take chances, chapter 24

Tidigare;
"We don't have to rush anything.", förklarade jag för henne och klämmde åt våra händer lite mer. "I just have to ask if you want to be my date tomorrow on our This Is Us premiere?", jag såg på henne hur hon sken upp, hela hon blev till en solstråle och hon tog vänstra handen för munnen då den andra var hårt fasthållen av mig. 
"Oh my god.. I'd love to but.."
"No but! Do it, it will be fun. All our families will be there so you can't miss it!", konstaterade Liam och log mot oss. Jag tittade med en bekräftad blick på Katelyn som lugnade ner sig lite, sedan nickade hon bekräftat och fnissade på det där sättet som bara hon kunde göra. Jag var så lycklig. 

Dagen var kommen. Idag skulle One Directions film ha premiär och jag skulle vara med. Dels var jag där för jobbets skull, det ingick i mitt schema att jag skulle befinna mig på plats och även se till att killarna kom dit i tid. Men också för att jag faktiskt fick förfrågan av Louis personligen om jag ville bli hans dejt. Jag hade till en början hamnat i chock, sedan insåg jag att jag inte bara kunde sitta där och le fånigt utan att jag behövde säga något, självklart tackade jag ja. 
Jag såg verkligen fram emot denna dagen. Jag skulle få träffa Louis familj för första gången och jag skulle förmodligen komma ännu närmare Louis. Gårdagen hade verkligen slutat super, bättre än förväntat. För att vara ärlig så hade jag ju inte en susning på att Louis ens skulle vara där. Hurvida vi var ett par än eller inte var oklart, vi hade tillsammans kommit överens om att vi skulle ta det lugnt ändå så betedde vi oss som om vi vore tillsammans med tanke på alla kyssar och beröringar som hände igår, först när vi löste allting och sedan när han följde mig tillbaka till hotellet, det var otroligt skönt att äntligen kunnat erkänna för mig själv att det var med Louis allt kändes rätt, jag hade i och för sig vetat det hela tiden men jag hade nästan varit rädd för vad framtiden visade. Det var dock igår som jag märkte hur jag inte kunde tänka så, när jag stod där bara några centimeter ifrån Louis så visste jag att det var honom jag ville ha, ingen annan. 
Jag tittade på mig själv i spegeln och kunde faktiskt idag känna mig skapligt fin. Klänningen var en utav mina favoriter som mamma en gång köpt i Paris, den var vit och enkel men ändå så betydelsefull. Ovanpå den så bar jag en svart skinnjacka med nitar på, det passade bra. Tyvärr fanns inte Lou på plats så att hon kunde hjälpa mig att välja kläder för dagen. Även sminkningen och håret fick jag fixa själv, men inte mig emot. Lou befann sig just nu tillsammans på Harrys hotellrum med de alla fem pojkarna för att fixa och styla dom inför ikväll. Det dröjde dock inte länge förrän Louis skulle hämta upp mig i den inhyrda limousinen, vi hade hållt kontakt på telefonen hela dagen men jag kunde verkligen inte vänta på att få träffa honom igen, jag saknade honom bara jag kommit innanför hotellets ingång inatt. 
Halv sex skulle jag gå ner mot lobbyn och självklart gjorde jag som jag blivit tillsagd av min 'pojkvän', jag visste inte riktigt vart vi stod än, men jag visste att Louis var min. Något jag var otroligt glad över. 
 
"Hi babe!", jag hoppade in i den avlånga bilen och satte mig på platsen bredvid Louis. Han hejade glatt, precis som de fyra andra i bilen också gjorde. Det enda Louis gjorde annorlunda var att pussa mig mjukt på kinden och berätta hur vacker jag var. Jag var väl medveten om att jag hade tur. Varken Perrie eller Sophia var välkommen in i bilen förrän efteråt, när allting var över. Dom hade med order ifrån min pappa och Paul behövts ta sig dit på egen hand och helt enkelt möta killarna på plats. Självklart hade det varit samma regel för mig om det inte vore som så att jag faktiskt jobbade med dom, det var mitt jobb att sitta här bredvid en otroligt attraktiv kille tillsammans med hans lika snygga bandmedlemmar. 
"Are you excited, then?", frågade jag glatt och vände blicken ifrån Louis och stirrade ut på killarna istället. Harry, Liam och Zayn satt i sätet mitt emot oss medans Niall, Louis och jag satt på andra sidan. Runt omkring oss fanns det fullt med livvakter och även Paul som nyfiket satt och lyssnade. 
"It will be really fun, I've already figured it out.", log Liam och tog upp mobilen. Jag nickade och lika så gjorde dom andra. Det syntes på varenda en att dom faktiskt var lite nervösa, det kanske dom inte skulle erkänna bara sådär, men lite nervositet hängde i luften allt. En snabb liten tystnad spred sig i bilen då alla utom Louis var fullt koncentrerad på sina telefonen, troligen i stort behov med att Twittra eller något liknande. Den lugna stunden varade dock inte länge förrän Louis öppnade munnen igen.
"Who do you write with, Nialler?", frågade han nyfiket och gjorde allt han kunde för att få titta på Nialls skärm ännu en gång, men vrångt vände Niall skärmen åt ett annat håll och irriterat låste han telefonen innan Louis hunnit se något. Självklart fick den blonda killens reaktion oss att reagera men ingen sade något utan bara tittade på en ganska så röd Niall. 
"It's no one, okay? forget it!", sa han medans jag kunde tyda ett litet flin på hans läppar. Min blick vandrade från Niall och tittade istället på Louis som i sin tur tittade ner mot min hand som låg på låret som nuddade vid Louis ena sida, bara att vara så här nära honom gjorde mig så otroligt lycklig. Han lutade sig emot mitt öra och med ens kunde jag känna hans varma andedräkt stutsa mot örsnibben. 
"I want your hands in mine.", viskade han. Hans rispiga röst fick hela mig att rysa till och utan att tveka så tog jag tag i Louis varma hand i min och för att vara ärlig så passade våra händer perfekt, här ville jag vara föralltid. Tyvärr kom jag snabbt tillbaka till verkligheten då Zayns taggade röst hördes i hela limousinen. 
"We're here!", jag tittade först på Zayn, sedan flackade blicken överallt i bilen till jag slutligen såg på Louis. Jag märkte då hur han redan tittade på mig med ett leende som bara smittade av sig. 
"Are you ready?", frågade han och fortsatte att titta djupt in i mina ögon. Jag nickade försiktigt, pustade ut och pressade mina läppar emot Louis innan dörren öppnades och höga skrik hördes, vi var framme. 
 
Dörren öppnades endast på ena sidan något som uppskattades då fansen troligen nog inte ville se mig det första dom gjorde när killarna klev ut ur bilen. Niall och Liam steg ut, följt av Zayn och Harry. Till sist tog även Louis ut stegen ifrån bilen och visade sig, skriken blev bara högre och högre och omkring dem så såg man blixtar som befann sig enda in i limousinen. Paul och jag stannade, dels för att killarna nu skulle bli fotade och sen också för att undvika kaoset. Jag hade någonstans inom mig trott att dessa skrik skulle försvinna lite svagt med tiden, men icke. Det snarare ökade och jag kunde verkligen inte sätta mig in i deras situation inför morgondagen då deras halsar förmodligen skulle tagit stryk. 
Ett tag efter att grabbarna försvunnit en bit ut på röda mattan så bestämde jag och Paul tillsammans att stiga ur bilen. Jag höll mig tätt intill honom medans jag log ett stort leende ut mot fansen som fortsatte att skrika. Vi ställde oss lite på sidan av och granskade hur killarna lyckligt poserade framför de minst femtio kamerorna som blixtrade i deras ansikte. Det var även inte bara One Direction som var på plats, i minglet som befann sig lite längre bort så såg jag flera olika kändisar. 
"Uhm.. Hey!", en röst hördes bakom mig och snabbt vände jag mig om. En blond, blåögd och väldigt vacker tjej stod framför mina ögon med ett leende som verkligen var to die for. Jag hade sett henne förut, det visste jag, men varifrån? "You're Katelyn, right?", frågade hon sedan och sträckte ut sin hand. Vänligt tog jag ut min högra hand och skakade den med den inte helt främmande tjejen framför mig. 
"Yeah, it's me. And you are?", log jag för att inte allt verka för opåläst. Hon fnittrade lite och nickade åt killarnas håll. 
"I'm Perrie, Zayns girlfriend.", förklarade hon och såg drömmande bort mot killarna igen. Hennes blick stannade där ett tag och jag fnittrade nervöst. Egentligen visste jag inte ens varför, det var ju trots allt hon som kommit fram till mig och presenterat sig, nu ville jag verkligen säga något. 
"Of course, you're in Little Mix, huh?"
"Yes, that's correct.", bekräftade hon malligt och nickade lite på hennes huvud där hennes fina hår var uppsatt i en hästsvans. "And I have to say this, you're really beautiful!"
"Oh, you too, honey!", svarade jag och vände blicken mot Paul som flinade lite på stället. Perrie berättade att hon skulle gå tillbaka till sitt band för att snart hälsa på killarna. Jag nickade förstående och vi sade hej då. 
 
Jag tittade nu mot Louis håll, till min förvåning hade han redan blicken på mig. Han log svagt medans han tog stegen emot mig, plötsligt kände jag mig väldigt pirrig i magen. Skulle han verkligen gå fram till mig nu? här framför alla? 
Mina ögon följde Louis steg enda tills han stod alldeles framför mig med det där nostalgiska leendet som jag aldrig fick nog av. 
"You have a good time, babe?", frågade han och tog sin hand i min. Förvånat besvarade jag hans händer som nu var inflätade i mina och jag kunde inget annat än att le, att fansens skrik blev ännu högde behövde jag inte ens kommentera, hysteriken fortsatte så att säga. 
"Very.", svarade jag och nickade på huvudet. Han skrattade lite svagt och släpade med mig bort igenom fansen som stod bakom en lång röd remsa som sade att dom inte fick gå längre fram. Jag kunde se hur Liam och Harry stod med en hel del fans och tog kort med dom, samt bjöd på autografer. Zayn stod lite på sidan av och pratade med Perrie, jag antog att de två tjejerna omkring henne var hennes bandmedlemmar också. Niall stod vid ett gäng repportrar och vart Louis skulle gå skulle jag antagligen få reda på just nu. "Where are we going?", frågade jag nyfiket medans hans hand om min blev alls hårdare & hårdare ju fler folk vi passerade. 
"You're going to meet my family.", konstaterade han och innan jag visste ordet av det stod vi mitt i en massa fullt med olika intervjuare, kändisar och familjer till killarna. Louis släppte min hand och jag hann knappt titta dit förrän jag insåg att han hade en tjej i sina armar. Hon såg ut att vara i 15års åldern så att bli svartsjuk var nog inget jag ens borde tänka på. "Katelyn, this is my oldest sister Lottie and Lottie, this is Katie I've told you about."
"A pleasure to finally meet you, Katelyn! I'm glad my brother have met someone beautiful like you!", sa hon och räckte fram hennes hand. Artigt hälsade jag på henne och efter det så var det även Fizzy, Phoebe och Daisy. Dom två små tvillingarna kunde jag verkligen inte skilja på men söta var dom verkligen, jag kunde se hur mycket dom älskade sin storebror. 
"And hi my love!", en kvinna i brunt hår och en gigantisk mage hälsade vänligt på mig medans Louis var i någon djup konversation med Lottie om någonting. Jag tittade på kvinnan framför mig med ett glatt leende. "I'm Johannah, Louis mom. Really nice to meet you, sweetie!", log hon och drog in mig i en kram som jag snabbt och förvånat besvarade. Det här med kramar hade aldrig riktigt varit min grej, speciellt inte till personer jag aldrig träffat förr. Hur som helst hade jag inga problem med Louis mamma, hon verkade vara en väldigt ung och söt mamma som älskade sina barn över allt annat. Jag kände hur jag nästan klickade med henne direkt, hon var precis som Louis, väldigt framåt och social. Raka motsattsen ifrån mig, men jag gjorde mitt bästa för att prata så mycket som möjligt för att lära känna dom lite bättre. 
"Louis!", en igenkänd röst hördes mot oss och vi behövde bara vrida på oss ett halvt varv tills vi såg Liam stå och vinka åt sig Louis. Jag tittade på honom som gav en sista kram till sin lillasyster, Phoebe om jag inte såg fel. 
"Can you stay here with my mom for a while? I'll go to you before we going into the cinema, okay? I think I've to go to them now.", förklarade han lite halvt sårat och lite försiktigt. Jag log och nickade åt Louis medans jag gav honom en lugnande klapp på kinden. Han gav mig ett kärleksfullt leende och tackade, själv blev jag kvar stående med Louis familj, något jag inte alls var ledsen över. Faktum var att det var så otroligt genomsnälla, så gulliga hela familjen. 
Att se min mamma och tjejen jag älskade komma så bra överens gjorde mig väldigt glad. Jag visste att mina syskon och även mamma hade varit väldigt ledsna för min skull över att det tagit slut med Eleanor tidigare i år då dom kommit mer än bra överens med henne. Daisy och Phoebe hade ju faktiskt nästan växt upp med henne vid sin sida, därför hade jag till en början varit skeptisk till att presentera Katie för dom, men sedan kom tankarna ikapp mig att jag fick inte tänka så, huvudsaken jag var lycklig så skulle min familj också vara det och jag hade verkligen hoppats på att mamma skulle gilla Katie lika mycket som jag gjorde, vilket hon verkade göra också. Med snabba steg gick jag mot Liam och de andra grabbarna för att svara på ännu fler frågor, det jag gjorde mig mest redo för var frågor om Katelyn. Jag hade tidigare inte fått någon sådan fråga då dom inte märkt något särskillt mellan oss, det var väl antagligen sen när jag tagit min hand i Katelyns som dom fick en slags reaktion som jag antog att dom ville ha svar på nu. 
"Hi Louis, do you have a great time? how's everything?", mannen som talade, med namnskylten John på sig, ställde frågan som jag vänligt svarade på. Allt var ju helt underbart och vi skulle snart få gå in och titta på våran egna film, så varför ljuga? jag sa som det var och fick ett leende tillbaka. "How does it feels to see yourself on the screen? doesn't it feels kinda weird?"
"Oh, pretty weird actually. I still can't believe we as a matter of fact did a movie as so many people are gonna watch.", svarade jag och fick Zayns blick på mig då det endast var han som stod kvar vid just denna intervjuaren. 
"I got that. And now, Louis.. Now you have to tell me about the blonde girl as hold your hand lately? are you daiting?", jag suckade medans jag lät hjärnan jobba. Jag ville berätta att hon var min, att jag var kär i henne, men samtidigt ville jag inte gå för fort fram. Vi hade hållt handen officiellt, visst, men ville hon verkligen att jag skulle bekräfta vårat förhållande just nu? 
"I can't tell. Sorry.", svarade jag bara och ryckte lite nonchalant på axeln. John tittade förbryllat fram bakom sin kamera och anteckningar då han förmodligen inte förväntat sig ett sådans svar, hans sätt att reagera fick mig att dra lite på smilbanden och vicka lite retsamt på ögonbrynen. John log lite smått och nickade. 
"I understand. But who is she and do you like her?"
"To be honest, she's our kind of boss. Our management who we work for is Katelyns parents and in that way we've started to learn each other and yes I really like her. She's kind and very cool.", svarade jag och sneglade bort mot Katelyn som höll mina två små tvillingsyskon i varsin hand, något som fick mitt lilla breda leende att utvecklas till snäppet större. 

Sådär ja! Vad kommer att hända härnäst? ;) Kommentera gärna ! Lägg märke till att Niall betett sig underligt under bilresan, hihi.. Who can it be? ? ;) 
 
Update; självklart var jag klantig att inte sätta på tidsinlägg och sparade det ändå, märkte det dock inte förrän efteråt så nu, 4h senare fick ni en till del.. Antar att ni inte blir ledsna för det men eftersom det egetnligen skulle kommit imorgon (lördag) så får ni inget inlägg alls nu i helgen då jag ska vara borta hos en kompis under dessa helgdagar å kommer antagligen hem lite senare på dagen på söndag & då ska jag hinna fixa saker till skolan osv. 
Jaja, nu vet ni iaf å hoppas det går bra med detta kapitel som skulle komma imon egentligen.. Åh klantiga jag! jag som var så säker på att jag ställt in rätt. 
 

Nej vad kul med ett nytt kapitel haha! Just nu har jag svenska i skolan och då sa jag till läraren att jag kunde istället för att läsa min bok läsa din novell istället och när jag kom in hade det kommit ett nytt kapitel! Perfekt tajming! Jag tror det är Fiona som håller på med Niall eller kanske El, vi får se ;) Otroligt bra skrivet och fortsätt så. :) Kram

Svar: Oooj vad kul att höra! haha detdär gladde mig verkligen, puss å kram <3
My Wesström

Nästa!!! Grym novell

Nästa!!! Grym novell

Svar: Tack!! :D
My Wesström

Jättebraaaa, skriver alltid såhär men du är så duktig!!

Svar: tacktacktack!! Det gör mig såå glad =')
My Wesström

Hoppas Hoppas det är jaaaaaagg :) Skulle bli sjukt glaaad

Svar: haha gosi :')
My Wesström

Meer nu!!♥

Svar: ute nuuu :D <3
My Wesström

Jättebra! Jag hoppas att dom går ut med det!!:)

Svar: mjo, hoppas ;)
My Wesström

Nialls girlfrieeeend😍😘 störde mig inte alls att det kom ett inlägg nu...

Svar: haha ;) <3
My Wesström

ÄLSKAR DINa NOVELLer, hoppas det blir jag dom vinner "Niall-tävligen", haha.

Svar: haha söt! å tack :D
My Wesström

Dem är så gulliga!! Åhh vill veta vad det var med Niall! Haha :D

Svar: Haha jaaa ååh! <3
My Wesström

Hejhej! Skulle du kunna tänka dig ha ett länk byte med mig? :)

Jätte bra novell suttit och läst igenom hela idag!

Svar: Oj.. Vad kul, tack :D
My Wesström

Gryyyyyymt! Älskar denna!!

Svar: taack vad glad ja blir :D
My Wesström

Du är bääääst ♡

Svar: duuu är <3
My Wesström




Kom ihåg mig?