we belong together, chapter 33

Tidigare:
Det hade inte gått många minuter förrän jag insett att även min pappas fru och jag hade mycket gemensamt, jag gillade henne riktigt mycket faktiskt. Hon var fräsch, väldigt utåtriktad och allmänt schysst samtidigt som hon tog sin mammaroll bra - jag var glad över att Arin hittat en sådan bra tjej som Joline medan min mamma gifte sig med Ashton som jag fortfarande såg som min pappa.
"About one and a half year I guess. It's a really nice place to work on.", log jag och drack en sipp av min Cola. Jag skulle just fortsätta min mening då den äldsta utav bröderna, Eric, drog till med världens tjut och slog ihop sina händer.
"Finally food!", jag såg bort mot hållet han tittade åt och precis som han yttrat så var maten alldeles vid oss och jag sneglade mot Arin som redan kollade på mig med ett leende. Jag vände huvudet helt mot honom, bredde mina läppar och ryckte på axlarna. Nu var jag lycklig.

→ Melindas Perspektiv ← 
Det var verkligen inte varje dag man vaknade upp med ett så stort leende som denna morgon. Gårdagen hade blivit så perfekt att jag nästan ångrade att jag inte tackade ja till dendär fashionshowen i alla fall. Fast och andra sidan, tänkte jag på anledningen till varför jag tackat nej så gjorde det inte så mycket ändå. Jag tröck på den runda knappen på min telefon, skärmen lystes upp och siffrorna visade 9:14am. Om det stämde som Liam sagt till mig igårkväll innan jag somnade så skulle han anlända med flyget i London om en minut. En varm känsla spred sig i min kropp bara jag tänkte på att min pojkvän var påväg till mig idag och ärligt talat så älskade jag det, jag älskade hur han kämpade för att få detta fungera och sättet han alltid fick mig att le på. Hela han var så oslagbar. Jag hade jobbat extra mycket de senaste veckorna för att just kunna tänka på annat än att min karl var på andra sidan jordklotet och det hade faktiskt fungerat skapligt. Dessutom hade jag haft John och Rebecca att umgåts med vissa dagar så ensam hade jag inte varit direkt. Även hade jag, Eleanor och Perrie också träffats en dag, enligt mig var det extra kul denna gång då jag aldrig klickat så bra med någon av de hundratals tjejerna på min skola som med med Perrie och El, de var även min första gång som jag träffat Zayns fru i verkliga livet. Jag hade ju hört grabbarna pratat så gott om henne så det var väldigt trevligt att äntligen få träffa den glada blondinen. I mina tankar så hoppades jag faktiskt på att grabbarna även pratade lika gott om mig som med Louis och Zayns tjejer när jag inte var i närheten. 
"Both of us were asleep when you arrived home last night, did you have a great day with daddy?", frågade morfar, tittade på mormor och slog sig ner bredvid mig i hängsoffan som hängde i taket på den stora altanen. Mormor som satt i fotöljen mot väggen på andra sidan såg oss i ögonen och verkade nyfiken på vad jag skulle svara. Tankarna ifrån gårdagen memorerades direkt i hjärnan och av ren glädje så kände jag hur mina mungipor drogs uppåt. 
"It was a really good day actually. It may sounds stupid but I do like them all in the family.", sade jag men drog mig tillbaka lite när jag faktiskt insåg att jag helst inte ville prata om min fars nya familj när 'min gamla' inte längre fanns vid liv. Det tindrade i båda mina morföräldrars ögon och med det kunde jag syna en djup tillfredsställelse från deras sida. 
"Why would that be stupid? they are your family too.", konstaterade mormor medan hon torkade bort krokodiltårarna under hennes ögon. "He's your father, of course you will like them all. I know your mom would have been proud if she was alive even though she didn't wanted you to know about Arin.", hennes påstående gjorde mig faktiskt lite nedstämd. Marika var min mamma som jag älskade mest, hon var min drottning - damen jag alltid sett upp till. Ashton som jag alltid trott varit min fader, fick jag reda på bara för någon månad sedan varit min plastpappa i alla dessa år, dock ändrade det ingenting om vad jag tyckte om mina föräldrar. Jag skulle alltid se Ash som en slags fadersgestalt samtidigt som jag även skulle våga släppa in min biologiska far in i livet. Det var ingen idé att älta något som hänt och att mamma hållit en sån stor hemlighet var antagligen för mitt eget bästa, allt var förlåtet på min sida i varje fall och jag var varken arg på Arin eller min mamma för tillfället. Dessutom skulle det bara kännas dumt av mig att bli arg på min mor när hon inte längre ens kunde argumentera emot mig.
"We will always love you anyway, you are our little princess who we love more than anything in this entire world.", morfar pussade mig på pannan och i detta ögonblick så kände jag mig otroligt älskad och med åren som gått hade jag verkligen lärt mig att acceptera vad och vilka som fanns i mitt liv och när jag såg tillbaka på tiden som varit som jobbigast i mitt liv så insåg jag snabbt vilken utvecklig jag gjort och hur stark jag blivit idag. Visst hade det tagit tid men den tiden var det värt, idag var jag full av lycka som bara attan.
 → Liams Perspektiv ← 
På flyget tillbaka till England så hade jag haft många timmar på mig till att andas, slappna av och till och med sovit ett tag. Resan hem hade enligt mig gått otroligt bra och nu väntades bara en halvtimmes bilfärd från flygplatsen hem till min vackra Melinda. Vi hade inte träffat varandra på över en månads tid nu och jag kunde knappt bärja mig till att äntligen få krama om henne samt berätta hur mycket jag älskade henne igen. 
Jag såg på den körande Paddy och log. Tänk att genom One Direction så hade jag inte bara skaffat mig fyra bröder utan även en ny äkta vän. Min bästa turnévakt och rumskamrat var Paddy helt klart, han var dubbelt så äldre än mig och kunde ge mig goda tips och råd om så behövdes, det var nog det jag uppskattade så mycket med honom - alltid lika snäll. 
"I'm really happy you finally got over Sophia. I do like Mel, she seems to be the one for you Li.", konstaterade mannen i sätet bredvid mig. Smeknamnet 'Li' var egentligen inget jag gillade varken när Paddy eller någon av killarna sade det, men jag kände inte riktigt för att konfrontera honom just nu.
"Well, I know I loves her and it surely feels great at the moment.", berättade jag och lutade huvudet mot min knutna näve som hade stöd av armen. Jag blundade hastigt, suckade lyckligt och bara njöt av vetskapen om att jag snart skulle få se min prinsessa.

Melindas mormor hade givit mig en välkomnande kram när jag passerade benen över tröskeln, lite besviken på att de inte varit den jag trott skulle vara i mina armar, men ändå inte sur. Jag var ju glad över att jag klickat så bra med Mr & Mrs. Hennings. Med en stor resväska i min hand så tog jag kliven upp för trappan då Erica viskat i mitt öra att hon jag kommit för skulle vara på sitt rum. Med ganska högljudda kliv trampade jag upp för trappan och direkt in i tjejens rum där hon harmoniskt låg med sina hörlurar på huvudet.
"Liam! I didn't hear you coming!", utbrast hon glatt och slängde sig upp ur sängen. Jag skrattade, släppte väskan i min hand och rusade fram till den brunhåriga flickan som såg allt annat än ledsen ut. Att hon dessutom klätt sig i sin mysiga outfit som bestod av mjukisbyxor och min ena huvtröja gjorde mig bara ännu sugnare på att bara få somna vid hennes sida inatt.
"No shit, honey. Not with that thing on your ears", skrattade jag, nickade mot hörlurarna hon lämnat på sängen och skakade lite på huvudet. "I have missed you so much!", yttrade jag sedan och innan jag ens fått ett svar så pressade jag mina läppar mot hennes, mjukt och passionerat. Det verkade även som att hon var beredd på det då hon besvarade kyssen fort. Med ett leende från bådas sida föll vi snabbt ner i sängen men slutade aldrig med våra kyssar eller omfamningar.
"I have miss everything who has been involved by you, this isn't any exception", hennes ögon tindrade i det ganska mörka rummet då det ända dom lös var hennes skrivbordslampa en bit ifrån oss. "You have no idea how much I love you, Liam Payne", fortsatte hon medans hennes fingrar pillrade i mitt hår och i min nacke så jag nästan rös.
"And no words in this world can ever explain my love to you, Melinda Hennings", mumlade jag mot hennes mun och pussade den därefter tiotals gånger på raken. Därefter lade jag mig på sidan om henne istället för ovanpå men våra händer korsades genast samman och hon låg villigt på mitt bröst samtidigt som vi i tystnad låg och lyssnade på varandras andetag och hjärtslag.
"I know it's stupid and I shouldn't care, I just can't stop thinking about what all the fans are saying about us. We have been talking about this plenty of times before but I'm not sure if I'm that popular that I wish I would be. What have I ever done to them?", hennes ynkliga röst gjorde mig ledsen inuti och jag ville verkligen inte att hon skulle drabbas så mycket av fansen som hon dagligen gjorde. 
"I don't care what they are saying, I'm in love with you and the real fans will accept that as I told you before.", bekräftade jag och kollade henne djupt in i ögonen så hon skulle förstå att hon var den enda jag såg. Utan ett ord så förflyttade hon huvudet närmare mitt och ingenting behövdes sägas när våra läppar hungrigt åt upp varandra igen och jag kunde inte låta bli att glädjas åt livet just nu, allt var perfekt. 
--------------
-------------- 

SISTA KAPITLET PÅ WE BELONG TOGETHER! Epilogen kommer någon gång nästa vecka, håll utkik! 
Vad tyckte ni om novellen och vilken karaktär har varit er favorit?? Berätta vad ni känner! 
Puss ❤️

VÄRLDENS BÄSTA NOVELL!! Alltså du förstår inte hur grym du är på att skriva, jag älskar alla dina noveller och kommer säkert läsa om dom! Du är bäst <3 <3 men snälla skriv en till novell för du är sååååå bra :))))

Svar: Ååååh underbara Bella! Kan inte tacka dig nog och blir så hiiimla rörd av alla era kommentarer, verkligen. Vad skulle jag vara utan era fina och snälla kommentarer? kraam <3
My Wesström

så himla bra novell, har älskat den från början till slut! min favorit var liam, den bästa personen någonsin!
Hoppas verkligen att du får fram inspirationen igen och börjar skriva igen.. för du är så himla duktig och jag har läst alla dina noveller.
hoppas du har det bra, kram!

Svar: Hihi håller med, älskar Liam så mycket ! Bästa killen <3 Tack snälla Jennifer, blir verkligen så otroligt glad! Kram
My Wesström

Denna novell har verkligen vartit super bra!! Har verkligen älskat den från början till slut!
Verkligen jättebra! Du är grymt duktigt My! <3

Svar: Tusen tack, världens bästa Wilma. DU är grymmast! <3
My Wesström

omg pusspuss :*<3

Svar: omg gabbi tyst
My Wesström

Bättre sent än aldrig, nu har jag äntligen haft tid och ord till att läsa det och så fint! Kram!

Svar: Åh tusen tack sötis! kram <3
My Wesström

Hej




Kom ihåg mig?