take chances, chapter 9

Tidigare;

From: Eleanor Calder

Hiiii there. Heard you where in Manchester and work for a long time.. I'm there too, wanna hang out? have something to tell you so.. Please, don't say no :) you do anything right now? Starbucks at eight? xx

 Det blev som en svacka i mitt huvud och allt bara stannade till. Vad var det som just hände?

---

 

Jag satt som förlamad ett bra tag innan jag tog kraften till mig att svara henne. Under flera veckors tid hade jag kämpat med att kommit över min första, riktiga kärlek som efter två år övergett mig, när känslorna äntligen svalnat av lite så hände det som inte fick hända, varför hörde hon av sig? vi var vänner, visst det var vi. Men det var väl något man bara sa för att inte börja bråka istället? Jag hade i alla fall ingen riktig känsla av att vilka bli El's bästa vän som jag pratar med allt med längre, det skulle bara inte fungera då jag antagligen bara skulle trilla dit, om och om igen. 

 

To: Eleanor Calder

Ok, I'll see you there :) 

 

Något längre svar tänkte jag inte ge henne, jag hade svårt att tro att hon ändå hade kommit för att ta mig tillbaka. Jag sneglade åt Harrys håll som fortfarande låg i andra sidan soffan med huvudet vilandes på kudden, jag fnös till och sparkade till han åt sidan så han vaknade till. 

"I'm going out, Harry. I just wanted to say that.", sa jag och reste mig från soffan, rättade till mina mjukisbyxor som nästan var neranför rumpan och sedan for jag in till sovrummet för att ändra klädsel, även om det bara var Eleanor jag skulle träffa så hade jag ändå svårt för att visa mig på stan i mjukisbyxor och en tjock hoodie. 

"Where are you going? with Katelyn?", spekulerade han och jag kunde nästan känna hur Harrys flin befann sig i vardagsrummet. Mina ögon rullade, snabbt gick jag ut till hallen och drog på mig mina Vans som jag tidigare sparkat av mig på hyllan. 

"I'm supposed to meet Eleanor, she wanted to talk about something pretty important.", svamlade jag och ryckte åt mig min jeansjacka som hängde där den skulle. Trots att det var Juli och inte ett moln på himlen även runt denna tid på kvällen, så hade kylan även slagit över Manchester och det var faktiskt inte en riktig sommarvärme på kvällarna. Harry rusade ut i hallen där jag stod och tittade chockat på mig. 

"What? why are you going to meet her? Lou, I think it's a bad idea, really.", suckade Harry och tog sig för pannan. Jag bet lite på insidan av kinden samtidigt som jag nickade. 

"I know, and I don't want to.. But maybe it's important. She also thinks we're still friends, I don't wanna crash it.", mumlade jag innan jag öppnade dörren. Min enda vän under kvällen lämnade jag i hans hus och for istället iväg till stan där jag skulle möta upp mitt ex, den stora frågan var ju bara.. Vad ville hon?

 

Där satt hon, med sin vanliga vaniljshake i handen medans hennes lockar rörde sig jämtes vinden. Hon var lika fin som alltid och ett leende prydde hennes läppar, jag vet inte vad det var för känsla som bubblade upp inom mig, men det var inte en kärlekskänsla i alla fall, inte som alla andra gånger då jag sett henne. Jag ökade mina steg och gick fram till bordet där hon satt med sin telefon i handen, hon fick dock direkt syn på mig, stoppade undan mobilen i handen och ställde sig upp för att ge mig en varm kram. 

"Louis, Hi.. God so fun to see you, love!", jag svalde hårt och tittade med ett påmålat leende på henne. Att höra hennes röst igen var jobbigt, men samtidigt så fanns känslorna ändå inte där på något sätt, fast samtidigt så gjorde dom det. Det var helt enkelt blandade känslor som for inom mig den kvällen och Eleanor, som känt mig i så många år, märkte direkt att det var något fel. "I will be blunt.", började hon och drog efter andan. "I'm daiting someone, his name is Jason and I think I really like him.", jag höjde nu ögonbrynen, dels för förvånad och förvirring men också självklart för besvikenhet och sorg. Hade hon redan gått vidare efter två år tillsammans? hade min kärlek inte betytt någonting alls för henne? samtidigt så kunde jag inget annat än att också bli glad för hennes skull, att hon funnit någon som förmodligen kunnat vara där för henne varje dag, hela tiden. Som skulle kunna hjälpa henne med hennes skolarbete och helt enkelt ge henne den kärlek hon förtjänade precis varje dag. Men en klump i magen blev det allt, precis samma klump som för någon vecka sedan försvann. 

"Why did you even told me this?", frågade jag svagt och svalde hört för att minska risken för att börja gråta. Det skulle inte se så speciellt bra ut om medierna såg mig i tårar, vad skulle de då bli för drama i morgondagens tidningar? jag fick verkligen inte riskera det. 

"You're still my friend, Louis. I was thinking you would know this.", istället för att det var jag som grät, så var det i själva verket hon. Jag tittade frågande på henne och skuldkänslorna bubblade över mig. Det slog mig att jag varken kramat henne tillbaka, sagt hej eller något annat heller. Hon hade direkt börjat prata och jag hade betett mig som att jag inte brydde mig alls. Jag ville så gärna krama om henne, men nej. jag kunde inte. Jag bara satt på stället och rörde nästan ingenting. "This time has been hard, very hard for me to going through, with all your fans tweets, glances and stupid comments. I thought I should get rid of all that shit when I leaved you, but I was wrong. Instead they hate me because I broke your heart.", fnyftade hon i stolen mitt emot mig och det var som att bli knivhuggen i hjärtat ännu en gång. Att veta om hur fansen var på henne gjorde mig väldigt ledsen. "I'm not judging you, Louis. It's not your fault. But Jason were there for me, like nobody else. He's in my class and we've daiting for some days now and it feels pretty right."

"I don't know what to say..", mumlade jag och tittade ner mot mina händer som befann sig på mina lår. Eleanor var lycklig, det var allt jag ville. Varför kunde jag bara inte glädjas åt henne då? 

"Nobody say it was easy, because this time without you has been like shit. But life's go on. I've moved on and I think you should too, right?", hon la fram sin hand mitt på bordet och tittade sitt vänliga leende mot mig, samtidigt som hennes tårar rann. Jag kunde inte motstå att titta upp på henne samtidigt osm jag la min hand på hennes. 

"If you're lucky, I'm too. I'm glad you've found one who always can be there for you and not give you problems.", log jag lite svagt medans jag blinkade bort tårarna. Hon småfnittrade hon också innan hon nickade tacksamt på huvudet. 

"I think it would be good for you if you found one too. I mean.. I hate to see you hurt and..-", hennes prat om att veta om mitt bästa var något som störde mig, och nu behövde jag inte längre följa hennes råd. Jag visste att det var fel att säga detta, jag visste så väl att det var fel, men av ren irritation och självkänsla så sa jag det bara rakt ut, känslokallt och stramt.

"I actually already like a girl. Her name is Katelyn and is our new boss. We're working for her parents.", log jag men så snart som jag insett vad jag sagt ville jag ta tillbaka varenda ord. Vadå gillar Katie? hon hade pojkvän för guds skull. 

"Oh really? Oh my good, Louis. I'm so glad for you.. How is she? are you daiting?", hennes reaktion på det hela var inte den jag ville ha och inte heller vissta jag vad jag skulle svara. Ärligt talat så ville jag se henne svartsjuk, ett tecken på att hon i alla fall hade lite känslor kvar för mig, men det var väl som hon sa.. Hon hade tydligt gått vidare ifrån mig och ifrån allt, så det var väl lika bra att bara ge upp det lilla hoppet som fanns inom mig att hon en dag skulle komma tillbaka. 

"No comments.", retades jag och rynkade lite på ögonbrynen, ungefär lika som jag gjorde under intervjuer när frågor jag inte ville besvara kom upp. Hon verkades inte tjura över det ändå utan istället behöll hon sitt leende på hennes läppar och drack av sin smoothie. 

"I'm just glad for you, Louis. I really am.", sa hon och drog en hårslinga bakom örat. 

 Kvart över åtta på kvällen och jag var fortfarande inte hemma. Jag befann mig i Collins underbart sköna dubbelsäng med benen över honom medans han hade sin hand i ett stadigt grepp om min rumpa. Det kändes faktiskt fel, det enda som for runt i mitt huvud var Louis. Killen som nu visste min stora ambition till sången och samtidigt inte dömde mig. Hans besvikelse i de två ögon när han fick syn på min pojkvän gick inte att förklara, lika när jag stoppade honom ifrån att berätta om min sångröst. Jag var inte redo att berätta det för folk runt omkring mig än, frågan var ju nästan bara.. Skulle jag någonsin bli redo för det?

"What are you thinking about, hottie?", han lyfte huvudet ifrån min nacke och stirrade rakt in i mina ögon. Hans gröna ögon var verkligen vackra, det var som att titta in i två diamanter. Att han kallade mig 'Hottie' var inget jag längre blev generad av, det var något han ofta sade nu för tiden. 

"I'm just relaxing. It's a bit hard to work with five crazy human like have so much to do in one day.", förklarade jag och ett leende spred sig på mina läppar när jag kom att tänka på killarna, grabbarna i One Direction som jag inte hade en aning skulle bli fem av mina närmsta vänner. Jag var så himla glad över att jag just får jobba med dom av alla andra. 

"I'll help you to relax.", han reste sig upp och hade armen om min midja. Han ställde sig i positionen bakifrån och andades hett på mig. Jag visste vad han ville, han hade viljat haft det redan första veckan, men jag var helt ärligt inte redo. Han pussade mig på kinden medans han bara gick längre ner och var snabbt nere vid halsen. Hans händer vandrade under min tröja och han var snabbt uppe med att hålla om mina bröst. Jag gav med mig ett stön innan jag sedan slet mig loss. 

"No.", sa jag bara och han himlade med ögonen medans han la sig ner igen. "Sorry.", mumlade jag sedan och la mig bredvid honom med armen om hans mage. Till min förvåning lät han den inte ligga kvar där, utan istället slet han bort den och vände sin rygg emot mig.

"Why don't you want it with me? Why can't you do this for me?", jag häpnade av hans fråga. Han hade aldrig tidigare låtit så surig under dessa omständigheterna och jag kände nu hur jag stelnade till. Kunde det vara så att han endast utnyttjade mig för sex? nej, det hade jag svårt att tro. 

"I've told you, I'm not ready for it.", svalde jag och reste mig upp ur från sängen så jag satt. Han suckade och skakade på huvudet. 

"So when are you ready?", frågade han medans han lite hoppfullt vände sig om mot mig igen. Jag ryckte på axlarna och bet lite på underläppen. Han himlade med ögonen och pekade mot dörren. "I think you should go now.", ännu en gång blev jag förvånad över hans attityd, vem var han egentligen nu och vad lekte han? trodde han att han skulle få ligga genom att bete sig som ett svin?

"Because I don't wanna have sex with you right now? Oh well, then I gladly leave you.", sa jag irriterat och reste mig upp från sängen. Jag sprang sedan ut ur rummet utan att lyssna på vad han hade att säga. Dock hann jag inte långt förrän han kom efter mig ut i hallen.

"I'm sorry, Katie. Okay? I'm just.. horny.. I really want you and it was a perfect time.", han tittade med sina glänsande ögon på mig medans jag himlade med ögonen. Ja, bra försök där hörru. 

"Goodbye, Collin.", jag tog min jacka och öppnade försiktigt dörren. Han tog ett löst grepp om min hand vilket gjorde så att jag automatiskt vred mig om för att titta på honom. Han pussade mig mjukt på mina läppar innan han släppte min hand och log lyckligt emot mig. 

"Do I see you tomorrow?", frågade han vänligt, ett tydligt tecken på att han ångrade sig och att han inte alls ville förlora mig. Jag hade min chans att nu ha en anledning till att göra slut med honom och gå tillbaka till mitt gamla liv där jag tillbringade mina lediga dagar tillsammans med Luke, Patricia och Jonathan, men huvudet ville en annan sak än hjärtat och det var tyvärr ingen magkänsla jag gick på denna gång. 

"Yes.. I guess so.", svarade jag och gick ut genom dörren med ett trött ansiktsuttryck. Varför hade jag bara inte gått därifrån? nej, för att pappa alltid lärt mig att aldrig ge upp om saker. Och detta kanske kunde utvecklas till riktiga känslor, någon dag. För just nu kändes det inte alls som det. 

 

För att vara Juli så var det otroligt svalt. Några få moln syntes nu på himlen och solen var borta för längesen. Ändå var det klarljust ute och man skulle nästan kunna tro att den var tre på eftermiddagen. Jag gick ifrån de dyra husen och kom sedan till de små lägenheterna där jag tillbringat så mycket tid förut, Luke bodde ju där.

Vad kunde han göra en lördagskväll som denna? jag hoppades på att han var hemma för att gå hem nu till ett tomt hus då mina föräldrar förra veckan åkte tillbaka till New York var ingenting jag ville. Jag tog med raska steg fart till portdörren där jag slog in den välkända koden. När jag kom in så gick jag fyra trappor upp och när jag kom utanför min bästa väns dörr så var det en lättnad att musik hördes inifrån. Bra, han var alltså hemma. 

Utan att ens plinga på så slet jag upp dörren och där fann jag min svarthåriga vän göra armhävningar, mitt i hallen. Han tittade förvånat på mig och ställde sig genast upp.

"Katie? what the hell are you doing here, stupid?", skrattade han och drog in mig i en varm kram. En kram jag inte fått känna på evigheter då jag antingen jobbat eller tillbringat tid med Collin. "It has been a long time since we hang out.", fortsatte han och höll kvar mig i sin famn. 

"Yeah, I know. I've miss you badboy.", retades jag och lossade greppet om vår kram. Det var egentligen ingen trevlig lukt han hade då det var en blandning av svett och parfym, men ändå så var han fräsch på något sätt. 

"Have miss you too.", började han och backade några steg. Hans sixpack fanns på hans smala mage medans hans armar fortfarande var lika veka. Muskulös skulle man inte kunna kalla honom då han knappt hade något fett över huvud taget i sig, men stilig var han verkligen. En riktig tjejmagnet, synd bara att han var typen som inte alls gillade tjejer. Jag och Patricia var dom enda han umgicks med utav tjejer han kände. "You stay for the night, huh?"

"Yeah, I don't wanna be home alone and I got angry with Collin for a half hour ago, so to sleep there isn't so appreciated for me.", han skrattade och skakade på sitt huvud medans han drog på sig ett vitt linne. Jag kände så väl igen det, det var det jag givit honom på hans19års party förra året, jag skrattade lite då det blivit i tok för litet, men inte brydde sig han om det eller. I varje fall inte när det bara var han och jag. 

"And then you think he will be fine when he figured out you slept with me?"; frågade han med höjda ögonbryn medans ett flin spridit sig på hans läppar. Han visste om min pojkväns svartsjuka, något som var den största orsaken till att Collin och Luke inte kom så bra överens, jag var ändå glad över att Luke accepterade det faktum att jag var med Collin nu, hurvida han gillade det eller ej. 

"I don't care. You're like my brother, Luke. I'm with you like before even if he doesn't like it.", föklarade jag och gick in mot hans lilla vardagsrum där FIFA stod på. Jag skrattade, slog mig ner i den vita, alldeles för sköna soffan och grabbade åt mig en dosa. Luke var snabbt efter mig och slängde sig tätt bredvid mig. "Come on, grab a console and play with me.", föreslog jag. Han gjorde utan tvekan som jag sa och i flera timmar satt vi och spelade, precis som förr. Faktum var att spela playstation ingick inte i Collins värld då han ansåg sig själv som för 'stilig' för sådant ohyffsat. Istället var fester, supa och ligga något som stog högt på listan i hans värld. En sak jag kanske inte heller var så nöjd med i mitt förhållande. FIFA hade jag i varje fall inte varit utan då mina fem jobbarkollegor är helt besatt av det spelet, något som gett mig chanser att bli bättre på det och ja, övning ger verkligen färdighet då jag vann över Collin med 6-4. 

"Well done, pumpkin. The boy who learned you that would be proud.", skrattade han och en lätt rodnad spred sig över mina kinder. Faktum var att det faktiskt var Louis som lärt mig de alla olika knepen som jag den kvällen körde med. Luke kommenterade som tur var inte mina kinder som han alltid brukade, som tur var. Men jag såg på honom att han hade något i sina tankar, något jag förmodligen aldrig skulle få reda på. 

---

Såå, kapitel 9 här, lite längre än vanligt kanske?! Vad har ni fått för uppfattningar om Collin nu? kan lova att mer kommer de om honom senare ;)

Kommentera så länge, tills nästa kap kommer! :) ingen aning om när det blir, har en rätt så fullspäckad vecka med massa prov, nobelfest i skolan och stå på en marknad till klassen, men ska försöka hinna med att skriva lite också!

Nästa snälla!!!!!!!!!! Din novell äger sönder och jag brukar inte följa noveller som inte är färdigskrivna :) :P

Nästa snälla!!!!!!!!!! Din novell äger sönder och jag brukar inte följa noveller som inte är färdigskrivna :) :P

Nästa snälla!!!!!!!!!! Din novell äger sönder och jag brukar inte följa noveller som inte är färdigskrivna :) :P

Collin låter verkligen som mitt ex, en idiot, hehe :)
Men älskar berättelsen :)

Känn dig inte tvingad till att skriva bara för att, skriv när du känner för det för då blir det som bäst! Älskar långa kapitel så du får gärna fortsätta med det hihi ;) Jättespännande är det verkligen nu, längtar till nästa! :) Du skriver så himla bra och fortsätt så! Kram :)x

Vad konstigt det kändes att läsa om Eleanor med en annan men sjukt bra del. Jag bara väntar på att det ska bli hon och Louis hihi;]

En aning irriterad blir man ju på Collin och jag vill såå att Louis och Katie ska bli tillsammans!!

SV; Tack så jättemycket fina du! <3

Jag verkligen älskade det här kapitlet. Fortsätt så. Du är verkligen begåvad på det här. Jag älskar din novell. Du skriver det så bra och man kan nästan lista ut att du skriver det med kärlek. Du är bara så BÄST

Jättebra, man vill verkligen fortsätta läsa och se hur det får för Lou och Katie, de passar så ihop! :D

åhh, så sjukt bra!!
fortsätt me det du gör!
Kram (:

Perfekt längd på kapitlet! Kan inte vänta på nästa... :)

Collin är duuuuum!! Hoppas att Collin och Katelyn gör slut snart:)

Din novell är bäst ! :D

såååå bra längtar tills nästa

Lika bra som vanligt, skriv mer hihih :)
btw...har nytt kapitel uppe på bloggen, gå in där och läs, kramisss :)

Superbra novell!! Uppskattar att kapitlen är längre så att man verkligen kommer in i novellen varje gång, sen så skriver du riktigt bra! Du borde överväga att bli författare! kramar

Åh gillar inte Collin alls, inte alls...
Men jättebra :D