take chances, chapter 27

Tidigare;
Plötsligt, i samma ögonblick hördes en lös knackning på dörren. Alla tre's blickar vandrade från varandra till den nu vidöppna dörren där tjejen med blondt hår och krusade lockar stod. Jag tittade på Patricia som redan hade blicken fast på mig, hennes ögon berättade mer än hennes stela rörelser och jag visste direkt att hon hatade Fiona redan, så bra kunde vi läsa av varandra. 
"Hi Fiona, I've missed you baby!", log Luke ifrån sängen och rätade sig upp. Jag stirrade i evigheter på Luke innan jag insåg vad som just faktiskt hänt. 

När Fiona steppade in med sina tio centimeters klackar in i salen för att kunna hälsa på Luke så kände jag mig mest ivägen där jag satt i fotänden så jag flyttade mig hastigt till andra sidan för att slå ner arselet på stolen bredvid min andra bästa vän i detta rum. 
Hela situationen var väldigt stel och jag & Pat satt mest under tystnad och granskade Luke och Fionas lilla konversation som pågick i flera minuter innan Luke faktiskt insåg att han hade vänner också. 
"Oh I almost forgot! Fiona, this two beauties are my best friends.. The blonde one is Katelyn and the brunette one is Patricia. Girls, this is Fiona I talked about earlier today.", förklarade han med enkla handvisningar på vilka vi var. Det var något i Fionas ögon som bara inte stämde, som om hon var falsk rakt igenom. Dessutom hade hon det där hemska leendet på hennes läppar som fick hela mig att vilja spy. Varför, Luke? varför.. 
"Nice to meet you girls. I bet we'll become very close because I really like your best friend here. He's so lovely.", beundrade hon medans hon sträckte fram sin äckliga hand. Jag stirrade på den i flera sekunder innan jag sedan tog tag i den, eftersom sist vi sågs så övervägde hon att inte ens titta åt mitt håll så jag antog att jag ville bete mig bättre, visa att jag åtminstone var 19 år och kapabel till att hälsa som normala människor. 
"Actually I doubt that.", mumlade Patricia i en väldigt låg ton så jag antog att Fiona knappt hörde det. I alla fall så verkade hon inte höra då det enda hon hade sagt var 'Ursäkta?', dock verkade inte Patricia vara så villig att upprepa sin kommentar utan gav den överdrivna tjejen framför oss ett lika fejkat leende som hon själv hade på sina läppar. Luke, som låg i sängen och såg varje min vi gjorde till henne då hon satt i sängen bredvid honom, märkte direkt att vi var obekväma och att vi inte alls verkade gilla hans lilla förälskelse. En tystnad spred sig mellan oss alla. Vanligvis brukade jag vara väldigt blyg av mig, men denna tjej gick mig verkligen på nerverna. Jag ville ha ett svar på varför hon betett sig så underligt och varför hon i hela friden skrivit som hon gjort till Louis för mindre än en vecka sedan och var nu på en av mina närmaste. Var hon sinnessjuk eller? 
"Don't you remember me at all, Fiona?", frågade jag och märkte hur både Luke och Patricia tittade underligt på mig. "We have actually met each other before.", sa jag, ganska så känslokallt men samtidigt så vänligt jag kunde. 
"Oh, we have? I can't remember, honey. Sorry.", hon kollade djupt in i mina ögon samtidigt som en gnista lögn fanns där. Varför gjorde hon så här och vad hade hon egentligen emot mig? Jag fick nog. Hon låtsades som att hon aldrig visste om mig när jag mycket väl var ihågkommen i hennes hjärna. 
" Can I may help your mind a little bit when I say that you told me that my body was ugly and that I didn't can be in front of the camera because of my face?", jag brukade vanligtvis inte vara personen som brusade upp så här lätt, men jag antog att jag inte behövt handskas med människor som Fiona innan. Patricia tittade chockat på mig och Luke bara satt där & svalde. Jag antog att han inte alls visste vad jag snackade om. Fiona däremot, flinade hånfullt medans hennes flin direkt ändrades till ett sträck, jag insåg då precis vad som skulle komma, igen. Ännu mer skådespeleri ifrån hennes sida. 
"I'm sorry, I think you've got the wrong person. I'm hundred percent sure that I've never seen you before, Katelyn. And I'm so sorry about your aggression problems.", den sista meningen gjorde mig verkligen arg. Jag blev arg, ledsen och förkrossad. Mest besviken på Luke som endast setat där och låtit henne hållt på. Varför skyddade han inte mig? jag tittade sårat på honom medans Fiona tittade roat på mig och Patricia. Det sorgliga var att Luke inte såg hur falsk hon var, han såg inte hennes ansiktsförändringar och skådespeleri. Dock var jag ganska säker på att Patricia förstod vad som hände. 
"I think you should go now, Katie. It might be best for us all.", Lukes ord tog mig rakt in i hjärtat.. Jag kunde inte förstå hur min egen bästavän som jag känt sedan barnsben, kunnat förudmjuka mig så hårt. Kalla det överreaktion, men jag kände mig ensam, vilsen och övergiven. I alla dessa år hade han alltid stått upp för mig och sina andra vänner, vad hände? slog de slint i skallen på honom efter bilolyckan eller vadå? man började ju oroligt fundera. 
"Are you serious, Luke?", det var Patricia som röck in. Själv satt jag där med tårarna i ögonen och endast stirrade på Luke som såg lika ledsen ut själv. Utan att säga ett ord så skakade jag bara på huvudet och gick därifrån. Jag såg i ögonvrån hur han sträckte ut handen och ville säga något, men ord kom inte fram. Med ett ryck öppnade jag den sega dörren och smällde igen den hårt. Det dröjde inte långt därefter förrän jag kände en mjuk omfamning och jag visste direkt vem som följt efter mig, min älskade Patricia. Vad skulle jag göra utan henne?
Klockan var lite mer än två på förmiddagen och inomhus tänkte jag stanna hela dagen. Regnet öste ner i London och någon sommarfeeling hade jag inte haft på länge. Förutom att jag just nu befann mig i London igen, i mitt eget hem och att vi var lediga idag så var det inte riktigt det jag sett fram emot mest inför dagen. Det som gjorde mig som gladast var att hon, tjejen som plötsligt dykt upp i affären hemma i Mullingar och tagit mitt hjärta med storm, skulle komma hit idag. Hem till mig för första gången. Jag gick dock i samma skola som henne när vi gick i lågstadiet, men det var dock inget jag mindes. Det enda jag hade känt igen & som fick mig att reagera var dom där fina blåa ögonen, dom liknade precis som mina egna och det där leendet var verkligen perfekt. Att hon sedan inte var precis som alla andra tjejer, pinnsmal och lång så var denna tjej istället kurvig och omkring 160 centimeter lång. 
Vi pratade i evigheter den dagen i affären, vi träffades ett par gånger och höll kontakten på telefonen varje dag. Det var verkligen något speciellt med henne, Sarah. Att killarna inte visste något om henne var ovanligt. Oftast berättade vi allt för varandra, men Sarah hade jag velat hålla hemlig, för mig själv liksom. Jag vet inte varför, det kändes bara så. Jag ville heller inte att hon inte skulle få hat ifrån fansen, därför var jag extra varsam och noga med att träffas på ställen som var väldigt säkert. Som nu tillexempel, hemma hos mig. 
Vart vi stod visste jag inte riktigt, det enda jag visste var att om bara någon halvtimme skulle hon vara här, i förmodligen lika slapp klädsel som mig själv och vara sugen på en riktig myskväll. Att dra ut och göra något nu kändes ganska uteslutet då regnet smattrade mot mitt fönster. 
Jag ställde mig själv frågan många gånger om jag gillade Sarah, det var svårt att egentligen säga bara sådär. Jag hade aldrig haft ett seriöst förhållande med någon innan, jag visste knappt var kärlek innebar. Det var liksom inte min grej, men att känslorna fanns där, det bara visste jag. Så fort jag såg henne så lyste hela jag upp, hon var som min glädjespridare när saker och ting var tungt. Hon förstod mig och jag hade nog aldrig hört henne säga någonting alls om min karriär, det enda jag visste var att hon gillade vår musik. Jag vet inte, jag bara kände att hon tog mig som jag var. 
 
En halvtimme senare ringde dörrklockan. Som varje gång spred sig leendet ända upp till öronen och gladerligen gick jag fram till dörren. Innan jag öppnade det vita föremålet framför ögonen på mig så stannade jag upp och tittade mig en extra gång i spegeln. Kunde jag visa mig såhär? Mössan var nerdragen så den täckte pannan och mina gråa mjukisbyxor satt en bit upp över rumpan medans en stor grå hoodie täckte över det mesta av min överkropp. Efter mycket tankar hit och dit så insåg jag ju att det faktiskt stod någon och väntade på att jag skulle öppna på andra sidan dörren, mentalt gav jag mig en örtfil och öppnade dörren försiktigt. 
Som jag trodde så stod hon där, med ett som vanligt vackert leende på läpparna med en vit t-shirt som varade under den rosa långa koftan som matchade perfekt till hennes svarta tights. Över axeln hängde en vit handväska och hennes bruna hår som gick ner till brösten var som vanligt lockade. Jag la också märke på att hon inte ens hade på sig smink, något som gladde mig då det endast var ett bevis på att hon kände lika som mig, det vill säga - trygg i varandras närhet. Hon såg väldigt mysig ut om jag fick säga det själv. Mysig och söt. 
"Hi Nialler, wow.. You look very comfy.", log hon och steg in i mina öppna armar. Jag pussade henne på pannan och skrattade lite dovt. Jag kände hur hon andades in min parfym innan hon sedan drog sig undan. "I've missed you.", sa hon medans hennes kinder ändrade till en lite rödare nyans, något som endast gjorde henne mer attraktiv än vad hon redan var. 
"I've missed you too, sweetie. Are you ready for movietime?", frågade jag exalterat och tog hennes hand för att föra henne in till vardagsrummet. Hon hoppade glatt med och 'jaáde' lyckligt. "I forgot to say it but you're very cute without makeup you know that, huh?", beundrade jag med ett milt leende. Hon kurade ihop sig under filten i soffan och ryckte på axlarna. 
"Nah.. I've always felt myself ugly and disgusting without it, but with you.. It's alright because I know you'd accept me no matter what.", förklarade hon och kurade ihop sig ännu mer, något som resulterade att jag bara inte längre kunde hålla mig. Jag rusade upp från golvet och nästan hoppade mig på Sarah för att enket kunna ta en plats bredvid henne. Eftersom hon bara skrattade så verkade hon inte ha något emot av att jag låg vid henne, väldigt tätt och bara lyssnade på reklamerna på filmen. Egentligen visste jag inte ens vilken film jag sattit på, det enda jag visste var att Sarah hatade skräckfilmer, därför hade jag med vilja tagit en sådan så att Sarah automatiskt skulle hoppa närmare mig, väldigt cheesy, men det fungerade oftast alltid. 
"How was the premiere yesterday?", frågade hon spontant medans hon tittade upp från mitt bröst där hon lagt sig. Jag log och verkligen älskade när hon frågade om mitt jobb, det betydde endast att hon accepterade mig och brydde sig. 
"It was almost perfect!", sa jag och tittade ner mot henne. Hon tittade på mig som om hon inte riktigt fattade vad jag menade med 'nästan', jag skrattade och drog en hårslinga bakom hennes öra. "It should've been perfect if you was there.", log jag och pussade hennes nästipp. 
Gå för långt ville jag verkligen inte göra, därför så hade pussar på näsan och pannan varit ganska så lagomt de senaste gångerna, men idag.. Idag skulle jag ta modet till mig att utöka det hela, en kyss av Sarah skulle väl aldrig sitta fel? 

1. Drama mellan Luke och Katie. Personligen hatar jag att splittra på bästa vänner, verkligen. Jag tänkte endast på hur samma sak skulle hända mig och min bästa killkompis, själv hade jag blivit rasande. haha.  Men kände att något lära komma nu och detta kanske blir ett bra drama. Har ej planerat det så väldigt bra så vi får se hur saker å ting går. 
2. Niall fick ett halvt eget kapitel om endast hans liv som inte alls hade något kopplat till Katelyn just nu. Bra/Dåligt?  Ni fick även reda på vem Nialls flickvän blir i novellen. Grattis fina Sara!! (Klicka på namnet för att komma till hennes novell).. & hur tror ni killarna kommer få reda på det? kommer han ens berätta något om henne? 
3. Kommentera vad ni tyckte om detta kapitel. Var det rörigt/förvirrande/kaos, bra/roligt med något nytt eller helt okej? Kom gärna med egna åsikter och jag tål kritik hörrni!! :) kramis
 

1. Lite förvånade att han inte trodde på henne, men om vi har tur så kanske de blir vänner igen ;)

2. Bra, älskar han!!

3. Jättebra, svårt att skriva någon kritik när det är så bra :)

Svar: Meeen Lovisa, taack för denna kommentar. Blev så otroligt glad.. gaah :D <3
My Wesström

Duktig du eeeeee :D

Svar: Taack söötis :')
My Wesström

1. on måste bertta för Louis!!<3
2. Niall kommer inte komme undan.:)
3. Jättebra som vanligt!!:D

Pj, fel, ta bort den första kommentaren!:)

1. Hon måste bertta för Louis!!<3
2. Niall kommer inte komme undan.:)
3. Jättebra som vanligt!!:D

Svar: Haha ;) Tack så mkt :D <3
My Wesström

Oooh draama✨ saknade Louis lite but anyway, grattis Sara!! Andra kapitel as always❤️

Svar: Hihi kommer senare idag <3
My Wesström

Nästa jag vill höra hur Louis reagearar när Katie berättar om incidenten på sjukhuset

Svar: Haha jaaa ;)
My Wesström

Massa mera nuu!!!♥

Svar: ommer senare idag! <3
My Wesström

så jävla braaaaaaa

Svar: taack :D
My Wesström

Men My, fick värsta chocken när jag läste att du var 99a bara, gud. Du skriver ju bättre än mig som är 20 år! du skriver så verklighetsbaserat och jag älskar allt med denna novell. Du är bäst!! längtar till nästa kapitel

Svar: Oj, Melissa. Detta gjorde min dag, totalt! hihi, kram <3
My Wesström

Super! Kul att det blev drama i mellan Luke och Katie. Vart ju kul att det blev lite vad Niall gjorde då, och så blev det såklart kul att han kommer få en flickvän! Tyckte att kapitlet blev PERFEKT!:* //Kram din Rebecka xx

Svar: Ja, tyckte det skulle bli lite drama mellan dom, även om det var jobbigt att skriva det. hehe ;) Vad kul att du uppskattade det! kram på dig Rebecca! xx
My Wesström

Lite synd detdär med Luke, killar är verkligen inget för att läsa av dramatiska tjejer. Kaooos. Haha men så grymt bra My!(Oj jag har sslutat skriva Myyyyyy ;o)

Svar: Jaaaaa kaooos! Haha, ;)
My Wesström




Kom ihåg mig?