Allt var så otroligt overkligt bra just nu. Det hade gått två veckor från att ha kommit ut ur källaren och jag var redan på fötter ordentligt igen. Efter att alla i min omgivning insett hur mager jag faktiskt var efter bara två dagar utan mat så lämnade mormor, morfar och speciellt Liam inte mig utan att inte ha ätit något innan. Visst kändes det ganska onödigt och överdrivet men det var ju också ett bevis på att de brydde sig om mig. Arin, eller skulle jag säga 'pappa', och jag hade ett stelt samtal som inte varade längre än en halvtimme kvällen han och Liam hittat mig. Nog att det var ett ganska värdelöst samtal så var det betydelsefullt för mig då det var just dedär kassa samtalet som förde oss samman igen. Han åkte dock tillbaka hem till Wolverhampton dagen efter igen men han kom förbi för att krama mig hejdå vilket uppskattades från min sida. Sedan efter den dagen hade vi hållit kontakten på telefonen dagligen och jag kände riktigt att vi började bilda upp en gemenskap, en så kallad 'far och dotter gemenskap'. Det var nytt för både mig och han att kalla oss för 'pappa' och 'dotter' eftersom ingen av oss hade vetat av varandra förrän nu, men nog var det också en rolig upplevelse. Även om jag fortfarande inte kunde släppa att Arin och min mamma höll på med en massa skit i sin ungdom så försökte jag så gått det gick att undvika ämnet, även om vi faktiskt pratat om det över telefonen för bara någon dag sedan. Det var kul att prata 'minnen' med pappa jag inte ens varit med om, men det lilla jag hört så verkade det som att dom haft det bra tillsammans dom gånger de inte var påverkade. Även Lindsey verkade ha gett upp då hon varken kontaktat mig, Liam eller någon annan av bandmedlemmarna hittills och det gjorde mig lite lugn. Jag hade dock inte tvekat att gått fram till henne om jag såg henne på stan då jag faktiskt inte var ett dugg rädd för henne.

 

Idag var första dagen på dessa veckor som jag var ledig en hel dag från mitt jobb på Starbucks och självklart tillbringades den med min Liam. Hurvida vi var tillsammans än eller inte kunde jag inte riktigt avgöra, men som vi höll på så antog jag väl det. Vi hade inte precis pratat om just det än, men framtidsplaner hade däremot varit i våra tankar. Killarna i One Direction skulle om bara några dagar åka på sin Europaturné och för mig så var det blandade känslor inom det. Han skulle vara borta i flera veckor utan att jag skulle kunna ringa honom när jag ville, se honom varje dag eller ens prata med honom varje dag på grund av deras stressiga schema - nog för att Liam sagt att han alltid skulle ringa innan läggdags så tvekade jag på det då jag kunde ha förståelse för att han var trött efter timmar på scenen. Det var nytt för mig hela grejen men det var också såhär jag visste att konsekvenserna var och jag skulle kunna gå genom eld och vatten endast för att få kalla Liam för min. 

"You know where they would be?", frågade jag killen som höll hårt om min hand i sin stora. Jag såg mig omkring på den stora kullen mitt i London där vi bestämt att vi skulle möta Louis och Eleanor för lite shopping, men insåg att bland alla människor som gick förbi oss så skulle det vara omöjligt att se dom om de nu inte kom till platsen vi kommit överens om, men eftersom de klarligen inte var där än så var det självklart att dom fortfarande inte var på plats än. Jag slog mig ner på en vit slags vattenkran som fanns mitt på gågatan, kollade upp på Liam men märkte då redan hur han tittade på mig. Intensivt och kärleksfullt, precis som han alltid gjorde. Kort därefter tog han steget närmare och lade sina starka armar om mig så mitt huvud placerades vid hans bröst, jag skulle ljuga om jag sade att jag inte blev generad för visst blev jag det, speciellt när de flesta mäniskorna runt omkring oss tittade som aldrig förr. Som tur var så befann det sig vakter runt omkring oss som gjorde att vi fick lite mer space när vi gick. 

"I have no idea, sweetie. It's Louis Tomlinson we're talking about and he's such a dick, always late and confused.", skrattade han och skakade lite på huvudet, jag föll med i det och skulle just tillägga en kommentar när en röst bakom oss hördes, vi behövde inte ens se honom för att veta vilken glädjespridare vi hade bakom ryggen om oss.

"Who's a dick and confusing, Liam? Let us know.", med en retsam ton kom Louis med sin flickvän, som jag och andra sidan aldrig träffat, i handen och kollade med ett megaflin på oss båda som bara flackade blickarna mellan paret och varandra. "And Hey, Melinda. I heard what happened but I'm glad you're fine. It has been a while since we met now.", konstaterade han sedan, släppte taget om sin Eleanor och gav mig en tajt mysig kram som jag alltid fick av honom. Jag hälsade vänligt medan jag såg i ögonvrån hur Liam och Louis flickvän hälsade på varandra under samma omständigheter som jag gjorde med hennes pojkvän. 

"We haven't met one another before, right? Let me introduce myself, I'm Eleanor Calder but people call me El", den brunhåriga brunetten med det stora leendet kollade med sina tindrande ögon på mig och räckte ut sin hand. Genast kände jag hur avundsjukan bildades inom mig när jag såg på hennes utseende då hon var strålande vacker och fick direkta vibbar om att hon och jag skulle komma bra överens. 

"My name is Melinda Hennings, it's nice to meet you El!", svarade jag med ett blygt leende och skakade om hennes hand. Vi bytte snart tillbaka plats till den bredvid våra respektive och snabbt lade Liam över armen om mig. 

"So, what will we do first?", frågade Louis som nu tittat bort mot en av affärerna lite längre bort längs gatan. "I really want to go in there!", fortsatte han och pekade mot affären som sålde radiostyrda bilar, flygplan och andra så kallade 'killsaker'. Jag kollade på brunhåriga tjejen mitt emot mig och log smått när jag såg hur hon himlade med sina ögon. Därefter höjde jag blicken upp mot Liam som bara ryckte på axlarna. 

"I can go with you, Lou.", berättade han sedan och höjde ned huvudet så våra ögon möttes. "You and El may go to any shopping center if you want to?", innan jag ens hunnit tänka klart för att kunna insistera att vi alla kunde gå tillsammans så var den andra bruden helt övertygad om motsatsen. Glatt tog hon min arm i sin så vi gick armkrok och tog snabbt orden ur min mun.

"We will, Liam. You better get going now because it doesn't seems like you're going to be alone in there.", och precis som hon konstaterat så var det plötsligt väldigt många människor omkring just den butiken. Jag fnittrade till och det var sällan jag kände mig generad men det var något med den hela situationen som gjorde mig det just nu. Kanske var det att jag faktiskt började få en vän som inte var en kille? något var det i alla fall. 

"You okay with that?", frågade Liam lite oroligt medan han växlade blickarna mellan mig och Calder. Nervös över hur jag skulle bete mig nickade jag bara på huvudet. Det var inte så att jag aldrig varit med tjejer förut, det var mer att jag var rädd för att inte bli omtyckt av Eleanor, jag var helt enkelt orolig över vad som skulle ske härnäst. "Alright then, see you in a bit.", han gav mig en oväntad kyss på munnen innan han sedan tog klivet mot Louis som stod redo att trängas bland folkmassan som plötsligt samlats utanför butiken bara några meter ifrån oss, de mestadels var tjejer så egentligen fanns det ingen tvekan om att det var fans. 

 

Efter bara några minuter ensam med El så insåg jag att nervositeten inom mig var onödig. Denna tjejen Louis hittat var den mest rara och gulligaste person jag någonsin mött. Hon var varken dömande eller dramatisk och precis som mig så var hon som vilken tjej som helst. Vi klickade båda två tillsammans helt enkelt. Det var inte nog med trevligt att få lite ensamtid med Calder, det var också väldigt roligt. Hon var en sådan spontan och sprallig tjej att jag nästan kunde förstå varför killarna kallade henne som en kopia av Louis fast i en kvinnlig version. Vi hade varit inne i massor av affärer innan vi slutligen tog plats på en bänk mitt inne i John Lewis-huset, affärer som Victoria's Secret, Zara och Channel hade både jag och min nya vän kassar av. Det var verkligen skillnad på att shoppa tillsammans med någon än ensam, man fick ju garanterat en roligare stund när man var två. John hade alltid varit den som hängt med någon gång ibland men det var ju endast för att vara schysst, inte för att han hade något intresse för det. Men det var ju det sista man kunde säga om El då man märkte hur hennes sinne för kläder satt i hennes gener vilket kanske både hade sina för och nackdelar, men för mig bara fördelar. 

"How did you and Louis met?", frågade jag efter någon stund av tystnad. Människor for fram och tillbaka, in och ut från olika affärer. Det fick mig att le tafatt när jag insåg att de där precis varit jag och El innan vi suttit oss ned. 

"Through Harry actually. We had some friends in common.", förklarade hon vänligt och plockade upp sin telefon. Jag märkte direkt hur hon puttade fingret upp på skärmen och kameran slogs igång. Linsen riktades mot oss och hon hasade sakta men säkert närmare mig innan hon fortsatte. "Come on, let's take a few photos to my Instagram.", jag fnittrade hastigt, tystnade snabbt och gav med mig ett lyckligt leende medan bilderna togs, en efter en. 

Vi fortsatte därefter att prata om allt möjligt och det förvånade mig att hon ännu inte frågat mig någonting om Liam eller om mitt förflutna, det enda vi nästan pratade om var framtiden och vad jag gjorde nu för tiden. Vilket var skönt. Om frågor om Liam skulle ha ställts så skulle jag ändå inte kunnat svara ordentligt och vad som hänt tidigare i livet ville jag helst inte prata om alls. Jag reagerade på ett tjejgäng längre bort som kom oss närmare, de tittade och smygviskade med stela ansikten. Det var inte vilka blickar som helst utan dom var mörka i ögonen. Flickorna kunde nog inte vara äldre än sexton och det märktes att dom absolut inte var glad av att se mig precis. De fortsatte att kasta elaka blickar men gick bara förbi oss, jag sneglade på själen bredvid mig men hon hade endast fokus på sin telefon, därför svalde jag hårt och låtsades som att jag aldrig sett de där brudarna. Även om jag var van med blickar från höger och vänster så hade jag svårt att tro att det var på grund av vad jag gjort tidigare hade med att göra med detta, nu var det ren avundsjuka av små Directioners och det kunde faktiskt såra mig lite, jag ville ju inte bli hatad på grund av att jag dejtade en man från One Direction. 

"Louis texted, they are outside the mall now.", vi båda reste oss när hon berättat att hennes pojkvän hört av sig. Jag nickade och med tysta steg gick vi mot hissen som skulle ta oss ner till nedersta våningen. Lyckan var väl inte precis som för några minuter sedan för jag hade svårt att släppa dedär tjejerna. Det var inte just dom bitcharna som gjort mig sårad, det var hela situationen. Enda sedan jag setts ute med Liam hade jag fått hat efter mig och i längden blev det riktigt jobbigt, jag förstod inte hur kända personer kunde älska att vara offentliga efter vad dom fått läsa om sig själva som hatare sänt dem.

"Hey babe", utbrast Liam direkt när vi fått syn på varandra. Kepsen satt mitt på hans huvud, den blåa skjortan hängde uppknäppt över hans vita linne och som vanligt var han stilig. Hans armar sträckdes ut och direkt omfamnade vi varandra. Jag kunde se i ögonvrån hur El och Louis också var nära varandra, men jag reagerade på att dom inte verkade pussas och hålla på så mycket offentligt, vilket kanske bara var genomtänkt. Vågade man ens tänka på hur Eleanor hade haft det genom åren med hatet? "How are you doing?", frågade han sedan mot mitt öra. Jag suckade, ryckte på axlarna och stirrade in i hans ögon som jag dessutom drunknade i.

"I guess.", sade jag, mest för att slippa säga rakt på sak men samtidigt inte ljuga. Jag behövde knappt se på Liam för att veta att han blev orolig, alla ben i hans kropp verkade spännas och sättet han höll mig hårdare intill sig bekräftade saken ännu mer. Jag visste vad som skulle komma, han skulle fråga vad som hänt men innan han hunnit öppna munnen så fortsatte jag. "It was just one of those fans again, I know you always tell me to ignore them and I'm used to do that, it's just hard to be hated of people I don't have a clue about while I already am hated. How will it be when you're on the road, how am I supposed to handle the hate then, all alone?", jag kände hur jag mer och mer blev frustrerad i rösten att den nästan befann sig i falsett i slutet av meningen. Paret bredvid oss verkade inte bry sig i vårat samtal innan, det var när de hörde mig prata lite högre som jag antog att dom reagerade. Eleanor var den första av dom som kom fram, hon sade ingenting men jag kände hennes empati i sättet hon såg på mig och bara det bevisade hennes goda hjärta. 

"The true fans would never hurt you on purpose and you should now that it isn't all the girls out there who's mean, it's some nice ones as well. If something ever would happened to you again, promise to call me. Yeah?", han kysste mig ömt i pannan och drog handen fram och tillbaka på min rygg. Han hade rätt, alla fans var inte elaka och det hade jag också lagt märke till på kommentarerna jag fått på min Insta och även Twitter där vissa faktiskt verkade tycka att jag var 'vacker' och att de gillade mig och Liam tillsammans, kommentarer som dem kunde jag nog aldrig få nog av, ärligt talat.

"Thank you, Liam.", viskade jag och pussade honom snabbt på läpparna innan jag sedan tog ett djupt andetag för att därefter kolla på de två andra vi faktiskt var med. Jag kunde höra hur Louis berättade för sin flickvän om hur dom tagit bilder och träffat på fans idag, jag såg i både han och hennes ögon hur det strålade lycka ur deras ögon. Louis var förmodligen lycklig över att träffat några som gillade deras musik och Eleanor för att hon helt enkelt blev glad för hans skull, det var det jag kallade kärlek. När man kunde glädjas åt varandra, det var också något Christian och jag hade svårt med i slutet, vilket också kanske var en av anledningarna till våra bråk som tillkom då och då. 

"Are we going to get some food now, I'm starving.", klagade Liam och kollade storögd på oss alla tre. Jag kunde inget annat än att hålla med honom och vi alla fyra var nog gemensamt besluten om att magen behövde lite påfyllning, därför så blev det inga protesteringar alls och vi alla började gå ut från det väldigt stora köpcentrumet.

---

Skolan är igång igen = vardagen är igång. Jag har nu officiellt börjat i 9an och redan nu har vi fått reda på massor av saker som ska hända, det kommer bli väldigt mycket skola för min del detta år då jag verkligen vill satsa allt. Jag vill verkligen kämpa för bättre betyg och det ska jag göra också. 

 

Vi får se vad som händer i framtiden men jag kan redan nu berätta att uppdateringen inte kommer bli densamma som den varit tidigare, tyvärr mina kära vänner :( !

 

(Får ni tråkigt så kolla in min ny video om 10 saker jag stör mig på: https://www.youtube.com/watch?v=wyoudHYhySM"