we belong together, chapter 31

Tidigare:
"I guess so. I said they would keep their life as it is now and in spite of that I wished them both for a happy life 'cause as long as they stay away from me and Liam I'm fine." förklarade hon då och det var då jag öppnade upp ögonen lite extra och faktiskt uppskattade att jag aldrig lämnat henne som många av mina tidigare vänner sagt åt mig att göra. Denna tjej hade så mycket mer än bara utseende och attityd, när hon väl lät folk in i hennes hjärta så bevisade hon att det var av guld och jag älskade henne verkligen som min egna syster. 

→ Melindas Perspektiv ← 
Klockan var halv nio på kvällen, jag hade precis lagt på i telefonen med min älsklingsLiam och tackat mormor för att ha kommit upp med en Ben & Jerry's till mig. Just nu var det bara jag, min glass och den orangea katten. Efter att ha ätit mat med John och Rebecca, pratat en massa strunt med dom och helt enkelt haft en rolig stund så tog jag bilen hem igen. Väl hemma bytte jag om till min vita jumpsuit för att därefter ringa min karl som innan hade skrivit och berättat att dom anlänt med bussarna i Sverige. Eftersom jag inte ville ljuga det första jag gjorde för honom så sade jag som det var. Att jag träffat mitt ex och hans 'ex'. Han blev väl inte speciellt överlycklig över att jag träffat på Lindsey precis men jag kunde av rena kunskaper avgöra att det var av ren rädsla i hans röst som han blivit smått irriterad, dock gick det över snabbt eftersom det var ju så han fungerade som tur var. Vi pratade om dagen, han berättade om hur han vunnit över Zayn på något nytt krigsspel och bara sånna grejer, tänkte jag efter så blev det inte ens en enda tystnad mellan oss och det uppskattades. Varför vi ens lade på var för att Liam behövde hjälpa någon av killarna med något, annars hade vi nog pratat längre än vad vi faktiskt gjorde.
 
Tiden bara rullade iväg utan att jag egentligen inte gjorde något alls. Klockan var strax efter tolv och det var bara att försöka samla mig inför en dag på Starbucks imorgon. Inatt var första natten jag sov utan Liam tätt intill mig och utan att vilja låta desperat så saknade jag faktiskt honom väldigt mycket. Hur fasiken skulle jag kunna klara mig i minst en månad utan honom? allt hade varit så mycket enklare om jag inte jobbade så mycket som jag gjorde, hade jag varit ledig hade jag lätt följt med grabbarna någon vecka men inte ens det gick på grund av att jag redan haft mina semesterdagar, vilket jag i och för sig inte alls ångrade då det var under den resan som jag faktiskt träffade & lärde känna killen jag idag var kär i. Efter att ha hjärtat cirka hundrafemtio bilder på WeHeartIt sidan så släckte jag ner datorn och gick istället iväg till badrummet som fanns i rummet bredvid för att göra iordning mig för natten. Tankarna på Liam fanns där hela tiden, eftersom det bara skiljde en timme mellan London och Sverige så kunde jag inte tro att han sov ännu men samtidigt så kunde jag inte chansa att ringa honom utifall han somnat. Jag ville inte heller vara den 'jobbiga och överbeskyddande' tjejen som hela tiden skulle hålla koll på varenda fotsteg han tog, jag var inte sån och jag ville inte heller att Liam skulle tro det. Därför så drog jag efter andan och helt enkelt njöt av mitt eget sällskap med mig själv. Det var bra att sakna varandra, det hörde förhållanden till - om vi nu var i ett förhållande. Det var fortfarande ett ämne som aldrig kommit upp riktigt.
 
"Melinda!", yrvaket kollade jag upp på mannen som stressat kommit in på mitt rum för att skaka om mig. Solen lyste igenom mina persienner så jag direkt bländades över det starka ljuset. "Didn't you wake up when the alarm called?", frågade han och satte sig ner i sängen. Med ett hopp så följde jag hans exempel och satte mig upp. 
"How much is it?", undrade jag jäktat och reste mig ur sängen på andra sidan. Den gråhåriga mannen på Liams sida av sängen skrockade retsamt och ryckte på axlarna. 
"It's only 8am, you will make it. I was just going to see that you were awake 'cause you're starting your work in one and a half hour right?", han reste sig upp och granskade mig noga där jag stod som ett fån mitt emot honom på andra sidan rummet. "Did you miss him last night?", han nickade mot min tröja som tydligt var Liams t-shirt och fånigt nickade jag på huvudetsamtidigt som jag granskade morfars mysiga val av kläder. På sig hade han en hoodie jag ofta brukade låna och nertill hade han sina stora mjukisbyxor, jag hade inte alls koll på hans schema som han hade med mitt men med tanke på outfiten så antog jag att han var ledig idag. 
"Yeah, I'm not sure if I can be without him in about a month. Do you think I can?", frågade jag dumt, som att han skulle ha svar på det. Men som vanligt så var han den kloka i familjen och utan att ens verka tänka efter så kom han mot mig med öppna armar. 
"Of course you will make it. If you really loves each other, distance is nothing.", han log och kramade om mig hårt. "Now, get some clothes and get ready, I will drive you.", konstaterade han innan han därefter ruffsade till mig i håret. Jag fnissade fånigt och tackade svagt, sedan släppte han taget om mig och tog stegen mot dörren igen. Själv blev jag stående på stället ett tag innan jag därefter slängde mig halvt över sängen för att sträcka mig efter mobilen som låg på nattygsbordet. Självklart hade jag inte ens ställt något alarm igår så det var egentligen inte så konstigt att de aldrig ringt så det var himla tur att morfar kommit upp ändå. 
Jag såg förvånat på skärmen där Liams namn ploppat och tiden på dygnet förvånade mig nästan mest, vad helsike gjorde han vaken tre imorse? jag drog fingret tvärs över displayen och läste de två meddelandena han sänt mig.
 
From: Liam Payne (private)
"Are you awake baby" 
"I really fucking miss you" 
 
Med ett fånligt leende på läpparna klickade jag in ett svar till mannen i mitt liv. Jag blev så otroligt lycklig över bara tanken på honom och att han faktiskt tänkt på mig precis lika mycket som jag gjort med honom igår gjorde mig ännu gladare. 
 → Harrys Perspektiv ←
"Sweeeden are you reaaadyyy?!", ropade jag så högt jag kunde i mikrofonen, till svars fick jag skrik från tusentals fans som jag som vanligt inte kunde motstå att le åt. Jag mötte Liam med blicken som även han bredde sina smileband uppåt. Nackdelen när vi var 'on the road' så länge var att man alltid saknade sina nära och och kära som inte kunde hänga med oss, som nu till ett exempel när varken Perrie eller Melinda hade tillgång att komma och vara med oss ens en endaste dag under hela de närmsta månaderna på grund av eget arbete så märkte man direkt hur nere både Liam och Zayn var. Som tur var så ändrades det humöret ofta när vi kom ut på scenen och såg alla underbara människor ute i en publik som endast var här för oss. Det var något jag försökt vänja mig med i flera år nu, men fortfarande kunde jag inte förstå hur så många faktiskt kunde uppskatta oss så himla mycket. 
♫ 5 foot something with the skinny jeans
Don't look back, baby follow me ♫
Liam sjöng sin vers som vanligt och vi alla hoppade runt som galningar. Europaturnéen var igång och vi allihopa var exalterade. Att Sverige var vårat första stopp var extra kul då vi gillade det landet väldigt mycket. 
 
"It's true what they're saying that Swedish girls are definitely the best.", konstaterade Niall glatt och fick igång publiken ännu en gång. Ja, vad skulle jag säga? jag såg på mina fyra bästa vänner och skrattade i takt till Kiss You som precis sattes igång och Zayn började sjunga sin hederliga stämma som endast han kunde göra. Gud vad jag älskade mitt jobb. 

Okej jag måste nu bara berätta hur jävla taggad jag är för Four-albumet!! kan ej andas så jävla bra Fireproof är, låten går på repeat hela hela tiden! Så otroligt jäkla gryyym! Vad tyckte ni om deras låt? 

Låten är grym! Har lyssnat på den typ 30 gånger! Kapitlet var också grymt! <3

Svar: Ellerhur, jag också jag älskar lååten! <3 tack sötnos!
My Wesström

Jättebra del!!:D
Ja, albumet, längtar as mycket. Fireproof var helt underbara!!

Svar: Tack du!!
Jaaa herregud vad taggad jag ääär :D
My Wesström




Kom ihåg mig?