take chances, chapter 31

Tidigare;

Fort skyndade jag mig igenom folkmassan mot hållet Jonathan visat mig. Efter en hel del letning så fann jag henne tillslut, i en killes famn. Trots mitt skick så kunde mitt hjärta inte motstå att göra lite extra ont. Att se Katelyn stå på dansgolvet, med en annan kille runt omkring sig som kramade om henne bakifrån som varken var jag, Jonathan eller Luke gav mig en väldigt arg men även ledsen känsla. Jag skulle just till att gå när jag hörde ett skrik, mitt eget namn. Som inte kom ifrån vilken person som helst, det var Katelyn som ropade.

"Louis, help."

---

 

I det ögonblicket insåg jag hur det egentligen låg till & tänkte jag efter så kunde jag ju faktiskt aldrig tyda ett leende på hennes läppar under tiden hans omfamning, vem han nu var. Vad var det som hände? Hennes rop på hjälp fick hela mig att tänka till, stanna upp och se mig omkring. Alla var upptagna med sitt eget, kanske trodde dom fulla människorna som jag - att det var något? även om jag innerst inne visste att Katelyn aldrig skulle göra en sådan sak så kunde jag ju inte ta bort synen jag nydligen sett. Vad skulle man tro, egentligen?

Utan någon som helst kontroll så trängde jag mig förbi folket ur min väg och snart så var jag framme vid min slutpunkt. Katelyn tittade på mig med en blick som sade mer än jag egentligen kunde se, den var fylld av ångest, förskrämdhet och olust. Hon ville inte alls detta, därför kunde jag inte låta något hända heller. 

"What the hell is going on here?", frågade jag, ganska sluddrigt men ändå så hade jag inte druckit på ett bra tag nu, vilket underlättade då jag inte var helt borta i min försökta konversation med denna brunhåriga 'killen' eller vad man skulle kalla honom, han såg väldigt stor och sliskig ut. 

"I'm going to take this beauty to the bed right now, so if you excuse us.", hans ord äcklade mig verkligen. Allt som jag druckit och ätit idag ville komma upp och helst rakt i mannens ansikte, men för Katies skull lät jag det bevaras inom mig. Jag förstod inte hur en vuxen man kunde säga så till en annan människa, nog för att han var väldigt påverkad, men det hade ingen rätt att behandla tjejer på det sättet, speciellt inte min tjej. Jag tittade på Katelyn som tittade vettskrämt på mig medans hennes mun mimade återigen ett "hjälp". 
"Actually no, it's my girl you have in your arms and I can't accept that. Especially not now when you told me what you're going to do with her.", sa jag och gick dom närmare. Till min förvåning backade han, fortfarande med armen om Katie's mage så att hon automatiskt följde med. 

"Too bad for you, fucker.", skrattade snubben mig rakt i ansiktet medans han ökade stegen fortare och när jag efter några sekunder hunnit reagera så såg jag hur han bara kom längre och längre ifrån mig. Jag snabbade på mina steg och jag insåg fort vart vi var påväg, mot utgången. 

Precis när han öppnade dörren så hördes ett hysteriskt skrik, Katelyns skrik. Ännu argare blev jag och stegen bara ökade och ökade, dock inte i superfart då jag inte ville riskera att halvt döda mig själv på vägen genom att snubbla över mina egna ben eller något ännu värre - någon annan. 

Han skulle just till att ta sina fötter över tröskeln då jag grabbade tag i hans blöta skjorta full av svett, så att han tvärnitade. Utan ens en tanke så hände det jag absolut aldrig trodde om mig själv. Ett ögonblick, en smäll och ännu ett skrik ifrån Katie's sida behövdes för att jag fattade vad jag hade gjort. Vänsterhanden masserade min högra knoge då den värkte av slaget jag nydligen givit mannen. Människor samlades runt oss snabbare än förväntat. Vakter och medier trängde sig emot oss, jag sket egentligen i det som hänt, egentligen var jag bara väldigt chockad över vad jag precis gjort. Men när mannen sedan ställde sig upp, oskadd och vingligt så ansåg jag honom vara okej. Något bråk verkade han inte heller vilja ha då han bara fnös och gick vidare in mot festen igen, medans minst tio pars ögon stirrade efter honom. 

"What happened, Louis? Can you explain?" "Did you get hurt?" "How's your hand?" "Did you protect your girlfriend Katelyn?"

Frågorna, blixtarna och kamerorna blev bokstavligen talat för mycket. Dom pressade sig upp bara några millimeter ifrån mitt ansikte och jag hade verkligen inget space alls. Det var dock under en fråga som jag reagerade mest, nämnligen när dom sade Katelyns namn. Jag tittade mig förvirrat runt, i ett tappert försök till att se mig över de stora fotoapparaterna som fortfarande blixtade i mitt ansikte, tyvärr såg jag inte henne någonstans och jag hade svårt att tro att hon kunnat gått tillbaka in igen, kunde det vara så att hon blivit rädd för mig? jag hade ju praktiskt taget slagit till honom rakt framför hennes åsyn, något kanske både jag och hon blivit förvånad över. 

Jag pushade bort människorna omkring mig så gått det gick, jag behövde verkligen få prata med min Katie. Dörren in till karaokepartyt stod öppen efter det som hänt och snabbt lade jag benen på ryggen och sprang utåt, ut i den friska Augustiluften. Eftersom vi kommit hit i skaplig tid så var klockan inte ens midnatt ännu, vilket resulterade till att bilar och människor fortfarande befann sig ute på gatorna. 

"Do you looking for someone, sir?", en vakt som stod utanför dörren tittade förvånat på mig. Lika häpnat tittade jag tillbaka då jag inte sett honom när jag kommit ut, jag antog att jag varit för upptagen med att titta mig omrking efter den jag sökte. 

"Yeah, I've kinda lost my girlfriend, I don't know where she is.", sa jag och började titta mig noggrannare omkring. Den svartklädda, enorma vakten log belåtet och nickade lite. Jag rynkade på pannan och undrade just varför han såg så stolt ut när han sade det själv. 

"If she's blond and was crying, then I know where she is. Just go down by the street and turn then right, you'll come to a lake as I think she was going.", berättade han vänligt. Pafft tackade jag vakten och skyndade mig ner för backen, precis som han sagt till mig. 

 

Där satt hon, mitt i sanden med knäna uppe vid hakan. Stranden var folktom, det var lagomt varmt ute och jag kunde höra vinden susa förbi. Om hon grät visste jag inte men det skulle jag snart ta reda på. Sakta men säkert tog jag fotstegen mot henne och plötsligt satt jag bredvid henne i sanden. Våra blickar möttes och hennes ögon var röda. Om hon hade gråtit eller om det var alkoholen var svårt att se, men jag antog att det var båda. 

"How did you find me?", frågade hon överraskat men samtidigt lite frånvarande. En enkel ryckning lämnade mina axlar medans mina ögon vägrade titta bort ifrån Katelyns. Hon var så otroligt vacker, hela hon. Jag skulle kunna titta på henne i en evighet utan att tröttna. 

"It doesn't matter. I've found you now and I'll be there for you.", hon skulle just till att öppna munnen då jag hann fortsätta. "Before you gonna say something, let me explain. What I did in front of you was never mean to get you afraid of me. I did it for you and I know it was wrong. I've never hit someone before and I don't know what got into me. Of course I felt like an idiot but I just.. I love you so much Katelyn and I can't let anyone hurt you."

Jag hade fått det sagt, skönt. De blonda tjejen med de röda ögonen satt fortfarande och bara tittade på mig. Hennes mun öppnades ett antal gånger i försök till att säga något men orden bara föll ur henne. Efter ett tag så kunde jag äntligen höra hennes röst igen.

"I'm not afraid of you Louis, quite the opposite, I'm glad what you did for me. I was so afraid. He said he was a friend of you and that he wanna dance, when he later started to take me closer into him everything felt so wrong. He said that you was okay with it and that you didn't love me anyway.", hon grät nu mer och lade huvudet i sina händer. "I'm so happily that you came, Louis. I was so afraid.", snyftade hon i sina händer. Chockat flyttade jag mig närmare och lade en arm omkring henne. När jag sedan kände hur hon började skaka så kunde jag inte bara sitta där och inte säga något.

"Hey, Look at me.", sade jag. Långsamt tittade hon upp ifrån sina händer och mötte mig med blicken. Hennes sorg tog över mig men jag visste att jag skulle behöva visa mig stark nu, för Katies skull. Gråta var kanske inte något jag skulle göra precis, även om jag gärna hade viljat. Hur hade en man kunnat vara så respektlös att ljugit för den finaste tjejen i världen och låtit sig tagit på ställen som absolut inte tillhörde honom. "I've never seen that man before and you can't listen to him. I do love you, more than words can ever explain and I'd never let someone hurt you.", jag lade min ena hand på hennes kind medans min andra arm smekte hennes rygg. Med tummen slog jag bort tårarna som rann ner samtidigt som jag bredde mitt leende en aning, något som resulterade till att hennes läppar också drogs uppåt. Långsamt gick våra huvuden närmare och hungrigt började våra läppar massera varandra. Med Katelyn kändes allt så självklart, som om det alltid skulle vara vi. 

"We're up to work tomorrow, you know. Are we going home to my place and get some sleep before the interview?", frågade jag mot hennes rödsvullna läppar. Hon fnittrade och nickade på huvudet innan hon gav mig en lätt puss igen. 

 

"Louis wake up, we're running late!", var det något jag hatade så var det att vakna upp med tanken att veta att jag försovit mig, som idag. Hastigt slog jag upp ögonen och nästan hoppade upp i sängen. Dock så blev den inte så hemsk ändå då det enda jag såg var Katelyn i underkläder, något som roade mig väldigt mycket. Det fick mig endast att tänka på gårdagen om hur underbar natten blivit. Det kändes väldigt bra att få vara just den där speciella som tog Katelyns oskuld, att det även var bland de finaste sexet jag haft fick även mig att må otroligt bra. "I don't care if I'm looking awful now, we've to get started now. Come on, Louis. Get dressed!", jag visste inte varför, men det var något av den där stressiga och förvirrade Katelyn som endast gjorde henne ännu mer attraktiv, vilket fick mig at flina ännu mer. 

För att vara ärlig så överreagerade hon, det var faktiskt hon som var sen då hon skulle möta upp Lou på platsen en kvart innan oss, något jag tyckte var ganska onödigt. Vad gjorde dom egentligen mer än att presentera sig för intervjuarna och pratade strunt? äsch, det gjorde ingenting om hon kom en kvart sent och kom med mig. 

 

En halvtimme senare var vi i studion vi skulle vara i. Varken jag eller hon hade blivit sena då vi i själva verket var fem minuter tidigare, faktiskt så hade vi fixat oss på rekordtid, frukosten fick vi dock skippa. 

"Oh Louis, what have you done to your hair, honey.", det första vi fick syn på var Lou som stod med en kaffekopp i handen, den var strax efter tolv på förmiddagen och det första hon gjorde var att retas, som vanligt. Något vi andra alltid uppskattade då hon var precis som oss. 

"Sorry, Louise. Can you help me with that?", flinade jag och hon himlade med ögonen medans hon ställde ifrån sig sin kaffekopp. 

"That's my job.", konstaterade hon samtidigt som hon tog upp en kamm ifrån sin ena bakficka. Jag log tacksamt och satte mig genast på stolen som hon höll handen på. Något jag märkte direkt var att det faktiskt bara var vi och några kameramän här ännu, något som gjorde hela situationen ganska skön då jag knappt hade hunnit vakna. 

Håret var åt alla håll och det enda jag hade dragit på mig idag var ett par tights och en pösig tröja, sedan var jag klar. Jag satt på stolen medans jag såg hur Louis blev stylad av Lou. Bara att titta på Louis gjorde mig varm om hjärtat, hela jag var väldigt lycklig och när jag såg honom sitta där och flina så förstod jag direkt var han tänkt på, gårdagen. Hur det hela gick till var en bra fråga, men jag antog att jag både kände mig redo och sugen. Jag ville ha Louis, närmare än innan och det var verkligen bland de finaste jag varit med om. 

"Oh hello there, what are you thinking about?", utan att ens vetat om det så hade tydligen även Liam och Harry kommit innanför dörrarna. Hela grejen fick mig generad och ord kunde inte beskriva den pinsamma tystanden. Som tur var så skrattade Liam bara bort det hela och satte sig istället på stolen bredvid Louis för att vänta på sin tur att bli sminkad inför liveintervjun som skulle sändas om bara fyrtio minuter. 

"What's on our schedule after this?", frågade Harry och vände blicken på mig. Jag plockade fram schemat ut väskan och tittade noga. 

"You're going to have two photoshoots and then you're free the whole day.", konstaterade jag och killarna verkade förstå. Även Zayn och Niall var nu på plats så den lugna tystnaden var över. 

 

"Okay boys, take a sit in the couch, we're sending in five minutes.", sade den manliga Intervjuaren Derek. Han verkade faktiskt väldigt snäll, i alla fall när han hälsat på oss alla när vi kommit. 

"Bye beautiful.", log Louis efter att han pussat mig på munnen. Jag fnittrade väldigt fånigt och mina kinder blev antagligen röda. Att visa känslor offentligt var aldrig min grej riktigt, men med Louis kändes det så rätt, allting. 

 

"You look tired guys, what are you up to here in London? You've been here almost a week now, right?", frågade Derek. Killarna nickade och Liam var snabb med att ta ordet. 

"Since we switch management so have it been much of the time in Manchester, which is a very wonderful city actually. We thrive like a fish in water there and yeah. We're in London for some workthings.", svarade han. Zayn lade till att dom även söket boende i Manchester just nu då vi faktiskt skulle jobba ihop i två år till. 

"Sounds great. But Louis, can you explain what happened yesterday, is it true that you hitted a man?", Derek rynkade på pannan medans resten av killarna inte verkade förvånade alls. Jag antog att dom sett bilderna som redan läckt ut på internet. 

"Well, it's nothing to say really, I helped my girlfriend when a man took at her private things on her body so I did what every boyfriend should do for what they love.", hans svar fick mig väldigt rörd, samtidigt orolig, han hade nu gått ut med vårat förhållande offentligt. 

"Oh, I see. I hope you both are fine and that your girlfriend is very glad to have you.", konstaterade mannen i fotöljen. Killarna skrattade lite och puttade till Louis åt sidan. Min pojkvän, jag lekte med tanken av att kunna säga det officiellt nu, och det kändes verkligen bra. 

"To be honest, it's me who's pretty glad to have her in my life.", Louis tittade åt mitt håll samtidigt som han sade meningen, något som fick hela mig att vilja hoppa av glädje. 

---

Aww, finfina dom.. Ledsen för att det blev hoppigt i Katelyns Perspektiv men jag har väldigt bråttom, ska iväg med en kompis å hinna duscha osv innan för att vi ska iväg å göra lite saker. Well. 

Kommentera? :) 

Hoho jag satt och studsa till louis sista mening omg han e så fcking fin, du e fcking fin♡

Nästa grym novell (som vanligt) :)

Finafinafina dom och Louis.åh..<3

ååh så himla bra!! :) du e sjukt duktigt, hoppas nästa del kommer snart och hoppas verkligen att det inte händer något mellan Katelyn och Louis nu, dom e så fina tsm! :D kram!

Sååå grymt! Hur ofta uppdaterar du?👌

Åhhhhh dom är så söta!!!

Yaay! Ett nytt kapitel ;) Kul. Hoppas du kan skriva mer strax. Hoppas att Katelyn inte får mycket hat nu när dem har gått ut offentligt med deras förhållande. Har inte så mycket mer att säga mer än att du är bäst på att skriva. Like Always :* Ha en bra vecka sen då! //Kram din Rebecka xx

skit bra! meeeeeeer!!<3

Är så nyfiken på mer! Tur att Louis räddade katelyn! Sjukr spännande:)

Åh, så himla, himla bra My! Älskar verkligen din novell! (förlåt att jag är så seg på att hinna läsa dock :/) du äger! <3

Nästa grym novell (som vanligt) :)