take chances, chapter 29
Tidigare;
"But hey, you're Katelyn Ross. You can't give up!", peppade Louis och smekte min rygg. Jag log för första gången ett stort leende och tittade upp på Louis som såg lika lycklig ut han. Vad skulle jag ha gjort utan denna kille?
"I won't. Not when I've you on my side.", viskade jag och tittade in i hans blågröna ögon. Våra leenden ökades och det dröjde inte lång tid förrän jag kände Louis läppar mot mina och jag var lyckligaste någonsin.
Det var galet mycket jag hade gått igenom från dagen Louis kom in i mitt liv, om man tänkte tillbaka på allt vi hade gjort tillsammans så var det ju faktiskt en hel del. I tystnad låg jag i Louis famn och lyssnade medans ljudet av hans knappar på telefonen lät klickande. Vem eller vad han gjorde spelade inte sån stor roll, jag litade på Louis och jag visste att han inte skulle gå mig bakom ryggen, men något gjorde mig ändå rätt så osäker, jag var en helt vanlig människa, möjligen att Louis var det också men att han valde mig framför sina alla fina tjejer där ute som han kunde få så lätt gjorde mig fortfarande förvirrad. Varför jag, varför var jag den tjejen som kommit från ingenstans och fångade just Louis hjärta? efter en lugn och harmonisk tystnad så tog jag steget att säga det första ordet på flera minuter. "Louis, after everything we've been through this time, do you really think we can do it 'til the end?", med ens lade min fina kille ner telefonen och handen som lekt med mitt hår stannade hastigt upp. Jag tittade upp på han som med ett leende tog tag i min hand.
"I'll promise you that nobody or nothing will ever come between us. Not the fans, not the media, nothing. I can't allow that.", jag bredade min mun och reste mig upp ordentligt. Vår ögonkontakt höll hela vägen tills Louis telefon plingade till för sjätte gången på bara dessa fem minuter, det var först då jag blev lite nyfiken, vem kunde det varit egentligen?
"Who do you write with?", inte allt för desperat eller nyfiket sneglade jag på skärmen Louis direkt visade för oss båda. Eftersom jag inte ville vara för på så tittade jag inte direkt utan väntade ett tag tills han började knappa på mobilen igen, det var först då jag insåg att det inte var någon annan än självaste Niall Horan på andra sidan mobilen.
"He asking if we wanna hang out with them tonight. It will be Zayn, Perrie, Liam, Harry, Niall and apparently a friend of Nialls.", jag tänkte efter. Egentligen ville jag inget hellre än att ligga hemma en regnig eftermiddag som denna, men efter allt som faktiskt hänt idag så kanske det inte skulle sitta fel med lite umgänge & killar som dom i One Direction visste ju verkligen hur man piggade upp folk så att säga. "I said that you were in a bad state but that we might could enjoy their company later.", Louis ord fick mig att piggna upp lite, han tänkte alltid på allas bästa & att han faktiskt brydde sig om mig var det jag uppskattade mest just nu.
"I'd love to be with them later, what shall we do?", frågade jag och lutade mitt huvud mot Louis nacke. Han skrockade till och fortsatte att pillra med mina fingertoppar.
"He talked about an output so I guess that.", det lät faktiskt som en bra idé, kanske få i mig lite alkohol och glömma bort allt för ett ögonblick, det skulle ju vara väldigt skönt om man tänkte efter.
"Sounds great, write that we're in!", sa jag och halvt hoppade i hotellsängen av lycka, det var ju ändå bra längesedan jag festade och aldrig någonsin hade jag gjort det i London, men jag antog att det var tio gånger så bättre än i Manchester.
"What did she say?", frågade Louis nyfiket och sneglade mot telefonen jag höll i handen. Jag suckade skakade på huvudet. Jag visste att det var en dålig idé att fråga om Patricia ville hänga med oss, sedan det blivit officiellt med Justin så hade det bara varit han i huvudet på henne och eftersom jag var den snälla vännen som tillät det mesta så valde jag att inte kommentera situationen. Jag tittade upp på Louis och ryckte besviket på axlarna.
"She doesn't really got me any real answer, just that she still was on the hospital and that Justin should pick her up later.", hur väl Louis än försökte dölja flinet på hans läppar så gick det väl sådär, jag genomskådade honom bättre nu än tidigare och jag såg verkligen att han dolde något nu. "What?"
"Nothing, I'm just glad that Justin has found a girl he's in love with, you know.", sa han bara nonchalant och tittade framåt på vägen igen. Han hade klätt upp sig ganska fint inför kvällen med ett par vanliga svarta jeans men tagit på sig en blå jeansskjorta med en enkel vit t-shirt under, det passade honom verkligen superbra. Själv hade jag känt för en klänning ikväll, och en klänning hade det också blivit. En svart sådan med en enkel jeansjacka utanpå, faktiskt så kände jag mig genast mycket fräschare, tänk vad lite smink kunde förändra och täcka över sorger, egentligen.
"Are we going to Nialls place firsty or..?", frågade jag när jag såg hur Louis tvekade om vilket håll han skulle köra åt. Om jag skulle vara ärlig så visste jag ingenting om dessa vägar och vart vi skulle, jag lät Louis sköta det då jag fick hamna där vi hamnade så att säga. Han svarade inte heller riktigt på frågan utan fortsatte att koncentrerat titta ut på vägen, inte för att jag skulle kunna klara mig bättre ute på Londons alla gator, men att Louis själv var vilsen nu gick ju nästan inte ens att ta miste om.
"Finally! There they are!", Louis nästan jublade av lycka när han svängde in på en parkering där jag kunde tyda fyra glada killar och två tjejer varav en av dom var Perrie.
"I didn't know Nialls friend what a girl.", påstod jag häpnat då jag nästan hade ställt in mig på att det var en en kille jag skulle träffa på. Louis parkerade samtidigt som han tittade noga på de sex människorna framför oss, plus en massor av säkerhetsvakter runt omkring sig. Hans ögonbryn åkte till min förvåning också upp och tittade på mig med en axelryckning.
"I've never seen her before. Let's go outside and look after who she is?", frågade han och flinade. Snabbt for den galna killen i förarsätet ut ur bilen och lika så gjorde jag, hand i hand gick vi mot våra vänner som verkade vara i sin egna lilla bubbla inom ringen täckt av vakter.
"Here you are!", flinade Louis när vi trängt oss igenom de svartklädda männen. Alla tittade på oss och hälsade med kramar. Faktiskt så såg jag fram emot denna kväll, den verkade lyckad på alla sätt och vis, trots att jag inte hade min partynisse Patricia med mig. Jag ställde mig glatt bredvid Perrie då vi sist vi setts kommit väldigt bra överens & jag fann verkligen ingen tvivel om att vi inte skulle fortsätt ha det så, hon var lika glad nu och väldigt lättsam.
Tjejen bredvid Niall däremot, sade inte så mycket. Jag antog att hon var precis som mig, ganska tillbakadragen. Jag hade inte riktigt hälsat på henne än men jag såg hur Niall höll om henne rund midjan och jag började verkligen undra om denna tjejen bara 'var en vän', jag log och tog steget fram till henne istället, hon såg ganska så vilsen ut, trots Nialls säkra arm kring hennes midja.
"Hello there. I'm Katelyn, a pleasure to meet you!", sa jag vänligt och sträckte ut min hand. Ett leende spred sig på hennes läppar medans vi slog ögonkontakt. Jag lade märke till hennes vackra isblåa ögon som endast påminde mig om Niall, om jag tänkte efter så var hon ganska så lika Niall i ansiktet och det verkade vara en supertrevlig tjej.
"I'm Sarah. Nice to meet you Katelyn. Who are you here with?", frågade hon, ganska blygt men ändå lättsammare än tidigare. Det syntes att hon varit ganska nervös inför denna träffen då jag tagit för givet att hon aldrig träffat killarna förut, i alla fall inte Louis.
"Oh I forgot to tell.", Niall slog sig skamset på huvudet och riktade blicken på Louis som nu kom emot oss. Han kramade om mig hårt bakifrån så hans händer hamnade vid min mage,något som fick Sarah att förstå mitt sällskap, hon fnittrade och nickade på huvudet. "Katie and Louis, this is my friend Sarah. We've been friends for a while now and I think it's time for you to meet each other now.", fortsatte han med ett härligt skratt. Han släppte armen om Sarah och Louis gick vänligt fram och omfamnade den brunhåriga tjejen framför oss. Eftersom killarna var precis som vanligt så antog jag att dom redan träffat och hälsat på den halvblyga tjejen.
"Damn Niall, have you kept a secret for me so long?", sa Louis och låtsades bli ledsen. Niall skrattade ännu mer och bara skakade på huvudet medans vi allihopa samlade ihop oss.
"So, now have everyone said hi to each other so are you guys ready for a crazy karaoke night?", det var Liams röst som hördes och chockat vände jag mig och stirrade på Louis som log nöjt. Jag visste att det var något. Jaja, jag valde att inte yttra mig om något utan drog istället en tystlåten suck och bestämde mig för att följa med in i alla fall, det var ju inte så att jag skulle ställa mig på scenen och sjunga precis.
Vi passerade dörrarna in till den så kallade karaokebaren och musik spelades. Den ganska så unga pojken som sjöng en duett med en lika ung tjej stod på scenen och var inte alls så dåliga, faktiskt så var dom väldigt duktiga för att verka så ungdomlig. Min syn skulle uppskatta kring 15 till 16 år.
"I'll go and buy some drinks, what do you want my lady?", frågade Louis medans han släppte min hand för att försöka hänga på Liam och Harry som redan satt bänkade på varsinna stolar kring den avlånga baren där en medelåldrig man stod och blandade olika drinkar. För att inte dra ut på tiden ännu mer så svarade jag med ett enkelt svar.
"Surprise me.", skrek jag för att dels överrösta musiken men också för att Louis skulle höra då han var en bit ifrån mig. Han nickade och gick med raska steg iväg mot sina två andra bandmedlemmar. Ensam stod jag klar med dom två paren. Hurvida Niall & Sarah var ett par än eller ej visste jag inte, men dom betedde sig verkligen som om dom vore nykära och jag hade aldrig sett Niall på det här sättet under mina veckor som jag jobbat med dessa killar.
"Are you and Lou an official couple now?", frågade Perrie, som för den delen stod bredvid mig. Jag ryckte på axlarna och höjde ögonbrynen. Att Louis & jag var ett par privat var nog ganska givet, även om vi knappt pratat om det. Men att det var officiellt för resten av omvärlden var det ju inte riktigt.
"I don't know.", svarade jag ärligt och ryckte på axlarna. Perrie nickade förstående och lade en arm på min axel. Jag sneglade på Sarah & Niall som stod tätt intill varandra medans dom verkade viska småsaker i varandras öra, dom var verkligen supergulliga.
"Soon it's your turn to go up there.", Zayns röst lät ironisk men samtidigt så kunde jag tyda något allvarligt i den också. Jag hade hoppats att han bara sagt till Perrie eller kanske Niall som stod närsmast oss på den lilla platsen vi befann oss på, men hans intensiva bruna ögon borrade sig in i mina så det kunde knappast betyda att han menade någon annan, tyvärr.
"Never mind. I'd rather die.", skrattade jag och försökte mest smita mig undan den otroligt obekväma situationen som uppstod. Kunde bara inte Louis komma med drinkarna nu? Zayn flinade.
"Woah, what does Louis up there?", Nialls häpna tonfall fick mig att rycka till. Publiken började jubla och det dröjde inte lång tid förrän jag insåg varför alla klappade och skrek som dom gjorde. På den stora scenen framför mina ögon stod ingen annan än Louis, min knasiga men ändå fina kille. Eftersom jag inte visste vad som skulle komma så klappade jag också, i hopp om att Louis skulle sjunga. Jag visste dock att han hatade att sjunga utan dom andra i bandet, något jag kunde förstå. Men något på hans leende sa att denna gång skulle han inte sjunga med dom.
"Hey everyone. Are you alright? I hope you are.", sa han och höjde upp sina händer i luften, vilket resulterade till att klapparna & skriken blev högre. Människor hade även hittat hit och var väldigt duktiga på att trängas.
"Are you excited?", en röst bakom mig hördes. Hastigt vände jag mig om och mötte Liam och Harry som båda log vänligt mot mig. Jag fattade inte riktigt vad dom pratade om förrän Harry tog ett stadigt grepp om mina ben och plötsligt satt jag i Harrys starka famn. Dom runt omkring oss började förvirrat titta på mig och Harry när dom egentligen skulle titta på Louis som bara flinade, han hade verkligen planerat detta in i det minsta detalj. Medans jag blev buren så hörde jag hur Louis fortsatte att prata.
"I'm usually singing with my four bandmates, but tonight I'm actually gonna sing with my wonderful and beautifully girl, Katelyn. Give it up for her!", innan jag ens hunnit tänka så klappade de nu sjuttiotals människorna inne i den stora byggnaden och jag stod med skakiga ben uppe på scenen. Louis visste så väl att jag aldrig, verkligen aldrig sjöng offentligt, ändå så gjorde han detta. Men eftersom han ändå planerat allt detta endast för mig så var det minsta jag kunde göra att gå fram och göra som Louis sade.
Min fina kille höll fram sin lediga hand emot mig och nervöst tog jag tag i den medans jag tittade ut över den inte så lilla publiken jag faktiskt hade nu, som stirrade på mig och Louis.
"Louis, I can't do this. I can't sing.", mumlade jag, ganska bedjande men samtidigt övertygat. Han släppte min hand och smekte mig istället på kinden. Han nickade på huvudet och flyttade handen till mitt hjärta.
"Believe in yourself, Katie. Your voice is perfect, you are perfect.", log han och pussade mig snabbt på munnen. Något både varken jag själv eller publiken var beredd på. "Sing 'Look after you' by The Fray with me, please?"
Jag var skyldig Louis detta, efter allt han ställt upp för mig de senaste dagarna, efter allt han någonsin gjort mot mig så visste jag att han gjorde detta för min skull och jag ville inte svika honom.
"Okay..", sa jag, alldeles för osäkert. Han pekade då ut i publiken på en speciell punkt, längst fram. Det var då jag insåg att Patricia och Jonathan stod där, i främre raden och klappade som aldrig förr. Mitt leende växte ännu mer, speciellt när jag såg Jonathan som såg stoltare ut än någonsin. Det var skönt att veta att någon var sig själv i alla fall. Min blick vändes tillbaka på Louis som redan stirrade på mig. "Did you do this too?", frågade jag och tog hans hand. Han skrattade lite för sig själv och nickade.
"I knew all the time that she'd come, I just told her to say that she'd be with Justin today. It would be a surprise for you to see them here.", log han och pussade mig ännu en gång, fast denna gång på pannan .Det var i det ögonblicket som jag bestämde mig, jag skulle göra detta. Jag skulle överväga min rädsla genom att sjunga inför folk om jag som så skulle behöva gå igenom hat och fruktkastning efteråt. "Okay peepz, this is one of my favoritesongs, Look after you.", sa Louis i mikrofonen och en igenkänd melodi sattes igång. Jag slog mig nervöst ner på stolen bredvid mig och lika så gjorde Louis, detta skulle bli så spännande men samtidigt var jag väldigt skärrad över vad kommentarerna skulle bjuda på efter låten.
Folket som under framträdandet suttit sig på stolarna stod upp, visslade och klappade sina händer av hetsighet. Jag tittade på Louis som endast gjorde tummen upp. Faktiskt så hade det gått väldigt bra, Louis hade valt en av mina favoritsånger och även en sång jag kände mig trygg i, vilket uppskattades. Detta var verkligen en stor upplevelse för mig, att få ha gjort det jag drömt om i hela mitt liv, att även känna att Katherine skulle varit så stolt över mig just nu kändes ännu bättre, även om jag inte kunde se henne framför mig stå och berömma min insats på scenen, så visste jag att hon tittade ner på mig & var glad för min skull.
Har planer för framtiden i novellen mina vänner. Nu har iallafall Katie vågat tagit steget att sjungit, hur kommer responsen bli för det? ;) Hur blir det mellan Luke och Katelyn & vad blir nästa drama som uppstår?
Blev en ganska så rörig del kanske (?!), var tvungen att skriva en lite snabbt då ni kommenterade så otroligt grymt på förra, å även att statistiken ökat till det normala igen är verkligen roligt!
Har prov imon & på fredag + tre andra läxor att göra så hade egentligen inte tid för detta. Men kommentera gärna! Det skulle verkligen uppskattas! :D
Lina
Du är helt bäääääääääst på att skriva noveller!! Jag ÄLSKAR denna novellen, det finns ingen bättre! Tack för att du finns:*
Svar:
My Wesström
Verkligen bra! :D
Svar:
My Wesström
JätteJättebra!!!:D Kanske att Louis och Luke funkar bra ihop eller att hon får en massa hat:(
Svar:
My Wesström
heeeeej jätte bra som alltid tjejen
kram emma
Svar:
My Wesström
Meeer!! Skit bra som alltid!!♥♥♥
Svar:
My Wesström
Vad gulligt att du tog dig tid att skriva fastän du har fullt upp, vi uppskattar det!!♥
Svar:
My Wesström
Jag blir typ överlycklig (?!) när jag ser att någon har uppdaterat på sin novell, du skriver grymt bra och har asså typ inte för orealistiska draman, jag gillar när det ä mer sådär trovärdigt❤️
Svar:
My Wesström
jättebra kapitel! Hoppas det går bra på proven, lycka till! :)
Svar:
My Wesström
Du är för grym my!
