take chances, chapter 3

Tidigare;

"I'm kidding broes, calm. She's all yours, Louis!", skrattade han och jag kunde nu se på Louis ansiktsyttryck hur han blev förvirrad. Det var dock bara han som inte verkade fatta, men vi alla hade sätt hur de båda tittade på varandra. Kanske hade det blivit kärlek vid första ögonkastet för deras del? jag var i alla fall glad över att jag inte var den enda som märkt hur Katie och Louis tittat på varandra, det verkade inte vara en inbillning ifrån mig trots allt.

"I don't know what you're talking about, Harry. Just keep quiet, please.", mumlade han och försökte hålla skrattet inne. Jag vände mig om till så blicken var fäst vid vägen igen. Ja.. Det här skulle nog bli bra det här och jag var glad att vi bytte mangement. 

---

 

Jobbdagen för mig var över och killarnas intervju i London hade gått bra, i varje fall vad jag hade sett på TVn. Efter att det åkt så hade jag ringt mamma och berättat hur det gått. Jag hade även passat på att fråga lite frågor angående alla olika papperna. 

Vad jag förstått på mamma så skulle flyget från London hit tillbaka igen gå direkt efter intervjun och därmed vara tillbaka redan ikväll, jag hade även hört ifrån Paul - som tagit mitt nummer innan dom åkt iväg - att allt gått bra och att de satt på planet påväg hem nu. Trots att jag skulle vara deras 'medhjälpare' och 'assistent' just nu så hade jag ändå fått ansvaret att styra över dessa killar, som en chef. Vilket jag något så när inte visste hur man gjorde, men jag tyckte allt gått vägen hittills i alla fall, ärligt talat såg jag fram emot morgondagen då jag skulle få spendera ännu en förmiddag med One Direction killarna. Jag skulle just till att låsa och släcka lamporna när min mobil plingar till i bakfickan, med ett hopp om att det var Patricia som ville göra något ikväll tog jag snabbt upp den och läste på den lysande displayen, vem det var ifrån skulle jag nog antagligen bara få reda på om jag klickade upp hela smset då jag inte hade denna kontakt i min telefonlista. 

 

From: Unknown

Hiii there :) We're back to Manchester and had a lovely time in London. We're living in Harrys house here but the lads is a bit lazy after today but I wonder if you wanna catch up? like go on starbucks or something? I don't have so many friends here in the city and I wanna do something. Replay when you get time :) /Louis

 

Jag blev faktiskt chockad över att Louis nyss hade smsat mig. Hur hade han ens fått mitt nummer? hur som helst så hade jag inget annat för mig ikväll så varför inte? klockan var än så länge bara sju så jag fann inget intressantare att göra. Jag tillbringade hellre min kväll tillsammans med Louis än att vara ensam i mitt stora hus, även om det kändes en aning konstigt med tanke på att vi inte alls känner varandra så bra än. Kanske var det en av anledningarna att han frågade om jag ville ses? utan tvekan klickade jag in ett svar som jag fick svar på inom några få sekunder. 

 

To: Louis :) 

I'd love to hang out. I'm still in the studio but I'll be home soon. See ya at starbucks about fifteen minutes? :) 

 

From: Louis :) 

No way. I have a car, I'll pick you up. Stay there you are :D see you soon /L

 

Oj, det var lättare än jag trodde de där. Då slapp jag även ta taxin. Det gladde mig faktiskt att killarna verkade gilla mig, i alla fall en av dom. För jag menar, varför skulle Louis vilja ses om han inte verkade tycka om mig? jag hade i varje fall lyckats med min insats idag tyckte jag och killarna var precis som jag trott, väldigt omtänksamma. Att jag nu däremot skulle bli hämtad av Louis var inget som stod i schemat för kvällen, men jag klagade inte. Hellre umgås och lära känna Louis än att vara ensam hemma. 

 

Bara åtta minuter senare stod en svart Range Rover utanför studion, snabbt trallade jag ut och gick emot bilen. Jag kunde dock inte se någon människa då rutorna var tonade, men när jag just stod bredvid bilen för att öppna den så hörde jag ett ljud som verkade komma ifrån fönstret, och visst var det rutan som åkte ner. Personen i bilen syntes då och innuti satt grabben jag trodde, Louis. 

"Hi Katie! Jump in.", säger han glatt. Utan några som helst ord ifrån mig så öppnade jag dörren, slog mig ner på sätet bredvid Louis och granskade honom lite noggrannare. Han verkade vara nyduschad och hade ett par helt andra kläder på sig än vad han hade tidigare idag. Jag däremot hade samma kläder som tidigare och fräsch var jag nog långt ifrån. 

"I'm glad you texted me, now I don't have to be alone.. But, how did you got my number?", jag tittade förvånat på Louis som gav med dig ett roat flin. Jag himlade med ögonen och riktade blicken mot vägen istället för på den otroligt attraktiva killen bredvid mig. 

"It stood in our schudule you gave us lately.", förklarade han. Lättsamt och enkelt, precis som hela han verkade vara. En riktig lirare med andra ord. "So, what do you wanna do?", frågade han efter en liten stunds tystnad. Det märktes på han att han dels var nyfiken på vad jag ville göra, men också för att lätta upp stämningen lite. Det var ju trots allt första dagen vi träffades idag, men det kunde ju aldrig vara fel att lära känna en kille man faktiskt skulle jobba med ett tag framöver, lite bättre. 

"I don't know. I haven't eat something yet but I'm also not so hungry actually. What about just a coffe at starbucks?", föreslog jag med ett leende riktat mot Louis som fortfarande satt med blicken fokuserad på vägen. Även om han inte tittade direkt på mig så såg jag hur han sneglade samtidigt som även hans mungipor ökade i längden. 

"Sound like a perfect plan.", nickade han sedan belåtet när han efter en stund kommit av sig ifrån att säga något. 

 

Efter ett bara tio minuters bilresa var vi framme vid det berömda cafféet vid sidan av centrumet. Under bilturen hade vi inte sagt så mycket alls om jag skulle vara ärligt, det hade inte blivit pinsamt, det var mest brist på saker att prata om, i alla fall ifrån min sida. 

"Do you come?", frågade min nu mera kollega medans han la sin hand på dörren som ett tecken på att vi skulle gå ut. Jag nickade bekräftat och följde hans exempel, vi båda hoppade ut ur bilen och slog igen dörren nästan samtidigt. "So, what have you done today?", hans fråga kom alldeles perfekt in på situationen som nu började bli väldigt jobbigt tyst, glatt berättade jag vad jag hade ägnat mig åt hela dagen och intresserat lyssnade Louis. 

"With other words.. I haven't done anything really good today.", fnittrade jag medans jag öppnade dörren in till cafféet. Louis småskrattade lite för sig själv innan vi tittade oss omkring i det mysiga lilla rummet efter platser, det fanns ganska så många lediga bord för att vara i Manchester, men också var ju klockan faktiskt halv åtta, vanligtvis valde man nog inte att gå och fika så sent på kvällen. Jag log åt tanken medans jag vände blicken mot Louis som såg väldigt angeläget på den stora menyn som satt ovanför kassan, när han sedan verkade ha bestämt sig så tittade han godhjärtat på mig med ett leende som gick rakt in i hjärtat. Wow, den grabben visste hur man skulle få tjejer på fall. Inte så att jag alls gillade Louis på det sättet då jag knappt kände honom, men jag skulle ljuga om jag sade att han inte var snygg, för gosh.. 

"Tell me what you want and then take a seat. I can buy for us.", föreslog han och fortsatte med sitt leende mot mig. Jag tittade förvirrat på honom och skakade på huvudet. 

"Yeah, sure..", svarade jag tillslut och tog fram handväskan där min plånbok skulle ligga. Jag hann dock bara visa den ovanför väskan när jag kände en varm hand på min. Jag tittade upp och mötte Louis blick, hans ansikte var närmare än vad jag trott och när han själv insåg hur nära vi stod så harklade han sig medans han backade några steg. 

"I'll pay for us both.. Take a table and I'll be there.", sa han nonchalant. Jag märkte hur han gärna ville glömma den lilla pinsamma närheten vi fick för några sekunder sedan. Jag fnissade lite men protesterade genom att återigen ta upp min plånbok, han skulle inte behöva betala åt mig. 

"It's really kind of you, but I'm supposed to pay my own order.. Don't you think?", frågade jag lite lättat och Louis började le igen, det där lugna leendet som bara spred av sig. När han sedan skakade på huvudet igen så insåg jag att det var lönlöst, han skulle inte ge sig ännu och eftersom jag inte orkade tjaffsa om det så fick han väl så gärna betala för mig om han ville. 

"And I bet you can it too, Katie. But I want to pay for us both, please let me?", bad han och nickade lite på huvudet. Jag himlade med ögonen innan jag nervöst gjorde någon gest med handen, något som blivit en vana när jag blivit nervöst. För jag var faktiskt inte alls van med att någon insisterade om att få betala för mig, oftast var det jag som fick ta summorna efter fikorna, så detta fick mig väldigt obekväm, men samtidigt var jag tacksam. 

"Thank you, Louis. Take a cup cake to me and then a cup of tea with blueberry taste.", han nickade förstårligt och ställde sig genast i kön. Jag gick mot ett bord längst bort lite bredvid ifrån fönstrerna, ett ganska så mörkt hörn men ändå mysigt. 

 

Louis slog sig ner på stolen bredvid mig med en bricka i handen. På den låg min muffins och min kopp med te, jag förvånades lite när jag såg att även Louis hade tagit precis lika, jag valde dock att inte kommentera det. Istället kände jag en enorm skuld till det som hände tidigare idag, det var ju faktiskt mitt fel att stämningen mellan oss allihopa rasat tidigare idag under vårat 'lära känna varandra' samtal. 

"I'm sorry, Louis.", suckade jag och doppade teet upp och ner i min kopp. "I didn't even knew what happend but I'm sorry about I destroyed out conversation lately, you know.. When I asked you boys for who's in a relatationship. I didn't thought it would mind you if I asked but it probably did and I feel so bad about it.", mumlade jag och kände hur ångesten kom över mig. Då harklade Louis sig en aning, dock vägrade jag möta hans fina blåa ögon. 

"Hey, Look at me Katie.", bad han med en ganska så mild men samtidigt hård röst, det var det stränga i hans röst som gjorde att jag följde hans ord. Hans läppar var i ett ganska frampressat leende medans hans ögon inte alls var långt ifrån att gråta. "I don't even know why I tell you this but it's obviously because I trust you..", började han och jag tog en snabb sipp av mitt te samtidigt som jag tittade på Louis som nu valde att veka undan blicken. "About two months ago, I was together with a girl, Eleanor. I was so damn in love with her and we were together in two years. But she couldn't handle the hate she got and her feelings went away, she said. I was sad in a few weeks and I still am because she means so much to me, two years just don't go away.", jag kände hur mina tårar bildades i mina ögon, varför visste jag inte. Eller jo, till en viss del. När någon jag brydde mig om mådde dåligt hade jag inte mage till att låta bli att släppa tårarna. Det var något jag alltid gjort. I detta tillfälle blev jag otroligt berörd av Louis lilla berättelse. Jag kunde dock inte själv sätta mig in i hans situation då jag aldrig haft något långvarit förhållande, men jag kunde se mig framför mig hur jobbigt han måste ha haft det dom senaste månaderna. 

"I hope you're fine and are on your way to be back.", försökte jag med. Något som verkade funka då Louis log oskyldigt mot mig. Det märktes att han helst inte ville prata om detta men det gladde mig att han ändå gjort det. 

"Yeah, yeah. I am. I'm half over her and we're still friends. I just miss the cuddling and you know.. Someone as just being there when you get home after a long day at the work.", även om jag egentligen inte alls visste om var han pratade om så nickade jag och låtsades förstå, jag ville inte att Louis skulle tro att jag var en loser som både var oskuld, okysst och egentligen inte var bra på något alls. Pussar på högstadiet hade det väl blivit, men det var mest korta sådanna, det blev aldrig liksom kyssar - med tungan så att säga. "And loving someone who doesn't love you back is like waiting on a ship at the airport.", suckade han och tog en tugga på sin muffins som ungeför var lika stor som hans hand. Jag fnissade lite när jag såg hur roligt det såg ut, i det ögonblicket märkte jag hur Louis slappnade av lite och kunde då släppa ämnet om sitt ex och istället fokusera på vad jag fnissade åt. 

"What?"

"Nothing.. It's just..", jag tog upp min lika stora muffins och insåg då att även min hand tillsammans med den där muffinsen såg väldigt liten ut. Louis brast då också upp i ett litet längre skratt innan han återigen tog en tugga på toppen. Jag gjorde lika och under en liten tystnad satt vi bara där och njöt av dn goda smaken som befann sig i våra munnar. 

"So..", Louis avbröt tystnaden - fortfarande med bakelsen i munnen. "You don't have a boyfriend and you don't do anything at your freetime?", frågade han nyfiket och höjde ögonbrynen. Skulle jag berätta att jag faktiskt ofta brukade gå till samma studio dom spelade in sina låtar i, och sjunga, spela piano och bara låta verkligheten försvinna ur mitt huvud? nej aldrig, vad skulle Louis tycka? om inte ens mamma och pappa visste, varför skulle Louis ens bry sig. 

"First of all, no I haven't a boyfriend. And no, I don't have a sparetime. I just.. Chillin' with my friends, go out for shopping and do girlythings like that.", skrattade jag och tittade på Louis som log och samtidigt, just då, tycktes jag tyda ett äkta leende på hans läppar, äntligen. 

"Are you going to tell your friends that you're with me right now? you know.. With the famous Louis Tomlinson from the biggest boyband in the world.", han blinkade med ena ögat och det gulliga leendet på hans läppar ändrades genast till ett stort flin. Jag hörde ironin i hans tonläge, därför gjorde jag ingen stor grej av det. Han var inte killen som skröt och var överdriven, därför så tyckte jag det var helt okej att orden kom ifrån just Louis. Jag gillade när han bjöd på sig själv och kunde även skämta om en sådan sak utan att låta spydig. 

"No shit.", skrattade jag och skakade på huvudet lite. Vi båda brast ut i ett skratt, utan att ens ha någon som helst aning om varför, men vi bara skrattade. Något som underlättade lite, det var skönt att kunna prata så enkelt med Louis, och resten av killarna också såklart. Men just Louis, ja.. Jag kände på mig att detta kunde bli en bra början på en underbar vänskap. 

---

Sådäär jaa!! ;) Som jag sagt, jag kommer nu låta de förbli vänskap mellan dom alla, men jag lovar att kärlek kommer med tiden! Precis som vanligt.. haha. 

Kommentera, vad tror ni om novellen hittills? :D

 

 

Jag Ä-L-S-K-A-R den! Du skriver så otroligt grymt bra att man läser om och om igen. :) Älskar att du tar med bilder och så, för då år man en tydligare bild i huvudet. Fortsätt som du gör och var stolt över dig själv! Kram Frida :)x

Novellen är bra! Jag är redan in love med den!!

Än en gång alla dina noveller är bara bäst! Jag hittade bloggen i lagom tid till denna novellen men imellan har jag läst det som går och se av evrything about you och lite på one way or another så bra!

Åh! Vad bra du skriver! Jag väntar spänt på nästa kapitel! 😊👌

Grymt kapitel like always! Du skulle inte vilja tänka dig att göra ett länkbyte med mig? Precis börjat om på nytt och skulle verkligen behöva lite läsare :)

Omg!! Såå braaa! Åter igen en jätte bra novell! Asså den är verkligen så bra! Känns som det kommer bli en favorit novell (eller ja alla är lika bra!) <3

OMG! Hur kan du göra såhär mot mig! Hur har du hjärta till att döda mig! Du måste seriöst sluta skriva så bra! Du dödar mig! Så jag är rädd att du måste börja skriva sämre. Kan inte vänta till nästa del!

Ska alla va kompisar? Undra hur det kommer bli?!:) Säkert bra, det blire alltdi när du gjort de:)

Helt underbar som alltid!

Så bra! Har haft ett oändligt stort leende på läpparna under hela kapitlet. Så avis på Katie ju, det skulle verkligen inte vara fel att tillbringa tid med Louis på Starbucks ;)x

Jättebra!