we belong together, chapter 22

Tidigare:
"It's something wrong here.", muttrade Perrie. "How the hell could she know about Liam and Melinda's breakup, not even I knew about it until you told me?", jag hade inte riktigt tänkt på det, men det var sant. Hur kunde hon veta om allting? nej, det var något som inte stämde in här och jag ville gärna ta reda på vad, men skulle det vara värt det? tänk om vi bara inbillade oss? jag kollade på min blondhåriga tjej och ryckte på axlarna. 
"Let's go home, shall we?", som en bekräftelse på min fråga så nickade hon på huvudet och därefter började vi gå mot parkeringen några meter bort, men tankarna om allt skumt Lindsey sagt idag fanns kvar i mitt huvud.

 → Melindas Perspektiv ←
Med världens huvudvärk vaknade jag upp i det kyliga, mörka rummet som luktade allt annat än gott. Jag hade ingen aning om var jag befann mig, men det lilla jag kom ihåg var hur en stor man lurat in mig i vad jag antog var en källare. Det var när jag gjorde ett försök att resa mig upp från det kalla - och förmodligen ruttna - golvet som jag lade märke till alla dessa smärtor i både huvud och kropp. Sakta men säkert rullade minnerna tillbaka ifrån vad som hänt, behövde jag säga något annat än att Lindsey hände? den stora frågan för mig för tillfället var - hur länge hade jag legat här? ett, två eller tre dygn? kanske till och med en vecka? jag hade ingen aning men jag var också alldeles för trött för att tänka klart. Undra vad mormor och morfar sade där hemma nu? eftersom dom visste att jag skulle 'träffa Liam' så trodde dom säkert att jag fortfarande var där. 
Med olidlig värk i hela mig så krålade jag mig bort mot en kant som jag därefter tog tag i, drog mig upp och kände med ens hur mina ben skakade. Med handen dragandes längs den steniga väggen så kände jag tillslut äntligen en rund liten sak som jag tröck handen emot och direkt tändes en liten lampa formad precis som en fotboll. Jag kunde se vart jag gick och jag kunde även se att det inte fanns någon annan utväg ut än den genom dörren som man heller inte kunde öppna inifrån. Halvt panikslaget började jag slå på det rektangulära föremålet framför mig men insåg snabbt för att jag var fast här inne tills någon hittade mig. Jag var både hungrig och törstig, men det enda som fanns i denna källare var en gammal cykel som stod lutad mot väggen som låg på andra sidan rummet. Hur kunde jag låta mig luras av en liten bitch som troligtvis skulle låta mig svälta här inne. Jag hoppades att åtminstone John var ute och letade efter mig nu, fast och andra sidan så skulle han nog inte ens märka att jag var borta då han hade annat att fokusera på just nu än mig. Vad fanns det att göra? väggarna var gjorda av sten och det fanns knappast någon som kunde höra mig om jag skrek just nu då jag själv märkt hur öde platsen varit när jag anlänt. Jag slog mig ner på golvet, tog händerna för mitt ansikte och suckade djupt. Detta var definitivt något jag skulle ångra hela min livstid. 
→ Liams Perspektiv ← 
Det kändes inte rätt att lämna mamma, pappa och mina syskon bara sådär men jag kände verkligen att jag behövde få komma hem. Tillbaka till vardagen och tillbaka till mitt eget lilla krypin i London. Tack vare att Niall även flög hem från Mullingar idag och våra flyg skulle landa ungefär samtidigt så bestämde vi oss för att samåka tillsammans hem och även mötas upp på flygplatsen. Dessa sistaminutenflyg var inte så dåliga ändå och eftersom gårdagen gått åt till att deppa ihop över någon som fullständigt sket i mig så ville jag göra något kul, ikväll skulle jag tvinga Niall att hitta på något roligt med mig, något som fick mig att glömma henne för ett tag. Även om Ruth och Nicola gjorde sitt bästa för att pigga upp mig med filmkväll igår så var jag inte så speciellt road, faktum var att jag antog att jag bara behövde få komma till en annan miljö nu och då passade det ju bra att lika gärna åka hem, tänkte jag.
Eftersom jag verkligen inte orkade blickar så fanns det ingen tvekan om att jag satt i förstaklass på flyget. Det kändes onödigt att hyra ett privatplan på en flygtur som inte alls tog flera timmar, men att få sitta på ett säte fullt med andra 'överklassare' som andra skulle säga, kändes bra. Man varken pratade eller störde någon annan och det var helt tyst. Vilket jag behövde. 
Av ren vana så pluggade jag i mina hörlurar i ögonen, klickade upp Spotify och lät 'sova'-listan rulla. En låt som var min favorit för tillfället var Afire Love av Ed Sheeran, det var verkligen en underbar låt som jag fullkomligt fasnat vid. 
 
"Excuse me!", jag ryckte till och kollade yrvaket på flygvärdinnan som pickat på mig. Hennes läppar var täckt av rött läppstivt och på huvudet hade hon en klassisk blå hatt, jag kollade med en rynkad panna på henne och hon log förstående. "We're landing in only a few minutes. Get yourself ready.", förvanade hon och gick vidare till sätet framför mig där det också fanns sovande människor som troligen inte hört den pratande högtalaren som berättade när det var dax att landa och inte. Vanligtvis brukade jag vara duktig på att vakna precis i tid men med tanke på mina sömnlösa nätter de senaste dygnen så var det inte så konstigt att jag sov som en stock när jag väl släckte ögonen. Jag drog på mig min hoodie som jag haft i knäet hela resan, tog på mig luvan och var nu redo att kämpa mig igenom stora folkmassor och förmodligen fans. Som tur var så hade Mark lovat att möta upp mig där och även ta tag i min väska så med den tanken i bakhuvudet så kände jag mig i varje fall lite tryggare. 
Planet landade som damen vänligt sagt och människor var som vanligt helt galna om att komma ut först. Själv satt jag istället kvar till sist och gick med lugna steg ut mot gaten som skulle leda mig ut på Heathrows golv. Med lunkande steg gick jag och bara några meter framför mig såg jag hur Mark och Paul stod båda två och tittade bort mot mitt håll. Jag hade inte förväntat mig även Paul stå där men det var mig en glad överraskning, ett svagt leende smög sig över mina läppar och bakom dom så kunde jag även syna en vit keps som jag utan tvekan visste vem det tillhörde.
"Hey guys.", sade jag och kramade om dom alla när jag kommit dom närmare, Niall lite extra länge då jag saknat honom mest. Vi stod där ett tag och pratade lite smått men eftersom vi fortfarande hade en ledig tid så var det inget jobb involverat och det uppskattades. Det var helt sjukt vilket bra liv jag egentligen hade, jag hade mitt drömjobb med världens bästa fans, vänner och arbetskollegor, varför kände jag mig då så ensam egentligen? 
 
I bilen satt jag och Niall i baksätet, helt slut efter att tagit bilder, skrivit autografer och kramat om de tjejer vi hunnit med påvägen ut. Jag tog ett djupt andetag och såg på blonda irländaren bredvid mig som hade ett stort leende på läpparna. Han hade berättat om hur han och Theo varit på ett lekland och hur mysigt dom två haft det tillsammans, jag blev glad bara av att höra att min vän haft det bra och jag gillade verkligen lilla Theo, han var så go. 
"Can't we do something fun tonight, like party?", frågade jag och drog ned luvan. Niall såg först glad ut men sedan blev han mer  fundersam, som att han tänkte på något viktigt. 
"Is that really any good idea? In your state you can do alot of bad things and you know it.", muttrade han och höjde ögonbrynen. Vad menade han med det? visst kunde alkohol göra mig dum - men jag kunde kontrollera mig själv någolunda bra. "Come on, Liam. For how long have you even know this girl? Only like two weeks, if even that. How can you be so heartbroken?", hans fråga gjorde mig lite irriterad faktiskt men jag valde att bara svälja hårt och skaka på huvudet. 
"You will never understand, Niall. What we had was real, I could feel it in my heart. I guess someone forced her to break up with me and I will find it out. At least talk to her face to face.", förklarade jag noga och nickade på huvudet. "Maybe I should do it all at once?", frågade jag, mest till mig själv men eftersom Niall svarade så antog jag att även han hört vad jag mumlade om. 
"Yeah, talk to her would be good.", flinade han och slog till mig löst på armen. "Do you know where she's living?", frågade han därefter och utan att tveka så plockade jag fram min telefon och smsade min mamma. Efter bara några minuter så fick jag svar om adress och på den vägen var det. Jag visste precis vad jag skulle göra under kvällen och jag hoppades att jag fick en skapligt bra förklaring till varför hon gjort som hon gjort. Jag bad Mark att köra mig till adressen som tyvärr låg långt ifrån min egen lägenhet, men jag skulle absolut inte klaga då vi i alla fall bodde i samma stad - skillnad om hon bott i ett helt annat land. 
 
Det kändes fel av mig att bara lämna Niall ensam i bilen när vi bestämt att vi skulle umgås, men jag kände att eftersom både jag och han var okej med att jag hellre skulle göra detta så var det inte en sådan stor skuldkänsla, dessutom så bodde vi inte så långt ifrån varandra heller så det var enkelt för mig att bara gå dit om det skulle fucka sig mellan mig och Mel igen. Jag tog fotstegen in mot gräsplanen till det stora huset med den igenkända bilen som tidigare stått på våran uppfart hemma i Wolverhampton, utan att ens tänka så andades jag ut kraftigt och nickade en sista gång till mig själv innan jag tog min tumme för att röra den runda plingklockan. Jag hörde ljud inifrån och det tog ett tag innan dörren öppnades där Erica stod framför mig med ett stort leende på läpparna.
"Oh Liam, just in time! Have you Mel with you 'cause someone's here that I know she will see.", jag tittade in bakom henne och såg en man, utan att ens behöva se ansiktet så insåg jag vem det var och mina ögon spärrades upp..

Hihi.. Vem tror ni det kan vara som Liam såg inne i huset? (; 
Kommentera era åsikter och teorier! kram på er och njut i den varma sommaren, det gör i varje fall jag!!
 

Oh, hennes pappa kanske? Spännande.

Svar: Vi får la se! huhu
My Wesström

Först tänkte jag Lindseys bror, men nej pappan!! Omg omg omg så spännande

Svar: Omgggggg!!! du får se i nästa kap ;)
My Wesström

Bääästa My! Jag dör vad bra och duktig du är!!<3

Svar: Som duuuuu Emma <3
My Wesström

Jag är tillbaka typ, jag har fortfarande inte läst igenom din blogg, varför? jag har bara inte orkat, men jag ska åka tåg till malmö på måndag så då har jag 12 timmar att läsa!

men jag tänkte bara säga att en one shot är uppe på min blogg...

ha det bäst!!

Svar: Haha du är så snäälll! Ska in och kika direkt, kram!
My Wesström

Jätte bra! Hennes pappa kanske? (:

Svar: Tack!!
My Wesström

Oh jag tror det är hennes pappa! Fast hur skulle han kunna veta vart hennes mormor och morfar bor, dom kanske inte har flyttat sen han var ihop med hennes mamma! Ja vi får väl se om jag tänker rätt i nästa kapitel! Det kan väl inte vara hennes ex för då skulle väl inte Liam känna igen honom? Aja vi får se! ;) Kan inte Zayn bara ringa till Liam och säga vad som hände när han och Perrie var på den där nöjesparken med Lindsey... haha gud jag längtar till nästa så mycket kan helt enkelt inte få nooog på denna novellen!! Den är så spännande och man får liksom någonting att tänka på mellan kapitlerna och det är det jag gillar så mycket! :) <3

Svar: Oj oj, mycket frågor lite svar!Du är såååå gulliiiiiig! Hoppas du gillar kapitlet som är uppe nu men alla dina frågor kommet nog i nästa ändå! hihi. <3
My Wesström

Så bra!!!!!!

Svar: Tack gullis!!
My Wesström




Kom ihåg mig?