Kvart över åtta på kvällen och jag var fortfarande inte hemma. Jag befann mig i Collins underbart sköna dubbelsäng med benen över honom medans han hade sin hand i ett stadigt grepp om min rumpa. Det kändes faktiskt fel, det enda som for runt i mitt huvud var Louis. Killen som nu visste min stora ambition till sången och samtidigt inte dömde mig. Hans besvikelse i de två ögon när han fick syn på min pojkvän gick inte att förklara, lika när jag stoppade honom ifrån att berätta om min sångröst. Jag var inte redo att berätta det för folk runt omkring mig än, frågan var ju nästan bara.. Skulle jag någonsin bli redo för det?

"What are you thinking about, hottie?", han lyfte huvudet ifrån min nacke och stirrade rakt in i mina ögon. Hans gröna ögon var verkligen vackra, det var som att titta in i två diamanter. Att han kallade mig 'Hottie' var inget jag längre blev generad av, det var något han ofta sade nu för tiden. 

"I'm just relaxing. It's a bit hard to work with five crazy human like have so much to do in one day.", förklarade jag och ett leende spred sig på mina läppar när jag kom att tänka på killarna, grabbarna i One Direction som jag inte hade en aning skulle bli fem av mina närmsta vänner. Jag var så himla glad över att jag just får jobba med dom av alla andra. 

"I'll help you to relax.", han reste sig upp och hade armen om min midja. Han ställde sig i positionen bakifrån och andades hett på mig. Jag visste vad han ville, han hade viljat haft det redan första veckan, men jag var helt ärligt inte redo. Han pussade mig på kinden medans han bara gick längre ner och var snabbt nere vid halsen. Hans händer vandrade under min tröja och han var snabbt uppe med att hålla om mina bröst. Jag gav med mig ett stön innan jag sedan slet mig loss. 

"No.", sa jag bara och han himlade med ögonen medans han la sig ner igen. "Sorry.", mumlade jag sedan och la mig bredvid honom med armen om hans mage. Till min förvåning lät han den inte ligga kvar där, utan istället slet han bort den och vände sin rygg emot mig.

"Why don't you want it with me? Why can't you do this for me?", jag häpnade av hans fråga. Han hade aldrig tidigare låtit så surig under dessa omständigheterna och jag kände nu hur jag stelnade till. Kunde det vara så att han endast utnyttjade mig för sex? nej, det hade jag svårt att tro. 

"I've told you, I'm not ready for it.", svalde jag och reste mig upp ur från sängen så jag satt. Han suckade och skakade på huvudet. 

"So when are you ready?", frågade han medans han lite hoppfullt vände sig om mot mig igen. Jag ryckte på axlarna och bet lite på underläppen. Han himlade med ögonen och pekade mot dörren. "I think you should go now.", ännu en gång blev jag förvånad över hans attityd, vem var han egentligen nu och vad lekte han? trodde han att han skulle få ligga genom att bete sig som ett svin?

"Because I don't wanna have sex with you right now? Oh well, then I gladly leave you.", sa jag irriterat och reste mig upp från sängen. Jag sprang sedan ut ur rummet utan att lyssna på vad han hade att säga. Dock hann jag inte långt förrän han kom efter mig ut i hallen.

"I'm sorry, Katie. Okay? I'm just.. horny.. I really want you and it was a perfect time.", han tittade med sina glänsande ögon på mig medans jag himlade med ögonen. Ja, bra försök där hörru. 

"Goodbye, Collin.", jag tog min jacka och öppnade försiktigt dörren. Han tog ett löst grepp om min hand vilket gjorde så att jag automatiskt vred mig om för att titta på honom. Han pussade mig mjukt på mina läppar innan han släppte min hand och log lyckligt emot mig. 

"Do I see you tomorrow?", frågade han vänligt, ett tydligt tecken på att han ångrade sig och att han inte alls ville förlora mig. Jag hade min chans att nu ha en anledning till att göra slut med honom och gå tillbaka till mitt gamla liv där jag tillbringade mina lediga dagar tillsammans med Luke, Patricia och Jonathan, men huvudet ville en annan sak än hjärtat och det var tyvärr ingen magkänsla jag gick på denna gång. 

"Yes.. I guess so.", svarade jag och gick ut genom dörren med ett trött ansiktsuttryck. Varför hade jag bara inte gått därifrån? nej, för att pappa alltid lärt mig att aldrig ge upp om saker. Och detta kanske kunde utvecklas till riktiga känslor, någon dag. För just nu kändes det inte alls som det. 

 

För att vara Juli så var det otroligt svalt. Några få moln syntes nu på himlen och solen var borta för längesen. Ändå var det klarljust ute och man skulle nästan kunna tro att den var tre på eftermiddagen. Jag gick ifrån de dyra husen och kom sedan till de små lägenheterna där jag tillbringat så mycket tid förut, Luke bodde ju där.

Vad kunde han göra en lördagskväll som denna? jag hoppades på att han var hemma för att gå hem nu till ett tomt hus då mina föräldrar förra veckan åkte tillbaka till New York var ingenting jag ville. Jag tog med raska steg fart till portdörren där jag slog in den välkända koden. När jag kom in så gick jag fyra trappor upp och när jag kom utanför min bästa väns dörr så var det en lättnad att musik hördes inifrån. Bra, han var alltså hemma. 

Utan att ens plinga på så slet jag upp dörren och där fann jag min svarthåriga vän göra armhävningar, mitt i hallen. Han tittade förvånat på mig och ställde sig genast upp.

"Katie? what the hell are you doing here, stupid?", skrattade han och drog in mig i en varm kram. En kram jag inte fått känna på evigheter då jag antingen jobbat eller tillbringat tid med Collin. "It has been a long time since we hang out.", fortsatte han och höll kvar mig i sin famn. 

"Yeah, I know. I've miss you badboy.", retades jag och lossade greppet om vår kram. Det var egentligen ingen trevlig lukt han hade då det var en blandning av svett och parfym, men ändå så var han fräsch på något sätt. 

"Have miss you too.", började han och backade några steg. Hans sixpack fanns på hans smala mage medans hans armar fortfarande var lika veka. Muskulös skulle man inte kunna kalla honom då han knappt hade något fett över huvud taget i sig, men stilig var han verkligen. En riktig tjejmagnet, synd bara att han var typen som inte alls gillade tjejer. Jag och Patricia var dom enda han umgicks med utav tjejer han kände. "You stay for the night, huh?"

"Yeah, I don't wanna be home alone and I got angry with Collin for a half hour ago, so to sleep there isn't so appreciated for me.", han skrattade och skakade på sitt huvud medans han drog på sig ett vitt linne. Jag kände så väl igen det, det var det jag givit honom på hans19års party förra året, jag skrattade lite då det blivit i tok för litet, men inte brydde sig han om det eller. I varje fall inte när det bara var han och jag. 

"And then you think he will be fine when he figured out you slept with me?"; frågade han med höjda ögonbryn medans ett flin spridit sig på hans läppar. Han visste om min pojkväns svartsjuka, något som var den största orsaken till att Collin och Luke inte kom så bra överens, jag var ändå glad över att Luke accepterade det faktum att jag var med Collin nu, hurvida han gillade det eller ej. 

"I don't care. You're like my brother, Luke. I'm with you like before even if he doesn't like it.", föklarade jag och gick in mot hans lilla vardagsrum där FIFA stod på. Jag skrattade, slog mig ner i den vita, alldeles för sköna soffan och grabbade åt mig en dosa. Luke var snabbt efter mig och slängde sig tätt bredvid mig. "Come on, grab a console and play with me.", föreslog jag. Han gjorde utan tvekan som jag sa och i flera timmar satt vi och spelade, precis som förr. Faktum var att spela playstation ingick inte i Collins värld då han ansåg sig själv som för 'stilig' för sådant ohyffsat. Istället var fester, supa och ligga något som stog högt på listan i hans värld. En sak jag kanske inte heller var så nöjd med i mitt förhållande. FIFA hade jag i varje fall inte varit utan då mina fem jobbarkollegor är helt besatt av det spelet, något som gett mig chanser att bli bättre på det och ja, övning ger verkligen färdighet då jag vann över Collin med 6-4. 

"Well done, pumpkin. The boy who learned you that would be proud.", skrattade han och en lätt rodnad spred sig över mina kinder. Faktum var att det faktiskt var Louis som lärt mig de alla olika knepen som jag den kvällen körde med. Luke kommenterade som tur var inte mina kinder som han alltid brukade, som tur var. Men jag såg på honom att han hade något i sina tankar, något jag förmodligen aldrig skulle få reda på. 

---

Såå, kapitel 9 här, lite längre än vanligt kanske?! Vad har ni fått för uppfattningar om Collin nu? kan lova att mer kommer de om honom senare ;)

Kommentera så länge, tills nästa kap kommer! :) ingen aning om när det blir, har en rätt så fullspäckad vecka med massa prov, nobelfest i skolan och stå på en marknad till klassen, men ska försöka hinna med att skriva lite också!

Jag blev nästan lite besviken när inte Katie lät mig fortsätta prata. Hennes talang var inget hon egentligen behövde dölja och det gjorde mig lite ledsen att hon faktiskt skämdes så över sig själv, speciellt att hon inte ens vågade berätta sanningen för sin egna pojkvän, som dessutom såg väldigt seriös, stilig och samtidigt konstig ut på något sätt. Jag hade aldrig sett honom på nära håll, utan på sikt tidigare. Men nu såg jag hur hans skäggstubb stack fram och hur hans svarta hår verkligen framhävde hans gröna, glittriga ögon. Jag förstod verkligen vad Katie hade fallit för hos denna grabb. 

"Yeah, thank you for the help, Katie.", spelade jag med och gav med mig ett falskt leende. Eftersom Collin inte såg ut att vara på skämthumör så tog jag min jacka som hängde på väggen bredvid mig innan jag gick lite närmare kärleksparet. Hon nickade till svar och jag fortsatte hastigt. "I have to go. I'm free this weekend but it was really nice that you helped me. See you around?", dom båda flyttade sig från dörren som jag snabbt öppnade, fortfarande med blicken fäst vid Katelyn. Skulle jag vara ärlig så tyckte jag att jag såg en besvikelse i hennes runda två ögon, jag ville inte lämna henne då jag varken fick säga det jag ville ha sagt tidigare idag eller för att jag då över huvud taget inte hade något att göra. 

"Yes, see you on monday, Louis.", konstaterade hon och tryckte sig närmare Collin. Jag log och gick ut i det skinande sommarvädret. Det var nästan inga människor ute så jag bestämde mig för att strunta i att ta taxin hem till Harry för att istället ta mig en liten runda på egen hand, även om jag hade tillbringat mycket till i Manchester igenom Eleanor så hade jag aldrig varit i denna del av staden, så det vore skönt att bara se lite mer. 

 

"Hello?", en igenkänd röst ekade så fort jag kommit in innanför dörren till det stora huset som till hörde Harry. Med antal skor i hallen så kunde jag uppskatta att det endast var Harry hemma då det också bara var hans röst som hörts. Jag sparkade av mig mina Vans och gick vidare in till köket där det doftade mat. "Oh, there you are Lou. Where have you been?", frågade han när jag slog mig ner på en köksstol. 

"Nowhere.", mumlade jag fram. Jag kände mig faktiskt ganska så nere, varför hade jag ingen aning om, men efter att ha sett Katelyn tillsammans med hennes pojkvän tidigare idag så hade jag en konstig känsla inom mig. Jag och Katie kände varandra väldigt bra nu och hade kommit överens från första stund, kunde man ens säga att jag var svartsjuk? jag ruskade på huvudet och tittade upp på Harry som tittade med sina gröna ögon mot mig samtidigt som flera rynkor bildats i hans panna. 

"Where is the other?", frågade jag förvirrat och tittade mig omkring. Harry ryckte på axlarna och vände sig mot spisen igen där han höll på att laga någon gryta. 

"Girlfriends.", suckade han bara och flinade lite för sig själv. Jag nickade  och drog efter andan lite jag med. Jag skulle just fråga vart Niall befann sig då Harry fortsatte snabbt, som om han läst mina tankar. "Niall went out with some friends and should be gone until midnight I think.", pratade han på och jag tog ointressant in vad han sa. Jag kom att tänka på El, det var dagar som dessa jag tagit första bästa flyg till henne för att umgås och bara vara, men den tiden var förbi nu, för längesen. 

"So, Louis.. It's a night for ourselves. What are the plans?", frågade Harry uppmuntrande då han förmodligen tydligt sett att något var fel. Kände jag Harry rätt så ville han helst inte sitta hemma en lördagskväll som denna, men samtidigt visste vi att om vi gick ut tillsammans och visade oss på stan så skulle fansen bli hysteriska, dels för att det var vi och dels för att det just var Larry Stylinson. Jag suckade tröttsamt och la huvudet i ena handen.

"I don't know, Haz. You don't want to be home tonight, do you?", han tittade nedstämt på mig och sedan log han lite. Jag var egentligen inte heller på sånt stort partyhumör just nu, kalla mig deppig, för det var precis det jag var. Otroligt tråkig och jag förstod inte ens hur Harry orkade vistas i samma rum som mig då jag under de två månaderna faktiskt bara varit nere. 

"Watch a movie with massive candy with my bro sounds like a good plan, don't you mind?", Harry tittade hoppfullt på mig medans han slog sig ner på stolen mitt emot. Jag sprack genast upp i ett litet större, äktare leende denna gång och Harrys idé var verkligen bra. Han visste precis hur han skulle få mig på bättre humör bara genom att säga rätt saker. 

"Good idea, Styles.", sa jag uppmuntrande och ställde mig upp. Den krullhåriga grabben mitt emot mig gjorde lika medans han gick mot spisen där grytan verkade koka för fullt. 

"But first, we will eat. Mom told me a new recept I should test and I did.", skrattade han och ställde fram den liknande kaloppsgrytan på bordet. Jag gick fram till skåpet, tog fram tallrikar och började duka fram allting. En kväll som denna kanske inte skulle bli så hemsk i alla fall. 

"Great.", log jag och slog mig hungrigt ner på stolen jag för några minuter sedan suttit på. Jag plockade ivrigt åt mig två potatisar och hällde sedan över såsen och köttet över den rykande potatisen. 

"You wanna tell me what's going on between you and Katie?", jag tittade upp från tallriken och möttes av en flinande Harry. Den killen visste verkligen hur han skulle göra för att få veta saker. Men hur kunde han vetat om Katie? det var väl inte så att jag gillade henne och sånt, jag bara.. Tyckte om henne väldigt mycket. 

"She has a boyfriend, so no.", svarade jag kort och högg in på maten, som smakade otroligt bra i min mun. Harry brast ut i ett skratt som gjorde att hela jag tittade som ett frågeteckan på honom.

"No shit, you like her, am I wrong?", jag suckade och kunde nästan inte hålla mig ifrån att flina jag heller. 

"I don't think I do.. I mean, she has everything I always expected on a girl. She' funny, cute, shy and everything like that.. But of course she has a boyfriend, all the perfect girls have!", Harry sträckte ut sin arm över bordet och la en beskyddande hand på min axel. 

"She seems like you too, mate. Just wait. When we talk about him, she looks very insecure actually, he can't be that perfect as he looks like.", han log ett säkert leende medans han tog en tugga av sin hårdmacka. Harry om någon visste saker om kärlek, så jag tvekade inte en sekund på att han hade fel, jag menar.. Något borde ju Collin dölja i alla fall? "Eat your food now fatass.. I wanna see a film soon, please.", skrattade Harry skämtsamt, något som också fick mig att avsluta mina tankar och fokusera lite på min mat istället. 

 

"No, Harry. We have seen it like hundred times only this year.. Why you always want to se The Notebook or Love actually? can't we watch a funny one once?", sa jag lite halvt retsamt samtidigt som jag var väldigt seriös. Harrys två kärleksfilmer till hans favoriter hade både jag och dom andra fått sett med honom i alla fall tio gånger var. Han skrattade lite och skakade på huvudet. 

"This one seem funny, Grown Ups 2!", han bläddrade igenom på TVn och tittade lite glatt på mig. Jag hade ju faktiskt sett 1an av den filmen och tyckt att den varit ruskigt bra, därför så tvekade jag inte en sekund på att få se uppföljaren. Jag bekräftade Harrys fråga så att han bara sekunden senare klickade in på 'hyr film', och sedan var det bara att luta sig tillbaka och titta. 

 

Det var mitt i filmen och Harry hade redan somnat. Den var strax efter sju på kvällen så att sova nu var inte speciellt ett bra förslag. Men jag lät honom sova i alla fall, det hade varit fyra tuffa veckor för oss och det här var egentligen våran första riktiga lediga helg, alla andra hade bestått av inspelningar och intervjuer, så jag förstod att han var trött. Det dröjde dock inte länge förrän min telefon plingade till i fickan, jag var snabb med att dra ner handen i mina mjukisbyxor för att nyfiket titta vem det var som velat något, till min besvikelse och chock var det någon jag inte pratat med under flera veckors tid nu, min ex flickvän som envisats om att 'fortsätta vara vänner'.

 

From: Eleanor Calder

 

Det senaste fyra veckorna hade varit otroligt händelserika. Jobbet med mina nyblivna bästa vänner gick väldigt bra och jag kände mig verkligen som en i gänget omkring deras närhet, mycket tack vare Louis som nog var den jag stod närmast av alla fem. Veronica hade lämnat huset utan någon som helst förvarning och lämnat mig som vanligt hemma i det tomma huset. Min syster hade vägrat att berättat vad det var för fel med Collin, men en sak jag visste va i alla fall att han inte var gillad ifrån hennes sida. Patricia, Jonathan och Luke var som vanligt där när jag behövde dom och ingenting var egentligen förändrat, den enda skillnaden var nog att för fyra veckor sedan var jag en blyg, osäker och okysst singel tjej. Blyg och osäker var jag i och för sig fortfarande, men okysst och singel skulle man nog inte säga att jag var vid det här laget. Jag och Collin hade under några veckors tid träffats och trivts i varandras sällskap, något Patricia självklart varit väldigt stolt över då det var hennes förtjänst att vi lärt känna varandra från första början, och visst hade hon rätten till att vara glad, jag dömde henne inte. Något jag däremot behållt var min stolthet till min oskuld. Redan vid tidig ålder förklarade min mor om för oss att vara rädd om den och att den första gången skulle vara speciell, med Collin kändes det inte rätt helt enkelt, inte än. Om det var för att det just var för att det var han eller att jag helt enkelt inte var redo ännu visste jag inte. 

 

Både grabbarna och jag hade ikväll en ledig helg att se fram emot. Två veckors jobb som hade hållt till i London med intervjuer, musikvideon och andra evenemang så förtjänade vi verkligen denna välbehövliga helgen. Det hade dock varit en upplevelse att se hur dom jobbade när de inte var i studion, det var till min förvåning ingen skillnad ändå då dom var precis lika galna som vanligt - oavsett vart dom befann sig. 

För första gången under min jobbtid tillsammans med One Direction så kunde jag öppna dörren in till studion utan att möta två stora, läskiga män framför mig. Dom var vanligtvis väldigt trevliga, ingen snack om saken. Men just nu behövde jag tiden för mig själv och få göra det jag älskade i min ensamhet - sjunga. 

Beviset att jag var ensam i huset var ju just att vakterna inte befann sig på sin plats, där inge vakter fanns, fanns inte killarna. Så enkelt var det.

Jag gick långsamt emot rummet där gitarrer, pianon, baser, trummor och andra instrument och tillbehör befann sig och genast slog jag mig ner på min plats som under tiden vi jobbade var Nialls lilla rastplats. 

Idag hade jag faktiskt inte orkat göra någonting alls med mig själv. Håret var som en enda röra även om lockarna var där dom skulle. Jag hade en gammal t-shirt och ovanpå en slapp skjorta. Sedan hade jag mina korta skorts som underlättade en hel del då solen låg på ut över Manchester. 

Jag tog upp gitarren som var på vänster om mig och slog in några akord, sedan började jag sjunga på en gammal favorit, 'How to save a life' med The Fray och stängde ute allt och alla, nu fanns det bara jag, gitarren och sången. 

 

 "Can I look like this?", frågade jag och snurrade några varv i spegeln så klänningen fladdrade upp i luften. Egentligen hade jag inte gjort något avanserat med mig idag heller, klänningen på min kropp var en klänning jag haft i flera månader men aldrig använt, håret var lockigt och mina läppar var röda. På skorna hade jag ett par svarta klackskor som jag också sällan använde, men skulle jag vara ärlig så tyckte jag att jag såg helt okej ut ändå, detta skulle förmodligen bara vara en engångsdejt ändå så. 

"You looks like a rock princess.", konstaterade Patricia. Jag log ett brett leende medans jag tittade på henne genom spegeln och sedan nickade jag, ja detta fick duga. "Katelyn Ross, you have got a new message.", flinade hon när hon retsamt höll upp mobilen i sin hand. Jag vände mig snabbt om och grabbade tag i min telefon i hennes hand när jag ivrigt tittade på displayen, jag blev faktiskt en aning förvånad när det inte var någon annan än Louis Tomlinson som smsat mig. 

 

From: Louis :) 

 

Jag tittade storögt på smset innan jag trippade så snabbt jag kunde ner för trappan med höga klackar på fötterna. Jag röck åt mig min handväska och letade igenom alla papper, precis som Louis sagt så låg hans lyrics papper i mina papper och mitt egna schema låg inte bland den gigantiska högen. Jag suckade och tog upp mobilen i BHn. 

 

To: Louis :)

 

Som jag trott så svarade Louis nästan med en gång, han sade att han var påväg. Istället för att svara på det så började jag rensa lite i mina papper för att granska om det inte var någon av de andra grabbarna så råkat fått några av mina andra papper med sig, men vad jag såg då så verkade allt vaa på sin plats, förutom mitt och Louis lilla felsteg. 

Fem minuter senare ringde det på dörren och jag såg igenom de stora glaset som fanns i den gigantiska dörren att det var den brunhåriga killen. Jag öppnade dörren och lät han kliva in. Denna gång var han inte lika fräsch som vanligt utan nu luktade han svett och håret var åt alla håll, ändå såg han otroligt attraktiv ut och det gjorde att jag bara ville slå mig själv. I handen höll han en fotboll och i den andra så höll han i ett papper som jag antog var mitt schema. Vi bytte papper och småpratade lite innan han sedan skulle till att åka vidare hem till sig. 

"I just have to say this..", började Louis och betraktade mig noga. "You're very pretty tonight. Your date would be proud to visit out with you.", hans kommentar fick mig riktigt generad. Jag var inte alls van med att ta emot komplimanger på det sättet, men samtidigt så gillade jag det. Jag älskade att Louis var ärlig och vågade säga som han gjorde. 

"Thank you, Louis.", sa jag och log mot honom. Han vinkade hej då innan han slog igen dörren och gick emot sin svarta bil som var utanför tomten. 

"He's really kind to be famous.", ropade Patricia ifrån badrummet. Jag antog att hon hört allting. Jag skrattade lite lustigt och skakade på huvudet, aldrig kunde man hålla något hemligt för den bruden inte. 

"Just because he's famous dosen't mean he's a nice person, huh?", sa jag och la armarna i kors. Hon skrattade och fortsatte att plocka sina ögonbryn.

"Yeah, you're right.", svarade hon bara. Mer hann vi inte säga förrän det plingade på dörren än en gång. Nu visste jag att det det var dags, jag tog ett djupt andetag innan jag vände mig om för att gå mot dörren igen. 

Igenom glaset så kunde jag se hur han hade kavaj, svart fixat håret med ton av vax och verkade faktiskt vara personen som skröt ganska så mycket. Jag var inte säker, men jag hade alltid haft förmågan att döma folk innan jag riktigt kände dom, men jag hade också ofta rätt i mitt tänkande många gånger. 

"Hi, Katie. Nice to meet you.", sa han när jag öppnade dörren. Han log ett leende som faktiskt var ganska gulligt och han såg inte helt dålig ut faktiskt. "Nice house, it's like mine. I've also a big one.", kontrade han med ett litet flin. Jag himlade med ögonen och kom att tänka på min tidigare tanke - skrytsam. Något han redan verkade vara innan vi ens sagt hej. 

"Yeah, shall we go?", frågade jag och tog min handväska. Han nickade och sträckte ut sin hand. För att inte verka ointresserad tog jag emot handen och hand i hand gick vi emot hans röda, stora bil. 

---

Hur kommer dejten bli? Lyckad? Om hon börjat få känslor för henne, tror ni det kommer bli något drama mellan Louis och Katie? dom är ju dock inte tillsammans, men kanske kommer detta bara föra dem närmare varandra? ;) well, jag har planer mina vänner. 

Märkte också hur mycket bilder det blev i denna del.. Var det FÖR mycket? ska jag kanske minska lite på bilderna? Kommentera vad ni tycker och era åsikter, det uppskattas verkligen! Kram på er alla :)

Det var rätt så trist hemma då jag faktiskt var ensam hemma i vårat trevåningshus. Som jag nämnt tidigare så brukade det vara städerskor hos oss ibland, dom höll mig ju på något sätt sällskap, trots att vi nästan aldrig sa ett ord till varandra. Men inte ens dom jobbade idag och jag var ensammare än någonsin, inte ens Victoria var hemma, men det hade jag ju inte förväntat mig heller. Skulle jag våga ringa hit Patricia? eller kanske Luke eller Jonathan? nja.. Då var nog det första förslaget nog bäst, i alla fall när jag visste att grabbarna aldrig skulle kommit över då det jobbade imorgon och klockan var ju faktiskt halv tio på kvällen. Hela kvällen hade jag tillbringat tillsammans med Louis på Starbucks, det hade faktiskt varit väldigt roligt.

Plötsligt plingade min telefon till och skärmen lös upp det mörka vardagsrummet. Jag log när jag insåg att det var Pat, kanske hade hon tänk samma tanke som mig? jag drog fingret tvärs över skärmen för att titta på meddelandet hon nyss sändit mig.

 

 

From: Patiiii <3 

 

Jag log åt smset och gladdes faktiskt för första gången åt att hon bråkat med sin mamma. Jag skulle därför inte behöva sova ensam och dessutom att hon ledig imorgon gjorde det så mycket roligare. Jag däremot, var ju inte ledig. Men jag visste att jag i alla fall skulle sluta lite tidigare än idag faktiskt. 

Jag skickade snabbt iväg ett svar där jag sa till henne att hon alltid var välkommen hit, inom några sekunder fick jag då svar att hon snart skulle komma över. Jag skakade lyckligt på huvudet innan jag gick in till badrummet och tappade upp vattnet i vårat badkar, jag kände på mig att både jag och Pat behövde ett bad efter en dag som denna. 

 

Tio minuter senare ringde det på ytterdörren. Naken som jag var slet jag fort åt mig min lila morgonrock innan jag trippade ut från badrummet, vidare in till hallen där jag möttes av en brunett som stod och knöt av sig sina blåa converse. 

"Hi beautiful.", skrattade jag och gick emot henne. Vi möttes i en kram innan jag backade och märkte hur hon tittade på min klädsel. Med leendet hon bildade på hennes läppar så förstod jag att hon visste vad jag hade planerat. 

"I see it's bathtime!", flinade hon och tittade menande mot min morgonrock. Jag nickade instämmande och krokade min högra arm i hennes vänstra och tillsammans gick vi in till badrummet. Det dröjde inte länge förrän vi satt mitt emot varandra i ett varmt vatten fullt med skum i och bara pratade om allt, Patricias bråk med hennes mamma och sedan kom vi in på One Direction. 

 

"I'm actually very jealous on you.", började Patricia och lekte lite med skummet som var ovanför våra kroppar. Att visa sig oklädd var aldrig något jag skämts för i min bästa väns närhet, vi såg det inte som något pinsamt alls då vi ansåg att vi känt varandra så länge att vi visste ju allt om varandra. Dessutom såg vi ju i princip lika dana ut båda två, så det gjorde ju ingenting. Jag himlade dock åt hennes synpunkt då vi haft denna diskution så många gånger tidigare. "I mean.. First you work with Ed Sheeran, later other famous people like Miley Cyrus and Rihanna. Do you understand how cool it is?"

"Yeah, yeah.. It's pretty cool.", mumade jag och höjde diskret på ögonbrynen medans min blick var fäst på ett ljus som var bredvid min brunhåriga vän. Jag älskade henne verkligen, det gjorde jag och jag skulle göra allt för att hon skulle få träffa sina idoler så gott det gick och så mycket jag kunde, vilket hon också fått gjort tack vare mig. Hon har ju träffat Justin Bieber ett antal gånger om jag skulle vara den som var den. Jag gillade dock ändå inte att prata om detta ämnet då jag inte alls ville bli påmind om att ha en rik familj med igenkända föräldrar över hela världen. 

"Do you know what?", började hon sedan och sparkade till hennes fot med min ena höft. "I have an idea.", flinade hon och nickade på huvudet. Jag lät henne fortsätta samtidigt som jag ganska så ointressant lyssnade på vad hon hade att säga. "You need a boy in your life as not is your dad. Maybe I can help you with that, I know a boy who's perfect for.."

"We have tried the whole 'daiting thing' before, Pat. It doesn't working. I'm not ready for a relationship as well.", klagade jag och la händerna för ögonen. Det här med att Patricia ville få ihop mig med någon av hennes polare var inte riktigt första gången och vi alla inom min vänkrets visste nog hur det slutade, inte bra med andra ord. "I'm not the relationship person either. No one wants a shy girl like me, Pat.", suckade jag sedan.

"Stop saying that, Katie. Oh, god.. Open your eyes and realize that everyone wants you. When we're out for shopping, every single boy is looking after you.. Didn't you see? please give this boy a chance. His name is Collin and are really kind.", log hon och kickade mig lite löst med hennes fot på sidan av min rumpa. Något i hennes ord fick min mun att säga något jag troligen sedan skulle ångra.

"Okay.. I'll give it a try."

---

Såå.. Katelyn och Collin alltså? ;) 

KOMMENTERA :D 

 

'Lära känna varandra'- tiden var över och det var dax att jobba. Att få jobba med Katelyn såg jag verkligen fram emot, trots att hon var blyg och kanske lite tillbakadragen ibland så var hon verkligen rolig och snäll. Hon kunde det hon gjorde och visste vad hon höll på med, det märktes att hon fått varit med hennes föräldrar under hennes uppväxt.

Stämningen mellan oss hade sjunkit ganska rejält när Katie hade frågat frågan om vilka som hade ett förhållande, vi dömde henne inte, hon kunde ju inte veta, men vi andra visste ju att Eleanor och Louis hade gjort slut för bara två månader sedan, något som Louis fortfarande jobbade sig igenom, det verkade dock gå åt bättringsvägen och han grät sig inte till söms längre. Det hade varit tufft för oss andra också, men det blev bättre och bättre. Som tur var så hade de slutat som väldigt bra vänner, enligt han själv. Något som gladde mig då vi alla andra var väldigt bra vän med El. 

"Okay guys, about four hour ago you have an important interview in London. So let's go, a taxi waiting for you outside now, he will drive you to the airport.", sa hon och pekade med fingret mot dörren. Jag reste mig direkt upp och blev faktiskt lite glad, vi skulle tillbringa så mycket tid i Manchester dessa två åren eftersom studion och allting fanns där och visste skulle det bli kul att få vara i denna stad ett tag, men jag kunde ändå inte låta bli att glädjas av att få komma tillbaka till London igen. 

"Good luck now guys!", sa hon när hon sedan ställde sig lutande mot dörren. Vi alla vände oss förvånat bak och tittade på henne. Hon hade ett leende på läpparna och ja, hon var långt ifrån ful, väldigt snäll och otroligt gullig. Hon verkade dock inte som min typ av tjej, något sa mig att hon och Louis skulle kunna få mycket roligt ihop, men vad visste jag? jag var ingen kärleksexpert precis. 

"Aren't you going with us?", frågade Liam chockat och tittade på klockan medans vi såg igenom fönstret att en taxi stod utanför byggnaden. Hon skakade på huvudet och la en hårslinga bakom örat. 

"Maybe next time, see you later and have fun on your interview.", sa hon innan hon gick vidare till rummet igen. Vi tittade förvirrat på varandra innan vi öppnade ytterdörren och kom ut i den varma sommarvärmen. Det var dagar som dessa man helst inte ville tillbringa sin tid inomhus, men det var såhär mitt liv var nu även om jag hellre ville tillbringa dagen vid stranden. 

 

"Yeah boys, what do you think about our new workmate?", frågade jag nyfiket och tittade bak på killarna. Zayn satt i ensam i skuffen på stolen där men han kunde ändå vara med i samtalet såklart. Jag såg hur alla killarna sken upp och jag förstod att de höll med mig, hon var bra och vi verkade komma bra överens med henne. 

"Well.. She's really calm and seems not like a big fan actually, but she's really nice.", svarade Liam enkelt och Zayn nickade lite enkelt ifrån bakluckan. 

"Ah, she is very kind and shy.. Cute actually, it will be fun to work with her.", log Louis och nickade. Jag höll med och väntade på Harrys kommentar, han själv satt med ett roat flin och sneglade lite på Louis.

"It will be hard to keep away from her. She's literally hot, guys! did you see the bum, huh?", flinade han och satte fram händerna framför honom. Jag hade lätt slagit till den brunhåria krulltotten om jag satt bredvid honom men det gjorde Louis så bra själv. 

"Harold, shut up. She might be hot and stuff, but remember.. Just work!", varnade han och tittade allvarligt på Harry som log underhållande mot oss. 

"I'm kidding broes, calm. She's all yours, Louis!", skrattade han och jag kunde nu se på Louis ansiktsyttryck hur han blev förvirrad. Det var dock bara han som inte verkade fatta, men vi alla hade sätt hur de båda tittade på varandra. Kanske hade det blivit kärlek vid första ögonkastet för deras del? jag var i alla fall glad över att jag inte var den enda som märkt hur Katie och Louis tittat på varandra, det verkade inte vara en inbillning ifrån mig trots allt.

"I don't know what you're talking about, Harry. Just keep quiet, please.", mumlade han och försökte hålla skrattet inne. Jag vände mig om till så blicken var fäst vid vägen igen. Ja.. Det här skulle nog bli bra det här och jag var glad att vi bytte mangement. 

---

Yepp, killarna är med och har ni listat ut vem det kommer att handla om? ;) Kan även spoila lite att nu i början kommer inga bli tillsammans - direkt liksom. Utan de utvecklas med tiden.. ;) kanske.. 

NÅGON SOM HÖRT MIDNIGHT MEMORIES?! HAR FANGIRLAT ÅT ALBUMET HELA DAGEN ÄR SÅ HIMLA GLAD! VILKEN LÅT ÄR ERAN BÄSTA? ;) personligen älskade jag alla men Midnight Memories, Diana och Strong har blivit några av favoriterna.. Dock är jag en typ av person som byter hela tiden så om någon vecka är de väl några andra favoriter ;)