hårdare in emot henne. Jag tittade lite suckande åt killarnas håll och såg nu hur Louis ansikte bleknade lite, men ändå behöll han leendet. I det ögonblicket insåg jag att hela det där underbara leendet var påmålat, trots det så var det något av det finaste jag sett. 

---

Dagen rullade på precis som vanligt, ingenting var egentligen annorlunda. Intervjuaren frågade ungefär samma frågor som vanligt och vi svarade så ärligt vi kunde. Jag sneglade då och då på Louis som precis som tidigare dagar varit helt nere. Förmodligen trodde han att jag inte fattade, men så dum var jag inte. Katelyn och han hade knappt tittat åt varandras håll och jag såg på Louis om det var kärleksproblem eller inte, det enda som hindrat mig var Liam, under flera dagars tid hade han sagt åt mig att inte bry mig, att dom helt enkelt skulle få lösa det där själva, något som till en viss del var sant men också så förstod jag att det kanske inte skulle lösa sig utan lite hjälp. Dom behövde verkligen få prata ut. 

"You have a few fans outside here, I think they would be very happy if you went out there and at least waves.", log den blonda intervjuaren. Jag tittade på resten av killarna som redan ställt sig upp för att gå mot bakongen där Cloe, som hon presenterat sig för, pekat mot. Jag följde efter och precis som jag trodde hade mängden fans ökat i massor från när vi kommit hit. Vi vinkade lite glatt åt dom och ropade även några vänliga ord innan vi försvann in igen. 

 

"And what's the plan for today? what more we have to do before we'll be free?", frågade Niall exalterat när jag, inklusive resten av One Direction, Katelyn, Paul och Lou stod innanför ytterdörren som snart skulle leda oss ut på gatorna igen. Katie tog upp det lilla papperet hon hade i sin handväska och nickade lite för sig själv. Medans hon stod och beskådade det vita A4 papperet hon höll i handen så sneglade jag åt Louis håll, han stod bakom Zayn och Liam med blicken ner i golvet, själv himlade jag med ögonen samtidigt som hjärnan jobbade för fullt, jag behövde komma på en plan för att fixa ihop Louis med Katie igen så vi kunde få tillbaka den spralliga gossen som alltid spred glädje. Jag skulle göra det också, med eller utan hjälp ifrån resten av bandet. 

"Actually this was the last interview and also your last work for today. You're free now Nialler.", flinade hon och knölade ner schemat i sin väska igen. Perfekt. Niall tjoade och vi andra skrattade åt hans glada humör, var det någon som visste hur man skulle pigga upp oss så var det verkligen våran blonda irlänning. 

"What should we do then? Perrie is with Little Mix and practice their dance moves to the tour which starts soon you know.", förklarade Zayn och tittade frågande på oss andra. Enligt honom var det en självklarhet att vi alla fem skulle umgås, sex med Katie som knappast kunde höra vad vi pratade om då hon stod lite längre bort och talade med Lou och Cloe. 

"Nah, sorry guys. I'm going home, I'm pretty tired and it's a big day tomorrow.", blickarna vändes snabbt mot Louis som stod en liten bit ifrån oss. Jag suckade och mötte Nialls blick. Sen när började han till och med undvika oss? 

"Go home and rest, get some sleep and I'll see you tomorrow bro.", konstaterade Liam, inte alls på ett sätt så att han verkade frustrerad över hur Louis betett sig det senaste dygnen, tvärtom, han lät gladare än vanligt. Zayn gav honom en undrande blick, liksom oss andra men vi valde att inte säga något. Istället klappade vi om Louis och lät honom gå, ville han inte umgås med oss så slapp han, det kanske inte var han det var fel på, utan oss?

"What's on your mind Liam?", det var först då som jag såg Liams hemliga flin på hans läppar och jag uppfattade då att han hade en plan, något som både Zayn och Niall redan listat ut för antagligen ett bra tag sedan. 

"I have the perfect idea. Louis refuse to talk to Katie, I don't even know why but it doesn't matter. We just need Louis down to the beach, you know.. The beach with the expensive bar?", vi hann knappt nicka innan han fortsatte, medans tittade jag mig omkring i det ganska stora rummet vi befann oss i - för att se om Katie fortfarande var en bit ifrån oss, vilket hon var, fortfarande i samma samtal som tidigare. "Well.. We'll text Louis and tell him that we need him to the bar because we have to tell something, then we just don't show up and we do the same with Katelyn, then they just sitting there in a very awkvard situation and have to talk to each other.", han log stolt åt sin plan och hela jag lyste upp, det var ju perfekt? att jag inte tänk på det tidigare. 

"You're a genial, Payno! That's perfect!", hojtade Zayn, kanske en aning för högt för vi märkte då hur Katie och Lou kommit närmare oss. Katie's leende var otroligt vackert och hela hon spred verkligen glädje, kanske var hon den perfekta tjejen för Louis, hon verkade lite av en gnutta bättre Eleanor faktiskt och det var svårt att jämföra någon med El. 

"What's perfect?", log den blonda tjejen som nu stod bredvid oss, hon höjde nyfiket på ögonbrynen och jag tittade nervöst på Liam. Jag ville verkligen inte sabba denna plan nu. 

"The bar at the beach here in town is open, we had thought to go down there, you're in?", frågade jag glatt och såg hur de tre killarna på höger sida om mig pustade ut samtidigt som dom gav mig en tacksam blick. 

"Would love to! thank you for asking.", utbrast hon och klappade ihop sina händer. "I'm just going home and change clothers.", förklarade hon och Liam nickade förstående, själv förstod jag bara inte meningen med flera klädesbyten per dag, var det så nödvändigt?

"No problem. I'll send you the adress to the beach and you can tell the cap-driver to leave you there.", log Niall vänligt och gav henne en kram. Hon nickade försående och kramade sedan om oss andra också. Lou följde med henne ut och nu var det bara att hoppas på att detta skulle gå vägen. 

"Well, that was easier than I thought.", skrattade Zayn och tittade åt vårat håll igen. Jag log ett brett leende medans Liam bara hummade. 

"With Katie, yes. How can we be so sure with Louis? he's very wrongheaded.", klagade han sedan och Niall nickade instämmande. Leendet på mina läppar utvecklades till ett svagt flin och jag bara himlade med ögonen.

"Let me text him and I can promise you that he'll be there."

Kanske skulle det aldrig skadat om jag följde med killarna ut i alla fall? det verkade ju inte så att Katelyn skulle vara med precis, åtminstone inte som det lät på dom när de pratade om det. Hur som helst så visste jag att det inte var omöljligt att ångra mig, jag kände dessa killar så väl och jag förstod att dom alltid skulle låta mig vara med.

Det som tyngde mig, som gjorde mig osäker var nog vilka olika frågor mina fyra bästa vänner skulle ställa mig, vi kände varandra utan och innantill, kom jag undan med att prata om detta så skulle det verkligen vara konstigt.

Jag slog mig tröttsamt ner i soffan och började genast rabbla upp för och nackdelar att självmant fråga mig in i dagens planer och kom ganska snabbt fram till att det kanske var bättre att stanna hemma, trots allt. 

 

Just när jag låste upp telefonen för att knappa in på Twitter fick jag ett meddelande. Notisen visade att det var Harrys telefon så snabbt klickade jag upp det och läste vad han hade på hjärtat denna gång då. 

 

From: Harry Styles (private)

Hi buddy. What about come out with your four best friends for awhile and just be happy for a minute? pretty pretty pleeaaase! We also need to talk about something. You can't say no :) Take your fat ass over to the beach down at the street you know? ah you know what I mean man. See you there, once again, don't you dare to say no. Be there around 7pm.

 

Jag tittade tvekande på smset ett bra tag innan jag bestämde mig för att svara. Egentligen fanns det ju ingenting annat att göra. Imorgon skulle min familj komma och jag skulle mest troligt tillbringa min mesta tid med dom imorgon då, därför så skulle det nog vara ganska skönt med en grabbkväll ikväll ändå? jag spekulerade ännu ett par minuter innan jag bestämde mig för att svara. 

 

To: Harry Styles (private)

I'll be there. 

 

Då var det bara ett problem kvar, vad skulle jag ha på mig? förstod jag Harry rätt på smset så menade han den stranden med den dyra baren bara några gator neranför mitt hus, nog var det någon kilometer dit men det var ändå inte långt, det brukar vara ett lugnt ställe där jag och killarna ofta gick för ensamtid, det var ju som så att man endast fick ha med telefoner in dit som kamera, några paparazzis och systemkameror kom aldrig in, det såg vakterna till. Enligt mig var det bra, det var ju praktiskt taget det enda officiella stället vi kunde vista oss i för att vara säker på att inte bli fotade och förfölja av jobbiga paparazzis. 

Jag kollade på klockan som högt satt på väggen och himlade lite med ögonen, kvart i sex var den, jag hade fortfarande tid på mig att fixa till frisyren och kläderna. Inte för att killarna var så värst noga med att se bra ut på den fronten vid tillfällen som dessa, men det kunde ju se lite bättre ut med jeans än mjukisbyxor till ett exempel. 

 

Jag betalade in mig innanför grindarna och hörde den låga musiken dunkas ovanför trapporna. Det var inte vilken strand som helst, det var en välskött, vacker och otroligt omsorgsfull strand därav därför man behövde betala för att få komma in. Man blev också alltid bevakad noga utifall något skulle hända, det var ett tryggt ställe helt enkelt. 

Med raska steg trippade jag upp för trapporna och till min förvåning så var det tomt. Jag stod ovanför trappen där de olika borden stod samtidigt som jag såg ut över den ödestranden. Det kunde väl inte vara så att det var stängt? nej, varför hade jag i hela friden då ens fått kommit in? det var åtminstone alltid ett tiotal av människor här. 

Plötsligt hörde jag hur klackar tippade på trappstegen bakom mig, hastigt vände jag mig om och fick se personen jag helst avstod ifrån att träffa just nu, Katelyn. 

"Hi Louis, I didn't know you would be here too.", också? sakta men säkert började jag inse vad som faktiskt höll på att hända. Varken människor, personal eller killarna var här, det var endast jag och Katie med en lugn spelande musik som ilade i mina öron, kunde det vara som så att jag gått rakt in i någon utav Nialls pranks? eller kanske Harrys? jag suckade och ryckte på axlarna. 

"I wasn't going at first, but I changed my mind.", muttrade jag och vände mig om. Automatiskt gick jag framåt och tittade ut mot det vågande havet framför oss. Det var en lång bit ner då vi befann oss på en hög takvåning på ett högt våningshus, men det gjorde allt bara mycket bättre, utsikten var helt fantastiskt. Jag hörde dock inga fotspår komma efter mig så jag stannade, vände huvudet bakåt och såg hur Katie nedstämt sänkt ner blicken. Det gjorde ont, riktigt megaont att se henne må dåligt, och jag förstod att hon behövde få prata. Men mina tankar om att försökt att ignorera henne så mycket som möjligt var meningslöst, speciellt om man tvingades jobba tillsammans varje dag. 

"Katelyn?", försökte jag. Hon tittade sakta upp och mötte min blick. Hennes ögon var inte alls sig likt. Dom var fyllda med besvikelse och sår blandat med tårar. Var jag verkligen anledningen till detta? hon sade inget, utan valde att vara tyst. "I think we've been fooled.", sa jag lite nonchalant och försökte att pigga upp stämningen lite i alla fall, men misslyckades då en tår föll ner på hennes kind. Hon såg faktiskt inte alls lika ut som tidigare idag, hennes hår var nu utsläppt och hennes blonda lockar gjorde henne så mycket gulligare. Sminkningen var inget speciellt, mascara och lite läppglans var det enda jag kunde se pryda hennes vackra ansikte, vilket gjorde henne bara ännu mer underbarare. Det var verkligen svårt att låtsas att inte bry sig om någon som egentligen betydde så otroligt mycket. 

"I think we have much to talk about.", mumlade hon och torkade bort den enskillda tåren som runnit på hennes kind. Jag nickade och ryckte huvudet bakåt för att visa att vi kunde sätta oss vid ett utav dom olika borden. Med händerna i jeansfickan slog jag mig ner på en ledig stol och Katie var snabb med att sätta sig mitt emot mig. 

Jag undrade vad Katie tänkte på just nu. Var hon lika nervös som mig just nu, eller var det bara ilska i henne? det jag var förvånad över var hur killarna kunnat hyra in hela denna anläggning, endast för oss. Det borde ha kostat multum, men gick detta vägen och jag & Katie skiljdes som vänner, så kunde jag svära på gud att jag skulle betala tillbaka varenda öre. "Why do you ignore me?"

"I don't ignore you, Katelyn. I'm just..", jag försökte komma på något annat ord. Ignorera lät lite hårt. Men jag kom sekunderna efter på att det var ju precis det jag hade gjort, jag hade undvikit att titta på Katelyn under dessa dagar och jag kunde nu i efterhand känna mig väldigt dum på grund av det. "I'm just trying to move on, okay? I mean everything I said to you, Katie. I like you like hell and it's pretty hard to do that. What should I do? I couldn't pretend that everything was right when it wasn't. I..", jag fick inte riktigt fram orden, men jag visste vad som skulle komma. "I'm in love with you, Katelyn and to be honest, I'm not proud of that, not at all. I know you don't want the same and it's hard for me to take in.", jag trodde det skulle kännas som en lättnad när jag fick det sagt, att jag var kär i den blonda tjejen framför mig, för det var jag, men istället kändes det som en stor klump i magen. Katelyn tittade förvånat på mig med ett ansiktsuttryck jag aldrig sett tidigare, hon borde tyckt att jag varit dum i huvudet. 

"Since I've been without you in a few days now, without talking, laughing and everything like that.. I've reached thought, a lot.", började hon och bet sig försiktigt i underläppen. Jag svalde och tittade generat ner i bordet. "I realized that I need you to be happy. These days without you have been really awful and horrible, I need you to be entrie. I..", jag lät henne fortsätta men vågade titta upp, för första gången kunde jag nu titta in i hennes ögon, dom gröna, ärliga ögonen och känna mig lycklig. Det var som att de tidigare känslorna i hennes grönögda ögon var som bortblåst och jag kunde endast se lycka i dom nu, något som fick mig varm i hela kroppen. "I'm in love with you too."

Jag visste inte vart jag skulle ta vägen, aldrig, inte ens i min vildaste fantasi kunde jag tro att Katelyn faktiskt var kär i mig också, det var nästan för bra för att vara sant. Hastigt ställde jag mig upp och Katie följde mitt exempel. Där stod vi, decimeterna ifrån varandra och bara kollade in i varandras ögon. För första gången på dessa tre dagarna kunde jag äntligen känna mig lycklig, otroligt lycklig. Jag gick några sted närmare henne och ett stort leende spred sig på hennes läppar. 

"Louis..", började hon och såg lite bekymrat ut. Jag nickade frågande och tittade tveksamt på henne, vad skulle hon nu säga? "Do you remember when I told you I'm not ready for any relationship?", återigen bet hon sig i läppen och tittade generat ner på taket som vi stod på. Jag tog min högra hand och greppade ett löst tag på hennes haktipp och hissade hennes huvud uppåt igen. Hon log lite svagt och nickade lite. "I embarrassed me. I've always want to been yours, even when I was with Collin. Deeply inside, I couldn't stop thinking about you, you know."

"Do you mind if I kiss you right now?", frågan bara föll ur min mun och jag ville så gärna ta tilbaka orden, rädd för Katie's reaktion. När hon sedan ruskade på huvudet så försvann alla känslorna och passionerat pressade jag mina läppar mot hennes och vi möttes i en långvarig, helt perfekt kyss. Det var som att allt som tyngt mig dom senaste dagarna var som bortblåst och här, här och nu så fanns bara jag och Katelyn. "I've wanted to do this so many times.", flinade jag när vi lät våra tungor vila ett tag. Dock var läpparna fortfarande mot varandra och när hon sedan log så kunde jag känna hennes tänder mot mina läppar innan hon sedan knep ihop med sin över och underläpp igen, så att vi stötte varandra i en enkel puss. 

"Me too.", log hon och la sitt huvud ner mot min hals så att huvudet vilade mellan min axel och mitt huvud. Tätt stod vi och bara höll om varandra i tystnad. Dock varade tystnaden inte länge alls då röster hördes bakifrån oss. Snabbt vände jag mig om och såg alla fyra killarna komma emot oss med stora leenden på deras läppar. Niall, Liam, Zayn och Harry, hur länge hade dom varit här egentligen?

"Oh, how much have you seen and for how long have you been here?", frågade Katie chockat och väldigt, väldigt blygt. Harry skrattade hånfullt och Niall föll genast in i skrattet. 

"Don't worry about that. We just come.", flinade Liam och vickade retsamt med ögonbrynen. Niall andades ut och skakade på huvudet. 

"He lied, we've been here all the time you know. We hiding us behind the bar.", förklarade han med skrattet som fortfarande fanns kvar i halsen, dock verkade han försöka kväva det hur mycket det gick. 

"Your idiots.", log jag och skrattade lite smått medans jag tittade ner mot Katelyn som återigen lagt ansiktet mot min hals för att förmodligen nu dölja sitt röda ansikte. 

 

"So, you're an official couple right now, or?", det var Zayn som nyfiket frågade medans han tog en pommes ifrån Nialls tallrik då det endast var hans mat som än så länge kommit. Förvånansvärt brydde sig Niall inte om det och stirrade istället otåligt mot oss, som om vi skulle säga något. 

"I.. I don't know. I don't care, I'm just happy if I can be with Louis.", Katelyn ryckte på sina axlar och tog min hand under bordet. Jag log för mig själv och tittade kärleksfullt på Katelyn som var så otroligt fin. 

"We don't have to rush anything.", förklarade jag för henne och klämmde åt våra händer lite mer. "I just have to ask if you want to be my date tomorrow on our This Is Us premiere?", jag såg på henne hur hon sken upp, hela hon blev till en solstråle och hon tog vänstra handen för munnen då den andra var hårt fasthållen av mig. 

"Oh my god.. I'd love to but.."

"No but! Do it, it will be fun. All our families will be there so you can't miss it!", konstaterade Liam och log mot oss. Jag tittade med en bekräftad blick på Katelyn som lugnade ner sig lite, sedan nickade hon bekräftat och fnissade på det där sättet som bara hon kunde göra. Jag var så lycklig. 

---

Lååångt kapitel! Var det kanske för långt?! Love, love, love. Shippar ni dom? ;) 

 

Insåg nu varför jag nästan aldrig håller i tävlingar. Jag får alltid sån ångest om vilken jag ska välja juu, åh.. Det kommer inte bli lätt att välja ut Nialls flickvän i novellen då ni är väldigt många som skrivit så sjukt fina och bra presentationer, men får helt enkelt ta något som även passar in i novellen kanske, något som kan vara rimligt. 

Tack iallafall för att ni är med och tävlar och att det är så många som deltar, verkligen! Om jag kunde skulle ni allihopa få vara tillsammans med Niall! ♥

Såååååååååååå sjukt bra MY!!!=)När kommer nästa kapitel, jag längtar=)!!! kram

Älskar lång kapitel! Så bra att det går bra för dem för tillfället, hoppas det håller sig så... ;)

Nästa!!!
grymt kapitel

YEEEES! Äntligen! Det bästa kapitlet någonsin verkligen! Du är så duktig på detta :D

Meeeer nuu!!
Haha kapitlet jag väntat på! ;)♥
Bäst som alltid♥

Nästa!!!
grymt kapitel

Inte alls för långt kapitel njöt igenom hela... Aww så gullig du ä och vill dela Nialler till oss alla❤️

Vem vill inte vara tillsammans med Niall?;) haha
Jättebra del och klart jag shippar dom!!:D

Varför har nt min kommentar på förra inlägget kommit fram?

DET VAR PERFEKT! Älskar dina noveller och som jag längtat efter ett nytt kapitel, går in här var 5:te minut hemma och i skolan haha. :) Du skriver otroligt bra och om jag ska vara ärlig är jag nära till tårar när det är som sorgligast, du är otrolig! Kram Frida

JAAAAA! Äntligeeen blir dom "tillsammans" jösses vad jag väntat på det!! LÄNGTAR TILL NÄSTA! :))

Blev så glad när jag kikade in och såg att jag hade två kapitel att läsa! =)

Åh My du är en gudinna, så bra du e!!!
Äntligen är det dom :D

du kan ju låta alla bli nialls flickvän, gör en blandning av alla presentationerna eller av dna favorier!

Sv: Tack för denna underbara blogg!<3