We belong together, chapter 19

Tidigare: 

"Am I suppose to read it or what?", frågade jag nervöst och tog boken i min lediga hand. Hon ryckte på axlarna. 

"No one will judge you if you do it. It's all yours now, I guess your mother had wanted you to read it even though she didn't wanted you to know about your real dad.", jag slog upp boken så jag kom in i mitten av den, det var när jag läste första stycket som jag förstod vad 'boken' nu skulle handla om. 

"And it was in that moment, I forced myself to not take my life away, I wanted this baby and I would keep it."

→ Melindas Perspektiv ← 

Jag slog igen boken, tittade upp på mormor med storögda ögon och förstod också i det ögonblicket att mamma absolut inte kunnat haft det lätt, speciellt inte när min far stuckit så tidigt i graviditeten. Trots svårigheterna så hade jag aldrig kunnat ana att mamma kunnat mått så dåligt att hon tänkt på självmord, det var nu i efterhand jag också insett att jag inte alls visste så mycket om henne som jag trott, denna bok skulle nog få mig att vakna upp lite kanske. 

Utan tvekan släppte jag morfars hand, ställde mig upp från soffan och sprang genast ut ur vardagsrummet och upp för trappan med boken hårt hållen i min hand. Frågan var om jag var redo för detta eller inte, ville jag läsa mammas top secrets? När frågan ställdes i mitt huvud så fanns bara ett svar, självklart. Jag sprang upp till mig, slog snabbt igen dörren och slängde mig ner i sängen. Början av dagboken började precis som vanligt med 'kära dagbok' sedan fortsatte det med text och ibland till och med bilder. Under de första sidorna så hade mormor, mamma och morfar varit på någon sorts skidsemester i Sverige. Med intresserade ögon fortsatte jag bara att läsa vidare, helt utan någon aning alls om vad som komma skulle ske. 

Tårarna rann när jag kommit halvvägs in i de tjocka anteckningarna i min hand. Det var nästan läskigt hur lik min mor var mig, istället för att mista sina föräldrar så lämnade hennes bästavän henne ensam i livet och så började livet ute på gatorna. Hon skrev aldrig varför hon gjorde som hon gjort utan de jag läste hade hon skrivit av ren ilska, men min teori var att denna vän hade sån kraft över henne att hon inte längre kunde kontrollera sig själv - jag förstod precis hur hon kunnat känt. Jag trotsade känslorna och läste vidare, helt utan pauser och ärligt talat så ville jag inget annat än att veta mer. 

Snart kom Arin in i bilden, han var en av personerna som hjälpte henne ur hennes dåliga skick och fick henne må bättre. Precis som Christian gjort med mig. Om min biologiska far nu skulle vara till någon bättre hjälp då han istället fick henne att börja ta droger. Under flera månader höll dom på och enligt mamma så var hon aldrig hem, tills Arin bestämde sig för att sluta helt. Mamma hade inget annat val heller i det fallet då hot att skvallra för polisen skulle uppstå om hon inte la av, smart som hon var slutade även hon och veckor senare blev hon gravid med mig. Enligt stickan så var hon redan i 7e veckan och direkt när hon fått reda på det så blev hon glad, dock lite rädd då ingen av varken hon eller Arin hade en stadig inkomst och hon vågade inte heller berätta för sin kille än. 

~ I was just on my way inside to the apartment after a walking on the streets in over two hours, I opened the door and saw a pair of shoes who wasn't mine and could impossibly be Arins, laughing and voices could hears from the bedroom and with wide open eyes I ran there, opened the fucking door and saw something I wish I never saw. My boyfriend with an another girl ~ 

Under hela tiden hade jag ogillat killen hon gillat, killen som var min far, men detta tog priset. Var det något jag hatade så var det otrohet och denna Arin hade verkligen satt sin sista potatis, jag ville aldrig mer se honom.

Dum & kär så verkade mamma efter några sidor ha förlåtit honom i alla fall, hon var nu redo att berätta om mig. Jag sträckläste noga varenda litet ord hon handskrivit och beundrades över hur hon faktiskt orkat engagera sig att skriva ner varenda liten detalj hon gjort per dag, i en bok. Det var ju i och för sig ett jobb för sig. 

Huruvida han tog situationen bra eller inte skrev hon aldrig med, men eftersom datum skrevs längst upp på raden så skrev hon inte på en vecka efter det. Det var i varje fall som jag trott och Arin hade lämnat henne. Mamma flyttade in hos mormor och morfar igen, dom tog hand om sin lilla förkrossade flicka helt utmärkt och det var i det ögonblicket när mamma var så djupt deprimerad och olyckligt kär, som hon mötte Ashton - en kille som skulle komma och sommarjobba som hushållare under sex veckor, ett leende spred sig på mina läppar och mina ögon sved över hur mycket jag läst och gråtit samtidigt. Jag tittade på klockan och fick en chock när jag såg att den redan var halv tolv, jag hade sträckläst en dagbok som jag fortfarande inte hade läst ut, på flera timmar och jag hade inte ens ätit - allt hade jag uteslutit, till och med att ringa Liam och jag kunde av ren hövlighet förstå att det nu var sovdags för honom. Jag fick helt enkelt ringa imorgon. 

Jag skulle just ta mig ur sängen för att ta mig ner och äta något när mobilen bredvid mig gav ett pling, jag fick förhoppningar om att det skulle vara han men när det var ett okänt nummer som stod på displayen blev det endast en rynka mellan min panna som bildades. 

From: Anonymous 

Hey sweetie. My phone broke today and I'm now writing on some weird phone,  I'm texting you now because I wanna know if you're fine and I'll came to London tomorrow already, changed plans. Actually I'm on my way home now and it's the person next to me who owns this phone so don't answer on this, meet me at horsestreet tomorrow 12pm. I'll see you there love you ! Xx

Konstigt, även om det var otroligt konstigt att han skulle ha skrivit från personen som satt bredvid honom på flyget så kunde jag inte bara sluta tänka på det sista han skrev. Eftersom vi tog det lugnt så hade vi inte sagt just dom orden ännu och det gjorde det bara ännu mer underligt, hela sättet att skriva var skumt, det var liksom inte Liam men samtidigt så kanske han var stressad. Vad visste jag? Imorgon skulle jag i varje fall få träffa honom och bara tanken gjorde mig lycklig, problemet var bara att just platsen han ville träffas på var öde och mitt ute i ingenstans, vad fanns det och göra där..?

 → Liams Perspektiv ← 

Varför hade hon inte ringt ännu? Klockan var snart tolv på natten och ännu ingen skymt från hennes namn på min skärm. Jag saknade henne så det gjorde ont, jag ville ha henne här men samtidigt så skulle vi ta det lugnt, det var något vi kommit överens om tillsammans - även teamet som jag pratat med senast idag. Lindsey hade gått ut med att hon var singel och rykten, teorier och andra stories befann sig ute på sociala medier just nu. Personligen orkade jag inte bry mig ett skvatt och inte heller killarna. Apropå dom så hade i varje fall dom hållit mig sällskap en kväll som denna då WhatsApp burrat till i min ficka från våran gruppchatt. För att försöka slå bort tanken om att Mel ignorerat mig ikväll så loggade jag in på Instagram, tog en av mina selfies och lade ut en bild över texten 'I'm thinking of you..', för det var ju precis det jag gjorde. Jag tänkte på henne kanske lite för mycket till och med. 

Ett sms kom upp som notis nästan direkt och eftersom jag såg att det var anonymt så blev jag lite nyfiken. 

From: Anonymous 

Hey honey, it's Mel! This is my new number. I want to tell you it's over, I don't want you and I have never wanted it basically. Well, see you like never :) / M

Vänta, va? Vad hände just? Vad skulle jag göra nu, skulle jag gråta eller skrika rakt ut? Jag ville båda men samtidigt inte, detta var inte likt Mel. Fast egentligen, vad visste jag om det? Jag kunde inte hjälpa att låta en och en annan tår rinna ner från mina kinder, det här var helt fel. Vad skulle jag göra? Jag testade med att ringa upp men efter hon klickade mig för tredje gången så gav jag upp..

----------------------------

Ipadskriven del. Kommentera gärna ❤️❤️

Men omg My så spännande!!! Vad kommer hända nu liksom?! Omg..

Åh, dumma lindsey...vad har hon har bra ut av att göra så:( Jaättebra del!

Hej! Startat upp min novellblogg på nytt nu igen och första kapitlet av min novell är publicerad, ifall du går in och läser och kommenterade vad du tycker skulle jag bli super glad! Tack och hoppas du har en bra kväll! :)

Omg?!? Nej detta kan inte hända, ahh jävla Lindsey (för det måste väl vara hon eller? :s) uhhh men det är ändå spännande att det händer något sånt här ;) Dom kommer lösa det, det löser sig alltid...nästan! Haha. Jag märker ingen skillnad på en data skriven del eller en iPad, men jag tror inte att det beror på utrustningen du skriver texten med, det beror på dig och din underbart, jättebra fantasi!! Älskar dig och dina noveller så så himla mycket, jag vet att jag redan har sagt det men det är verkligen så! Jag kallar det true love! Haha :D

Spännande spännande... Kan detta ha med Lindsey att göra tro??

Varför tog du bort videon med challenge?! Hann aldrig se den :(

En grej jag alltid undrat är varför alla kallar sina fanfictions för noveller. Vet du de?