Hej alla fina, fantastiska och otroligt snälla läsare! det är med en stor klump i magen som jag är tvungen att meddela att jag inte längre kommer att skriva på denna novellen längre. Jag vet att många av er kommer att bli besviken på mig nu och jag vet att ni skriver att jag aldrig ska känna någon press på mig själv när jag skriver. Ändå gör jag det, jag vill ha kapitlerna bra och välskrivna. Jag vill kunna bli nöjd med en del jag skriver och det var väldigt längesen jag blev det. Svaret är enkelt - inspirationen och skrivarglöden finns inte där längre som den brukade.
Ni alla som kommenterat under flera månaders tid älskar jag, men även er nya läsare också såklart. Jag har blivit otroligt glad och rörd av varenda litet ord ni berömt mig av och ni har peppat mig med så många fina ord att jag har väldigt dåligt samvete i skrivande stund. Även om jag inte är helt säker på om jag kommer att fortsätta skriva noveller längre så vet jag att det är slutet på denna blogg i alla fall. Det är 10 noveller skrivna, vissa bättre än andra, men jag är så otroligt stolt över mig själv och min insats. Om ni som inte drivit en novellblogg eller en blogg över huvud taget bara visste hur hårt jobb det är att faktiskt hålla den igång. Ibland kan jag undra hur frisk jag faktiskt varit då det fanns en tid då jag endast skrev, skrev och skrev så det kunde komma flera delar ut på en dag. Som jag sagt tidigare så önskar jag att det var så enkelt nu också, men varken tid, ork eller lust finns.
I snitt har mina unika besökare varit 150 stycken per dag, fattar ni själva hur stort det är för lilla mig? att 150 personer faktiskt läser det jag skriver är så himla uppskattat! att jag även har så många följare på bloglovin (60!!) är också så himla kul! ni ska veta att jag gillar varenda en av er!! ♥ men saker förändras. Ni växer upp, går i skolan och vissa gillar inte ens 1D på det där sättet som ni gjorde när ni började att följa min novell. Jag förstår att ni inte har tid att följa bloggen varje dag och jag förstår absolut att ni inte orkar kommentera på sättet ni gjorde förut, men ni ska veta att jag gillar er fortfarande lika mycket i alla fall! det är bara det att det var er jag fortsatt skriva för, jag gjorde de fem sista novellerna för er (jag gjorde ju till och med tidsinställda inlägg när jag visste att jag skulle vara borta över en helg) medans de fem första gjorde jag ärligt talat bara för mig själv.
Jag kan med handen på hjärtat erkänna att jag förbättrat mitt skrivande från min första novell till den sista, men jag har fortfarande mycket att lära. Jag tänker aldrig sluta att skriva eftersom jag gillar det. Jag tror däremot inte att jag vill skriva offentligt längre. Eftersom jag ser skrivandet som en sorts terapi för mig så kommer jag nog skaffa en privat blogg där jag fortsätter att skriva, dock kanske inte alltid om One Direction längre.
På tal om 1D så har det ingenting med dom att göra att jag slutat. Jag älskar killarna precis lika mycket som innan bara det att jag känner att jag inte riktigt längre är lika besatt av dom. Jag älskar musiken, deras utseenden och jag ser dom fortfarande som mina gudar. Men jag känner på ett annat sätt nu, det känns som jag på något sätt växt upp med dom nu och jag nu ser dom mer som riktiga människor som även dom gör fel. Tidigare kunde jag aldrig ens kolla på en video med dom utan att bryta ihop och ringa min bästa vän Gabbi. Med en lättnad för mig själv och mitt hjärta (och hälsa) så kan jag nu kolla på dom och istället lyssna på de kloka orden dom säger istället för att skrika. Dock vill jag inte påstå att jag alltid är lugn, visst kommer det känsliga stunder då jag gråter till dom igen men oftast är det över en nostalgisk känsla.
Killarna ändrade inte bara mig, dom räddade mig från allt. De förändrade faktiskt mitt liv till något bättre, jag såg lyckan i dom och dom kommer alltid att vara mina hjältar och ha en stor plats i mitt hjärta. Jag älskar dom fortfarande lika mycket, mina fina killar.
Med detta långa brev så vill jag tacka alla er som läst, kommenterat och peppat mig under detta 1,5 året jag skrivit. Ni har givit mig SÅ mycket kärlek och jag älskar allt ni gjort för mig även om ni bara kommenterat något litet. Ni alla som varit in här och följt bloggen är så underbara och jag kommer aldrig någonsin kunna tacka er nog för vad ni gjort för mig. Under jobbiga dagar kunde jag bara komma in på bloggen och se era underbara kommentarer, det var så underbart och ni kunde göra mina dagar så många gånger. TACK ♥
Ni kan även nå mig på:
Kik: mywesstrom
Ni kommer alltid att kunna skriva till mig, jag svarar och finns om ni vill ha någon att prata med. Men om ni skriver för att säga att jag ska börja skriva igen blir det förmodligen bara jobbigt, så snälla tjata inte om något sådant, jag har bestämt mig nu och såhär blir det tyvärr!
Puss och Kram till er alla!
