everything about you, del 30

Harrys Perspektiv;
"Can I wear this?", jag satt på hennes säng när hon kom ut från toaletten, in till hennes rum igen. Hon hade en vit skjorta som var instoppad i en mönstrad kjol. Vanligtvis skulle jag inte tyckt att det var så fint, men i detta fall så var de det. Jag älskade hur både El och Linn hade sina egna stilar och vågade sticka ut. 
"You' can wear wherever you want. You're always beautiful.", jag log ett busigt leende vilket gjorde att hon tog det hela som en sarkastisk grej, men saken var den att jag faktiskt var allvarlig, vilket hon insåg efter en stund. 
"Okay then, now I'm ready.", jag ställde mig bredvid henne i spegeln och när jag såg vår spegelbild tillsammans, så visste jag att jag kommit rätt. Vi var perfekt för varandra. 

 
Linns Perspektiv; 
Harry höll om mig bakifrån samtidigt som han stirrade in i spegeln. Jag log när jag såg hur vi såg ut tillsammans och jag ville så gärna ha Harry, jag ville kalla honom för min, jag var helt klart redo för det nu. Men jag ville inte gå för fort fram, och hur skulle det bli när jag flög hem till Sverige om tre veckor? tanken att behöva lämna Harry skrämde mig. 
Jag vände mig om och våra ögon möttes. Där stod vi, länge, utan att ens säga något. Tystnaden i rummet var härligt, det enda vi kunde höra var småbråk nerifrån rummet. Förmodligen mamma och El's mamma. 
"What do you thinking about, babe?", hans huvud kom sakta närmare mitt och han satte sin panna mot min. Jag vägrade fortfarande att släppa blicken ifrån hans vackra ögon. Jag gjorde en axelryckning och gnuggade min nästipp mot Harrys. Han log ett brett leende och pussade mina läppar i en snabb puss. 
"Harry..", började jag. Han höjde ögonbrynen och tittade nyfiket på mig. "Thank you for you been there, I don't know what I should do without you right now."
"No problem, you know that I should do anything for you. You are worth to fighting for.", hans ord fick mig att känna mig mer än speciell. Jag hade aldrig träffat en kille som Harry tidigare, trots hans misstag så förtjänade han en andra chans, vi var ändå inte tillsammans då, vilket vi kanske inte var nu heller, men iallafall. 
"I love you.", viskade jag i ett leende när våra läppar återigen möttes, i en lite längre kyss denna gång. Harry avbröt kyssen och tittade på mig. 
"I love you too."
 
Vi gick hand i hand ner för trappan och skulle precis dra på oss skorna när vi hörde en hastig harkling bakom oss. Vi båda tittade fort bak. Mitt hjärta dunkade hårt och jag kunde känna hur ilskan kokade inom mig. 
"You must be Harry!", utbrast mamma och räckte ut sin hand. Han tittade en stund på den innan han vänligt tog tag i den och nickade. "Linn have told me so much about you, take care of her.", log hon. Jag suckade, jag visste exakt hennes lilla trick. Efter varje gång vi haft våra gräl så ska hon alltid komma och fjäska. 
"Yeah, he does it better than you anyway.", mumlade jag och drog snabbt på mig ett par av mina svarta Vans som passade perfekt till kjolen. Hon gav med sig en tillgjord hostning och väckte återigen min uppmärksamhet. 
"Can we please just.. Forget the past and move on?", hennes ögon var fyllda med tårar och jag visste att hon mådde dåligt av detta, men i nuläget hade jag inte orken att bry mig, hon fick helt enkelt skylla sig själv, det var hon som förstört allt. Jag tittade upp mot Harry som stod med ryggen lutad mot ytterdörren, jag vände sedan blicken tillbaka på mamma som stod där helt stel. 
"No, mom. I can never forget you for this. Sorry.", jag stängde sedan ute det hon sa och öppnade fort dörren för att komma ifrån henne så fort som möjligt. Med raska steg gicck jag ut från den stora gården med Harry som småsprang bakom mig. 
"Calm down, Linn.", försökte han och tog tag i min hand. "Don't be mad at her."
"You don't know my mom. She buy love with money and thought it kept in the length, but it didn't.", mina steg blev bara snabbare och snabbare och jag insåg snart att Harry inte längre var bakom mig. Jag tittade hastigt bak och fick se att han gick några meter bakom. Jag stannade till och drog efter andan innan jag återigen öppnade munnen. 
"Sorry, Harry. I'm just sad, disappointed and tired of her, that's all.", han kom ikapp och drog in mig i en kram. "But now I'll just forget her for a moment and have some fun with you, El, the other boys and Perrie.", jag log och såg att även Harrys leende utvecklades. 
Trots paparazzis som gick efter oss så höll Harry hårt om min hand och brydde sig inte speciellt i dem. Det syntes att han var van med denna uppmärksamhet, dock var inte jag det, vilket gjorde mig lite rädd, eftersom nu var det inte tre stora livvakter runt omkring oss, nu var det bara jag och Harry och i princip så kunde allting hända. 
 
Zayns Perspektiv; 
Jag höll ett hårt grepp om Perrie och helst så ville jag aldrig släppa taget. Jag hade saknat henne alldeles för mycket och jag kunde nästan inte släppa blicken ifrån henne, hon var så fin. 
"Did you text Haz, Zayn?", jag tittade på Liam och gav han en enkel nickning som svar. Han tittade bekymrande på klockan och sedan upp på oss andra igen som satt ihopträngda i soffan. "It's half past five, I'm very hungry."
"Yeah, actually. I'm hungry too.", klagade Niall och vi hav honom en tröttsam min. Varför sa han ens så där? vi alla visste redan att han alltid var hungrig. 
"Take he Linn with him?", frågade El som satt ihopkrupen i Louis knä. Jag tog upp smset som Harry hade svarat på och läste det igen. 
"Yep, it sounds like that.", hon brast upp i ett stort leende och jag tittade på Perrie som nu såg bekymrad ut. "Babe, what's wrong?", jag tog hennes hand och hon tittade ut mot oss alla.
"Is she nice? Linn, I mean.", hennes röst skakade. Hon var nog orolig över något. 
"Yes, she is. She's in the same family as El, then you can think yourself.", skrattade Niall som även verkade lugna ner henne en aning. 
"Why?", frågade Liam misstänksamt och gav Perrie en lite orolig blick. Hon skakade på huvudet och ryggade bak ryggen lite. 
"I don't know. Harrys girlfriend in the past didn't liked me, maybe she doesn't either."
"I'm sure she will. In fact, she's nervous to meet you too, but just be yourself and everything, I promised you that she'll like you.". lugnade Louis ner henne vilket jag var tacksam för. Var det något jag verkligen hatade så var det att se någon jag älskade vara ledsen, orolig eller något liknande. 
 
Linns Perspektiv; 
Harry öppnade dörren in till de andra och hallen hade fyllts med skor. Vi kunde höra röster och skratt ifrån vardagsrummet så vi förstod att de alla satt där inne. Gåturen till Zayn hade varit väldigt ovanlig. Fans hade skrikit, hoppat och gjort allt för att få en bild tillsammans med Harry, vilket till en början kändes konstigt men efter tjugode tjejen började jag nog vänja mig vid detta skrik och gapande, jag visste ju att det var det enda sättet att ha kvar Harry, jag ville ju inte stå ivägen för hans dröm och arbete. 
Niall rusade ut och mötte oss i hallen och han såg ganska uppspelt ut. "We should eat food now, come in and tell Liam what you want. He should drive to the restaurant soon and pick it up!", han skyndade oss in till rummet som var fullt med människor, jag hade ju sett nittio nio procent tidigare, däremot hade jag aldrig sett den blonda tjejen med den söta klänningen förut, endast på bild men ändå, hon såg väldigt snäll ut och jag förstod att hon var Perrie eftersom hon satt i Zayn knä. Hon fick fort syn på oss och ställde sig upp. 
Till min förvåning var det mig hon gick fram till först och log ett gulligt leende. 
"Hi, I'm Perrie. Zayns girlfriend.", hon räckte sin hand och jag tog villigt emot det. "You look amazing, just as El told me and on the picture I've seen on you."
Jag gillade redan denna tjejen, hon var riktigt go och verkade vara en sån framåt person. Jag skakade henens hand och log ett leende som faktiskt var äkta. 
"Nice to meet you Perrie! I'm Linn and you look so good you too!", jag tänkte fortsätta att berätta om hur nevös jag varit inför detta möte, men jag lät bli det, för att skippa förvirring och missförstånd. 
"Come here, sit with us!", jag sneglade mot soffan och såg Eleanor som slog med handen på den som ett tecken på att jag skulle sätta mig. Jag kastade en blick på Harry som direkt slog sig ner på fotöljen neranför honom. Denna dag skulle nog bli gansla lyckad ändå. 

Slängde ihop en liten snabb del! Är hemma nu. Klev upp två inatt och landade i Sverige runt tio kanske. Är jävligt trött men ska ta en dusch nu och sen bara ta igen mig efter resan och krypa ner i min egen säng. 
Har förävligt haft det riktigt bra. Tempen låg runt 30+ varje dag, dock tillbringade jag 90% av tiden i skuggan men vad gjorde det? det var varmt där med. Hehe. Ska läsa igenom era kommentarer nu och svara på dem. Tusen tack för alla fina kommentarer, ni gör mig så himla glad <3
 

Jättebradel och välkommenhem'!!

Svar: Tack ska du ha! :D
My Wesström

Bäst! Längtar till nästa!

Svar: supertack :) <3
My Wesström

Åh vad kul att du är tillbaka! Och vad bra att du haft det bra där borta :D

Svar: Tack så mycket Stina! :D <3
My Wesström

Ååh, du är så sjukt duktig!
Detta är en av de 3 bästa novellerna jag läser i h jag läser runt 15-20 st... Du är verkligen jätte duktig varje gång ett kapitel är slut kan man knappt vänta tills nästa.
Du är bäst! Kram :)

Svar: Men duu, denna kommentarern gjorde min dag! du är så go. Tack och du är bäst du med! kram <3
My Wesström

Gud så bra!!

Svar: taack :D
My Wesström

Du skriver så sjukt bra! Längtar sååååå mycket till nästa kapitel! :Dxxxx

Svar: Taaack ska du haaaa <3 xx
My Wesström

Hittade just din blogg och du ska veta att du är sjukt bra på att skriva. Älskade novellen redan efter typ 2 meningar!!<3

Svar: Men sötis, blir verkligen glad över sånnahär kommentarer, verkligen! du är så snäll <3
My Wesström

Jättebra! Kolla gärna in min blogg!:)




Kom ihåg mig?