we belong together, epilog

~ ett och ett halvt år senare ~
 
→ Melindas Perspektiv ← 
På bara ett år så har så mycket förändrats i mitt liv, jag kan inte förstå det själv. För två år sedan levde jag tillsammans med Christian i ett väldigt ostabilt förhållande, när jag sedan bara några dagar efter att vi gjort slut, träffade Liam så föll jag pladdask för hans charm. Idag, ett och ett halvt år senare, ska jag gifta mig med mannen jag vet är den rätta. Inte nog med att jag vunnit det värdefullaste priset utan med utmärkelsen tillkom även vänner för livet och jag är så himla lycklig över att ha fått lära känna Louis, Niall, Harry och Zayn samt deras respektive. Vi allihopa är som en stor familj plus att min allra, allra bästa vän John och hans flickvän Rebecca kommer även dom väldigt bra överens med alla så bara det gör mig så rackarns glad. 
"Are you excited?", hör jag min mormors röst bakom mig. Jag vänder mig snabbt om, ser på den vackra brunetten i den vita klänningen och ler stort. 
"If I am. I could never imagine myself like this happy, grandma.", förklarar jag och känner hur hormoner och känslor sprudlar inom mig. Min far och jag har kommit varandra närmare än någonsin och idag har han även fått den stora äran att överlämna mig, hur konstigt de än må låta eller verka så vill jag att min fader ska gå med mig till altaret (som idag är en liten kulle för våran del) och lyckligtvis så har Arin accepterat min förfrågan. Min blick styrs mot spegeln bakom mormor och jag ser mig själv, det är så otroligt längesen jag kände mig så vacker som jag är idag. Idag på mitt och Liams bröllop.
"Eleanor and Rebecca are outside the room, I guess your bridemates want to come and see you. They seemed pretty happy out there.", skrattar damen vid min sida och lägger sin arm runt mina axlar samtidigt som hon med sin lediga hand stryker mig på min kind. "Your mother would have been so proud, exactly like Ashton. My little girl, I'm so happy for you to find someone like Liam, he's very handsome and kind. You absolutely deserve a boy like him.", forstätter hon att babbla på medans hennes tårar rinner ner för hennes rosenröda kinder. Jag ler rört och känner nu att det är min tur att torka hennes saltade tårar så som hon alltid har gjort med mina.
"Thank you, you know I appreciate you more than ever and I will always pretect you and grandpa like my own parents.", säger jag och pussar henne ömt i pannan. Eftersom jag av någon anledning är extra känslig just idag så känner jag hur även mina ögon börjar vattnas men med välmålade ögon så har jag verkligen inte lust med att gråta då jag faktiskt ska befinna mig ute på den vackra ängen om bara en halvtimme. Ja, det är sant. Både jag och Liam ville ha något enkelt men samtidigt något väldigt betydelsefullt, därför valde vi att ha vårat bröllop på en äng i Wolvershampton - staden där vi träffades för första gången. Vi har även valt att hålla cermonin hemlig så varken fotografer eller fans kommer att vara på plats. Det är bara vi och de närmaste släkt & vänner. Jag viftar med händerna framför mitt ansikte så en aning luft sveper förbi och torkar de irriterande vattnet i ögonen, därefter kollar jag in i mormors ögon, nickar på huvudet och ser mot dörren. "You can let them in now."
 
"Oh my god, honey!", tjuter den brunhåriga flickan som kommer rakt emot mig följt av min andra blondin till brudtärna. "You looks so pretty!", hennes ord glädjer mig mer än någonsin och det gör mig ännu lyckligare att se Becca och El i precis lika klänningar och matchande kransar på huvudet. 
"I really love your dress and the whole you, Mel. You are great!", Rebecca ser på mig med tindrande ögon och vad jag visste från året jag känt henne så är hon inte personen som säger saker hon inte menar så även hennes ord gör mig tagen. 
"Thanks girls, I couldn't be more thankful.", konstaterar jag och håller hårt i min bukett rosa rosor som jag har i mina händer. 
"You ready to be Miss Payne in about a few minutes?", frågar Eleanor medans ett fniss far ur hennes gulliga stämma. Jag tittar på mina två vackra vänner jag valt ut till mina brudtärnor, känner hur dendär känslan om att börja gråta igen sprudlar upp inom mig men jag hinner stoppa mig själv genom att öppna munnen.
"I could not be more ready."
 
Efter lite småsnack med tjejerna så knackar det plötsligt på dörren. Jag reser mig hastigt upp och lika så gör dom båda på sidan om mig med. Utan så mycket som ett mummel från min sida så öppnas dörren och fram tittar min pappa fram med världens största leende. 
"Hello there girls, it's time.", säger han och öppnar hela dörren så jag kan se hela hans klädsel. Han följer idealen och är klädd i en svart kavaj precis som de resten av gästerna också ska ha. 
"Once again, you're so pretty!", väser Eleanor bakom mig samtidigt som musik utifrån hörs. Jag går fram till Arin, tar armkrok med honom och följer den långa, rosa mattan som dom snälla bröllopsfixarna ordnat till oss. Hela cermonin är fixad, jag och Liam har bestämt hur allt ska se ut men det är våra familjer som ställt upp att göra det åt oss, snälla som dom är. 
Mina vita klackskor för mig ut ur det lilla huset vi tjejer, plus pappa, är i. Precis när jag kommer ut på bron som är pyntade med små gulliga rosor som vi olyckligtvis måste kliva på, så möter jag direkt min blivande mans blick - trots det långa avståndet mellan oss. Bredvid Liam står John, lika stilig som vanligt, och bredvid honom står hela One Direction-grabbarna. Jag fnyser till åt tanken att Liam varit så godhjärtad att han faktiskt inte kunnat välja mellan vilken av sina fyra bandmedlemmar som skulle vara hans bestman, därför fick de alla helt enkelt bli 'bestmen' och lika bra är ju det då vi inte vill ha våran speciella dag som alla andra, denna ska vara unik.
I takt till musiken som inte är en orgel utan en gitarr istället, mascherar jag och min far armkrok genom folkmassan som endast är människor som står oss nära. Jag kollar med glittrande ögon på varenda liten själ jag ser och det enda jag känner inom mig idag är kärlek, fy satan vad lyckligt lottad jag är över att känna så här många och underbara människor. 
Huvudet vrids bakåt och direkt mottager jag leenden från båda mina ljuskädda vänner och stolt kan jag efter det titta framåt igen där jag utan att tänka på det redan står bredvid mannen i mitt liv. Han ser på mig med sina bruna smältande ögon och ser sedan tillbaka på prästen framför oss. John som står en bit bakom Liam vrider huvudet så vi kollar på varandra. Han ger mig en tummen upp och jag kommer direkt att tänka på orden han sade till mig när jag berättat att Liam friat. "You will always be my sister, I will always protect you like one. Whoever you're chosing in your life I want you to know I will always be by your side." och det gör mig så otroligt känslig att veta att han sagt det till mig så många gånger. Det är bara en skillnad mellan mina tidigare 'vänner' som jag haft på sidan av John och killen själv och den skillnaden är att min bästa vän faktiskt bevisat för mig att han även menar det han säger i och med alla gånger han stått upp för mig, jag var så himla tacksam över att ha en John Ora i mitt liv.
Jag sneglar mot våran lilla publik och ser hur mormor, morfar, och familjen Payne sitter på första raden och tittar med glänsande ögon på mig och Liam som står hand i hand framför prästen. Arin har gått och satt sig bredvid Joline och mina fyra syskon som sitter på första raden på andra sidan om gågången. Att våra familjer är så nära varandra är bara en fördel och jag kan ju bara tala om hur mycket roligt vi har haft tillsammans allihopa de senaste året. 
 
"I do!" orden lämnar mina läppar ivrigt och förväntansfullt efter att otåligt lyssnat på prästens eviga talande om gud och löften. Men ögonblicket när Liam sätter på ringen på mitt finger är oslagbart, den silvriga diamantjuvelen på smycket Liam pryder på fingret är så vacker att jag knappt kan sluta se på den. Jag kan nu stolt kalla mig själv Melinda Payne, jag smakar på namnet tyst i mitt huvud och inser fort att det är precis så jag vill ha det. Vi hör ihop, jag och Liam. Det är någonting jag förstått sedan dag ett och jag är så otroligt glad över att jag och Christian gjorde slut veckan innan annars så hade jag och min nuvarande man aldrig kanske stått här idag.
"You are now Mr and Mrs Payne, congratulations. Now it's time to kiss your gorgeous wife.", Frans som prästen heter ser manande på Liam som utan tvekan sätter två av sina fingrar under min haka, ler sådär charmigt bara han kan göra innan han ömt och passionerat pressar sina läppar mot mina. Applåder från våra åskådare hörs samtidigt som jag ser in i min mans ögon. 
"You are so beautiful, Mrs Payne.", viskar Liam och tar tag i mina händer i sina. 
"Far away from you, Payno.", konstaterar jag, forstätter att ha mina mungipor ända upp i öronen och ser därefter ut på våra familjer och vänner. Gitarrkillen som inte är någon annan än Luke Hemmings sätter igång att spela igen och minuten senare kastar jag ut mina blommor som då ingen mindre än min gosiga lillasyster Felicia får tag i. Jag skrattar till åt händelsen och hoppas med hela mitt hjärta att hon en dag också ska hitta den rätta - än så länge ska hon stanna som singel, hon är ju trots allt bara fem år. 
 
Vinden blåser lagomt kallt på oss ute på gräsfältet vi befinner oss på men alla dansande själar är lika glad för det. Att bröllopet uppskattas från folket omkring oss är ett faktum då jag inte kan se ens en enda sur min. Världens bästa Perrie har även gjort mig en blomkrans som numera också sitter på mitt huvud, precis som på hennes egna, Eleanor och Rebeccas.
"Congratz, sweetie. I hope Liam will take care of you like you deserve, otherwise he will deal with me.", Louis kramar om mig i en vänskaplig kram medans han sneglar på min make bredvid mig. Jag förstår självklart att han skojar så jag kan inte låta bli att falla med in i skrattet. Liam skakar bara på huvudet och kramar sedan även han om sin galna vän. 
"You are crazy, man.", säger han allvarligt och lägger sedan en arm om mig. Vi ser på varandra en lång stund innan han kollar ut mot folkmassan runt omkring oss, strax efter så öppnar han munnen. "Do you mind if we go away from all these people for a minute?"
"Absolutely not.", bekräftar jag och tittar mig omkring, ett ensamt ställe lite längre bort är ett perfekt ställe för oss som vill prata ostört. 
 
Vi kommer bort till den lilla gräsplätten där vi omringas av höga grässtrån och jord eftersom vi faktiskt valt att vara på en åker, men jag klagar verkligen inte eftersom jag faktiskt börjat uppskattat lantlivet och livet på landet mer och mer, det är en harmoniskt känsla på något sätt. 
Han lägger sina armar omkring min midja och kysser mig oväntat, hungrigt men ändå kärleksfullt. 
"I love you so freaking much, love. I have never felt like this before Melinda.", han flinar flirtigt och kisar halvt med ögonen. "Can't wait for getting away from here and have our weddingnight for only ourselves later.", jag skrattar åt hans sistnämda kommentar och kan inte låta bli att hålla med. Trots att allting har gått så fort mellan oss så kan jag inte säga att jag tycker att man ska vänta på bättre tider. Liam gör mig lyckligare än någonsin och förstår mig lika bra som John, därför fanns det aldrig på kartan att säga nej till hans frieri. Jag är nu Fru Payne och jag har aldrig i mitt liv varit lyckligare. 
"I agree with you, baby. With both of your sentences.", skrattar jag och lägger mina händer om hans nacke och kysser honom hängivet, igen. Jag får aldrig nog av hans kyssar, hans närhet - hela han. 
 
~~~~~ 
Liam och Melinda bor i ett stort hus i centrala London så dom har nära till allt. Tankar om barn finns, men inte ännu. Dom båda har fullt upp på arbetet, att ta hand om varandra samt människorna i deras omgivning. 
Mel träffar sin far så ofta hon kan och kommer riktigt bra överens med han och familjen, hon har äntligen börjat känna sig som en av dom och den äldsta brorsan Eric kommer ofta och hälsar på i London med tanke på att han även har sin bästa vän som bor där. Mel talar ofta med sin pappa om Marica utan att knepiga situationer uppstår och dom båda går ofta och tänder ljus vid graven och pratar om gamla minnen. Fansen accpeterar Melinda mer och mer men eftersom hon har Liam vid hennes sida nästan dagligen så bryr hon sig inte särskilt mycket om folk som kommenterar om deras liv, hon har lärt sig från sin man att bara fokusera på de bra kommentarerna.
John och Rebecca flyttar ihop och tillbringar mycket tid tillsammans med de nyblivna gifta paret och dom känner till och med Louis, Niall, Harry och Zayn (med tjejer) så bra att dom börjat umgåts utan att ha Liam eller Mel med sig.
Liam och killarna fortsätter med musiken, One Direction ligger fortfarande på topp världen över och att även en liten mini-Malik tillkommer i familjen då Perrie och Zayn skaffar tillökning. 
Vad hände då med Christian och psyk-Lindsey - samt hennes handikappade bror? jo brorsan Richard lyckades rädda sig själv från Lindseys dumheter genom att helt enkelt bara stå upp för sig själv, syrran själv låter det vara och slutar att behandla sin bror som om han vore en leksak. Christian och Lindsey håller fortfarande ihop och den snälla pojkvännen har förmodligen fått lite fason på sin flickvän, precis som han fick med Melinda en gång i tiden. 
Man skulle kunna säga att allting slutade bra tillslut. 

Sista novellen någonsin på denna bloggen. Kommentera vad ni tyckt om denna novell!  
Info om framtiden kommer. ♥
 

OMG VAD BRA DEN HAR VARIT, snälla kan nästa vara en med Niall eller Louis😱❤️

Svar: Tack gos! <3 <3
My Wesström

Sååå bra!! Även om jag inte kommenterat mycket, har jag läst varje del! Älskar denna novellen!
Det känns lite konstigt att inte ha en novell från dig att läsa. Jag har läst din blogg sedan din första novell! Älskar dina noveller!!

Svar: Tack snällaste Emma! Och tack för du stannat no matter what <3
My Wesström

Du är som en författare typ! Helt underbar novell, alltså du förstår inte hur bra denna novell har varit, jag verkligen äääääääääskar den här novellbloggen <3 jag förstår att du inte har någon inspiration kvar efter alla noveller du har skrivit men det skulle vara så kul med en till.. :) <33

Svar: ÅÅÅH tack världens gulligaste Bella, blir så otroligt glad och varm i hjärtat av dina fina ord! <3
My Wesström

My jag hatar dig lika mkt som du är helt jävla awesome :(

Svar: Haha men duu, tack! Kram <3333
My Wesström

Hej My! Det var länge sedan jag kommenterade men jag har läst alla kapitel även fast att jag inte riktigt har haft tid att kommentera! :) Det är sorgligt att det var sista novellen, men jag vill bara säga att du är så duktig och förtjänar en paus efter alla noveller som du har skrivit! Du är så duktig, faktiskt den bästa novell "författaren" som jag har läst något ifrån! Det har varit jätte kul att se hur du har utvecklats från din första novell till den sista! Jag kommer sakna dina noveller, men eftersom att du inte kommer ta bort bloggen så kan jag ju alltid gå in på den om några månader och läsa den första igen! :D Jag hoppas att du går in på bloggen och skriver något någon gång i bland, det skulle vara kul! Ja detta blev ju långt men haha! Ha det bra kram<3

Svar: Åh gulligaste, Mira. Denna kommentaren skojar jag inte om att den gjorde min dag, herregud! Detta gjorde mig så jäkla glad att läsa och jag uppskattar att du följt mig från novell 1 och sett min utveckling, tack tack tackk! och ännu mer tack för alla kommentarer och stöd du gett mig. Kanske kommer jag fixa någon One Shot när jag känner för det och för att jag vill någon gång ibland kanske! kram och ha det bra du med! <3
My Wesström

Snälla sluta inte😭 :(

Svar: <3
My Wesström

PERFEKTION!!:D




Kom ihåg mig?