Jag vaknade och märkte direkt att jag inte var hemma. Mina vita jeans och mitt svarta linne var utbytt till en tjock hoodie och ett par mjukisbyxor. Jag tittade mig omkring i rummet och fick se en svart fondvägg och i rummet var det massor med saker, jag tittade sedan åt sidan och fick sen en kille, Harry. Då kom jag ju på det. Jag måste bara ha somnat igår. 

Tankarna spred sig i mitt huvud om gårdagen. Hur Harry hade mött upp mig och vi gick hem till Liam, fast utan Liam. Hur vi setat på en film som vi inte alls var inne i eftersom vi hade pratat och skrattat bort tiden. Jag log av bara tanken av att jag hade självaste Harry Styles bredvid mig, bandmedlemmen som alla tjejer vill ha ligger bara några centimeter ifrån mig. 

 

Jag tog ett djupt lyckligt andetag och i samma veva så öppnades dörren och Niall klev in. Han såg ut att ha ett stort flin på läpparna men backade lite när han såg att Harry sov. 

"Oh, disturbed I?", frågade han och det lilla flinet på hans läppar fanns fortfarande kvar. 

"No, not at all.", svarade jag och gnuggade mig i ögonen. "How much it is?"

"Ten o´clock. But I just wonder if you guys want to do something today. Liam is with Janina and I'm alone.", skrattade han och satte sig i soffan lite längre bort. 

"Sure, It will be fun.", gäspade jag och log det finaste leendet jag kunde nu på morgonen. "Wake him, then.", sa jag och nickade lite mot Harry som låg med täcket över sig. 

"Hell no, it's your job now. He's hopeless on the morning.", skrattade han och gick fort ut ur rummet. 

 

Jag skakade på honom en, två och till och med tre gånger innan han reagerade och tillslut så öppnade han ögonen. Han såg till en början sur ut, men den lilla spända munnen ändrades snabbt till ett leende.

"Hey babe, goodmorning.", sa han med en trött och hes morgonröst och han drog mig tätt intill honom. Jag visste inte vad jag skulle göra, att spreta emot var inget jag ville och det skulle vara för taskigt, men samtidigt så kände jag att något kändes fel. Kanske var det Lucas? kanske var jag bara inte redo för något nytt ännu? hur som helst så låg jag där, lutad mot Harrys bröstkorg och jag kunde känna hur hans hjärta dunkade och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte gillade det, för det gjorde jag. 

 

"Come on! Shall we go?", ropade Niall utanför dörren någon timme efter och jag tittade mot Harry som fortfarande såg trött ut. 

"Oh, I just forget to say it, but Niall wonder if we want to do something with him today.", sa jag och ryckte på axlarna. Bättre sent än aldrig. 

"Yes, It sounds good. Come on, then." sa han och reste sig upp från sängen. Jag gjorde allt för att inte titta på Harry med sin otroligt snygga kropp och vände istället bort huvudet, men ändå så kunde jag inte låta bli att snegla på honom, vilket han direkt märkte. 

"Hah, you're so cute.", sa han och drog på sig en t-shirt. Jag gick upp från sängen och tog mina kläder från igår som hängde på en stol.

"I need to change clothers, I'll never go out with this.", klagade jag och pekade på kläderna jag nu höll i handen. "My hair is ugly and my makeup is gone." 

Utan att jag märkte det själv så var jag inne i hans armar och jag besvarade den mjuka och varma kramen. 

"You don't need to change nothing, you're beautiful just as you are, but here. Borrow this, if it feels better.", sa han lugnt och tog fram ett par solglasögon. Jag log mot honom och tog långsamt glasögonen från hans hand. 

 

Vi satt nu i taxin påväg till stan. Niall var lika hyper som vanligt och Ellinor var precis som vanligt, tystlåten och lite tillbakadragen. Jag såg hur hon tittade ut samtidigt som hon tänkte på något. Men vad? 

Jag tänkte dock inte mer på det då Niall avbröt den jobbiga tystnaden mellan oss. 

"Shall we eat on Starbucks again? I love this place."

"Yeah Nialler, it will be good, or what do you saying El?", sa jag och tittade mot Ellinor som log och nickade. 

Vi var framme i stan och det kryllade med folk överallt på gatorna. Jag kände hur Ellinor höll sig nära mig och utan att märka det själv så tog jag armen över henne, från en gammal vana. Men jag klagade absolut inte, och det verkade inte heller som om Ellinor var så värst obekväm i situationen heller. 

Fans kom fram till oss hela tiden och jag blev mer och mer osäker på om Ellinor tyckte det var så kul att stå bakom kameran och knäppa kort hela tiden, även om hon log under hela tiden. 

Efter ett tag utanför så gick vi tillslut in och beställde det vi ville ha, vi tog ett bord och plötsligt kom det fram en tjej till oss. Jag trodde självklart att hon ville ha en bild så jag var redan påväg att resa mig upp så hennes blick riktades mot Ellinor. 

"You're a big bitch, Harry is mine. Go and die your whore!", ropade hon ut över hela caféet och jag såg hur illa vid hon tog av det. Jag tittade förvirrat på Niall som bara satt med munnen öppen och jag kände hur gärna jag ville slå till den där tjejen, men det kunde jag såklart inte, jag antar att det var ett fan också.

"Are Harry yours? okay, I thought he was his own. But I had probably wrong.", log hon och jag såg hur fakeat det var, men jag var ändå glad över att hon stod på sig. 

"No, he's mine. And let him be, He has his fans and think about, not you.", svarade tjejen och jag skulle precis lägga mig i då Ellinor hann före. 

"Hah, I'm the person who wants all well, but not you. Fuck you and get a life.", sa hon och reste sig upp och gick fort iväg. Chockad var jag över att hon sa det eftersom hon inte alls var en sån person som sa sånt, det visste jag och jag förstod exakt hur hon kände. Men jag vet att detta kommer få konsekvenser. Jag suckade högt och la händerna i huvudet. Niall som satt bredvid mig bara klappade mig på ryggen lite vänskapligt och bara det gjorde mig lite lugnare. Är glad att jag har så underbara vänner. Men vad ska hända mellan mig och Ellinor nu? hatar hon mig? 

---

Drama, drama! Vad kommer hända nuu? 

---

Jag hade dock hört hot tidigare i mina dagar, detta var egentligen inte så mycket att bry sig i. Jag tog ett djupt andetag och plötsligt kände jag hur min gamla attityd bara ville ut inom mig. Jag stirrade rakt in i hans svarta ögon, han flinade sitt retsamma hånflin och tog allt som vanligt bara som en lek. 

"If you don't leave me alone, I'll call the police.", sa jag allvarligt samtidigt som jag knep igen munnen för att inte folk skulle misstänka något. Jag tittade även bak för att se om kökspersonalen hade sett eller hört något men allt verkade lugnt. 

"You seems upset, my sweetheart.", fnös han till och jag kände hans kalla händer på min kind. Jag slog fort bort dem och jag såg hur hans svarta ögon bara mörknade ännu mer. Om det nu ens gick. 

"And I trusted you, Cody. I don't know what you doing anymore, what you playing for game. But I know that the kind, friendly and cute Cody like I remember from the first time we meet, I know that he is somewhere within you."

Mer hann jag inte säga förrän hans hårda näve nuddade min kind i ett hårt slag. Människorna runt omkring oss började reagera, jag stod kvar och höll mina händer på kinden och tittade illsket på honom. 

"It's not what it looks like.", ropade han ut till alla och de tittade frågande på oss. Jag skakade av rädsla och jag såg hur han gick bakom kassaingången, tog tag i min arm och drog mig ut från restaurangen. Jag visste att allt bara skulle bli värre om jag skrek eller gjorde något avstånd över huvudtaget. Jag gick motvilligt med honom ut och jag kunde nästan föreställa mig i huvudet vad han ville. 

 

Han gick bakom huset och ställde mig mot väggen, tittade rakt in i mina ögon och slog till mig ännu en gång. 

"You're right. You should never believe me from the start. It's your fault.", skrattade han och hans andeträkt luktade alldeles för mycket nikotin. Jag förstod att han rökt på, och inte då bara cigaretter. 

"Cody, don't doit.", stammade jag fram och kände mig riktigt rädd, vilket jag antar att han såg och hörde så han drog till med ett irriterat hånskratt. Han placerade den ena handen på ett av mina lår och den andra handen knäppte ivrigt upp mina jeans. Utan att ens orka kämpa för att han skulle sluta så kom istället tårarna. Han tittade upp och flinade ännu mer. 

"You cry? Don't doit. If you do what I say, this will go fast.", sa han lite lugnare och drog fort ner sina mörka chinos. Jag kände hur jag rös av rädsla och jag kände mig inte alls bekväm med detta. Men något inom mig sa att det inte ens var någon idé att försöka. Cody skulle få det han velat hela tiden, och kanske.. Kanske skulle han låta mig vara efter detta också. 

 

Efter några minuters bilresa var vi utanför Nandos. Vi parkerade bilen och gick in, stämningen verkade orolig och folk såg inte alls speciellt glada ut. Vi gick fram till tjejen i kassan som också såg väldigt underlig ut. 

"Hey, my name's Ellinor, and this is Jack. My best friend and his daughter job here, right?", sa jag och försökte låta så glad som möjligt, men i detta oro var det inte så lätt att hålla det helt uppet som jag hade trott. 

"What's hers name?", sa tjejen i kassan och log ett svagt leende. 

"Janina.", sa Jack snabbt och jag såg hur kassörskan stelnade till. Jag gav Jack en orolig blick och kassörskan fortsätte oroligt. 

"Uhm.. She's not here. A boy come here and she followed him out." 

"Describe his look.", sa Jack som nu lät lite stressad men jag kunde samtidigt höra en aning oro och irritation i det han just sa. 

"He.. He was.. Blonde in his hair with black pants and a grey hoodie.", sa hon lågt och man såg hur hon ansträngde sig med sitt tänkande. Jack suckade högt och var precis påväg ut när han ställde en sista fråga till henne. 

"Do you heard anything about what they said?" 

Hon skakade allvarligt på huvudet och suckade högt, vi tänkte precis gå när hon fortsatte. "But before they went out, he slapped her on hers cheek. They went to the left side, hurry up and run after. It's only been one quarter..-"

Vi sprang åt vänster och precis vid husets slut så hörde vi smällar och ovanliga ljud, jag tittade förskrämt på Jack som hade spärrat upp ögonen lite mer. Vi gick in en liten bit in i den lilla gången och fick direkt syn på Janina som låg på backen och ovanpå sig hade hon en kille som tog på henne överallt. Det såg riktigt hemskt ut. Jag tänkte precis gå närmare då Jack hejdade mig, vi backade och han tog upp sin telefon. 

"This is to dangerous, we call the police now.", sa han och klickade in nummret, han viskade under hela samtalet och när de lagt på så såg han en aning säkrad ut.

"And now?", frågade jag lite hektiskt och gick in mot den trånga lilla gången där dom två befann sig. 

"No! What are you doing?", sa han oroligt och tog ett hårt grepp om min arm. "The police is on their way, we must wait here, how difficult it is." 

"Then maybe it's to late.", sa jag och gick mot min vilja in genom den lilla mörka gången och jag kom precis i tid. Jag såg hur Janina låg på backen och kämpade för att hålla tårarna tillbaka. Jag stod där ett långt tag innan jag gick fram, men plötsligt tog han ut något ur sin ficka, jag kunde inte riktigt se vad det var, men det glänste i solskenet och även jag förstod att det inte skulle sluta bra om jag inte gjorde något nu. Jag sprang fort fram till honom utan ett ljud, puttade undan honom från Janina som fort ställde sig upp. 

"Oh, so your little friend came and saved you, but next time, your little bitch.. Next time.", fnös han och reste sig upp från marken som han hamnade på efter att jag puttat bort honom. 

"There should never be a next time.", hördes en röst bakom oss och vi tittade hastigt bak. Det var Jack och bredvid sig hade han två poliser. 

"And you'll come with me, your little boy. You have we been looking for a good while now.", sa en av poliserna och sprang fort fram till den blonda killen och spännde fast hans armar. Sedan gick båda två gick till polisbilen och åkte fort iväg. Den ena polisen stod kvar och pratade lite med Janina och även mig och Jack. Efter en lång stund prat så kramade jag äntligen om Janina och jag kände hur hela hon skakade. 

"Älskade vännen.. Vad hände?", frågade jag oroligt och hennes tårar föll sakta ner från hennes kinder. 

"Jag.. Jag behöver Liam, nu.", stammade hon fram och jag förstod hur rädd hon var. 

"De kommer om bara några timmar, stå ut.", sa jag och drog min hand över hennes rygg fram och tillbaka. 

"Tack för du kom, det kunde sluta riktigt illa annars.", viskade hon och jag kände hennes huvud som la sig på ena sidan om min nacke. "Jag älskar dig."

"Jag älskar dig också, Janis.", log jag och såg hur Jack betraktade oss en bit bort. Jag visste att det var en bra idé för Janina att åka hit en sommar, hon behövde verkligen komma bort och på andra tankar. 

---

Detta blev en lite längre del, men hoppas det inte gjorde något? Vad tyckte ni om delen? kommentera! 

 

Gaaah, var ni lika taggade som mig och mina kompisar idag när den stora hemligheten skulle komma ut? Satt ni som oss och räknade nedräkningen? Haha, dock blev vi lite besvikna när den inte alls var lika stort som vi förväntat oss, men kul med en 2014 tour! Nu hoppas vi bara på att dem kommer till Sverige igen, ellerhur? 

---

Jag såg att Ellinor satte sig bredvid Harry längst bort och deras konversation verkade rulla på bra och jag kunde inte låta bli att skratta åt Louis retsamma kommentarer som han la till ibland, han var verkligen rolig. Jag tittade mot Liam som satt på stolen bredvid mig och innan jag insåg det själv så möttes våra läppar i en intensiv kyss.

"You two are really cute, I mean it.", sa Niall som bara satt och flinade åt oss.

"Thank you, Niall.", sa jag och tittade mot Liam som log mot mig. Med sitt fina, prefekta och underbara leende.

"If you must be seriously, what do you see in Liam?", jag tittade mot Louis som satt bredvid Niall och ryckte på axlarna. 

"I don't know. I think it's because he makes me feel.. Beautiful, Just as I'm. He accepts me for me and he has made me realize things about myself that I completely forgot."

"That's so sweet. I'm glad the fact to Liam found you, you're perfect for each other.", sa han och tittade mot Niall på andra sidan om honom, han tittade sedan åt andra sidan, sedan såg man hur han tittade sig omkring lite överallt. 

"Louis, what's it? What are you looking for?", frågade Liam och Louis tittade genast tillbaka på oss igen. 

"Where is Zayn?", sa han i panik och fortsatte att stirra ut på gästerna i caféet. 

"Take it easy, Lou. He's just on the toilet.", lugnade Harry ner honom och han blev direkt sansad igen. Vi hörde hur Harry och Ellinor pratade på, men jag kände att jag inte ville störa dem just nu, det skulle vara lite väl taskigt, även om Louis gjorde det näst intill hela tiden. 

 

"What are you doing here anyway?", sa Zayn som nu kommit tillbaka och satte sig på en stol bredvid mig och Liam. Jag tittade mot Ellinor som reagerade på det Zayn men hon bara fortsatte att prata med Harry.

"We should going to some shopping.". sa jag och ryckte på axlarna. "And my dad could not pick up us today so we'll stay at the hotel tonight."

"I'm glad that you come, so we could talk it out.", viskade Liam i mitt öra och jag kände hur jag ryste till i hela kroppen. "I'm so happy with you."

"I'm so happy with you too, Liam.", sa jag och pussade honom löst på munnen. 

"Which hotel you living on?", frågade Niall och lutade sig bakåt i den lilla soffan. Jag märkte hur jag mötte allas blickar, till och med Ellinor och Harry hade stannat upp i sin konversation. 

"We have actually not check in on a specially hotel yet.", sa jag och ryckte på axlarna. 

"Good, you girls can sleep in our hotel tonight.", log Harry från andra sidan det avlånga bordet och tittade mot oss. 

"Uhm.. Harry, I don't think our management should like that idea.", harklade sig Niall lite osäkert och de andra höll med. 

"Yeah, I know. But I don't mean in the same room, idiots.", skrattade Harry och jag tittade mot Ellinor som försiktigt nickade med huvudet. 

"Sure, it sounds good.", sa jag och tittade mot Liam och log. 

"Then we going out tonight and eat something good.", sa Niall uppspelt och killarna bara skrattade åt honom.

"Of course, Niall.", sa Zayn lugnt och satte sig mellan Niall och Louis i soffan.

 

Vi alla satte oss i den stora svarta bilen och Louis körde. Efter fem minuter var vi framme vid ett stort hotell med Englands flaggor överallt hängande. Vi parkerade bilen vid bakvägen för att inte riskera att massa paparazzis skulle se oss och vi fick även gå in bakvägen. Jag och Ellinor chackade in och fick direkt ett rum. 

"Come to our room when you are ready, number 43.", sa Liam som följt oss till dörren. Jag nickade, gav han en lång kyss och gick sedan in till rummet där Ellinor redan lagt sig i sängen. 

"Åh, guud, så himla sköna sängar här!", sa hon och hoppade upp och ner i den ena sängen. 
"Men, berätta istället om dig och Harry då!", sa jag snabbt och jag såg hur hon log lite mot mig. Jag gick fram till henne och satte mig bredvid henne och lät henne berätta allt, vad de hade pratat om och vad hon kände. 

".. Men vi är bara vänner, och kommer förmodligen aldrig bli något annat heller, för du vet hur mycket jag hatar för mycket uppmärksamhet.", suckade hon och la sig ner i sin säng. 

"Men låt inget sånt få förstöra. Ni är verkligen supergulliga och jag ser ju hur han tittar på dig.", skrattade jag och la mig på andra sidan om henne och där blev vi liggandes ett långt tag och bara pratade, om allt. Allt utom Cody, och hon har förmodligen inte berättat allt om hon och Lucas heller, men just nu var inte det så viktigt. 

 

Någon timme efteråt så kom vi fram till killarnas dörr, vi hörde deras röster utifrån och när vi knackade på så öppnade en stor lång man, jag antog att de var deras livvakt men han släppte vänligt in oss. 

"Hey giirls.", log dem alla fem och de gick artigt fram och gav både mig och Ellinor en varsin kram. Det märktes hur van de var med människor. Liam höll om mig hårt och länge innan han släppte och våra läppar möttes. 

"Shall we go out and eat now?", ropade Niall ivrigt och tittade på oss andra. 

"Yes, now we'll eat Nialler.", skrattade Harry och klappade han på axeln. 

 

Påvägen till restaurangen blev vi omringade av säkerhetsvakter och papparazzi, men jag höll mig tätt intill Liam så gick allt bra, väl på restaurangen var allt lugnt. Jag satt tryggt bredvid Liam och bredvid sig hade han Harry som i sin tur hade Ellinor bredvid sig. Just nu kändes allt så bra. Om man skulle räkna bort allt tänkande på hur mycket det skulle stå om oss i tidningarna imorgon. Jag ruskade fort av mig de tankarna och fokuserade nu istället på Liam och mina helt fantastiska vänner. 

---

Tyckte denna del skulle sluta bra för en gångs skull, utan något spännande slut. Hihi, nästa del kommer imorgon! Kommentera bästa ni! 

Utan att säga något så satte jag mig bredvid henne. Hon såg så liten och vek ut när hon satt där och snyftade i sin ensamhet. 

"Vill du prata om det?", sa jag tyst och la min arm över henne. Hon tog snabbt upp sin mobil och visade en bild samtidigt som hennes tårar rann ännu mer. "Snygg va?", var rubriken och nedanför så var det en bild, en bild på Ellinor med bara underkläder. Jag insåg först inte allvaret i det hela förrän några sekunder efter. Vi satt i en evig tystnad och det enda jag kunde höra var människorna runt omkring oss, Ellinor satt stel och tyst. 

"Hur kunde han?", stammade hon fram. "Han lovade att aldrig visa dem bilderna."

"Varför tog han dom ens från första början? är han dum i huvet eller? han..-", började jag men hon avbröt mig genast.

"Jag trodde jag kunde lita på honom, han sa att de aldrig skulle läggas ut.", hon tog ett djupt andetag och fortsatte. "När jag gjorde slut så hotade han med att 'jag skulle få igen', så jag antar att detta är hämnden."

Jag sa ingenting utan fortsatte bara att hålla om henne medans hennes tårar föll ner från hennes kinder ner på min tröja. 

"Jag måste hem, idag. Jag måste..-"

"Du ska ingenstans och absolut inte hem till Lucas.", hon tittade på mig i panik och hon skakade fortfarande. "Stanna här istället, med mig. Tillsammans är vi starka och jag är på din sida hela tiden.", log jag och torkade bort de få tårar som fortfarande rann ner. "De var ju ändå inte så farligt. Du hade ju ändå bara BH och trosor på dig, se det som en bikini så är allt lugnt."

"Du har rätt, tack.", sa hon och reste sig upp, torkade av lite sand från hennes byxor och tittade med ett flin ner på mig som fortfarande satt kvar. "Du och Liam är sams igen nu, va?"

"Ja, jag antar det. Jag hoppas det iallafall.", log jag mot henne och jag såg hur hennes lilla flin bara ökade i storlek. 

"Kom igen då, varför sitter du här när du kan gå in till dom?"

"För jag vill ju inte dissa min bästavän, och om jag känner henne rätt så vill hon väl inte följa med in?", sa jag lite uppmuntrande och ställde mig upp så våra blickar kunde mötas. 

"Du är ju slut du.", skrattade hon drog in mig i en lång kram. "Gå in till killarna nu.", sa hon och avslutade kramen.

"Inte utan dig. Går jag så går du med." , jag såg hur nervös hon blev och skakade sedan på huvudet. 

"Nej, inte när jag ser ut såhär och vad ska jag säga? de känner inte mig." 

"Du är fin, Ellis. De träffar hundratals nya människor varje dag så jag tror inte att du behöver oroa dig, det blir aldrig någon pinsam tystnad när man är med dem, inte vad jag märkt iallafall, de är fem jordnära killar som är riktigt snälla och roliga.", flinade jag och hon gick efter en del övertalning med på att gå in till killarna som fortfarande satt kvar på caféet. 

 

Jag hade ibland sneglat ut mot Janina och tjejen på trotoaren och när jag såg dem komma emot oss så förstod jag ju vad som skulle hända. Vem var hon? hur var hon? söt var hon iallafall. 

"Ohh, Harry. Do you see who will come now, then?", jag tittade med en tröttsam blick på Louis och skakade på huvudet. "Come on, I see that you watched at her." 

"Yeah, Harry. They'll come now so be cool.", skrattade Zayn och puttade till mig på armen. Jag försökte att se allvarlig ut men bakom den breda munnen gömde sig ett stort leende. Med dessa killar kunde man aldrig ha tråkigt. 

 

De kom in genom dörren och Liam gick fort fram till Janina och kramade om henne. De satte sig sedan på de två stolarna som var lediga och jag såg hur den blonda tjejen tittade efter en egen stol. 

"Hey, you can sit here.", sa Zayn och reste sig upp. "I'll after all go on the toilet.", han tittade mot henne och man märkte att hon var rätt så blyg men hon gick tyst emot oss och innan Zayn gick sin väg så ruffsade han till mig i håret och viskade "You'll thank me later." 

 

Hon satte sig bredvid mig och tittade nyfiket på oss alla utan att säga något, tillslut så kunde jag inte låta bli att vara tyst längre. 

"Hey, I'm Harry Styles.", hon fnittrade lite och nickade på huvudet. 

"Yeah, I know. I'm Ellinor, a big fan."

Jag blev lite chockad över att hon sa att hon var ett stort fan. Hon såg inte alls ut som den typen och hon var väldigt lugn för att vara ett fan. 

"Really? So you know.. uhm.. everything about us?", log jag och hon ruskade direkt på huvudet. 

"No, not at all. What you guys do in the daytime don't interest me.", skrattade hon och log ett helt perfekt leende. "But I know a little bit about you, of course. I'm love with your songs, specially Little Things."

"Oh, that's mine too. That song and Heart Attack.", sa jag och ville helst bara fortsätta denna konversation på ett så bra sätt som möjligt utan att på något sätt skämma ut mig. 

"You know, Harry has looked at you when you sat out there, I think he want you.", flinade Louis från andra sidan bordet och tittade mot Ellinor. Nej, inte behövde jag oroa mig för att skämma ut mig själv när Louis gjorde det så bra ändå. Jag suckade mot honom som satte igång ett asgarv, vilket gjorde att jag inte heller kunde hålla mig ifrån att le. Jag tittade generat mot Ellinor som nu också skrattade. 

---

Ooh, tror ni något kan hända mellan Ellinor och Harry? eller kommer hennes Lucas försökta förstöra henner liv ännu mer? ;) Ny del ikväll! kramar!

Nervöst med tre stora livvakter kring min sida så gick jag fram till Janina och hennes kompis. De såg oss inte först så jag harklade på mig lite och den blonda tjejen tittade nu på mig. Jag log lite mot henne och hon förstod direkt vad jag ville, Janina satt kvar på samma ställe och kollade åt sidan samtidigt som den blonda tjejen reste sig upp, gick mot Starbucks och tittade tveksamt på de tre vakterna som stod bredvid mig när hon fort tassade förbi. 

"Hey Janina.", sa jag svagt och när hon vände blicken mot mig så såg jag hur hennes ögon fylldes med tårar. "I think we need to talk, right?"

"Yes, I think so. But now I can't here you, this people are so loud.", hon nickade ut mot de skrikande fansen som nu stod omringade om oss och jag log ett tveksamt leende. 

"You're right. Shall we go in to the café so we can talk privately?", jag tog fram min hand och det förvånade mig att hon faktiskt tog tag i den samtidigt som hon drog sig upp. Med en pinsam tystnad gick vi in mot cafeet och jag såg hur killarna tittade mot oss och log, jag bara ryckte på axlarna och satte mig vid ett ledigt bord lite längre bort och Janina kom fort efter. 

"Are they there just stand there?", suckade hon och nickade mot mina säkerhetsvakter. "I mean..-" 

"Yes, unfortunately. It is their job to protect me from crazy people.", sa jag lugnt men märkte direkt att det kunde misstolkas hur mycket somhelst. Som tur var verkade hon ta det på det rätta sättet och la istället dit en sarkastisk kommentar. 

"Like me, or what?", flinade hon och tittade nu in riktigt i mina ögon. 

"Hah, yeah, of course. But you're crazy on a good way.", log jag men fortsatte snabbt. "Listen, I don't know what Cody had say to you, but don't believe him. He's just playing with you, he only wants you for one night, I feel him."

 

Jag blev stel i kroppen av det Liam just berättade och jag visste ju någonstans innerst inne vad han egentligen ville hela tiden, men ändå hade jag gått med på hans lilla lek, rakt in i fällan. 

"Yes, I believe you Liam.", sa jag lågt och tittade mot bordet där Louis, Niall, Harry och Zayn satt och pratade. "I don't know what I should say, but I can promise you that you're the only boy I thought about all those days."

Jag log åt mig själv med tanken på att jag faktiskt gjorde det, jag klarade det, jag sa det. Jag tog ett djupt andetag och mötte Liams ögon som tindrade och solljuset sken rakt in på honom. Han log och skulle precis säga något då jag hann före. 

"But sometimes I wonder what you see in me, seriously? I'm not popular, and not either the pretty girl who all those boys wanted to have, I'm just myself."

"And it's this I love with you, you dare to be yourself, has your own style and live your own life, you're so cool and the most beautiful girl I ever seen.", log han och jag kände hur leendet spred sig runt mina läppar men även hur glädjetåren föll ner från mitt öga. Han reste sig upp från sin stol och gick fram till mig.

"I'm sorry, I'm so lame.", mumlade jag och torkade bort tårarna. Jag hörde hur han skrattade och tog tag i min arm och drog mig intill honom. Oj vad jag hade saknat denna närhet, Liams närhet. Att få vara i hans armar och andas in hans lukt var det bästa som fanns. 

"I see you, Liam.", ropade en retsam röst från bordet på andra sidan och Liam tittade hastigt dit, sedan på mig igen och log sitt underbara leende. 

"And you think you're dorky, what isn't those boys then?", log han och tittade mot Louis och de andra som bara satt och stirrade mot oss. De irriterande kamerorna och de skrikande fansen utanför hade jag redan börjat vänja mig vid och för tillfället så fanns det bara jag och Liam i mina tankar. 

"Come on, don't just stand here, come and sit here instead!", skrek Niall och drog till sig två stolar från bordet bredvid. Liam tittade på mig och höjde ögonbrynen. 

"It sounds good, but where is Ellinor?", frågade jag undrande och tittade mig omkring. 

"There is she.", yttrade Liam och pekade ut mot vägen, hon stod och pratade i telefonen med någon och hon såg väldigt bekymrad ut, nästan lite ledsen. 

"Go to the boys, We'll back soon.", sa jag lågt och släppte taget om Liam. Han nickade förstårligt och jag gick fort ut till Ellinor som nu satt och grät på trotoaren. 

---

Vad är det som har hänt med Ellinor tror ni? Nu är iallafall Liam och Janina sams igen, skönt ;) Har ett viktigt prov imorgon, måste plugga, så har bara läst igenom lite snabbt. Nästa del kommer imorgon. 

 

Jag blev så chockad att jag bara satt och tittade ut på alla människor som skrek, gapade och grät utanför caféet. Dem alla samlades i en stor cirkel och man såg ingenting. Jag tittade på Janina som illsket ställde ner sin smoothie och tittade ut mot den stora folkmassan.

"Stackars killar.", muttrade hon och höjde ögonbrynen och tog en tugga av sin gelébakelse. 

"Du saknar ju honom. Du behöver honom, när ska du inse det?", log jag och tittade ut jag med. Folket ökades konstant och jag fick en konstig känsla inom mig. Tänk att aldrig få gå ut utan att bli igenkänd, aldrig få vara ifred, att ha tusentals människor runt omkring sig hela tiden. Tanken fick mig att rysa och jag tog en klunk av mitt te som stod lite på sidan av. 

"Jag vet att jag behöver han, men han behöver inte mig och jag är alldeles för feg för att prata med honom."

"Du? feg?", fnös jag och flinade åt henne. "Du om någon är ju verkligen inte feg. Du kan ju säga vad du vill när du vill."

"Inte med Liam, allt är så speciellt med honom. Han får mig att se sidor i mig själv som jag inte ens märkt tidigare. Jag vet inte, jag blir så känslig när jag är med honom och att prata om riktiga känslor har aldrig vart min grej riktigt.", mumlade hon och tittade osäkert mot mig. Vilket hon hade rätt i, känslor har aldrig vart hennes grej. 

"Där är han.", fortsatte hon och nickade utåt. Jag tittade fort dit och fick se fem killar omringade av fans och vakter. men jag förstod ju direkt vem hon menade. Liam med sin gråa tröja och Louis bredvid sig. 

"Var det så här mycket folk när ni var ute också eller?", fick jag ur mig och fortsatte titta mot de fem snygga killarna som kom emot oss. 

"Nej, faktiskt inte. Men snälla, prata inte om det.", klagade hon och tog en klunk av sitt te hon också. Jag log mot henne och såg hur hon kämpade för att hålla tårarna inne. 

 

En vecka hade gått sen vi sist var samlade allihopa och det kändes skönt att se killarna igen. Liam såg fortfarande lite nere ut och jag kunde inte låta bli att sucka åt honom när jag såg han imorse. Hur har Harry klarat att se Liam så nere hela veckan? Vi bestämmde oss för att gå och shoppa i London idag, vilket vi nu nästan ångrade. Fansen skrek och grät överallt och det var bara allmänt kaos på stan just nu. 

Jag gick tätt intill Liam och Zayn bredvid mig. Harry och Niall gick tätt efter med livvakter kring oss. Är de det här som kallas ledig tid? jag suckade men kunde fortfarande inte sluta le. Jag levde min dröm och det var fansen jag hade att tacka för det, så jag ska verkligen inte klaga. 

"What shall we do first?", ropade jag och tittade bak mot Harry och Niall. 

"I'm hungry. Can we go in here?", sa Niall och nickade mot Starbucks Cafee, vi alla tittade på honom och skrattade. 

"Of course, Niall. I'm also a little bit hungry.", sa Harry och vi skulle precis gå igenom ingången då vi mötte två tjejer. Jag tyckte jag kände igen ena, dock såg inte Liam dem eftersom de var på andra sidan om mig och var fullt upptagen med att vinka till alla fansen. Jag vände blicken mot Zayn och hoppades på att han skulle ha sätt istället vilket han tydligt hade gjort eftersom hans min var lika frågande som min.

"Did you notice? was not that Janina?", viskade han så att inte Liam skulle höra. Vi tittade nyfiket efter de två tjejerna som totalt ignorerat oss. Men jo visst var det Janina allt, och med sig hade hon en kompis som faktiskt såg normal ut. Inte det minsta kriminell och hon såg faktiskt snäll ut. Jag hade henne i tankarna hela tiden och jag såg hur även Zayn hade det. Skulle vi berätta för Liam? 

Vi stod i kön en lång stund med vakterna runt omkring oss och tillslut var det vår tur att beställa. Jag förvånades över att Liam inte tog en muffins, som han alltid gjorde. Men sedan brydde jag mig inte mer om det. Vi satte oss vid ett bort vid fönstet och folket hade nu minskat lite utanför och man kunde nu se två tjejer sitta och fika ute på gatan. Jag tittade mot killarna och dem alla utom Liam verkade ha sett dem. 

"Liam, Isn't those Janina?", hojtade Niall till samtidigt som han var fullt uppe i att äta sin macka. Liam tittade hastigt ut och fick syn på dem. Han fastnade med blicken och jag såg hur tårarna gjorde allt för att inte rinna. 

"You've missed her, right?", sa Harry och klappade han på axeln. "Go talk to her and put an end to this so we don't have a sad Liam."

"Yeah, Harry is right. Go and talk to her.", försäkrade Zayn och nickade lite mot Liam. 

"No, I don't know what to say."

"Come on, Liam. Only doit. We sit here and hope for you.", sa jag och de andra nickade instämmande. 

"Try to talk it out with her. Do not go there so you really need to move on, we can't stand to see you like this now Liam.", suckade Niall som nu stannat upp från sitt ätande och tittade allvarligt på Liam.

"But then you should know how I've had it this week, Liam has mostly just been in bed and had a lot of #askliam on twitter.", flinade Harry retsamt och det kom just rätt läge, vi alla började skratta och det kändes verkligen som ett äkta skratt från Liams sida nu. Han reste sig upp och tittade ner mot oss. 

"Should I really?"

"Yeeeees.", ropade vi alla fyra i kör och stelt gick han ut mot dörren och vi såg hur han försiktigt gick mot Janina och den andra tjejen. 

---

Hur ska det gå mellan Liam och Janina nu? Vad kommer att hända? ;) Nästa kommer ikväll! Kommentera nu massor finisar! 

---

 

---

En vecka hade nu gått och jag hade varken hört eller sett något från Liam. Konstigt eftersom han tidigare sagt att han skulle stanna hemma i Wolverhampton under hans lediga tid. Fast det var väl förmodligen bara något han sagt. Jag hade däremot ägnat mycket tid åt Cody. Nästintill varje dag hade vi umgåtts. 

Pappa och Lisa har tagit med sig Nova till stranden och Andy var med sin flickvän, jag var ensam hemma och Cody skulle komma in till mig för första gången om bara tio minuter. Jag drog fort på mig ett par shorts, ett linne och lät mitt bruna vågiga hår vara neutralt. Jag tog upp mobilen och fick se att Cody smsat. "I can't wait to see you. xx" stod det och jag stelnade till lite. Vad menade han med det? varför lät han så känslosam? jag satt i soffan och var så inne i mina egna tankar att jag nästan inte ens hörde att dörrklockan ringde. Men efter tre långa signaler på ringklockan så kom jag tillbaka till verkligheten. Jag skyndade mig upp från soffan och öppnade hastigt dörren. På andra sidan stod ett välkänt ansikte och en lika fräsch look som vanligt. 

"Hey Cody.", sa jag och gav han en snabb kram. Han besvarade den och gick in till mig, slängde av sig skorna och tittade sig omkring och han såg väldigt chockad ut. Hans mun var vidöppen och utan ett ord ifrån hans mun så ställde han sig framför mig och tittade in i mina ögon. 

"Lives you really here?", stammade han fram efter ett tag och jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. 

"Yeah, or.. My dad does.", sa jag och himlade med ögonen. 

"You like not to live here? or what?"

"Uhm.. Not really, I liked my home in Sweden, you know. And my stepbrother are best friend with..-", började jag men hejdade mig snabbt när jag kom på att även Cody och Andy var gamla vänner, han kanske inte gillade att prata om dem. 

"With.. Liam?", sa han och tittade in i mina ögon. "Is Andy type your brother?"

"Yeah, I think so.", han suckade och började plocka upp sina skor från golvet som låg utspridda eftersom han bara sparkat av sig dom. 

"Wait, what? are you going already?", frågade jag och gav gan en osäker blick. 

"Yes, Andy hates me. I can't be here, he would kill me.", sa han och utan att ens tänka tanken på att fråga vad han har gjort för att Andy ska hata han så tog jag tag i hans arm och han stannade hastigt. 

"Andy is with his girlfriend right now, calm down.", han kollade på mig och nickade tillslut.

"My room is upstairs, shall we go up?", frågade jag och han ryckte på axlarna så jag antar att det var ett ja. Jag gick sakta upp för den långa vita trappan med Cody hack i häl. Vi kom in i det stora allrummet som ledde till mitt rum men Cody fastnade direkt för FIFAt som låg på golvet bredvid TVn. 

"Do you play?", log han och tog upp en dosa från golvet. Jag log lite mot honom och skakade på huvudet. 

"No, really not. There is also Andy's games so I don't know if I can play it.", suckade jag och la armarna i kors. Han såg en sista gång på spelet, la ner dosan och gick sedan fram till mig och tog sina händer över min midja, precis så som Liam alltid gjorde. Jag tittade ner mot mina fötter och han såg direkt att något var fel. 

"What's wrong?"

"Uhm.. Nothing, I think.", grumlade jag och fortsatte med blicken neråt. "I just..-"

"Thinking about Liam, I understand. But, fuck him and had fun with me instead. He is a loser, realize the fact that life's go on. And you are too good for him, he's a dork like singing and fails.", sa han med en känslokall och hänsynslös röst och med ord som verkligen skar rakt in i hjärtat. 

"I don't want you to say about him. He might be a fake boyfriend who can not be trusted, but you still have no right to blame the people that you do.", sa jag tyst och jag såg hur han reagerade samtidigt som han fnös till. 

"Do you still like him?"

"No.. or, I don't know.", pep jag och kände mig plötsligt maktlös och liten. Han tog ett löst tag om min hand och försökte möta mig med blicken. 

"So we've had this week, it meant nothing to you or what?", sa han med en känsligare röst och jag tittade nu upp mot honom. 

"What? nothing has happend?", jag tittade lite förvånat och oförstårligt på honom och hans min blev plötsligt allvarlig. 

"But the kiss in the party last week then?"

"Oh, Cody. I was drunk. Sorry if you have believed something, but I really feel for you nothing more than friendship. You know, the friendszoon?", hans svarta ögon blev plötsligt ännu svartare och han tog ett hårt tag om mig. 

"Now it is just and choose, me or Liam?", hans röst lät väldigt hotfullt och hans tag om mig blev bara hårdare och hårdare. 

"What are you doing? are you sick?", sa jag med en allvarlig ton och försökte dra mig loss. 

"I don't want you hanging out with Liam.", sa han och hans röst lät lite mildare denna gång. "He was the one who always did things when we were kids, girls, friends, attention. And now he has everything, thousand screeming fans, four new brothers and I have nothing anymore, just you. I just don't want him to get you either.", det han sa kom rakt in i hjärtat och jag kunde faktiskt förstå lite hur han kände, att bli andrahandsvalet är aldrig kul. Jag kramade om han och hans grepp om mig blev stadigare och mjukare. Han tittade in i mina ögon och hans huvud kom närmare och närmare mitt, plötsligt så möttes våra läppar och tungor. Han förde mig till soffan och la sig på mig och drog sin hand ner mot mina shorts, men där fick det vara nog. 

"No, Seriously Cody, what are you doing?", sa jag med en hög stämma och han reagerade direkt. 

"I just want to have some fun, let me.", hånflinade han och tog ännu ett hårt tag om mig och hans läppar mötte mina igen, hur många gånger jag än försökte dra bort han så var han ändå där med sina händer och läppar sekunden efter. Tillslut gav jag upp. Det var nu jag insåg vad han egentligen velat hela tiden och att allt han sagt bara var ren bullshit. Han hade precis dragit ner byxorna då min räddning för dagen kom, pappa. Jag hade vart så inne i mina tankar om allt och förmodligen Cody med, att vi inte ens hört att pappa, Lisa och Nova kommit hem. 

"What the fuck are you doing? are you kidding with me? Get off my daughter your shit.", Cody tittade hastigt upp, tittade sedan ner på mig igen och innan jag visste det hade han huvudet vid mitt öra. 

"I'll be back, soon.", viskade han innan jag klev av mig. Drog upp byxorna och gick förbi pappa som följde han med blicken tills han var helt nere. Han satte sig bredvid mig och han såg hur jag höll tårarna inne. 

"Who was that?", frågade han samtidigt som han la handen om mig huvud och smekte mitt hår. 

"Just a friend, don't worry.", snörplade jag fram och lät tårarna rinna. Nu ville allt bara ut. 

---

Nu är jag hemma igen och tack för alla grymma kommentarer, ni är så himla bäst allihopa! Är också ledsen för all stavfel som kommit med i tidsinläggen, när jag skrev dem lärde jag skynda mig lite och hade inte tiden att läsa igenom dem så noga. Så nu vet ni! Vad tyckte ni om denna del då? Kommentera!

---

Jag var fortfarande riktigt trött och sliten efter gårdagen men trots det så lyckades jag hålla humöret uppe hela dagen. Jag sneglade mot Liam, Zayn, Harry, Niall och Louis och såg hur de pratade, skrattade och åt tillsammans. De var verkligen tajta, riktiga vänner. Jag hade fått tagit över kassarollen medans Lou erbjudit sig att ta mitt jobb för ett tag, vilket jag gärna ville för just nu ville jag helst bara vara ifred och inte prata så mycket. Mina tankar kom på Ellinor och hur mycket jag egentligen saknade henne. Även om jag vet att hon inte alls gör det utan att det förmodligen bara är skönt utan mig så kunde jag ändå inte låta bli att tänka på henne, vi var ju så lika men ändå så olika. Hon var vännen som alltid fanns till hands. 

 

Jag stod och filosoferade för min ensamhet då dörren plingade till och in kom två killar, den ena kände jag tydligt igen, Cody.

"Uhm.. Do you work here?", sa han och såg hur han kämpade för att hålla flinet borta. Jag himlade med ögonen och började knappa på kassaapparaten. 

"Yes, I think so. What do you want to eat?", frågade jag och kände hur mitt leende jag byggt upp hela dagen bara försvann. Han och hans kompis berättade vad de ville ha och sedan tog det ett ledigt bord långt bort. Jag såg hur Liam följde han med blicken men Cody bara ignorerade det och gick vidare. 

"It was fun yesterday, by the way, I do like about it.", ropade han genom hela rastaurangen och jag såg hur allas blickar, inklusive Liams riktades mot mig och jag kände hur kinderna hettade till. Utan ett ljud så lämnade Liam restaurangen med de andra killarna efter sig och jag kände mig verkligen dum, varför händer det här alltid mig? ska jag aldrig få vara lycklig? av vilken anledning händer det här? men jag förtjänar inte Liam, han är för bra för mig. 

 

"How was the first day on this job, my sweetheart?", sa pappa när jag fort klev in i bilen och var helt slut efter en dag på Nandos. Jag var fortfarande sliten, trött och kände mig inte alls pigg. Men jag var fortfarande glad över att jag klarat dagen. 

"It was okay, I'll be there eight o'clock tomorrow again.", sa jag samtidigt som jag lutade huvudet mot bildörren och slöt försiktigt ögonen. Vilket inte varade så länge eftersom pappa självklart skulle ta den guppiga genvägen hem.

"Could not you have taken the high road instead?", klagade jag och såg hur han flinade. 

"No, it's good for you to see a bit of nature.", skrattade han och körde vidare. Typiskt pappas humor, alltid lika dålig. 

Vi var tillslut hemma iallafall, jag gick upp på rummet direkt, tog av mig mina vanliga kläder och drog på mig en lång stickad tröja som min mormor en gång gjorde till mig, jag kröp sedan ner i sängen med datorn i famnen och tittade som vanligt på olika bloggar, medier och skvallerbloggar. Jag loggade även in på det sociala mediet jag hatade mest av allt, Twitter. 

Jag blev chockad när jag fick syn på hur mina följare hade ökat och jag var redan uppe i över ett tusen följare, what? 

Jag brydde mig inte så mycket om det och bläddrade istället ner på min startsida och fick syn på att Ellinor Twittrat för elva minuter sedan, och även igår. Hon som aldrig Twittrar. Jag läste om de båda tweeten flera gånger:

Stod det i dem båda och jag kunde inte låta bli att inte RT den första. Men den andra, vad menade hon med den? Kärleken? Hade hon kanske äntligen insett vilken tönt Lucas är? jag log lite av tanken och stängde sedan ner datorn. 

Tog på mig ett par shorts och en magtröja och gick sedan ner till de andra. Pappa och Lisa låg och slötittade på TVn och Nova satt i fotöljen och tittade på något med sin mobil. 

"I go out and get some air, I need to clear the mind a little.", sa jag lågt och försiktigt samtidigt som Lisa och Pappa tittade chockat upp på mig. Förmodligen för att jag inte alls brukar säga till vart jag ska. Pappa tittade på sin armklocka och nickade på huvudet. 

"Don't do anything wrong just", flinade han och jag gick tillbaka ut i hallen för att knyta på mig mina converse. 

"Can I come with?", jag tittade hastigt upp och fick se Nova mitt framför mig och le ett brett leende. 

"Yeah, sure.", sa jag och reste mig upp, hon satte på sig sina ballerinaskor och tillsammans gick vi bort till havet. Den varma vinden kom rakt emot oss och jag skulle just fråga Nova något, för att avsluta den jobbiga tystnaden, då kom hann före. 

"Do you like Liam?"

"Uhm..", jag grubblade ett tag innan jag svarade och hon fortsatte att titta på mig. "I don't know anymore. I'm just afraid of being let down again."

"You know, all guys are not the same. I've known Liam ever since I was born, he's not one of those guys.", jag tittade nu mot henne och satte mig ner i sanden men hon stod själv kvar. 

"Don't be so hard on yourself, or anyone else.", jag blev förvånad över att hon var tretton år och ändå sa så kloka ord hela tiden. Men jag förstod att hon menade det hon just sa, vilket bara gjorde mig ännu mera osäker. Osäker på mig själv, vem jag var, och vem jag kommer bli. 

---

Tidsinlägg #5! Kommenteraaaaaaaa!! :)

Att gå efter henne var ingen idé, hur gärna jag än ville så var hon ändå inte i medveten om vad hon gjorde eller sa på grund av allt alkohol hon förmodligen tryckt i sig, men på något sätt så kände jag att jag inte bara kunde lämna henne här. Jag satt kvar vid baren och bara några minuter efter kom Niall och satte sig bredvid mig. 

"Why are you sitting here? we were supposed to have fun tonight!", han drog bort lite svett som rann ner från hans kind och jag antog att han dansat tills nu. Jag drack lite av min cola och fortsatte att titta rakt fram utan att möta Nialls blick. 

"Liam, don't think of her now, let's go up and have fun.", han tog ett hårt tag i min arm och drog ut min på dansgolvet. Jag log lite men kände mig inte alls lika danssugen som honom. Jag fick dessutom syn på Janina och Cody som stod och grovhånglade mitt på dansgolvet och det var alldeles för jobbigt för mig att se på. Jag rusade ut från festen och kände hur jag bara ville spy, trots att jag inte alls druckit något mer än en cola. 

-

Jag vaknade med dunkar i huvudet och hur allt bara ville komma upp från magen. Sliten och äcklig kände jag mig och jag var riktigt bakis. Men mest förvånad blev jag över att jag vaknade i min egna säng, hur kom jag hem? 

"Janina, up and jump. You should begin to work in an hour.", ropade han nerifrån och just nu ville jag bara gräva ner mig själv. Hur kunde jag glömma det? första dagen på jobbet och jag mår piss, lyckat. Med en seg och tung kropp så lyckades jag ta mig från sängen till toan för att snabbt duscha och fräscha till mig till min första dag på sommarjobbet. 

 

Jag gick ner för trappan och gick sakta in till köket och fick genast syn på pappa som satt och läste tidningen. Jag hade piggnat till lite och jag tittade på min pappa som inte ens sagt godmorgon till mig. 

"How did I get home last night?", frågade jag lite lågt för att inte skapa bråk, det var det sista jag ville ha nu. 

"You, my little girl will learn how much you should drink really. Are you crazy? summarizes how worried I was when you came home yesterday or what? No, not exactly, you do not understand myself how hard it is to be the parent of someone who is constantly booze and smokes.", sa han med en allvarlig ton och tittade även upp nu. Jag blev förvånad hur sträng han lät och utan att säga något så satte jag mig på stolen. Vanligtvis skulle jag käftat emot, men nu var jag bara för trött för det. 

"Just.. just answer my question.", muttrade jag och la huvudet i händerna. Han suckade ännu en gång och lät mer besviken än arg just nu.

"Liam swung you home. I think you should thank him, he saved your life. Imagine if you had slept on the street tonight."

"Yes, I will.", grumsade jag och reste mig långsamt upp från stolen. Flashbackarna kom tillbaka från igår, hur Liam börjat pratat med mig och hur jag verkligen ansträngde mig för att inte bryta ihop och låta känslig och hur Cody släpatmed mig på dansgolvet och sedan möttes våra munnar och tungor i ett grovt stul, mitt framför Liam, och ändå hjälpte han mig hem? Vad är jag för människa? 

"Hurry up now, I'll drive you to Nandos now, and you are nice all day, despite how hungover you are now, you are nice to everyone and do everything you want, okay?", sa pappa och tittade in i mina ögon. Jag drog en djup suck och nickade åt honom. Vi gick ut i hallen, satte på oss skorna, satte oss i bilen och åkte mot mitt blivande sommarjobb. 

 

"Go to meet your employer you, remember, be kind.", var det sista pappa sa till mig innan jag stängde bildörren och gick mot restaurangen som kallades Nandos, aldrig hade jag hört talas om det förr, men det skulle bli intressant. Jag drog handen genom håret och lät solglasögonen vara på när jag gick in mot den lilla matkedjan och precis som pappa sa så möttes jag av en kvinna i trettioårsldern som glatt tog emot mig. 

"Are you our new summer employees, Janine Walker?", sa hon och räckte ut sin hand. 

"Janina, yes.", rättade jag till och tog hennes hand och skakade den vänligt. 

"Janina, of course, sorry. But are you okay? you look a little worn out."

"Yes, I'm fine, thanks. What should I do today?", frågade jag och tittade mig omrking i det mysiga lilla stället jag befann mig i. 

"Before you do anything, you should switch on to this. Then come back and I'll explain your duties for the day.", log hon och gav mig ett par arbetskläder, motvilligt tog jag emot dem, tackade igen och gick in på toan för att byta om till de korta shortsen och den blåa skjortan. Det dög, men det var verkligen inte jag. 

---

Tidsinlägg #3. Hur ska det gå för Janina på hennes nya jobb? och vad kommer hända mellan hon och Liam nu? KOMMENTERA!

Utan någon somhelst aning om klockslag, vart jag var eller vilka som var här så svepade jag fort i mig det två drinkarna Cody kom med och jag gick fort upp på dansgolvet. Varför gjorde jag detta? jag vet ju att jag ska upp tidigt imorgon men ändå svepte jag i mig så mycket skit, varför? det brukar hjälpa mig att glömma bort allt för stunden, det har det alltid gjort, men VARFÖR ville mina tankar om Liam inte försvinna? Alkoholen brukar hjälpa mig att glömma ALLT. Varför då inte Liam? 

 

Jag satt och tittade på när Louis och Zayn spelade FIFA och som vanligt förlorade Zayn och blev lika arg som alltid. Niall var ute i köket och gjorde en macka och Harry spelade något nytt spel på sin mobil. 

"What are you thinking about, Liam? why are you so quiet? you've been there all night now.", jag tittade mot Zayn som nu släppt taget om Louis och satt sig till rätta i soffan. 

"He thinks of Janina understand you well guys.", flinade Louis och Niall rusade fort in till oss när han hörde vad vi pratade om och fortsatte konversationen.

"But if you like her, tell her. She maybe likes you too, and you know, girl and talk about feelings, they like it."

"But Janina is different. She hate to talk about feelings and.. She's so cool. Not like the other girls.", svarade jag ärligt och såg hur killarna iakttog mig. "But.. Something it's wrong, she don't answer my messages.", suckade jag och återgick med blicken mot TVn där menyn till FIFAspelet rullade på, men ingen orkade förmodligen stänga av det. 

"but come on now, boys! we're going to party here in Wolverhampton, now let's not moping!", vi alla log mot Harry och han hade rätt. Denna kväll skulle ingen få förstöra. Även om Janina var i mina tankar hela tiden. 

 

Vi tog taxin till stan där festen skulle hålla till och i bilen var det lika stökigt som vanligt. Killarna var uppspelta och festsugna, jag själv var inte speciellt så sugen på alkohol just nu. Just nu skulle det bara sitta fint med en Pizza framför en film tillsammans med någon man tycker om, typ som Janina. 

"Have you been there before at some point?", frågade Niall och jag nickade mot honom.

"Yes, I was here quite a lot before with Andy and an old friend, you learn to have a membership card and I have so you go in with me."

"Oh, nice Liam! It will be so fun.", skrattade Liam och de andra höll med. 

 

Efter tio minuter var vi framme och utanför stod det två stora vakter, jag kunde förut tycka att de var lite läskiga för sin storlek men nu ser det mest naturliga ut eftersom jag har vakter kring mig dygnet runt nu för tiden. 

Vi alla fem lyckades ta oss bakom de två bodyguarden tack vare mitt gamla medlemskort och när vi kom in så var allt sig likt. Den rosa baren, diskokulan som hängde i taket och hög musik som spelades. Killarna spred ut sig som vanligt och jag gick osäkert fram till baren där jag fick syn på en tjej som svepte i sig alldeles för mycket alkohol. Jag pickade på henne och när hon vände sig om blev jag faktiskt förvånad när jag fick se vem det var. 

"Janina, what are you doing here? how did you get here? you're not a member?", frågade jag chockat och jag såg vilken bitchblick hon gav mig. "Is something okay?"

"Go away, Liam. We are a closed chapter, if there even was anything we.", sa hon och fortsatte att hälla i sig alkohol. Det gjorde så ont i mig när hon sa det och att hon sa det på ett sånt känslokallt sätt gjorde inte saken bättre. 

"What are you mean? I really liked you.", skrek jag för att överrösta musiken och försökte även möta hennes blick men den var fullt upptagen att stirra på all den sprit som hon hällde i sig. 

"No you don't. Cody told me all about you and I would never believe in you from the beginning.", svamlade hon ur sig och jag tittade förvånat på henne. Cody? vilken Cody? , i samma veva kom en lång fräsch kille fram till oss och han tittade förvånat på mig. 

"Liam, what are you doing here?", frågade han och såg inte alls glad ut. Jag kände igen han så väl, han hade inte förändrats något alls. 

"Are you still here every weekend and super you drunk? you have nothing better to you?", suckade jag och såg hur han hånflinade. 

"I dissed not my best friend for four other anyway.", hans flin blev lite mindre och jag tittade illsket på honom.

"If you know them, you would probably also enjoy them."

"No risk.", fnös han och tog tag i Janinas arm och hon log mot honom. "Come on babe, we dance.", sa han och hon hoppade fort ner från stolen och gick ut till det stora dansgolvet tillsammans med Cody. 

---

Tidsinlägg #2. Vad tror ni kommer hända nu? Vad tycker ni om Cody och Janina? shippar ni dem? ;) Kommentera! kram!

Vi fikade fort klart och återgick sedan till shoppingen och för ett ögonblick släppte faktiskt alla tankar om Liam och jag kunde bara njuta av att titta i de alla olika affärerna. Det var ju verkligen olikt sig jämfört med hemma i Stockholm. Vi gick i massor med olika butiker och Nova visade mig verkligen allt. Hon var inte som den tjejen hon var sist vi sågt, hon var mycket sötare på något sätt. Och speciellare blir det eftersom jag aldrig haft något syskon förr, mer än Ellinor då. 

"Have dad told you got summer job at Nandos, by the way?", sa Lisa samtidigt som hon fortsatte att titta på kläder. 

"No, he hasn't that, but fun that I got summer job. Where do I start?"

"Oh, he must forget it. But it's tomorrow anyway, half past ten, you should well not do something then?", hon tittade försiktigt och tveksamt mot mig och jag bara ruskade på huvudet. Jag antar att jag lär ta det lite lugnt med alkoholen idag, fan. 

Jag tog upp mobilen och fick se att jag hade tre nya meddelanden. Ett från Liam, ett från mamma och ett från okänt nummer som jag inte hade. Av ren nyfikenhet klickade jag snabbt upp det okända nummret först och läste det snabbt. "Hey, I'll come and pick you up tonight, was ready at seven. xx / C" , med ett stort flin svarade jag och tvekade inte en sekund på att skicka det. "Hah, okay. What? should not you drink? because you'll pick me up, I mean. xx" , snabbt fick jag svar och i det stod det något som verkligen fick mig att fnissa till, ett riktigt tjejfniss. 

"Of course I will drink! I come with the bike, what did you think about me? ;)" , jag svarade med ett "haha" och klickade sedan upp mammas sms. 

 

 

Jag orkade verkligen inte svara henne just nu och Liams sms ville jag inte ens titta riktigt på. "Hey babe. How are..-" stod det på displayen, vilket räckte för att inte titta mer på det. 

 

Efter en lång dag på stan kom vi hem och var väldigt belåtna med våra fynd på stan med flera kassar i varsina händer. Pappa bara skakade på huvudet när han fick se allt vi köpt och han la till mer kommentaren;

"I will never understand girls' love for shopping.", och gick sedan vidare in till rummet. Jag tittade på klockan; sex. En timme på mig att fixa mig och jag intalade mig själv att jag skulle hinna. 

Jag hoppade fort in i duschen och efter tjugo minuter var jag ute. Jag skyndade mig att välja kläder, vilket fick bli en vanlig outfit med min ljusa väst och en tröja, sedan satte jag upp håret i en lång fläta. Sminkade mig lite pyntigt och sedan var jag klar, precis i tid för utanför dörren stod Cody och plingade med sin cykel. 

"Will the party today?, frågade pappa medan jag tog på mig mina nya converse. 

"Yeah, and I leave the cell phone at home, don't want to risk losing it.", svarade jag och han nickade mot mig.

"My big girl, take it easy tonight, promised it? and remember that you have work tomorrow too.", han gick fram och gav mig en puss på kinden och smålog lite. Även om jag visste hur mycket han hatade att jag festade så är jag glad över att han bryr sig. 

"Yes, bye.", sa jag och jag gick ut mot Cody som stod och pickade med sin telefon.

"Are you ready for party?", sa han och förlängde ordet party. Jag nickade ivrigt och hoppade på pakethållaren och vi for iväg. 

 

Vi kom dit, det var redan massor med folk och musiken var i full gång. Jag höll mig tätt intill Cody som redan hittat sina kompisar och pratade med dem. 

"I buy a drink for us in the bar. Coming soon.", överröstade han musiken och nickade mot den rosa baren som var full med sprit. Nu jävlar ska jag bli full. 

---

Tidsinlägg #1! Kommentera era tankar och åsikter fina ni! 

 

Kan även meddela att varje inlägg fram till lördag kommer att publiceras vid tiden 14.00 och 19.00, så håll utkik! kram!

 

"What do you want?", fnös jag till och försökte ta bort hans hand som hårt höll fast i min arm. Han förde mig bort från killarna som tittade efter oss. 

"believe you can't come and think you are something in front of my friends just like that. You're ruining my reputation.", viskade han och höll kvar handen. "Don't think that you know me, you don't."

"No, I know. But I just don't want to end up in trouble anyway, you saved me, now I want to save you.", svarade jag och försökte låta stark i rösten. 

"But I never had to rescue you if you had listened to me from the beginning. Everything happend for a reason", mumlade han och tyst stod vi på gräset en bit ifrån de andra och tystnaden varade en lång stund tills Cody avbröt den.

"I heard that you started dating Liam, fun for you.", hastigt tittade jag frågade på honom och han skrattade osäkert. "Yeah, I may be parents loose, but I'm still not behind in everything new happening and you know, it's a small town this, rumors spread quite quickly."

"Do you know him?" really good, I mean?", frågade jag och han skruvade lite osäkert på sig. 

"Before he was famous, yes. Not now. Me, Andy and Liam was everyday when we were little. Like brothers.", han satte sig ner och jag likaså. 

"What happend?"

"I meet my new friends, Andy meet a girl I don't like and Liam became famous, that's it." , suckade han och drog hårt bort några grässtrån från det gröna gräset. "But I think you shouldn't trust Liam, he lies a lot and is false. He plays with girls' hearts.", jag reagerade starkt på det han just sa och tittade förstulet mot honom. 

"What? Liam is a good guy, okay? I think like him."

"Really? What do you really know about him?", det han just sa fick mig att tänka efter en aning och jag insåg faktiskt att jag inte visste så speciellt mycket om honom mer än att han var Liam Payne från One Direction och  att han och hans ex inte längre hade tid för varandra. Jag tänkte på det Angelica sa tidigare också. "men jag har hört att de ofta leker med tjejers hjärtan" , mina tankar rullade i mitt huvud och jag fick en riktig tankeställare. Skulle jag våga riskera att bli krossad ännu en gång på grund av kärlek? inte en chans. Detta måste få ett avslut nu. 

Jag väcktes upp i mina tankar då Cody försiktigt knuffade till mig på ena axeln och tittade besvärat på mig.

"But what are you thinking? Being a world-famous guy would like a uncouth loser like you?", jag tittade på honom och rynkade lite på pannan samtidigt som jag visste att han hade rätt. "Join the party tonight instead, me and my buddies? Not those who were at the party, these are a bit more quieter and not nearly as dangerous.", jag tvekade en stund men nickade tillslut.

"Yeah, it sounds good.", svarade jag och log mot honom. Eftersom allt annat redan var åt helvete nu, så varför bara inte göra det lite sämre? och festa var ju precis det jag behövde just nu.

"Great! Enter your number so I texting you tonight.", flinade han och gav mig sin Iphone. Jag klickade snabbt in det och ställde mig upp. 

"See you soon. Now I have to go back.", sa jag och han nickade. Jag vände mig om och gick in mot köpcentret igen, jag letade i några butiker och tillslut hittade jag Nova och Lisa som satt på Starbucks Coffee vilket endast fick mig att tänka på Liam. Killen som fick mig känna mig trygg, killen som fick mig att känna mig världefull precis som jag var och killen som fått mig känna en känsla jag aldrig sett förr. Vad skulle hända nu? skulle allt vara över? Skulle jag bara ignorera honom? ja, jag kunde bara inte bli sviken, inte igen. Att veta att han kanske bara lekte med mig gjorde ont, nästan alldeles för ont. Men jag drog en djup suck och gick fram till bordet där Lisa och Nova satt och åt. Med ett stort fakeleende på läpparna satte jag mig bredvid Nova och försökte hålla humöret uppe. 

"We didn't know what you liked so we bought a smoothie for you.", log Lisa och gav mig den. Jag tackade så mycket men kunde ändå inte låta bli att ha Liam i tankarna. Även om jag visste nu i efterhand att det aldrig skulle funkat ändå. 

"What did you do anyway?", frågade Nova och medans jag försökte komma på något bra svar så drack jag lite av den goda smoothien. 

"Uhm.. I went to a few friends and talked only.", de båda nickade och fortsatte att äta på sina muffinsar. Lika muffinsar som jag och Liam åt med varandra första gången. Jag drog en djup suck och försökte få tankarna på annat då Lisa började prata. 

"No more Andy in a few days anyway, I know how tough he can be. But he'll go to his girlfriend on the country so he'll be gone all week."

"Okay, good.", flinade jag och väcktes av tanken att jag då skulle slippa se Liam tillsammans med Andy iallafall, ett problem borta. 

---

Drama, drama, drama! vad ska hända nu? Jobbig kväll nu känner jag, är så himla glada för er skulle som har åkt och sett killarna ikväll, själv ligger man här hemma med choklad och tröstäter till en disneyfilm. Är verkligen inte på humör just nu känner jag men här är del 16 iallafall. Ha en superbra långhelg iallafall. 

 

Ska även till göra massa saker imorgon och åker till mormor på kvällen, så jag kommer sätta tidsinlägg tills på lördag! Allt för er, såklart! men då vill jag att ni kommenterar mycket också! (även om jag inte kommer kunna svara på dem så gör jag det när jag kommer hem). Kram på er alla!