we belong together, chapter 17

Tidigare:

"Why didn't you tell him that Marica isn't alive anymore, Mel?", frågade Liam frustrerat och kollade oroligt ner på mig. Jag ryckte på axlarna och mumlade något om att jag inte visste, fast egentligen så visste jag. Jag ville dels inte oroa Arin i onödan utifaull han skulle haft ett litet hjärta där inne, men också för att jag inte ville se att jag var sårad på grund av hennes död - att han helt enkelt gick med på att bli min pappa endast för att jag inte hade någon annan. 

"He dosen't want me, Liam. No one does.", jag kunde inte hjälpa att de första tårarna nu rann ner för mina kinder..

---

 

→ Melindas Perspektiv ← 

När Liam bara kollade på mig stumt så förstod jag att han var besviken. De där ledsna hundögonen kunde jag bara inte titta in i längre så jag vände mig om snabbt och skulle just till att gå när Liam tog ett hårt tag om min hand så jag automatiskt förflyttade mig till honom så jag pressades mot hans väldigt muskulösa kropp. Tårarna som tidigare droppat ner var inte längre så små längre och jag kunde inte undgå att ge efter ett snyft. Det var konstigt, jag kände inte ens denna man som skulle föreställa min far, men trots det så var det något med sättet han tittade på mig och hela grejen med att jag äntligen förstått var jag fått vissa drag ifrån som varken mamma eller Ashton hade, så kändes det så otroligt jobbigt. Det var som att mista något man inte ens haft och den känslan inom mig var katastrofal, jag ville inte känna såhär. 

"Let's go home, honey, shall we?", han strök mig lugnande på ryggen och hans småa hyschanden gjorde mig både lugnare och tryggare. Jag nickade på huvudet, drog mig ur den fridfulla kramen och mimade ett 'tack' till grabben framför mig. Jag var evigt tacksam över att han följt med mig hit idag, jag uppskattade verkligen hur han ställt upp för mig denna vecka då allt varit ovanligt kaos. Visst hade livet haft sina berg och dalbanor hittills men denna vecka hade varit hysterisk. 

I bilen var det endast radion som sade ord. Min blick var fäst på vägen och likaså Liams. Det var mycket som utspelade sig i mitt huvud just nu, allt från snabba tillbakablickar om dagen mina föräldrar dog till nu när jag faktiskt fick stå ansikte mot ansikte med min biologiska pappa, det var längesedan jag var så känslig av mig. Jag hade ingen aning, men kunde det vara Christians förtjänst? han var punkten av trygghet i mitt liv när allt var som värst och nu var han bara borta. Visst kändes det tomt men jag hade ju Liam nu, fast och andra sidan, imorgon skulle vi åka hem - vad skulle hända med oss då? skulle vi fortfarande träffas? jag hoppades på det. I just det ögonblicket avbröts jag i mina tankar när jag kände en hand smyga sig fram vid mina lår och Liams hand lades på min, snabbt korsade jag våra fingrar och sneglade mot honom som då log brett, jag kunde inte undgå att dra på smilebanden jag också även om jag inte riktigt var kapabel till det så jag liknade nog mer en stel padda i ansiktet. 

"I wish I could do something to make you feel better.", muttrade Liam från sätet bredvid mig och spände sina käkar. Jag tog min lediga hand på våra korsande och kollade ärligt på honom. 

"You already do, Liam.", svarade jag bara och pussade på hans överhand varsamt. 

 

 → Liams Perspektiv ← 

Att få ägna min ledighet tillsammans med Melinda var nog det bästa som kunde hända. Hon var så underbar på alla sätt och jag var otroligt glad över att jag övervägde att komma hem ändå och inte stanna kvar i London, hade jag varit på det envisa humöret så hade jag aldrig träffat denna vackra tjej. Vad som tyngde mig lite var tanken att Mel skulle åka hem imorgon och jag skulle stanna här med min fader då mina syskon också skulle komma till staden. Dethär med distansförhållande var jobbigt, men det funkade om man hjälptes åt. Dessutom bodde hon också i London så det blev ju endast någon vecka vi skulle vara ifrån varandra.

I bilresan hem var stämningen sådär vilket jag förstod också, hennes pappa hade inte direkt gett något bra första intryck precis, så det skulle bli skönt att komma hem till killarna i hopp om att dom kunde pigga upp oss lite eftersom vi nu skulle ha huset för oss själva resten av dagen.

"Are you okay?", frågade jag medan vi gick över gräset så vi direkt skulle komma till baksidan. Att killarna var hemma var en självklarhet då alla bilarna stod på plats om ingenting slagit slint i deras små huvuden så dom helt enkelt bestämt sig för en promenad, vad visste jag.

"I'm fine. I'm done trying to chase after something I can not have.", muttrade hon åt sidan och kollade ner i backen. Jag kunde se på hennes ansiktsuttryck hur hon snart var påväg att gråta igen så för att inte göra det värre så nickade jag endast som svar. Jag hade aldrig tyckt det varit 'roligt' att se andra att gråta och speciellt inte människor jag brydde mig om, så jag reflekterade över att vara tyst.

 

"Hello lovebirds, how did it go?", som vanligt så var det Louis röst som överröstade alla och självklart så såg han i efterhand på Mels uttryck att det inte alls gick vägen. Men denna gång klandrade jag inte honom, han hade ju ingen aning faktiskt. Zayn slog till honom löst på armen och kollade bekymmersamt på både mig, Mel och resten av killarna. Jag skulle just säga att jag trodde att tjejen bredvid mig behövde vara ifred när hon plötsligt öppnade munnen själv och hennes ord överraskade mig faktiskt. 

"It's probably my last day here in Wolverhampton, can't we just do something fun and forget about everything bad for a while?", hon tittade först upp på mig och sedan tillbaka på killarna som placerat ett leende även på sina läppar. Det var trots allt som så att även dom skulle åka hem till London snart, om det skulle bli imorgon eller nästa dag var fortfarande oklart. 

"Sounds amazing.", konstaterade Harry med en gång och kollade sig omkring på oss alla andra som nickade med. Anledningen till att krulltotten sade det på ett sådant glatt sätt hade nog ingen någon aning om, antingen var han taggad att göra något allihopa eller så ville han nog lätta upp den lilla stela stämningen som uppstått efter att Louis kastat ur sig en olämplig mening, kanske var det båda delarna.

"I have an idea of what we can do.", kommenterade Niall engagerat och la en arm runt Zayn och Louis axlar. Vi tittade ut genom fönstren på altanen vi stod på och såg ut över himlen. Det var fortfarande monligt ute men väderprognosen hade hållit det dom lovat under hela dagen - inget regn. "Are we gonna buy some sausage, do a campfire at the beach and just chill out with marshmallows and a lot of talking?", idéen lät väldigt frästande om jag skulle vara ärlig och det var alldeles för sällan vi gjorde något sådant, sist vi gjorde det var nog när vi var i Sverige och det var ju ett tag sedan nu, sen så var det inte en sjö vi var vid heller men hela lägereldsgrejen menade jag på.

"Perfect idea, Niall!", tonläget på tjejen i rummet förklarade allt, förslaget som vår irläning kommit med hade lockat Melinda så väl att vi andra inte skulle ha något att säga till om, hon hade bestämmt sig för att göra det och så blev det!

 

 

Det var underbart att sitta framför elden med mina fyra bästa vänner och tjejen jag verkligen gillade i min famn under en filt med en full mage. Vi hade ätit våra korvar som vi grillat på pinne sedan hade vi bara grillat upp våra två godispåsar som vi hade med oss med endast sötsaker i. Nu bara satt vi och tog det lugnt, småpratade och bara njöt av varandras sällskap. 

"You want to go somewhere and talk?", frågade en röst vid mitt öra och jag visste precis vem den tillhörde. Eftersom jag också valt en plats där endast jag och Andy visste om så fanns det inga paparazzis alls efter oss och vi hade varit helt själva under hela kvällen. 

"Yeah, absolutely.", svarade jag vänligt och tittade ut bland killarna som småpratade med varandra om något helt ointressant. Jag drog av oss våran filt, ställde mig upp och kollade ner mot henne igen som hastigt tog min hand och reste sig upp efter mig. "We're be right back", sade jag och vi gick vidare bort längst stranden.

 

Vi gick i kanske mindre än tio minuter innan hon stannade och såg in i mina ögon. Det fanns så mycket jag ville säga till henne men inte ens ett litet ord kom ut. Denna vackra Melinda. 

"What will happens now, when I'm leaving and you start working?", frågade hon bekymrat och lade sina armar omkring min midja. Jag bet mig löst i insidan av kinden, drog bak en slinga bakom hennes ena öra och och tog sedan två av mina fingrar under hennes haka så våra ögon kunde mötas. 

"Nothing will changes, not even us. I want you, I want us, Mel. It may sound stupid but that's the truth. I really like you and I haven't met someone like you before.", det var först efteråt, när allt blev tyst och hon bara tittade på mig som jag nästan ville ta tillbaka mina ord. Kunde jag ha råkat skrämt iväg henne med mina ord nu?

---

Ååh äntligen klar! det har varit sånt skitväder hela dagen att jag bara legat inne, snackat i skype och bara chillat. Novellen har också kommit i förstahand faktiskt och har suttit med denna del från kl 12 på förmiddagen men det är först nu det blev klart, kan säga er att jag har noll inspo right now! Men,men. 

 

Är ni taggade på ett nytt kapitel? vad vill ni ska hända? kommentera gärna :D

Du är så otroligt duktig My! Du anar inte hur mycket jag verkligen älskar din novell! Man vill bara ha mer och mer!!
Är såå spänd på att få läsa nästa del, längtar sjukt mycket!
Och ja, jag älskar dina noveller tusen gånger om! <3

Hoppas du haft ett kanon sommarlov hittills!

Aweeeeee, Liam va inte så osäker Mel gillar ju dig <3
Meam Meam Meam Meam <3

Hoppas dom pussas i nästa kapitel :P nej men jätte bra

Omgomgomg, såå braa My!!!! Älskar hur Liam är mot henne, han får inte ha skrämt henne nu! Bäst!<3

Jättebra kapitel, jag skulle vilja bli överraskad! Fast på ett bra sätt såklart :) Du är JÄTTEDUKTIG som uppdaterar även fast inspirationen ligger på 0. Jag tycker du har utvecklats jättemycket sen jag började läsa novellerna förra året, var stolt! En fråga, har du alltid kapitel klara? Alltså att du ligger före ett par kapitel? Har alltid undrat det haha. Sen, skriver du kapitlerna i ett dokument eller direkt i blogg.se? Kom ihåg att jag alltid går in varje dag, fast jag inte hinner kommentera varje gång ;) Kram! x

Jättebra och så fina dom är!:) Skulle vara kul om Meliam kunde fortsätta ses och sen vill jag veta mer om hur det går med Lindsey och pappan:)

.....åh jag är målös! I can't handle this anymore? ;) Älskart, älskart SÅ MYCKET My!!! Du är BÄST♥ Awwwie Liam♥

HALLÅÅÅ NÄR KOMMER NÄSTA??? SNÄÄLLAA UPPDATERA SNAABBBTTT JA ÄR BEROENDE