Länkbyte #8

Var ju ett tag sedan jag gjorde ett länkbyte nu så nu är det dags, och denna gång med ↑ fina novellbloggen. 
Klicka på bilden, HÄR eller HÄR för att komma till den! Personligen så tycker jag att denna blogg är grymt bra, hon skriver på ett sånt bra sätt och jag har länge läst hennes novell och det ska jag absolut fortsätta med! 

Hennes pågående novell heter "Nobody Compares to you" och handlar om den svenska tjejen Tiffany som alltid varit den lite mer "tuffa" tjejen men som tre år gammal flyttade hon till London med hennes familj. Gå in och kika på den underbara novellen och lämna kommentarer till Ellinor som skriver dem! Kan också avslöja att killen det handlar mest om i novellen är Niall ;) Så vad väntar ni på?!? gogogo! :D 
 
Liten förhandsvisning på kapitel 1:
Två år tidigare:
"You're not allowed to be in this school anymore!", röt min lärare åt mig. Jag ställde mig upp i min bänk och med ett flin på läpparna plockade jag ihop mina böcker.
"Like I want to be in this damn school", jag puttade till min stol så att den slog i bänken med en hög smäll. Min läraren stirrade mörkt på mig medan mina klasskamrater fnittrade tyst. Det var min roll i klassen, att vara den tuffa, hårda tjejen som aldrig följde några regler.
"Just go, now!", jag gick med självsäkra steg ut genom dörren och stängde den med smäll. Jag var fri, på riktigt. Jag log, även om det kanske var fel sätt att göra det på - något jag inte brydde mig om - så var det skönt att skolan var över för min del.
 
Nutid:
Jag satt ute på en bänk någonstans. Jag visste inte riktigt var, och ärligt talat brydde jag mig inte heller, det var inte direkt någon som skulle leta efter mig direkt. I två år hade jag nu varit fri från skolan, och vad hade jag gjort på den tiden egentligen? För att vara ärlig: ingenting. Eftersom jag knappt orkade vara hemma drog jag mest runt där jag hade lust. Ibland hittade jag någon krets jag hängde i ett tag för att sedan dra vidare. Jag stannade sällan på samma ställe speciellt länge. För att vara ärlig var jag nog lite folkskygg, jag hade svårt att lita på folk. Många skulle nog beskriva mig som "en tonåring som tappat bort sig själv." Kanske stämde det, men jag såg inte mig själv som någon värsting direkt. Jag kände många som var mycket värre än jag, men visst, det hände att jag snattade lite ibland, kanske drack lite... Men mer än så var det inte.


Tack så jättemycket! Har länkat dig också nu :D

Jadå, gör det så ofta jag kan! Ibland hinner ag dock inte, och när jag väl loggar in ligger det typ 5 olästa kapitel där haha. Din uppdatering slår alla rekord :)

Haha, tack så mycket! Det blev lite fel hahaha :D




Kom ihåg mig?