forbidden love, del 24
Agnes Perspektiv;
Jag kände hur glädjen inom mig spred sig och jag kunde äntligen hoppa in i hans armar. Jag hade verkligen saknat hans hårda kramar. Han släppte sedan taget och slog mig löst på ryggen - som vanligt, men nu gjorde det ondare än vanligt och jag kunde inte låta bli att hoppa till lite. Han märkte direkt att det var något och utan att jag förstod vad han höll på med så drog han upp mitt linne och fick se såren från kvistarna och stenarna som jag låg på när Will övergreppade mig och han såg även mina rivmärken jag fått efter honom.
"What really happened in the woods?" sa han och såg helt skräckslagen ut. Detta är nog första gången jag sett han riktigt rädd.
Jag kände hur paniken rusade upp inom mig, vad skulle jag säga och göra nu? Jag tittade först på Will som stod bredvid Harry mitt emot mig och Eric och jag såg hur hans svarta ögon spännde sig och han gav mig en "du-vet-vad-du-ska-göra" blick. Jag vände då uppmärksamheten till Harry som vickade lite på huvudet samtidigt som han log ett svagt, svagt leende.
"I.. I tripped on a rock just, that was why I was there when you came." ljög jag fram och såg i ögonvrån hur besviken Harry blev. I samma veva som jag kollade på Will som såg riktigt stolt ut, läskigt stolt.
"Yeah, exactly. But Eric, We need to go now! See you two later" sa Will och gick emot mig och Eric och jag såg hur hans blick fastnade på mig och han fortsatte att spänna ögonen.
"See you soon, Eric" sa jag och gav han en lätt kram, jag förstod att han inte trodde på mig, men vad skulle jag säga? Sanningen var alldeles för farlig.
"Why you didn't tell him the truth?" Vi gick längs stranden tillbaka och jag kunde faktiskt inte förstå hur Harry kunde säga så.
"Do you want me to die or something? Will was right next to me, he could have done something. If not, he would not do it when Eric looks on." muttrade jag och ville inte se Harry i ögonen. "I want to go home tonight, to me. But I'll se you tomorrow?" frågade jag och han nickade.
"Yeah, but I'll go with you to your door anyway" sa han och log samtidigt som han tog min hand.
"Is it safe that I will not come in?" sa Harry lite osäkert innan jag klev ur bilen. Enda sedan det i skogen har han vart extra överbeskyddande, vilket var bra men kunde bli rätt jobbigt i längden.
"Yes, my mom and dad it's always home and see you tomorrow!" sa jag och gav han en lång kyss. Jag kände bara att jag ville vara ensam ett tag efter allt som hänt, även om jag mår som bäst i Harrys armar så är det skönt att komma hem ändå.
"Hello?" jag gick in genom den olåsta dörren och ut ur köket kom mamma med en skål med smet i handen som hon genast ställde undan när hon såg mig.
"Oh my darling, so good to see you again. I've miss you so much. What are you doing here?"
"I went here with Harry a few days ago and now I felt that I wanted to come home a little." sa jag och besvarade mammas hårda kram. Men att berätta om Will kände jag inte direkt för, trotts att hon var min mamma så kändes de ändå som att hon var för nära honom för att jag skulle kunna berätta det, eftersom han inte hade några egna föräldrar så har ju mamma alltid funnits där för honom.
"Harry? Harry Styles? your childhood love?" hon såg chockat på mig med bakom det gömde sig en stor retfull min om jag kände henne rätt. Jag nickade och log mot henne. Pappa kom också in och blev ungefär lika chockad och glad som mamma. Jag pratade ett långt tag med dem innan jag bestämmde mig för att gå ner till mitt rum.
När jag kom ner var det lika rent som vanligt eftersom mamma alltid städar och håller rent på mitt rum. Jag la mig ner i min nybäddade blommiga säng och satte på TVn ett tag för att kunna slappna av en liten stund. Plötsligt såg jag hur mobilen burrade till och jag kollade tveksamt på displayen och stelnade till när jag såb vem det var ifrån ; Will.
"Good for you, you did not say anything today and I hope you have not told anyone else either because then you know that what happens :) xx" jag svalde hårt när jag läste det och jag blev genast rädd igen. Rädd av känslan att han kunde hur lätt som helst få tag på mig och döda mig. Jag ignorerade bara smset och riktade blicken mot TVn igen och jag hörde sedan en lös knackning på dörren. Jag torkade de få tårar som runnit ner från min kind och satte mig ordentligt i sängen.
"Yes?" sa jag och in kom mamma med en kopp te och mackor. Jag kunde bara inte sluta le åt det, jag hade verkligen saknat mamma och hennes matlagning. Fast denna gång såg hon inte riktigt lika glad ut som hon brukade och när jag tänker efter så var stämmningen mellan mamma och pappa inte så bra när jag såg på dem, de pratade knappt med varandra.
"I have something to tell you, my sweetheart." började hon och tog i min hand. "I know it was wrong, but it just happened and even adults can make mistakes."
"What's it mom?" sa jag lite allvarligt och släppte hennes hand.
"I have been unfaithful, a longer time." hon lät tårarna rinna ner och jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen. "I regret it so much. But me and dad has spoken out and he has given me a second chance."
"Yeah, okay mom. But why you tell me that? it's your problem" sa jag bara och var fortfarande förvirrad.
"I just want you to know the truth, so I'm not lying to you. I just can not lie to those I love and it should not, you should always tell the truth. Remember that" sa hon och pussade mig i pannan innan hon sedan lämnade rummet igen. Jag kände klumpen i magen, en hårt och tjock klump som inte ville försvinna. Harry hade ju rätt, Eric förtjänar att veta sanningen. Men ska jag verkligen behöva offra mitt liv för en sån sak? Jag vet inte något längre.
Hur tror ni att det kommer gå? Kommer hon berätta sanningen för Eric och hur kommer han reagera isåfall? ;) Vet ni vad? Jag kommer förmodligen klämma in ännu ett inlägg ikväll, så kommentera vad ni tycker!
Wilma
Super!
Sv; Aw, tack så mycket! Du är så snäll <3
jätte bra<3 sjukt kul att du uppdaterar mycket :D
JÄTTEBRA!!!!!! (Känns som det är mitt strandad ord på kommentarerna nu förtiden)
SVAR: Tack så jättemycket. Jag är 11 år. Men ett nytt kapitel finns uppe nu.
:)
Hon måste säga..Asså jag känner bara den spända stämningen på stranden.. så hemskt!!
Riktigt bra! Hoppas hon berättar för Eric :3
SUPERBRA! Hoppas att hon berättar snart!
