---

 

Jag tittade på klockan, halv två. Klockan två skulle vi vara i studion eftersom vi skulle ha en viktig intervju. Jag hade en halvtimme på mig vilket var perfekt. Jag drog handduken genom håret samtidigt som jag gick mot garderoben för att välja kläder för dagen. Det fick bli en oanvänd skjorta med en t-shirt under och till underfel fick det bli mina svarta jeans. Tänk att jag helt glömt bort att vi skulle ha den här intervjun idag, vad tänkte jag med? jag hade däremot riktigt tur att hon inte heller kunde på dagen, därför såg jag fram emot att få spendera kvällen tillsammans med henne. Jag hade ingen aning, varför ville jag fortsätta träffa henne? ja, hon såg riktigt bra ut, men det var något annat som jag drogs till. Hon var absolut inte som de andra tjejerna. 

 

"It sounds good boys. Now I thought we could answer any questions you received, it's okay?" ,vi alla nickade och han började genast läsa upp några utav frågorna. "We start with you Zayn. What is your favourite song in the Take me home album?" 

Utan att tveka så svarade Zayn snabbt, jag, vik väl som de andra killarna visste exakt svaret på den frågan. 

"It's absolutely Little things, it's a really beautiful song as we appropriates to all our Directioners out there. They all are so pretty.", Mark nickade och fortsatte med sina frågor. Louis och Niall fick frågorna som "Vad är din favoritmat" eller "Vad gör du när du är ledig", de svarade snabbt på det och sedan så var det bara jag och Liam kvar. 

"Okay, Liam. The fans wonder very much what's really happen with you and your girlfriend. If it something you want to tell your fans as looked at the tv right now?", både jag och resten blev stela och vi visste att Liam fortfarande mådde dåligt över situaionen. Jag tittade på honom och jag såg att han tänkte över det han skulle säga. 

"Uhm.. What's really happend stay between me and Dani, but I can confirm that I'm single.", han log ett tillgjort leende och Mark tittade förstående mto oss. 

"Right, Harry. Now it's just you left. And the fans wondered.. What a type of girl do you fall for?" , jag tittade på de alla som alla hade ett retsamt flin på läpparna. Jag försötke att ignorera dem men när jag kände Liams lilla fakeharkling kunde jag inte låta bli att hålla leendet borta. 

"Uh.. Actually, I haven't any 'type' of girl. I like girls as know who they are and they should not be easy to get. I like 'difficult to win' girls'."

"But you're single now then, or do you have anyone? and should you be able to date a fan?" , jag harklade mig och tittade mot Mark med ett leende. 

"Yeah, I'm single, yes. And if she's a directioner or not has no significance.", han tackade för svaret och gick vidare. Den hela intervjuen tog ungefär en timme, lite längre än vanligt, men samtidigt kul. 

 

Louis skyndade sig ut där Eleanor stod och väntade på honom. Vi alla andra hälsade vänligt på henne och jag märkte i hennes blick att hon tänkte på någonting. 

"Should you with to eat some Pizza, Haz?", Liam klappade mig på ryggen och men jag fortsatte att titta ner på marken. 

"No, He's gonna be with Linn.", Louis väckte allas uppmärksamhet och jag märkte direkt hur de alla flinade stort åt mig. 

"Yeah, later today. She's with hers parents and grandma right now, I think.", jag log. Eleanor tittade på mig och nickade på huvudet. "But I think I should just go home and chillin' I'm really tired, I son't slept well tonight." 

-

Kvällen var kommen och jag hade just fått smset om att Linn var påväg. Jag hade gett henne min gatuadress

och hennes mamma skulle tydligen ge henne skjuts hit, vilket var snällt av henne. Jag satte igång en omgång FIFA för mig själv för att fördriva tiden när jag plötsligt hör dörren plinga. Jag pausade spelet och innan jag öppnade dörren tittade jag mig en sista gång i spegeln som var alldeles bredvid dörren. Jag rättade till håret för att sedan öppna dörren. Bakom den stod hon, hennes mörkbruna hår glänste och hennes läppar var mörkrosa. Hon var så himla fin. Vi hejade på varandra och hon besvarade den lilla kramen jag gav henne. Det var nästan så att jag inte kunde slita blicken ifrån henne, men jag var illa tvungen när hon gav mig en frågande blick som jag inte riktigt kunde svara på. 

 

Jag såg mig omkring i hans lägenhet som jag inte alls skulle kalla lägenhet, utan med andra ord ett hus med en våning. Allt var riktigt stort och snyggt, inte alls vad jag hade förväntat mig av Harry faktiskt. Jag märkte då och då hur han tittade på mig och skulle jag vara ärligt så kunde jag nästan inte låta bli att inte snegla på honom heller. 

"What should we doing?", han slog sig ner på soffan och jag följde hans exempel. Men när jag märkte att jag kanske råkat suttit mig lite för nära så flyttade jag mig några centimeter ifrån honom, vad kunde han tro om mig? att jag ver desperat? nehedu tack. 

"I don't know. Just see some movie, maybe?", han nickade åt mitt förslag och reste sig upp från soffan för att ta fram sina filmer. 

"Which genre?", han höll fram en bund med filmer och ännu var de inte slut. Hela skåpet hade han fullt med filmer och jag gick sakta fram till honom. 

"I don't like horror movies, but I really like some comedy or drama.", jag tittade på honom och märkte direkt att han försökte hålla flinet inne. Jag fick då syn på "A walt to remember", en av mina favoritfilmer och att se den tillsammans med Harry skulle vara kul. Jag pekade på den och gav honom mitt gladaste leende. Han kollade på fodralet och gjorde någon slags grimash, sedan nickade han. 

"It's my sisters movie as he forgot her. It's a really sad movie.", konstaterade han och jag nickade åt han. 

"Yeah, but I just love every Nicholas Sparks movies, they are so good.", med en lite blyg ton i rösten tittade jag försiktigt upp mot Harry som nickade instämmande. "I just love Landon and Jamie, they're so cute together."

Jag märkte själv vad jag pratade och jag förstod inte riktigt varför ens Harry velat vara med mig utan Eleanor också. Jag är ju bara en vanlig tjej, jag visste knappt ens vem han var. 

Han log iallafall åt det jag sa och satte i CDskivan och reklamen startades. Vi lutade oss tillbaka i soffan och jag kunde känna hur hans arm nuddade min igen. Nu var vi sådär nära igen. Men denna gång hade jag inte tanken på att flytta ifrån mig.

---

Ännu ett tidsinlägg.. Hihi.. Vad tror ni? kommer det bli dom eller kommer något hinna förstöra? ;) Kommentera sötisar!

 

---

Jag rättade till hästsvansen och sneglade åt de två vakterna som gick tätt intill oss. Ärligt talat så var det lite obehagligt, men eftersom vi ändå inte sa något så spelade väl inte det någon roll precis. När vi kom utanför den lilla dörren som skulle leda oss in till ett av Londons kändaste cafeér så tittade jag lite trevande på Harry som villigt öppnade dörren åt mig. Han viftade lite med handen som visade ungefär 'varsågod'. Jag log ett brett leende och tog av mig mina solglasögon för första gången sedan vi kom in till stan. Jag såg hur Harry sökte min ögonkontakt men envist så tittade jag ner mot golvet samtidigt som jag gick mot kassan. Tystnaden var fortfarande pinsam, men ändå så var den på något sätt.. Speciell. Det kändes inte som att jag skulle gå under jorden iallafall. 

"What do you want? I'll buy everything you want.", han log ett flörtsamt leende och tog fram sitt kort. Jag höjde ena ögonbrynet samtidigt som jag rynkade lite på pannan. 

"Actually, I can buy my own cake.", jag tog fram min plånbok ur väskan och han tittade lite hemlighetsfullt på mig. Men han gav upp och nickade bara på huvudet. Det var våran tur att betala och vi båda stod där med en varsin muffins och en kaffe. Stämningen var inte lika spänd längre och bara av att titta på Harry gjorde mig generad, hela han var riktigt fin. 

 

"You know me, but I don't know anything about you more than your name is Linn. Tell me more?", Harry tog en tugga av sin muffins och tittade med sina gröna ögon in i mina. Jag ryckte på axlarna och tog en klink av det heta kaffet. 

"I don't know you more than your name either.", jag log ett svagt leende mot honom men fortsatte att titta in i hans ögon. "So we know the same about each other."

Han nickade som svar med ett hemlighetsfullt flin som lekte på hans läppar. "Okay, While we waiting for Louis and El, we can play a game?"

Jag tittade frågande på honom och tittade mig runt i cafeet. "Play a game?", jag citerade hans ord och tittade frågande på honom.

"Yeah, ten questions? are you on?", jag skrattade och nickade stadigt på huvudet. "You can start if you want."

"Okay.. Uhm.. How old are you?", han flinade åt frågan och han såg väldigt road ut. 

"I'm nineteen.", han drack en klunk av kaffet och satte sina fingrar på hans läpp. Som om han funderade på något. "Ask me nine questions to, then I'll ask you."

Jag nickade och började förstå leken väldigt bra. Efter en stund hade jag redan fått reda på att han fyller den första februari, hans favoritfärg var Orange, Han hette Edward i mellannamn, han älskade FIFA och hans favoritfilmer var Love Actually, Titanic and the notebook. Efter dessa frågor så tog det stopp och jag visste inte vad jag skulle fråga längre. Jag skruvade lite på mig och vände blicken ner mot muffinsen. 

"If it's okay if I save the four more questions to later?", han skrattade och nickade. 

"Yeah, of course. Now it's my turn to ask you something.", jag nickade och han skulle precis öppna munnen då Louis och Eleanor kom klampade ner och satte sig bredvid oss. 

"Hey guys. Have you had it good?", Eleanor log och tittade på mig. Jag log faktiskt tillbaka och sneglade lite på Harry innan jag svarade. 

"Yeah, actually I had.", jag såg hur Louis och Eleanor tittade på varandra och sedan på mig och Harry som tog över ordet. 

"Actually? took you for granted that I should be boring?", han riktade blicken mot mig och jag hörde ironin i hans röst. "Honesly, I've had a really good time with you.", han log sitt de där flörtiga leendet igen och jag började nu inse att Harry var den som gillar att prata och flörta mycket med tjejer. Jag nickade och höll med.

"Yes, but you living in Sweden, right?", Louis tittade nyfiket på mig och än en gång nickade jag på huvudet.

"Yeah, I do. But me and my parents driving often here when I was younger, so I knew London very well."

"We love Sweden. We played in our first single there and It's like our second home.", klargjorde Harry och blinkade med ena ögat. Mina kinder hettade till men jag gjorde allt för att inte visa det. 

 

"El, should you go home now?", jag tittade undrande på Eleanor som gick hand i hand med Louis. Vi hade shoppat i timmar och ärligt talat så hade jag haft det riktigt roligt, inte hade jag trott att det var så kul att shoppa med Louis och Harry eftersom killar oftast brukade klaga när det kom till tjejer och deras shopping. Men medans Louis och El hade gått i massor med affärer så hade Harry, utan att ens klaga, följt med mig, vilket jag var innerligt tacksam för. 

"No, me and Louis should go out and eat tonight and I think I'll sleep with him. But I can follow you home if you want to?", jag flinade och skakade menande på huvudet.

"No, of couse not. I find to your house myself.", hon nickade en lätt nick och släppte Louis hand. "Thank you for you follow with us today. It was really funny.", hon drog in mig i en varm kram som jag vänligt besvarade. 

"I think the same. Thank you for everything and it was really nice to meet you boys.", jag tittade på Harry och Louis som log snabbt. 

"I can go with you home?", förvånat tittade jag på Harry. "I mean.. We should still on the same way.", jag log åt det han nyss sa och lite sällskap var ju aldrig fel. Jag nickade bekräftat åt honom och tittade åt Louis och El's håll och de var redan påväg bortåt. Vi vinkade hej då till varandra och Harry och jag gick återigen bredvid varandra, på samma väg som tidigare. Den enda skillnaden nu var att vi pratade. 

 

"It was really nice to meet you, Linn.", vi stod utanför El's hus och han tittade osäkert ner i backen. 

"Yes, it was nice to meet you too. Thank you for you followed me home.", han log och drog handen genom sitt hår innan han slutligen öppnade munnen.

"Uhm.. Can I maybe get your number?", jag tittade på honom. "If you want to, you must not i..-"

"Of course you can.", jag log tveksamt och han tog snabbt upp sin mobil. Jag sa långsamt siffrorna, ett i taget. 

"Thank you, I'll text you.", han gav mig en snabb kram innan han sedan begav sig åt sitt håll. Jag suckade lyckligt och gick in genom dörren där mamma stod och flinade som en tok. 

"Hur mycket har du sett?", klagade jag och trampade av mig skorna. "Eller vänta.. Inget!" 

Hon skrattade bredvid mig och jag gick snabbt in till köket för att ta något att dricka. "Han var väldigt söt. Men passa dig för sånna som han."

Jag stängde snabbt kylskåpet och tittade frågande på mamma. "Sånna som han?"

"Han är känd, han är snygg, han är rik. Han kan få näst intill vad han vill.", hon suckade och tittade uppmanande på mig. "Jag säger bara det. Men bara du är lycklig så är jag." 

---

Vad ska hända nu tror ni? hmm.. Kommenteeera fina nii!

Efter maten så var vi alla trötta. Det hade vart en lång resa till London och så jag fattade det på Eleanor så skulle förmodligen shoppingturen imorgon också bli rätt kaotisk. Eller med hennes ord "Ganska ovanlig, förvirrad och högljudd men ändå riktigt rolig.". Jag tackade för maten och gick upp på rummet som var fullt med grejer. Men jag skulle inte klaga, det kunde ha vart värre. Förresten så var det rätt mysigt ändå. Jag kom att tänka på Nadja, om One Direction och om Louis. Hela tanken på att jag skulle få träffa en av Nadjas största idoler imorgon var sjukt, men samtidigt så skulle det bli intressant. 

Jag bestämde mig ändå för att ringa henne och se hur hon hade det. Jag slog in hennes nummer och signalerna gick, en efter en. När jag precis höjde mobilen för att klicka på avsluta så hör jag en röst i andra änden, och tja, visst hade man hört en gladare Nadja förr. 

"Vet du vad som just hände mig?", hon suckade tungt. "Nej, såklart du inte vet för du är i London och har förmodligen redan lärt känna alla i One Direction redan.", det hon just konstaterade kom som en chock som jag inte alls var beredd på. Jag svalde hårt och kände mig faktiskt en aning nervös, nervös på hur hon skulle reagera. Skulle hon bli arg? 

"Faktiskt så har jag inte träffat dem än, men El vill att jag följer med hon och Louis och shoppar imon.", jag kunde höra hur hennes andetag var kraftiga och hon kändes en aning andfådd. "Hur visste du om det förresten?" 

Hon fnös bakom luren och jag kunde inte riktigt tyda om det var för att hon var irriterad eller om det var för någon annan anledning. 

"Åh, snälla Linn. Varför tror du jag vart så avundsjuk på att du ska åka till London? jag vet typ allt om One Direction och självklart visste jag om han och Eleanor, fast det trodde ju jag du visste?" , utan att se på henne så kunde jag faktist känna hur hennes leende spred sig på sina läppar. "Du anar itne hur avundsjuk jag är på dig just nu." 

"Ärligt talat så visste jag inte ens om att det var just den Louis som hon dejtade.", svarade jag ärligt och hon fnittra till lite. "Jag vet inte vad som kommer hända imorgon eller något, men jag är faktiskt lite nervös, tänk om El's kille inte alls tycker om mig? tänk om jag tvingar vara ensam dessa fyra veckorna?" 

"Ta det lugnt. Louis är den roliga av de fem killarna. Han verkar vara så lättsam och så himla.. Sig själv. Du kommer gilla honom!", jag flinade åt hennes kommentar och ryckte svagt på axlarna. 

"Ja, jag hoppas det iallafall och jag hopppas innerligt att han får en bra uppfattning om mig, så jävla pinsamt annars ju.", sedan kom jag ju på att hon faktiskt hade låtit riktigt irriterad när jag ringde. Hon hade inte ens sagt hej när hon svarade. "Vad var det som hände dig idag förresten?", frågade jag tillslut och hennes tonläge ändrades till något seriöst. 

Hennes ord fick mig att bryta ihop av skratt men jag lyckades tillslut sansa mig. 

"Du? ska du vara en coach? vet du ens vad det är? du kan ju ingenting om innebandy och du hatar ju barn?" 

"Ja, mamma lära berätta vad det var. Jag tog hennes plats eftersom hon och pappa lära jobba just de veckorna. Men jag kan inte prata mer nu. Hälsa El och snälla, kan du fråga om autograferna till mig? du vet att jag älskar dig men nu ska vi äta och sånt. Puss.",utan ett ord så avbröts linjen och Nadja hade lagt på. Jag skakade lyckligt på huvudet och tittade länge på displayen innan jag slutligen gick ut till de andra igen. 

Vi betalade taxichaffören för skjutsen in till stan där vi sedan skulle möta Louis och Harry. Jag tittade mig omkring bland den flockande folkmassan och försökte klura ut vika av dessa människor var dem vi letade efter. Jag tittade på Eleanor som bara log. Egentligen hade jag inte alls sett dem, mer än på de olika bilderna som visats överallt i tidningarna eller på olika medier, jag hade ju dock inte tittat så noggrant så om jag skulle vara ärlig så var Louis den enda jag visste utseendet på, i och med bilderna som El visade mig igår.

 

"There is them!", innan jag hann blicka så var Eleanor i Louis famn och där blev hon stående. Jag granskade länge Louis innan min blick gick över till killen i rosa tröja bredvid. De bruna håret med de små lockarna samt de gröna ögonen gjorde mig verkligen knäsvag och jag skulle ljuga om jag sade att han inte såg bra ut, för det gjorde han verkligen. 

"Hey, I'm Harry!", killen med lockarna räckte fram sin hand och jag grabbade villigt taget om den. Jag log ett nervöst leende och nickade på huvudet.

"And I'm Linn. Nice to meet you!" 

"Oh, yeah. I'm Louis by the way! You must be El's cousin? oh gud, she has talked about you so much!", Louis gav mig en snabb kram men släppte snabbt taget. Jag tittade med ett leende på honom och även han såg riktigt bra ut. Han och El såg verkligen lika ut, de var som tvillingar. Ett perfekt par, var min enda tanke. 

"And she's prettier than I thought.", lade Harry till, vilket fick mig att rodna, väldigt mycket faktiskt. 

 

Vi gick på Londons gator och fans kryllade runt omkring oss för att vilja ta en bild med både Louis, Harry och Eleanor. Aldrig hade jag sett så här mycket folk omringat kring mig. Det var en sjuk känsla. Tillslut kom äntligen fem vakter som blockerade gatorna så vi lätt kunde gå förbi. Jag höll mig tätt intill Eleanor men då och då kunde jag kasta blickar mot Harry som då bara log. 

"Oh, Harry. Take with Linn to starbucks, El and me should just go and buy new shoes to me but we coming soon.", jag kunde lätt tyda flinet som lekte på Louis läppar och El tittade med glittrande ögon på mig. Och jag förstod direkt vad de båda två ville, de ville få ihop mig och Harry. 

"But.. We can go with you and..", började Harry men El skakade sakta på huvudet. 

"Go before you two, we coming after!", både jag och Harry tittade på varandra och gav tillslut upp. Vi visste att vi inte hade någon chans mot Louis och Eleanor tillsammans eftersom El var den mest envisaste jag kände, och Louis verkade vara precis lika dan. Vi vände på oss och gick ifrån kärleksparet påväg till Starbucks som låg bara gatan neranför. Det var en evig och pinsam tystnad mellan mig och Harry som aldrig ville ta slut. Herregud, hur skulle detta sluta? 

---

Extra lång del! Kände mig lite skrivarsugen just nu så det fick bli en lite längre del, hoppas det inte gjorde något? ;) haha. 

Vad tror ni? kommer de börja prata snart?! Kommentera finaste ni! 

 

"Are you sure that you want to sleep in this messy room?", jag nickade bekräftat på Eleanor för hundrade gången. "But otherwise, you can sleep in my room if you want to? but Louis maybe coming over and..-"

Skrattet kom ut från min mun omedvetet vilket stoppade El ifrån att fortsätta. Jag tittade menande på henne och log. "El, it's okay. I love this room and I've slept in even worse places than this.", hon tittade lättat på mig och reste sig up. 

"Come into my room. We have papered on.", jag gick efter henne och hon förde mig in på hennes rum. Att komma in till det var chockerande. Hon hade verkligen gjort om det lilla flickrummet hon hade, det var inte alls sig likt sen sist jag var in hit. De bruna golvet var ändrat till vitt, hennes rosa tapeter fullt med Mcfly, Ed Sheeran, Rihanna och Back street boys affischerna var borta och väggarna var nu istället vita med en lila fondvägg. Sängen, skrivbordet och allt var utbytt till något fräschare och jag gillade verkligen hennes nya rum. Även om hennes gamla rosa tjejrum var gulligt så var detta verkligen snyggt, det syntes att det var El som bodde där iallafall. 

"Wow, that's amazing!", utbrast jag och rusade fram till hennes stora dubbelsäng mitt i rummet. Jag tittade glädjande på Eleanor som log från dörröppningen.

"I'm glad you like it.", hon gick gående emot mig när hon såg ut att komma att tänka på något på hyllan. Hon gick dit och tog fram en CD skiva. "Have you heard this one?" 

Hon gav mig fodralet och jag läste snabbt på det. "One Direction - Take me home." självklart så förstod jag att det var One Directions album och jag hade faktiskt sett det ett antal gånger förr. 

"No.. Or yes, but just some songs.", klargjorde jag och fortsatte att titta på omslaget. Jag försökte lista ut vilken av det fem killarna som var Louis. Jag hade hört namnet på några av dem, jag visste dock inte vilket namn som hörde till vilken kille. "So, who's the lucky Louis?" 

Hon fnissade och pekade på killen som satt ovanpå den svarthåriga killen med hatten. "He's my boy." 

"Yeah, he looks good."

"Did you know what? I think you should meet them, they're really cute and three of them are single.", jag fnös till och tittade med höjda ögonbryn på El som fortfarande log sitt glada leende. 

"No, I don't think so. I can't be around boys, I becomes just nervous and awkvard.", jag skrattade till nervöst och vände blicken ner mot golvet. 

"Hah, you're soo cute. Of course you should meet them.", hon slog till mig löst på armen. "You are with me on my party on saturday, right?", jag nickade och tittade bekymrat på henne. "Yeah, then you'll meet them even if you want to or not." 

Jag vred på huvudet så våra ögon möttes och hon gav med sig ett litet skratt och jag föll roat in i skrattet. 

 

"Have you any favourite song with One Direction?", efter ett tag av annat prat så föll hon tillbaka till One Direction-snacket. Jag som helst hade undvikit att pratat om dem, speciellt när jag var på semester, men icke sa nicke. Jag ryckte på axlarna och knep ihop med munnen. 

"I don't know them so well that I can their song titles by myself.", kontstaterade jag. "But your then?" 

Hon suckade lyckligt och tittade på albumet. Jag kunde se hur hennes finger strök över Louis ansikte och sedan vändes hennes blick på mig igen. "I love all them songs. But one is very special. Louis and Liam write a song to me and Dani. It means very much to me. Have you heard Back for you?", jag skakade på huvudet och bara tanken av att veta att de har skrivit en sång om sin flickvän gjorde mig rörd. 

Hon satte i skivan och zappade tills rätt låt kom upp. Låten sattes igång och hon berättade varendaste litet ord i detalj. Sedan kom Louis solo och jag kunde se hennes tårar som bildades i ögonen. 

 

---

Sådärja! Så var även del 4 ute! vad tycker ni? hur kommer shoppingturen tillsammans med El och Louis bli? kommer det bara vara dom? ;) Ska försöka klämma in en till del ikväll, det beror lite på! men håll utkik och kommentera! ;) 

 Vi hade precis landat. Jag drog lite i hästsvansen, rätade till den vita jackan och gick tätt intill mamma och pappa ut på Londons stora flygplats. Här hade jag vart många gånger, jag visste precis vart vi gick och i vilken utgång Eleanor och hennes föräldrar alltid mötte oss på. Vi tog våra väskor och gick mot utgången för att mötas av Eleanor och hennes pappa. 
"Snälla vännen, ta av dig solglasögonen nu. Det är ju ändå ingen sol här inne.", mamma tittade manande på mig och efter en hel del konflikter inne på flygplaten så gjorde jag som hon beodrade mig. Vi gick ut ur den stora dörren och möttes av Eleanor, hon stod ensam bredvid bilen men så fort hon fick syn på oss så log hon sitt vanliga söta leende och gick direkt emot oss. Hon var sig lik. Hennes bruna hår med lockar, sitt fina leende och hela dendär modellkroppen. Hela hon var som vanligt perfekt redan från födseln, men något sade mig att hon ändå blivit lite mer perfekt genom åren. 

"Hey El. I've missed you soo much.", jag drog in henne i en varm kram som hon vänligt besvarade. "You look so good, hun!", jag drog mig ur kramen och tittade lite extra på hennes svarta tröja och vita byxor. Som vanligt hade hon stil.

"You too. You look exactly as I knew you. The same long and narrow body, it appears that we are in the same family.", hon log. "Oh, I forgot. Dad and mom couldn't follow me to pick you up. They stay at home and cooking to us instead." 

Mamma och pappa tittade på varandra med ett leende och kramade om både mig och El i en stor gruppkram. 

 

Vi hälsade vänligt på Herr och Fru Calder men efter en stund så gick Eleanor och jag upp till övervåningen. I alla tiders hade jag fått tagit det stora gästrummet men när jag kom in i rummet så såg det inte alls lika stort ut längre. Sängarna var flera och på golvet låg en madrass. Storögd och chockat vände jag mig om och mötte Eleanors blick. 

"Oh, sorry. It have been soo much to thinking about the last days. The boys living here one weekend when my parents worked in Paris, with your parents, remember?", jag nickade lite oförstårligt, vilka var 'Killarna'? 

"Who's 'the boys'?" 

"Do you remember when I tell you about the boy I was in love with for one year ago?", jag ryckte på axlarna och fortsatte att stirra på henne. "We're still together." 

Jag log av lycka för hennes skull och såg hur hela hon lyste upp. "Oh, El. I'm really happy for your sake.", hon drog in mig i ännu en kram och tittade tveksamt på mig. 

"What happend with you and Carl?"

"Uhm.", jag bet mig i läppen och suckade tungt. "I just break up with him. That's all. I was not in love anymore.", innan hon hann säga något annat så klampade jag oförskämt in i rummet och satte mig på en av sängarna. 

"So do you mean that you and your boyfriend sleep in different rooms?", hon skrattade. "What's his name again?, I forget." 

"His name is Louis.", hon fnissade och jag såg hur hennes nyans på kinderna ändrades. "No, Me and Louis sleeping in my bed but the other sleeping in here.", konstaterade hon med ett leende. 

 

"Were are they now?", jag tittade mig omkring i rummet som oftast brukade vara större. Hon suckade och satte sig bredvid mig på sängkanten. 

"They are in the studio and record their new album, I think.", jag höjde ena ögonbrynet och tittade storögd på El som bakom det oskyldiga ögonen döljde något. "But they're here in London so now we can meet almost everyday, but when they are on tour, we can't see each other so often." 

"Wait, what? I don't understand what you talking about? are your boyfriend in a band, or what?" 

"Yeah. Have you don't heard about One Direction?", hon tittade förvånat på mig, som om hon tog för givet att jag visste vad hon pratade om. När jag tänkte efter så pratade alltid Nadja om någon Louis, och Harry hade jag också hört talas om, och till och med Niall. 

"Yes, of course. But.. What?", med munnen öppen tittade jag chockerande på El som nu log lite smått. "Is your boyfriend he Louis? From the biggest boyband in the world?" 

"Yeah, I guess so.", hon boxade till mig löst på armen och blinkade med ena ögat mot mig. "Do you like them? or their music?", jag suckade högt och ryckte på axlarna. 

"Honesly, no. I'm not a fangirl of them but I can listening on their music, it's okay. But one of my best friend, Nadja you know? she's crazy about them. Not enough with that they're everywere in the magazine, or wherever you go, I heard about them daily.", efter den meningen tittade jag tröttsamt på El och tänkte noggrant efter vad jag nyss sade. Tänk om jag sårade henne nu? jag tänkte precis öppna munnen och be om ursäkt då hon gav med sig ett välgjort skratt. Vilket gjorde att jag inte heller kunde hålla mig ifrån att skratta. 

 

"Hey, Louis. Can we go with you to Eleanor today? I need my stuff and things.", jag tittade på Liam med en förvånad blick och tänkte sedan efter ett tag. Jag drack ur min vattenflaska och märkte sedan att allas blickar riktades mot mig. 

"Yeah, but I don't know if I can meet her today. Her family from Sweden coming today. Maybe I can sleep with any of you boys?", jag tittade trevande upp mot killarna som nu flinade lite smått. 

"Should you don't meet them? maybe they want to see what a dork El has found.", Harry skrattade högt och fick även Liam, Niall och Zayn med sig på samma spår. 

"No, but seriously boys. I'll not give them a bad first impression. But I know that El love her cousin as a sister, they're really close to each other.", jag tittade på min armklocka och sedan mötte jag deras blickar igen. "They are at hers home now, we can't just go to her and take our stuff.", klargjorde jag och äntligen fick jag både Liam och Zayn på min sida. Niall och Harry var lite mer envisa. 

"But come on guys, we can take our stuff tomorrow too. Don't be like a kids as don't get any candy.", jag tittade lättat på Liam som sedan gav mig en klapp på ryggen. 

Niall och Harry gav sig tillslut och reste sig upp. 

"I'm really hungry and we have work pretty hard today. Should we have a little boystime and eat some pizza and play FIFA?", jag nickade villigt åt Nialls förslag och det gjorde även de resterande killarna. 

 

Jag slängde mig ner i Harrys soffa, drog av mig kepsen och kunde känna doften av de nybakta Pizzorna som vi nydligen hämtade ifrån Pizzerian. Niall tog platsen bredvid mig och kort därefter kom Zayn. Harry och Liam fick som vanligt ta de två fotöljerna som blev över och vi tittade med en retsam min på dem.

"You know boys, whoever comes to the couch first get places.", sa jag med en retsam ton och jag kunde se Harrys irritation bakom det lilla leendet han gav. 

"So, how's El's cousin? are she nice?", Liam tog en tugga av sin pizza och tittade mot soffan där vi satt. 

"I don't know. I've never meet her but on the picture in her room, yeah. She looks good." 

"Is she a fan of us?", frågade Niall roat och han vände på hela huvudet för att kunna möta min blick. 

"No, I don't think so. Eleanor has not mentioned it anyway.", konstaterade jag och sneglade mot de andra. "But we meet her on El's birthday party on a week. And I'm sure that we can meet her before that too." 

Killarna log lite mot varandra. Kanske hade jag sagt för mycket nu, tänk om hon var denhär tjejen som hatade oss och aldrig ville ha med oss att göra? det skulle vara tråkigt, speciellt när Eleanor och jag träffas näst intill varje dag på min lediga tid. 

Min blick var fäst på de två väskorna i sängen men växlade fort till den stora resväskan på golvet. Skulle det räcka? Jag gick för tionde gången tillbaka till garderoben och granskade mina kvarhängda kläder noggrant. Jag suckade och tänkte precis gå ut ur den trånga walk in-closet när jag fick syn på lådan under skohyllan. De senaste månaderna som gått hade jag tvingat mig själv att aldrig ens tittat åt det hållet, men nu kunde jag inte längre hålla mig. Jag hukade mig ner, drog ut den stora lådan, öppnade locket och ut stömmade massor med minnen. Parfymer, nallar, brev och fotografier fanns i denna låda men jag fastnade särskillt på en bild, bilden på mig och Carl när vi var i Miami med hans familj. Jag tittade mig omkring i garderoben och säkrade mig själv innan jag sakta men säkert slöt mina ögon och lät tårarna rinna. Det var ett år sedan, för ett år sedan var allt så himla perfekt. Sedan rasade allt. Med både Carl och familjen, men att visa sig svag framför vänner och familjen går bara inte, jag är en Steneberg, dotter till ett av det kändaste företagarna i landet, aldrig att jag låter människor få se mig svag. 

Motvilligt vände jag på kortet, trots att jag visste vad väntade så kändes det ändå som ett knivhugg rakt i hjärtat. Jag saknade honom. Jag saknade hans röst, hans omfamning och hans trygghet. Jag läste texten bakom kortet tyst för mig själv, flera gånger, och varje gång jag läste det var det som att det på något sätt fortfarande var vi.

Jag kände igen hans handstil så väl och tänkte jag efter så kunde jag även känna hur hans doft efter hans speciella parfym fortfarande låg kvar på kortet. 

 

Av ren illska knölade jag ihop fotografiet, torkade tårarna och sparkade fort in lådan där den skulle vara igen. Jag sprang ut ur garderoben, slängde fotot och la mig snabbt på sängen. Tårar som jag för ett år sedan aldrig trodde skulle ta slut har med tidens gång bara blivit mindre och jag kunde ofta känna att jag inte alls behövde gråta lika mycket längre, som idag tillexempel. Med några tårar, illska och vilja så var Carl fort borta ur mitt huvud igen. 

Jag tog upp mobilen och hade vart så inne i mina egna tankar att jag inte ens märkt att jag fått ett sms. Jag såg att det var ifrån Eleanor så jag klickade fort upp det för att få se helheten av smset. 

 

 

Jag log över det oväntade smset ifrån henne och jag var riktigt glad över att hon hörde av sig. Vi hade inte pratat på evigheter kändes det som och nog hade hon rätt allt - vi hade så mycket att prata om. Eftersom jag inte har några egna syskon så har El varit tjejen jag alltid hängt med och haft mycket kontakt med ändå, även om hon är engelsk och bor i England. Jag svarade henne lite snabbt, gick sedan ut ur rummet och in till badrummet för att tvätta bort sminket och borsta tänderna. 

Jag kunde höra hur dem diskuterade där nere, men jag var fortfarande lättad över att det inte var sånt storbråk. Kanske ville det hålla sig lugn i min närhet helt plötsligt. Vad visste jag? En sak som var säker var iallafall att det skulle bli så otroligt skönt att komma bort ifrån Sverige och komma hem till mitt andra hem - London. 

---

Klämde in en liten till del såhär på midsommar kvällen. Vad tycker ni hittills då? Vad tror ni kan ha hänt mellan Carl och Linn. Och Hennes föräldrar? Förmodligen får ni reda på det lite längre fram ;) 

 

Men kommentera kära ni! Det är så mycket roligare att skriva om ni ger mig lite pepp och fina ord! Kram!

 

Det hade gått en månad in på sommarlovet och nästan varenda dag hade jag tillbringat tillsammans med Elin, Nadja och Erika, och även denna dag. Solen sken som aldrig förr och det var ovanligt hett ute. Jag plaskade med fötterna i polen samtidigt som jag smuttade på det rena vita vinet vi tagit från Elins mammas vinkällare. 

"Hallå? Jorden anropar Linn!", en hand viftade framför mina ögon och jag vände direkt blicken på de andra igen. 

"Va? vadå?"

"Du är bara så tyst. Är det något som har hänt?", Erika tittade med en bekymrad blick på mig, lika så gjorde Nadja och Elin. Jag skakade på huvudet och ryckte på axlarna. 

"Nej, jag är okej.", jag log mitt vanliga tillgjorda leende. "Men jag berättade väl för er att jag ska till London de fyra kommande veckorna?"

Det blev tyst ute på Elins utegård, läskigt tyst. Man skulle kunna höra en nål falla om det vore så. Nadja harklade sig efter ett tag och vi alla tre tittade på henne. 

"Vi kommer sakna dig, princess.", hon förflyttade sig närmare mig och lade armen om min axel. Det dröjde inte länge förrän Erika och Elin kom efter och gjorde lika dant. Jag log. Princess hade de kallat mig i alla tider, jag kunde inte direkt förstå varför, men i vilket fall som helst blev jag alltid glad när de sa det. 

"Jag kommer att sakna er med.", klargjorde jag och besvarade den lilla gruppkramen som bildades mellan oss. 

"Men varför ska du vara borta i just fyra veckor? El fyller ju år om en vecka, varför ska ni stanna så länge?", Erika tittade nedstämt på mig och jag suckade till svar. Det var alltid lika jobbigt när någon av oss skulle lämna varandra under en lång tid. 

"Mamma och Pappa kan behöva en paus ifrån Sverige ett tag, säger dem.", jag himlade med ögonen och förflyttade mitt långa hår hår från den ena sidan till den andra. "Men jag ska egentligen inte klaga. Det är London vi snackar om, brudar. Jag har inte träffat El på över ett och ett halvt år, och halva släkten är ju där, jag kommer klara mig bra. Jag har verkligen saknat dem alla."

"Men vi då? hur ska vi klara oss utan dig? det är inte samma sak utan dig ju.", Elin gjorde någon dramatisk gest och flinade sitt vanliga retsamma flin. 

"Elin har rätt. Men vi är glad för din skull, det kommer bli skönt att få komma bort från allt ett tag, speciellt efter allt som hände mellan dig och Carl o..-"

"Nadja, snälla.", avbröt jag fort. "Jag klarar inte av att prata om honom, okej?", hon nickade förstårligt på mig och log ett svagt leende. "Men nu tycker jag att vi ska fokusera på oss. På våra sista timmar tillsammans." 

Vi skrattade länge och drack av vårat vin. 

"Men okej, var ärliga nu. Håller ni på med någon eller?", Erika flinade stort och tittade uppmanande på oss alla. "Okej, alla utom Linn behöver svara.", tillade hon efter att ha sett min besvärade blick. 

"Men ni vet ju vilka jag älskar ju.", vi alla spärrade upp ögonen på Nadja som såg ovanligt lugn ut. Hon skrattade till innan hon fortsatte. "Varför ha en när jag kan ha fem stycken?" 

Jag, Elin och Erika suckade i kör och skakade våra huvuden mot Nadja som självklart skulle blanda in sin livliga fantasi i det vi kallar "killsnack". 

"Nad, inte för att krossa dina drömmar eller så.. Men One Direction är ett pojkband. De vet inte ens om att du existerar.", skrattade Elin och fick både med mig och Erika på samma spår. 

"Ja, jag vet. Men jag älskar dem så otroligt mycke..-"

"Vi vet.", vi avbröt Nadja snabbt innan hon skulle komma igång ordentligt med hennes prat om killarna i One Direction. Även om det bara har hållt på i några få veckor så började dem verkligen gå mig på närverna. 

"Alltså, jag håller med Nadja på ett sett. De är grymt snygga alla fem och sjunger som gudar, men jag skulle aldrig kunna fantisera om ett liv tillsammans med Harry Styles, typ?", Erika skrattade och Nadja nickade belåtet åt på henne. 

"Ja, de är ju bra på det dom gör. Men de är lite för mycket för min smak.", konstaterade Elin och drack upp snutten som fanns kvar av vinet i hennes glas. "Du då, Linn? Vad tycker du om One Direction?" 

Jag suckade och knep igen lite med munnen. "Jag vet inte. Jag hör och ser dem överallt på sociala medierna, på radion och nu här med er, vad finns det att säga? jag känner dem inte men jag skulle ljuga om jag sade att de gör dålig musik, för det gör de verkligen inte.", Nadja sken upp och Erika och Elin tycktes nöja sig med ett sådant svar. 

 

Jag smällde igen dörren, sparkade av mig mina utslitna ballerina skor och för första gången på över ett år kunde jag gå in i huset utan att höra skrik, gap eller smällar ifrån både mamma och pappas sida. Idag, nu, var det tvärtom. Det var knäpptyst i huset och jag kunde höra hur mina två föräldrar lugnt och sansat satt i vardagsrummet och pratade. 

"Hej.", sa jag tyst och visade mig i vardagsrumsdörren. De båda satt på varsin sida av soffan och om jag kunde tyda det rätt så såg mamma ut att ha gråtit. "Är ni okej?" 

"Vi är alltid okej, gumman.", svarade pappa och gav mig ett tillgjort leende. "Har du packat dina saker till resan imorgon? vi åker runt elva." 

"Jag ska gå upp och packa det sista nu.", bekräftade jag och vände mig om men sneglade fort bak igen. "God natt."

Jag stod där länge och väntade på ett svar. Men när jag insåg att det inte tänkte ge mig något så gick jag med tunga steg upp mot mitt rum där jag högt smällde igen dörren och packade det sista till Londonresan imorgon. Det skulle bli så jävla skönt att komma bort från Sverige, bort från Carl och bort från allt. Kanske till och med lära några nya människor och kanske få känna lycka på riktigt igen. Det skulle vara skönt. 

---

Jag lottade om en vinnare och i detta fall så blev det Inga-Linn's karaktär som vann. Det var riktigt kul att så många deltog och jag ser fram emot att göra detta flera gånger! Ledsen om just du inte blev huvudrollen, men det kommer fler chanser, absolut. Alla hade svarat på frågorna så bra och vissa hade skrivit riktigt mycket också, det uppskattas verkligen. Så himla kul! Men nu blev det Inga-Linn som vann och grattis till det. Linn kommer även att ha en kändis utseende, och det är nämnligen Shay Mitchell som Linn kommer att spela. Älskar henne så himla mycket och hon är så galet fin! 

 

Eftersom det som sagt är sommarlov så tänker jag nu inte uppdatera så ofta som jag gjorda, dvs. 3 ggr per dag. Men jag kommer heller inte sätta speciella tider eller dagar. Jag kommer helt enkelt skriva så fort jag får lusten till det och när jag har tid. Så snälla, stressa mig inte! Så himla kul att ni håller er kvar iallafall, det måste jag säga och jag tycker så himla mycket om er, och blir så grymt glad av era underbara kommentarer. Tusen, miljarder tack! You made my days. ♥

 

Vad tycker ni om del ett förresten? Självklart är del 1 oftast lite seg osv, men ge detta en chans iallafall! Kramar på er <3