forbidden love, del 10
6
Agnes Perspektiv;
"Mom, don't cry. Come and see me soon!" log jag mot henne som helt hade stelnat och jag kände hur jag egentligen bara ville gråta ut, fast det skulle inte gå. Jag skulle vara stark, iallafall tills de inte längre såg mig.
"It's only, you are my little princess, I hate seeing you grow up" hon reste sig nu upp och kramade om mig hårt. Jag kollade på det stora svartvita kortet de hade på mig och Eric som små det sista jag gjorde, drog en djup suck blandad med tårar och gick sedan ut till bilen där pappa väntade. Jag skulle äntligen tillbaka till mitt gamla liv och helst glömma allt som hänt.
Med det höga uppsatta håret och mina runda solglasögon så sa hej då till pappa och gick med tunga steg in i flygplanet och satte mig på min plats. Jag satte i lurarna och lät One Directions Playlist rulla. Det kändes både jobbigt och konstigt att höra Harrys solo i varje låt, men jag intalade mig själv att inte gråta över honom längre, det är ett avslutat kapitel, jag slipper se han nu. Jag var så inne i musiken att jag inte ens märkte att en gubbe började prata med mig. Han pickade försiktigt på mig och jag öppnade mina slutna ögon och tittade irriterat på mannen.
"Excuse me, but I think this is my place." sa han och jag blev rätt förvånad. Jag tittade på min nummerlapp igen och insåg att jag skulle sitta på stolen bredvid.
"Oh, what embarrassing!" sa jag lite chockat och ställde mig upp och vi bytte genast platser.
"My name is Paul" sa han och sträckte fram handen. Jaha, är det så man gör nu för tiden? bara hälsar på småtjejer sådär? jag nickade lite och sträckte tillslut ut min hand med.
"I'm Agnes" sa jag kort och kollade ner på min mobil igen för att byta musik och på något sätt så såg han nog vad jag lyssnade på och började prata igen.
"You listen to One Direction?" sa han och flinade ganska så glatt.
"Yeah, why?" frågade jag och lät lite mer intresserad, vad visste den där gubben om dom liksom?
"I'm their bodyguard, I work for them" sa han och såg väldigt stolt ut. "They are very funny guys, they are like my own children" fortsatte han och jag såg hur ett leende trängde sig fram. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag bara nickade.
"Why are you to Hollywood?" frågade jag tillslut och han kollade på mig som om jag vore dum i huvet.
"The guys come here today for them to have concert there tomorrow." svarade han och jag drog en djup suck. Typiskt, varför ska de alltid vara på ställen där jag befinner mig? är iallafall glad över att jag inte ska gå på konserten. "And you?" jag väcktes upp i mina tankar igen men hörde inte riktigt vad han sa så jag bad han upprepa frågan.
"Why should you to Hollywood?".
"I living there" sa jag och satte i lurarna igen.
Harrys Perspektiv;
Mina tankar på Agnes gick hela tiden men jag hade intalat mig själv att försökta tänka på något annat, men det gick bara inte. Och vad menade Nicole med det hon sa? att jag skulle få ångra att jag gjorde slut? Helt sjukt.
"What do you thinking about, man?" Niall som satt vid stolen bredvid mig i vårt flygplan lät väldigt orolig.
"Agnes, I really don't know what to do." svarade jag ärligt, för att ljuga för killarna ville jag verkligen inte göra.
"But, have you break up with Nicole?" hörde jag Liam säga framför mig.
"Yes, I have" jag kände hur allas blickar riktades mot mig och stora leenden visades på deras läppar.
"Good job, mate. Then you can just call Agnes" sa Zayn och flinade lite retfullt.
"Yeah, but she hate me and I blew it."
"Just call her, now" Louis lät väldigt allvarlig när han sa det så jag tog upp mobilen och klickade in "Agnes" i telefonboken och lät signalerna gå.
Agnes Perspektiv;
Jag hörde hur der burrade till i min telefon och jag tittade hastigt ner på displayen men drog en djup suck när jag såg vem det var. "Harry" stod det. Jag tittade på Paul för att se om han sett något men det hade han inte, som tur var. Men jag kände mig ändå inte så sugen på att prata med Harry just nu så jag klickade direkt på upptaget.
Planet landade och jag sa hej då till Paul och gick sedan vidare till rullbanden där mina väskor skulle vara. Jag gick raka vägen hem och det tog ca 15min men luften var härlig och solen lyste, det var skönt att kunna känna sig hemma igen. Hemma i lägenheten så var det som att komma hem till ett nystädat hem, aldrig hade det vart så fint förut och jag förvånade mig själv att jag faktiskt hade städat innan jag åkte.
Jag plattade ner det slitna håret och drog på lite mascara, samt satte jag på mig en kortärmad skjorta och ett par svarta jeans och sedan tog jag taxin in till stan för jag hade verkligen saknat jobbet, trotts all stress. Jag kom in genom dörren och möttes av glada men chockade jobbarkompisar.
"Hey sweetie. Would not you be off for a week? it's only been four days?" sa en av de tjejer som stod där inne, Jamie heter hon.
"Yes, but I took an earlier flight back home so now I'm ready to work again" sa jag och log mot de tre tjejer som stod där och kramade om mig. Hade verkligen saknat alla dessa människor.
"Glad you are back! You came just in time for tomorrow, we have an important job!" Jamie lät väldigt lycklig över att säga det och jag kunde inte låta bli att le eftersom hon lät grymt ivrig.
"Okey, what should we do?" sa jag lite glatt och log.
"We'll dress up and apply makeup the famous boyband One Direction who come here and have concert here tomorrow!" hon lät fortfarande lika glad, men jag kände hur mitt breda leende ändrades till en aning allvarligare. Fan.
Ooooooj, vad kommer hända nu? ;) Haha! Nästa kommer runt tre, håll utkik!
forbidden love, del 9
11
Harrys Perspektiv;
"I just love Harry, like my brother and I want him to be happy, and he's not with Nicole." jag log mot honom när han sa det och jag mötte hans blick.
"It's okey Lou. I'm with you now, my four best mates. So now I'm happy" sa jag och ruffsade till han i håret. Det kändes bra att Louis brydde sig så mycket iallafall. Men nu var bara frågan, vad ska hända mellan mig och Nicole? och mig och Agnes? jag vet ingenting längre. Jag tittade bort mot Agnes bord en sista gång, men när jag kollade dit var ingen där. De hade gått.
Agnes Perspektiv;
Jag och mamma gick direkt efter vi ätit klart och jag tänkte mycket på det Louis kommit fram och sagt till mig. "Han tycker du är väldigt söt och han tittar på dig hela tiden", varför sa han ens så? jag vet att det inte stämmer eftersom han har sin perfekta Nicole. Jag vet att det aldrig var något mellan mig och Harry men jag kan bara inte släppa tanken på hur roligt vi hade på bröllopet, hur han fick mig att skratta. Han fick mig känna mig värdefull. Men vad trodde jag? att killen som får vem han vill skulle vara singel och vilja ha mig bland alla tjejer? Hur dum är jag egentligen? jag kände hur tårarna trängde sig fram och jag kände verkligen hur jag behövde min bror just nu. Jag kände hur mobilen durrade till i fickan och jag hoppades innerst inne att det var från Harry, men när jag förvånat såg på displayen att det var okänt nummer klickade jag osäkert fram det.
"Haha, do you think Harry would like you? really? you would only dare to take him away from me, your little whore!" jag trodde inte mina ögon när jag läste det och jag förstod direkt vem det var, Nicole. Jag la försiktigt ner mobilen i fickan igen och kände bara hur tårarna rann ner.
"Are you okey?" hörde jag mamma säga på andra sidan om mig och jag försökte verkligen hålla tårarna inne me nmot min vilja så rann det ner ändå.
"I'm fine mom. Just go home" sa jag och ville inte prata mer om det, vi båda höll tyst hela vägen hem och äntligen när vi kom hem så sprang jag ner på rummet och där blev jag liggandes. Jag tänkte på smset, jag tänkte på Harry. Hur kunde allt bli så fel? jag hörde en knackning på dörren och en röst utanför, en riktigt saknad röst.
"Can you please open the door?" utan att ens svara så kom Eric in och satte sig på sängkanten. Jag blev väldigt förvånade över att han faktiskt knackat men samtidigt undrade jag vad han gjorde här.
"Mom called and I came straight" sa han och jag satte mig upp ur sängen, utan att säga ett ord, så la jag mina armar runt om han och grät över hans axel. Det kändes bra att få vara nära Eric igen, min bror, min andra halva.
"Don't cry my little princess, tell me what it's about?" sa han och strök mig över håret. Skulle jag verkligen berätta om smset och om Harry? Skulle han förstå? skulle han tro mig?
"It's nothing, i'm only glad that you are here now. " fick jag fram och tittade på honom med gråten i ögonen.
"If It's nothing you should not crying now, tell me, the truth" sa han lugnt och tittade på mig med en avslappnad blick. Jag tog ett djupt andetag och började berätta, från början, om bröllopet och om smsen samt om hur sur både Nicole och Stephanie var på mig. Men en sak är iallafall säker, jag kommer förmodligen aldrig få träffa Harry igen. Jag såg hur Eric skönk ihop han också och nästan började gråta.
"Why have not you said anything about Steph before?" sa han och såg väldigt besviken ut på mig.
"Because I've seen how happy she makes you and you have always supported me through everything, I just wanted to do the same for you" sa jag och kunde inte längre hålla tårarna inne.
"But I love Steph, I do everything for her. I know you do not like her, but if you want me to separate me could you come on a little better reason anyway. Not this way" han reste sig upp och gick ut och slängde hårt igen dörren. Varför berättade jag som det var? jag vet att han älskar Stephanie mer än mig, hur kunde jag vara så dum och trodde att han skulle tro på det här? Jag visste inte längre vad jag hade kvar. Min bror lämnade mig och mina föräldrar står förmodligen på deras sida, här är jag helt ensam. Jag skulle aldrig åkt hit från början, det var här allt skit började och det blir bara värra och värre, jag måste åka tillbaka. Hem till Hollywood.
Harrys Perspektiv;
Jag har bestämmt mig, jag skulle göra det. Det är inte Nicole jag älskar längre och jag vet inte om jag älskar Agnes heller, men på något sätt så klickade jag riktigt bra med henne och hon fick mig att känna mig värdefull och hon verkar inte alls bry sig om att jag är känd, tvärtom, hon var som en helt vanlig människa när vi träffades, även om hon var ett fan, eller är ett.
Bildörren öppnades och in kom Nicole, lika glad som vanligt.
"Hey darling, how was the interview?" hon försökte pussa mig på kinden men på något sätt så sa hjärnan ifrån och vände huvudet lite så hennes läppar nuddade min kind.
"Good. But we need to talk" sa jag och kände nu hur jobbigt detta skulle bli. Att göra slut var aldrig ett lätt val och jag var osäker på hur hon skulle reagera.
"About what?" sa hon lite känslokallt och tittade ut genom fönstret.
"You, me, us" svarade jag bara och körde vidare. "I'll break up" fortsatte jag och jag såg hur hon kollade på mig, illsket.
"You'll break up with me? are you serious? stop the car" hennes ögon ändrades till en aning svartare och jag kände hur hennes blick höll på att döda mig.. Ja, vad är det man säger? "om blickar kunde döda", ungefär så kände jag i denna situartion.
"Yes, I want break up with you, but I can drive you home anyway?" frågade jag henne som nu grät.
"No, you're an idiot and you'll be sorry that you broke up with me" sa hon efter att jag stannat bilen och rusade ut. Jag tog mig för pannan och undrade vad hon menade med det? Var det ett slags hot eller? Hur som helst så kändes det skönt att ha det gjort iallafall.
Agnes Perspektiv;
Jag hade packat mina väskor och gick upp till mamma och pappa som slötittade på TVn och när det fick se mig med mina väskor förstod det vad som pågick.
"I take an earlier flight home to Hollywood, and I'm going tonight" sa jag och såg hur de båda tittade på mig.
"Why, my sweetheart?" sa pappa och började gå fram till mig.
"Because I do not fit in here, Eric don't talk to me and I have no friends. I'll home to my job and my new life" sa jag och tittade allvarligt på pappa som verkade förstå.
"I understand, I'll ride you to the airport" sa han och började gå mot hallen. Jag såg hur mamma satt kvar i soffan och bara kollade på mig.
"Mom, don't cry. Come and see me soon!" log jag mot henne som helt hade stelnat och jag kände hur jag egentligen bara ville gråta ut, fast det skulle inte gå. Jag skulle vara stark, iallafall tills de inte längre såg mig.
"It's only, you are my little princess, I hate seeing you grow up" hon reste sig nu upp och kramade om mig hårt. Jag kollade på det stora svartvita kortet de hade på mig och Eric som små det sista jag gjorde, drog en djup suck blandad med tårar och gick sedan ut till bilen där pappa väntade. Jag skulle äntligen tillbaka till mitt gamla liv och helst glömma allt som hänt.
Sista delen idag. Vad kommer hända nu? Fick nån kommentar om mer action, kan säga att det kommer lite senare, I think ;) håll ut! Nästa kommer imorgon, kram! :)
forbidden love, del 8
9
Harrys Perspektiv;
Plötsligt så fick jag syn på ett välbekant ansikte och log för mig själv.
"Louis, it is she that I sang with" jag viskade mot Louis som fick syn på henne och log.
"Wow, she looks really good" sa han och jag kunde inget annat än att hålla med. Vi satte oss några bord bort men jag kunde inte sluta titta på henne, efter ett tag så fick hon syn på mig. Jag log ett stort leende mot henne, men när hon fick syn på mig så tittade hon fort tillbaka till sin mat igen. Som om hon ville undvika mig, varför?
Agnes Perspektiv;
Efter The last song så kände jag hur hungrig jag var, magen kurrade och jag kom på att jag inte ätit något annat än glass idag och eftersom mamma inte orkade laga mat idag så åkte vi till min favoritrestaurang som det alltid brukar vara full med människor, vilket det inte var idag. Jag och mamma var rättaresagt nästan helt ensamma där inne och jag hade hoppats på att få vara det under hela lunchen eftersom jag verkligen hatade när folk stirrade på mig när jag åt. Jag hade även bara gjort håret till en boll och inte orkat fixat mig så speciellt mycket. Mitt i mitt hamburgarätande så såg jag fem killar komma in genom den lilla dörren. Klart jag kände igen dem och självklart kom det just nu. Jag såg hur Harry tittade på mig och jag kunde inte låta bli att snegla på honom oxå. Efter ett tag tittade jag ordentligt dit och märkte hur våra blickar möttes, han gav mig ett stort leende men varför skulle jag le tillbaka? det kändes inte bra och jag skulle förmodligen blivit dödad av Steph och Nicole. Så jag tittade fort tillbaka på min mat igen.
"I'm going to the bathroom, be right back" mamma reste sig upp och gick iväg. Typiskt, såklart hon skulle lämna mig ensam nu när det var som pinsammast.
Harrys Perspektiv;
Jag skulle precis ta en tugga av min hamburgare då Louis började prata.
"Ey, Harry. She's alone now, go there!" han log och kollade mot Agnes som nu satt ensam.
"And say what? she didn't looked at me anymore" sa jag och bara fortsatte att äta. Jag såg hur Zayn, Louis och Liam tittade på varann och de flinade sådär lurigt, man visste inte riktigt vad som pågick i deras små hjärnor när de fick den minen. Niall som satt bredvid mig bara åt och jag kände mig riktigt dum.
Jag tittade ner och började äta mot min hamburgare och när jag tittade upp var Louis borta från bordet.
"Where's Louis?" frågade jag de andra och nu tittade även Niall upp. Zayn satte igång med ett asgarv och Liam bara nickade mot Agnes bord och jag tittade direkt dit. Åh nej, Louis. Vad gör du.. När jag tittade dit fick jag se Louis stå och prata med Agnes och jag förstod vad han försökte göra. Men det verkade inte funka så bra eftersom han kom tillbaka och såg väldigt besviken ut.
"Oh, Harry. You have sabbatical this" sa han och satte sig på sin plats igen.
"What? What do you mean?" sa jag lite förskräckt på honom eftersom jag inte riktigt förstod vad han menade med "Du har sabbat dethär".
"She's afraid of you, Harry" sa han och åt av sin hamburgare. Jag tittade på henne ännu en gång, hennes blonda hår uppsatt i en boll och hennes fina gröna ögon som inte alls var översminkade. Hon var så fin.
"Is she afraid of me?" sa jag bara och höjde ögonbrynen lite och Louis hade även fått de andra killarnas uppmärksamhet nu med.
"Yeah, or.. Nicole scared her. And you is Nicoles boyfriend and she don't want to talk to you anymore" han lät väldigt känslokall när han sa det och bara fortsatte att äta på hans hamburgare.
"Do you don't care about it?" sa jag och tittade frågande på Louis.
"No, it's not me like have a witch like my girlfriend. It's your choice, not mine." sa han och kollade nu upp mot mig. Jag visste att han inte gillade Nicole, men häxa var väl att ta i? och vad menade han med det? jag sa inget mer och för första gången uppstod en riktig pinsam tystnad mellan oss alla fem.
"I'm sorry mate" sa Niall efter en tag och tog armen om min axel. Jag log mot honom som precis ätit klart.
"What do you think I should do?" jag tittade nu upp på killarna som log lite åt mig, alla utom Louis.
"It is only you who has control over your life, do not ask us" sa han lite bittert och jag kunde inte förstå varför han lät så sur efter samtalet med Agnes.
"Louis, What's wrong with you?" hörde jag Zayn säga och jag var riktigt tacksam över att jag inte verkade vara den enda som tröttnat på Louis attityd.
"I just love Harry, like my brother and I want him to be happy, and he's not with Nicole." jag log mot honom när han sa det och jag mötte hans blick.
"It's okey Lou. I'm with you now, my four best mates. So now I'm happy" sa jag och ruffsade till han i håret. Det kändes bra att Louis brydde sig så mycket iallafall. Men nu var bara frågan, vad ska hända mellan mig och Nicole? och mig och Agnes? jag vet ingenting längre. Jag tittade bort mot Agnes bord en sista gång, men när jag kollade dit var ingen där. De hade gått.
forbidden love, del 7
8
Agnes Perspektiv;
"I work with Harry's mother Anne and he had talked a lot about you" hon log mot mig när jag kollade på henne och kände hur ett leende trängde sig fram, fast jag egentligen inte ville det.
"Really? What did he say?" jag kunde inte låta bli att fråga, nyfiken som jag var.
"He thought you were awesome at singing and you were very beautiful and nice, he said" hon blinkade med ena ögat och fick någon slags retsam min. Jag låtsades att inte bry mig om henne men innuti hoppade av glädje.
Harrys Perspektiv;
Jag skulle möta killarna på en interjvu inne i stan om en halvtimme och jag skulle först skjutsa Nicole till Stephanie. Men jag har intalat mig själv att jag ska hinna. Under tiden jag körde så satt vi tyst i bilen. Jag kunde inte riktigt förstå varför Nic var så elak tidigare, fast om jag tänker efter så är hon så mot alla. Vi kom fram till det stora huset där Eric och Steph bodde, jag släppte av Nicole och sedan åkte jag vidare till intervjun.
Jag är rätt van vid att vara med killarna varenda minut, vi gör allt tillsammans. Men nu har jag inte sett dem alla på flera dagar eftersom vi alla har vart på olika ställen, så det ska bli kul att se dem alla igen, har saknat dem faktiskt. Jag öppnade dörren och möttes av fyra glada killar som kom springandes mot mig.
"Hey Harryyy" sa de i kör och vi samlades i en stor gruppkram.
"As usual, you came at the last minute" skrattade Zayn och boxade till mig på armen.
"Yeah, but I get a ride Nic to Steph, you know" jag suckade och satte mig i soffan och de andra kom efter.
"Harry, you know we do not like her, but do not you think she decides a little too much about you?" Louis satte sig bredvid mig och kollade på mig. Jag blev lite förvånad över att han för en gångs skull kunde ta något allvarligt. Jag vet att killarna inte tycker om Nicole och jag har alltid försvarat henne, men nu har de faktiskt rätt. Hon bestämmer faktiskt allt just nu. Jag sa inget utan jag bara kollade framåt för att slippa prata om henne nu.
"So, who is the girl you sang on Eric and Stephs wedding then?" jag tittade på Liam som såg en aning nyfiken ut och jag märkte att jag fick alla killarnas uppmärksamhet när han sa det.
"Uhm, how did you know about that?" sa jag och kollade ner mot mina skor.
"Oh come on! There are videos all over youtube" skrattade Niall till och jag kunde inte låta bli att le åt dem.
"She was really sweet, and not at all bad at singing" min blick gick över till Liam igen och jag såg hur de alla började flina åt mig, som om de ville att jag skulle fortsätta.
"Yeah, she was pretty cool, funny and nice. And a very good singer. I was in love with her when we were little" sa jag och kände hur jag faktiskt blev lite generad av tanken att hon faktiskt var min första förälskelse.
"Haha, when you were little" och jag hörde hur Louis betonade "När du var liten". Jag skulle precis svara då Interjvuaren kom in. Vi gav henne en mjuk kram och hälsade vänligt och sedan satte vi oss i soffan igen. Hon gav oss en mick och plötsligt var vi i livesändning.
"What was it like to go on tour for so long and being away from family and friends?" frågade hon och Liam svarade fort på den frågan.
"Going on tour is the best thing about this job. But being away from the one you love is always hard, but there are things you have to take. We love our fans and I and the guys always support each other" vi andra nickade och höll med det han sa. Efter ett tag kom vi in på den jobbiga biten, kärlek.
"Harry, Who was the girl you sang at a wedding? Is that your new girl and it's over with Nicole?" jag visste ju att den frågan skulle komma men jag drog till ett fakeleende och svarade motvilligt på frågan samtidigt som jag såg hur killarna bara kollade spännt på mig.
"No, no. The girl I was singing with was just an old friend, me and Nicole are still a couple." hon nickade lugnt och jag pustade ut. Då var det klart iallafall.
"Harry, are you happy with Nicole?" frågade Zayn när vi gick ut mot bilen. Interjvun var slut och vi bestämmde oss för att åka Holmes Chapel's godaste restaurang och käka lunch eftersom vi var ganska hungriga, speciellt Niall.
"Yeah, I think so" svarade jag snabbt. Varför skulle de alltid prata om henne?
"Bro, I know you, Nicole makes you stressed. You forget who you are and you do everything for her." Louis som satt bredvid mig på andra sidan förarsätet kollade nu på mig och jag såg hur allvarlig han var.
"Yes, I know. But.." började jag men Liam hann avbryta mig.
"You're not really happy with her, we know it. We've known you longer than her, believe us." sa han och han hade rätt som vanligt.
"You're not really happy with her, we know it. We've known you longer than her, believe us." sa han och han hade rätt som vanligt.
"But what the hell, shit in girls now. Now let's eat!" vi alla förstod att Niall fått syn på restaurangen och så fort vi stannat bilen så var han först ut.
"Haha, Niall. Relax. The food is enough for you" sa jag och märkte hur de andra började skratta. Det kändes bra att få vara med dom igen, jag kunde verkligen slappna av med dom.
När vi kom in till restaurangen var det ovanligt lite folk, skönt, var min första tanke.
Vi gick och ställde oss i den korta kön samtidigt som vi bestämmde oss vad vi ville ha. Jag tog en standard med en stor Hamburgare och pommes. Vi hade fått vår beställning och nu var det bara att försöka att få platser, vilket faktiskt var lätt idag, eftersom det inte var så många här idag. Plötsligt så fick jag syn på ett välbekant ansikte och log för mig själv.
"Louis, it is she that I sang with" jag viskade mot Louis som fick syn på henne och log.
"Wow, she looks really good" sa han och jag kunde inget annat än att hålla med. Vi satte oss några bord bort men jag kunde inte sluta titta på henne, efter ett tag så fick hon syn på mig. Jag log ett stort leende mot henne, men när hon fick syn på mig så tittade hon fort tillbaka till sin mat igen. Som om hon ville undvika mig, varför?
forbidden love, del 6
9
Agnes Perspektiv;
Jag gick med henne hem för att hon skulle slippa gå själv och när hon just öppnat dörren in till henne så såg jag till min förvåning ett välbekant ansikte. Harry?
"Oh, this is Harry Styles. My sisters boyfriend! He's very nice" sa Kim och kollade upp mot mig som stelnat till lite när jag hörde det hon just sa. "Min systers pojkvän"
Jag såg hur förvånad Harry blev och han var nog inte beredd på att se mig här, inte alls. I samma veva kom även Kims syster ut till den trånga hallen.
"Kim, get away, your little shit!" sa den otrevliga tjejen och puttade undan Kim som stod kvar bredvid mig och tjejen fick genast syn på mig.
"Well, if it is not little girl who sang along with my boyfriend on my best friend's wedding? Hey, and what are you doing here?" jag kollade lite mot den bitchiga tjejen som stod och satte på sig skorna. Jag förstår nu varför Stephanie är så elak och vad ser Harry i en såndär tjej med flera ton smink? men samtidigt, vad trodde jag? att han ville ha mig liksom? Pfft, dröm vidare Agnes. Varför skulle han det? Jag berättade för den förvånade Harry och den bitchiga tjejen varför jag var här, Harry log ett svagt leende men tjejen bara fortsatte att stirra elakt.
"It was really nice to see you again, but I and Nicole learn really go now" sa Harry och flinade åt mig som bara hade träningskläder på mig och tjejen som tydligen hette Nicole log ett hånflin. Jag nickade och gav honom ett fakeleende, kramade om Kim som tackade ännu en gång för jag räddade henne och sedan för att inte göra Nicole mer upprörd så gick jag min väg och jag såg hur Harry tittade efter mig, men jag hade inställningen att absolut inte titta bak och möta hans blick, vilket jag inte gjorde heller. Jag sprang vidare hemåt och tänkte på Harry och Nicole hela vägen hem. Han kunde ju åtminstone berättat att han hade tjej. Fast egentligen spelar det ju ingen roll, det är ju Harrys liv och vad har jag med det att göra? vi sjöng tillsammans på min brors bröllop bara, inget mer.
"Hey my princess, Dad is the football game with the guys tonight so it will be just you and me" mamma kom fram till mig med flera filmer hon laddat upp med och log ett stort leende. Egentligen var jag inte sugen alls på att ha någon filmkväll med mamma, men vad skulle jag annars göra? det kanske var en bra idé ändå.
"Yeah, but I have to shower first" sa jag och pekade på mina träningskläder. Hon nickade och gick in i köket.
Jag gick ner och såg att jag fått ett sms under tiden jag sprungit hem. Jag blev en aning förvånad när jag såg vilket namn det stod på displayen; "Harry". Jag klickade upp det och läste vad han skrivit.
"I'm sorry for my girlfriend, she is who she is and I are really sorry. xx Harry"
Jaha, vad menade han med det? Det var väl ändå inte hans fel att hon var en bitch? jag orkade inte svara honom och slängde mobilen i sängen och gick och duschade.
"You are so pretty, me and dad are so proud of you" jag la mig i mammas famn och hon tog ett hårt tag om mig. Det spelade ingen roll hur många gånger mamma än kunde säga så, jag blir lika glad varje gång.
"Thanks mom, what movie should we see?" sa jag och kollade på filmerna hon lagt fram på bordet.
"The Last song, The Lucky One, A Cinderella Story, Dear John"
Stod det på de de uppradade filmerna och jag suckade för mig själv. Dem alla är kärleksfilmer. Och kärleksfilmer står inte så högt upp på min lista precis.
"Mom, can we please see another movie?" jag kollade på henne och lutade mig bak i soffan.
"Of course, sweetie. But I think you like lovemovies?" ja, jag brukar gilla dom. Bara inte idag. Men jag orkade inte ta det med mamma just nu så jag tog "The Last Song" tillslut eftersom jag visste att det var hennes favoritfilm.
"There's ice cream in the freezer" mamma pickade försiktigt på mig och ville såklart att jag skulle gå och hämta den. Jag öppnade frysen och fick se min favoritglass. Jag blev genast lite gladare och tog den snabbt. Mamma visste precis vad jag behövde nu.
Efter en bit in filmen började mamma prata, precis som vanligt. Hon kan aldrig vara tyst under en film.
"I saw that you had fun with Harry yesterday, on the wedding I mean" sa hon och kollade med en lugn blick mot mig. Jag rynkade på pannan och ville helst inte tänka på Harry just nu.
"Yeah, sure" svarade jag bara och åt lite av min glass.
"I work with Harry's mother Anne and he had talked a lot about you" hon log mot mig när jag kollade på henne och kände hur ett leende trängde sig fram, fast jag egentligen inte ville det.
"Really? What did he say?" jag kunde inte låta bli att fråga, nyfiken som jag var.
"He thought you were awesome at singing and you were very beautiful and nice, he said" hon blinkade med ena ögat och fick någon slags retsam min. Jag låtsades att inte bry mig om henne men innuti hoppade av glädje.
Del 6!
Hm, ja.. Hur ofta är det man berättar sånt för sin mamma bara sådär som Harry gjort? Vad kommer hända nu? Näste del kommer imorgon! Kram på er
forbidden love, del 5
12
Agnes Perspektiv;
"Which song?" frågade Harry och tog upp micken. Jag flinade lite mot honom och gav han min retsamma min.
"Little Things?" sa jag och blinkade med ena ögat lite skämtsamt.
"Do you know One Direction?" sa han och såg väldigt förvånad ut. Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom och nickade instämmande.
"Of course, i'm a true Directioner" sa jag och såg hur Harrys lilla smile ändrades till ett riktigt leende.
"Are you? that I never thought about you" sa han och fortsatte att le.
"It's so much you don't know about me.. " jag drog en djup suck och såg hur Harrys leende förvunnit och tittade nu lite bekymmrat på mig.
"What do you mean?" han gick närmare men jag backade.
"Oh, nothing. Now we singing" sa jag och tog upp min gitarr som redan stod på scenen. "I can sing Liam , Louis and Nialls solo if you sing yours and Zayns?" jag tittade på honom samtidigt som jag sa det för att få en liten bekräftelse att det var OK, vilket det tydligt var eftersom han log mot mig och nickade varsamt.
Harrys Perspektiv;
Jag såg hur hon funderade på något annat men jag ville inte ta upp det och förstöra stämningen vi hade. Det var verkligen kul att se henne igen. Hon hade verkligekligen förändrats både på utsidan och insidan. Dock så hade jag aldrig riktigt pratat med henne på det här sättet eftersom hon ofta var väldigt tyst, till skillnad från nu. Hon var verkligen en rolig tjej som verkar ha båda fötterna på jorden.
Vi ställde oss ordentligt på scenen och jag såg på Agnes att hon inte alls var van med det på det sätt som jag var, men hon tog det rätt bra ändå.
"Now we will sing my favorite song, and I sing for my dear brother today. I love you." sa hon och tittade hastigt på mig och sedan började hon spela på sin gitarr, hon var grymt duktig och jag skämdes med tanken på att jag inte alls var lika duktig och även kunde hon precis alla ackorden också. Jag började med Zayns solo som vi sagt och jag var lite orolig för hur det skulle låta när Agnes sjöng eftersom jag aldrig hört henne sjunga förut. Hon satt bredvid mig och såg väldigt allvarlig ut och hon började även sjunga på Liams solo. Jag trodde jag skulle trilla baklänges när hon började sjunga. Man fick rysningar i hela kroppen och det var verkligen grymt bra. Hon var verkligen duktig. Jag log mot henne och nickade sedan började jag sjunga mitt solo.
"I know you've never loved the sound of your voice on tape
You never want to know how much you weigh
You still have to squeeze into your jeans
But, You're perfect to me"
You never want to know how much you weigh
You still have to squeeze into your jeans
But, You're perfect to me"
Jag kunde inte låta bli att titta på Agnes när jag sjöng den min vers och jag log genom det hela. Det var verkligen kul att sjunga tillsammans med henne.
-
Agnes Perspektiv;
Jag vaknade med ett ryck och tittade på klockan, halv ett. En helt okej tid att vakna eftersom det blev sent igår innan jag och familjen åkte hem igen. Jag umgicks med Harry under hela kvällen och vi bytte även nummer det sista vi gjorde. Det var kul att träffa honom igen och han var så lugn och ärlig. Men det kändes även som att jag glömt att fråga honom något. Jag låg och funderade över det ett tag tills jag äntligen kom på det. Vem var tjejen som ivrigt ropade på honom efter bröllopet igår? Inte för jag skulle bry mig så mycket, men ändå så är det ju klart man vill veta. Jag gick upp och märkte direkt att det bara var jag vaken. Jaha, vad ska jag hitta på idag då? ringa någon gammal vän? haha, vem försöker jag lura. Jag hade inga.
Efter en lång stund av rastlöshet så bestämmde jag mig tillslut för att gå ut och springa, jag tog på mig de få träningskläder jag tagit med mig hit och gick ut i det fina sommarvädret, det var helt friskt i luften och solen lyste mot mig. Jag satte i hörlurarna och lät träningslistan gå. Jag började springa och tankarna om mig och Harry började gå runt i mitt huvud igen. Hur han sjöng till mig, hur han tittat på mig, hur han pratat med mig, hur fin han var. Jag avbröts i mina tankar då jag fick se två små tjejer gå på en annan - lite mindre tjej. Jag blev helt rasande och insåg att jag inte bara kunde stå där och inte göra något. Jag gick snabbt dit.
"What the fuck are you doing, guys?" sa jag och försökte hålla lugnet nere.
"Fuck that you!" sa en ena tjejen och försökte låta cool. Jag kunde inte längre låta snäll och kände hur jag rusade upp.
"You leave her alone, otherwise I promise that you will be on the ground soon." sa jag och spännde blicken i de små tjejerna. De släppte den minsta tjejen och sprang fegt därifrån. Vilka töntar.
"Thank you so much" den lilla tjejen kramade om mig och jag log bara lite åt henne.
"You are my hero!" sa hon och log beundrande mot mig. Jag såg hur hon precis tappat sina två framtänder så jag förstod att hon inte kan vara mer än 6-7år.
"No problem, sweetie. Whats your name?" sa jag och kollade på henne och hennes fina fbruna hår som var uppsatt i en fläta.
"Kim, I played here in the park when those two girls came and started beating me." sa hon och tog min hand. Jag förstod vad hon menade och jag har själv suttit i hennes sits.
"Kim, I played here in the park when those two girls came and started beating me." sa hon och tog min hand. Jag förstod vad hon menade och jag har själv suttit i hennes sits.
"Listen to this, Bullying is for losers and they are two idiots. Fuck them, you are fine just as you are" jag såg hur hennes ansiktsuttryck ändrades och hela hon lyste upp.
Jag gick med henne hem för att hon skulle slippa gå själv och när hon just öppnat dörren in till henne så såg jag till min förvåning ett välbekant ansikte. Harry?
"Oh, this is Harry Styles. My sisters boyfriend! He's very nice" sa Kim och kollade upp mot mig som stelnat till lite när jag hörde det hon just sa. "Min systers pojkvän"
Del 5! Ojdå, vad kommer hända nu? kommer det uppstå problem eller kommer Agnes acceptera det? Nästa del kommer ikväll.
Fredag idag! fyfan vad sköönt! mer inlägg kommer det nog komma och även en ny header är på G. Ha en trevlig fredag på er! kram
forbidden love, del 4
11
Agnes Perspektiv;
"Thanks" sa jag och log lite mot honom. 'Du ser väldigt bra ut' hade jag fått höra av många under de sista året. Men att få höra det av Harry kändes speciellt. Jag hörde hur någon ropade på honom, en ung tjej som jag antog kanske var hans flickvän. Vad vet jag? jag läser nästan aldrig skvaller och jag är inte en sån som helst vill rota i andras privatliv. Fast innerst inne så hoppades jag ju på att han var singel, såklart.
"Oh, I need to go. But see you later. You'll be well on Eric and Stephs wedding party, I guess?" sa han och började gå bortåt. Jag stod kvar och nickade mot honom som log och sedan gick bort till tjejen som nydligen ropat på honom Vem var hon?
Jag tänkte inte mer på det då jag fick syn på Mamma, Eric och Steph lite längre bort. Med tunga och motvilliga steg gick jag fram till dem och Eric fick snabbt syn på mig.
"Hey lillsis. How was the wedding? I hope you liked it" sa han och tog armen om mig. Jag la till ett fakeleende igen och nickade samtidigt som jag tittade på Stephanie som gav mig blickblickar då och då när ingen såg på såklart. Vilken bitch.
"What fun to see you again, Agnes. Eric talks a lot about you, little sweetie!" jag såg hur hon försökte få ur orden i munnen utan att säga något elakt framför Eric och Mamma samtidigt som hon log ett hånfullt skratt.
"Really fun to see you to" hånflinade jag tillbaka och spännde ögonen. Jag ska klara detta. Bara ikväll, sedan slipper jag förhoppningsvis se henne på hela veckan.
Efter någon timme utanför kyrkan med massa prat med olika familjer så var vi äntligen påväg till lokalen där de nyblivna paret skulle hålla sin bröllopsmiddag.
Jag gick tätt intill Eric bland dessa 200pers och blev väldigt chockad när vi kom in i den fina lokalen. Det var små runda fina bord med allt uppdukat och inte tala om tårtan, den största jag sätt. Allt var verkligen ordentligt ordnat och väldigt fint. Det fanns till och med speciella platser på vart man ska sitta.
"Where should I sit?" viskade jag förväntansfullt till Eric som såg en aning förvirrad ut.
"I don't know, there are waitresses who have placed us" sa han och kollade lite bekymmrat på mig. Jag gick ifrån honom och började istället leta på mitt bort där min namnlapp stod och efter ett litet tag så fann jag min lapp. Jag kollade lite nyfiket om vilka som satt vid mitt bort. Cloe, Charlie och Elvin stod det på tre lappar, inga namn jag hört talas om så jag antar att det är från Stephs familj. Jag kollade sedan vem som skulle sitta bredvid mig och till min förvåning så såg jag vilket namn det stod på lappen, "Harry Styles". Jag log lite för mig själv när jag såg det och var glad att det var någon jag kände igen från detta bort iallafall. Jag kände det ringde i min mobil så jag gick oartigt ut ur det fulla rummet och svarade.
"Hello?" sa jag och mitt leende förändrades direkt när jag hörde vem det var.
"Hey, it's Simon. How is it home? I miss you here"
"Simon, please. I'm on my brothers wedding now. And you know i'm not ready for a new relationship, so can you please stop call me?" sa jag väldigt irriterat och hörde hur han suckade. Äntligen hade jag fått det sagt, det jag ville ha sagt i flera månader nu. Han verkade även ta det rätt så bra ändå.
Jag gick tillbaka in i rummet och ser att alla hade satt sig vid sina platser, inklusive Harry. Jag gick sakta dig och möttes av ett stort leende.
"Heey Agnes. Sitting you here?" frågade Harry och drog ut min stol. De andra tre bordmedlemmarna bara kollade på oss och jag hade aldrig sett de människorna förr, de verkade inte vara speciellt trevliga heller.
"It's really nice to meet you again. It was several years ago!" fortsatte han och åt lite av sin mat som låg på tallriken. Konversationen rullade på bra och han var väldigt trevlig. Det var första gången jag pratade med honom så här mycket.
"Do you want to know a secret?" frågade han efter ett tag och jag som var väldigt nyfiken av mig tackade självklart ja. Harry harkla sig lite och log ett större leende.
"When we went to school, I was secretly in love with you" sa han och såg hur han tittade ner mot sin tallrik. Jag log ett stort leende och kände mig inte lika dum längre i och med att jag kännt lika. Jag berättade även det för honom och vi bara skrattade åt det. Det var ju trotts allt flera årsen och en liten lågstadiekärlek hade väl alla.
"I'll thank my family, my mom, my dad and my beautiful little sister for always been there for me. You is my everything and without you I can't live. Thank you became my family" Eric höll precis sitt tal och jag kände hur glad i hjärtat jag blev. Han var verkligen den mest godhjärtade människan jag visste.
Efter ett tag med mycket prat och skratt med Harry så kom Eric fram till oss.
"Agnes, I know you love to sing. You can not sing a bit for us?" jag kollade på honom med en frågande blick. "Please, for me. You are very good at sing and we need music now"
Jag skrattade till och nekade stort men Harry avbröt oss.
"Are you singing? We can sing together it's hard to get up on stage yourself." sa han och kollade med en menande blick mot mig och kollade sedan mot Eric som log stort. Jag kände hur jag började rodna igen men efter en del tjat från både Harry och Eric gick jag tillslut med på att sjunga en sång tillsammans med Harry.
"Which song?" frågade Harry och tog upp micken. Jag flinade lite mot honom och gav han min retsamma min.
"Little Things?" sa jag och blinkade med ena ögat lite skämtsamt.
"Do you know One Direction?" sa han och såg väldigt förvånad ut. Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom och nickade instämmande.
"Of course, i'm a true Directioner" sa jag och såg hur Harrys lilla smile ändrades till ett riktigt leende.
Del 4. Nuuuså! nu händer de något hära ;) haha. Vad tycks då? Vad tror ni kommer hända mellan Agnes och Harry? hohoho
forbidden love, del 3
10
Agnes Perspektiv;
"He kissed an another girl and you think it's okay? do you?" jag kollade nu på honom som suckade.
"No, but i know he does you happy and he really repent."
"It took mounths to get over him. Never I'll give him an second chance, never. Can we please talk about something else now?" sa jag och gav han min arga blick. Han nickade och förmodligen förstod han att jag menade allvar. Han kunde övertala mig med många saker, men verkligen inte en sånhär sak.
"He will come tomorrow anyway, and I hope you do not do anything stupid" sa han och reste sig och gick upp.
Erics stora dag är här och jag är väldigt glad för hans skull. Jag hade ännu inte ställt om mig med tider så jag vaknade redan klockan halv sju. Jag är verkligen inte van vid att kunna vara ledig så här och kunna dra mig i sängen, det ingick inte i mitt jobb direkt och jag hade knappt en ledig stund alls där i Hollywood. Men nu ska jag äntligen bara få slappa denna vecka och verkligen ta vara på att vara hemma.
"Where is Eric?" jag hade gått ner och letat överallt efter honom men han var ingenstans. Som tur var så kom mamma ner precis när jag kollat de sista rummet.
"He went home late last night" svarade hon snabbt och kortfattat.
"Uhm, what did you mean?" frågade jag bara och förstod inte riktigt vad hon menade med "åkte hem inatt"
"Yeah, Eric not living here anymore. He and Steph bought an apartment a few mounths ago. You did not know it?" sa hon och tittade förvånat upp på mig som inte fattade något alls.
"Why did you not saying that earlier?!" jag tog mig för pannan men när jag tänker efter så har hon ju faktiskt sagt det förut. Jag hade bara inte lagt det på minnet.
"I'm sorry mom. You've said it before, I just forget it" log jag lite för att lösa upp den spännda spänningen mellan oss. Det var inte meningen att ta ut det på mamma, det var ju såklart inte hennes fel att jag förträngt det.
"Yes, I understood it. Your brothers wedding starts in two hours, go down and fix you" sa hon och gav mig ett flin. Jag kollade på mina trasiga jeans och min lortiga tjocktröja och kunde inte annat än att hålla med henne. Jag måste fixa mig.
Jag har duschat, ätit, bytit om , fixat håret och sminkat mig. Nu var jag helt klart klar för bröllop. Jag tittade mig i spegeln en gång till och log lite för mig själv. Min ljusblåa skjorta passade perfekt till mitt långa brunblonda hår och jeansen satt perfekt.
Det var fullt med människor när vi kom fram till kyrkan och jag förstod att det var Stephanies släkt som var så många. Jag hälsade och kramade om mormor och morfar samt farmor och farfar och vi gick tillsammans in till kyrkan och satte med dom. Vi tillsammans med Stephs föräldrar och syskon satt längst fram och jag såg hur alla bänkar fylldes med människor, det blev verkligen fullsatt i hela kyrkan, säkert 200 personer i Holmes Chapels största kyrka.
Alla var samlade och prästen började prata. Jag såg hur lycklig Eric var och jag ska absolut inte sabba något för honom ikväll, trotts att Stephanie är med. Efter en lång stund i kyrkan så var det äntligen klart och jag var nästan först ut genom den stora kyrkodörren. Det var trångt och jobbigt där inne och att komma ut till friska luften kändes verkligen underbart.
"Hey, I was hoping to see you here!" en välkänd röst hördes bakom mig och jag tittade försiktigt bakåt men suckade lätt när jag såg vem det var.
"Will, can you please leave me alone? what do you want me, seriously?" sa jag och tittade på honom. Han flinade sitt skrattretande flin och hans bruna ögonbryn åkte upp och ner.
"You look så hot, you have really changed since we last seen" sa han skrattande och gick vidare. Herregud, vad hade jag sett i honom? varför tog det månader att gå vidare från den där tönten? usch.
"Agnes, is that you?" ännu en röst hördes bakom mig och jag trodde för ett ögonblick att det var Will som bara gjort till rösten lite, jag vände mig långsamt om och fick se vem det var, Harry? Harry Styles? Jag tittade förvånande på honom som bara stod där och log, log dedär leendet som jag aldrig glömmer att han gjorde till mig väldigt ofta under vår skoltid.
"Wow, it was so long ago, so good to see you again!" jag hann knappt tänka klart innan jag var inne i hans armar och det tog ett tag innan jag ens fattat att det faktiskt var Harry som var här, min gamla lågstadie förälskelse och den enda som aldrig gjort mig något ont.
"Hey Harry" fick jag ur mig lite svagt och han släppte direkt. Han fortsatte att le och tittade ner på korta mig. Han var minst ett huvud längre än mig och ändå är jag ganska så lång gemfört med de andra i min ålder. Han hade kavaj som de flesta killar här på bröllopet och såg väldigt bra ut. Bättre än på bilder.
"You look really great, you have changed a lot" sa han och kollade ner mot mig. Jag kände hur kinderna hettade till och jag kollade ner mot marken.
"Thanks" sa jag och log lite mot honom. 'Du ser väldigt bra ut' hade jag fått höra av många under de sista året. Men att få höra det av Harry kändes speciellt. Jag hörde hur någon ropade på honom, en ung tjej som jag antog kanske var hans flickvän. Vad vet jag? jag läser nästan aldrig skvaller och jag är inte en sån som helst vill rota i andras privatliv. Fast innerst inne så hoppades jag ju på att han var singel, såklart.
"Oh, I need to go. But see you later. You'll be well on Eric and Stephs wedding party, I guess?" sa han och började gå bortåt. Jag stod kvar och nickade mot honom som log och sedan gick bort till tjejen som nydligen ropat på honom. Vem var hon?
Nu har Harry kommit in iallafall! ;) Vad tror ni kommer hända nu? vem är tjejen? Kommentera!
- Ny del redan ikväll KANSKE. Isåfall runt nio-tio där någonstans. Har vart rätt mycket nu i några dagar och kom precis hem. Men här är del 3 iallafall och håll utkik ikväll! :D
forbidden love, del 2
8
Agnes Perspektiv;
"Heeeey dad!" det hade inte dröjt länge förrän jag såg Eric och pappa och jag sprang dit och gav pappa en stor kram och även Eric.
"I've missed you guys so much and i'm so proud of you Eric, think that even you gets a girlfriend" sa jag bara och vi alla tre skrattade. jag älskade verkligen dem humor vi hade i vår familj, vi kunde skratta åt allt och hade verkligen roligt tillsammans.
"Hey my princess! How are you?" jag hann knappt komma innanför dörren innan mamma kom och kramade om mig. Jag hade verkligen saknat hennes kramar och hennes goda mat.
"Thinking that it was a year ago that we last seen" fortsatte hon och höll mig inne i kramen. Ja, tänk att det faktiskt var ett år sedan jag träffade familjen sist, sjukt vad tiden gått fort.
"Yeah, but I enjoy so good in Hollywood, my new job is amazing and i having fun with my workmates" svarade jag bara och släppte taget om mammas kram. "Anyway, i'm very glad to be home again" sa jag och såg hur både mamma, pappa och Eric log åt mig.
"Agnes, came out with me. I think we need to talk about tomorrow" jag hörde hur Eric lät nervös när han sa det men jag gjorde som han sa och följde med honom. Vi hade gått ett tag i tystnad och det brukade aldrig vara så stelt mellan oss, vi brukade alltid skratta och ha kul.
"What did you want to talk about?" sa jag efter ett tag och såg hur han stannade till och gav mig ett osäkert leende.
"I know that I said you should be me and Stephanies bridesmaid, but Steph had already promised hers best friend. I'm sorry" sa han och kollade ner. Jag var självklart lite besviken, jag hade sett fram emot detta i flera månaders tid. Men jag har träffat Stephanie en gång och vi kände direkt att vi inte kom bra överens. Hon gör allt för att sabba för mig. Men Eric har alltid stöttat mig oavsett vad, så jag får bara bita ihop och låtsas vara glad, för hans skull.
"Oh, I understand. It was still never anything for me" ljög jag och gav han ett fakeleende. Fast inombords kändes det. Visst gjorde de det.
"Oh, good. I think you should be angry or something. But you should know that I would rather see you as our bridesmaid than her friend" sa han och tittade upp. Dock kunde jag inte se hans ögon under de mörka solglasögonen.
"Really?" jag visste ju såklart att han menade det han sa, men bara för att fortsätta konversationen så lära jag ju komma på någonting.
"Of course! You're my little sister. It's always be you and me, are you not happy it's not mine" jag hade inte förväntat mig ett sådant svar av min två års äldre bror, men det kändes absolut skönt att veta.
"Okay, are you ready?" ropade jag från nedervåningen och hörde hur mamma, pappa och Eric svarade 'ja'. Jag gick upp för trappan och in till vardagsrummet för att visa upp min nya klänning som jag precis gjort färdig. Jag var verkligen nöjd över den och kände att den blev lyckad faktiskt. När jag kom upp så såg jag hur chockade dem alla tre blev, speciellt pappa.
"Wow, you're so beautiful my daugther! Well done!" pappa log mot mig och jag gav han ett stort leende tillbaka. Jag visste att pappa inte hade vart så förtjust i tanken att släppa iväg sin enda dotter till en annan stad för att jobba, så det kändes extra skönt att få se han nöjd. Att jag faktiskt lyckats.
Jag gick tillbaka in till mitt rum och satte på mig en gammal tröja som jag hittade i min garderob. Här hemma är det ändå ingen som skulle se mig. Jag stängde precis garderobdörren då jag fick syn på ett foto som stack fram i en av mina hyllor. Jag kollade på det och massa minnen bildades i mitt huvud. Det var ett gammalt foto på mig och Eric från när vi var små. Tänk att vi alltid vart så nära, han har vart min hjälte sedan dag ett och eftersom han alltid har vart den "coola" i familjen och alltid haft så bra vänner så har jag sett upp till han extra mycket. Vi visste allt om varandra och vi har alltid stöttat varandra. Han var en riktig vän. Olyckligtvis så kommer det förmodligen bli ändring på det nu när hans fruktansvärda flickvän kommer in i vår familj. Men som sagt, jag får acceptera att min bror äntligen hittat någon han trivs med och imorgon skulle han gifta sig.
Jag vaknade ur mina tankar när jag hörde dörren öppnas. Jag förstod direkt vem det var, ingen annan än Eric kommer in i mitt rum utan att knacka. Jag gick ut ur min walk-in garderob och fick syn på min bror som stod och åt av pannkakor och frukt.
"Mom said this was to you, but I taste it" sa han och flinade. Han ställde ner det på mitt skrivbord och la sig i sängen. Jag gick fram till skrivbordet och åt lite av de uppskärda jordgubbarna och bananderna.
"Will coming tomorrow also. On my wedding, he hopes to see you" började han och jag förstod direkt vem det var. Erics ena kompis som jag var tillsammans med under några månader.
"I hate him, Eric. And you know that" jag såg ner på min pannkaka täckt med choklad och ville inte möta Erics blick.
"But give him a change. He's different now and he repent deeply" sa han och satte sig upp. Jag tittade nu in i hans ögon och kände hur irriterad jag blev.
"He kissed an another girl and you think it's okay? do you?" jag kollade nu på honom som suckade.
"No, but i know he does you happy and he really repent."
"It took mounths to get over him. Never I'll give him an second chance, never. Can we please talk about something else now?" sa jag och gav han min arga blick. Han nickade och förmodligen förstod han att jag menade allvar. Han kunde övertala mig med många saker, men verkligen inte en sånhär sak.
"He will come tomorrow anyway, and I hope you do not do anything stupid" sa han och reste sig och gick upp.
Del 2! Vad tror ni kommer hända på bröllopet och vem är det hon träffar där? Nästa kommer imorgon! Vad tycks hittils? :D
forbidden love, del 1
12
Prolog; Agnes är 19 år och lever sin dröm. Trotts den tidiga åldern så har hon fått jobb som stylist till ett mycket känt företag och jobbar med mycket kända människor dagligen. Men hon har inte alltid haft det lätt, som liten blev hon mobbad i skolan och var hemligt förälskad i den söta klasskompisen Harry Styles som idag är med i det superkända pojkbandet One Direction. Hon bor nu ensam i Hollywood men åker hem över en vecka till hennes hemstad Holmes Chapel då hon ska vara brudtärna på hennes brors bröllop. Men vem är det hon träffar på bröllopet och kommer veckan på hemmaplan förändra hennes liv?
Jag gick längs gatorna i stora Hollywood. Klockan var trotts allt tio på kvällen men ändå var det massvis med människor ute. Jag hade precis jobbat klart mina sista timmar och nu har jag äntligen en veckas semester. Det ska bli skönt att få komma hem till Holmes Chapel igen men samtidigt så kommer det att väcka så många minnen. Minnen jag helst vill glömma. Alla ord och kränkningar jag fått tagit emot under min skoltid var helt sjukt. Flytten till Hollywood och mitt nya jobb har gjort mig till en annan människa, jag har äntligen fått börjat om och blivit en ny och starkare människa och jag har även lyckats riktigt bra på mitt nya jobb och jag lever den dröm som de flesta 18-åringarna drömmer om här i USA, tänk vad allt kan ändras på bara ett år.
Vinden blåste bort mitt blonda hår ifrån ansiktet så mina gröna ögon syntes allt för bra. Jag gillade verkligen inte min kropp och har aldrig gjort det. Dock så har jag börjat att acceptera mig allt mer och mer med tiden, det ingår lite i mitt jobb inom modebranchen. Jag kände hur det burrade till i min ficka och jag tog fort upp den och läste smset jag just fått. "Hello sweetie, what happend tonight? i miss you xx Simon" jag suckade och lade ner mobilen direkt. Jag orkade verkligen inte svara honom. Kunde han inte förstå att jag var här för att jobba och inte skaffa någon riktig kärleksrelation? vi jobbar på samma kollektion, inget mer. Jag tröck upp spotify och tröck upp listan One Direction och satte igång deras nya skiva. Jag var verkligen riktigt stolt över Harry som kommit så långt i sitt liv, precis som jag. Han var den enda som aldrig sa något elakt till mig, han kunde komma fram och fråga om jag behövde hjälp på matten, han var den enda som faktiskt verkade bry sig om mig, lite iallafall. Jag ruskade bort mina tankar om Harry och började gå fortare, mörkret började närma sig och var det något jag avskydde så var det att gå ensam i mörkret. Jag vred på volymen till max och efter 15min var jag hemma i min lilla lägenhet igen. Jag packade det sista jag hade kvar till hemresan och jag skulle precis gå och lägga mig då mobilen ringde.
"Hello?" sa jag utan att ens orkat titta vem det var som ringde.
"Hey Agnes. Me and dad miss you soo much, how are you? are you ready for homecoming tomorrow?" jag log lite när jag hörde mammas röst på andra sidan luren.
"I miss you too. Yes, I'm ready to go home now and I'll see you tomorrow. Who picks me on the airport?" sa jag glatt och la mig i försiktigt i sängen. Jag kunde knappt vänta på morgondagen, jag har saknat familjen så mycket. Tänk att min storebror Eric faktiskt ska gifta sig om två dagar. Dock med en tjej jag hatar, men det är sånt man får stå ut med.
"Dad and Eric pick you up, if it's okay?" hon lät väldigt orolig men jag kunde inte låta bli att le åt henne.
"Yes mom, of course if it's okay. But i'll sleep now. See you soon, love you" sa jag och vi la på. Samtalen med mamma brukade oftast inte bli så långvariga eftersom hon oftast ringde sent på kvällen när jag var som tröttast.
Jag var vaken innan väckarklockan ringde och jag började fixa det sista innan jag skulle bege mig till flygplatsen.
Trotts att jag vaknat tidigare än väckarklockan så var jag som vanligt på plats i sista minuten. Jag gick snabbt igenom tullen och när jag skulle visa passet så kollade mannen som jobbade lite konstigt på mig men sedan började han le lite. Jag kände mig otrygg i situartionen men fortsatte bara att kolla på han som höll i mitt pass.
"Are you Agnes Ohlsén? Omg, my daugther is a big fan of you. Can i get a picture?" jag log lite svagt och gick väldigt gärna med på att ta en bild med honom. Visst kändes det konstigt att folk faktiskt kände igen mig, men samtidigt var det väldigt roligt.
Jag satte mig på min fönsterplats och lät spotifylistan gå av sig själv. Jag slöt ögonen och lutade huvudet bakåt.
"Excuse me, we land now. So you know!" jag väcktes av den gamla damen som satt bredvid mig och jag tackade vänligt över att hon sa till.
"Heeeey dad!" det hade inte dröjt länge förrän jag såg Eric och pappa och jag sprang dit och gav pappa en stor kram och även Eric.
"I've missed you guys so much and i'm so proud of you Eric, think that even you gets a girlfriend" sa jag bara och vi alla tre skrattade. jag älskade verkligen dem humor vi hade i vår familj, vi kunde skratta åt allt och hade verkligen roligt tillsammans.
Del 1! Vad tycker ni? Kommentera! Vet inte när nästa del kommer upp, kan inte lova att det kommer en till del ikväll men jag ska försöka! kram