we belong together, chapter 18

Tidigare:
"What will happens now, when I'm leaving and you start working?", frågade hon bekymrat och lade sina armar omkring min midja. Jag bet mig löst i insidan av kinden, drog bak en slinga bakom hennes ena öra och och tog sedan två av mina fingrar under hennes haka så våra ögon kunde mötas. 
"Nothing will changes, not even us. I want you, I want us, Mel. It may sound stupid but that's the truth. I really like you and I haven't met someone like you before.", det var först efteråt, när allt blev tyst och hon bara tittade på mig som jag nästan ville ta tillbaka mina ord. Kunde jag ha råkat skrämt iväg henne med mina ord nu?

Kiss | via Tumblr

→ Melindas Perspektiv ← 
Jag stod helt mållös och tog in varenda litet ord Liam sade till mig. Jag visste ju hur mycket jag tyckte om honom, till och med trots att jag ville det så kom inget ljud alls ifrån min mun. 
"Maybe it was a bad idea to tell you right now b..-", jag visste inte vart ifrån jag fått modet eller självsäkerheten ifrån men plötsligt bara gjorde jag det. Utan att ens tänka så mycket så pressade jag mina läppar mot Liams som var mitt uppe i att bortförklara sig. Eftersom det inte var första gången våra läppar nuddat varandra så kändes det inte något annorlunda. Efter några sekunder så mjuknade Liam upp i ansiktet och förflyttade sig till och med närmare mig. I bara några sekunder avbröts kyssen då vi båda tillade ett leende innan vi efter det fortsatte med en numera hungrigare attityd. Man skulle kunna säga att trots att jag inte känt Liam i mer än en vecka ens så nästan visste jag hundra procent säkert på att detta inte bara var en liten 'sommarflirt', detta skulle fungera och jag skulle göra allt som kom i min väg för att få behålla Liam, om det som så skulle betyda att Lindsey till och med skulle komma tillbaka.
"I will miss you when you're leaving.", konstaterade Liam andfått när vi slutligen avslutat våran lilla 'stund'. Hans andedräkt slogs mot mina läppar och jag ville bara ha mer av han, men jag hejade mig själv då jag förstod att varken Liam eller jag förmodligen skulle vara helt säkra på om vi var redo att gå in i ett riktigt förhållande som krävde extra mycket arbete från bådas sida då Liam faktiskt var ute på turné och jobbade ungefär 90 procent av sitt liv och vardag, men om vi bara tog det hela sakta och säkert så skulle det nog bli bra.
"We have to talk everyday, yeah?", jag kunde höra på mig själv hur jag lät lite tveksam, som att han kanske inte riktigt ville höras av så ofta som jag ville, men jag hoppades på det bästa efter jag ställt frågan. Varför skulle Liam inte vilja prata med mig varje dag efter att nydligen sagt att han skulle sakna mig? killen bredvid mig skrockade lyckligt och nickade på huvudet. 
"Of course sweetie, I will write and call you plenty of times in a day.", han pussade mig mjukt i pannan och lade sina armar omkring hela mig så jag hårt pressades mot honom och verkligen inte mig emot. Ett stort smile befann sig på mina läppar och ett lyckorus inom mig bildades. 
 
 ~ 3 dagar senare ~
Tre dagar hade gått och under den tiden hade jag landat hemma, återgått till mitt arbete, träffat John och Rebecca ett flertal gånger men det bästa av allt, jag hade under dessa dagar på hemmaplan kommit Liam närmare. Våra intensiva samtal i FaceTime hade faktiskt fått oss att lärt känna varandra ännu bättre och redan andra dagen vi pratade så kunde han redan min morgonrutin från när jag vaknade upp, gick till jobbet och kom hem igen. Det vad det jag älskade med honom, han lade småsaker på minnet och jag tyckte det var så otroligt gulligt. Jag gillade verkligen den killen.
"And what are you gonna do today?", killen på andra sidan av Ipad-displayen tittade på mig med ett leende och jag kunde inte låta bli att själv brista upp. Han gjorde en så lycklig bara genom att titta på mig och det skrämde mig lite faktiskt, jag hade inte känt dessa fjärillarna i magen på flera år och jag hade saknat den känslan faktiskt. Klockan stod på halv tre och jag hade precis avslutat mitt Starbuckspass och kommit innanför ytterdörren hemma. 
"I'm going out soon. Me, John and his girlfriend are able to do something today, again. I don't know what it is but I really like Becca, she's so cute and she seems like to actually like me.", fnittrade jag töntigt och kollade på Liam som skakade på huvudet. 
"Yeah, it would be a shame to not like you.", svarade han och blinkade med ena ögat. Åh vad jag saknade honom, om fem dagar skulle han komma till London och jobba, men han skulle förmodligen ha tid med mig efteråt och det såg jag fram emot. 
"You haven't heard anything from Lindsey?", frågade jag lite skumt, det var lite svårt att tro att hon var borta föralltid, jag ville gärna tro på det men eftersom hon så skarpt sagt till mig att hålla mig borta ifrån honom på grund av att han var 'hennes' så visste jag att hon inte skulle släppa Mr. Payne i första hand, vilket enligt mig bara var psykopatiskt. 
"No, and I'm pretty happy because of that.", skrattade han lugnt och ryckte på axlarna. Jag föll med in i det för en sekund men blev ganska direkt seriös igen. I bakrunden av Liam fanns ljud och även om det var mörkt i rummet så kunde jag ändå syna Ruth, Liams ena syster, i bakrunden. Jag hade faktiskt fått pratat med henne och Nicola en liten stund och dom båda två verkade helt fantastiska, det märktes hur bra uppfostrade dom var. Dessutom var Geoff hemma igen, vilket kändes skönt eftersom Liam och vi alla varit otroligt oroliga för honom såklart, men han behövde mycket vila och enligt Liams ord igår så hade han också sagt att han var evigt tacksam över att hela familjen var samlad igen för en liten stund och det gjorde mig väldigt rörd faktiskt. 
"Don't be mean.", flinade jag och tittade på klockan, den gick fortare än vanligt och den var redan på tiden att jag skulle göra mig i ordning då jag skulle möta mina vänner på stan om bara tio minuter. "I have to go now. I'll call you later, alright?", Liam log svagt, nickade förstående på huvudet och drog sig attraktivt igenom håret en sista gång. 
"See you soon, honey. Miss you."
"I miss you too, hug everyone from me.", sade jag innan jag snabbt lade på. Okej, nu var det bara att resa sig upp från soffan, slita på mig de närmsta plagg jag kunde hitta och ta min lilla bubbla som också skulle ta mig i tid till träffen. Jag hade kommit försent till våra möten varje dag nu, för en gångs skull ville jag komma i tid i varje fall. 
 
Jag tittade mig omkring på platsen vi bestämt att vi skulle mötas på men inte en syn ifrån varken John eller Rebecca, min första tanke var att dom var sena och det fick mig att slappna av lite faktiskt. Idag skulle det vara min tur att få reta John då det vanligtvis brukade vara han som var sen till saker. Jag ställde mig mot husets vägg och skulle just dra fram mobilen då ett vrålande hördes och snabbt tittade min bästa vän fram bakom en annan sidovägg. Jag tittade ilsket på han som brast ut i ett asgarv mitt på stan och jag kunde inte låta bli att slå till honom, hårt. 
"Are you out of your fucking mind? don't scare me like that.", röt jag till och lade förbryllat armarna i kors. Var det något han kunde så var det att skrämma folk och egentligen, varför var jag inte förvånad? jag borde bli van med hans dåliga skämt med att hoppa fram från ingenstans vid detta laget, men tydligen inte. Efter honom kom Rebecca och skakade på huvudet samtidigt som hon satte händerna oskyldigt framför sig. 
"Not my idea!", skrattade hon lite svagt och skakade på huvudet. Jag kunde idag inte se hennes fina ögon som jag direkt blivit avundsjuk på då hennes ansikte var täckt med Johns RayBan-glasögon som hon passade i väldigt bra om jag skulle vara ärlig. 
"You should have seen your face, Mel. That was hilariously fun!", jag himlade med ögonen tittade på Rebecca som såg lika road ut som mig själv och korsade min arm med hennes och tillsammans gick vi vidare med en skrattande kille efter oss. 
"Yeah, yeah, whatever.", muttrade jag tydligt högt för att han skulle höra och han skyndade sig fort fram till mig på andra sidan och lade en tröstande arm på min axel. 
"I'm sorry, but it was really fun, you have to agree!", sade han sedan och tittade åt sidan för att möta både min och sin flickväns blickar. Jag suckade högt och såg i ögonvrån hur Rebecca smålog lite. Även om hon nu var på min sida så visste jag att hon var upp i öronen kär i min 'bror', så jag förstod att hon inte heller ville säga åt honom. 
"Shut up, John. Let's eat something, I'm practically starving!", svarade jag och ökade mina steg lite, vilket han som höll i mina axlar och hon som höll armkrok med mig också behövde göra för att hinna ikapp mig. Även om jag var småsur över incidenten med skrämmandet så kunde jag ändå inte sluta le. Jag var hemma i London igen och jag ägnade min tid tillsammans med John mer än vanligt då det inte längre fanns någon Christoffer med i bilden längre, jag kände mig riktigt lyckligt lottad över att ha en vän som han egentligen, trots hans barnsliga betéende ibland. 
 
"I gotta go now, guys.", konstaterade Rebecca och reste sig från stolen. Hon gav mig en vänskaplig kram och  därefter blev det massa gosigheter för Johns del, jag ville helst inte se det hela då jag aldrig gillade att se sånt offentligt, men jag var väldigt glad för min bästis del. Hon tog sin väska och gav sig av till din mamma som var på besök i stan som hon berättat under tiden vi ätit. 
"What happens now then?", frågade jag och kollade på killen mitt emot mig. Han ryckte på axlarna, tog en klunk av sin Fanta och stirrade rakt in i mina ögon. 
"What about you're gonna tell me about yourself for a while since we have only talked about me and Rebecca these last days.", muttrade han och såg intresserat på mig. Jag suckade, ryckte på axlarna och tänkte genast tillbaka på dagen då Arin tydligt sagt att han inte ville ha något med mig att göra. Jag hade helt och hållet glömt bort att berättat det för min vän så därför tog jag det hela från början..
-
 
Efter en heldag på stan med John så var jag riktigt nöjd. Ensamtiden med han behövdes verkligen och jag trodde till och med att han tyckte lika. Vi hade inte varit ensamma en enda gång sen jag kom hem och det var ganska ovant för oss då vi var vana med att vara ensamma. Det jag uppskattade mest var att trots att han skaffat en flickvän som han också var seriös med, så var han fortfarande samma gamla John och det fanns inget bättre än han. 
"Hey darling, had a nice day?", frågade morfar när jag kom innanför vardagsrumsdörren. Jag nickade på huvudet, slog mig ner bredvid honom i soffan och skulle just till att fråga vart mormor var när hon kom innanför dörren, i handen hade hon en bok. 
"Melinda..",  började hon och såg på mig med ögon stora som golfbollar. "Your mother left this to me days before she died, she told me to not read it but keep it here. Since we've lied to you about your dad the whole time I think you should know about this diary and yeah, I guess it stands stuff about Arin 'cause it's a book she had before she got you.", hon kom mig närmare med boken i handen, själv tittade jag bara på morfar som om damen i rummet vore dum i huvudet. Mannen bredvid mig verkade dock oberörd och tog min hand i sin stora. 
"Am I suppose to read it or what?", frågade jag nervöst och tog boken i min lediga hand. Hon ryckte på axlarna. 
"No one will judge you if you do it. It's all yours now, I guess your mother had wanted you to read it even though she didn't wanted you to know about your real dad.", jag slog upp boken så jag kom in i mitten av den, det var när jag läste första stycket som jag förstod vad 'boken' nu skulle handla om. 
"And it was in that moment, I forced myself to not take my life away, I wanted this baby and I would keep it."

Blabla... Tack för era grymma frågor i inlägget under, det kommer bli jättebra! Fortstt gärna fråga!
 
Det blev ett litet extra långt inlägg idag, eller va?! det känns iallafall som det. Vad tror ni händer? kommentera ♥
 

Jättebra! Oron över att Lindsey ska komma tillbaka måste vara jobbigt göt henne, haha:)

Svar: Haha jo, det borde du nog ;)
My Wesström

Har en känsla av att den boken kommer vara väldigt väldigt känslosam... Men gaaaahhhhhh dör så bra! :)

Svar: Hihi joo kanske ;) taaaack bästa du ❤️
My Wesström

Spänning dun dun duuun...haha så bra åh jag är så avundjusk jag vill ha en sån 'relation' med Liam typ att han ringer mig på facetime o bah "hello sweetie"..jag ryser av bara tanken! ;) JÄTTE. BRA. KAPITEL. MY. DU. ÄR. BÄST. I. TEST... <3

Svar: Hahahah ellerhur jag meeed!!! Tack världens bästa Mira ❤️
My Wesström




Kom ihåg mig?