forbidden love, del 29

Agnes Perspektiv;
När jag tänker efter så har jag inte skyddat mig någon gång under dessa veckor saker har hänt. Simon, Eric, Harry. Vad händer? Jag öppnade desperat skåpet och letade efter mitt gamla graviditetstest som jag köpte en gång för längesedan, fast då hade jag turen på min sida och allting visades vara negativt. Jag hittade tillslut på den och jag gjorde ännu en gång som instruktionerna sa och efter en lång längtan av spänning och förhoppningar om att inget skulle ha hänt så kom äntligen resultatet. Jag blev helt chockad av att se det samtidigt som jag bara ville gråta. Positivt visade graviditetstestet och för att vara riktigt säker så nollställde jag allt och började om igen, men förgäves. Detta var ett tydligt tecken på att det inte var ett skämt och jag blev både rädd och ledsen, jag la mig i en hög på golvet och bara grät, grät av tanken av att det inte kunde vara Harry som var pappan. Vad skulle hända nu? ska jag behålla det? vem är pappan? Hur skulle Harry reagera? ska jag ens berätta för Harry?


♥ | via Tumblr° dissonance | via Tumblr
I'm Unicornselige felicitatem | little reasons to smile on We Heart It -...Tumblr

Hur kunde det bli så här? varför jag? Jag var verkligen inte redo för detta. Jag satte mig tillslut upp med ögonen fulla med tårar då jag plötsligt kände hur min mobil burrade till, jag tittade försiktigt på skärmen och fick se vem det var, Harry. Jag tvekade en lång stund men efter några sekunder så svarade jag ändå. 
"Hello?" sa jag och försökte låta glad, som om ingenting hade hänt. 
"Hey babe! Do you see the interview?" ett glatt leende hördes från andra sidan telefonen och jag kunde inte låta bli att le själv när jag hörde hans röst. Jag andades och tog ett djupt andetag innan jag svarade på Harrys fråga.
"Yes, I do. It was really funny, you were cute as usual."
"Wait, are you crying sweetheart?" en nu orolig röst hördes och jag ville inte ens tänka på hans min just nu. 
"No.. I just..-" 
"Yes you are, tell me babe. I can't go on when I know it's something." sa han och jag kände mig verkligen dum. 
"I can't tell you, I'm so afraid of losing you, Harry." fick jag ur mig och kände hur tårarna forsade ner igen. Som tur var så såg inte Harry det. 
"You'll never lose me. I will always be here, my beautiful girlfriend. Please, don't cry." sa han och hans röst och ord fick mig faktiskt att lugna ner mig.
"I..I think i'm pregnant. The pregnancy test says it anyways and I've done it again, to be extra safe. I've thrown all day and I really know nothing more. Please don't be angry." stammade jag fram i panik, mest orolig över hur Harry skulle svara och reagera. 
"What? how? I don't know how I'll react. I'm just shocked." sa han och det blev helt tyst i telefonen. "Who's the father?" sa han efter en lång stund av tystnad. 
"I don't know. I don't know nothing anymore. But one thing is for sure anyways, you can not be the father." sa jag och kände hur det högg till när jag sa det. Det lät så dumt och att veta att det är någon annan än Harrys barn är jobbigt att förstå, för är det någon jag skulle kunna ha barn med så är det ju Harry, bara inte just nu. 
"Yeah, I know that. Can I call you later? This was too much to process. Sorry." det var det sista Harry sa till mig  för sedan la han på. Och jag förstår honom. Men jag hoppas att han aldrig lämnar mig ändå, som han sa. Jag gick till sovrummet och la mig i sängen med datorn i knäet och bara tog det lugnt, jag la mobilen bredvid mig så jag fort kunde höra när Harry ringde, om han nu skulle göra det. 
 
Harrys Perspektiv; 
Efter ett jobbigt telefonsamtal med Agnes så kändes ingenting bra längre, Agnes var gravid med en kille som inte var mig, hur skulle man reagera när ens flickvän ber'ätta det? Dock vet jag ju att det kan både vara Will och Simon, vem det är utav dom vill jag inte ens tänka på. Hur skulle det bli med oss nu? skulle hon behålla det? Jag la mig på balkongen och tittade ut mot fina London. Killarna var i deras lägenheter bredvid så jag var helt ensam just nu, vilket kändes skönt. Att behöva dela denna nyhet med dom skulle inte direkt vara så kul. 
 
Natten var värst. Jag vet att jag lovade att ringa tillbaka till Agnes, men jag gjorde det aldrig och jag hoppas att hon förstod. Jag låg länge och skruvade mig och tankarna på mig och Agnes gick i mitt huvud hela tiden. Skulle det ta slut här? skulle jag bara lämna henne? men samtidigt kom jag och tänka på varför jag älskar henne. Det är ju bara hon som får mig känna som jag gör. Hon och killarna är ju de enda jag kan vara mig själv med på riktigt och hon älskar mig för mig, inte för någon annan. Jag hörde sedan hur det plingade till i min mobil och eftersom klockan faktiskt var halv tre natten så tittade jag lite undrande på den lysande telefonen som spred ljus till sig i hela rummet. "Agnes" stod det på displayen och jag klickade tveksamt upp SMSet. 
"I'm sorry I said it, it was never meant that you would get to know, but since you asked and still promised never to leave me, so I told you anyway. It's not an easy choice for me either, you know. But I hope you understand and you should know that it's you I love. I also understand that you are angry / sad / disappointed, that's okay. We can conclude that if that is how you feel. We heard. / A" 

Del 29! Vad tror ni kommer hända nu mellan Harry och Agnes? ;) - ny del senare ikväll!
Tusen tack för alla fina och snälla kommentarer ni ger mig, det är ni som gör att det är roligt att skriva och jag får verkligen motivation till att fortsätta! ni är bäst och sluta inte! Kram!

Jättebra (haha, det är mitt strandad ord, fast det ordet är ju bra!) undra vad som händer. Du frästen tack för alla fina kommentarer på min blogg. Det får mig som du att vilja skriva mer!

Det var ju jättebra att Agnes berättade! Men det är ju självklart att det är tungt för Harry att höra, men jag hoppas bara att allt löser sig :)

Svar: hihi, håller med! :)
My Wesström

Åhh super som vanligt!! *-*

Super bra!!!!


Så sjukt braaa! Gud vad synd om det inte är harrys barn, det måste vara det!! :)

Ida

Åh vad bra du skriver! Längtar tills nästa del!

Svar: tack så hemskt mkt! <3
My Wesström

sv: haha ja, såå skön! haha jag vet, men håller med kajsa, det mååååste ju bara vara harrys barn. hihi <3

Vet inte vad jag ska skriva..vill inte..synd om båda!<3
Sv: Ja, det blir mer kärlek när killarna kommer hem. Det är så svårt att skriva om kärlek när de är på olika stället kram!<3




Kom ihåg mig?