take chances, chapter 1

Det var mitten på Juli och sommarvärmen hade verkligen spridit sig över England. Solen sken som aldrig förr över lilla Manchester och otåligt stod jag och väntade på att Patricia skulle anlända så vi tillsammans kunde gå mot badplatsen där Jonathan och Luke förmodligen redan befann sig. Med glädje skulle jag också få äran att meddela att även jag hade fått ett jobb, tills jag hittade något riktigt så vill säga. Att jobba för mina föräldrar kanske inte var det roligaste jag kunde göra men jag tjänade mina egna pengar och det var helt klart bättre än inget. Jag skulle likväl inte behöva tillbringa så mycket tid med mamma och pappa ändå då det ändå snart skulle åka tillbaka till New York och jobba, medans skulle jag hjälpa det nykontrakterade bandet med allt vad som nu skulle göras. Nya låtar, fixa med ljudet och allt sånt där. Jag skulle såklart inte göra allt det, men jag skulle hjälpa dem lite, komma med råd och svara på frågor om de nu skulle undra någonting. Jag skulle bli som någon slags 'assistent' som mor min så fint kallat det. 

Vad det var för band visste jag inte än, det enda hon hade nämnt var 'ett band som du garanterat kommer att gilla', jag hade inte ens fått reda på könet på personerna i bandet ännu, kanske var det åt båda hållen. Jag var ingen slags fangirl då jag träffat på kändisar under hela min uppväxt och lärt mig att även dom är människor och gör misstag, så därför skulle nog detta jobb passa mig ganska så bra ändå. Om jag skulle vara ärlig så skulle det bli kul att få jobba med.. 

"Katelyn!", ett rop på andra sidan vägen avbröt mina tankar och snabbt tittade jag upp. Halvt springande kom Patricia med handväskan slåendes mot hennes ben medans en Starbucks kopp syntes i hennes händer. Samma visa varje gång, alltid var hon sen och antagligen så skulle jag nu få höra någon usel ursäkt till varför jag fått stått här i värmen i säkert femton minuter själv. "Oh god, Katie I'm so sorry. Fighting with mom again.", andades hon när slutligen var framme vid min sida av trotoaren. Jag suckade lite medlidande och slängde väskan över ryggen. 

"Well.. As usual then.", svarade jag bara och började gå riktningen som skulle leda oss till stranden, bara fem minuter bort. Egentligen undrade jag varför jag ens stått kvar här och väntat på min sega bästa vän och inte bara gått till Jonte och Luke direkt, men det kändes då ändå inte rätt då jag hade lovat att vänta på Patricia där, oavsett vad. 

"Mhm..", mumlade hon svagt och gick tätt intill mig. "Everybody isn't that happy like you as have a family as are rich and famous with the biggest house, coolest parents and the most money in the UK. Don't complain, please.", yttrade hon med en sur min. Jag drog en tyst suck för mig själv och fortsatte gå. Hon visste att jag inte alls gillade tanken att betraktas som den rikaste familjen inom UK, hon visste även hur hårt jag tagit det då min tvillingsyster miste livet i en bilolycka som lika gärna kunnat varit mig, hon visste allt, även klandrade hon mig, som den syster hon var. 

"You know my life isn't that easy. Mom and dad working hard and are away from me a lot and you know that. Do you really think it's fun for me to be the girl as I am? sometimes it might be, but not always. I'd love to have a normal family like you that just chillin' in the couch all day and just watch some movies, do you really think my parents done stuff like that? nah, I don't mind."

Vi gick under tystnad till stranden där det som vanligt var smockat med folk. Grabbarna grus hade som vanligt inte tackat nej till sällskap ifrån snygga tjejer, därför blev vi inte alls förvånade att det låg en hel flock med bikinibrudar på platsen som egentligen skulle varit våran, vi var dock väldigt van då de två killarna absolut inte var fula på något vis, de var också vältränade och visste hur man charmade tjejer båda två, därför så kunde man få en och en annan blick ifrån tjejer om man vistades med Jonathan och Luke, något jag inte alls brydde mig i då de varit mina vänner sedan barnsben, även Patricia kom in i mitt liv någon gång i grundskolan där och lyste upp min vardag ännu mer, sedan dess har det liksom varit vi, i vått och torrt. Luke fick genast upp synen på oss och vinkade roat med handen mot sig i ett tecken på att vi skulle slå oss ner, jag tittade på Pat som bara himlade med ögonen innan hon gick närmare charmörerna med säkert minst sju tjejer omkring sig. Jag småskrattade åt hela situationen då jag visste hur irriterad Patricia kunde bli på tjejer som var allt för på hela tiden, speciellt när det gällde hennes så kallade 'egna killar'. 

 

Efter säkert tjugo minuter hade tjejerna äntligen lämnat oss ifred, av order ifrån killarna såklart. Patricia hade praktiskt taget bett dem att dra redan när hon slog sig ner, något tjejerna bara ignorerat och fortsatt haft sin konversation med Luke om hur det var att träna fotboll fem dagar i veckan och ha match på den sjätte. Själv satt jag roat med blicken och gillade hur Jonathan äntligen börjat gått vidare ifrån sitt tidigare förhållande och börjat pratat med andra tjejer igen - som inte var mig och Pat. Han var snygg, blondbrunhårig och vackra fina blåa ögon. Vad mer kunde man önska sig hos en kille liksom? hade han inte varit som min egen bror hade jag absolut haffat, därför kunde jag förstå hur tjejerna också samlades kring honom hela tiden. Luke däremot var inte lika vältränad - visst, han hade sixpack, men ingenting jämfört med hans bästa vän och fotbollskamrat. Den svarthåriga brunögda killen hade stil, swag och var allmänt flirtig, något tjejer antagligen också föll för lätt. Men konstigt nog så var Luke inte lika lätt på det stadiet. Han hade lik som jag - aldrig viljat binda sig riktigt ännu. Han hade väl förmodligen inte hittat den rätta & ärligt talat så verkade han inte leta heller, han brann för fotbollen och satsade allt på det. När han sedan inte tränade så var han mest med Jonte, Patricia eller mig. 

"Ey, Katie?", för andra gången idag insåg jag att jag helt enkelt varit inne i min egna bubbla och tänkt på något helt annat än att lyssna på vad vännerna omkring mig sagt. Jag log lite ursäktande och tittade sedan på Pat som vinkade med handen framför mina ögon. "We know that you always are happy, but now it's something else.. Like.. Have you get a boyfriend or something?", jag brast då upp i ett ännu mer fånigare leende och skakade på huvudet, visst var jag glad allt och det gladde mig att mina vänner såg det på mig. Men någon kille var det då inte, inte nu i alla fall. 

"I'm not daiting anyone.", övertygade jag dem alla om för att lugna ner dom. De två killarna pustade ut lite och gav med sig sina nervösa skratt. Jag fnissade lite åt dem då jag visste hur rädda de var om både mig och Patricia, vi var ju som deras syskon i princip. "I've actually got a new job, guys!", skrattade jag och de alla tittade storögt på mig. De såg inte alls så förvånade ut egentligen, de såg mest lättade ut alla tre.

"That's amazing! Now we didn't need to hear you talking about get a job anymore!", utbast Jonte i ett skratt medans han la armen om mig. Jag himlade med ögonen och slog till han vänskapligt på armen. Efter det så berättade jag vad det var för slags jobb, vad jag skulle göra och hur roligt det skulle bli att nästan få bossa lite, även om jag inte hade en sådan stor uppgift så visste jag att det var mig mamma och pappa litade på när dom var borta, så att allting funkade som det skulle. 

"Wow, what if it's Justin Bieber, Eminem or One Republic!", Patricia blev helt stel och bara stirrade rakt ut i tomma intet. Jag skrattade lite åt hennes reaktion och skakade på huvudet.

"Well.. I'm quite sure Bieber and Eminem is just one person. My parents have already told me that I'm gonna working with a band. And yeah, One Republic should be pretty cool.", sken jag upp och tittade nu på mina tre vänner som förvirrat tittade på varandra. Jag pratade sällan om mig själv till andra, jag pratade hellre om hur Jonte, Luke eller Pat hade det. Var det något jag hatade så var det frågor om mig, jag blev mest obekväm och trängde oftast bara förbi det ämnet. Detta var inget undantag för plötsligt ställde jag mig upp och tittade med en underhållande min på de tre förvirrade vännerna som nu verkade vara i sina egna tankar. "Okay my buddies, the last one in the lake is an ugly monkey.", sa jag lite överröstande, inte högt så alla hörde, men i en lagom ton. Snabbt var jag utanför filten och sprang emot den glänsande klara sjön. Snabbt därefter kom Luke och inte långt efter det kom även Jonathan i, sist men inte minst var såklart Patricia och vi alla skrattade nöjt åt att det alltid var hon som var sist i och först upp igen, hon var verkligen en riktig badkruka.  

 

Efter en heldag på stranden så var jag slutligen utanför mitt stora hus. Vad jag inte alls förstod var varför vi egentligen behövde ha ett sådant stort hus, var det för att det skulle bevisa hur mycket pengar vår familj hade? jag hade faktiskt något emot detta hus, det påminde mig för mycket på Katherine. Samtidigt så var det ju bara jag och olika städerskor som oftast var hemma på dagarna så tre våningar för en person kunde kännas väldigt tomt. 

Jag öppnade den stora dörren och klev in i den vita hallen, ja, det mesta i vårat hus var praktiskt taget vitt, en färg som mamma bara älskade. "Hello?", ropade jag och sparkade av mig mina pumps på skohyllan. När jag inte fick något svar alls så förstod jag att inga var hemma, det var förmodligen i studion några gator bort och förbredde bandet på vad de skulle göra den månad de skulle åka tillbaka till New York. 

Att vara ensam kunde för de flesta ungdomar vara det bästa som existerade, och visst kunde det vara väldigt skönt ibland, men att ständigt vara ensam hemma blev ofta långtråkigt och jag saknade ju mina föräldrar jag med, som vilken annan tonåring som helst. Jag brukade vanligtvis ha min storasyster Veronica som höll mig sällskap, men hon jobbar lika mycket nu också, hennes pojkvän tog också mycket tid nu för tiden så jag hade vänt mig vid att bli den ensamvargen jag blivit på sista tiden. 

Imorgon skulle jag börja jobba igen, jag hade blandade känslor inför det men samtidigt skulle de bli skönt att komma in i rutiner, få ett schema och slippa vara ensam under de stunder Luke, Patricia och Jonathan jobbade. 

För mig var det hela ganska så stort att äntligen få egen lön och stå på papper om att jag jobbade åt företaget. Jag hade trots allt varit med hela livet i detta företaget och hjälpt till sedan jag så länge kunnat prata men nu var det faktiskt på riktigt, nu var bara frågan.. Vilket band var det jag skulle få äran att jobba med?

Det var faktiskt helt sjukt att vi just nu satt i en studio som tiotals andra kända personer suttit i, framför herr och fru Ross som för en månad sedan bett om att få skriva kontrakt med oss. Det var väldigt coolt med tanke på att det var ett av världens största producenter och skivbolag för tillfället. Jag lutade mig tillbaka i soffan och lyssnade på Liam och Nialls prat om den nya skivan, sedan tittade jag på Stefan och Elisabeth - ja, de hade faktiskt insisterat på att vi skulle kalla dem deras vanliga namn då vi skulle känna oss som en i familjen - som satt vid bordet åt vänster om oss, de såg ut att skriva någonting. Det hade varit skönt när de sade att vi skulle känna oss som en i familjen eftersom var det någonting som var viktigt med människorna man jobbade med så var det att man skulle trivas i varandras sällskap, något som inte alls skulle bli något problem för våran del då dessa två underbara producenterna var väldigt snälla. De levde verkligen upp till sitt rykte och verkade väldigt jordnära båda två. 

"Okay guys now you have to listen!", Stefan ställde sig upp från sin stol och tittade glatt på oss andra. Jag sneglade lite mot Harry och nickade sedan. "It's like this.. We have to presents our business to other countries tomorrow in New York. We will be gone about a month.", förklarade han noga och vi alla fem lyssnade noga. Vi var vana att sköta oss själva med låtförslag och så vidare, i några veckor.. Men i en månad hade aldrig hänt förut som tre år inom ett skivbolag. "But I'll of course not leave you here and do everything by yourselves.", avslutade han då och överlät ordet till Elisabeth. 

"Did you guys remember when we told you about our youngest daughter, Katelyn?", frågade hon och vi alla nickade bekräftat. Nog hade vi hört om henne, hur skulle jag någonsin glömma den första dagen vi sågs och skulle berätta om oss själva för varandra, Elisabeth's ögon hade tindrat som det förmodligen också gör i min mammas ögon om hon talar om mig till folk. "She has get a job here to be your assistent. She can practically everything as we can and she will help you if you have something on your heart, yeah?", jag log lite. En ung, säkert söt tjej skulle jobba med oss. Kanske skulle hon bli till en bra inspiration till våra låtskrivanden? eller vad visste jag, hon kanske var den kaxiga typen som inte alls uppskattade oss. Oj, vilken hemsk tanke. 

"Is she a fan?", frågade då Zayn lite oroligt efter sista gångens insident då vårat tidigare management anställt en tjej som till en början sagt att hon inte alls gillade vår musik men att det slutade med att hon blivit helt galen och hoppat på Zayn som då nästan brytit både rygg och armar på grund av sitt fangirlande. Stefan log stort och skakade på huvudet.

"She has been within this company in her whole life, even if she would like your music I don't think she would act like a fan and start screaming anyway, she's calm and a bit shy maybe.", skrattade han. 

"Is she hot?", jag tittade skamset på Harry som satt i soffan bredvid mig. Jag slog även till honom med armbågen och gav honom de största ögonen jag kunde utgöra. Det där var bara för mycket även för mig. Som tur var verkade våra två chefer väldigt roade och bara flinade. 

"Well.. She's very hot actually. She can be a model if she want to.. But Harry, you have to stay away from her, aha? no love, just work. It regards all of you.", plötsligt så blev rösten i Elisabeth's tonläge skarpare och lite allvarligare, det var då jag förstod att vi absolut inte fick bilda några kärleksband till denna tjej, något jag inte heller hade planerat. Men man visste ju aldrig om Harry precis, hans charm kunde verkligen få många tjejer på fall. 

"Yeah, we get that.", log jag bekräftat och tittade mot de andra som också nickade instämmande. Nu ville jag bara åka hem, lägga mig och sova för att vakna upp fortare, jag var faktiskt nyfiken på vad hon var för tjej. 

---

Ja, det här var första delen det. Kanske lite längre än vad det först var väntat.. Men vad tror ni? första delen är väl alltid kanske lite seg, men.. Kan lova er att personen i centrumet för killarna inte kommer handla om Harry, även om han kommer bli med en hel del! 

Kommentera sötisar!!

Först var jag lite skeptisk till en ny novell då jag total älskade den förra, men du gick över mina förväntningar! Novellen verkar intressant och jag längtar till nästa del, du är G-R-Y-M! Kram :)x

du skriver så himla bra man vill ju ha mer på en gång

Ja den här delen var jättebra! Men det gör iingenting när kapitlerna blir långa, då blir det ju mer läsning! :)

när kommer nästa del?
kram

MEEEER!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!

Så bra verkligen! Herregud, längtar till nästa:)

När kmr nästa del:(

OMGOMGOMG!!
Mer, detta var super ju!! Längtar SÅÅ mycket till del 2! Du är BÄST på att skriva ju!

Jag orkar inte, första kapitlet och jag typ bryter ihop för det är bäst! Och omg det är Louis det handlar om! Hör du mig skrika? (Förlåt för att jag typ fangirlar sönder haha) xx

Men fy fasen va bra! Kan inte vänta tills nästa del<3

Men herre gud mer!

Neej, jag tror inte jag håller ut, jag tror att jag seriöst dör!

Men du är GRYM, tusen jvla varv runt jorden skulle jag kunna springa för att beskriva hur bra du äf!!

Det ska blir jättekul att läsa denna novellen!! Du skriver jättebra som alltid!!❤️❤️❤️❤️

Du är så duktig, går in varje dag och kollar om du har lagt upp något nytt. Men har du gjort någon om Zayn? Eller kommer de någon annan gång? :)

Åh, grymt! Måste läsa nästa direkt!:D Och förlåt för att jag sent skriver men har inte hunnit läsa delarna förns nu!:(