forbidden love, del 25

Agnes Perspektiv;
"Yeah, okay mom. But why you tell me that? it's your problem" sa jag bara och var fortfarande förvirrad. 
"I just want you to know the truth, so I'm not lying to you. I just can not lie to those I love and it should not, you should always tell the truth. Remember that" sa hon och pussade mig i pannan innan hon sedan lämnade rummet igen. Jag kände klumpen i magen, en hårt och tjock klump som inte ville försvinna. Harry hade ju rätt, Eric förtjänar att veta sanningen. Men ska jag verkligen behöva offra mitt liv för en sån sak? Jag vet inte något längre. 

Insta Beauty | via TumblrHarry Stylesemo by ~NaadGrrrl
(90) TumblrTumblrrandom heart
 
Jag vaknade med ett ryck och märkte hur jag skakade och kallsvettades. Ännu en mardröm om dagen då Will förstörde mitt liv. Jag kollade på klockan och fick se att klockan redan var halv tio. Eftersom den trotts allt var rätt sent på morgonen så bestämmde jag mig att gå upp. Men självklart så ska mina kläder vara kvar hos Harry så jag tog bara det första bästa i garderoben här hemma. Vädret var fint och soligt så det fick bli ett pösigt linne och ett par korta shorts. 
"Are you awake, darling?" hörde jag pappa ropa från övervåningen och jag svarade ett enkelt ja. 
"Me and mom go away to a psychologist for a few hours, we need to talk. But you can handle yourself well?" 
"Yes dad, i'm not eleven anymore" sa jag lite retsamt och hörde ur han skrattade uppifrån. 
"It's good my little girl. Bye, love you!" sa han och minuten efter var de båda ute i huset. Jag funderade länge på vad jag skulle göra idag och nu, ringa Harry var för tidigt än, jag vet ju vilket dåligt morgonhumör han har så bäst att låta bli. Jag sprang istället upp och in till köket för att ta något att äta, jag gick sedan in till vardagsrummet och satte på Disney Chanel och kände mig verkligen som hemma nu. Plötsligt hördes en hård knackning på dörren och utan att ens tveka gick jag dit och öppnade. Jag blev stel i hela kroppen och jag blev rädd vem jag såg vem som stod i dörröppningen. 
"Will, what are you doing here? what.. what do you want? no one is home." stammade jag fram och såg hur han flinade till. 
"That's why I'm here and you know what I want, and no one can stop me" hans flin ändrades till en aning större och han tog sin äckliga hand under min haka och pussade mig försiktigt i pannan. 
"No, never again. Find someone else, I do not want to be in your game anymore." sa jag och backade några steg men han bara följde efter. 
"Oh, little princess. You have nothing to say about this. You just do as I say you will be fine, and who would really believe you if you tell anyone?" han skrockade till och jag hörde sarkasmen i det han just sa. "If you know what I mean?" han blinkade nu med ena ögat och gick ännu ett steg närmare.
"Leave me alone. You do not own me and never did. Let me be just" jag kände hur jag darrade av skräck när jag sa det och rösten var låg, men tillräckligt hög för att han skulle höra vad jag sa. 
"Haha, what do you say? I own you and you do what I say, or else it happens boring stuff" han tog ett hårt grepp om mig och knuffade ner mig i soffan och sedan tog han ett hårt stryptag om min hals. 
"You do as I say, okay?" sa han och kysste mig på munnen. Jag lät tårarna falla och nickade i skräck. Jag försökte leta på min mobil men tanken slog mig att jag precis lämnat den nere. Jävla skit. 
 
Harrys Perspektiv; 
Jag vaknade ovanligt tidigt denna morgon. Jag kände förmodligen saknaden till Agnes och att sova utan henne var verkligen jobbigt men jag antar att hon var vaken nu, klockan var iallafall tio och jag tog upp mobilen och klickade upp henne i kontaktlistan. Många signaler gick, alldeles för många och inget svar fick jag, jag testade flera gånger men samma visa varje gång. Men jag tänkte att jag inte skulle hetsa upp mig i förväg, hon kanske bara sover än. Jag klickade istället in på Twitter och fick se olika bilder från fans och jag klickade upp en utav de och i panik hoppade jag upp ur sängen. "A guy goes in to your girl, who is he?" stod det som text och jag klädde fort på mig och ut i bilen. Jag kände igen killen så väl, det var Will och jag förstod att Agnes var i fara. Men jag visste att jag aldrig skulle klara han ensam och killarna var ju trotts allt lediga så jag ville inte störa dom, dessutom är vi alla på olika ställen så de skulle ändå inte hinna komma. Men vem känner Agnes här och kan hjälpa mig? Jag kom då på det, Eric. Jag hade även fått hans nummer av Nicole för några månader sedan så jag ringde det och en morgontrött röst hördes på andra sidan luren och utan att han ens hann säga något annat än hej så började jag i panik att prata. 
"You must help me, Agnes is in danger. I'm coming to get you now so get ready. It is urgent." utan att ens fråga vad som vad på gång så sa han att han skulle göra sig klar. 
Jag körde fort dit och han stod redan ute, vi åkte vidare och våran kontakt i bilen var stel. Ingen sa något och jag var helt koncentrerad på vägen och mina värsta tankar om vad som skulle kunna hänt Agnes. Tänk om han dödat henne? misshandlat henne? vi kom utanför huset och märkte direkt att dörren var låst men vi hörde skrik och dunsar innifrån.
"Wait, I have a key" sa han och började rota i hans fickor och efter en några sekunders väntan så var vi inne i huset och fann Will ovanpå en skrikande och ledsen Agnes i soffan. Hon hade en tröja på sig men hennes shorts var helt nerdragna och han hade sina byxor på golvet. Jag tittade förskräckt på Eric som såg både arg och besviken ut och Will såg blicken i oss och ställde sig upp. 
"Eric.. Eh.. Hey" sa han och drog till sig ett fakesmile, vilket syndes lätt. Agnes drog fort upp sina byxor och satte sig i ena hörnet och började gråta ännu mer. Jag sprang till henne och tog upp henne samtidigt som jag höll om henne hårt och tittade på Eric och Will som bara stod där. 
"Will, I am so disappointed and I do not know what to say. You're a big fucking pigs and if I could I would kill you now, but I'm not like you. I was taken right away what you were doing, but I believed in you." sa Eric tillslut och spännde blicken i Will som nu hånflinade. 
"You made a bad choice to believe in me, bro. I'm not who you think I am and I want your sister and I'll have her". jag såg nu hur Eric verkligen tog åt sig av det Will just sa och plötsligt så låg de båda och brottades på golvet. 
"You go away now and leave me and my family alone. I never want to see you again, Will, and will you ever near my sister again, I'll kill you, you understand? and you'll be damn lucky I did not call the police now." skrek han samtidigt som han slog till honom. Jag visste inte vad jag skulle göra. Will och Eric låg och slogs på golvet och Agnes panikgrät och skakade i ett hörn. Jag tog upp min mobil och eftersom ingen annan gjorde det så gjorde jag det och inom några minuter så var polisen här. Vi fick prata ett långt tag med dem och det tog fast Will direkt eftersom Agnes hade slagmärken och sår överallt vilket de såg och tog DNA-tester på och de var tydliga bevis på att det var Will. 
 
Efter några timmar var polisen äntligen borta och jag orkade inte ens tänka på vad tidningarna har att skriva imorgon och detta är absolut inte bra för mig, men allt för Agnes. aldrig att jag låter något hända henne igen. 
"Everything will be fine in the end. He's gone now anyway and I'm here and I'm never leaving you." sa jag och torkade hennes tårar som föll ner från hennes kind och hon satt fortfarande på golvet. 
"I love you Harry, thank you for everything. You are the best guy in the world, what would I do without you?" hon slängde sig i mina armar och jag greppade ett hårt tag om henne. 
"You are my everything, my pretty girl. And I'll always be with you, no matter what. Remember that." sa jag och våra läppar möttes. 
Plötsligt hörde jag ett harklande bakom oss och vi båda tittade upp och jag såg hur Agnes lyste upp. 
"Hey Eric, glad to see you" sa hon försiktigt. 
"Harry, can you please give us one minute?" sa han och nickade åt utgången till vardagsrummet. 
"Of course. Take all the time you need" sa jag med ett leende och gick ut ur rummet. 

Del 25! Kanske blev lite långt, men hoppas ni gillar det! ;) mycket drama blev det iallafall, ooh! haha. Kommentera vad ni tycker! :D

JÄTTEBRA!!!!!!!!!!!!!!!!!!! Okej, jag använder det orden JÄTTEOFTA! Men det är jättebra!!!!!!!!!!!

AMAZAYN ahahah ;)

Svar: haha taack snälla duu! <3
My Wesström

Åh, så bra! Vilken tur att dom kom!!:D

SV: Jag har liksom inte bestämt mig. Men om inte den blir det så Kanske nästa blir det. Har liksom inte bestämt mig. Och tack för att du kommenterar på min blogg.

Självklart hemskt att Eric fick reda på det där på detta sätt, men bättre så än inget sätt alls! Hoppas att allt blir som vanligt igen med Eric :)

Svar: hihi jaa, den delen är uppe nu ;) kram
My Wesström

SKIT BRA!!!

Nej, kapitlerna får gärna vara så här långa, det blir bara ännu mer perfekt, kram<3

Svar: åh, tack <3
My Wesström

Sv: Ja, barnet mår bra, men hur mår Grace. JA vi får se om hon berättar för Niall eller inte! Kram!<3

Ida

Asbra skrivet! Längtar till nästa del! Superbra uppdatering vilket uppskattas!

Svar: åh, kul att du gillar det snälla du! <3
My Wesström

Åh mer, mer, mmmmeeer!

RIKTIGT bra!!

Svar: tack!! <3
My Wesström

Meeerrr <3 <3 <3 <3 <3 ÄLSKAR DINA NOVELLER <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3<3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3 <3

Svar: haha åh tack fina du! va snäll du är <3
My Wesström




Kom ihåg mig?