forbidden love, del 1

 

Prolog; Agnes är 19 år och lever sin dröm. Trotts den tidiga åldern så har hon fått jobb som stylist till ett mycket känt företag och jobbar med mycket kända människor dagligen. Men hon har inte alltid haft det lätt, som liten blev hon mobbad i skolan och var hemligt förälskad i den söta klasskompisen Harry Styles som idag är med i det superkända pojkbandet One Direction. Hon bor nu ensam i Hollywood men åker hem över en vecka till hennes hemstad Holmes Chapel då hon ska vara brudtärna på hennes brors bröllop. Men vem är det hon träffar på bröllopet och kommer veckan på hemmaplan förändra hennes liv?

---

Jag gick längs gatorna i stora Hollywood. Klockan var trotts allt tio på kvällen men ändå var det massvis med människor ute. Jag hade precis jobbat klart mina sista timmar och nu har jag äntligen en veckas semester. Det ska bli skönt att få komma hem till Holmes Chapel igen men samtidigt så kommer det att väcka så många minnen. Minnen jag helst vill glömma. Alla ord och kränkningar jag fått tagit emot under min skoltid var helt sjukt. Flytten till Hollywood och mitt nya jobb har gjort mig till en annan människa, jag har äntligen fått börjat om och blivit en ny och starkare människa och jag har även lyckats riktigt bra på mitt nya jobb och jag lever den dröm som de flesta 18-åringarna drömmer om här i USA, tänk vad allt kan ändras på bara ett år. 

Vinden blåste bort mitt blonda hår ifrån ansiktet så mina gröna ögon syntes allt för bra. Jag gillade verkligen inte min kropp och har aldrig gjort det. Dock så har jag börjat att acceptera mig allt mer och mer med tiden, det ingår lite i mitt jobb inom modebranchen. Jag kände hur det burrade till i min ficka och jag tog fort upp den och läste smset jag just fått. "Hello sweetie, what happend tonight? i miss you xx Simon" jag suckade och lade ner mobilen direkt. Jag orkade verkligen inte svara honom. Kunde han inte förstå att jag var här för att jobba och inte skaffa någon riktig kärleksrelation? vi jobbar på samma kollektion, inget mer. Jag tröck upp spotify och tröck upp listan One Direction och satte igång deras nya skiva. Jag var verkligen riktigt stolt över Harry som kommit så långt i sitt liv, precis som jag. Han var den enda som aldrig sa något elakt till mig, han kunde komma fram och fråga om jag behövde hjälp på matten, han var den enda som faktiskt verkade bry sig om mig, lite iallafall. Jag ruskade bort mina tankar om Harry och började gå fortare, mörkret började närma sig och var det något jag avskydde så var det att gå ensam i mörkret. Jag vred på volymen till max och efter 15min var jag hemma i min lilla lägenhet igen. Jag packade det sista jag hade kvar till hemresan och jag skulle precis gå och lägga mig då mobilen ringde.

"Hello?" sa jag utan att ens orkat titta vem det var som ringde.

"Hey Agnes. Me and dad miss you soo much, how are you? are you ready for homecoming tomorrow?" jag log lite när jag hörde mammas röst på andra sidan luren.

"I miss you too. Yes, I'm ready to go home now and I'll see you tomorrow. Who picks me on the airport?" sa jag glatt och la mig i försiktigt i sängen. Jag kunde knappt vänta på morgondagen, jag har saknat familjen så mycket. Tänk att min storebror Eric faktiskt ska gifta sig om två dagar. Dock med en tjej jag hatar, men det är sånt man får stå ut med. 

"Dad and Eric pick you up, if it's okay?" hon lät väldigt orolig men jag kunde inte låta bli att le åt henne. 

"Yes mom, of course if it's okay. But i'll sleep now. See you soon, love you" sa jag och vi la på. Samtalen med mamma brukade oftast inte bli så långvariga eftersom hon oftast ringde sent på kvällen när jag var som tröttast.

 

Jag var vaken innan väckarklockan ringde och jag började fixa det sista innan jag skulle bege mig till flygplatsen. 

Trotts att jag vaknat tidigare än väckarklockan så var jag som vanligt på plats i sista minuten. Jag gick snabbt igenom tullen och när jag skulle visa passet så kollade mannen som jobbade lite konstigt på mig men sedan började han le lite. Jag kände mig otrygg i situartionen men fortsatte bara att kolla på han som höll i mitt pass.

"Are you Agnes Ohlsén? Omg, my daugther is a big fan of you. Can i get a picture?" jag log lite svagt och gick väldigt gärna med på att ta en bild med honom. Visst kändes det konstigt att folk faktiskt kände igen mig, men samtidigt var det väldigt roligt. 

Jag satte mig på min fönsterplats och lät spotifylistan gå av sig själv. Jag slöt ögonen och lutade huvudet bakåt. 

"Excuse me, we land now. So you know!" jag väcktes av den gamla damen som satt bredvid mig och jag tackade vänligt över att hon sa till. 

 

"Heeeey dad!" det hade inte dröjt länge förrän jag såg Eric och pappa och jag sprang dit och gav pappa en stor kram och även Eric.

"I've missed you guys so much and i'm so proud of you Eric, think that even you gets a girlfriend" sa jag bara och vi alla tre skrattade. jag älskade verkligen dem humor vi hade i vår familj, vi kunde skratta åt allt och hade verkligen roligt tillsammans. 

---

Del 1! Vad tycker ni? Kommentera! Vet inte när nästa del kommer upp, kan inte lova att det kommer en till del ikväll men jag ska försöka! kram

 

Grymt!! Har du mycket fritid? :) Du skriver typ 2 ggr på en dag 7 ggr i veckan, typ :D Vilket är sjukt bra!! Jag har inte ens gjort klar tmin första och jag började förra året, hehe :) Can't wait!! Meeeer :)

Jättebra! Längtar till nästa del :)

Verkar redan SUPER!!!!! :D Kram♥

Väldigt bra som vanligt (jag är Emma som har/hade emmasnovell.devote.com, men byte till blogg) engelskan var inte svår. Lägtar till nästa del!!!!

Jättebra! :)

Åh vad bra del, älskar den! Hihi olsen var ett bra efternamn! <3

Verkar jätte bra (: <3

Jättebra! Blir nog en superbra novell! 😘❤

Jättebra del, log stort när jag läste vars hon bodde, denne kommer bli bra!:)
Haha, en sån säng som är på första bilden på andra raden hade jag förut!:)

Sv: Åhh, tack underbara du!!<3

Sjukt bra novell! Spännande :)

Jättebra!! Dock så tror jag att det finns en regel som säger att bröllopsgästerna inte ska bära vitt (:

Bara en detalj, men du skriver sååå bra!

du har ju kopierat en annans text jööö....