1D novell

one way or another, del 13

31/03
20.29

Elviras Perspektiv;

Plötsligt så plingade det på dörren, jag orkade verkligen inte gå och öppna och dessutom hade jag bara ett par pyjamasshorts och en tröja på mig.

Jag hörde en röst utanför dörren, men jag kunde inte riktigt höra vad de sa och jag kunde inte heller höra rösten så jättebra, den enda jag hörde var Elly.

"Ja, absolut. Kom in, hon ligger här i soffan" sa hon och sedan kom hon inrusande till mig och blinkade med ena ögat.
"Du har besök" sa hon och innan jag visste ordet av det så stod det en kille innanför dörren till rummet och här låg jag, helt ofräsch och ofixad.

"Louis, vad gör du här?" sa jag förvånat och satte mig upp ordentligt i soffan samtidigt som jag inte riktigt ville möta hans grönblåa ögon.

"Är du okej? du svarade aldrig igår och.." började han men jag hann avbryta honom.

"Om jag är okej? Jag mår skitbra, jag berättade hela mitt liv för dig Louis, jag berättade saker jag inte berättat för någon annan också bara slutar du att svara mig helt plötsligt och sen ser man massa bilder på Twitter med undertexten "Louis with hes old girlfriend Eleanor, are they together again?" och du har inte ens sagt något? Hur vill du att jag ska må?" fick jag ur mig och kände hur tårarna ville tränga sig fram. Han satte sig bredvid mig i soffan och försökte möta min blick, men jag vägrade. Jag fortsatte att titta ner mot mina ben.

"Lyssna, jag har inte svarat för att du har skickat smsen i helt hel tillfälle och sen har jag haft så mycket att göra så jag har helt enkelt bara glömt bort och det här med Eleanor är verkligen ingenting, hon mådde dåligt och hon behövde ha en vän att prata med, vi är bara vänner, inget mer" han lät väldigt menande när han sa det men jag tittade fortfarande ner. "Bara vänner" hade man hört så många gånger förr, jag visste att Louis pratade sanning, men jag kände mig ändå osäker.

"Snälla, tro mig. Jag skulle aldrig vilja göra dig illa, aldrig någonsin. Snälla, titta på mig" sa han och jag hörde hur hans röst började darra, jag tittade dit och såg hur han grät.

"Louis, varför gråter du?" frågade jag osäkert och kände hur jag inte längre kunde hålla mina tårar inne heller.

"Jag är bara så himla rädd att förlora dig, du är en underbar människa och jag antar att jag har sabbat allt nu. Jag vet att jag borde ha berättat som det var från början, jag är så ledsen, jag fattar inte vad jag höll på med. Jag ångrar mig så mycket, att förlora dig vill jag aldrig göra. Du är en av få som inte skriker mig i ansiktet när du ser mig, du är inte med mig för jag är känd eller något annat, du tar mig som jag är. Du är speciell och jag är påväg att förlora den underbaraste tjejen jag träffat" sa han och denna gång var det han som tittade ner. Jag hörde att han grät och plötsligt så fick jag lite ångest, jag blev arg på mig själv. Varför la jag så mycket energi på detta för? Jag gillade ju verkligen Louis, men bara som vän, eller?

Jag hoppade närmare Louis i soffan och tog mina armar runt om hans hals och ruffsa till honom lite i håret samtidigt som mina tårar ocksså börja falla. Han besvarade kramen och jag la mitt huvud på hans axel och jag kunde äntligen andas in hans doft igen.

"Det är okej, förlåt" sa jag bara och såg att Louis tittade upp mot mig.

"Förlåt för vad? Det är jag som ska säga förlåt." sa han och torkade bort mina tårar. Jag log mot han och kramade om han igen.

Vi la oss ner och började prata om allt som vi hade gjort under veckan som varit och jag berättade om musikalen som han verkade väldigt intresserad av.

Efter några timmars snack så kom jag ju och tänka på Lucy och Liam. Jag harklade mig lite och såg att Louis tittade på mig, med sina fina ögon.

"Du Louis, Liam har inte nämnt något om någon tjej för typ, tre år sen eller så?" sa jag lite försiktigt och märkte hur Louis blev allvarlig i blicken.

"Jo, kanske. Ehm.. Liam är inte precis typen som snackar så mycket om kärlek och tjejer, vad tänkte du på?" sa han och lät lite nervös när han sa det,

"Det är bara det att min bästa vän Lucy och han dejtade förut. Eller som jag fattade det var dom tillsammans också, innan Xfactor och sånt. Hon har ännu inte gått vidare från honom och hon är fortfarande grymt ledsen" sa jag och vände blicken mot den ljudlösa TVn.

"Alltså, egentligen fick jag inte berätta det här. Men Liam snackar ofta om någon tjej han dejtade innan xfactor. Men han hatar att prata om henne eftersom han tror hon glömt bort honom eller så, och de gjorde typ slut på ett dåligt sett också, men han har aldrig berättat vad tjejen hette. Trotts att det har gått tre år så märker man på Liam när det är något fel och när vi snackar känslor och tjejer och sånt så går Liam oftast och gör något annat" berättade han och jag såg hur det tog hårt på Louis att han berättade det, det syntes att killarna var tajta och visste allt om varandra. Jag fick också lite dåligt samvete eftersom jag såg att Louis inte heller mådde bra av det.

"Du kan inte.. typ.. fråga Liam vad tjejen hette? Om det är Lucy så kanske vi kan få dem att prata ut och vi båda kommer att få glada vänner?" sa jag lite önskefullt och jag såg på Louis hur han flinade lite men plockade fram mobilen ur sin ficka. Det dröjde ett tag innan Liam svarade på SMSet men efter ett tag så svarade han och det var perfekt, tjejen hette Lucy.

Jag följde med Louis till dörren och tittade på klockan, halv åtta. Redan? Vart hade denna dagen tagit vägen? Louis hade vart här i flera timmar.

Vi kramade om varandra en lång stund och sedan tittade han på mig, rakt in i ögonen och jag kände hur våra huvuden sakta gick emot varandra, men precis när våra läppar skulle mötas så lyfte jag bort huvudet och jag såg hur Louis tittade på mig. Jag tittade tillbaka och han såg att jag såg obekväm ut i situationen.

"Förlåt om jag gick för fort fram" sa han och jag nickade mot honom samtidigt som jag gav han ett leende. Han tittade på mig en sista gång innan han stängde igen dörren. Varför gjorde jag så? Det är inget fel på honom, det är bara det att, att kyssa honom skulle göra att jag skulle falla för honom och jag vill verkligen inte bli kär i honom. Vi är så olika och jag vågar inte ta risken att bli sviken, igen.

"Jag kommer med din favorit, te, youghurt och blåbär" hörde jag någon ropa utanför dörren. Jag la ner boken jag läste och satte mig upp i sängen precis när Elly kom in genom dörren.

"Gumman,är det något som hänt?" frågade hon när jag ätit lite av mitt kvällsfika. Jag skakade på huvudet, allt för att inte göra så hon orade sig i onödan. För vad fanns det att må dåligt över nu? Louis och jag har löst allt. Han försökte kyssa mig men jag nekade kyssen, sen då? Jag är så otroligt rädd för att bli sviken och kär.

9 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 12

31/03
15.45

Elviras Perspktiv;

"Hej El, vad gör du? Hur gick föreställningen idag? Slår vad om att du var fantastisk. Vi kanske kan ses nån dag? Kommer hem i veckan. xx Louis" stod det och jag kände hur illskan bubblade upp inom mig. Så nu dög jag? När den andra tjejen inte längre var med honom. Pfft, vilken pajas. Vad trodde han om mig?

Jag klickade fort bort SMSet och försökte sova, men allt jag låg och tänkte på var SMSet. Plötsligt började tankarna komma på min mamma. Jag tänker ofta på henne, trotts alla slagen och övergreppen så var hon min mamma, jag älskade henne. Hur kan man fortfarande älska någon som gjort mig så illa?

Jag hörde hur det plingade till igen i min mobil, fast denna gång var det inte Louis. David stod det på displayen.

"Tack för ett grymt motstånd. Du gjorde teatern! Men jag märkte att något var fel, vill du prata om det? Jag kan komma till dig om du vill" stod det och jag kunde inte låta bli att le åt smset han skrev, han brydde sig iallafall. Jag var riktigt trött men jag tittade ändå på klockan, klockan var halv elva bara.

"Kom förbi bara, det är okej :)" svarade jag och berätta även vilken gata jag bodde på. Han kom bara några minuter efter och vi snackade, länge. Om allt utom mina skador,ångesten, mamma och hela den biten såklart. Det är absolut inget jag inte berättar för alla och nu i efterhand ångrar jag nästan att jag berättade det för Louis.

"Så, berätta. Varför var du så nere idag?" sa han och jag förstod att han menade innan föreställningen. Jag berättade om Louis och allt han hade sagt, att han aldrig skulle lämna mig, om hur han bara slutat svara och bilderna jag såg på honom och den där tjejen. Han tittade förstående på mig och jag var glad över att någon ville lyssna.

"Jag tycker du ska svara på hans sms. Berätta hur du känner, han verkar va en bra kille trotts allt, han skulle nog förstå" sa han och log mot mig. Om David bara visste hur jag kände nu, om allt. Jag önska jag kunde berätta, men jag kan inte, jag vill inte.

Vi pratade en bra stund och klockan blev redan tolv innan han gav sig iväg, men vad gjorde det? Han var så förstående och trotts att han var en av de "populära" i klassen, på skolan, så är det mig han umgås med. Är evigt tacksam för att jag har honom.

"Hur kan en kille som Direk tycka om dig? Du är så ful och smutsig ditt äckliga lilla särbarn. Sök hjälp, ingen vill någonsin ha dig på riktigt"

Jag vaknade med ett skrik och insåg att jag hade drömt ännu en äcklig verklighetsdröm, orden mamma sagt bara ekade i mitt huvud och jag kände hur jag skakade.Det dröjde inte länge förrän Elly var inne på mitt rum och höll om mig, precis som vanligt efter en mardröm. Vi gick ner och satte oss på soffan och hon satte genast på vattnet till téet. Jag berättade om drömmen och hon satt och gungade mig fram och tillbaka, trotts att klockan var halv två på natten så brydde vi oss inte i det, vi bara satt och tittade framför den öppna spisen och pratade, pratade om allt. Det enda jag inte ville erkänna var att jag var så rädd, så himla rädd. Men för vad?

Louis Perspektiv;

Det hade gått tre timmar nu, varför svarade hon inte? Jag vägrade att somna utan att få ett svar.

"Louis, vafan gör du vaken nu? Klockan är halv två?" hörde jag en röst komma emot mig. Det var mörkt i rummet så jag såg inte ansiktet men det behövdes inte, jag kände ju igen rösten, Harry.

"Jag vet vad klockan är" sa jag lite surt och vände bort blicken mot Harry som nu hade tänt lampan.

"Är det Elvira?, hör på här Louis.. Försök att prata med henne imorgon, det hjälper ju inte att du sitter här och väntar på ett svar halv två på natten?" sa han och tittade på mig, jag visste ju att han hade rätt, men jag ville ändå inte tänka tanken på det.

"Jag vet inte ens vad jag har gjort, Harry. Kan du berätta för mig vad jag har gjort?" började jag lite tyst för att inte väcka de andra killarna.

"Jag vet inte Lou, men jag skulle inte heller bli så glad om jag kom nära en tjej som plötsligt slutade att svara mig och sedan så ser jag på internet att hon var med någon annan" sa han och satte sig bredvid mig i soffan. Jag tänkte till och insåg just hur hårt det kanske har tagit på Elvira. Jag måste göra något.

"Du har rätt Harry, tack, du är bäst bro" sa jag och kramade om honom, han skrattade till lite och vi gick och la oss igen. Imorgon skulle jag prata med Elvira, oavsett om hon vill eller inte.

Elviras Perspektiv;

Jag vaknade med ett ryck och insåg att jag inte låg i min säng, jag och Elly hade somnat i soffan och jag jag fick genast brottom, hade helt glömt bort att jag hade skola idag.

"Elly, vakna! vi har försovit oss" ropade jag på henne samtidigt som jag rusade upp från soffan.

"Hjärtat ta det lugnt, i och med att ni hade teater igår så är ni ledig idag" sa hon och fortsatte sova. Just det! Nu kom jag ju på att jag var ledig, åh. Jag la mig ner i soffan och satte på TVn, jag kom och tänka på gårdagen med David och sedan på Louis igen.

Jag låg och bläddrade mellan kanalerna på TVn medan jag var helt uttråkad. Jag hade legat i soffan och slötittat på TV hela dagen och ibland hade Elly kommit in med något att äta. Plötsligt så plingade det på dörren, jag orkade verkligen inte gå och öppna och dessutom hade jag bara ett par pyjamasshorts och en tröja på mig.

Jag hörde en röst utanför dörren, men jag kunde inte riktigt höra vad de sa och jag kunde inte heller höra rösten så jättebra, den enda jag hörde var Elly.

"Ja, absolut. Kom in, hon ligger här i soffan" sa hon och sedan kom hon inrusande till mig och blinkade med ena ögat.
"Du har besök" sa hon och innan jag visste ordet av det så stod det en kille innanför dörren till rummet och här låg jag, helt ofräsch och ofixad.

VEM kan det vara som kom? hohohohoho.

7 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 11

31/03
11.09

Elvrias Perspektiv;

Var det rätt att berätta för Louis? Kunde jag verkligen lita på honom och var han den killen som jag uppfattade honom som?

Jag orkade inte tänka på det längre så jag loggade in en snabbis på Twitter och fick se en sak som gjorde mig både arg, ledsen och förvirrad. En bild på Louis och en annan tjej stå och kramas. Vad händer? Allt vi hade? Varför hade han inte sagt något?

Att tänka på bilden fick mig att vilja gråta. Jag tittade på den om och om igen, jag tittade på datumet och fotot var taget idag. Jag vet att det aldrig kanske var något mellan oss, men jag vill ändå ha en förklaring varför han inte svarat och varför han inte berättat om någon tjej tidigare.

"Äru redo? Vi ska gå in snart!" hörde jag David säga utanför omklädningsrummet. Jag torkade bort de få tårar som runnit från min kind, tog lite puder och gick ut som om inget hade hänt. Var det något jag verkligen ville så var det att göra det här, Elly och Lucy med föräldrar var här och tittade, jag skulle aldrig vilja göra dem besvikna. Även så skulle jag övervinna min rädsla, jag hatade att sjunga framför en stor folkmängd, men med David med mig på min sida så kändes det inte lika nervöst.

"Åh gud vad duktig du var min skatt, jag är så avundsjuk på din röst och du gjorde rollen som Sandy så otroligt bra, de kunde inte fått någon bättre skådespelare!" kom Lucy fram till mig och sa efter teatern. Även Elly och folk jag aldrig ens träffat kom och berömde mig och sist men inte minst kom David fram till mig.

"Du var fantastisk ikväll!" sa han och kramade om mig, han hade en fin kostym på sig och han hade fixat till håret riktigt snyggt. Jag besvarade kramen och vi stod och pratade ett tag.

Jag åkte med Elly hem någon timme efter och då kom mina tankar igen, på Louis. Men vem försökte jag lura? Jag var inte kär i han, aldrig. Jag bara litade på honom, jag trodde han inte var som de andra killarna.

Louis Perspektiv;

Jag vet att jag jag borde ha hört av mig till Elvira, men jag har bara inte haft tid. Eleanor har behövt en vän att prata med under dessa dagar och klart man ställer upp. Men kanske ska jag försöka höra av mig till El nu? Hon kanske skulle förstå.

"Ey, Louis. Du vet att det är bilder på dig och Eleanor överallt på internet nu va?" Sa Liam och tittade på mig. Jag gav han blicken och tittade konstigt på honom.
"Va? Driver ni?" fick jag ur mig och satte mig suckande i soffan då Harry kom och satte sig bredvid.

"Äsch, vafan! det är inget att bry sig i ju, ni är ju bara vänner, ellerhur?" sa han och tittade på mig med en orolig blick.

"Ja, men jag är inte säker på om Elvira vet om det." sa jag och kom att tänka på att hennes teater hade vart idag. Undra hur det gick? Fan, jag skulle vart där.

"Och? Du har ju endå sagt att du inte gillar henne?" sa Zayn och tittade oförstårligt på mig.

"Men Zayn. De är sånt man bara säger fattar du väl, klart han gillar bruden!" Niall tittade på mig lite retsamt och började sedan skratta. Jag kunde inte låta bli att skratta med dom och för stunden så glömde jag bort allt som hänt.

Elviras Perspektiv;

"Så stolt över dig" fick jag höra ett antal gånger i bilen påväg hem, det kändes bra men samtidigt vet jag att jag kunde göra saker bättre. Men ibland så gick det bara inte, mina tankar på Louis var under hela teatern men jag gjorde allt för att inte tårarna skulle rinna.

Vi kom hem och jag var helt utmattad, jag var verkligen jättetrött och jag ville bara sova och glömma allt. Jag tittade på mobilen en sista gång innan jag somnade och märkte till min förvåning att jag fått ett SMS.

"Hej El, vad gör du? Hur gick föreställningen idag? Slår vad om att du var fantastisk. Vi kanske kan ses nån dag? Kommer hem i veckan. xx Louis" stod det och jag kände hur illskan bubblade upp inom mig. Så nu dög jag? När den andra tjejen inte längre var med honom. Pfft, vilken pajas. Vad trodde han om mig?

Jag klickade fort bort SMSet och försökte sova, men allt jag låg och tänkte på var SMSet. Plötsligt började tankarna komma på min mamma. Jag tänker ofta på henne, trotts alla slagen och övergreppen så var hon min mamma, jag älskade henne. Hur kan man fortfarande älska någon som gjort mig så illa?

Jag hörde hur det plingade till igen i min mobil, fast denna gång var det inte Louis. David stod det på displayen.

hihihihi, ojoj! vad kommer hända nu? :O nästa del kommer senare!

6 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 10

30/03
20.13

Elviras Perspektiv;

"Varför undra du om One Direction förresten?" frågade hon och tittade på mig med dehär valp ögonen som hon kunde göra ibland.

"Jo, duvet killen jag gick in i häromdagen... Det var Louis i One Direction och vi träffades igår och sånt.:"började jag lite försiktigt och jag såg hur hon tittade på mig, och i denna stund så var jag så otroligt glad över att blickar inte kunde döda.

Jag fortsatte att titta på henne och insåg att blicken hon just gav mig var ironisk i och med att hon sekunden efter börja le. Jag kände mig fortfarande osäker och var inte riktigt helt säker på vad Lucy menade.

"Jaha, hur går det med honom då?" sa hon bara och flyttade närmare. Jag berättade om allt och hon såg väldigt intresserad ut och hon kunde faktiskt vara seriös för en gångs skull.

"Jag tror han är perfekt för dig, El!" sa hon när jag berättat allt och jag log mot henne.

"Men du vet ju att jag aldrig ska bli kär, jag hatar kärlek" sa jag och tittade ner mot golvet.

"Haha, du är rolig du. Kärlek är inget man bestämmer över, den bara kommer ju." sa hon och slog till mig lite löst på armen, jag kunde inget annat än att tacka henne för att hon alltid vad så stöttande.

"Jag tycker du ska prata med Liam, han tänker säkert på dig också." sa jag medan jag tog på mig mina skor. Hon tittade lite osäkert på mig men svarade tillslut.

"Alltså, jag vet inte. Det var ju trotts allt tre år sedan, han är världskänd och har träffat massa andra tjejer, varför skulle han minnas mig?" jag log åt henne och kom och tänka på det Louis berättade för mig. " även om jag är känd, så är jag fortfarande en människa. Jag är precis lika mänsklig som du och jag kan veta hur du känner"

Orden som Louis sa till mig den kvällen glömmer jag aldrig och exakt med dem orden förklarade jag det för Lucy som plötsligt såg lite gladare ut. Hon gav mig en puss på kinden innan jag gick och jag gick sakta hemåt igen.

Jag kom hem och såg att det låg en lapp på köksbordet. "Är och handlar, det blir tacos ikväll. Puss" stod det och jag flinade lite för mig själv. Tacos var ju min favoritmat.

Jag satte på min iMac som stod på rumsbordet och drack lite utav mitt te samtidigt som jag läste på manuset. Det var mycket att komma ihåg men samtidigt så var jag riktigt taggad till imorgon då vi skulle ha vårt sista genrep, då också utan manus. Jag såg hur mobilen lyste upp och fick se ett SMS, från David.

"Tja, hur går det med manuset? Jag börjar kunna replikerna riktigt bra nu, dudå?" stod det och jag svarade direkt.

"Det går bra, jag övar nu faktiskt. Replikerna börjar sitta för mig nu också. Ses imorgon!" det kändes bra att jag och David under genrepen kommit så bra överens. Han kändes alltid så lugn och avslappnad och gav så mycket energi, ska bli så kul att få spela mot honom.

------

Det hade nu gått en vecka och om bara någon timme var det dags för premiären av Grease. Riktigt taggad var jag och jag kände hur jag och David kommit närmare varandra under veckan som gått. Jag kände mig dock lite nere samtidigt. Louis hade inte skrivit något på hela veckan och han hade inte heller svarat på mina SMS. Jag förstod att han haft mycket att göra, men man slutar väl inte bara att höra av sig för det?

"Är du spänd inför ikväll?" Hörde jag en röst säga samtidigt som jag satte på mig mina teaterkläder. Jag tittade bak och fick se David stå där och le.

"Nja, lite nervösitet gör väl inget!" sa jag och skrattade till.

"Du, har det hänt något? Du har vart väldigt frånvarande de senaste dagarna?" frågade han innan han gick. Jag nickade bara att allt bra bra för att slippa prata om det, han gick ut ur rummet och jag satte mig på stolen framför mig. Varför hade han inte hört av sig? Undviker han mig? Ville han inte ha med mig att göra längre? många frågor ploppade plötsligt upp i mitt huvud och jag kände mig plötsligt värdelös och ångest tankarna började genast komma igen. Var det rätt att berätta för Louis? Kunde jag verkligen lita på honom och var han den killen som jag uppfattade honom som?

Jag orkade inte tänka på det längre så jag loggade in en snabbis på Twitter och fick se en sak som gjorde mig både arg, ledsen och förvirrad. En bild på Louis och en annan tjej stå och kramas. Vad händer? Allt vi hade? Varför hade han inte sagt något?

7 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 9

30/03
14.29

Elviras Perspektiv;

"Du, vet du vilka One Direction är?" frågade jag lite tyst och jag hörde hur hon stelnade till lite där bakom telefonen.

"Eh.. Nej.. Jag måste sluta nu, hej då. Puss älskar dig!" *Klick* Vad var det där? Varför la hon bara på sådär och varför svarade hon så tvekande? Något var fel, hon brukade aldrig göra så.

Jag tänkte dock inget mer på det eftersom just i samma ögonblick så knackade det på dörren, Elly.

Utan att jag ens sagt att det var okej att komma in så stod hon ändå innanför dörren och jag kollade på henne med en irriterad min.

"Vad?" fick jag ur mig, att se min moster Elly sitta och fåna sig med en annan kille är inte precis en vana och speciellt när hon inte berättat något om honom tidigare.

"Han är bara en bra vän." sa hon och satte sig bredvid mig på sängkanten. Hon tittade på mig men jag vägrade att titta dit.

"Ja visst, varför har jag aldrig hört talas om han då? Du kunde väl iallafall berättat. " sa jag surt och gick upp ur sängen och satte mig i min fotölj istället.

"Ja, men han bara kom förbi nu. Han jobbar som stylist och reser väldigt mycket" sa hon och jag såg hur röd hon blev.

Jag satte tyst i fotöljen och muttrade för mig själv. Jag hatade han, jag hatade alla killar just nu. Alla utom Louis.'

"Är det något som hänt eller? Du verkar lite nere" fortsatte hon men jag vägrade att titta på henne.

"Nej det är inget. De är bara det att jag ser ju på dig att du gillar den här killen. Jag är bara rädd att bli lämnad igen, precis som mamma gjorde varje gång hon träffade en kille, jag vill bara inte att du kommer glömma bort mig" erkännde jag nu och tittade nu upp mot Elly som nu var påväg mot mig.

"Du behöver inte oroa dig för dig, jag kommer i alla lägen alltid att ta dig i förstahand. Du och jag föralltid, du är mitt nummer ett och det ska aldrig någon kille få komma emellan, eller hur?" sa hon och stäckte ut sina armar. Jag log mot henne och hoppade in i hennes famn och där stod vi och kramades.

"Hur är det mellan dig och killen då förresten?" frågade hon efter ett tag och jag tittade på henne. Aldrig skulle jag bli kär i honom, aldrig skulle det bli något mellan oss och jag ska vara singel hela livet.

"Han är en otroligt bra vän" sa jag och kände hur röd jag blev om kinderna. Hon flinade och skrattade till.

"Jag ser ju på dig att du gillar han!" sa hon och klappade mig på låret.

"Nej, jag ska aldrig bli kär. Förresten skulle det aldrig gå, han är en världskänd kille i bandet One Direction och åker bort jätte ofta. Det skulle aldrig funka" sa jag och såg hur Elly tittade på mig med en orolig blick.

"Sa du One Direction?" fortsatte hon. Jag förstod inte varför hon såg så allvarlig ut helt plötsligt och jag kände mig stel i situationen.

"Vadå? vad är det för fel?" frågade jag och kände mig genast obekväm.

"Lu.. Lucy dejtade ju någon kille därifrån innan de medverkade i xfactor, och de började bråka och sedan dess har hon inte hört något av honom. Hon mår fortfarande dåligt utav det tror jag" hon kollade med en konstig blick på mig och jag började genast förstå varför Lucy betedde sig så konstigt när jag frågade om One Direction. Jag reste mig fort upp ur sängen och ur Ellys omfamnade armar, jag satte på mig mina ballerina skor som var lätt att hoppa i och sprang så fort jag kunde till Lucy.

"Varför? Vad hände?" sa jag bara när hon öppnade dörren och såg väldigt förvånad ut men samtidigt så förstod hon nog vad jag menade.

"Jag har försökt att gått vidare under alla dessa år, men allt jag har tänkt på är honom. Vårat bråk och hur vi gjorde slut, han är i mina tankar hela tiden och det gör det inte bättre att se dem exakt överallt på internet. "

Jag höll om henne hårt samtidigt som hon började gråta.

"Varför har du inte sagt något?" frågade jag oroligt och hon tittade upp mot mig.

"Jag ville inte lägga mina problem över dig. De hände trotts allt för tre år sedan och jag tänkte att du redan hade fullt med problem" sa hon och kramade om mig hårdare.

"Men Lucy, du är min bästa vän, klart jag vill veta, oavsett hur jobbigt det än är. Tillsammans så klarar vi ju allt, kommer du ihåg?" sa jag och satte mig i hennes vardagsrum. Hon bara nickade och satte sig bredvid.

"Vad heter han?" frågade jag lite försiktigt.

"Liam." sa hon och jag pustade ut, om det hade vart Louis så hade allt blivit så mycket svårare.

"Du gillar han än, va?" sa jag och tittade på henne som bara nickade. Och sen fortsatte hon.

"Vi hade så kul under de två månader jag fick kalla han för min. Vi har så otroligt mycket minnen och han fick mig att känna mig speciell. Jag var så kär. Jag saknar honom varje dag, hela tiden. Det var jag som sabbade allt, jag överreagerade." jag såg hur hon andades några andetag innan hon fortsatte.

"Han och Danielle har alltid vart vänner, men jag antar att jag blev för svartsjuk och det var så bråket började. Sedan gick han och sen sågs vi aldrig mer. Han har nog glömt mig" det gjorde ont i hjärtat att höra det här från sin bästa vän, och speciellt när man inte fått höra det tidigare.

"Varför undra du om One Direction förresten?" frågade hon och tittade på mig med dehär valp ögonen som hon kunde göra ibland.

Kanske lite tråkig del, menmen :( Kommentera!

Nästa del kommer ut senare ikväll, glad påsk på er ! :D

5 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 8

30/03
09.57

Elviras Perspektiv;

"Ta det lugnt, jag är här och jag tänker aldrig lämna dig" viskade han i mitt öra med sin sköra röst som gav mig gåshud. Tänk att jag gjorde det, det jag aldrig någonsin tänkt göra för någon annan gjorde jag för en nästan främmande person, men ändå så kändes allt så rätt. Han var verkligen en sann vän.

Men gillade jag honom? Skulle jag vilja dela mitt liv med honom? Nej, jag ska aldrig bli kär och speciellt inte i en kändis. Förresten hade han säkert tjej. Varför tänker jag ens på detta? Fuck kärlek och allt vad det innebär.

"Vad tänker du på?" Jag vaknade upp ur mina tankar och såg att Louis satt och tittade på mig och log. Jag hade lugnat ner mig lite nu så jag skakade inte längre och allt kändes så bra, det kändes bra över att ha pratat ut med någon som faktiskt verka bry sig. Visst, Elly bryr sig. Men det känns så annorlunda med Louis.

"Nä.. Ingenting, Vad vill du göra?" frågade jag honom och reste mig upp från bänken. Han ställde sig bredvid mig och sa att jag skulle följa efter han, vilket jag gjorde. Vi gick en lång stund men vad gjorde det när vädret var perfekt. När vi väl kom fram så såg vatten, skog och ännu mer vatten.

"Jag lekte här hela tiden när jag var liten" sa han och tittade ut mot det porlande vattnet. Jag ställde mig bredvid honom och kunde höra fåglarnas tvitter och det var helt vindstilla.

"Ibland önskar jag att jag inte var så känd. Jag älskar fansen och att stå på scenen och sjunga, men att folk hela tiden vet vart jag är och vad jag gör hela tiden kan tillslut bli jobbigt och läskigt, privatliv finns inte liksom" började han och fortsatte titta ut mot vattnet. I det ögonblicket insåg jag att han inte heller hade det så lätt, han var ju bara som sagt en människa som sjunger.

"Ja, det kan inte vara lätt alla gånger" fick jag ur mig och han vände blicken mot mig. Jag kände mig för stunden rätt så dum efter jag sa det men han bara log mot mig.

"Ska vi bada?" sa han och flinade åt mig. Jag verkligen hatade att bada så jag tackade snabbt nej.

"Okej, du får väl stå där då!" sa han och sedan sprang han iväg, jag såg han inte på flera minuter förräns han ropade mitt namn.

"Elvira! Kolla häääär!" sa han och slängde sig i lianen som hängde i trädet och på bara några sekunder låg han i vattnet. Jag såg ur han skrattade och tittade på mig, jag kunde inget annat än att skratta med honom.

"Jag måste nog dra hem nu, jag lär öva lite manus och sånt." sa jag när Louis kommit upp ur vattnet. Han nickade och tog av sig sina skor som var helt dygnsura.

"Vill du ha en kraam?" frågade han och sträckte ut sina armar. Jag skakade på huvudet men han hann före, innan jag ens hunnit tänkt klart så var jag i hans blöta armar och kunde höra hans hjärtslag.

"Tack för idag. Vi hörs!" sa han och gav mig ännu en kram och gick sedan vidare bort mot sig. Jag stod kvar ett tag och tittade på honom när han gick bortåt, han var verkligen fin. Men att bli kär får bara inte hända, jag vill aldrig mer bli sårad. Aldrig. Jag är så rädd.

Jag gick fram till dörren och tänkte precis öppna den då jag ser en blå bil på garageuppfarten, en bil jag aldrig sett förr. Jag gick försiktigt in och hörde skratt och ljud från vardagsrummet. Jag gick in för att se vem det var och till min förvåning så satt det en kille där inne, tillsammans med Elly.

"Åh, hej gumman. Det här är Edward, en gammal vän" började hon och såg lite förvånat på mig.

"En gammal vän" ja, det brukar låta så. Tror hon att jag är dum? Klart jag fattar att det inte bara är "En gammal vän" jag sa inget och gick upp på mitt rum och började öva på manuset Lucas gett oss tidigare idag.

Men allt som befann sig i mitt huvud var Louis. Han hade verkligen vart till en stor hjälp för mig och jag hade börjat byggt upp ett förtroende för honom.

Jag sökte upp One Direction på min spotify lista och det kom flera olika låtar upp. Jag lät listan gå och jag gillade verkligen låtarna, det var ju riktigt bra. Eftersom jag aldrig sett de andra killarna förut så tröck jag öven upp Safari och började söka på One Direction. Det kom upp minst tusen sökningar och jag klickade upp den första bilden som kom fram. Jag såg precis vart Louis stod och jag log lite för mig själv. De 4 andra killarna i bandet såg inte dum ut de heller, hur kunde jag ha missat dessa killar?

Jag ringde upp Lucy och hon svarade bara efter några signaler.

"Hej El, vart har duu vart i flera dagar? Har saknat min syster ju!" sa hon och jag flinade lite för mig själv, hon hade rätt. Vi hade inte snackat på flera dagar och det kändes skönt att höra hennes röst igen. Samtalet rullade på men det var ju inte riktigt därför jag ringde, det fanns ju en anledning.

"Du, vet du vilka One Direction är?" frågade jag lite tyst och jag hörde hur hon stelnade till lite där bakom telefonen.

Hihi, vad tror ni hände med Lucy? Å vad kommer hända mellan Lou och El? Tror ni det blir kärlek ändå, trotts att hon intalat sig själv att aldrig bli kär? ;)

Nästa kommer senare!

4 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 7

29/03
20.15

Elviras Perspektiv;

"Vill du ha te mitt hjärta?" hörde man Elly ropa från köket precis när man kommit hem från skolan. Jag svarade att jag görna tog en kopp och satte mig bredvid henne vid köksbordet och jag kunde ivrigt berätta om den lyckade dagen, om grease och att jag fick huvudrollen som Sandy. Hon såg väldigt glad ut för min skull.

Jag tittade på telefonen en gång och fick se att jag fått ett SMS, från okänt nummer.

Jag klickade snabbt upp det för att läsa vad det stod i SMSet.

"Hej El, lust att hitta på något? Åker hem från Doncester om några dagar. xx Louis"

Jag läste SMSet flera gånger och log för mig själv. Jag hade helt glömt bort att jag gav han mitt nummer.

"Vad ler du åt? Är det någon kille?" Sa Elly som nu satt mitt emot mig vid bordet. Hon flinade lite retsamt och jag bara skrattade till. Alltid skulle hon retas.

"Absolut att vi kan, dock kan jag inte träffas så länge eftersom jag har massa manus att ta hand om. Fick huvudrollen i en musikal vi har. Berättar mer när vi träffas. xx" Jag läste noga om SMSet innan jag till slut klickade på skicka. Det dröjde inte länge tills han svarade och sa att han kunde komma hit och möta mig. Redan några minuter senare stod han utanför dörren och bad mig komma ut. Jag sa hejdå till Elly som retsamt tittade ut genom fönstret och lära självklart komma med en kommentar. "Vad söt han är" sa hon och skrattade till, typiskt hennes humor tänkte jag bara och gick ut till Louis.

"Bor du här i närheten eller?" sa jag och gav han ett leende. Han skrattade till samtidigt som han gick emot mig och gav mig en lätt kram.

"Ja, faktiskt. Det är inte så jättelångt här ifrån faktiskt" sa han och vi gick vidare bort mot stan.

"Vad är det för musikal ni ska spela då?" frågade han nyfiket medan vi gick.

"Grease, det ska verkligen bli hur kul som helst!" sa jag bara och kollade mot honom.

"Shit va kul! De har jag också gjort när jag gick på skolan, det var bland de roligaste jag har gjort faktiskt. Kul att du blev Sandy, du passar perfekt som henne!" sa han och log mot mig. Jag skrattade till och tackade.

"Är du ny här, eller? Har aldrig sett dig förr" när jag hörde han säga det så stelnade jag till, skulle jag behöva berätta varför jag kom hit? Skulle han förstå?

"Jag flyttade hit från Sverige för typ ett år sen. Jag bor här med min moster" sa jag och tittade osäkert ner mot marken.

"Jaha, så du är svensk? coolt. Hur var det att bo i Sverige?" sa han och kollade på mig. Jag kände mig plötsligt svimfärdig och illamående. Hur var det i Sverige? Hemskt. Jag vill aldrig tillbaka dit igen. Minnena där ifrån är alldeles för fruktansvärda och att bara tänka tanken på det landet fick mig att vilja spy.

"Bra" sa jag bara men fortsatte att titta ner. Att ljuga är något jag är van vid vid det här laget. Men varför gjorde det så ont i mig att behöva ljuga för Louis? Jag kände knappt honom och ljuga har jag ju gjort förr.

Louis Perspektiv;

Jag såg att något var fel. Varför ville hon inte möta min blick och varför betedde hon sig så märkligt?

"Elvira, mår du bra? Du ser sjuk ut" fick jag ur mig men stannade till lite, men Elvira fortsatte att gå och sa ingenting. Jag sprang fort efter och tog tag i hennes överarm.

"El, vad är det? Snälla. berätta för mig" sa jag och äntligen kollade hon mot mig. Dock så såg jag hur tårarna rann ner för hennes kinder. Jag drog in henne i en mjuk kram och lät henne gråta. Vi satte oss på en parkbänk lite på sidan av och jag såg att hon döljde något, men vad? Hon mådde inte bra. Hon höll något inom sig som man såg bara ville ut.

"Du kan prata med mig. Du måste tro mig" sa jag lite försiktigt. Hon kollade upp från marken och gav mig en spänd blick.

"Du kommer aldrig förstå det här, allt är så komplicerat och att lägga allt över dig är du inte värd" sa hon bara och jag började inse att det var inte en liten hemlighet hon bärde på. Jag flyttade mig närmare henne och höll om henne tätt intill mig.

"Jag har aldrig berättat min livshistoria för någon annan förutom min bästa vän. Det skulle för det första ta för lång tid och .." började hon berätta men jag hann avbryta henne.

"Ta den tid du behöver, jag kommer alltid lyssna" sa jag och höll om henne hårdare.

"Lova mig att inte lämna mig efter det här? Jag klarar inte av att förlora en person till och det kommer ta rätt lång tid att berätta" sa hon och jag kände hur hon började skaka. Jag kände direkt att hon inte alls var den person på insidan som hon såg ut på utsidan. Elvira dolde djupa sår som hon aldrig kommer att glömma.

"Jag är ingen psykolog, men jag lovar att försöka finnas så gått det går och jag lovar, jag kommer aldrig lämna dig" sa jag och såg hur hon andades ut och hennes hjärta dunkade inte lika fort längre.

Elviras Perspektiv;

Skulle jag berätta för Louis? Jag hade pratat med han några enstaka gånger men ändå så kändes allt så lugnt med honom. Jag kände mig trygg. Louis verkade rätt person att prata om sina känslor med. Men det här, det var kanske lite mer personligt? Skulle han verkligen klara av min historia?

"Louis, jag har aldrig litat på någon person förut. Iallafall aldrig någon kille. Min pappa lämnade mig innan jag ens var född och min förra pojkvän var otrogen mot mig. Jag vet inte, jag vet ingenting längre" sa jag lite lågt och jag såg hur han tittade på mig.

"Jag är varken din expojkvän eller din pappa och jag lovar att aldrig lämna dig. Vi har all tid i världen, berätta. Jag vill inte att du ska bära på allt själv" sa han och kollade på mig. Jag tog ett djupt andetag och började berätta. Om mamma,om skolan, om de sexuella övergreppen på nätterna,om min ångest, om hur jag skadat mig själv, om Direk och om alla behandlingshemmen. Det tog två timmar att berätta allt och jag kände hur jag började skaka igen. Jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag skulle precis vända mig om och springa iväg då Louis tog tag i mig. Han drog in mig intill honom och lät mig gråta i hans famn. Jag kände mig trygg vid hans sida och förutom Lucy så var han den enda som faktiskt visste allt nu. Jag var alldeles för svag för att dra mina armar runt honom men mitt huvud vad riktat mot hans axel och jag kunde känna hans doft, hans underbara doft.

7 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 6

29/03
15.11

Elviras Perspektiv;

"Det var kul ses, igen. Du är speciell, inte alls som de andra. Har du något nummer förresten?" han tittade på mig under hela meningen och log sitt sockersöta leende som jag inte kunde motstå. Jag gav han mitt nummer och han gav mig en snabb kram innan han gick vidare hem mot sig. Jag tänkte på det han sa, att jag var speciell. Det kan man ju verkligen säga. Hur ska han reagera när han kommer att få reda på mitt förflutna och mina ärr över mina armar? Skulle han tycka lika om mig då? Nej, för han ska aldrig att få reda på det, eller?Tusen tankar spred sig i mitt huvud och när jag kom hem möttes jag utav en orolig och arg Elly så mina tankar släpptes för stunden.

"Elvira, vart fan har du vart hela kvällen? Har försökt ringt och allting" skrek hon nästan och jag kunde förstå att hon vart orolig. Jag såg att hon hade gråtit och det kändes verkligen inte bra att se henne så här.

"Jag var ute ett tag och rensa tankarna bara" sa jag och gick ner på mitt rum och förmodligen så tyckte hon det räckte som svar eftersom hon inte följde efter. Jag satte mig på min sängkant och kände hur tårarna ville komma igen. Jag tog upp min gitarr som var gömd längst bak i garderoben. Det var egentligen inte min, det var egentligen mammas som jag fick ta över. Jag la in den för att jag verkligen inte ville se den längre, men jag kände hur jag behövde den nu. Jag började dra lite på stängarna och började spela lite lätt. De få gånger mamma var nykter hade vi setat, bara hon och jag och hon hade lärt mig de flesta akorderna på gitarren. Det var iallafall henne jag fått min sångröst ifrån och den talangen hon hade, den kunde iallafall ingen ta ifrån henne.

"All along it was a fever
A cold sweat hot-headed believer
I threw my hands in the air I said show me something
He said, if you dare come a little closer"

Jag började sjunga lite lätt på Rihannas nya låt Stay samtidigt som jag drog några enkla akord mer gitarren. Jag la mig i sängen och kom och tänka på det få bra stunderna jag och mamma faktiskt kunde ha, då hon inte var påverkad. Det gjorde ont i hela mig av att tänka på henne och hennes bortgång. Samtidigt kändes det så otroligt skönt att komma bort ifrån allt.

"Får jag komma in?" hörde jag Ellys röst utanför dörren. Jag hörde att hon lugnat ner sig lite nu.

"Det är öppet" sa jag bara och låg kvar med gitarren i famnen.

"Din mammas gitarr" sa hon och log lite lättsamt när hon kom in samtidigt som hennes blick var på gitarren.

"Jag trodde du hade slängt den, som du sa" sa hon och tittade på mig med ett litet leende på läpparna.

"Jag kommer aldrig kunna göra mig av med den, det var det ända mamma älskade på riktigt" började jag bara och kände hur tårarna började falla igen. Jag såg på Elly att hennes lilla leende genast försvann och hon tog tag hårt i min hand.

"Hon älskade dig mer än något annat också. Tro inget annat, innerst inne hade din mamma ett stort hjärta, precis som du." sa hon och hennes tårar föll ner från hennes kinder.

"Jag glömmer aldrig när hon berättade hur mycket jag var i vägen hela tiden och hur mycket hon hatade mig. De första gångerna gjorde ondast. Jag var bara sju år. Hon luktade sprit och tog ett hårt tag om mig och slängde in mig på rummet. Jag var så rädd" sa jag och kunde inte heller hålla tårarna inne. Jag berättade just en del av mitt liv som jag aldrig berättat för Elly förut. Det gjorde ont att säga det men det var samtidigt skönt att ha det sagt.

"och det blev bara värre och värre, jag kunde aldrig gå trygg hemma och jag blev sexuellt utnyttjad av mammas fyllekompisar nästan varje kväll" fortsatte jag och nu kände jag den lilla paniken inom mig då jag bara ville skrika, försvinna och aldrig mer komma tillbaka. Jag såg på Elly som såg helt förskräckt ut och tog ett stadigt grepp om mig och höll om mig allt hon kunde och hon lyckades lugna ner mig, en aning.

"Jag älskar dig min fina tjej, du är i trygghet nu. Jag ska aldrig lämna dig" sa hon samtidigt och de orden hon sa gjorde bara att jag grät ännu mer. Jag hade nu berättat en stor del av det som hade hänt, och det var fortfarande bara början. Hon visste inte allt än och det fanns så mycket kvar att berätta, men bara inte nu.

Fredagen, dagen efter den jobbiga dagen. Det såg ut att vara varmt ute så jag satte på mig en blommig kjol och en randig t-shirt, och för att dölja mina ärr så satte jag på mig en kofta på det. Det var drama första lektionen igen och jag kände mig rätt så taggad eftersom vi snart skulle ha en Musikaluppvisning och idag skulle vi få reda på våra roller och även vilken musikal det skulle bli.

"Jahaa elever, är ni beredda på att få veta vilken musikal våran skola ska göra? det är nämnlingen så att varje skola här i Doncaster får en varsin musikal också tävlar de olika skolorna och jag kan med nöje berätta att vi ska göra Grease!" sa Lucas när klassen satt samlad. Jag kunde inget annat än att le eftersom jag älskade Grease filmen och hade alltid viljat spelat upp den i teater.

"Huvudrollerna som ska få spela Danny och Sandy är David och Elvira!" sa Lucas och såg väldigt belåten ut. Hörde jag rätt? Skulle jag få spela Sandy? Få spela huvudrollen i en teater och få sjunga framför hundratals föräldrar? Jag kollade mot Lucas som bara nickade åt mig.

Alla hade tillslut fått reda på sina roller och alla var nöjda. Jag tittade på David som nu skulle bli min motspelare och även var killen som var så chockad över att jag var ifrån Sverige.

"Jaha, så du å jag fick huvudrollen, hur känns det?" frågade han och tittade lite nyfiket på mig med sina perfekt raka tänder och det bruna håre med den svarta mössan.
"Faktiskt helt okej, bara det att jag är inte van vid att stå framför publik och sjunga och sånt.." började jag och tvekade lite men hann bara säga det då han avbröt mig.

"Ta det lugnt, det kommer ju gå bra, jag är ju vid din sida hela tiden och du sjunger fantastiskt bra så du behöver inte oroa dig över det!" sa han och gav mig ett leende. Jag log tillbaka och tackade för komplimangen.

Jag tittade på telefonen en gång och fick se att jag fått ett SMS, från okänt nummer.

Vem kan de va som SMSa Elvira? ;)

Nästa del kommer nog redan ikväll! :D

6 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 5

29/03
10.20

Elviras Perspektiv;

"Elly, får jag fråga dig en sak?" frågade jag och tittade allvarligt på Elly som tog tag i min hand.

"Självklart vännen. Vad är det?" sa hon och log lite försiktigt.

"Kan du inte berätta något om pappa?" sa jag och jag såg hur hela hennes glada ansikte förändrades till en allvarlig min.

Hon sa ingenting och tittade fortfarande ner i golvet.

"Är han lika hemsk som mamma sa att han var?" frågade jag Elly som nu höjde blicken uppåt.

"Din pappa var en smart och snäll kille, inte alls som din mamma" sa hon och jag trodde jag skulle sätta frukten i halsen. Min mamma hade ljugit mig rakt upp i ansiktet, jag var dock van vid det men jag trodde henne när hon berättade allt hon gjort mot henne och mot oss.
"Så min pappa slog aldrig mamma och han tog aldrig droger?" frågade jag osäkert men jag ville nu inte kolla in i hennes ögon. Jag hade trott på lögner hela livet, jag hade skitit i att leta upp min pappa och trott på all bullshit som mamma sagt till mig.

"Din pappa var en knarkare som lämnade oss innan du ens var född. Han hatar dig och han ville aldrig ha med dig och göra. Han misshandlade mig och han puttade ner mig från trappor och slog glasflaskor i huvudet från mig"

Hennes ord ekade i mitt huvud, hur kunde jag tro på det där? Hur kunde jag låta mig luras?

"Han skulle aldrig slå någon, han var alldeles för godhjärtad för det. Jag glömmer aldrig den kvällen han kom hit och var helt förkrossad.." började hon och tog en lång paus innan hon fortsatte att berätta.

"Han hade rest enda från Sverige hit. Han hade vart utomlands i några dagar för att jobba och sen kom han tillbaka och skulle överraska din mamma, Josefin och då när han kom in så såg han din mamma strula med en annan man och det luktade sprit i hela huset. Han visste nog inte ens att hon hade dig i magen, om han hade vetat det så hade han aldrig lämnat dig, det kan jag lova" sa hon och tittade menande på mig. Men just nu ville jag inte tänka. Jag ville inte veta. Allt blev så mycket i mitt huvud på en gång och jag är både besviken på mig själv, på Elly och inte minst på mamma som i alla dessa år ljugit för mig.

"Varför har du inte sagt detta tidigare?" frågade jag men ville ännu inte möta hennes blick.

"Du har aldrig frågat och jag ville inte ta upp honom om det så inte behövdes. Han har dock en ny familj nu och egna barn. Han bor här i Doncaster, men eftersom han inte vet att du finns så är det nog ingen idé att söka upp honom." sa hon och torkade tårarna som runnit ner på min kind. Jag ville inte höra mer, jag hoppade upp ur sängen och sprang ner och tog på mig mina skor och utan att ens säga ett ord så var jag ute. Jag sprang, sprang vad jag kunde tills jag inte orkade mer. Jag kunde inte lita på någon längre, vem skulle jag nu prata med? Jag var alldeles för ledsen för att ta upp telefonen och ringa Lucy och jag orkar ärligt talat inte prata med någon längre. Jag satte mig på en parkbänk och tittade ut mot havet med den fina soluppgången framför mig.

"Gråter du?" Hörde jag en röst bakom mig, jag kände mig rädd och stel i situationen och svarade inte och jag vågade inte titta bak heller.

"Är det ledigt här?" fortsatte rösten och denna gång tittade jag dit, jag såg direkt vem det var, Louis. Killen från One Direction och killen som jag gått in i.

Jag nickade lite blygt till honom och makade plats åt honom bredvid mig på bänken, jag såg hur han tittade på mig men min blick ville absolut inte möta hans.

"Vad gör du här, Louis?" frågade jag lite blygt men hade fortfarande blicken rikat neråt.

"Jag bor här några kvarter bort och jag brukar gå hit under kvällarna jag är hemma och är ledig. Det är inte så mycket folk ute nu och det är skönt att bara rensa tankarna lite. Vad gör du här själv?" frågade han och denna gång tittade jag dit och jag kände hur vår ögonkontakt möttes.

"Jag.. Jag skulle bara rensa tankarna jag också" började jag.

"Kom igen, jag ser att du gråtit. Vill du prata om det?" sa han och jag tittade ut mot havet igen. Vad trodde han? Jag har sett han några gånger och han tror redan att jag har förtroende för honom? Är det så man tror när man är känd?

"Nej tack" svarade jag endast och torkade bort tårarna ännu en gång.

"Jag är inte en sån person som litar på vem som helst. Allt är komlicerat i mitt liv just nu och jag pratar helst inte med vem som helst om det" fortatte jag och denna gång tittade jag på honom.

"Jag förstår. Men du ska veta att även om jag är känd, så är jag fortfarande en människa. Jag är precis lika mänsklig som du och jag kan veta hur du känner" sa han och log mot mig. Jag gav han ett snett leende tillbaka och tittade på honom en gång till. Han var verkligen söt, men kunde jag lita på honom?

"Jag ska nog gå hemåt nu, jag sa aldrig vart jag skulle när jag stack från huset." sa jag till Louis efter att vi suttit och snackat ett tag.

"Jag kan följa med dig så slipper du gå ensam, det är rätt mörkt nu och så.." började han och jag såg att han blev lite röd om kinderna. Jag nickade och ställde mig upp bredvid han.

6 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 4

28/03
21.01

Elviras Perspektiv;

"Hej, Jag är Louis från bandet One Direction" började han och tjejerna blev ännu mer galnare. Jag och killarna var nog de enda som satt tyst i rummet och jag var nog mest chockad. Var Louis killen jag gått in i och var han en av bandmedlemmarna i One Direction? Jag hade dock bara hört en låt med dem men det kändes ändå kul på något sett. "eeey, du är ju tjejen som jag råkade gå in i för någon dag sen! Hej, vad kul att se dig igen!" började han och tittade förvånat på mig. Jag kände hur alla kollade på mig och jag blev plötsligt ännu mer rödare än vad jag redan var. Typiskt.

Jag nickade försiktigt mot honom som flinade lite smått. Han satte sig i soffan framme vid scenen och tittade ut mot oss i publiken.

"Så, vill du berätta för klassen varför du är här?" sa teaterläraren, Lucas, och tittade på Louis som såg väldigt nöjd ut.

"Ja, det är bara så coolt. Här, för bara några år sedan var jag själv en elev här. Jag älskade drama och den här salen. Ingenting har ändrats och jag känner mig verkligen hemma här" sa han tittande på Lucas. Men ställde sig fort upp och fick genast allas uppmärksamhet igen.

"Jag är här för att spela in lite inför våran film som vi håller på med. Jag hoppas att det är okej att jag filmar när ni gör lite olika övningar och sånt. Det här är ju som sagt min gamla skola och mitt favoritämne var ju drama." alla klappade händerna och gick fort upp på scenen. Även jag. Jag såg hur han tittade på mig lite ibland och våra blickar möttes varje gång. Dagen gick snabbare än vanligt och tjejerna var helt uppspelta flera timmar efter att Louis till och med gått.

Louis Perspektiv;

"Louis, vad är det? vad tänker du på?" hörde jag Liam säga på andra sidan soffan och de andra killarna kollade på mig lika konstigt som Liam gjorde.

"Vadå?" sa jag bara och tittade på dom.

"Du har vart tyst och nästan lite nere ända sen du kom hem från din gamla skola. Har något hänt? Är du fortfarande ledsen över Eleanor?" Sa Zayn och hoppade närmare mig. Jag tittade på honom och förstod inte riktigt vad de är killarna menade just nu. Eleanor och jag gjorde slut för flera månader sedan och vi är fortfarande vänner, vad är det och deppa över? faktum är att jag tänker på något helt annat just nu.

"Nej, det är inte det. De är bara de att.. För någon dag sen när jag var hemma i Doncaster så råkade jag gå in i en tjej, eller vi kanske råkade gå in i varandra, bådas fel. Men hon var speciell och hon sa bara 'oj, förlåt'. Utan att skrika mig i ansiktet, eller jaga mig till döden. Jag tror hon inte ens visste vem jag var riktigt. Och nu gick hon i den klassen jag hälsade på idag. Hon satt bland killarna medans de andra tjejerna skrek" berättade jag och jag såg hur killarna började titta intresserat på mig.

"Jag har aldrig sett henne förr och hon var verkligen söt" fortsatte jag och fick hur killarna började småflina.

"Vad väntar du på? Kör hårt!" sa Harry och gav mig ett slag på armen. Jag skrattade och gjorde detsamma på honom. Han var verkligen som den lillebror jag aldrig fick.

"Men hörru, vetu vart tjejen bor då? Vet du ens vad hon heter?" Niall tittade frågande på mig och man såg att frågan han ställde bekymrade honom lite.

"Ja, hon kom ju ut precis från sitt hus när jag råka gå där och hon heter Elvira för hon svarade 'ja' på uppropet på hennes namn.

Killarna tittade ännu mer på mig och sedan började de skratta. Jag försökte hålla mig ifrån att skratta jag också för att visa dem att jag var allvarlig, men det gick inte. Skrattet kom iallafall och jag kunde inte låta bli att skratta med dom.

Elviras Perspektiv;

"Jag har gjort lite frukt till dig, vännen" hörde jag Elly ropa utanför min sovrumsdörr. Jag gick och öppnade åt henne och hon kom och satte sig bredvid mig i sängen. Vi började prata om allt möjligt samtidigt som vi åt ur varsin skål med frukt.

"Går det bra i skolan nu då?" frågade hon hastigt och tittade upp mot mig. Jag log mot henne och det kändes bra att äntligen kunna svara ett 'ja' och mena det. Att ljuga för den man har mest förtroende för är det jobbigaste som finns. Hon blev glad när jag berättade om allt vi gjort och jag tror hon såg hur lycklig jag var just vid detta tillfälle. Sedan kom jag och tänka på en sak som jag aldrig någonsin vågat tagit upp förr, pappa.

"Elly, får jag fråga dig en sak?" frågade jag och tittade allvarligt på Elly som tog tag i min hand.

"Självklart vännen. Vad är det?" sa hon och log lite försiktigt.

"Kan du inte berätta något om pappa?" sa jag och jag såg hur hela hennes glada ansikte förändrades till en allvarlig min.

Ojoj, vad ska hända nu? Vet Elly något om hennes pappa och kommer Louis att söka upp Elvira? hihi. Nästa del kommer imon!

6 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 3

28/03
16.58

Elviras Perspektiv;

Tisdagen kom äntligen och jag var mer nervös än jag brukade vara. Skulle mina nya klasskamrater tycka om mig och skulle jag bli accepterad i denna skola? Skulle min röst räcka till? Mycket tankar i mitt huvud ploppade upp och jag kollade mig i spegeln minst hundra gånger under den morgonen och bytte kläder säkert tio gånger. Tillslut så fick jag vara nöjd. Blev en svart kofta med ett par ljusblåa jeans och ett halsband jag hade fått utav min mamma som liten då hon faktiskt brydde sig lite. Varför jag hade på mig det än visste jag inte, så som hon behandlade mig. Men på något sett så var det ändå fint och jag kände mig lite tryggare med det på halsen. Jag satte på mig ett par röda lite mindre använda converse och sedan skjutsade Elly mig till skolan, den var grymt stor och jag kände hur nervositeten ökade och mitt hjärta bankade ännu fortare.

Med min svarta blåa jacka och svarta solglasögon gick jag med stadiga steg in genom dörren till skolan. Jag såg att allas blickar var riktat mot mig och jag kände hur kinderna hettade till lite. Dock så hade jag Elly med mig så det kändes ju lite tryggare.

"Du måste vara Elvira Lundgren, välkommen. Jag är Ashley, din rektor!" möttes jag av en lång kvinna med höga klackskor och rött läppstift. Jag nickade och följde med henne in på kontoret med Elly hack i häl,

Ashley pratade om hur kul det var med en ny elev och hur snälla alla var på denna skola. Hon visade mig vägen till mitt klassrum och min nya klass. Inne där satt det ungefär elva elever och alla i min åldersgrupp, sjutton.

Jag hälsade lite blygt på lärarinnan som presenterade sig som Hannah. Elly och Ashley gick fort ut och innan de gick så fick jag 'lycka-till' blicken av Elly och jag bara nickade och log lite nervöst sedan tittade jag ut mot min nya klass. Den såg helt vanlig ut, åtta tjejer och tre killar. De såg väldigt snälla ut men vad vet jag? jag har iallafall intalat mig själv att inte börja lita på någon, att bli sårad orkar jag bara inte med nu, inte en gång till.

"Berätta lite om dig själv framför dina vänner" sa Hannah och log ett vänligt leende mot mig. Jag ställde mig bredvid henne och harklade mig lite framför mina blivande klasskompisar och "vänner" och sedan drog jag en djup suck, var det något jag verkligen hatade så var det att berätta om mig själv, vad fanns det att berätta liksom?

"Jag heter Elvira och kommer ifrån Sverige men flyttade hit till Doncaster för ett år sen ungeför och bor nu här tillsammans med min moster" började jag och jag tycktes väcka intresse för många eftersom de alla elva tittade upp ifrån sina böcker.

"Shit! Coolt! Så du är alltså svensk?" sa en utav killarna och tittade intresserande på mig. Jag nickade och kände hur jag rodnade. Mer om mig ville jag inte berätta, om min ångest och depression samt behandlingshemmen.

"Så, berätta varför du sökte dig hit? och har du någon dröm?" fortsatte Hannah och denna gång såg hon lite mer nyfiknare ut än tidigare.

"Jag har alltid älskat att sjunga, fast aldrig framför publik. Men min moster ansökte mig hit och jag kom in. Min dröm är att bli en känd artist. Jag älskar att sjunga och jag älskar musik" sa jag och skrattade till lite.

"Okej, så då tycker jag du kan få visa lite för oss vad du kan! Sjung en sång" sa hon och jag kände hur allt bara stannade till. Jag? Sjunga? Nu? Jag blev helt stel men jag tittade snabbt på henne som såg väldigt avspänd ut så jag gjorde så hon sa. Jag tog en låt som jag kunde och kände mig trygg med.

"Shine bright like a diamond, shine bright like a diamond. Find light in the beautiful sea, I choose to be happy, You and I, you and I, We’re like diamonds in the sky" började jag sjunga lite tydligt och jag såg hur tjejerna i klassen börja små le. Inte retsamt eller elakt, utan ett snällt leende. Jag hann sjunga första värsen på Rihannas låt sedan så började hela klassen jubla och applodera. Jag kunde för en gångs skull känna mig lite bra.

"Hur var första skoldagen, snuttan?" sa Elly som stod och gräddade pannkakor när jag kom innanför dörren. Jag gick in till henne och gav henne ett stort leende.

"Det gick jättebra, jag fick ju träffa nya klassen och de verkade faktiskt tycka om mig. Jag fick sjunga och de tyckte jag var duktig. Fick även mina skolböcker och sånt idag.." jag berättade om den lyckade första dagen i skolan och jag kunde för första gången gå in på mitt rum och längta till morgondagen. Detta är verkligen inte som hemma i Sverige, här kunde man känna sig bra precis som man var och man blev så snällt bemött.

Jag åt mina pannkakor och gick ner till rummet och ringde Lucy som blev glad för min skull.

"Vad killarna söta då?" sa hon och jag skrattade till. Jag visste att den frågan skulle komma förr eller senare.

"Helt okej, iallafall en utav dom såg riktigt söt ut faktiskt" sa jag och tänkte på killen som blivit så chokad över att jag kom ifrån Sverige.

Vi la på efter en timmes prat och skratt och jag gick upp till Elly som satt och jobbade.

"Är det inte jobbigt att jobba så mycket som du gör?" frågade jag henne samtidigt som jag åt på min macka. Hon flinade bara och svarade något i stil med "Jo, men man måste ju" och klappade mig på huvudet.

Jag gick upp när alarmet ringde och jag kände mig väldigt taggad till skolan, på första gången på åratal. Första lektionen på schemat är Drama och det ämnet älskar jag verkligen. Jag tittade ut och fick se att vädret var väldigt muligt. Jag drog en lång suck och satte på mig ett par svarta jeans och en grå tjock hoodie och sedan gick jag ner till Elly som redan satt vid köksbordet och läste ur någon skvallertidning.

Jag kom in i teatersalen och kände hur det var mycket spänning och nervositet inne i rummet.

"Vad står på? varför är alla så stirriga idag?" frågade jag tjejen bredvid mig. Jag hade än inte lärt mig alla namn än och eftersom jag är väldigt dålig på namn så kommer det ta ett tag innan jag lär mig alla namnen också.

"Vet du inte?, De skulle ju komma en kändis till vår skola idag sa vår lärare förra veckan och filma och allt. Han har tydligen gått på denna skola innan han blev känd. Vi har taggat hela veckan!" sa hon och jag möttes av ett stort leende. Jag nickade och såg lite konstigt på alla speedade tjejer och killar inne i rummet. Plötsligt kom en kille in. Alla tjejer började genast skrika och jag förstod inte riktigt vad som hände. Han hade brunt hår, uppåtspretat och jag har för mig att jag sett han förr, men var? Efter ett tag kom jag ju på det! Han var ju killen som tittat så konstigt på mig och som jag klumpigt nog gått in i.

"eeey, du är ju tjejen som jag råkade gå in i för någon dag sen! Hej, vad kul att se dig igen!" började han och tittade förvånat på mig. Jag kände hur alla kollade på mig och jag blev plötsligt ännu mer rödare än vad jag redan var. Typiskt.

Del 3!

Nu har jag äntligen påsklov, sköönt somfan! Nästa inlägg kommer senare ikväll! :D KOMMENTERA!

6 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 2

27/03
16.31

Elviras Persprktiv;

"Du är så ful så du kommer aldrig få några vänner ändå" .. "Ditt äckliga lilla luder, du förstör allt" .. "Lämna mig ifred, du är en vidrig liten fjortis som aldrig kommer få några vänner"

Jag vaknade upp ur min jobbiga dröm och kände hur hela jag var svettig. När jag tänkte efter så insåg jag att det faktiskt aldrig var någon dröm, allt hade hänt i verkligheten för bara något år sedan. Jag hade drömt ännu en verklighets-dröm och vaknat upp kallsvettig med tårar i ögonen.

Ellys Perspektiv;

Jag visste att det inte var någon idé att tjata fram något. Det lönade sig inte och hon var lika envis som min syster. Eller syster vill jag inte ens kalla den människan, så illa som hon behandlat min systerdotter. Jag satte mig i soffan med min kopp te då jag precis hör ett skrik från övervåningen, Elvira.

Jag sprang upp så fort jag kunde och fick se henne ligga och skaka och var helt svettig.

"Älskade vännen, vad är det?" fick jag ur mig och var nästan lika förtvivlad som Elvira själv. Hon sa inget men jag förstod att det var en mardröm igen.

"Ta det lugnt, jag är här nu" sa jag och höll om henne och hennes tårar fortsatte att rinna. Jag la mig bredvid henne i sängen och jag somnade bredvid henne.

Elviras Perspektiv;

Jag vaknade nästa morgon med Elly bredvid mig. Det kändes både tryggt och lättat över att hon sov med mig inatt och jag skulle aldrig klarat mig utan henne. Vi har alltid haft en speciell kontakt, hon må va 20 år äldre än mig, men vad gör det? Hon har själv inga barn och hon har alltid funnits för mig även om hon vart dessa hundra mil bort, och äntligen fick jag komma ur skiten och flytta hit. Det var den bästa flytten jag gjort i hela livet. Istället för att vara på olika fosterfamiljer och flyttas fram och tillbaka på behandlingshem så har jag äntligen fått ett riktigt hem. Ett fint stort hus med dyra saker i. Elly var inte den fattigaste om man säger så.

Jag kollade på Twitter, Instagram och Facebook lite medan jag vänta på att Elly skulle vakna. Inget speciellt hände som vanligt och jag stängde fort ner alla appar igen. Jag la precis ner telefonen och skulle försöka somna om igen när jag fick ett SMS. Jag kollade på skärmen och fick se att det var Lucy. Min bästa vän här i Doncaster som jag lärt känna genom Elly och hennes bästa vän.

"Hello darling, lust att ta en fika eller något idag?"

Stod det i SMSet och jag svarade med ett leende. SMSet kunde inte kommit i bättre läge och jag skyndade mig upp ur sängen. Jag såg på vädret, det var en riktigt varm dag för att vara i Maj. Jag satte på mig mina korta shorts med en vit tröja med långa ärmar för att slippa få massa blickar på mig. Fixade till håret lite men ansiktet fick vara, just idag orkade jag inte fixa någonting så jag satte på mig mina solglasögon.

"Jag går ut med Lucy ett tag, Elly" sa jag samtidigt som jag ruskade till henne lite lätt. Hon mumlade något men kunde inte riktigt höra vad hon sa. "Mm,aa,mm" va de ända jag hörde och jag kunde inte låta bli att skratta till lite. Hon var alltid lika trött på morgonen. Jag gick ner och satte på mig mina utslitna converse som skulle föreställa färgen vit, men det är mer brungula och ser inte alls ut som vita. Jag gick ut ur dörren och började gå.

Jag tog upp min mobil och skulle precis sätta på musiken i lurarna då jag omedvetet krockar till med någonting, jag tittar hastigt upp och får se en kille, med brunt och uppåtspretat hår stå där och såg lita chokad ut som mig.

"Åh herregud, förlåt!" Sa jag och tittade på honom som log lite brett. Jag hade aldrig sett den killen förut och jag undrade varför han tittade så konstigt på mig. Som om han förväntade sig att jag skulle säga något mer.

"Nej, det var jag som hade bråttom, förlåt själv" Sa han och sedan gick vi båda iväg igen. Varför tittade han så där? Visst, jag gick in i han. Men jag sa förlåt?

"Du kan aldrig tro det här!" började jag när vi precis hade satt oss och börjat fika. Lucy fick då sin 'berätta mer' min och tittade nyfiket på mig. Jag fortsätte att berätta om den konstiga killen som plötsligt kommit och sprungit in i mig på vägen hit och hur konstigt han tittade på mig.

"Åh, gud! hur såg han ut då? Hur gammal? Hur snygg?" började hon, killgalen som hon var.

"Han var väl helt okej, han såg lite stressad ut bara. Typ 19-20 årsåldern kanske" sa jag och skrattade till lite när jag tänkte efter hur han såg ut. Våran konversation rullade på som vanligt och jag kom och tänka på sångskolan jag kommit in på.

"Jag kom in på sångskolan här i Doncaster" sa jag och jag möttes av en förvånad Lucy på andra sidan bordet. Henens förvånade blick gick fort över till ett leende och sprang och kramade om mig hårt.

"Grattis!! Det är du verkligen värd. Du kommer att passa in där så bra, med din talang och röst!" sa hon och kollade på mig med en allvarlig blick, ofta brukade vi aldrig vara så speciellt seriösa i våra konversationer och ofta skämtade bort allt, men inte denna gång. Man såg verkligen hur glad hon såg ut att vara för min skull. Jag hade känt denhär tjejen i snart ett år, endå så kändes det som att vi känt varandra hela livet. Hon var som min syster. Vi delade på allt och hon visste allt om mig, exakt allt. Om mamma, flytten, behandlingshemmen och ALLT. Och jag vet även allt om henne. Vi håller verkligen ihop.

Tisdagen kom äntligen och jag var mer nervös än jag brukade vara. Skulle mina nya klasskamrater tycka om mig och skulle jag bli accepterad i denna skola? Skulle min röst räcka till? Mycket tankar i mitt huvud ploppade upp och jag kollade mig i spegeln minst hundra gånger under den morgonen och bytte kläder säkert tio gånger. Tillslut så fick jag vara nöjd. Blev en svart kofta med ett par ljusblåa jeans och ett halsband jag hade fått utav min mamma som liten då hon faktiskt brydde sig lite. Varför jag hade på mig det än visste jag inte, så som hon behandlade mig. Men på något sett så var det ändå fint och jag kände mig lite tryggare med det på halsen. Jag satte på mig ett par röda lite mindre använda converse och sedan skjutsade Elly mig till skolan, den var grymt stor och jag kände hur nervositeten ökade och mitt hjärta bankade ännu fortare.

Del 2 kanske blev lite tråkig sådär, men nästa hoppas jag ska bli bättre!

Hur kommer det gå för Elvira första dagen i skolan och vem är det som kommer och hälsar på sin gamla skola? Nästa del kommer imorgon och just det, får ju påsklov imorgon också så flera delar kommer komma under tiden jag är ledig! :D KOMMENTERA!

10 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

one way or another, del 1

26/03
16.38

Prolog; 17 åriga Elvira, med det fina blonda lockiga håret och isblåa ögon bor med sin moster Elly i England, Doncaster. Bakom det fina leendet gömmer sig en stor sorg. Som liten blev hon misshandlad och tvingades se på är hennes mamma söp ihjäl sig och sedan dess har hon haft svåra depressionsproblem men som hon nu, ett år senare tagit sig ur med hjälp ifrån sin moster och behandlingshem. Hennes pappa förvann och lämnade henne ensam med en supande mamma och sedan dess har det aldrig haft någon kontakt. Hon älskar att sjunga, när ingen hör eller ser på och en dag blir hon intagen till en sångskola som kommer att förändra hennes liv.

Det var mörkt ute. Regnet öste ner och jag gick långsamt fram till fönstrerna som var nerdränkta av allt vatten och drog ner rullgardinerna. Jag la mig i min säng igen och satte på musiken i mina lurar. Mina tankar började komma tillbaka igen och jag lutade huvudet på kudden och slappnade av. För ett år sedan var min värld inte så här. Jag tillägnade mina dagar till att gå kurser hur jag ska behandla mig själv och min ångest. Skolan i Sverige gick skit och jag blev rent ut sagt hatad, dock inte på grund av mitt utseende eller något liknande. Utanför mina ärr och min äckliga stank. Jag tvingades att göra allt själv hemma, jag bodde hos en mamma som aldrig städade och så fort hon fick tag på pengar så köpte hon sprit för allt. Hon avskydde mig och när jag inte gjorde som hon sa så slog hon till mig, hårt. Att flytta till England och börja om på nytt var nog det bästa valet jag har gjort. Jag har fortfarande depressions ångest ibland men som tur är så har jag min moster Elly som alltid stöttar mig.

"Är du där vännen? Kan jag komma in?" Hörde jag Ellys röst utanför dörren.

"Det är bara att komma in det" sa jag och såg hur dörren öppnades. Hon hade varm oboy och mackor på ett fat och på fatet såg jag också ett brev som låg där på. Jag makade plats åt Elly som kom och la sig bredvid mig i sängen.

"Vad är det här?" sa jag nyfiket och tog tag i brevet och såg förvånat på Elly som såg lite hemlighetsfull ut.

"Öppna!" sa hon och jag gjorde som hon sa. Jag läste ivrigt vad som stod och efter att jag läst lite så insåg jag vad det var, min ansökan om att komma in på sångprogrammet.

"Elvira Lundgren ansökte tidigare i år om att få börja på våran skola i Doncaster. Jag kan med glada nyheter meddela att hon är varmt välkommen på ett möte Tisdagen 23 Maj för mer information och vi ser fram emot att få jobba med dig eftersom vi har hört att du är en fantastisk sångare. MVH Rektor Ashley Gordan"

Jag läste brevet om och om igen, kunde jag tro att det var sant? Min livs dröm hade gått i uppfyllelse.

Jag tittade på Elly som bara log åt mig och sedan kramade jag om henne hårt och hon var lika glad och lättad som jag var såg det ut som.

Vi satt och pratade en lång stund och hon fick se mina ärr på mina armar ännu en gång och alltid så blev hon lika orolig.

"Jag är så rädd om dig, Elvira. Våga bara inte falla dit igen. Är så stolt att du klarat dig ända hit" sa hon och jag såg hur hennes ögon började fyllas med tårar.

"Jag ska göra dig stolt, Elly. Du är den enda jag har kvar och den enda som bryr sig" sa jag och kramade om henne igen.

"Kan du inte berätta lite mer om vad din mamma gjorde? Det gör ont i mig att veta att du lider utav att bära på alls själv. För jag vet att du inte berättat allt, även om du säger det" sa hon och spännde blicken lite. Jag suckade lite lätt för mig själv, hon visste så väl att jag hatade att prata om mamma och allt som hände.

"Jag vill inte prata om det. Jag är fortfarande för känslig" skyllde jag på och jag skämdes så mycket över att jag sa det så jag var tvungen att titta ner. Hon var aldrig den som tvingade mig till något eller tjatade så hon bara klappade mig på kinden och pussade mig på näsan, precis som alltid.

"Okej, jag förstår. Men du vet vart jag finns min solstråle" sa hon innan hon gick ut igen.

Hon var hela tiden så snäll, hon var som mamman jag aldrig fick och hon var som min bästa vän och moster samtidigt. Hon var även den enda jag hade kvar. Pappa hade jag aldrig träffat och inte då heller släkten på hans sida.

Jag gick in på Spotify och lät låtarna på toplist röra sig själv. Plötsligt började en lugn låt, en låt jag aldrig hört förr. Jag lät den gå ett tag tills refrängen kom. "If you’re pretending from the start like this,With a tight grip, then my kiss, Can mend your broken heart, I might miss everything you said to me" sjöng dem och jag kunde bara inte låta bli att titta vad den hette. "Over Again - One Direction" stog det på displayen. Aldrig i hela mitt liv hade jag hört talas om någon One Direction så jag brydde mig inte i namnet så mycket och la till låten i min lista endast. Den påminde mig så mycket om min expojkvän, Direk. Efter att jag kommit på att han vart otrogen flera gånger så fick det vara nog, jag ska aldrig i mitt liv ha någon kille, jag trodde inte på kärlek längre, eftersom jag aldrig riktigt fått känna var riktig kärlek är. Jag satte Over Again på repeat och lät den gå om och om i lurarna. Jag la ner huvudet i kudden och kände hur allt runt omkring mig bara försvann.

Del 1 - vad tycker ni? :D killarna kommer lite längre fram!

För med information, ta en titt i menyn -->

kram!

17 KOMMENTARER
- #2 ONE WAY OR ANOTHER [avslutad]

summer love, del 28 - the end

25/03
16.56

Elins Perspektiv;

"När Jason ville prata med dig så märkte jag direkt att något var fel. Så jag gick efter. Jag har aldrig vart så rädd att förlora dig som jag var idag." sa han och lekte lite med mitt hår.

"Du anar inte hur glad jag är över att du var där. jag var så himla rädd. Jag älskar dig, jag vill aldrig mista dig" viskade jag i hans öra och jag kände hur pirret i magen bara ökade mer och mer. Niall mötte min blick och drog sakta av mig tröjan och jag hans. Han la sig över mig och log med sitt fina leende. Allt kändes så rätt och alla rädslor inom mig hade bara försvunnit.

Nialls Perspektiv;

Veckan hade gått ovanligt fort och det känns tråkigt att behöva lämna mamma, pappa, Eric och alla andra vänner jag har här i Mullingar. Även resten av släkten som vi träffat under veckans gång. Men det värsta är ju att jag nästan inte kommer att kunna träffa Elin lika mycket längre, att inte kunna somna och vakna bredvid tjejen jag älskar mest och har sovit med i flera veckors tid nu. Det kommer bli jobbigt och svårt att behöva lämna henne men samtidigt ska det bli kul att åka på vår turné, som startar ikväll redan. Som tur är så kommer Elin gå på den, fast jag vet ju att det kommer inte alltid att vara så.

"Hallå, Niall! Vi landar snart" hörde jag Elins röst säga och jag väcktes ur mina tankar. Jag tittade på henne och såg att hon hade tårar i ögonen.

"Älskling, vad är det?" frågade jag och tog tag i hennes hand. Hon tittade länge in i mina ögon innan hon sa något men fortsatte.

"Jag älskar dig mest utav allt, att lämna dig ikväll kommer att bli så otroligt svårt. Jag vill vara med dig föralltid" sa hon och vinklade blicken neråt. Jag tog min hand under hennes haka och höjde upp hennes huvud så våra ögon kunde mötas. Nu såg jag verkligen tårarna i hennes ögon och det gjorde ont i mig att se dem.

"Jag vill också vara med dig föralltid min prinsessa, och det ska vi. Jag kommer att få lite ledig tid ibland och all den tiden ska gå åt till dig. Jag tänker resa över halva jordklotet om det skulle vara så. Jag kommer ringa dig hela tiden och vi kommer att kunna se varandra via skype och FaceTime. Tillsammans klarar vi allt, även det här. Okej?" sa jag och hon nickade instämmande. Hon kramade om mig hårt och sedan kysstes vi, länge.

Elins Perspektiv;

Att träffa och lära känna Nialls familj har betytt så mycket för mig. Jag har fått en annan uppfattning om Niall och det var skönt att se honom slappna av och känna att även han var hemma. Flygresan hem var rätt så jobbig, mina tankar om att behöva lämna Niall ikväll satt i mitt huvud hela tiden. Men vi snackade ut om det mesta så den största klumpen i magen försvann iallafall.

"Heeeeeej snygging! Har saknat dig såå mycket" möttes jag av en glad Frida på flygplatsen tillsammans med de andra killarna. De kramade om mig och Niall och sa att det var kul att se oss igen.

"Vi ses på konserten, älskling" sa Niall efter vi stått utanför dörren i säkert 20min. Han drog in mig i en varm kram och sedan pussade mig lätt på pannan och sedan så sa han "Allt kommer lösa sig, vi klarar dehär" . Jag såg gråten i hans ögon när han sa det och jag kramade om han igen. Jag gick in och hälsade lite på alla och vi snackade ett bra tag. Att se mammas ansikte igen gjorde mig nästan hel igen och jag är så himla glad över att hon är frisk nu.

"Kom igen nu Elin. Vi lär välja kläder till ikväll" sa Frida och vi sprang upp till rummet. Eftersom både Frida och Harry är slarviga och stökiga av sig så kom det inte som en chock när jag fick se rummet. Kläder överallt och sängen var obäddad.

"Du är dig lik iallafall" sa jag och skrattade. Hon skrattade också och sedan började hon leta på kläder till konserten igen och jag gjorde lika. Efter minst en timmes letande av kläder så var vi båda nöjda och redo. Jag tog mina svarta jeans, ett linne och min jeansväst med lite smycken till. Frida tog sin klänning hon hade på skolavslutningen som också var riktigt fin.

"Hur är det mellan dig och Harry då förresten?" sa jag och tittade lite retfullt på Frida som rodnade lite lätt.

"Jo, det går bra. Du såg ju på Twitter" sa hon och gav mig ett flin. Vi gick upp och alla stod i hallen och väntade på oss. Hela familjen Roslund, Svensson och Malik skulle följa med och vi var tvungen att åka två bilar.

Det var dimmigt och rörigt att komma in i arenan där vi befann oss och fans som skrek överallt. Det var verkligen mäktigt att vara där och när killarna kom ut på scenen blev det helt kaos. Det kändes helt sjukt att tänka tanken på att den blonda killen där på scenen med gitarren i handen, var min. Att JAG av tusen skrikande tjejer fick chansen att lära känna dessa fem fantastiska killar kändes helt sjukt och ändå är det bara vanliga killar som sjunger. De hade sjungit ett par låtar och plötsligt började Niall prata och jag kände hur våran ögonkontakt möttes och hans blåa ögon blänkte i ljuset. Fansen blev tysta och Niall fortsatte.

"Denna låt som kommer att spelas nu, är väldigt speciell för mig. Den är min absoluta favorit i albumet och den får mig att tänka på andra gången jag träffade min livs största kärlek. Jag är så lycklig med henne och den dagen glömmer jag aldrig, hon betyder allt för mig. Little things kommer här" sa han tittade på mig under hela tiden. Fansens skrik blev bara högre och högre och de skrek och visslade. Även Frida. Jag kände hur tårarna kom och hur jag rodnade. Han var världens finaste kille.

Efter konserten gick vi genom en stor gång för att komma till backstage rummet där killarna skulle hålla till.

Frida sprang till Harry och jag gick fram till Niall som stod med en vattenflaska i handen.

"Hej min fina prins. Du var bäst!" sa jag och pussade han på munnen. Han log brett och hans perfekta leende fick mig att bli knäsvag. "Jag kommer och hämtar dig kl 11 ikväll. Vill ta dig till ett ställe innan vi säger hejdå" sa han med den där minen han bara gör när han han har något hemligt på gång. Jag nickade och tittade på klockan. Den var tio nu så det var en timme kvar. Anna och Ida hade blivit trötta så jag sa hejdå till killarna och åkte till med Mamma, Ida, Jessica och Anna hem till Zayn igen.

Jag satte på mig en lite andra kläder och duschade av mig lite snabbt. Jag stod precis framför spegeln och tyckte jag var klar då mamma ropade från nedervåningen.

"Gumman, Niall är här nu!" Sa hon och jag sprang fort ner. Jag satte på mig mina ballerina skor och gick och jag fick se något som jag verkligen inte hade förväntat mig att se.

Niall stod i skjorta och bakom honom stod en svart limousine. "Jag ville överraska min prinsessa med något nytt" sa han och gav mig en kram.

"Niall, detta är för mycket." sa jag och tittade förvånat på bilen och sedan på Niall igen.

"Ingenting är för mycket till dig Elin. Du är min värld" fortsatte han och hans mjuka läppar mötte mina.

Han tog oss till en fin restaurang, finaste restaurangen i stan som han endast hade bokat för oss.

"Du är den finaste killen som finns. Jag är så glad att du är min" sa jag och åt lite utav min kyckling som hade kommit direkt. "Allt för dig" log han och vi fortsatte att äta. Just nu fanns det inget annat än bara jag och Niall. Han tog upp en sak ur hans ficka och gick sakta upp för sin stol och gick mot mig. Han tog min hand och gav mig en liten ask. Jag öppnade den försiktigt och i asken låg det ett halsband. På halsbandet stod det "Till min blivande fru, mamman till mina barn och tjejen jag älskar mest. Från din Nialler" i kursiv text Jag ställde mig upp och kramade om han hårt. Jag kände hur mina tårar kom igen och jag ställde mig själv frågan, Hur många gånger har inte jag gråtit under dessa sommarveckor? Niall besvarade kramen och höll i mig hårt. Sedan kollade han på mig och hela jag blev svag. Helt sjukt var jag älskade denna kille.

**1 år senare**

Att sitta på planet till London hade blivit en vana nu och ofta hade jag Frida med mig som sällskap. Harry och Niall hade kommit många gånger till Sverige under deras turné och ibland hade vi åkt upp. Ibland själv, ibland tillsammans med Frida eller Mamma. Det är sommar igen och deras turné är över. Mamma och Ida var redan där med Yaser och jag åkte några dagar efter. Vi landade och jag och Frida möttes av två glada killar komma gående emot oss. Jag kunde inge längre hålla mig så jag sprang fram det fortaste jag kunde till Niall och jag såg att Frida gjorde detsamma, fast med Harry.

Niall hade rätt. Tillsammans klarar vi allt. Det har vart dagar då jag bara ville ge upp oss, men vi har kämpat och nu är vi starkare än någonsin. Vi har hela sommaren framför oss och jag kan sova bredvid Niall varje natt igen. Att få vara i Nialls armar igen och höra hur han säger att han älskar mig gör mig så lycklig och med honom så kändes allt rätt.

"Niall, kommer du ihåg för ett år sedan när vi var på din farfars gamla båt och jag fick önska mig något med sanden?" sa jag och tittade upp mot han och mötte hans blåa ögon. Han nickade till svar och jag kollade bara på han och log.

"Du sa att det var bullshit, men min lycka blev sann. Nu, här, ett år senare står jag här med dig och är lyckligare än någonsin" sa jag och hans oroliga min ändrades snabbt till ett stort leende och han höll om mig hårdare och kysste mig på munnen ännu en gång.

"Du är allt för mig, min prinsessa. Du är allt jag någonsin drömt om och du är det bästa jag har. Du är den jag vill dela allt med. Hus, barn, bil. Ja. Allt" sa han och släppte taget om mig lite löst. Jag kollade upp mot han och våra blickar möttes. "Du och jag, föralltid. Vi hör ihop" sa jag och vi båda log mot varandra och jag kunde äntligen andas in hans doft på riktigt igen.

Sista delen! Som sagt blev denna novell lite kort. Men delen blev lång iallafall och jag hoppas ni gillade slutet!

Kommentera gärna om vad ni tyckte om det och jag ska nog börja på nästa redan imorgon tror jag!

20 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 27

24/03
19.54

Elins Perspektiv;

"Niall, jag kommer aldrig bli som dina förra tjejer. Jag är jag och jag vill inte gemföras med andra. Jag kommer kanske aldrig bli lika perfekt som dom var och.." började jag men Niall avbröt mig snabbt.

"Elin, det är du som är min prinsessa. För mig är du helt perfekt, du är de bästa jag har och du är inte alls lika bra som de andra. Du är bättre, jag har aldrig någonsin kännt såhär för någon förut. Du är mitt allt" Jag kände hur min oroliga min gick över till ett leende och han höll hårt om mig samtidigt som han kysste mig.

Han höll om mig hårt och jag kunde känna hans hjärta dunka. Jag gick in på Twitter och suckade lite åt de elaka kommentarerna jag fått men det var ingenting jag brydde mig om. Niall var min och jag la all min energi på dem som faktiskt accepterade oss. Jag bläddrade ner lite för att se för se om mina kompisar hemma i Sverige hade lagt upp något intressant. Men jag hann bara bläddra några rader då jag fick se Harrys tweet om han och Frida. Jag visade Niall och han såg lika glad ut som mig. Jag tog fort upp min telefon och ringde upp Frida.

"Helloo darling, grattis!" sa jag när jag hörde henne svara. Hon tackade så mycket och vi snackade ett bra tag innan vi la på. Det kändes bra att höra hennes röst igen och få prata av mig lite.

"Niall, du har besök" ropade Bobby från övervåningen och jag tittade förvånat på Niall som själv såg lika förvånad ut. Vem ville något klockan halv tio på kvällen?

Vi hörde ett par fotsteg i trappen och in i rummet kom ett välbekant ansikte, Jason.

"Jason, va gör du här?" frågade Niall och man såg hur kan kämpade med att få fram dedär leendet.

"Jag kom faktiskt inte hit för din skull nu Niall" sa han och skrattade. "Jag skulle vilja prata med dig Elin, ensam" fortsatte han och tittade på mig som tittade på Niall. Niall gav mig en du-behöver-inte-gå blick men jag satte mig upp ur sängen, sa till Niall att jag kommer snart och gick med Jason ut. Vi hade gått ett tag i tystnad och sedan började han prata.

"Jag är ledsen för det där idag. Jag har sånna otroliga skuldkänslor och jag känner mig jättedum" sa han och tittade rodnande på mig. Jag blev lättad över att han sa det men jag sa ingenting utan bara fortsatte att gå framåt.

"När jag såg dig komma där med Niall så tänkte jag bara 'Wow, vilken tjej' jag blev nog bara svartsjuk på Niall. antar jag" När han sa dedär sista så blev jag helt stum.

"Jaha" va de ända jag fick ur mig och tittade lite förvånat på honom. Han tog tag i min hand med ett hårt tag.

"Snälla, det är dig jag vill ha!" sa han och jag började plötsligt känna mig väldigt rädd.

"Eeh.. Okej" stammade jag lite och kände hur jag börja skaka.

Jag såg hur hans känsliga ansikte förvandlades till ett stort flin och han fortsatte att hålla fast mig.

"Tror du att Niall verkligen vill ha dig din fula slyna?" fortsatte han och jag mötte hans kalla blick. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Nialls hus var flera kvarter bort och han höll fast mig så jag kunde inte springa.

"Vad är det du vill?" frågade jag och kände hur mina tårar börja falla ner. Hans flin blev bara större och större och jag skulle precis ta ut all min styrka till att skrika då jag hör en röst bakom oss.

"Vad fan håller du på med, Jason?" Jag kände så väl igen den rösten, Niall. Jason släppte snabbt taget om mig och jag sprang så fort jag kunde till Niall som höll hans stora armar öppna för mig.

"Din flickvän är ju helt störd i huvudet, hon försökte kyssa mig, Niall" sa han och jag kunde inte tro mina öron. Va sa han just? Skulle jag vilja kyssa dedär äcklet?

"Du behöver inte ljuga längre, jag såg och hörde allt" sa Niall och höll om mig hårdare samtidigt som jag hörde hur besviken han lät på rösten.

"Fan, Jason. Jag trodde jag kände dig" fortsatte Niall och hans hjärta dunkade snabbare och snabbare.

"De är du som svek oss, Niall. Du lämnade oss och nu är du helt annorlunda. Inte alls som den Niall jag lära känna" började Jason. Men han hann bara säga det innan Niall hade släppt taget om mig och var påväg mot Jason, som faktiskt såg riktigt rädd ut nu.

"Nej, Niall. Gör det inte!" fick jag ur mig och han stannade till. Han vände inte blicken emot mig utan stod bara kvar med ögonen riktat mot Jason.

"Hon har rätt, jag ska inte göra dig illa. Jag är inte en sån person. Men människor förändras, men jag är fortfarande samma Niall. Men du är ute ur mitt liv nu, och jag vill att du lämnar mig och min flickvän ifred. Jag säger inte de här för att vara dum eller så, men du behöver vård" sa Niall och jag har nog aldrig sett honom så arg.

Jason nickade och gick iväg. Jag var så rädd så jag skakade när jag såg han halvt springa bort.

"Är du okej, babe?" sa han och tog sina armar om mig igen.

"Jag tror det" svarade jag osäkert fast jag egentligen bara ville gråta.

"Vi går tillbaka hem igen" sa han försiktigt, men vad han menade med 'vi' vet jag inte eftersom han bärde mig hela vägen tillbaka till huset och jag höll ett bra grepp om hans hals. Han gjorde mig så himla trygg, allt kändes så rätt med honom.

Vi kom tillbaka in i huset och Nialls föräldrar hade förmodligen gått och lagt sig eftersom det var helt mörkt och tyst i huset när vi kom in. Jag gick direkt in till Nialls rum utan att säga något och där låg jag. Med en stickad kofta som min farmor gett mig och ett par svarta tights. Men det dröjde inte många minuter innan Niall kom in och hade en popcornskål i ena handen och en cola i andra.

"Vilken film vill min prinsessa se ikväll?" sa han och ställde ner colan och popcornen på hans nattygsbord. Jag gick upp och vi valde tillsammans film. Eftersom jag kanske inte var så sugen på någon action eller skräckis just nu så fick det bli en komedi, Home Alone 1 och 2.

Jag låg fortfarande och tänkte på vad Jason sagt till mig. "Fula slyna".

"Niall, är jag en ful slyna?" sa jag och tittade neråt. Jag ville verkligen inte möta hans blick när jag sa det. Jag hörde tillslut några snyft ifrån Nialls sida och jag tittade fort ditåt.

"Niall, vad är det? Varför gråter du?" frågade jag honom och kände hur allvarlig jag blev. Jag kände mig skyldig.

"Du är den finaste tjejen i hela världen, du ska inte tro på vad Jason sa. Du är ingen slyna och du är det bästa som hänt mig. Jag vill inte att du ska må dåligt. Om du gör det så mår jag också dåligt. Tro mig, jag älskar dig mer än allt annat och du är de finaste jag har. Snälla, ta inte åt dig av vad Jason sa" fortsatte han och jag såg några tårar rinna ner från hans kind. Jag flyttade mig närmare honom och höll om han allt jag kunde.

"Förlåt Niall. Jag ville verkligen inte göra dig ledsen eller något" Sa jag och tittade in i hans klarblåa ögon. Han pussade mig lätt i pannan och fortsatte han fortsatte sedan.

"När Jason ville prata med dig så märkte jag direkt att något var fel. Så jag gick efter. Jag har aldrig vart så rädd att förlora dig som jag var idag." sa han och lekte lite med mitt hår.

"Du anar inte hur glad jag är över att du var där. jag var så himla rädd. Jag älskar dig, jag vill aldrig mista dig" viskade jag i hans öra och jag kände hur pirret i magen bara ökade mer och mer. Niall mötte min blick och drog sakta av mig tröjan och jag hans. Han la sig över mig och log med sitt fina leende. Allt kändes så rätt och alla rädslor inom mig hade bara försvunnit.

11 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 26

24/03
11.18

Fridas Perspektiv;

"Vad tänker du på?" hörde jag en röst komma bakifrån mig och Harry kramade mig.

"Harry, jag gillar dig väldigt mycket, och det vet du" sa jag och jag kände hur hans ögon tittade ner mot golvet.

"Men..?" fortsatte han och ville inte möta min blick. Jag satte mig i sängen och Harry stod kvar på samma plats och tittade neråt.

"Känner du lika för mig?" sa jag och reste mig upp från sängen igen och gick fram till Harry. Han hade släppt blicken ifrån golvet och tittat upp mot mig och våra blickar möttes.

Hans stängda mun hade ändrats till ett stort leende och han tog försiktigt min hand. Han tittade in i mina ögon och kysste mig passionerat. Jag besvarade kyssen och sedan tittade han på mig igen.

"Jag har gillat dig sedan första gången jag såg dig. Du anar inte hur mycket du betyder för mig" sa han efter en stund. Jag kände hur hela jag blev varm och ett litet leende spred sig runt mina läppar.

"Jag skulle kunna visa hela världen att du är min, för det vill jag. Jag vill att det ska vara du och jag" sa han efter att vi stått och kramats en stund. Sa han verkligen det? Hörde jag rätt?

"Men vill du verkligen det? Jag reser ju hem snart och vi kommer inte att kunna träffas så ofta" sa jag lite osäkert och tittade in i hans ögon och jag kände hur tårarna började komma.

"Du är allt jag vill ha. Jag kommer att kunna resa till dig varje ledig stund jag har och du kan komma hit. Men fansen är galna, du kommer antagligen bli hatad av många. Men förmodligen också omtyckt. Men tillsammans kommer vi klara oss igenom hatet och media, okej?" sa han och höll om mig lite hårdare. Jag nickade och med Harry så kändes allt så tryggt och rätt. Vi hade redan hamnat på omslagen på tidningarna med bilder på oss med rubrikerna "Harry and hes new girlfriend." och vi hade redan fått smeknamn utav fansen. Kanske var det dags att gå ut med det ändå?

Jag satte mig i sängen och Harry kom efter. Jag loggade in på Twitter och tittade lite och plötsligt såg jag en ny Tweet av Harry. Han hade även taggat mig i den. Jag gick in och kollade och fick syn på en sak som fick mig att skina upp ännu mer. "@HarryStyles - Everyone meet my beautiful girlfriend @FridaRoslund. I'm very happy with her and i hope you can respect her. Love you all! xx" stod det och jag fick se en bild på mig och honom som han hade tagit för några dagar sedan ute på stranden. Jag tittade på Harry som låg och svarade på lite frågor de hade ställt om mig på Twitter. "Du är den bästa pojkvännen i världen, jag är så lycklig med dig. Tillsammans klarar vi allt" sa jag och la mig i hans armar och hans mjuka röda läppar möttes med mina i en kyss.

Elins Perspektiv;

Vi hade kommit fram till huset där Nialls kompis bodde och i dörröppingen möttes vi av två killar som jag aldrig sett förr. Den ena hade svart hår och den andra var blond. Niall var glad över att se dem iallafall och den blonda presenterade sig som Eric och den svarthåriga som Jason. Jag gick tätt intill Niall när vi kom in i det stora huset och inne i TVrummet så stod det läsk och godis på bordet och två spelkontroller låg bredvid.

"Ska vi köra en match, Niall?" sa Eric och tittade mot oss. Han svarade med ett skratt och sprang till soffan där han slängde sig emellan de två killarna. Jag gick försiktigt och satte mig bredvid Jason som inte heller sagt så mycket under tiden vi vart här.

"Så, hur träffades du och Niall då?" frågade han tillslut och tittade på mig för att mjuka upp den pinsamma tystnaden mellan oss.

"Genom Zayn. Min mamma och Zayns pappa är typ tillsammans" svarade jag och log lite smått.

"Du har tur, Niall är verkligen en bra kille" sa han och tittade mot Niall som var helt inne i spelet.

"Men du är ju helt annorlunda än de andra tjejerna han haft iallafall, de andra har vart blonda, översminkade och överdrivet jobbiga. De har vart mycket snyggare och inte så tråkig" sa han och skrattade lite hånfullt. Vad menade han med det? Jag ville inte göra en sån stor grej av det så jag bara nickade åt honom. Egentligen gjorde det ont i hjärtat när han sa så men jag ville inte visa det. Tyckte han att jag var fel tjej för Niall? Var det det han försökte säga?

"Vad snackar ni om?" Jag väcktes upp i mina tankar och såg att Niall hade kommit och satt sig bredvid mig på andra sidan och log sitt söta leende.

"Om att Elin inte alls är lik dina förra tjejer. De andra har ju vart mycket snyggare!" sa han och jag såg hur Niall spännde blicken i ögonen och tittade på honom. Även Eric tittade mot honom nu och jag märkte hur Jason skämdes.

"Bara för att du aldrig har haft någon tjej" fortsatte Eric och skrattade till lite retsamt. Jason sprang mot honom och brottade ner honom och jag kollade på Niall och sedan tillbaka på de två killarna som låg och och skojbråkade på golvet.

"Bry dig inte om dom, de bara driver" sa han och pussade mig på pannan. Men mina tankar om att jag inte var lika vacker som Nialls förra tjejer ville inte förvinna och att bli gemförd med andra var bland de värsta jag visste.

"Du ska inte bry dig om vad Jason säger, han är 19 och har aldrig haft en tjej, han vet ingenting om kärlek!" sa Niall och skrattade till lite och la sig bredvid mig i sängen. Jag nickade bara men sa inget.

"Vad är det älskling?" sa han och tittade på mig igen, med en oroligare blick nu. Jag ville så gärna berätta, men det var ju Nialls vän det handla om. "Det är inget" fick jag ur mig och hoppades på att han skulle släppa ämnet och börja prata om något annat nu. Men tydligen inte. Han fortsatte att fråga vad det var och tillslut kunde jag inte vara tyst längre.

"Jason var så konstig, han satt och berättade om dina förra tjejer. Hur mycket bättre dom var och att jag var jättetråkig.." jag fortsatte att berätta för Niall allt vad han hade sagt under tiden han hade vart inne i spelet. Niall lyssnade och när jag berättat klart så såg jag hur arg han blev i blicken.

"Jason vill att jag ska ha blonda tjejer för att han själv tycker det är snyggast. Han har alltid sagt vad han tycker och jag har testat mig med olika blonda tjejer men den enda seriösa är ju Sarah som jag hade tidigare, men som svek mig. Det är först nu som jag insett vad kärlek är, med dig. Du ska inte bry dig i vad Jason tycker, han är en omogen skit. Du är allt för mig och du är den finaste jag har och någonsin har haft. Finns ingen som dig och helt ärligt så tror jag bara att Jason är avundsjuk" sa han och tog min hand. Jag suckade lättat över vad Niall precis sa och jag log mot honom.

"Niall, jag kommer aldrig bli som dina förra tjejer. Jag är jag och jag vill inte gemföras med andra. Jag kommer kanske aldrig bli lika perfekt som dom var och.." började jag men Niall avbröt mig snabbt.

Hade fått lite kommentarer om att det skulle vara mer kärlek, haha. Hoppas ni gillar denhär delen nudå! ;) hehe.

Novellen börjar även gå mot sitt slut, fick bli en rätt så kort novell i och med att det är min första osv. Den nästa kommer nog bli längre tror jag nog! :D Kram!

8 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 25

23/03
19.58

Elins Perspektiv;

"Jag skulle bara ge er lite kvällsfika, sov nu så gott!" sa hon och gick sedan ut sin väg. Hon hade vart och köpt två Ben&Jerry's till mig och Niall och massa godis.

"Åh, gud vad söt!" sa jag och tittade mot Niall som bara satt där och flinade. "Ja, men hon brukar faktiskt aldrig vara så här på. Hon brukar alltid lämna mig och mina vänner ifred, jag antar det är för att hon gillar dig" sa han och blinkade mot mig. Mitt leende blev ännu större och vi la oss ner i sängen, satte på The Last song och åt våra glassar och godiset.

"Imorgon ska vi träffa Jason och Eric. Två av mina barndomsvänner, om det är okej?" Sa han tillslut och tittade på mig.

Jag nickade och la mig i hans famn med huvudet mot hans bara överkropp. Han viskade hur vacker jag var i mitt öra och pussade mig i pannan. Det spelade ingen roll hur många gånger jag än hörde de utav Niall, jag blev lika glad varje gång och han gör mig så himla lycklig.

Plötsligt burrade det till i min telefon. "Mamma" stod det på displeyen och jag klickade upp SMSet snabbt.

"Hej gumman. Hur är det? Jag och Ida är hemma hos Yaser med de andra nu. Vi är på bättringsvägen. Saknar dig min älskling. Kärlek, Mamma" stod det i det. Jag kände hur glädjetårarna började rinna och jag visade Niall SMSet och han blev lika glad som mig. Min mamma och syster är snart friska. Jag läste SMSet om och om igen och jag kände hur mitt leende bara blev större och större. Jag bestämmde mig för att ringa upp mamma och vi snackade i en evighet. Om allt, vad jag och Niall gjort och hur resan har gått. Hon lät väldigt glad på rösten och det kändes skönt att få höra hennes röst igen.

Nialls Perspektiv;

"Niall! Är ni vakna? Alex och Anne kommer hit snart" sa mamma och knackade på dörren. Fast denna gång kom hon iallafall inte in, som tur var.

"Jadå. Vi kommer snart" sa jag och sträckte på mig lite. Elin sov fortfarande och jag kunde inte låta bli att le åt henne, hon var så söt när hon sov.

Jag skakade lite försiktigt på henne och hon öppnade ögonen försiktigt.

"Godmorgon älskling" sa hon med sin hesa morgonröst och kysste mig på munnen. Att andas in hennes doft var det bästa som fanns och hon luktade alltid så gott.

"Mammas kompis och hennes barn kommer om en stund. Ska vi gå upp?" sa jag och tittade in i hennes ögon. Hon nickade och satte sig upp. Vi drog på oss de första bästa i våra väskor och sedan gick vi upp föör att äta frukost. Elin hade svarta tights och ett långt linne och jag tog på mig ett par chinos och en vit t-shirt.

I köket möttes vi av mamma och pappa som redan hade börjat med frukosten.

"Godmorgon mina små turtuduvor" sa mamma och flinade lite retsamt. Elin bara skrattade men jag förstod inte var det var med henne. Hon brukade aldrig bete sig såhär när jag tog hem tjejer? Varför har hon blivit så pratsam med just Elin? Jag tittade på henne med en sur blick och jag skulle precis sätta tuggan i min macka då det ringde på dörren.

Jag sprang fort och öppna medans mamma, Elin och pappa satt inne och prata i köket.

"Heeeeej Niall!" möttes jag av en liten kille som kramade om mig. Jag kände direkt igen honom, Alex.

"Hej grabben! Gud vad stor du blivit!" sa jag och bärde upp honom och jag kände hur han besvarade kramen. Jag hade verkligen saknat denna kille, han var ju som min lillebror. Jag kramade om Anne också och vi gick vidare till köket.

"Detta är min flickvän Elin!" sa jag och dom hälsade vänligt på varandra. Alex satte sig i mitt knä och frågade Elin tusentals frågor. Jag antar att hon bara tyckte att det var roligt och de verkade faktiskt komma bra överens.

Vi gick från bordet när jag och Elin ätit klart och jag frågade Alex vad han ville göra.

"Fotboll!" Sa han och tittade upp mot mig och Elin. Jag log mot Elin som bara stod och flinade åt honom.

"Du och jag Elin, mot Niall!" fortsatte han sedan och tittade på henne.

"De låter bra" svarade hon och han tog hennes hand och vi gick ut mot trädgården där vi började spela lite lätt. Vi spelade ju såklart snällt så jag lät han vinna. "High Five för oss!" sa Elin och Alex slog till hennes handflata. Det kändes bra att se att de kom så bra överens. Vi spelade lite fifa och såg på barnprogram och några timmar efter så var det dags för dem att åka hem.

"Det var jättekul att se dig igen killen, har saknat dig massor" sa jag och kramade om Alex. "Elin är mycket bättre än dina förra tjejer" viskade han svagt i mitt öra och jag bara log åt han och ruffsade till han lite i håret. "Jag vet" svarade jag och han gick vidare mot Elin.

"Jättekul att se dig, Alex!" sa hon och kramade om han. Han såg väldigt nöjd ut och sedan gick han och Anne iväg. Jag tittade på klockan och fick se att den redan var fem. Vart hade dagen tagit vägen?

"Tja Niall, har du och Elin lust att komma över och spela lite NHL13 eller?" Stod det i SMSet jag nyss fått ifrån Eric. Jag visade Elin det och hon tyckte det lät som en bra idé. Vi satte inte på oss några andra kläder utan bara sa hejdå till mamma och gick ut, bara några kvarter bort bodde Eric så det var rätt nära.

Fridas Perspektiv;

Jag hade nu vart utan Elin i två dagar och det kändes som en evighet. Jag hade som tur var haft det riktigt bra med Harry de senaste dagarna. Jag gillade ju honom riktigt mycket. Men tyckte han samma sak om mig? Vi har inte pratat om det, saker har bara hänt.

"Vad tänker du på?" hörde jag en röst komma bakifrån mig och Harry kramade mig.

"Harry, jag gillar dig väldigt mycket, och det vet du" sa jag och jag kände hur hans ögon tittade ner mot golvet.

"Men..?" fortsatte han och ville inte möta min blick. Jag satte mig i sängen och Harry stod kvar på samma plats och tittade neråt.

"Känner du lika för mig?" sa jag och reste mig upp från sängen igen och gick fram till Harry. Han hade släppt blicken ifrån golvet och tittat upp mot mig och våra blickar möttes.

8 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

länkbyte #6

23/03
19.07

Kör ett länkbyte med denhär fina tjejen! Klicka på bilden för att komma till hennes underbara blogg!

Hennes blogg handlar om hennes vardag, tips och "Veckans blogg". Hon gillar att vara ute i stallet och tillbringar mycket tid till det. Även så gillar hon att shoppa med sina kompisar och fota.

Hon är delägare på en häst som heter Happy och henne kommer ni också att få läsa mycket om!

Kika in!

http://agneshagelberg.blogg.se/http://agneshagelberg.blogg.se/http://agneshagelberg.blogg.se/

1 KOMMENTAR
- ÖVRIGT

summer love, del 24

23/03
15.39

Elins Perspektiv;

Under hela middagen så satt vi alla och pratade om nästan allt möjligt. De frågade mig frågor som var jag kom ifrån, hur gammal jag var och sånna vanliga frågor. Niall pratade mestadels med hans bror som han verkligen kom bra överens med. Jag hade känt hur konstigt Greg hade tittat på mig några gånger under kvällen men det var först när han frågade om inte han och Niall kunde gå åt sidan lite som jag blev orolig. Tänk om han redan ogillade mig? Efter första kvällen?

"Är det okej om vi går ifrån ett tag?" frågade Niall innan han gick och tittade på mig. Jag nickade och han pussade mig i pannan. Jag såg hur det gick iväg och jag kunde inte sluta tänka på något annat än blickarna han hade gett mig under middagen, eller det kanske bara var jag som inbillat mig.

"Jaha, Elin. Du och Niall ser verkligen kära ut. Vi är glad över att få ha en sån söt tjej som dig i familjen" Jag väcktes snabbt upp ur mina tankar och tittade mot Nialls mamma som precis sa någonting, men jag hörde inte riktigt vad. Jag bad försiktigt henne att upprepa det hon just sa, vilket hon gjorde.

"Tack så mycket, det är jättekul att vara här!" sa jag och log mitt finaste leende. Konversationen fortsatte och jag trivdes väldigt bra i Maura och Bobbys sällskap.

"Blir det efterätt snart eller?" Sa Niall när han och Greg kom tillbaka ifrån sin lilla promenad. Han satte sig på stolen bredvid mig igen och Greg mitt emot mig. Han tittade på mig och log ett svagt leende. Jag log tillbaka och hoppades på hela mitt hjärta att jag inte hade gjort bort mig, redan.

"Ta det lugnt, Niall. Vi har hela kvällen på oss!" Sa Bobby och skrattade.

Nialls Perspektiv;

När vi kom tillbaka så satte jag mig på stolen bredvid Elin och hon såg ut att ha det mycket trevligt. Men jag såg i blicken hon hade att något var fel. Jag ville dock inte ta upp diskussionen just nu, jag ville inte förstöra den stämningen vi hade.

Jag tänkte på det Greg hade sagt till mig när vi hade gått åt sidan ett tag. "Jag tror Elin är rätt tjej för dig, Niall. Ta väl hand om henne" Sa han och hade kramat om mig. Han brukade aldrig gilla mina flickvänner och alltid tyckt att de var för mycket. "Elin är väldigt fin, snäll och inte alls som dina förra tjejer" sa han sedan. Jag kramade om honom en gång till och sa tack. Efter killarna i bandet så har Greg alltid funnits där och eftersom jag är hans enda bror och lillebror dessutom så har han alltid vart lite överbeskyddande, och speciellt efter Sarah.

"Jag är väldigt glad över att jag träffat, Elin. Hon är inte alls som alla andra, hon älskar mig som Niall från Mullingar och inte som Niall från One Direction" sa jag tillslut och jag såg hur Gregs lilla leende förändrades till ett stort flin. "Åh du som aldrig skulle bli kär efter Sarah - insidenten" sa han och fortsatte flina. Jag skrattade till lite och sedan förvandlades mitt ansikte till något allvarligt.

"Jag har aldrig känt såhär. Med Elin känns det på riktigt" sa jag och sedan va det inte så mycket mer med det. Jag och Greg gick och satte oss igen och efter en lång stund så beställde vi äntligen efterätten!

Elins Perspekiv;

"Älskling, har det hänt något? Du var så tyst och nere efter att jag och Greg kommit tillbaka?" Jag och Niall hade gått ner till hans rum och vi hade satt oss i hans sköna mjuka säng. Skulle jag våga fråga vad han sa om mig? Och vad han menade med de konstiga blickarna han gett mig under middagen?

"Äsch, det är inget" sa jag och tittade upp mot Niall samtidigt som jag la benen under mig.

"Kom igen, honey! jag vet att det är något!" sa han och tittade ledsamt på mig med denhär blicken som jag bara inte kunde motstå.

"Men, jag tror inte att Greg gillar mig så mycket. Han gav mig konstiga blickar under hela middagen och frågade många frågor på en gång" fick jag ur mig lite tyst. Men Niall hörde exakt vad jag sa ändå.

"Skojar du? Han älskar dig ju!" Sa han och skrattade lite smått.

"Han har aldrig någonsin tyckt om några utav mina andra flickvänner, förmodligen för att de vart så på och vill synas hela tiden, och hade rätt så mycket smink. Men han tyckte du var rätt för mig. Han sa även att du var en bra tjej som jag skulle ta vara på. Vilket jag ska också. Du är den enda för mig och jag älskar dig så mycket!" sa han och kramade om mig. Den stora stenen jag hade i magen hade plötsligt försvunnit och allt kändes så bra igen.

"Jag älskar dig också, min prins" sa jag och kysste han försiktigt på munnen. Han bar upp mig och kysste mig igen, lite längre denna gång.

En knackning på dörren och Niall släppte taget lite löst om mig och in kom Nialls mamma.

"Mamma, vad gör du är?" sa han och tittade illsket på henne. Jag skrattade lite och såg hur skyldig hans mamma såg ut. "Haha, Niall! Ta det lugnt!" sa jag och tog hans hand.

"Jag skulle bara ge er lite kvällsfika, sov nu så gott!" sa hon och gick sedan ut sin väg. Hon hade vart och köpt två Ben&Jerry's till mig och Niall och massa godis.

"Åh, gud vad söt!" sa jag och tittade mot Niall som bara satt där och flinade. "Ja, men hon brukar faktiskt aldrig vara så här på. Hon brukar alltid lämna mig och mina vänner ifred, jag antar det är för att hon gillar dig" sa han och blinkade mot mig. Mitt leende blev ännu större och vi la oss ner i sängen, satte på The Last song och åt våra glassar och godiset.

"Imorgon ska vi träffa Jason och Eric. Två av mina barndomsvänner, om det är okej?" Sa han tillslut och tittade på mig.

Ny del ikväll!

7 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

kom lite förhinder

23/03
11.38

Skulle komma en uppdatering nu, men eftersom saker och ting kom ivägen så får det blir uppdatering senare ikväll! Lovar!

KOMMENTERA
- ÖVRIGT

summer love, del 23

22/03
21.53

Elins Perspektiv;

"Hejdå, ta hand om mamma och Ida från mig. Vi ses om en vecka på deras turné-startning här i London va?" sa jag och kramade om Frida hårt.

"Du vet att de klarar sig fint och hon är så glad för din skull. Sköt om dig bara och ja. Vi ses på konserten om en vecka!" sa hon och kramade om mig ännu hårdare och pussade mig på kinden.

Jag gick sedan fram till de andra killarna som följt med till flygplatsen för att säga hejdå, kramade om dem alla och sedan gick jag tillbaka till Frida och kramade henne ännu en gång. Även några fans hade kommit och jag hade redan fått tagit minst 30 bilder med andra tjejers telefoner. Det var så kul att se fansen vara så galna och snälla mot både mig och Niall.

"Nu är vi påväg hem älskling, nu ska du äntligen få träffa mina vänner och familj där hemma!" sa Niall och tog min hand. Jag kände hur planet lyffte och vi var påväg upp i luften.

Jag var fortfarande rätt spänd över var Nialls föräldrar skulle tycka om mig. Jag var ju förmodligen inte som någon av Nialls förra tjejer. Jag är inte den som sminkar mig överdrivet eller gillar att ha mycket uppmärksamhet. Om jag tänker efter så kan jag vara väldigt tråkig när det gäller utseendet. Kläder däremot gillar jag mycket och jag har ett stort sinne för mode. Jag såg på Niall som redan somnat vid stolen bredvid mig, jag log lite för mig själv, han var så himla vacker när han sov.

Jag tog upp mina hörlurar i vänstra fickan och satte på Let her go med Passenger och lät låten gå på repeat. Jag slöt mina ögon sakta och sedan somnade jag också.

Jag vaknade av att Niall pickade försiktigt på mig och log mot mig med sitt nyvakna ansikte.

"heeeej älskling, vaken nu? Kolla neråt!" sa han och jag kollade försiktigt ner och från början så såg jag bara hav, men några sekunder efter så såg jag massa hus och jag kunde se Irland ovan ifrån.

"Vi landar snart!" sa han och skrattade till. Jag tog upp telefonen och knäppte några kort. Det såg verkligen hur coolt ut som helst uppe ifrån. Jag loggade snabbt in på Twitter och skrev "Niall is hoooome!"

Niall såg min Tweet några sekunder efter och skrattade. "Du är så sööt!" sa han och pussade på mig, precis som han alltid gör. Jag log mot honom och pussade honom en gång till.

"Okej, nu ska vi bara leta upp mamma bland alla folken här" sa Niall och började titta sig omkring. Plötsligt så fick jag syn på en blond liten kvinna som kom gående mot oss. Kvinnan som förmodligen var Nialls mamma.

"Heeeeej Niall!" sa hon och kramade om Niall och man såg hur glad hon blev över att se honom. "Jag har saknat dig så mycket min älskade pojke, det är så tomt utan dig hemma!" fortsatte hon och tittade upp mot honom.

"Det är kul att se dig också mamma. De här är Elin, min flickvän!" Sa han sedan och visade mig för henne.

"Åh, Hej Elin. Gud så kul att se dig. Niall har pratat så gott om dig och du är ju mycket sötare än jag trodde! Jag heter Maura" sa kvinnan och kramade om mig.

"Kul att se dig, Maura. Jag heter som sagt Elin" sa jag och log åt henne.

Vi kom hem till Niall och det var riktigt fint där. Utanför garaget stod en vit stor bil och huset var mäktigt. Det kändes som att komma till ett paradis. Det var stora palmer runt huset och det var verkligen stort.

"Hallåååå" skrek Niall när vi kom innanför dörren och jag gick tätt intill honom.

Ut ur köket kom en lång man som egentligen inte liknade Niall alls i utseende, möjligtvis hans blåa ögon som jag nu förstod vad Niall fått sina fina ögon ifrån.

"Heeej min älskade son!" sa han och kramade om Niall. Jag såg hur hans ögon tindrade när han fick syn på Niall så jag kunde inte låta bli att le.

"Hej pappa, detta är Elin som jag pratat om" sa han och tittade på mig. Jag gick fram till Nialls pappa som var nästan två huvuden längre än mig.

"Kul att träffas!" sa han och vi skakade hand. Han presenterade sig som Bobby och verkade också väldigt trevlig, precis som Maura.

"Klä upp er nu, så ska vi gå och möta Greg på Sabor Brazil!" Sa Maura när jag och Niall precis satt oss i deras vardagsrumssoffa och båda två med slitna mjukisbyxor och tjocka hoodies.

"Vad är Sabor Brazel?" viskade jag till Niall som då börja skratta åt mig fast på ett gulligt sätt.

"Det är min och Gregs favoritrestaurang här i Mullingar, jääättegod mat!" sa han och klappade sig på magen. Jag bara skrattade åt honom och vi gick ner till Nialls rum och bytte om.

"Kan jag ha dehär tror du?" sa jag och visade Niall vad jag precis satt på mig. Ett vanligt linne och en jeansväst och håret i en hästsvans tyckte jag såg helt okej ut och jag trivdes bra i det.

"Du är fin i allt min prinsessa, du behöver inte ens fråga!" sa han och kramade om mig.

"Åh, vad fin ni är tillsammans." Sa Maura det första hon gjorde när vi kommit upp ifrån nedervåningen. Jag såg Nialls "sluta-att-vara-så-pinsam" blick som han gjorde till henne, men själv kunde jag inte göra annat än att le åt henne och tacka så mycket.

"Yo man!" Sa Niall och klappade sin bror på ryggen så fort de träffades.

"Shit va kul att se dig brorsan! Längesen nu!" sa han och kramade om Niall. "detta är min flickvän Elin" sa han sedan och jag fick ännu en gång skaka hand med en av hans familjemedlemmar. Det kändes kul men samtidigt nervöst. Men än så länge hade det ju gått bra.

varför tror ni Greg tittar så konstigt på Elin och vad ville han säga till Niall? ;)

Nästa kommer imon!

9 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

länkbyte #5

22/03
20.39

Har nyss börjat läst denna tjejs novell. De är bara kapitel 2 än så länge så den har bara börjat. Kap 3 kommer även ut ikväll med. Håll utkik på det och kika in och lämna någon snäll kommentar! Tycker personligen att bloggen är jättebra och hon har mer än en novell.

Pågående Novell , The Past handlar om;

Alina försöker fly sitt våldsamma gängförflutna i Ryssland när hon flyttar till London. När hon senare träffar på Niall utvecklar de en stark relation men kommer den hålla när Niall får reda på Alinas förflutna? Kommer Alina verkligen lyckas fly från sitt förflutna? Kan du älska någon som är orsaken till andra personers död?

Den är väldigt spännande och lite läskig faktiskt, haha. Men läsvärd! Kika in och kolla;

http://onedirectionfanfic.blo.gg/http://onedirectionfanfic.blo.gg/http://onedirectionfanfic.blo.gg/

KOMMENTERA
- ÖVRIGT

summer love, del 22

22/03
17.51

Elins Perspektiv;

"Allt känns så rätt med dig Niall. Jag älskar dig mest av allt i hela världen" sa jag och såg djupt in i hans ögon. "Jag älskar dig mer än själva livet, världens bästa" viskade han sedan i mitt öra och vi kysstes ömt. Han la sig försiktigt över mig och log mot mig. Han drog sakta ner mina byxor och just när allt var så perfekt, så ringde en telefon. Min telefon.

Nialls Perspektiv;

Hon såg länge på den ringade telefonen som låg på bordet framför oss, okänt nummer stod det. Jag tittade på henne och hon såg väldigt bekymrad ut.

"Ska du inte svara?" frågade jag tillslut och hon vände genast blicken mot mig.

"Ska jag verkligen?, tänk om det är sjukhuset och de säger att mamma bara blivit sämre?" sa hon och jag såg i hennes ögon att tårarna ville tränga sig fram.

"Du får aldrig veta om du inte svarar" sa jag och försökte få fram ett litet leende. Hon tog sakta telefonen och svarade efter många om och men. Jag hörde inte vad personen på andra sidan luren sa, som jag förstått var sjuksköterskan från sjukhuset och det enda Elin sa de första minutrarna var bara "aa, mm, okej" och det var svårt att tyda på hennes ansiktsuttryck vad hon menade. Men när jag fick se ett stort leende tränga sig fram i hennes ledsna ansikte så kunde inte jag något annat än att le heller.

"Vad sa hon?" sa jag och tittade nyfiket på Elin som såg väldigt glad ut.

"Mamma har blivit bättre. Hon är inte helt frisk än men det är på bättringsvägen" sa hon tillslut och kramade om mig hårt. Det kändes bra att se Elin så lycklig och glad igen. Vi låg kvar i soffan en stund och knäppte mellan de olika kanalerna på TVn.

"Ska vi åka och bada?" fick jag ur mig tillslut och Elin nickade glatt åt frågan jag nyss ställde.

"Jag väntar i bilen, gå in och packa lite kläder och sånt så åker vi och badar sen" sa jag och pussade henne lätt i pannan. Medans jag väntade på att hon skulle packa så satte jag på radion i bilen. Våran nya cover One Way Or Another spelades och jag kunde inte låta bli att le åt det. Tänk att för bara några år sedan var jag en helt vanlig kille som var precis som alla andra. Nu kan jag bara gå utanför dörren och tiotals tjejer står och skriker efter mig, helt sjukt egentligen.

Elins Perspektiv;

Jag gick fort in genom dörren och möttes utav Jessica.

"hej vännen. hur är det?" sa hon och gav mig ne lätt kram. Det är tur att jag känner Jessica så bra, hon är ju som min extramamma känns det som ibland.

"det är bra nu, mamma är ju bättre och Niall och jag ska åka och bada nu. Jag stannar nog där inatt också. Om det är okej?" sa jag och tittade på Jessica. Hon bara log och nickade mot mig. Jag kom ner till rummet och fann Harry och Frida ligga i sängen och strula. Jag bara skrattade och såg på Frida som tittade förskräckt på mig.

"Åh herregud! vad rädd jag blev" sa hon och tittade upp mot mig. Jag bara fortsatte att packa ner mina saker och när jag skulle gå ut så kunde jag inte låta bli att slänga ur mig en retsam kommentar.

"Ta der lugnt nu! Jag sover hos Niall inatt men vi ses" sa jag och stängde igen dörren. Jag hörde hur Harry och Frida skrattade på andra sidan och jag gick ut ner och ut till bilen där Niall satt.

"Vart ska vi?" sa jag och jag såg hur han flinade mot mig men fortsatte sedan med ett "det får du se" .

Jag bara hatade när Niall var så hemlighetsfull, det kändes som första dagen vi var ensamma tillsammans på riktigt. Det kändes så pirrigt och spännande på samma gång.

Vi kom fram till en strand med en brygga. Sjön var helt stilla och men man kunde ända höra vågorna åka fram och tillbaka. Det var väldigt mysigt och det var det perfekta sommarvädret för att kunna bada.

Jag var oftast inte den som gillade att bada så hemskt mycket men nu var jag faktiskt riktigt badsugen.

"Ska vi hoppa i på tre?" Sa Niall och tog min hand. Jag nickade på huvudet och han höll den hårdare. Han började räkna och när han kom fram till TRE så puttade han i mig, men han själv var kvar på bryggan.

"Niaaaaaaaaaaaall!" skrek jag lite argt och ironiskt samtidigt som jag tittade på Niall som stod och asgarva på bryggan. Jag sprang upp ur det ljumma vattnet och sprang ut på bryggan till Niall. Han skrattade ännu mer och jag försökte putta i han ner i vattnet, men han var allt starkare än mig.

"Du är så elak" skrattade jag och slog till han lite löst på armen.

"Förlåt, men ville se hur du reagerade. Du är så söt hela tiden, hur gör du?" sa han och tog sina armar runt om mig. Jag visste inte vad jag skulle svara så jag bara besvarade kramen och sedan drog jag med han ner i vattnet.

"Aaaaah, kaaalllt!" skrek han när han var i vattnet och denna gång var det jag som skrattade, även om jag var också var i vattnet.

"Där fick du!" sa jag och Niall kom simmande mot mig. Han drog in mig till han och tittade i mina ögon. Jag kände att hela jag blev varm och hans kyssar fick hela mig att glänsa.

Nialls Perspektiv;

Vi satte oss på bryggan och tittade på solen som sakta gick ner. Jag höll om henne och hon hade sitt huvud lutat mot min axel. Men jag märkte att allt inte stod rätt till. Hon funderade på någonting, jag kände det på långt håll.

"Vad tänker du på, älskling?" frågade jag henne osäkert samtidigt som hon fort tittade upp mot mig.

"oss" svarade hon och vände blicken neråt.

"Vad menar du?" frågade jag och försökte möta hennes blick. Hon fortsatte att titta ner och det märktes att hon inte ville ha ögonkontakt nu.

"Du har ditt liv här i London. Du är världskänd och allt. Jag är en vanlig tjej från Sverige som ska börja naturgymnasiet till hösten. Vad kommer hända med oss? Det är tusentals mil emellan oss och du har ditt och jag har mitt. Hur ska jag någonsin kunna klara mig utan dig?" sa hon tillslut och äntligen tittade hon upp på mig. Hon hade tårar i ögonen denna gång och jag visste ju att de hon sa var sant.

"Jag älskar dig mer än allt annat, jag har aldrig vart såhär kär i någon annan och jag är så rädd att förlora dig. Du är inte alls som alla andra och jag kommer aldrig att klara mig ifrån dig" fortsatte hon och nu kunde jag inte heller hålla tårarna inne.

"Allt ordnar sig. Det är du och jag mot världen, jag ska försöka komma till Sverige varenda lediga tid och du kan komma hit så ofta du kan. Och jag antar att Yaser och Leila är tillsammans nu också så ni kommer ju att kunna åka hit oftare" sa jag och torkade hennes tårar som sakta rann ner för hennes kinder.

"men det är flera veckor dit. Tänk inte på det nu" sa jag och höjde upp hennes haka så huvudet blev riktat mot mig. Jag mötte hennes glänsande ögon och pussade henne löst på munnen.

"Appropå det. Jag har glömt att sagt det, men imorgon kväll reser jag hem till Mullingar och träffar min familj och lite sånt innan våran världturné börjar om en vecka. Snälla, du kan väl följa med?" frågade jag henne lite tyst.

Elins Perspektiv;

Jag tittade på Niall. Jag ville ju vara med honom hela tiden, men skulle jag våga träffa hela hans familj, och vad skulle hända med min?

"Jag har berättat allt om dig och det skulle gärna vilja träffa dig" sa han och tittade på mig igen.

"Ja.. Men jag är bara jätterädd att jag ska göra bort mig, framför din familj så de inte tycker om mig" sa jag och tittade ner igen. Han tog sina fingrar och höjde upp mitt huvud så våra ögon möttes ännu en gång.

"De gör de inte. Det kommer älska dig, precis som jag" Sa han och kysste mig ömt.

"Hejdå, ta hand om mamma och Ida från mig. Vi ses om en vecka på deras turné-startning här i London va?" sa jag och kramade om Frida hårt.

"Du vet att de klarar sig fint och hon är så glad för din skull. Sköt om dig bara och ja. Vi ses på konserten om en vecka!" sa hon och kramade om mig ännu hårdare och pussade mig på kinden.

"Nu är vi påväg hem älskling, nu ska du äntligen få träffa mina vänner och familj där hemma!" sa Niall och tog min hand. Jag kände hur planet lyffte och vi var påväg upp i luften.

Nu ska snart Elin få träffa Nialls familj! Undrar hur det ska gå?

Kanske rätt så tråkig del. Men nästa kanske blir lite bättre! Även så börjar "Summer Love" Kapitlet gå mot sitt slut snart. Men oroa er inte. Har redan insperation på en ny! Men ni får gärna kommentera vilken av killarna ni vill läsa mer om?

Nästa del kanske kommer redan ikväll, om jag har tid! KOMMENTERA!

9 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 21

21/03
17.32

Elins Perspektiv;

"Mamma, kommer du ihåg att du sa att du aldrig skulle lämna mig?.. Jag börjar tvivla på det nu" sa jag och det kändes så ont i mig att säga så till min egen mamma.

"Jag kommer aldrig att lämna dig gumman, och dehär ska jag klara mig ur ska du veta.. Älskade du, snälla gråt inte" sa hon och torkade bort mina tårar som aldrig ville sluta.

"Vad var det egentligen som hände?" frågade jag och torkade tårarna igen.

"Det hände exakt som med pappa, någon dåre kom och körde in i oss. Fast denna gång var det fler med i bilen och både jag och Ida blev skadade. Bara det att jag ska klara mig ur detta också, vilket inte er pappa hade styrkan till" sa hon och tittade menande på mig. Samtidigt som några tårar föll med för hennes kinder.

I samma veva så kom den kvinnliga sköterskan in igen och tittade på oss och log lite osäkert.

"Besöketiden är tyvärr över nu. Jag måste be er att gå nu. Jag hör av mig till dig, Elin så fort som möjligt. Det kan bli redan ikväll" sa hon till mig och klappade mig på kinden och gick. Jag nickade endast som tack och gick emot Ida som låg och sov i sin sjukhus säng. Jag pussade henne i pannan och viskade i hennes öra att allt skulle bli bra. För det var allt jag hoppades på just nu.

Jag gick fram till mamma och kramade om henne lite försiktigt. Det gjorde ont att de henne ligga där och lida medans jag inte kunde göra något.

"Jag kommer hem snart" sa hon och pussade mig i pannan. Men fortsatte sedan med att säga några ord till Niall.

"Ta väl hand om Elin nu, Niall. Jag vet att hon är i trygga händer hos dig och jag litar på dig. Jag vet att du är en bra kille för Elin så ta hand om er nu, båda två" hörde jag att hon viskade till Niall. Jag antog att hon inte orkade prata högre just nu.

Niall kramade om henne och när vi lämnade rummet tittade jag på henne och kände att tårarna som äntligen slutat bara ville komma igen. Men jag kände att jag gråtit nog nu så jag höll dem inne. Vi möttes i väntrummet av Frida och killarna.

"Gumman, hur är det?" sa Frida oroligt och kramade om mig, hårt. Jag nickade och viskade något om att det var okej. Zayn, Louis, Harry och Liam kramade också om mig.

"Mamma, Anna och Yaser åkte hem iallafall. Zayns mamma kom och hämta Safaa och jag ska till Harry nu iallafall, om det är okej såklart?" fortsatte Frida och jag bara nickade. Jag orkade faktiskt inte bry mig så mycket nu. Jag ville bara komma bort från sjukhuset.

"Jag och Louis ska möta Eleanor och Perrie på stan och Liam ska till Bella så du och Niall får lite ensamtid nu, men det är väl lugnt?" sa Zayn och jag bara fortsatte att nicka. Jag ville helst inte börja prata alls eftersom jag inte vill riskera att börja gråta igen. De gav mig en stor gruppkram innan de alla försvann ut ur den stora utgången och kvar blev jag och Niall.

"Jag har en liten lägenhet här i London. Om du inte vill åka hem till Zayn så kan vi åka dit om du vill? Det är kanske inte så stort.." började han och hann inte säga så mycket mer innan jag nickade åt honom och då log han bara åt mig och tog min hand. Vi började gå ut mot utgången då vi hör massor utav skrik utanför.

Nialls Perspektiv;

Åh toppen. Fansen hade fått reda på vart vi var nu och stod och skrek utanför. Jag tittade på Elin som också förstod vad som pågick. Hon tvärstannade vid dörren och jag tittade frågande på henne.

"Niall, jag vägrar gå ut till hundratals skrikande fans nu. Jag har röda ringar runt ögonen och tjejerna där ute kommer bli helt förskräckta om jag visar mig såhär" sa hon och såg på mig med sina valpögon. Jag kunde inget annat än att le åt de fina ögonen och hennes röda kinder. Jag försökte komma på något för att hon skulle följa med mig ut till min bil på andra sidan vägen. Jag kände i fickorna och kom på att jag la ner mina solglasögon där lite tidigare idag.

"Du är alltid så fin, men för att du ska sluta skämmas över dig själv så sätt på dig dehär!" sa jag och gav Elin mina svarta solglasögon. Hon tog tacksamt emot dem och drog på sig den gråa luvan igen. Hon tog i min hand och vi gick bland folkmassan. Skriken blev bara högre och mer och mer. Jag vinkade lite försiktigt till de skrikande tjejerna som samlats runt om oss. Jag drog in Elin mot mig och jag hållde i henne hårt. Dels för att inte tappa bort varandra och för att hon möjligtvis skulle känna sig lite tryggare.

"Gick det bra babe?" sa jag försiktigt när vi kom in i min bil och jag tittade på Elin som såg helt förvirrad ut.

"Ja, jag är bara inte van vid all denna uppmärksamhet och du vet att jag inte gillar det. Men med dig så känns allt bra" sa hon och log ett svagt leende som fick hela mig att lysa upp.

Elins Perspektiv;

Jag hade mamma i tankarna hela tiden påvägen hem och hoppades på att läkarn skulle ringa så fort som möjligt, som de sagt att det skulle.

"Vill du ha något att äta min fina flickvän?" sa Niall och kramade om mig bakifrån när vi kommit in i hans lägenhet. Det var kläder nästan överallt men hade ändå det riktigt hemtrevligt. En normalstor TV, två fotöljer och en soffa inne i vardagsrummet. Sängen och datorn inne i sovrummet och köket såg ut som ett vanligt kök. Allt luktade Niall och jag trivdes direkt när jag kom innanför dörren. Han hade rätt, det var inte så stort men det var helt klart lagomt för oss. Bara jag och Niall.

"Nej tack det är bra älskling" sa jag och vände mig om så hela jag blev riktad mot Niall. Vi stod och kramades en stund och bara av att känna hans andetag fick mig att känna mig tryggare.

Efter ett tag så fick Niall syn på mina kläder.

"Fryser du inte?" sa han och tittade på mig med en menande blick. När jag tänkte efter så kände jag mig lite fryssen faktiskt.

"Jo, lite" fick jag ur mig generat när även jag kom och tänka på vad jag hade på mig. Ett par korta jeans shorts och en ful gammal hoodie.

Niall gick fort in till sovrummet och ut kom han med en av hans mjukisbyxor och en till tröja.

"Byt om till dehär" sa han och gav mig kläderna samtidigt som han kollade på mig och log lite tveksamt.

Jag tog emot kläderna och började ta av mig mina kläder som var rätt så svettiga efter allt jag gått igenom idag.

Jag drog av mig shortsen och satte på mig Nialls alldeles för stora mjukisbyxor och jag tog snabbt av mig min lortiga hoodie. Jag stod alltså bara i BH och mjukisbyxor när jag märkte att jag hade Nialls blick riktat mot mig och log.

"Vad?" sa jag lite generat och tittade mot Niall som bara stod där och tittade på mig. Typiskt, jag som nästan aldrig blir generad ska såklart bli det nu när Niall ser på. Dock brydde jag mig inte så mycket om det, det var ju trotts allt Niall.

"Du är så vacker, hela tiden. Är så otroligt lyckligt lottad att jag fick chansen att träffa världens bästa tjej" sa han och gick sakta fram mot mig och kramade om mig hårt. Han tittade sedan på mig och kysste mig med sina mjuka perfekta läppar och jag besvarade kyssen väl. Jag drog sedan på mig hans tjocka huvtröja som var en aning lång men skön. Den luktade Niall.

Vi satte oss i soffan och Niall tog upp sin gitarr som han hade gömd bakom soffan. "Vill du att jag ska sjunga en sång för dig min fina prinsessa?" sa han och blinkade med ena ögat. Jag bara skrattade och nickade.

Han började dra lite på gitarrsträngarna och sedan började han låten. Jag kände igen den så väl.

"I'll carry you home.If she had wings she would fly away, And another day God will give her some" sjöng han och tittade på mig med sina vackra ögon som tindrade i mörkret. Det var James Blunts fina låt "Carry you home" som jag lyssnat på konstant hela tiden under den jobbiga tiden då jag miste min pappa. Jag log och såg in i Nialls ögon.

"Ska vi spela lite fifa?" sa han och log mot mig när han sjungit klart. Jag blev osäker ett tag och tvekade länge.

"Kom igen! Jag lär dig!" Sa han sedan och log mot mig ännu mer, då kunde jag längre motstå att säga nej. Han var ju så fin.

"Okej då" sa jag och log lite åt honom. Han gav mig en utav dosorna och spelet satte igång. Han förklarade hur jag skulle göra och tillslut gick det rätt så bra för mig faktiskt. Jag förlorade bara med 3-2, även fast jag förstod att han spelade snällt mot mig såklart. När det tog slut så satt jag kvar i hans knä och lutade mig mot hans axel. "Allt känns så rätt med dig Niall. Jag älskar dig mest av allt i hela världen" sa jag och såg djupt in i hans ögon. "Jag älskar dig mer än själva livet, världens bästa" viskade han sedan i mitt öra och vi kysstes ömt. Han la sig försiktigt över mig och log mot mig. Han drog sakta ner mina byxor och just när allt var så perfekt, så ringde en telefon. Min telefon.

Vem kan det vara som ringer Elin just när det hade den mysiga stunden? Vad kommer hända med hennes mamma och syster?

Nästa del kommer ut imorgon! KOMMENTERA :D

9 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 20

20/03
17.09

Fridas Perspektiv;

Plötsligt så hörde jag Niall skrika ifrån övervåningen där han och Elin befann sig.

"Hjälp!" skrek han och vi alla gick upp för att se vad som hänt. Jag sprang upp lite före men de andra kom efter.

Jag fick se Elin ligga och gråta och skaka på golvet och jag blev helt förskräckt.

"Elin! Vad händer?" Sa jag och sprang oroligt fram till Elin som låg på golvet och kunde knappt få fram ett ljud för hon grät så mycket. Men tillslut räckte hon mig telefonen och bad mig titta på SMSet hon fått från min mamma. Jag läste SMSet om och om igen och jag kunde knappt förstå själv vad som hänt. Jag kände hur tårarna började komma även på mig. Jag såg på Niall hur rädd han var och bara höll om Elin som storgråter på hans axel.

Harrys Perspektiv;

Jag tog emot Frida som fall ner på golvet. Hon sa inget och hon grät inte heller. Hon bara la sig ner och tittade ner mot golvet.

"Vad är det som händer?" frågade Liam och tog oroligt ifrån Frida, Elins telefon. "Läs högt!" skrek Zayn när han fick se Liams oroliga blick.

"Hej vännen. Vi är på sjukhuset. Jag, Yaser, Anna och Safaa mår bra. Tyvärr så mår inte din mamma och syster lika bra. Vi var med om en bilolycka och Ida och Lelia satt längst fram. Jag vet inte om det kommer överleva. Hälsa de andra och ni får gärna komma och hälsa på. Vi är på sjukhuset inne i stan. Puss och Kram" Läste Liam upp för oss alla och jag kände hur det högg till i hjärtat. Jag höll om Frida hårdare och vi satt i tystnad på golvet och lyssnade på Elin som grät i Nialls famn.

"Men vad väntar vi på? Vi åker in till sjukhuset!" hörde jag Louis säga och vi alla tittade på honom, alla utom Elin.

Elins Perspektiv;

Jag ville få stopp på mina tårar som rann ner på mina kinder, men det gick inte. Jag fick inte heller fram något ord. Jag låg ner på golvet omfanmad utan Niall som heller inte sa något. Jag ville inte tro att det var sant. Vad skulle hända nu? Skulle min mamma och syster också förlora livet och lämna mig helt ensam här? Jag blev väldigt rädd över att tänka på att mina två enda familjemedlemmar jag hade kvar kanske inte skulle finnas vid min sida längre.

Jag ville inte heller att killarna och Frida skulle se mig såhär längre. Jag ställde mig upp och kände hur alla tittade på mig. Tårarna rann än och jag försökte säga något. Men det gick inte. Det enda jag fick fram ur min ledsna röst var "Förlåt" och sprang ut ur rummet. Jag ville bara vara ensam just nu och jag är glad över att ingen följde efter mig. Jag sprang ner till Zayns källare och där blev jag sittande. Det var mörkt och helt tyst. Precis vad jag behövde nu. Jag drog upp luvan från den tunna hoodien jag hade på mig på huvudet och satt kvar där. Det dröjde inte många minuter förrän jag hörde fotsteg i trappen och ner kom Niall. Egentligen ville jag vara helt själv, men ändå kändes det skönt att få se hans ansikte igen.

"Hej babe, hur är det?" sa han och satte sig bredvid mig. Vad trodde han? Jag satt nere i Zayns källare med luvan på huvudet och har nyss fått reda på att min syster och mamma kanske snart skulle dö. Hur skulle jag må? Jag sa såklart inte det men jag tänkte det högt i huvudet.

"Bra" var det ända jag fick fram. Jag mådde såklart inte bra, men det är ju något vi tjejer säger bara för att alla ska tro att man mår bra.

Han sa inget mer, istället så tog han av min luva och tog bort det ruffsiga håret ifrån mitt ansikte.

"Du är den finaste tjejen i hela världen. Även när du är ledsen. Du är helt perfekt hela tiden" sa han och tittade in i mina röda ögon som var fylld med tårar.

"Jag är så rädd, Niall" Jag hade nu börjat lugna ner mig lite och jag kände mig så trygg i Nialls armar.

"Varför det?" sa han och kollade på mig med sina fina blåa ögon. Jag tog några djupa andetag innan jag började berätta.

"För några år sedan, jag var elva ungefär och min lillasyster Ida skulle precis fylla nio år. Jag minns dagen så väl. Det var dagen då jag miste min pappa, min bästa vän och min hjälte. Han hjälpte mig med allt och han sa att han alltid skulle finnas där för oss. Han och jag hade vart och handlat då det kom en bil och körde på oss bakifrån. Jag såg allting, krocken, hur pappa blödde och det var även jag som ringde ambulansen" jag kände Nialls medlidande till min berättelse och jag kände att tårarna som precis hade slutat kom igen och hela jag började skaka.

Jag kände Nialls armar kramas hårdare mot mig och han viskade i mitt öra att jag inte behövde fortsätta. Men jag ville, jag ville att min pojkvän skulle få reta på hur allt låg till så jag fortsatte att berätta.

"Jag och Mamma ägnade hela den veckan på sjukhus medans Ida var hos vår mormor och morfar eftersom hon förstod inte riktigt vad som hade hänt eller skulle hända. Det visste nog inte någon av oss men hon var så liten så vi ville inte skrämma upp henne i onödan. En vecka senare avled han på sjukhuset med svåra skador och det kändes så hemskt att se han ligga där med gasmask och bara sova. Efter det så har jag, mamma och Ida alltid stått varandra nära. Vi har alltid stöttat varandra och gett varandra kärlek. Därför är jag så otroligt rädd att mista dom nu också. Det är de enda jag har kvar och jag har fortfarande inte bearbetat pappa. Jag är så rädd att bli ensam kvar, vad skulle hända med mig? Niall. Snälla, lova att aldrig lämna mig." sa jag och stannade upp ur min berättelse samtidigt som jag mötte hans blick.

"Jag lämnar dig aldrig min prinsessa. Du kommer aldrig vara ensam och jag kommer ta hand om dig hela tiden. Du betyder allt för mig" svarade han och sedan kysste han mig. Han gjorde mig så himla lycklig.

Vi låg där och pratade på det kalla källargolvet då vi bestämmde oss för att gå upp till de andra igen.

När vi kom upp från källaren så satt alla inne i TV rummet och sa inte ett ord. De tittade på mig när jag kom in och de gick direkt fram till mig och vi gjorde världens gruppkram. Det kändes så bra att ha så stöttande vänner.

"Ska vi åka till sjukhuset?" Sa Louis och tittade oroligt på mig. Jag ville egentligen inte åka dit. Enda sedan pappa låg där så har jag alltid sett sjukhuset som ett hot. Men jag ville helelr inte lämna min syster och mamma ensamma så jag nickade lite osäkert mot Louis som var påväg mot hallen för att hämta skorna.

När vi kom fram till sjukhuset så såg det ut precis som hemma i Sverige. Det var helt vitt på väggarna och dörrar överallt. Vi möttes av en sköterska som skulle visa oss vägen där mamma och Ida låg. Frida och de andra killarna stannade i väntrummet där de hade mött upp Jessica, Anna, Safaa och Yaser. Men Niall följde med mig.

"Här inne är de. Din mamma är väldigt dålig och har bara 40% chans kvar att överleva medan din syster bara har svåra hjärnskador och lite sår" sa den kvinnliga sköterskan och tittade på mig med en allvarlig blick. Sedan kramade hon om mig och berättade att de skulle göra allt det kunde för att rädda mamma.

Jag tog ett djupt andetag innan jag öppnade dörren in till Ida och Mamma. När jag såg de ligga i varsinna sängar så kom tårarna igen. Jag nästan sprang in och kramade om dem båda även om Ida sov. Niall satte sig bredvid mig vid sängkanten om mamma och höll om mig hårt medan jag grät tillsammans med min mamma.

"Mamma, kommer du ihåg att du sa att du aldrig skulle lämna mig?.. Jag börjar tvivla på det nu" sa jag och det kändes så ont i mig att säga så till min egen mamma.

"Jag kommer aldrig att lämna dig gumman, och dehär ska jag klara mig ur ska du veta.. Älskade du, snälla gråt inte" sa hon och torkade bort mina tårar som aldrig ville sluta.

"Vad var det egentligen som hände?" frågade jag och torkade tårarna igen.

10 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 19

19/03
16.25

Elins Perspektiv;

Nästa morgon vaknade jag med Niall tittandes på mig. Han var så vacker.

"Godmorgon min älskade" sa han och tittade på mig samtidigt som han kysste mig.

"Godmorgon min prins" sa jag och log mot honom. Jag tänkte på hur natten vart och det fick fick mig bara att le ännu mer. Jag antar att Niall tänkte på samma sak eftersom han log lika mycket han med.

"Med dig så känns allt rätt. Du är de bästa och finaste jag har, förlorar jag dig så har jag ingenting kvar. Allt skulle kännas så världelöst utan dig, Elin" Sa Niall och tittade på mig. Jag kände hur tårarna kom och jag blev nästan generad över att jag börjar gråta så lätt. Fast denna gång var det glädjetårar såklart.

"Jag älskar dig mest min fina, allt känns så rätt med dig" sa jag och kände hur hans kropp kom närmare min och han kysste mig ännu en gång.

Nialls Perspektiv;

Natten med Elin kunde inte blivit bättre och det var den bästa natten någonsin. Att bara ha henne brevid mig och kunna andas in hennes underbara doft gjorde mig till världens lyckligaste kille. Jag vet att jag hela tiden sagt till media och även till min familj och vänner att jag inte tror på sex före äktenskap, men med Elin kändes allt så rätt. Det är henne jag vill dela mitt liv med och jag behöver henne mer än allt annat. Jag kunde känna Elins andetag medan hennes huvud låg på mitt bröst. Hon tittade upp ibland och log sitt fina leende, dedär leendet som ingen annan hade, bara Elin.

"Är ni vakna eller? Niall! Upp med dig vi ska va på TVn om en och en halv timme och här ligger ni och latar er!" hörde man en röst säga och in kom Liam. Det var oftast han som höll koll på oss killar och var som en slags pappa för oss, vilket var bra. Annars skulle det inte vara någon reda på oss alls, tänkte jag tyst för mig själv och log lite.

"Shit! Det hade jag glömt ju. Hur lång tid tar det att åka dit?" frågade jag i samma stund som jag gick upp och klädde på mig.

"Det tar typ en halvtimme men vi lär ju vara lite innan sändning" sa han och kollade på mig och Elin en extra gång innan han lämnade rummet. Han flinade lite så jag antog att han förstått vad som hände inatt. Jag såg att Elin låg kvar i sängen och tittade på mig medan jag satte på mig mina kläder som låg utspridda på golvet.

"Vad är det?" sa jag och log lite smått.

"Du är så fin Niall. Är så glad att kunna kalla dig min" sa hon och hennes leende blev ännu större. Jag la mig bredvid henne i sängen igen och hållde om henne hårt.

"Du är det bästa jag har, jag är så otroligt glad att kunna kalla dig för min också" sa jag och tittade henne menande i ögonen. Vi kysstes en lång stund men sa sedan "Skynda dig nu så ni inte kommer försent! Jag lovar att lyssna på er, men nu ska jag nog gå in till Frida som förmodligen sover än" hon pussade mig snabbt på kinden och försvann in till Frida.

Jag gick upp ner till köket och alla killarna satt redan vid bordet och åt frukost. När jag kom in så såg jag att allas blickar var riktade mot mig.

"Vad?" sa jag och småskrattade lite mot de flinande killarna.

"Hade ni det mysigt igår? du ser lite trött ut!" Sa Harry och blängde på mig med det retsammaste flinet han någonsin kunde göra.

"Äsch, tyst med er!" sa jag och satte mig på stolen bredvid Zayn. Vi pratade en lång stund om allt möjligt och jag är så sjukt glad över att jag fått lärt känna världens bästa vänner och världens bästa tjej.

Elins Perspektiv;

"Är du vaken?" sa jag medan jag försiktigt gick fram mot sängen där Frida och Harry hade sovit inatt.

"Jadå" svarade hon med sin hesa morgonröst. Jag satte mig bredvid henne i sängen och vi började prata om exakt allt. Precis som vanligt. Jag berättade om denna natt med Niall och hon såg väldigt intresserad ut faktiskt.

"Hur går det med Harry då?" sa jag och boxade till henne lite lätt på armen.

"Det går bra! Han och jag sov ju inatt här och sånt.." började hon.. Jag såg att hon började bli lite röd om kinderna.

"Frida, du är helt klart kär!" avbröt jag henne och blinkade med ena ögat.

"Haha, ja. Jag antar det. Med Harry så känner jag mig trygg. Han är inte alls som alla andra killar" sa hon och tittade på mig. Jag förstod henne. Jag var ju själv så otroligt kär just nu så jag vet precis känslan som hon känner. "Jag vet du känner och jag är inget annat än glad över att du är så lycklig, Frida. Du är och kommer alltid vara min bästa vän" sa jag och vi kramade om varandra.

"Sätt på TVn kl 14.00, vi kommer tillbaka när inspelningen är klar" hörde jag Niall skrika från nedervåningen. Jag hann inte säga så mycket mer än okej för sedan så smälldes dörren igen och det blev helt tyst i hela huset.

Fridas Perspektiv;

"Idag så har vi en stor nyhet att berätta. Vi har nämnligen besök utav våra favoritkillar från pojkbandet One Direction!" Hörde jag inne ifrån vardagsrummet när jag stod i köket och bredde mig ett par mackor till mig och Elin.

"Frida skynda dig! det börjar nuu" skrek Elin och jag bredde precis klart den sista mackan när hon skrek. Jag sprang in till rummet och fick syn på killarna. Det kändes så konstigt att gått från att vara ett av världens största fan till att känna dem så otroligt bra, det kändes så otroligt och jag är så himla lycklig. Det är ju varje tjejs dröm typ och här är man. Så lyckligt lottad.

Vi satte oss ner i soffan och lyssnade på intervjun med killarna. Det frågade vanliga saker som tex hur det kände inför världsturnén som startade om en månad.

"Jo, det är ju en av de bästa sakerna med dehär jobbet, att sjunga och träffa fansen och åka runt och se olika länder och städer. Det är otroligt!" sa Liam och man såg hur hela han lyste upp men fortsatte sedan.

"Det enda som kan vara jobbigt är att vara ifrån sin flickvän och familj så länge. Men som tur är så kan man ibland smita ifrån och åka hem och träffa dem i veckorna och så. Så det är ju lugnt"

"Dudå Niall? Hur går det med kärleken för dig då?" sa den kvinnliga intervjuaren och tittade nyfiket på Niall och jag tittade på Elin som satt och tittade lika inne i TVn som jag.

"Jo, det går riktigt bra. Som de flesta vet så är jag tillsammans Elin och jag är väldigt lycklig med henne. Vi har kul ihop och hon är det bästa jag har" sa han och tittade in mot kameran.

Jag såg hur rörd Elin blev utav det Niall sa så jag hoppade närmare henne och vi höll om varandra.

"Ja, ni hade de ju riktigt kul inatt hörde jag!" sa Harry och tittade på Niall lite retsamt. Jag kunde inte hålla mig ifrån skratt och jag såg hur röd Elin blev samtidigt som hon verkade tycka det var rätt kul.

"Men Harrryyyyyyy!" Sa Niall och skrattade lika han också. Jag antar att han bara tyckte det var kul.

"Ja men du då Harry, hur går det för dig? Har du hittat den rätta som du nu så länge har letat efter?" fortsatte interjvuaren och tittade frågande på Harry.

"Ja, jag tror faktiskt att jag har det nu. Jag har träffat en tjej som jag gillar väldigt mycket och så. Jag nämner dock inga namn än eftersom hon kanske inte vill och är redo för det än, men hon är absolut en toppentjej och jag tycker om henne jättemycket" sa han och tittade på de andra killarna som bara flinade åt honom.

Jag kände mig som världens lyckligaste tjej.

"Vad tyckte ni om vår interjvu då?" Sa Harry och slängde av sig skorna och gick fram till mig och gav mig en puss. Jag andades in hans lukt och svarade bara

"Jättebra, som alltid" och pussade honom på munnen en gång till. Han bara log och jag också.

Plötsligt så hörde jag Niall skrika ifrån övervåningen där han och Elin befann sig.

"Hjälp!" skrek han och vi alla gick upp för att se vad som hänt. Jag sprang upp lite före men de andra kom efter.

Jag fick se Elin ligga och gråta och skaka på golvet och jag blev helt förskräckt.

"Elin! Vad händer?" Sa jag och sprang oroligt fram till Elin som låg på golvet och kunde knappt få fram ett ljud för hon grät så mycket. Men tillslut räckte hon mig telefonen och bad mig titta på SMSet hon fått från min mamma. Jag läste SMSet om och om igen och jag kunde knappt förstå själv vad som hänt. Jag kände hur tårarna började komma även på mig. Jag såg på Niall hur rädd han var och bara höll om Elin som storgråter på hans axel.

Vad var det för hemskt SMS som Fridas mamma skickade? Vad stod det och varför blev de så ledsna?

Hoppas delen blev bra och att ni gillade det! Nästa kommer imorgon!

10 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 18

18/03
19.59

Fridas Perspektiv;

"Frida, de idioterna är fast nu och jag skulle aldrig låta något ont hända dig. Det ska du veta" sa han med sin lugna röst.

"Harry, snälla. lämna mig aldrig. Jag ångrar mig djupt att jag gjorde som jag gjorde mot dig. Du är världens bästa kille. Jag behöver dig vid min sida föralltid" sa jag och tittade på honom. Han log och jag tittade in i hans fina gröna ögon.

"Lämnar dig aldrig Frida. De är dig jag vill vara med hela tiden, och så har jag känt sedan första dagen jag såg dig" sa han och kysste mig lätt på munnen.

Hans läppar var mjukare än någonsin och jag ville bara vara i hans armar föralltid. Vi satt och höll om varandra ett bra tag men sedan så ställde han sig upp och tittade på mig med ett leende.

"Du är så vacker, Frida. Vill du ha något att äta och dricka?" sa han och jag log tillbaka. Men jag efter allt som hänt idag så kände jag att jag inte alls var så speciellt hungrig. Det ända jag kände just nu var lycka. trotts all skiten som inträffade idag så kände jag mig så otroligt lycklig och trygg över att ha Harry vid min sida.

"Nej tack, det är bra min fina. Men tack ändå" sa jag och satt kvar i soffan.

"Okej, men jag kommer snart iallafall!" sa han och gick ut till köket. Han kom tillbaka efter en stund med två smoothies han hade gjort utav frukt och bär.

"Jag tycker du lär smaka dehär iallafall! Det är min specialare, killarna älskar dem! Nästan så jag lär gömma mixern när dom kommer" sa han och skrattade. Jag kände hur jag skrattade med honom och jag tog glaset han gav mig. Jag tog en klunk ur sugröret och jag kunde inget annat än att hålla med killarna. Smoothiesen var utsökt och inte för sur eller för söt. helt perfekt, precis som Harry.

"Den var jättegod Harry. Verkligen!" Sa jag och tittade på honom. Han svarade med ett enkelt tack och satte sig bredvid mig, la armen om mig och drog sakta in mig emot hans bröst. Vi tittade hela tiden på varandra och tillslut sa han "Du är så vacker min fina" och våra läppar möttes sakta i en kyss.

Plötsligt fick jag ett SMS ifrån mamma. "Hej gumman. Elin har berättat vad som hänt. Jag är glad att du är med Harry nu och jag förstår att han tar hand om dig. Vi åker bort i några dagar jag, Leila, Yaser, Anna, Safaa och Ida åker till ett känt museeum och stannar på hotell i några dagar. Vi trodde inte ni ville de så vi sa åt killarna att vara lite barnvakt åt er (hoho) ta hand om dig och jag älskar dig supermycket. Puss min ängel!" jag läste det med ett leende. Även om hon var lite pinsam med det hon skrev så är jag tacksam över att hon alltid är så stöttande. Dock blev jag rätt så chokade över att hon reagerade som hon gjorde, jag trodde hon skulle bli argare. Men samtidigt så förstår jag att det är svårt för henne att kunna bli arg eftersom det kunde ha hänt värre saker.

"Vad ler du åt?" sa Harry och tittade mot mig. Jag visade SMSet från mamma och Harry bara skrattade.

"Vilken söt mamma du har, Frida. Jag ska ta väl hand om dig, sötis!" sa han och pussade en generad jag på kinden.

Efter en stund med mycket prat,skratt och mys så åkte vi hem till Zayns hus. Vi möttes av Zayn, Perrie, Liam, Bella och Niall i dörröppningen. De alla kramade om mig och frågade hur det var. Just då kände jag mig nästan för mycket omtyckt. Vilket var kul men samtidigt gillade jag inte att få alldeles för mycket uppmärksamet, det brukade vara bli pinsamt. Inne i rummet satt Eleanor, Louis och Elin och pratade och när de fick syn på mig så hoppade även dom upp och kramade om mig.

"Gud hur är det med dig?" sa Eleanor och tittade på mig. Jag sa att jag var helt lugn och allt var bra. Det kändes skönt att kunna säga att jag mår bra och mena det för en gångs skull.

Elins Perspektiv;

Frida och Harry var tillbaka och det syntes att de hade pratat ut om allt. När de kommit in i vardagsrummet gick de hand i hand och såg så nykära ut. Det kändes så skönt att se Frida så lycklig.

"Ta hand om er nu allihopa. Jag är ledsen att vi lära gå nu när Frida och Harry kom. Men jag fick iallafall träffa er båda innan jag beger mig iväg! Sköt om dig nu Frida och alla ni andra!" Sa Bella och kramade om oss alla. Liam och hon stod länge i hallen och pratade. Det syntes att de var van att lämna varandra rätt så ofta, men ändå så såg de kärare ut än några andra och hade vart ihop i över ett år.

Efter ett tag så lämnade även Perrie och Eleanor oss så det blev bara jag, Frida och killarna kvar. Det var fortfarande ljust ute trotts att klockan var tio på kvällen.

"Hörrni tjejer, körde ni fotboll eller?" Sa Louis och tittade på mig och Frida. Vi tittade på varandra och sedan på honom.

"Ja, de är klart vi gör. Ska vi köra en match eller?" Sa jag och skrattade till lite.

"Ja! Det gör vi! Elin, Frida, Zayn och Louis mot mig, Harry och Liam!" sa Niall och lät nästan övertygad om att de skulle vinna.

Vi gick ut på gården där Zayn hade två fotbollsmål. Vi började köra och Louis var riktigt duktig på fotboll, det syntes att han hade spelat mycket förr. Matcherna slutade 7-4 till oss och jag tror de ångrade sig hela kvällen över att det var så kaxiga innan.

"Ledsen att jag misstrodde er" sa Niall och blinkade sådär flörtigt samtidigt som han gick mot mig och höll om mig hårt i sina mjuka armar. Jag kunde inget annat än att skratta och Frida gjorde detsamma.

"Zayn, du, jag och Liam lär väl dela rum idag för jag vägrar ligga ihop med två par! De kan ju sluta riktigt illa och jag kommer ju aldrig få sova inatt isåfall!" Sa Louis och tittade mot oss. Jag skrattade högt och Niall, Frida och Harry också.

"Harry och Jag kan sova i Mammas gästrum så kan Niall och Elin få vårat rum" Sa Frida efter en stund. Alla tyckte de lät som en bra idé och eftersom klockan började närma sig tolv så gick vi alla och la oss.

"Hur är det min älskade prinsessa?" hörde jag Niall viska när jag lagt mig i sängen och han kom krypande tätt efter. Han la sig bredvid mig och tittade på mig med sina fina isblåa ögon.

"Det är bra, allt är bra nu när du är här" sa jag och jag tittade på honom och våra läppar möttes. Kyssarna blev mer och mer passionerade och han drog sakta av mig tröjan. Jag såg hur säker han var men eftersom det var min första gång så kände jag mig spänd vilket jag tror han märkte också.

"Vill du?" frågade han och jag tänkte till en stund. Tankarna far omkring i mitt huvud, var jag verkligen redo nu? Men jag kände själv att med Niall så kändes allt rätt. Världens bästa kille var han. Jag nickade säkert mot honom och han knäppte sakta upp mitt BH-band och hans hand gick mot mina lår. Allt var så vackert och perfekt.

Nästa morgon vaknade jag med Niall tittandes på mig. Han var så vacker.

"Godmorgon min älskade" sa han och tittade på mig samtidigt som han kysste mig.

"Godmorgon min prins" sa jag och log mot honom. Jag tänkte på hur natten vart och det fick fick mig bara att le ännu mer. Jag antar att Niall tänkte på samma sak eftersom han log lika mycket han med.

"Med dig så känns allt rätt. Du är de bästa och finaste jag har, förlorar jag dig så har jag ingenting kvar. Allt skulle kännas så världelöst utan dig, Elin" Sa Niall och tittade på mig. Jag kände hur tårarna kom och jag blev nästan generad över att jag börjar gråta så lätt. Fast denna gång var det glädjetårar såklart.

"Jag älskar dig mest min fina, allt känns så rätt med dig" sa jag och kände hur hans kropp kom närmare min och han kysste mig ännu en gång.

Detta blev en liten kärleksnovell, haha! Hoppas ni gillade även när det är mycket kärlek inblandat. Haha.

Har även fixat lite nytt i bloggen, det blev ju nå fel på den andra designen så har setat halva dagen med designen också. Hoppas ni blev nöjda och även med novellen! Nästa gång kommer de kansbli lite mer spänning! Men vad tror ni kommer hända då? Kommentera! Kram

8 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 17

17/03
21.31

Elins Perspektiv;

Vi såg Frida gå in i ett stort vitt hus med en kille som mötte upp henne vid dörröppningen. Jag kunde inte känna igen honom. Det var absolut inte Jacob, denna kille hade blondt hår och såg ut som raka motsatsen av Jacob. Vad skulle hända nu? Hela jag började darra, vad skulle hända med Frida nu? Varför följde hon med in?

"Vad ska vi göra Harry?" sa jag med gråten i halsen.

"Vi ringer polisen och medans vi väntar på dem så stannar vi här" sa han lugnt. Jag fick ringa polisen och det var en tant som pratade. Hon berättade att en polispatrull var påväg och att vi skulle vara försiktiga.

Men plötsligt hör vi ett skrik ifrån det vita huset, jag kände igen det så väl. Det var Fridas skrik.

Jag fick panik och började springa mot huset, men Harry hejade mig.

"Elin! Vad gör du?" sa han och tittade på mig. Jag såg att han var väldigt rädd nu.

"Vi måste göra något! Frida skriker där inne och vi vet inte vad de gör med henne?" sa jag och kände hur tårarna började rinna.

"Men det kan vara farligt där inne, är det inte bäst vi väntar till polispatrullen kommer?" sa han och även han fick tårar i ögonen. Jag visste att han egentligen hade rätt, men det var min bästa vän det handlade om.

"Jag ser hellre mig själv lida än min bästa vän. Jag tänker aldrig låta något hända något och när polisen kommer kan det vara försent. Vi vet ju inte alls vad det gör med henne där inne" sa jag och började springa igen utan att bry sig vad Harry sa. Men jag kände sedan hur han sprang efter mig, det kändes bra att ha honom där utifall det skulle hända något. Då var vi iallafall två.

Vi kom fram till den vita dörren med de stora fönsterna. Det ända jag såg var en avlång trappa. Det lärde vara på övervåningen. Jag ryckte i dörren allt vad jag kunde - men dörren var låst. Jag fick panik ännu en gång. Jag tittade på Harry som kom springandes med en stol i handen som han tagit från trädgården. Han bankade in den i dörrens fönster och allt gick sönder. Jag visste att det han gjorde var fel, men när det gällde liv eller död så sket jag i det. Vi hoppade in genom fönstret båda två och vi hör Fridas skrik från övervåningen. Vi sprang upp så fort vi kunde och när vi slet upp dörren fick vi syn på Frida liggandes naken och fastbunden i sängen med Jacob som höll fast henne och den blonda killen satt på henne. Jag blev så rädd så jag skakade och jag tittade förskräckt på Harry som inte såg värst rädd ut alls. Man såg hur hans ögon blev helt svarta och han gick fram mot killarna som inte märkt att vi kommit in.

Fridas Perspektiv;

Jag låg där fastbunden i sängen då jag ser Elin och Harry komma in. Jag blev plötsligt räddare än vad jag var tidigare och jag började gråta och skrika ännu mer. Vad skulle hända nu? Tänk om det skulle skada de två människorna som betydde mest för mig? Jag såg Harry komma emot oss och började slå den blonda killen som låg på mig.

"Vad i helvete håller du på med?" sa han och kollade på den blonda killen som även presenterat sig som Eric. jag kollade på Harry och bara skakade på huvudet. Jag ville verkligen inte att något skulle hända Harry på grund av att jag klantat till mig.

"Harry, nej! gör det inte. Snälla" sa jag samtidigt som jag låg där gråtande medan Jacob höll i mig hårt i armarna.

Jag såg hur Harry kollade på mig men blicken gick snabbt över till Eric igen.

"Jag vill inte slåss, jag är ingen sån kille. Men släpp Frida nu. Annars kommer det inte bli kul för er" sa han och tittade menande på både Eric och Jacob. De verkade inte ta det på något speciellt allvar utan de svarade med ett hånskratt.

Harry skulle precis höja knytnäven då två poliser kommer in med varsina pistoler i handen.

Jacob släppte mig och Eric reste sig upp och jag kände hur Elin började knyta upp repen det lindat om mig. Hon kramade sedan om mig och vi båda grät i varandras armar. Vi sa ingenting, vi bara grät.

Jag hade pratat med de två poliserna och jag skakade fortfarande. De hade frågat om jag ville följa med till stationen men jag tackade nej till det. Jag tackade även nej till skjutsen hem, jag såg hur de tvekade ett tag men tillslut sa de bara "De två grabbarna är iallafall gripna nu. De två är kända för sitt beteende men vi har aldrig haft riktiga bevis på dem, men nu fick vi dem på bar gärning" sa den ena och log mot mig. Jag försökte göra ett leende tillbaka bakom de tusen tårarna som bara rann ner från min kind.

"Jag springer och hämtar min bil på parkeringen lite längre bort så kan jag skjutsa hem er" hörde jag en hes röst säga, jag kände igen den direkt, Harry.

Jag såg hur Elin nickade och han gick iväg. Jag satte mig ner på golvet och började gråta ännu mer.

"Elin, du måste förlåta mig för allt jag gjort. Jag känner mig så dum och jag är världens största idiot. Jag skulle trott på dig från första början, snälla förlåt mig" började jag snyfta nere på golvet och jag kände Elins armar runt om mig.

"Det är okej Frida, du är min bästa vän, klart jag alltid ställer upp. Men en du nog behöver prata ut med är nog Harry. Han har vart väldigt ledsen över er och jag vet att han verkligen tycker om dig" svarade hon. Jag tittade upp på henne och fick fram ett leende samtidigt som jag svarade "Det ska jag göra, jag ska göra allt bra igen" sa jag suckande men fortsatte sedan "Om det går såklart.." Jag såg hur Elin nickade mot mig och kramade om mig ännu hårdare.

Vi såg en svart bil tutandes utanför, rutan vevades ner och ut tittade Harry. Det syntes på hans blick att han hade gråtit och han såg bekymrad ut. Jag och Elin gick ut mot bilen men när vi kom ut på vägen sa Elin bara

"Vi ses hemma, jag tror ni behöver prata lite ensamma" jag tittade på henne med en rädd blick? Vad skulle jag säga till Harry? Hur skulle allt sluta? Samtidigt så visste jag att vi behövde prata. Jag såg Elin gå mot stan igen och jag satte mig i framsätet vid Harry. Jag tittade på honom och våra blickar möttes.

"Harry, förlåt att det blivit som det blivit.. Jag är så himla ledsen" började jag och kände hur tårarna började komma igen.

"Är det okej om vi åker hem till mig och pratar lite kanske?" sa han och tittade ut mot vägen.

Jag nickade och kände hur spänningen ökade mellan oss i bilen.

Jag satte mig i Harrys soffa och Harry satte sig i fotöljen bredvid. Vi tittade på varandra och jag kände att det inte var lika spänt mellan oss längre, stämningen hade lättat lite och han började prata.

"Jag gillade verkligen dig, Frida. Och jag gör det än. Jag kommer alltid att tycka om dig" sa han och tittade på mig. Jag såg att han hade tårar i ögonen och när våra blickar möttes så tittade han ner på golvet igen.

"Harry, jag är jätteledsen. Jag förstår att du är arg. Jag gillade dig också, egentligen. Jag ville bara inte förstå det själv. När jag började umgås med Jacob så började han.... Hjärntvätta mig" sa jag och nu kunde jag inte längre hålla tårarna inne och heller inte lögnen jag hållt inom mig. Jag såg hur han tittade upp på mig och jag fortsatte då att berätta.

"Jag trodde verkligen att han var rätt för mig. Men sedan när han skrev sådär till dig från min mobil så förstod jag vad jag hade gett mig in på. Han tog mig till en fest efter det och han söp ner mig, han bjöd mig på mer och mer drinkar och jag blev helt medvetslös. Jag vaknade upp utan kläder och har ingen aning om vad som hade hänt. Han SMSade idag och sa att han hade något som var mitt. Jag möttes i dörren av den blonde killen och när jag kom in så förde han mig upp till rummet. Han visade mig ett par bilder.." jag tog en paus ett tag och tårarna fortsatte rinna. Harry satte sig bredvid mig och bara höll om mig. "Vadå för bilder?" sa han och höll mig hårt i hans armar. Jag kände mig otroligt trygg och jag ville verkligen inte ljuga mer, allt ville ut.

"Bilder på mig.. Naken. Han hade tagit dem under tiden jag var medvetslös den natten och han hotade med att visa dem för alla, mina föräldrar och även lägga ut dem på nätet om jag inte gjorde som de sa. Jag ville självklart inte att de skulle de så jag gjorde som de sa.. Och då kom ni" Sa jag och tittade upp mot Harry som också börjat gråtit.

"Frida, de idioterna är fast nu och jag skulle aldrig låta något ont hända dig. Det ska du veta" sa han med sin lugna röst.

"Harry, snälla. lämna mig aldrig. Jag ångrar mig djupt att jag gjorde som jag gjorde mot dig. Du är världens bästa kille. Jag behöver dig vid min sida föralltid" sa jag och tittade på honom. Han log och jag tittade in i hans fina gröna ögon.

"Lämnar dig aldrig Frida. De är dig jag vill vara med hela tiden, och så har jag känt sedan första dagen jag såg dig" sa han och kysste mig lätt på munnen.

6 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

länkbyte #4

17/03
20.14

Tycker ni ska kika in på denna grymt bra novellblogg! Den är jättebra med en bra handling och allting.

Handling;

Let me Kiss You: 18-åriga Sophie bor i london med designer till Mamma. När Sophie's mamma får ett jobb med ett välkänt pojkband,som sophie inte alla gillar. Eller? När Louis sedan bjuder henne på dejt, så ändras allt.

Klicka HÄÄÄÄR för att komma till den fina bloggen!

Detta är en helt ny novellblogg för mig men den verkar riktigt bra så ska lätt fortsätta läsa den! Tycker ni ska göra lika. Novellen heter även lika som min pågående. Haha!

Handling;

Natasha är 16 år och är från första början Grekisk. Hon är född i Grekland men flyttade till Sverige redan innan hon hade fyllt 1. Sedan när hon var ungefär 10 år flyttade hon med sin pappa till Miami, där hon nu bor. Sommaren närmar sig och Natasha har fortfarande inget sommarjobb. Då en dag får hon ett sms av sin pappas gamla vän Paul, som erbjuder henne att jobba med honom under sommaren. Det visar sig att Paul jobbar med pojkbandet One Direction och vad kommer nu att hända när Natasha ska spendera två veckor av sommaren som hans assistent?

http://onedtales.blogg.se http://onedtales.blogg.se http://onedtales.blogg.se

2 KOMMENTARER
- ÖVRIGT

summer love, del 16

16/03
19.36

Harrys Perspektiv;

"Kul att se dig igen!" Sa jag när jag såg Cara gå emot mig. Hon kramade om mig hårt och jag gav henne ett leende.

"Hur är det Harry?" frågade hon efter att vi pratat en stund. Jag tänkte precis svara när jag såg Frida gående på några gator längre bort. Vart skulle hon?

Fridas Perspektiv;

Det kändes bra att jag och Elin pratat ut och att vi inte bråkar längre. Trotts att jag ljög henne så känns det ändå bra att vi var sams. Vad som egentligen hända behöver hon aldrig få veta. Jag vill inte att hon ska må dåligt av dumma saker som jag har gjort.

Nu är det bara Harry jag ska reda upp allt med. Kanske skulle vi kunna börja om igen, på ruta ett?

Jag sökte upp vart Harry var genom Zayn och han berättade exakt vart han bodde. Jag knackade på hos honom och jag tror det var hans mamma som öppnade. Trevlig verkade hon vara iallafall.

"Jaha, Hejsan!" Sa hon och tittade med ett stort leende på mig. Jag kunde inget annat än att le tillbaka och jag frågade henne om Harry var inne. Hon svarade då bara att han hade gått till parken och att jag kunde gå dit. Frågan var bara, vilken park?

Det räckte med att jag gick till den första park jag kom till och där fick jag se honom. Han satt och skrattade tillsammans med en annan tjej. En blond tjej. Jag kände igen henne från långt håll, det var ju Harrys ex, Cara Delevingne. Även känd som Victoria Secret-modellen. Vad gjorde hon med Harry? Har det hittat tillbaka till varandra igen? Mycket frågor ploppade upp i mitt huvud och tillslut klarade jag inte av att se dem tillsammans längre så jag valde istället att gå min väg. Jag sprang gatorna bort. Plötsligt hörde jag en välbekant röst ropa efter mig.

"Frida! Vänta! Vart ska du?" Det var Elin. Vad gjorde hon här?

"Vadå? Har du följt efter mig hela tiden?" frågade jag henne lite chokat när hon kom fram till mig.

"Ja, jag ville veta vad min bästa vän håller på med förstår du väl! Jag trodde du skulle träffa Jacob igen." Sa hon. Men fortsatte sedan "Vad gjorde du hos Harry, vad är det du vill säga till honom?"

jag suckade och svarade henne "Ingenting, just nu. Han har ändå sin Cara nu så jag ska låta honom vara. Jag har förstört tillräckligt nu och jag vill inte förstöra mer"

"Lägg av! Harry har legat och deppat hela dagarna för att du är med Jacob. Hon är säkert bara en kompis" sa hon och log mot mig. Jag kände mobilen vibrera och jag tittade på vem det var som skrev. "Jacob" stod det. Jag klickade upp SMSet och i det stod det bara "Jag har något som är ditt, kom till mitt hus så ska du få tillbaka det" stod det. Jag blev rädd och nyfiken samtidigt. Men jag ville inte berätta något för Elin, hon skulle nog aldrig förstå.

"Elin, gå hem. Jag ska bara fixa lite saker, men var inte orolig. Jag kommer hem snart" sa jag och kramade om henne. jag väntade tills jag inte såg henne längre och sedan gick jag mot Jacobs hus.

Elins Perspektiv;

Hur dum tror Frida att jag är? Klart jag fattade att något var fel. Jag gick några gator ifrån så hon skulle tro att jag hade gått iväg. Men så fort jag jag inte syndes längre så sprang jag allt va jag hade efter Frida. Jag visste vart hon skulle, till Jacob. Och jag litade verkligen inte på honom, jag kände på mig att något skulle hända just nu. Jag kände det bara på mig. Plötsligt så kände jag hur någon tog i min axel, Harry.

"Hej Harry, vad gör du här?" Viskade jag till honom så att inte Frida skulle höra. En anfådd Harry svarade mig

"Jag såg henne springa bortåt och jag fattade att något var fel, sen såg jag dig. Så jag sprang ifatt dig, vad händer?"

"Jag följde efter henne, hon gick först till ditt hus och jag antar att din mamma sa att du var här så hon såg dig och den där tjejen och jag antar att hon blev lite svartsjuk så hon sprang iväg och hoppades på att du inte skulle se henne. Nu fick hon något konstigt SMS så hon sa att hon lära gå. Men jag oroar mig för mycket för henne, jag känner på mig att något kommer hända nu, jag är glad att du är här nu så du kan hjälpa mig utifall det skulle hända något" sa jag bara och Harry bara tittade på mig och sa "Kom, Frida är i fara. Här kan vi inte bara stå! Spring efter henne!" Jag tittade efter honom och men kom snabbt ifatt honom.

"Vad ska vi göra Harry?" sa jag med gråten i halsen.

"Vi ringer polisen och medans vi väntar på dem så stannar vi här" sa han lugnt. Jag fick ringa polisen och det var en tant som pratade. Hon berättade att en polispatrull var påväg och att vi skulle vara försiktiga.

Men plötsligt hör vi ett skrik ifrån det vita huset, jag kände igen det så väl. Det var Fridas skrik.

Oj, oj, oj. Vad kommer hända nu? Varför skriker Frida och vem var den blonde killen?

Tidsinlägg #2 och imorgon kommer jag hem så då får ni veta var som kommer att hända! KOMMENTERA!

6 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 15

16/03
14.13

Fridas Perspektiv;

"Hejdå Frida, vi ses" sa han och försökte pussa mig på munnen, men jag drog mig undan. Jag gav han ett leende och gick sedan in. "VAR I HELVETE HAR DU VART? FATTAR DU HUR JÄVLA OROLIG JAG HAR VART FÖR DIG ELLER? ÄR DU DUM I HELA HUVET SOM BARA DRAR OCH INTE HÖR AV DIG? TUR FÖR DIG ATT INTE VÅRA FÖRÄLDRAR ÄR HEMMA NU ALLTSÅ, DET SÄGER JAG BARA." möttes jag utav när jag kom hem helt utmattande, yr och med världens huvudvärk. "Jag mår bra." sa jag. Fast egentligen gjorde jag inte det. Egentligen mådde jag otroligt dåligt, men det är ju ingenting man säger precis.

Jag började gå upp mot rummet med en skrikande Elin efter mig. Jag kom upp till rummet och la mig i sängen. Elin la sig bredvid mig och hade börjat lugna ner sig lite.

"Frida, vart har du varit hela natten och vad har du gjort?" jag hörde hur hennes illska förvandlades till tårar och jag klarade inte av att se henne ledsen. Jag har sett henne så ledsen många gånger, men jag har nog aldrig sett henne gråta på grund av mig.

"Fattar du hur jävla orolig jag har vart eller? och när du inte svarade i telefonen så visste jag inte vart jag skulle ta vägen" fortsatte hon. Jag ville så gärna berätta om allt som hände mig, om Jacob. Om festen, allt jag minns. Men jag kunde bara inte.

"Elin, jag mår okej. Jag lovar" jag ljög min bästa vän rakt upp i ansiktet och det kändes så otroligt fel allting. Men jag klarade bara inte av att berätta sanningen, inte nu.

"Jag har vart hos Jacob hela tiden och vi har bara tagit det lugnt framför TVn. Jag svarade inte i telefonen för att min mobil är urladdad" sa jag till henne, fast ingenting var sant. Jag kramade om Elin som slutat gråta när jag berättade det och sedan gick hon till sin säng. Hon såg helt utmattad ut och det kändes bra att jag har någon som bryr sig om mig iallafall.

Harrys Perspektiv;

Killarna hade åkt hem till sig igen och även jag. Jag hade åkt hem till mamma och Gemma för att få annat att tänka på för en gångs skull.

"Harry, vi ska vara barnvakt till lilla Lux idag, jag hoppas du spart all din energi till att leka med henne nu. Hon har väntat så länge på att få träffa dig ska du veta!" Hörde jag mamma ropa från övervåningen. Jag log lite för mig själv, jag hade verkligen saknat mitt lilla gudbarn.

Det plingade på dörren och jag öppnade med ett stort leende. "heeeeej Lux!" sa jag och bärde upp henne samtidigt som jag gav henne en stor kram. "Hej Harry, jag har saknat dig" sa hon med sin lilla baby röst. Jag skrattade och pussade henne på kinden. Jag pratade lite med Lux mamma Lou en liten stund innan hon skulle gå till jobbet. Det känns bra att ha sån bra kontakt med min stylist och även så fick jag äran att bli gudfar till världens sötaste unge, lilla babylux.

"Vad vill du göra idag då?" sa jag och släppte ner Lux på golvet.

"Ut och gå!" Sa hon kort och pekade på sina skor. Jag kunde inget annat än att skratta åt henne och jag hjälpte henne på med sina skor. Vi gick ut en stund och satte oss på en parkbänk lite på sidan av stan. Jag tog en bild på våra fötter och skrev ut en ny tweet på Twitter "Den enda kärleken jag behöver, min egen lilla prinsessa" skrev jag ut och sedan tog jag med mig Lux till en godisbutik så vi kunde köpa lite godis till kvällen och sen så fick jag bära henne hem och hon somnade sakta i min famn. Det kändes så bra att ha henne, alltid fick hon att tänka på annat.

När jag kom hem så tittade jag på mobilen, ett SMS ifrån Cara. Mitt ex men även en av mina bästa vänner.

"Tja, längesen nu. Jag är i London idag. Kanske kan vi träffas ett tag? x Cara" Jag blev glad över att hon hörde av sig och jag träffade henne mer än gärna just nu. Hon om någon kanske skulle förstå mig i min situation.

Jag la Lux i hennes säng hon har här, pussade henne lätt i pannan och gick sedan ut igen.

"Kul att se dig igen!" Sa jag när jag såg Cara gå emot mig. Hon kramade om mig hårt och jag gav henne ett leende.

"Hur är det Harry?" frågade hon efter att vi pratat en stund. Jag tänkte precis svara när jag såg Frida gående på några gator längre bort. Vart skulle hon?

Detta är ett tidsinlägg. Kommer en ny del (också tidsinlägg) Lite senare idag! KOMMENTERA! :D Kram!

3 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 14

15/03
14.38

Fridas Perspektiv;

Plötsligt så kände jag hur det burrade till i min ficka, det var från Harry. Jag läste SMSet om och om igen, men just när jag tänkte svara så såg jag Jacob komma gående emot mig. Jag la ner mobilen i fickan direkt och sprang emot honom. "Vem var det du skrev med när jag kom?" sa han och tittade på mig.

"Äsch, det var ingen. En jobbig kille som skriver hela tiden bara" sa jag för att han inte skulle bry sig så mycket om det, trodde jag. "Ge mig telefonen så ska jag visa han vem som bestämmer!" jag gav honom motvilligt telefonen och han läste SMSet ifrån Harry. Jag såg att han skrev någonting, men han lutade telefonen mot sitt håll för att jag inte skulle kunna se det. Jag fick tillslut tillbaka den och såg vad han skrivit. "Lämna mig ifred din äckliga tönt, vill aldrig mer ha med dig att göra" hade han svarat Harry. När jag läste det för mig själv så högg det till i hjärtat, vad hade jag nu gett mig in på?

Jag läste det om och om igen. Jag tittade besviket på Jacob som bara stod där och flinade.

"Varför gjorde du sådär för?" sa jag

"Vadå? det var väl lika bra. Den värdelösa bögen ska inte få ha något med dig att göra, du är min nu, okej?"

Innerst inne så visste jag att det var fel, men ändå så nickade jag och höll med. Vi gick till en klubb där Jacob bjöd på allt fler och fler drinkar. Jag kände mig allt mer och mer borta och det ända jag kunde se var skugga, allt blev suddigt.

Elins Perspektiv;

Jag vaknade nästa morgon, fast denna morgon var inte som alla andra. Jag kunde inte se Frida på andra sidan rummet som jag gjort under några dagars tid nu. Jag tänkte på gårdagen då hon bara hade sprungit ut efter vårat bråk. Vart hade hon tagit vägen? Jag trodde ju att hon skulle komma hem efter det? Jag började känna mig rätt så orolig på vad som kunde ha hänt henne och jag hoppades med hela mitt hjärta att hon mådde bra. Jag tittade på mobilen, det fanns inga meddelanden från Frida iallafall, men däremot ett SMS ifrån Niall som han hade skickat inatt.

"Hej älskling, vet att du kanske sover nu men vet du vad det är för fel på Frida? hon skrev ett väldigt elakt SMS till Harry som han tog åt sig väldigt mycket av. Om du ser detta är du vaknar så får du gärna svara. Godnatt min prinsessa, jag älskar dig" stod det och jag började känna mig väldigt förvirrad. Vad hade det tagit åt Frida egentligen? Hon var inte alls som sig själv längre.

Jag bestämmde mig för att ringa upp Niall och han svarade bara efter tre signaler.

"Heeeeeej Elin" sa han med sin söta röst så hela jag bara log.

"Heeej, vet ni kanske vart Frida är? Hon är inte hemma och jag börjar bli väldigt orolig" sa jag med en röst som både skrämde han och mig. "Kom över hit så kan vi snacka mer. Du kanske kan få Harry på bättre humör också, han bara ligger ner i sin säng och vägrar lämna den" sa han bara och jag klädde på mig direkt. Fick det som låg högst upp i garderoben igen - vita byxor, en vit tröja och sedan tog jag min rosa jacka på det. Lite lätt och snyggt på en gång. Hoppade i mina vita converse och nästan sprang hem till Harry.

Det var Louis som öppnade dörren, kramade om mig och bad mig gå in till Harry. När jag kom in till Harrys rum så satt alla killar där. Niall hoppade upp från sängen när han fick syn på mig "hej älskliiing, jag har saknat dig" sa han och kysste mig lite lätt på munnen. Jag besvarade kyssen och svarade att jag hade saknat honom också. Jag gick sakta fram och satte mig på sängkanten bredvid Harry.

"Hej Harry, hur mår du?" sa jag med en försiktig ton. Han tittade upp mot mig och det ända jag fick till svar var ett svagt leende. Det syndet på honom att han verkligen försökte pressa fram dedär leendet och att han egentligen inte mådde bra alls.

"Kom igen Harry, visa SMSet från Frida!" Sa Zayn som satt bredvid mig i sängen. Harry tog sakta upp telefonen och visade mig SMSet. Jag läste om det flera gånger. "Det där skulle hon aldrig skriva, inte ens till sin värsta fiende" svarade jag med blicken tittandes på SMSet för femte gången. "Men om det inte var Frida, vem kunde det då vara?" sa Niall och killarna kollade på mig, till och med Harry.

Jag tänkte efter en stund och visste svaret nästan direkt, Jacob såklart.

Jag testade att ringa henne, inte bara en gång utan minst fem och fick inget svar alls. Vart hade hon tagit vägen?

Fridas Perspektiv;

Jag vaknade upp i ett stort hus och min första tanke var ju självklart "Vart är jag?" jag var yr och spyfärdig och till min förvåning så hade jag inga kläder på mig. Alla kläder låg på en hög på golvet. Jag kände mig äcklig och smutsig när jag låg där i sängen. Jag låg och funderade var jag var någonstans då jag ser ett välbekant ansikte komma ut från badrummet.

"Jacob, vart är jag någonstans och varför ligger jag naken?" sa jag med en skräckslagen röst.

Han log bara och la sig bredvid mig, han tog handen på mina lår men jag tog bort den direkt.

"Vad gör du?!" sa jag och denna gång lät jag väldigt rädd.

"Kommer du inte ihåg vad som hände igår? Vi hade det ju väldigt trevligt, om du inte minns det?" sa han och blinkade med ena ögat.

Vad fan hade jag gjort? Hade jag gett bort min oskuld till en äcklig kille jag trodde jag var kär i men som bara utnyttjade mig? Inte nog med det hade han sabbat det för mig och Harry också. Kommer aldrig förlåta mig själv för detta.

"Kan du berätta vart jag är någonstans så jag kan ta mig hem på något sätt?" sa jag bara medans jag började klä på mig mina lortiga kläder.

"Ta det lugnt, jag skjutsar hem dig" sa han och log. Jag kände mig grymt osäker men tillslut gick jag väl med på det. Han verkade ju inte vara dum precis och han hade ju inte gjort något olagligt. Vi båda är ju 16 år så det är ju lagligt.

"Hejdå Frida, vi ses" sa han och försökte pussa mig på munnen, men jag drog mig undan. Jag gav han ett leende och gick sedan in.

"VAR I HELVETE HAR DU VART? FATTAR DU HUR JÄVLA OROLIG JAG HAR VART FÖR DIG ELLER? ÄR DU DUM I HELA HUVET SOM BARA DRAR OCH INTE HÖR AV DIG? TUR FÖR DIG ATT INTE VÅRA FÖRÄLDRAR ÄR HEMMA NU ALLTSÅ, DET SÄGER JAG BARA." möttes jag utav när jag kom hem helt utmattande, yr och med världens huvudvärk. "Jag mår bra." sa jag. Fast egentligen gjorde jag inte det. Egentligen mådde jag otroligt dåligt, men det är ju ingenting man säger precis.

11 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 13

15/03
10.22

Elins Perspektiv;

"Mamma, lova mig att du aldrig lämnar mig. Du får aldrig någonsin dö, det räcker med att min pappa inte finns vid liv längre" sa jag och min gråtande blick mötte mammas.

"Jag ska aldrig lämna dig, Elin. Aldrig någonsin. Du och Ida är det bästa jag har, glöm aldrig det och jag kommer alltid att finnas runt omkring er, precis som er pappa." sa hon och pussade mig på kinden.

"Tror du att han tittar ner på oss och är stolta nu?" sa jag med gråten i halsen.

"Jag tror det inte, Jag vet det. Han älskade dig och Ida mer än allt annat i hela världen och han är eran skyddsängel nu" sa hon och jag kände en tår falla ner från hennes kind.

Vi satt där och pratade om allt. Det kändes skönt att äntligen få prata ut med mamma lite.

"hur går det med Niall nu då?" sa hon tillslut och jag kunde inte låta bli att skratta till lite. Jag visste att den frågan skulle komma någon gång, jag bara satt och väntade på att den skulle komma.

"Jo, det går bra, jättebra till och med. Han är världens bästa" sa jag och såg hur mamma lyste upp. Vi satt där och kramade om varandra och pratade lite till men sedan var det dags att gå hemåt igen, det började bli sent och Frida kanske var hemma nu.

"Elin, du måste bara få höra detta!" Möttes jag vid dörren av en ivrig Frida. Jag kollade på henne och vi gick upp till rummet.
"Vadå?" frågade jag henne och kollade nyfiket på henne. Hon såg bättre ut än vanligt och hon hade sminkat sig överdrivet mycket.

"Jacob och jag träffades ju idag, vi fikade på ett känd café inne i stan och han ville att jag skulle hem och fixa mig så han kunde ta med mig på en dejt! Han ville även att du och Niall ville vara med. En dubbeldejt typ, duvet?" Jag kollade på henne ännu en gång, men denna gång lite allvarligare. Jag litade inte riktigt på dendär Jacob. Han verkade skum.

"Niall har grabbkväll med killarna så jag vill inte störa han just nu. Men jag kan gärna följa med och lära känna Jacob lite mer" Jag ville berätta om Harry, men jag lät bli. Jag såg hur lycklig hon var just nu så jag ville inte förstöra det. Jag tog en snabbdusch och satte på mig ett par slitna shorts och ett blått vanligt linne, det fick duga. Det var ju trotts allt inte jag som skulle på dejt.

"Okej, när kommer han då? Nu har vi väntat här i minst tio minuter" sa jag och suckade djupt.

"Där! Där kommer han!" sa hon och långt där framme så kom en svarthårig kille, med svart tröja och svarta shorts. Han såg ut som liemannen själv. Han gick fram till Frida och kramade om henne och de hade bara ögonen för varandra. Han sa inte ens hej till mig. Jag kände direkt att det var fel kille för Frida, men det ville jag ju såklart inte berätta just nu. Jag satte mig istället på en parkbänk och såg att jag fått ett SMS ifrån Emma hemma i Stockholm. "Såg att du och Niall blivit tillsammans. Grattis min fina vän. Du anar inte hur avundsjuk jag är!" Jag log för mig själv. Emma var alltid så snäll och en underbar klasskompis.

Fridas Perspektiv;

Jag såg Elin sätta sig på parkbänken en bit bort ifrån oss. Varför det? Kunde hon inte komma och vara lite social med oss. Alltid skulle hon vara så tråkig och blyg. Jacob som var så snäll.

"Elin varför var du så konstig idag när vi träffade Jacob?" sa jag när vi lagt oss i våra sängar.

Hon gav mig en arg blick och sa "Vad menar du?"

"Du sa inte ett ord till honom och du satte dig på en parkbänk lite längre bort och började hålla på med din mobil, hur tänkte du där? Du ville ju lära känna honom sa du ju?" sa jag och suckade lättsamt.

Nu såg jag hur hon nästan blev röd av illska och kunde knappt hålla sig ifrån att skrika.

"SKA DU SÄGA, HAN SA INTE ENS HEJ TILL MIG FRIDA OCH DU PRESENTERADE MIG INTE ENS. DET ENDA DU GJORDE VA ATT HA ÖGONEN FÖR HONOM?"

Jag var inte van av att höra Elin skrika sådär så jag blev väldigt förvånad samtidigt som jag blev arg själv. Dock så kunde jag hålla mig ifrån att skrika. "Du är ju dum i huvet, jag har accepterat dig och Niall. Kan du bara inte acceptera mig och den jag gillar för en gångs skull?" sa jag och tittade på henne med en besviken blick.

"Han är fel för dig Frida, det är något skumt med honom. Jag känner det på mig" och när hon sa det ville jag inte höra längre. Jag gick ut ur rummet och innan jag small igen våran dörr så sa jag till henne "Du vet inte vad som är rätt eller fel för mig. Jag vet bäst själv, idiot"

När jag kommit utanför ytterdörren visste jag inte alls vart jag skulle ta vägen. Jag kunde ju knappt någonting om denna stad. Jag fick göra det lätt för mig så jag ringde Jacob och bad han komma och träffa mig.

Harrys Perspektiv;

Att alla killarna var samlade som förr igen med en FIFA-turnering gjorde mig inte lika ledsen längre. Jag hade Frida i mitt huvud hela kvällen men det kändes bra att ha killarna som stöd och veta att dom finns där.

"Ska vi beställa Pizza snart eller? Svälter ju ihjäl!" Hörde vi Niall säga och det kändes skönt att ingenting hade förändrats med honom trotts att han hade Elin. Han var lika rolig och hungrig som vanligt bara det att han var mycket gladare, och det ska jag nog tack Elin för.

Medan Louis och Niall åkte och hämta Pizzan så satt Zayn, Liam och jag kvar i soffan och pratade. Zayn berättade för mig att Frida skulle träffa honom innan han gick hit, det kändes som ett tomt hål inom mig fattades när han berättade det. Jag valde just i det tillfället att skriva ett SMS till henne.

"Förlåt för allt jag sa Frida. Du är en underbar person, jag var bara så ledsen. Jag hoppas vi ses någon dag. xx Harry" jag tvekade en stund, men jag tröck tillslut på skicka.

Fridas Perspektiv;

Jag hatade alla just nu. Mamma, Elin, Harry. Ja.. Alla utom Jacob som skulle möta upp mig här i parken igen. Han var den enda som förstod mig nu och jag gillar han så mycket. Plötsligt så kände jag hur det burrade till i min ficka, det var från Harry. Jag läste SMSet om och om igen, men just när jag tänkte svara så såg jag Jacob komma gående emot mig. Jag la ner mobilen i fickan direkt och sprang emot honom.

"Vem var det du skrev med när jag kom?" sa han och tittade på mig.

"Äsch, det var ingen. En jobbig kille som skriver hela tiden bara" sa jag för att han inte skulle bry sig så mycket om det, trodde jag.

"Ge mig telefonen så ska jag visa han vem som bestämmer!" jag gav honom motvilligt telefonen och han läste SMSet ifrån Harry. Jag såg att han skrev någonting, men han lutade telefonen mot sitt håll för att jag inte skulle kunna se det.

Jag fick tillslut tillbaka den och såg vad han skrivit. "Lämna mig ifred din äckliga tönt, vill aldrig mer ha med dig att göra" hade han svarat Harry. När jag läste det för mig själv så högg det till i hjärtat, vad hade jag nu gett mig in på?

3 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 12

14/03
21.18

Fridas Perspektiv;

I bilen påväg till festen så poppade vi musik, pratade och skrattade under hela den 10min långa resan. Även jag och Harry snackade mycket. Faktiskt var han den jag pratade mest med under hela bilfärden. Inne på festen var det proppfullt med folk, det var hög musik och människor överallt. Jag gick tätt intill Elin som följde efter Niall. De andra killarna hade redan försvunnit och jag kände hur jag snart skulle tappa bort Elin snart också. Plötsligt så råkade jag gå in i en fritt främmande kille. Han tittade på mig och jag stannade till.

"Åh gud, Snälla. Förlåt mig!" Sa jag med en menande röst. Han tittade lite extra på mig och sedan så såg jag ett leende. "Hej du! Jag heter Jacob! och du?" Jag hann knappt svara förrens han drog med mig på dansgolvet och plötsligt så stod jag och dansade med en kille jag aldrig sett förr samtidigt som jag såg Harry titta på mig med en lite ledsen blick bland alla andra människor.

Harrys Perspektiv;

Jag vet att vi knappt höll på eller något. Men ändå så kände jag hur ont det gjorde att de Frida tillsammans med en annan kille. Jag kollade på henne och märkte att jag fick ögonkontakt med henne, hon log lite åt mig och jag försökte göra ett leende tillbaka. Men ändå så gjorde de så ont att se dem tillsammans.

Fridas Perspektiv;

Vaknade nästa morgon med världens huvudvärk med Elin sovandes bredvid mig. Min första tanke var bara, vad hände igår? Hur kom vi hem? Jag ruskade på Elin lite lätt och hon vaknade direkt.

"Fyfan va ont i huvet jag har" klagade hon bara. Sedan såg hon mig och började skratta. Varför förstod jag inte riktigt än förrän hon sa det.

"Jävlar vad du körde hårt igår. Du var ju så full så du visste knappt var du var. Harry gick hem tidigt och Liam och Louis följde efter. Jag och Niall lära ju nästan bära dig till bilen"

Jag tänkte efter en stund, men jag kan inte minnas någonting. Allt i mitt huvud var svart och jag kunde inte komma ihåg något alls vad som hände. "Vadå gjorde jag något?" Hon fnissade lite i sin huvudkudde men svarade sedan "Ja, du hade de ju verkligen lite mysigt med dendär killen du träffade där, ni strulade ju och höll på. Jävlar va du haffar!"

Sedan kom jag ju på, Jacob. Som släpat med mig upp på dansgolvet. Sedan kom jag och tänka på Harry. Vad hände med honom? varför åkte han hem så tidigt? Bäst jag ringer honom.

"Harry Styles?" Hörde jag en hes röst säga. Jag log för mig själv när jag hörde hans röst och svarade

"Hej det är Frida! Vad gör du? Vad hände igår egentligen?" Jag märke direkt att han inte var lika glad över att höra min röst.

"Ja, det kan du ju fråga dig själv? Inte jag som strula och dansa med en okänd kille iallafall. Du verkade ju haft väldigt kul iallafall!" Hörde jag en irriterande röst säga.

"Hur visste du?" frågade jag lite besviket.

"Internet, Frida. Det ligger bilder överallt. Bara så du vet. Shit Frida, trodde verkligen inte detta om dig. Jag trodde du var speciell. Snälla låt mig vara nu bara" Hörde jag Harry säga och sedan la han på.

Jag kände mig dum, ännu mer dummare än vad jag redan kände mig. Jag hade sårat en underbar kille som jag avgudat enda sedan första stund. Hur kunde jag vara så dum? Jag tittade mot Elin som såg förstående mot mig och sa "oroa dig inte. Allt ordnar sig, ge han bara lite tid" som om hon läst mina tankar.

Harrys Perspektiv;

Jag är inte arg, mest ledsen och besviken. Jag hade precis bett en otroligt fin tjej att låta mig vara. Kanske var det rätt? Kanske fel? Just nu orkade jag inte tänka på det. Det ända jag ville nu var att ligga här i min säng föralltid.

"Men Harry! Ryck upp dig nu, varför ligger du här? Klockan är ju halv två. Inte är du väl bakis eller? Du drack ju knappt nånting igår?" Det var Louis som kom in till mitt rum och ruskade lite på mig. Jag kollade på honom en snabbis innan jag la ner ansiktet i kudden igen.

"Harry, är allt okej? Du har vart nere enda sedan vi kom hem från festen igår" Sa han och satte sig på sängkanten.

"Jadå Louis, Oroa dig inte. Allt är okej:" Egentligen var det inte det, men jag ville bara att han skulle tro det så han kunde gå sen så jag fick vara ifred bara.

"Kom igen mannen, jag vet att det är något. Berätta för mig. Vad händer, äre Frida?"

Nu kunde jag inget annat än att bara berätta sanningen, Louis var ju trotts allt den personen jag kunde berätta allt för som jag litade på till tusen procent.

"Det känns så konstigt, jag kände henne knappt. Ändå så betyder hon så mycket för mig och att se henne tillsammans med denhär killen på festen igår som hon dansade med, det gjorde verkligen ont i mig. Och att sedan vakna upp till massa bilder på dem på internet när det stular gör det inte så mycket lättare" Sa jag bara och tittade på Louis som bara satt där och lyssnade. Sedan fortsatte jag "Och nu har jag sagt åt henne att hon ska låta mig vara, var det rätt eller fel tycker du?" Han bara flinade åt mig. "Kom igen Harry! Vi ordnar en grabbkväll med FIFA och Pizza istället och glömmer alla tjejer ikväll? Vi säger åt Niall att låta Elin vara idag så blir det bara vi killar ikväll, vad sägeru?" Jag log ett stort leende mot Louis, Han visste precis vad jag behövde just nu och kudne alltid få mig på bättre humör.

"Du har rätt Louis, Ikväll så kör vi på en riktig grabbkväll!" sa jag och klappade till honom på ryggen.

Fridas Perspektiv;

Jag låg och tänkte på Harry, varför sa han så? Det var ändå aldrig något mellan oss så varför tog han det så hårt? Jag orkade inte ligga ner och tänka på det längre så jag bestämmde mig för att gå upp ur sängen och ta en kalldusch istället. Men just så plinga min mobil till, min första tanke var "Harry" men det var ett okänt nummer. Jag tittade osäkert på vad det var det stod i SMSet och det stod "Tja, det var riktigt kul igår. Lust att träffas över en fika eller något idag? Xx Jacob." Hade jag gett ut mitt nummer till den okända killen jag tydligen strulade med igår? Men när jag tänkte efter så var han ju rätt så schysst ändå. "Hej, ja, jag hittar gärna på något. Vi hörs senare, kram Frida"

"Hejdå, Jag går och träffar Jacob nu!" Sa jag och alla tittade förvånat på mig. Och inte minst Zayn som inte fattat någonting.

"Vadå, vem är de?" sa han lite förvånat.

"En kompis bara, vi ses sen" sa jag bara och smällde igen dörren.

Elins Perspektiv;

"Är Jacob killen hon stulade med på festen igår eller?" Sa Zayn och tittade frågande på mig. Jag tittade lite generat på mamma, Yaser, Jessica, Anna och Ida som också satt vid frukostbordet. Varför skulle han just fråga det när alla satt och lyssna för?

"Ja, jag antar det" sa jag bara och drog en lång suck. "Då förstår jag varför Harry är ledsen" Jag tittade på Zayn med en orolig blick.

"Är Harry ledsen? Varför det?" sa jag och han svarade endast med att Harry hade sett alla bilder på internet och att han kanske inte mådde så bra över det.

"Zayn, vad ska du göra idag då?" Sa Yaser för att mjuka upp den spännda spänningen mellan oss alla vid bordet.

"Ska ha grabbkväll hos Harry ikväll. Fifa, pizza och chips duvet" Sa Zayn och tittade på sin pappa som bara skrattade och tyckte det lät som en bra idé.

Jag satt nere på mitt rum och tittade på tv och fick ett plötsligt SMS ifrån Niall. "Babe, Jag ska ha grabbkväll med killarna ikväll, men det kanske du redan hört. Harry mår ju inte så bra duvet så de är klart man ställer upp. Jag saknar dig min fina prinsessa, vi ses imorgon eller något. Jag älskar dig till månen och tillbaka. Du är det bästa jag har. xx Nialler" Smset fick mig att le som en idiot. "Du är den bästa som finns i hela världen, klart du ska ha kul med killarna dina! Hälsa dem alla och hälsa Harry att allt kommer ordna sig tillslut. Älskar dig min fina prins. Love Elin" Jag tröck precis på skicka då mamma kom inklampandes på mitt rum. I vanliga fall skulle jag bli arg eftersom hon inte knackade, men inte denna gång. Nu tittade jag bara på henne och gav henne ett leende. "hej gumman, hänger du med ut och går en sväng?" Sa hon och eftersom jag inte hade något annat för mig så sa jag motvilligt ja. Jag tog på mig mian tränignskläder och gick med mamma ut.

Vi kom till en fin strand där vi stannade för en paus. Jag satte mig på den lilla stenen som fanns vid stranden och jag tittade ut mot havet, mamma kom även och satt sig bredvid mig.

"Jag saknar honom mamma, jag saknar han så otroligt mycket" sa jag och gjorde allt för att inte tårarna skulle falla.

"Vi saknar honom allihopa gumman" Sa mamma och tog armarna om mig och jag lutade sakta huvudet mot hennes axel. "Du måste försökta tänka på att Pappa alltid kommer att finnas nära dig. Du ser han kanske inte, men han är närmare än du tror" fortsatte hon och jag kände hur mina tårar börja rinna ner från mina kinder.

"Mamma, lova mig att du aldrig lämnar mig. Du får aldrig någonsin dö, det räcker med att min pappa inte finns vid liv längre" sa jag och min gråtande blick mötte mammas.

"Jag ska aldrig lämna dig, Elin. Aldrig någonsin. Du och Ida är det bästa jag har, glöm aldrig det och jag kommer alltid att finnas runt omkring er, precis som er pappa." sa hon och pussade mig på kinden.

"Tror du att han tittar ner på oss och är stolta nu?" sa jag med gråten i halsen.

"Jag tror det inte, Jag vet det. Han älskade dig och Ida mer än allt annat i hela världen och han är eran skyddsängel nu" sa hon och jag kände en tår falla ner från hennes kind.

11 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

länkbyte #3

14/03
20.00

Jag kör några till länkbyten och en av bloggarna är med en tjej vid namn Olivia som äger en gryyym novellblogg! Kika in på den vettja!

Handling om Everything about you;

Katie Eriksson och Jane Wilson som har varit bästa vänner sen de var små, det går i samma skola och de är självklart stora fans till ONE DIRECTION. Jane har till och med varit vän med Niall Horan i bandet när de var små, men hon vet inte om Niall kommer ihåg henne. Katie är själv förtjust i Louis Tomlinson, även fast hon inte har träffat honom. Jane och Katie har en kompis som heter Amanda Parker och som oxå gillar killarna och speciellt Harry Styles. De träffar på killarna och bli vänner med dom på ovanligt sätt.. Men blir det bara vänner eller mer...?

http://lovveonedirection.blogg.se/ , helt klart en läsvärd novell!

Detta är en till novelblogg som jag tittat in på lite grann. Kika in den också! Jättebra :)

Handling i pågående novell;

Chelsea och är 19 år gammal, när hon var 3 år gammal så dog hennes pappa i en bilolycka. När hon blev 18 så flyttade hon och hennes mamma till London. Hon har under sitt liv vart med om väldigt tråkiga saker och haft väldigt otur. När hon var 6 år så fick hon cancer. Hon bor nu med sin hund och mamma i London och är för tillfället singel och tror att hon aldrig kommer att finna kärleken. Men vad kommer att hända när hon om två veckor reser till Frankrike?

http://oneedfanfic.blogg.se

4 KOMMENTARER
- ÖVRIGT

summer love, del 11

14/03
17.04

Elins Perspektiv;

Vi tog en bild på oss där vi kysser varandra och Niall valde att lägga ut den på Twitter. "Vi är ju så underbart söta på denna bild, jag måste få lägga ut den?" Sa han och jag höll absolut med. Till bilden så skrev han "Det är dig jag vill bli gammal med, det är dig jag vill att mina barn ska kalla mamma och det är dig jag älskar @ElinSvensson" Jag blev gråtfärdig när jag såg vad han skrev och jag kramade om honom hårt. Han fick genast många RT och många kommentarer, de flesta var bra kommentarer. Tills jag fick se ett speciellt namn ploppa upp i kommentarerna."@SarahAndersen. Din äckliga lilla bitch. Ni är så otroligt fula tillsammans och du söker bara uppmärksamhet genom Niall, du tror att du är något @ElinSvensson. Jag hatar dig" Nialls ex Sarah skrev en kommentar på Nialls bild. Jag brukade inte bry mig, men varför gjorde det ont i hjärtat att se Sarah skriva dedär?

Jag tittade frågande på Niall som såg lika chokad ut själv. Han tittade på mig och sa med en säkrad röst

"Nej, men skit i henne bara. Hon är bara avundsjuk och jag antar att hon bara vill att jag ska må dåligt och förmodligen trycka ner dig. Men kom ihåg, tillsammans är vi starka och vi ska inte låta henne eller någon annan få förstöra för oss, okej?" Jag tittade på honom och nickade instämmande. Han hade rätt, det var jag och Niall nu och det skulle ingen få förstöra. Allt kändes så rätt med Niall, han fick mig att känna mig så säker och trygg.

"Elin, eftersom killarna ska repa imorgon på dagen. Kan vi inte gå ut och shoppa då? Vi har ju knappt gjort någonting tillsammans under tiden jag vart här ju" Jag tittade på henne och var glad över att hon sa det.

"Absolut! Det är en av sakerna jag saknat mest nu när du vart borta, shopping!" Vi la oss båda i våra sängar och jag låg endast och tänkte på Niall, på Sarah's kommentar och på att han faktiskt är min nu. Jag kan äntligen kalla honom för bara min.

Jag och Frida sa godnatt till varandra men jag låg vaken ett långt tag efter och bara tänkte. Jag loggade in på Twitter och blev väldigt förvånad när jag märkte att jag gått från 189 följare till över 1300 på bara några timmar efter att jag och Niall gått ut med att vi var ett par. Det kändes både läskigt och kul på samma gång. I samma veva så fick jag ett SMS, det var ifrån Zayn.

"Grattis till dig och Niall. Jag och Perrie satt bara att vänta på detta ögonblick hela tiden. Ni är som gjorda för varandra och det vet jag. Vi ses imorgon. Jag kommer hem då. Louis & Liam hälsar oxå. xx" Jag flinade för mig själv där i mörkret åt Zayns SMS och det kändes bra att veta att killarna tog det så bra.

"ELIN!! VAAAD MENAR DU MED DETTA?" Jag vaknade med ett ryck och kände mig alldeles yrvaken. "Va?" sa jag med en trött morgonröst då jag kände att Frida kom hoppande till min säng från andra sidan rummet.

"DU OCH NIALL ÄR JU TILLSAMMANS?! VARFÖR HAR DU INTE SAGT NÅGOT?!" Sa hon lite chockat.

"Jag ville att du skulle se det själv ju" sa jag med en retsam ton samtidigt som jag fick fram ett litet leende.

"Din jävel! Är så glad för din skull, Elin!" Sa Frida med ett stort flin. Jag kramade om henne och sa tack sedan så somnade vi om igen, fast denna gång skarfötters i min säng.

Fridas Perspektiv;

Att Niall och Elin var tillsammans var så overkligt och att JAG av tusentals skrikande fans fick äran att lära känna alla fem killarna är helt sjukt. Som om jag levde i min egna dröm. Harry var verkligen speciell, han var inte alls som jag trott han varit. Ännu bättre faktiskt. Jag tittade på klockan och fick syn på att klockan var tio. Jag väckte Elin lite lätt och hon vaknade direkt.

När vi hade fixat oss klart så var vi redo för stan och att shoppa loss i storstaden. "Mamma kan du snälla skjutsa mig och Elin till stan?" Frågade jag min mamma lite vänligt. Självklart kunde hon det och på vägen i ntill stan så pratade vi hela vägen om allting. Hon var verkligen en sån mamma som alla borde ha. Även Elins mamma följde med och på vägen till stan så hade vi otroligt kul. Vi skrattade som aldrig förr och jag är så glad över att jag har både Elin och hennes mamma på min sida också.

Elins Perspektiv;

Kändes riktigt kul att ha denna pratstund med bara mamma, Jessica och Frida. Det kändes som förr igen och jag kan inte minnas sen jag haft så kul med mamma någon gång. Hon var verkligen som en annan människa tillsammans med Jessica.

"Okej Frida, jag måste få ta en bild på dig och lägga upp på Twitter!" Sa jag och skratta till lite och utan att hon var beredd själv så knäppte jag en bild när hon var påväg ner för trappen in till köpcentret.

"Att du alltid blir bra på bild oavsett vad du än gör för pose!" sa jag med en avundsjuk röst. Hon svarade endast med ett leende och sa att jag var minst lika fin. Trotts att vi var så olika i både personlighet och utseende så har vi ändå så himla kul tillsammans och finns inte ord till hur mycket jag älskar henne. "Shopping in London with my homie @FridaRoslund" Twittrade jag ut och hade redan 500 RT på bara 1min. Kändes verkligen overkligt.

"Titta vilka vi har där då!" Sa Frida och knuffade till mig lite lätt. Det var Niall och killarna. Jag blev så glad när jag såg Niall att jag sprang till honom och hoppade i hans vidöppna armar. "Hej min fina prinsessa" Sa han och pussade mig löst på pannan. "Men vad gör ni här? Skulle inte ni repa?" Sa jag förvånat och tittade på Liam, Zayn, Louis och Harry som stod bredvid.

"Jo, men vi blev klara lite tidigare och då sa Frida att vi kunde komma och överraska dig här på stan istället" Sa Liam och gav mig en kram. Jag tittade på Frida och såg hur hon log emot mig. Jag flinade lite tillbaka och tänkte bara "Det är därför jag älskar henne".

Det kom massvis med fans som ville ta kort med killarna och självklart ställde dem upp. Så jag och Frida bara backade undan och ställde oss lite på sidan om. När en liten tjej fick syn på mig så kom hon fram och sa "Grattis till dig och Niall. Ni passar så bra! Kan jag få en bild med dig också?" Jag blev så glad men förvånad fortfarande. Ville någon ta bild med mig? Nialls flickvän? Jag ställde självklart upp på att ta en bild och sedan gav hon mig en kram.

"Vad säger ni tjejer, hänger ni med på fest ikväll eller? Jag vet en jättebra klubb med grymt sköna människor!" Sa Louis och skrattade till lite. Vi alla tackade ja till erbjudandet och det var bara att hem och fixa sig till kvällens utgång, vi behövde inte ringa Fridas mamma denna gång utan vi åkta med Louis.

Fridas Perspektiv;

Vi kom hem och jag & Elin gick direkt in till vårat rum och började plocka fram kläder till kvällen.

"Kan jag ha denna?" Frågade jag Elin och visade upp min blommiga tröja jag köpt idag och ett par svarta jeans. "Absolut, med lite smycken på dedär så kommer dedär bli super!" Sa hon och jag såg att hon kände sig säker när hon svarade mig. "Hur är det mellan dig och Harry nurå förresten?" Hörde jag Elin skrika från toaletten. För att inte behöva skriva tillbaka så gick jag till Elin som stod och sminkade sig "Det går bra. Vi hade grymt kul igår och idag kände jag hur han tittade på mig. Våra blickar möttes rätt ofta och jag har verkligen roligt med honom" Jag såg hur Elin tittade på mig och flinade lite. Sedan så sa hon bara "Så bra, ni skulle passa jättebra, bara så duvet!" och gick in till rummet igen.

"Åh gud, Snälla. Förlåt mig!" Sa jag med en menande röst. Han tittade lite extra på mig och sedan så såg jag ett leende. "Hej du! Jag heter Jacob! och du?" Jag hann knappt svara förrens han drog med mig på dansgolvet och plötsligt så stod jag och dansade med en kille jag aldrig sett förr samtidigt som jag såg Harry titta på mig med en lite ledsen blick bland alla andra människor.

Vad tror ni kommer hända mellan Frida och Harry? Vem är Jacob och vad händer mellan Jacob å Frida? Nästa del kanske till och med kommer ut ikväll!

Har studiedag imorgon så förmodligen kommer de några imorgon också. Sedan över helgen åker jag till min mormor&morfar, men jag kommer göra tidsinlägg med noveller så ni kommer inte att bli utan! hihi. Vad tyckte ni om denna del? KOMMENTERA!

21 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 10

13/03
18.25

Elins Perspektiv;

"Sååååå, berätta om din dag med Harry nurå!" Sa jag och tittade nyfiket på Frida som satt i solstolen bredvid poolen. Hon flinade lite och började berätta. "Först så kom Harry hit och hämtade mig i sin bil. Sen så gick vi på Zoo och tittade på alla söta djuren och Harry var verkligen hur gullig somhelst med aporna som man fick gå in och klappa. Sedan gick vi iväg till parken och där åt vi glass, några fans kom även fram till Harry och ville knäppa kort men det var bara kul att se tyckte jag. Det är ju bra att se hur mycket han verkligen bryr sig om sina fans! Sen i bilen på vägen hem så sa jag att det vart en kul dag, då höll han med och sa att jag var speciell" När jag hörde dedär sista, att han sagt att hon var speciell, så log både hon och jag emot varandra och jag verkligen såg på henne hur lycklig hon var. I samma veva så fick jag ett sms ifrån Niall.. I SMSet stod det "Jag vet inte om du redan vet det, men jag är kär i dig"

Fridas Perspekriv;

Jag såg på Elin hur hela hon blommade upp. "Herregud, Elin! Vad är det du ler åt?" Frågade jag lite nyfiket. Hon visade upp mig SMSet hon fått ifrån Niall och jag märkte hur lycklig hon var. Vi båda log mot varandra och jag frågade henne om hon kände lika för honom.

"Ja, jag har då aldrig känt mig såhär förut iallafall, jag antar att jag är kär i honom också" jag kollade mot henne och vi började skratta och jag verkligen älskade att vara här i London tillsammans med min bästa vän.

"FRIDA! FRIDA VAKNA, DIN TELEFON RINGER!" Jag vaknade med ett ryck då jag hörde Elin skrika från sin säng på andra sidan rummet. Jag tog sakta upp telefonen och svarade med en hes morgonröst "Aa, hallå?" "Haha, godmorgon sömntuta! Lust att hitta på något idag eller?" hörde jag en röst säga och jag kände ju genast igen rösten, Harry. Jag vaknade till lite och försökte att inte låta så väldans trött längre. "Ja, visst! Låt mig bara klä på mig och äta frukost först så är det okej" Sa jag lite ironiskt. Han bara skrattade och vi bestämde att han skulle komma hit kl ett. Det var det jag gillade hos Harry, han var så lätt att prata med och man hade aldrig tråkigt med honom. "1,5 timme kvar innan han kommer. Bäst du stiger upp nu då" hörde jag Elin säga och hon log retsamt mot mig. Jag bara skrattade och gick in på toan och tog en kall dusch.

Elins Perspektiv;

Jahapp, Frida ska vara med Harry idag, Zayn, Liam och Louis var kvar hemma hos sina flickvänner. Vad ska jag göra då? Ska jag fråga vad Niall gör idag? Jag tänkte precis skicka ett SMS då jag ser "Niall den bästa♥" komma upp på skärmen. Niall ringde och jag svarade med en glad ton, den gladaste jag kunde klockan halv halv tolv på morgonen iallafall.

"Hej Niall! tänkte precis SMSa dig."

"Hej babe, jag tänkte höra med dig vad du gör idag? min sista lediga dag idag så jag tänkte att jag ville tillbinga den sista lediga tiden med dig om du inte har något annat för dig förståss?" Hela jag lyste upp och svarade med ett leende.

"Självklart vill jag träffas, men skulle inte du vara ledig i flera veckor till?"

"Jo, egentligen. Men om någon månad börjar vår världsturné så jag och killarna måste öva lite danser och sånger och sånt. Men jag kommer och hämtar upp dig om en timme, blir det bra?" Jag svarade såklart ja och sedan la vi på. Dax att gå upp ur sängen jag också då, tänkte jag bara och gick in på toaletten där Frida och Ida var. Jag duschade igår kväll så jag orkade verkligen inte duscha nu, och jag orkade heller inte fixa håret speciellt mycket så jag satte det i en lång fläta istället. Målade på lite, lite mascara och så var jag klar.

Jag satte på mig ett linne jag köpt några dagar innan skolavslutningen och drog på mig ett par korta shorts. Jag gick ner till köket där Yaser, Mamma, Jessica och Anna satt. "Vad ska du göra idag då gumman? Vara med Niall?" Sa mamma och tog upp sin kaffekopp och började titta lite extra på mig.

"Ja, han sa att han skulle komma och hämta mig lite senare, vad vi ska göra vet jag inte riktigt"

Hon tittade på mig igen, med en allvarligare blick denna gång. "Ja, jag hoppas att du är rädd om dig och vet vad du gör. Våga säga nej om något känns fel" Vad mena mamma där? Trodde hon att Niall skulle vara farlig på något sätt eller? "Det är ingen fara, Leila. Niall är en bra kille och jag vet att han aldrig skulle göra något dumt. Elin är trygg i hans händer och han vill alla väl" Sa Yaser och tittade på mamma. Jag kollade på honom och gav honom en lättad blick, en "tack-för-du räddade mig" blick.

En halvtimme senare så var både Niall och Harry här. Det var mamma som öppnade dörren och ner ifrån trappan kom jag och Frida. Jag såg hur mamma tittade på oss när Niall gick fram och gav mig en kyss men det var inget jag la någon energi på. Harry och Frida gick ner på rummet och jag och Niall gick ut till hans bil. "Ha det så kul nu gumman, var rädd om dig nu!" Hörde jag mamma ropa ifrån vardagsrummet innan jag hade slängt igen dörren.

"Vad ska vi göra?" frågade jag ivrigt Niall när han körde iväg.

"Du ska få se, jag ska ta dig till ett ställe där inga paparazzi kan hitta oss eller galna fans som springer efter oss" Sa han och kollade med dendär blicken som bara han i hela världen kan göra.

Harrys Perspektiv;

Jag och Frida satt inne på deras rum och spelade FIFA som vi gått in och lånat ifrån Zayns rum. Hon var verkligen bra och det märktes att hon spelat förr. Jag vann faktiskt bara med 6-4 mot henne. Hon var väldigt pratglad, hon hade humor och hon var verkligen fin. Hon var även bra på FIFA, och inte nog med det var hon en directioner. Fast en väldigt lugn sådan. När jag hade vunnit över henne så knuffade hon till mig och blev såklart lite sur. Jag skrattade till och berömde henne ändå. Vi gick ner till köket för att ta ett glas vatten då vi märkte att vi hade huset för hos själva. På köksbordet låg en lapp där det stod "Vi är ute och handlar, ses sen!" Vi gick ut och satte oss i solstolarna och bara pratade, vi kunde verkligen prata om allt och sedan skoja om det.

"Ska vi bada?" Frågade jag Frida lite osäkert. Jag såg hur hon skrattade till och svarade förvånat "Ja visst, men har du några badkläder?" Jag gick fram till henne, bärde upp henne och sa "Vem behöver badkläder när man kan bada med kläderna på?" och kastade i henne. Jag började genast asgarva och jag såg i hennes blick att hon själv nästan inte kunde hålla sig för skratt men upp ur poolen kom en genomblöt tjej och skrattade mot mig. "ALLTSÅ HARRY! JAG SKA DÖDA DIG!" Sa hon och började springa efter mig, jag sprang de fortaste jag kunde men ändå kom hon ifatt mig. Hon försökte putta i mig men jag tog tag i hennes arm och samtidigt ramlade vi i vattnet och bara skrattade och höll om varandra.

Elins Perspektiv;

När vi kom fram så tog Niall ut en stor picnik korg ur baksätet. Han hade den i ena handen och tog tag i min hand i den andra. "Jag ska visa dig ett ställe som jag upptäckte för flera år sedan. Det är bara jag som vet om det och jag vill att det ska bli vårat ställe" sa han med en röst som fick mig att rysa. Jag tittade på honom och bara följde efter honom. Vi kom fram till ett fint litet mysigt ställe framför havet och ingen någonsin hade vart där kändes det som. Det fanns inga människo-spår alls och runt om stranden låg det stora klippor av sten. Jag såg hur Niall började packa upp picnikkorgen och jag hjälpte till. Han hade gjort det så fint att man nästan inte ville röra något för risk att förstöra något. Han tog sedan fram min favorit - jordgubbar doppade med choklad.

"Här sötnos, kom och sätt dig!" Sa han samtidigt som han la sig ner på filten. Jag satte mig ner bredvid honom och sa "Niall, detta är för mycket. Du hade inte behövt gjort allt detta för mig" Han log och kysste mig "om jag kunde så skulle jag ge hela världen till dig, så detta är det minsta jag kunde göra för dig. Du är hela min värld och allt jag vill är att du ska må bra"

"Jag mår bra bara att få va i närheten av dig, att få andas in din underbara lukt och kyssa dina fina läppar" Sa jag och tittade menande på honom. Efter vi ätit upp allting så la jag mig i Nialls knä. Vi tittade på varandra och det hade börjat blivit lite mörkare ute. Han tog ur min fläta och började hålla på med mitt hår samtidigt som han kysste mig igen.

"Det är du och jag nu va, Niall?" frågade jag undrande.

"Det är bara du och jag min fina prinsessa. Nu och föralltid" sa han och tittade på mig med sina blåa underbara ögon. "Men vill du gå ut med det? Du kommer få massa frågor och media kommer jaga oss som dårar. Vi kommer även kanske få massa rykten efter oss och även mycket hat. Du är beredd på det va?" Jag tänkte till en stund, men sen så var jag säker. "Ja, så länge vi gör det tillammans" Sa jag och han bara log.

"Klart vi gör det tillammans, det är bara du och jag nu. Jag älskar dig"

"Jag älskar dig också min prins"

Vi tog en bild på oss där vi kysser varandra och Niall valde att lägga ut den på Twitter. "Vi är ju så underbart söta på denna bild, jag måste få lägga ut den?" Sa han och jag höll absolut med. Till bilden så skrev han "Det är dig jag vill bli gammal med, det är dig jag vill att mina barn ska kalla mamma och det är dig jag älskar @ElinSvensson" Jag blev gråtfärdig när jag såg vad han skrev och jag kramade om honom hårt. Han fick genast många RT och många kommentarer, de flesta var bra kommentarer. Tills jag fick se ett speciellt namn ploppa upp i kommentarerna. "@SarahAndersen. Din äckliga lilla bitch. Ni är så otroligt fula tillsammans och du söker bara uppmärksamhet genom Niall, du tror att du är något @ElinSvensson. Jag hatar dig" Nialls ex Sarah skrev en kommentar på Nialls bild. Jag brukade inte bry mig, men varför gjorde det ont i hjärtat att se Sarah skriva dedär?

11 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

två noveller - länkbyte #2

13/03
16.52

Dehär är en jättebra blogg som nydligen börjat läst. Den är bra och det är en bra handling i den. Del 19 är uppe nu så det har alltså inte hunnit hänt så mycket än. När man läser den så vill man bara ha mer och mer! Kika gärna in denna blogg, otroligt bra.

En tillbakablick från del 18;

Harrys perspektiv:

Jag lägger mig i skuggan och kollar på Louis som spelar pingis med Niall. Liam och Zayn har gått ut på stan medan jag inte har lust till någonting. Jag är sur på Louis för att han ska säga så mycket men ändå tacksamt över att Olivia vet och jag undrar på hur hon ska reagera. Jag gör en grimas när jag tänker på hur dåligt jag uppförde mig igår när hon hade kommit fram och försökt prata med mig. Jag undrar vad jag är rädd för att säga. Att Pauline och jag bara tagit ett uppehåll men att jag själv är säker på att det är över? Eller är jag säker på det? Något säger mig att så fort jag ser Pauline så kommer jag falla pladask igen men samtidigt känner jag precis likadant när jag ser Olivia. Precis då kliver hon ut på taket ifrån hennes rum och jag ser hur hon pratar i telefonen. Hon ler mot Niall och Louis som spelar pingis och går förbi poolen bort till dörren och nickar lite kort åt mig innan hon försvinner ner för trappan. Hur leendet blivit påklistrat så fort hon kollat på mig gjorde mig ledsen och besviken. Jag ser hur Louis kollar på mig borta ifrån pingisen och hans blick säger allt. http://thisoneforyou.blogg.se/

Detta är oxå en novell man bara vill ha mer och mer utav. Den är otroligt bra och jag tycker att ni ska kika in bloggen. Dock har novellen kommit en bit, redan på 49onde delen men vad gör det? Den är helt klart läsvärd och jag personligen gillar den väldigt mkt. Kolla in den vettja!

Handling;

Aqua är ett gatubarn som bodde i Mexiko. Hennes pappa var en drog och alkoholmissbrukare och hennes mamma var en hora. Hon hade inte träffat sin mamma någon gång. Aqua har även en lillasyster som var det enda som verkade hålla Aqua kvar i områdena kring dom fattiga hyreshusen. Det finns också ytterligare ett namn som borde tas upp, en av dom få personerna som var snäll mot Aqua. Han hade blivit nästan som en storebror eller handledare för henne. Även han ett gatubarn, men på en helt annan nivå. Han var någon som skulle kunna kallas ”king of the street” eller liknande. Han hade fått ett förvånansvärt bra rykte ute på gatorna, och någonstans även nappat upp Aqua under sina vingar. Men det var bara några få gånger i veckan, annars så var den lilla plåtburken där folk kunde slänga pengar, hennes bästa vän. Men vad händer om en tjej som är så fattig att hon har 0 kronor och en kille med säkert flera miljoner i bakfickan träffas?

http://ourdirection.webblogg.se

1 KOMMENTAR
- ÖVRIGT

summer love, del 9

12/03
17.48

Elins Perspektiv;

Plötsligt så hörde jag Nialls mobil vibrera. Han kollade vem det var ifrån och jag tittade samtidigt som honom. På displayen stod det "Sarah" och det stod "Hej älskling, längesen nu. Jag sak..." Niall tittade på mig oroligt, som om han hoppats på att jag inte sett något. Han insåg att jag sett allt och han tröck upp hela SMSet eftersom det inte var någon idé att dölja det ändå. "Hej älskling, längesen nu. Jag saknar dig otroligt mycket Niall. Jag vill bara känna din lukt och dina armar runt om mig. Vi kan väl höras någon dag? Puss, Sarah" När jag läste det så kände jag bara hur det högg till i hjärtat och jag ville bara gråta. Jag hade SMSet i huvet hela tiden. Vem fan var Sarah? Är det Nialls tjej? varför håller han på med mig när han redan har en tjej?

Tusen tankar snurrade i mitt huvud. Jag ville inte tänka klart och jag kände hur tårarna sakta börja falla ner från min kind. Jag tittade på Niall och han såg mina tårar falla. "Elin, det är verkligen inte som det ser ut" sa han och tittade på mig med tårar i ögonen. Jag ville inte höra någon dum bortförklaring utav honom så jag sprang upp ur sängen och in på toan och där blev jag sittandes med gråten i halsen. Klart det var något mellan han och Sarah, annars skriver man ju inte så där? Jag hörde hur Niall försökte prata med mig utanför toalettdörren men jag vägrar att lyssna, istället så sa jag till honom "Varför Niall, varför? Jag trodde aldrig såhär om dig. Jag gillade dig verkligen, på riktigt"

Nialls Perspektiv;

Det högg till i hjärtat när jag hörde det hon just sa. Jag gillade henne också ju, hade hon inte fattat det? Vad ville Sarah nu helt plötsligt när hon inte hört av sig på de närmaste 10 månaderna. Hur kunde allt bli så fel på bara någon minut? Jag kände hur tårarna började rinna och jag orkade knappt stå längre. Jag satte mig ner och försökte prata med Elin genom dörren men hon verkade inte vilja svara. Allt jag tänkte på just nu var det hon just sa och på det konstiga SMSet jag fick från Sarah.

"Niall, snälla gå hem. Jag vill vara ensam" hörde jag en ledsen röst säga. Vad skulle jag göra? Jag vägrar att gå hem och låta henne vara ledsen utan att hon fått veta sanningen. Med ett sista försök att få ut henne därifrån så sa jag "Elin, jag går inte förrän du fått veta vad som egentligen händer. Jag vill att du ska få veta sanningen så snälla kom ut och prata med mig och försök att lita på mig" Det verkas funka det jag sa och ut kom en tårfylld Elin. Man såg hur mycket hon gråtit och att hon verkligen mår dåligt över det Sarah skrivit. Men kunde ändå inte slute le när jag såg henne komma ut där med toffsen på huvudet och det blommiga tightsen, hon var så söt även när hon var som ledsnast. Hon satte sig på golvet bredvid mig och mumlade något om "Ja, berätta sanningen då"

Elins Perspektiv;

Jag hade kom ut ifrån toan och möttes av en gråtande Niall. Trotts tårarna i ögonen så log han åt mig. Varför? Han hade setat utanför toalett dörren i minst en timme och försökt fått ut mig därifrån, och han lyckades tillslut. Jag kom att tänka på det Zayn sagt till mig tidigare, att han såg på Niall att han verkligen gillade mig och om jag tänkte efter så var Niall inte den typen som gick och var otrogen, iallafall inte den Niall jag lärt känna. Med gråten i halsen så sa jag lite tyst för mig själv "Ja, berätta sanningen då" Jag sa det så tyst som möjligt för att inte tårarna skulle komma igen. Men Niall verka ändå höra va jag sa och började berätta.

"Sarah och jag träffades ungefär vid den här tiden förra året. Från början så verka hon helt okej och jag började gilla henne mer och mer.." Jag kom på att Zayn även sagt att Niall hade ett jobbigt förhållande, vilket fick mig nu att börja inse vem den där Sarah egentligen var. Men jag satt bara tyst och fortsatte att lyssna på Niall "Vi gick ut offentligt att vi dejtade efter några veckor och jag märkte hur hon började bete sig annorlunda. Hon ville gå ut hela tiden och när pressen och media kom så ville hon alltid vara med på bild. En dag kom Louis till mig och sa att han hade sett Sarah med en annan kille, jag var så kär i he.. Eller jag trodde jag var så kär i henne så jag ville inte tro var Louis sa. Det var först när Harry kom och berättade att han sett Sarah med en annan kille i parken så började jag känna mig osäker. Det gick några veckor och Louis kom hemspringande till mig och berättade att Sarah var hem till honom och försökt att kyssa honom, han var helt i förbannad.. Ja, jag har nog aldrig sett Lou sådär arg. Det var då jag insåg vad hon var för tjej. Jag gick till henne och pratade med henne. Hon erkännde tillslut allting och det visade sig även att hon vart otrogen under en längre tid. Vi gjorde slut och jag var helt knäckt i flera månader. Men tillslut insåg jag vilken idiot hon var och jag tänkte istället framåt och fokuserade på det jag älskade, spela gitarr och sjunga tillsammans med mina 4 bästa vänner." När Niall berättade allt dedär kände jag hur tårarna kom igen, men denna gång var det inga dåliga tårar. Det var glädjetårar. Jag var himla lättad över att jag fått veta vad som egentligen hände mellan Niall och hans ex, och nu vet jag också vem den där Sarah är.

Niall kom och satte sig ännu närmare samtidigt som han la sin arm runt om mig och jag lutade mig emot hans axel. Men jag kunde fortfarande inte förstå varför hon skrev till han nu, det var ju ett år sedan det gjorde slut?

"Men varför skrev hon till dig nu för? vad är det hon vill?" frågade jag honom och tittade undrande på honom.

"Jag vet inte själv, jag vet inte ens vad hon menade med dedär meddelandet för vi har inte pratat på 10 månader och jag fattar inte vad hon vill mig" Jag såg på han att hans ledsna ansiktsuttryck började försvinna och han blev istället väldigt arg. Jag sa åt honom att lugna ner sig och det gjorde han också. "Det var inte förräns jag träffade dig som jag insåg vad äkta kärlek var. Du vet hur mycket du betyder för mig och jag skulle aldrig någonsin svika dig. jag har aldrig kännt såhär för någon annan förut och att såra dig och se dig ledsen är det sista jag vill." När Niall sa dedär och tittade på mig så kunde jag bara inte låta bli att le. Han var verkligen världens finaste kille.

Fridas Perspektiv;

"Ska vi bege oss hemåt? Jag tror Niall och Elin har vart ensamma lite för länge nu" Sa jag med en liten retsam ton som Harry bara skrattade åt och höll med.

Dagen med Harry har vart underbar och jag har verkligen haft hur kul som helst. Han hade verkligen humor och jag har skrattat väldigt mycket idag.

I bilen påväg hem så var det tyst nästan hela vägen så jag kände bara att jag lära lätta upp stämningen lite "Tack för dagen idag Harry, det har verkligen vart jättekul att vara med dig idag ska du veta. Jag uppskattar verkligen att få lära känna dig och du är världens skönaste kille" Sa jag med ett stort leende på läpparna. Han log tillbaka med dehär leendet som man bara vill smäta av och sa "Det var kul att få vara med dig också Frida, Jag hoppas att vi kan fortsätta träffas. Du är verkligen speciell" Vad sa han nu? Hörde jag rätt? Jag tror jag drömmer! Att få höra dedär orden ifrån Harry Styles i One Direction får mig att vilja hoppa utav glädje.

Elins Perspektiv;

Jag och Niall hade precis gjort i ordning kvällsmat då jag hör dörren öppnas. Jag trodde det var mamma och dom först men sen såg jag ju vilka det var. Harry och Frida! "Ni kom precis i tid till maten!" Sa jag och log mot både Harry och Frida som kom in genom köket. "Jaha, bäst vi skyndar oss att tar något då Frida för annars äter ju Niall upp allting" Sa Harry och börja skratta. Jag och Frida började också skratta och Niall bara gick fram till Harry och slog till han på magen och svarade endast "Ja, såklart! Jag älskar ju mat!"

Efter vi ätit upp så låg vi och tittade på film i det stora TVrummet. En skräckfilm igen, jag som hatar skräckfilmer låg intryckt i Nialls famn de mestadels av filmen medans Frida och Harry var båda inne i filmen och verkade inte vara ett dugg rädda. Plötsligt så hörde vi dörren öppnas och in kom familjen med minst tio kassar med bara kläder. "Det är jobbigt att shoppa med din mamma!" Sa Yaser direkt när han kom in. Jag log lite för mig själv och jag höll helt klart med honom, att shoppa med mamma är inget man vill precis.

"Hejdå, ledsen att dagen blev såhär idag men jag hoppas att allt är uträtt och att vi båda kan gå vidare nu. Du är den enda för mig, det vet du va?" Sa Niall i dörröppningen precis innan han skulle gå ut till bilen.
Jag svarade med ett leende och sa att allt var lugnt. Han gav mig flera kyssar innan han gick och jag tog mer än gärna emot dom.

"Sååååå, berätta om din dag med Harry nurå!" Sa jag och tittade nyfiket på Frida som satt i solstolen bredvid poolen. Hon flinade lite och började berätta. "Först så kom Harry hit och hämtade mig i sin bil. Sen så gick vi på Zoo och tittade på alla söta djuren och Harry var verkligen hur gullig somhelst med aporna som man fick gå in och klappa. Sedan gick vi iväg till parken och där åt vi glass, några fans kom även fram till Harry och ville knäppa kort men det var bara kul att se tyckte jag. Det är ju bra att se hur mycket han verkligen bryr sig om sina fans! Sen i bilen på vägen hem så sa jag att det vart en kul dag, då höll han med och sa att jag var speciell" När jag hörde dedär sista, att han sagt att hon var speciell, så log både hon och jag emot varandra och jag verkligen såg på henne hur lycklig hon var. I samma veva så fick jag ett sms ifrån Niall.. I SMSet stod det "Jag vet inte om du redan vet det, men jag är kär i dig"

8 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

länkbyten!

12/03
16.12

Detta är en jättefin blogg som ägs av tre tjejer och jag inspereras väldigt mycket utav dem. Har nästan precis börjat läst den men jag gillar denna blogg starkt och jag kommer absolut fortsätta läsa den och jag tycker ni ska göra lika!! Den är riktigt bra lär jag få säga!

Förhandsvisning av del 1;

"Jag, Felicia och Julia satt i mitt rum, snackade och lyssnade på musik som strömmade från radion. Vi alla bor i centrala London. Vi alla har en bakgrund från Sverige, jag tror det är därför vi alla blev vänner. Jag flyttade hit till London när jag var 12 år för att min pappa hade blivit förflyttad till kontoret här i London. Jag ville inte åka men annars skulle han förlora sitt jobb. Jag antar att stanna kvar med mina vänner i Sverige inte var ett alternativ. Så jag fick helt enkelt lägga mitt gamla liv bakom mig."

Vad kommer att hända? Del 42 är ute och mycket har hänt! Kolla in den fina bloggen. ↓

http://lifestorieswithoned.blogg.se

Denna tjej är en underbar bloggare som har en blogg som jag tycker om väldigt mycket. Det är en uuursnygg design och Inga-Linn som hon heter skriver väldigt bra inlägg. Hon är även ett fan av One Direction. Kika hennes blogg, det är hon värd!

Handling om bloggen och Inga- Linn;

Hon heter Inga-Linn Forsgren och bor i Umeå. Hon är adopterad ifrån Kina och är hörselskadad. Hon älskar musik och är galen i One Direction. Hon går sista året på gymnasiummet och på fritiden spelar hon fotboll, gymmar och är med nära och kära.
I bloggen skriver hon om sin vardag och allt som händer runt omkring henne.

Klart ni inte får missa det? Gå in och kika!

http://livetenligtingalinn.blogg.se/

1 KOMMENTAR
- ÖVRIGT

summer love, del 8

11/03
16.51

Elins Perspektiv;

Vi kom hem och jag hjälpte Frida att bära väskorna och när vi kom ner så gick vi först in till mitt rum eftersom Zayns rum var stängt. Vi började packa upp då vi hör killröster komma emot min dörr. "Heeeeeej tjejer!" Sa Harry och jag såg på Fridas blick hur glad hon blev när hela högen hade kommit hit och hälsat på henne och kramat om henne. De satt och pratade med oss och jag kände hur Frida och Harry kom bra överens. De pratade nästan hela tiden och eftersom Frida aldrig haft någon pojkvän så blev jag faktiskt ganska rörd av att se att hon kom så bra överens med Harry.

"Hörrni tjejer, ska vi dra ner och bada eller? det är så jävla varmt här!" Hörde jag Liam säga. Vi höll med och satte på oss bikinin direkt. Vi åkte till en badplats lite längre bort där inte så många fans skulle hålla till. När vi såg sjön så sprang Niall ut först av oss alla och skrek "Den som kommer sist i är feg!" Vi alla sprang ut efter Niall och Jag & Frida hoppade i direkt efter Niall. Hand i Hand och bara skrattade. De andra killarna som kom ihoppandes efter oss skrattade också och Niall kom och kramade om mig i vattnet och viskade i mitt öra "Du är så otroligt fin, vill aldrig förlora dig."

Nialls Perspektiv;

Jag brukar inte vara typen som vågar säga så till en tjej jag känt i knappt två dagar. Men Elin var speciell och jag gillar verkligen henne. "Åh, Niall. Du är den finaste killen jag någonsin träffat och jag vill aldrig förlora dig heller." Svarade hon. Jag log mot henne och våra läppar möttes.

Vaknade tidigt nästa morgon, men det var väl för att jag visste att ingen annan skulle väcka mig. Harry är ju lika morgontrött som mig. Louis var hos Eleanor och Liam hos Bella, dem båda åkte dit tidigt imorse.

Jag låg och tänkte på vad jag skulle göra idag. Elin ville säkert vara med Frida idag och Zayn är väl förmodligen med Perrie. Det blir väl bara Harry och jag idag antar jag.

"Niall, jag ska dra ut och möta Frida nu så du får väl hitta på något själv eller något. Du vet ju vart kylskåpet ligger." Sa han och skrattade. Han såg bättre ut än vanligt, det var något han hade gjort. Ja nu kom jag på det, han hade fixat till håret lite mer än vanligt och satt på sig sin fina tröja. "Jaså du kingen, ha så kul då! Ser att du klätt upp dig och allting, och klockan är inte ens tolv och du är uppe? lär vara en jävligt speciell tjej de där" sa jag lite retsamt och skrattade"Äh lägg av! Hejdå." jag skrattade igen och hörde dörren smällas igen. Tänkte att nu när inte Frida skulle vara med Elin så kanske jag kunde SMSa henne ändå. Just när jag skulle trycka på "ring" så såg jag att jag fått ett SMS, från Elin. "Snälla Niall, kan du inte komma? Jag tror Zayn behöver dig just nu."

Elins Perspektiv;

Frida hade gått ut och träffat Harry. Yaser, Mamma, Jessica, Ida och Anna var ute och shoppade och Safaa var hemma hos deras mamma. Det var bara jag och Zayn kvar i huset och jag tänkte precis gå ner och ta något och äta då jag hör en ledsen röst ifrån Zayns rum "Men vad menar du? Du vet att jag aldrig skulle göra något sånt. Perrie, snälla lyssna på mig. Du ska inte tro på allt skitsnack" Jag stod kvar och väntade utanför dörren ett tag, men när jag sedan hör snyft ifrån Zayn så kunde jag bara inte låta bli att gå in. "Zayn, vad har hänt?" Sa jag och såg på honom med en allvarlig blick. "Per.. Perrie och jag .. bråkar lite bara.." Jag hörde hur ledsen han var och jag ville verkligen inte se honom så här ledsen "Snälla Zayn, berätta för mig vad som hänt." han mumlade då något om att jag aldrig skulle förstå ändå. Jag förstod hur han kände så jag skulle precis gå ut genom dörren då jag hör honom börja prata "Vissa av våra fans, de flesta är oftast snälla och sånt. Men sen finns det en del fans som bara vill förstöra. Dem vill ha oss för sig själva och det är det bråket handlar om nu. Det är visst någon tjej som kallar sig för Moa och har lagt ut en bild då hon sagt att det var jag, att jag sov hos henne inatt och allting. Perrie är jättesur och media är ute efter mig och vill skriva en bra spalt. Det går rykten överallt och jag kan nästan inte gå ut längre" Jag försökte lyssna så mycket som möjligt och stötta han så mycket som det gick. Tårarna bara rann ner från hans kind och jag kände själv hur jobbigt det blev att sitta där så jag klappade Zayn på ryggen och sa att jag snart kommer tillbaka.

Jag gick ut ur rummet och skrev till Niall. Jag fick svar nästan direkt och han svarade bara "Jag vet inte vad som hänt, men klart jag kommer. Puss" Jag la mig på sängen och bara 15min efter att Niall skrivit det så var han här. Han gick ner till Zayn som bara låg ner i sängen och sa ingenting. "Hallå Zayn, vad händer mannen? berätta allt" Zayn tog det från början och berättade om otrohetsrykterna som ett galet fan hittat på.

"Zayn, ring henne igen. Ge inte upp om Perrie och låt framför allt inte ett dåligt rykte få förstöra för er. Jag vet ju hur mycket Perrie betyder för dig och jag vet ju hur mycket ni älskar varandra"

Zayns Perspektiv;

Jag ville helst bara vara själv just nu men samtidigt så var jag väldigt glad över att Niall kommit hit. Han sa alltid så kloka saker och gjorde mig alltid på bättre humör. Han sa något om att ringa Perrie igen. Skulle jag verkligen det? Hon var så himla arg i telefonen och att bråka med henne är det värsta jag vet. Jag älskar ju henne mer än själva livet. "Menar du verkligen att jag ska ringa henne igen?" Sa jag och tittade upp mot Elin och Niall. Den båda nickade. Jag gjorde dom de sa och en ledsen Perrie svarade. Det gjorde ont i hjärtat att höra hur mycket hon hade gråtit och att hon grät fortfarande. "Perrie, Snälla tro mig. Jag har absolut inte gjort någonting. Du ska inte tro på allt bullshit du ser på internet. Det är ett galet fan som måste ha photoshopat dit mig eller någonting för jag har verkligen inte gjort något. Du vet hur mycket jag älskar mina fans men aldrig älskar jag dom mer än dig. Du är allt för mig Perrie, snälla förstå" i samma ögonblick så såg jag Niall och Elin gå ut ur rummet och lämnade mig i fred, det kändes skönt det också. "Jag vet verkligen inte om jag klarar av detta längre Zayn. du har blivit anklagad för otrohet flera gånger och alltid från samma person, den här Moa. Jag älskar dig mest av allt och det vet du men jag vet inte om jag klarar ett till rykte. Media pressar både mig och dig och vill veta hur vi känner och har det, de kommer jaga oss som dårar och .." Jag avbröt henne och samtidigt kände jag hur tårarna började rinna.. Att höra det där från den man älskar mest är verkligen inget man vill. "Tillsammans så kommer vi att klara dehär Perrie, vi har tagit oss ur alla andra gånger så vi kommer att klara detta också. Det är du och jag, bara du och jag och tillsammans är vi starka. Du är mitt allt, om du lämnar mig nu så kommer jag aldrig klara mig. Du är luften jag andas och marken jag går på" Jag kände ett leende bakom telefonen och hörde henne säga "jag älskar dig, Zayn. Jag vill vara med dig nu. Jag saknar dig alldeles för mycket. Kan jag komma?" Hela jag lyste upp och jag svarade snabbt "självklart får du komma. Du är alltid välkommen hit min ängel. Vi ses snart"

Elins Perspektiv;

Jag och Niall låg inne i mitt rum och kollade på TV. Vi hörde hur glad Zayn lät tillslut och bara några minuter efter så kom han inspringande till rummet och kramade om oss båda. "Tack för ni finns, ni betyder så otroligt mycket för mig" Jag kramade om honom och sa att det var inget att tacka för. Han gick ut igen och jag och Niall låg kvar i sängen samtidigt som han höll om mig. Jag mådde så otroligt bra och jag undrar hur Frida har det med Harry just nu.

Vem är egentligen Sarah och vad händer mellan Niall och Elin nu? Kommer Elin verkligen att fortsätta träffa Niall? och vad händer mellan Frida och Harry på deras första träff ensamma?

Det är ju måndag idag då, vilket innebär skola. Det är mycket läxor och sånt som ska göras men jag försöker att hålla bloggen uppdaterad så mycket som möjligt. Är ni taggade till nästa del? Kommer förmodligen imorgon!

10 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 7

10/03
20.36

Elins Perspektiv;

Efter några timmar ute på havet med Niall så kände jag mig ganska trött. Han skjutsade hem mig och påvägen hem så var det en tystnad, ingen pinsam utan en sånhär tystnad som jag aldrig ville skulle ta slut. Bara jag och Niall. Jag satt och tänkte på vad Zayn hade sagt om Nialls förra tjej. Jag ville fråga vad som egentligen hände, men inte nu. Det skulle nog förstöra allt. Jag får spara det till senare. När jag var hemma så följde han med mig ut till dörren. Vi stod och kramades ett bra tag, jag tittade in i hans ögon och vi kysste varandra. Sedan så sa han "Det var den bästa dagen i mitt liv att få vara med dig. Jag tycker verkligen om dig, Elin. Det ska du veta." Jag log. Kramade om han och sa "Niall, du är så himla fin. Jag tycker om dig väldigt mycket jag också" vi avslutade med ännu en kyss och sedan gick jag in. Loggade in på Twitter och fick se att för tre timmar sedan så hade Niall Twittrat en bild på mig och skrivit ett hjärta under bilden. Jag RT och log för mig själv. jag tittade igenom kommentarerna och fick se alla fina kommentarer. De fanns vissa som bara ville försöra som vanligt men dom sket jag helt enkelt bara i. Just nu så kändes allt så jävla bra!

Nialls Perspektiv;

Jag vaknade av att någon drog upp rullgardinerna i mitt rum så solen sken rakt in på mig. Jag kollade upp och fick syn på Liam som stod där och skrattade. Jag, som är en väldigt trött person på morgonen, skulle kunna sova i all evighet känns det som ibland, jag bara la täcket över huvudet och försökte somna om. Men då kom jag att tänka på Elin och dagen med henne igår. Jag ville skriva till henne, men eftersom kl var tio på morgonen så kanske hon låg och sov så jag väntar ett tag, tänkte jag bara. Jag loggade istället in på Twitter och fick syn på alla fina kommentarer jag fått på min bild på Elin. Men även hatkommentarerna. Jag personligen är ju van med sånt nu för tiden, men hur ska Elin ta det? Kommer detta att förstöra allt?

Elins Perspektiv;

Klockan var halv tio när jag vaknade, jag låg kvar i sängen ett tag och tänkte på gårdagen med Niall. Allt var så underbart. Jag tänkte även på alla hatkommentarer jag fått, men vad är det att bry sig i? Jag vet vem jag själv är och jag tar inte åt mig av elaka kommentarer. Hoppas bara inte Niall är så dum och gör som fansen säger. "Ful hon är, sluta va med henne!!!" Var en sak jag läste igår, jag är nog mest rädd att mista Niall på grund av det.

Tänkte även på Frida, hur hade hon det nu? Det har knappt gått fyra dagar och jag saknar henne så det gör ont i hjärtat. Kom även på tanken att jag inte tränat nånting på dessa dagar jag vart i England. Kanske skulle jag rensa bort alla tankar genom att sätta i lurarna med musiken på högsta volym och ut och springa lite kanske? Ja. Bra idé. Jag satte på mig mina träningskläder och gick ner. Alla verkade fortfarande sova så jag skrev en lapp till mamma på och la på köksbordet, "Är ute och springer, sätter på 'stör ej' så ingen idé att du ringer mig. Jag kommer hem snart, puss". Jag gick ut i det fina vädret, satte på min träningslista på spotify och började springa.

En och en halv timme senare var jag utanför huset igen. Jag stängde av musiken och tog bort 'stör ej'- läget. Jag såg att jag hade fått två SMS. Ett från Niall och ett från Frida, såg även att Frida hade ringt tre gånger så jag tänkte att det hon ville kanske var lite viktigare än Nialls så jag ringde upp Frida först och hon svarade nästan med en gång. "AAAAHH HEJ ELIIIN! HUR ÄR DET?" Hörde jag en glad Frida skrika i telefonen. Jag svarade att jag precis vart ut och sprungit så därför jag inte svarade. Vi snackade ett tag och efter en stund lärade jag bara fråga varför hon var så himla glad. "Vet du inte? Jag och min familj kommer ju och bo hos er hela sommaren!! Vi kommer ikväll redan!!" Jag kom nästan i chock. Sa hon rätt? Hörde jag rätt? "ÄR DU SERIÖS?" var det ända jag fick fram och jag nästan grät av tårar. "Ja, din mamma och min mamma tyckte att vi saknade varandra för mycket och eftersom både du & jag och Ida & Anna är bästa vänner och även våra mammor så passar det ju bra!" Jag blev så glad så jag visste inte vart jag skulle ta vägen.

Min andra familj kommer alltså och är hos hela sommaren!! Vi pratade om allt vad vi skulle göra i sommar och att hon lära träffa killarna och allting. Vi planerade verkligen allt. I en timme stod jag där ute i träningskläder och snackade med Frida. Tillslut la vi på och jag bara sprang in till mamma och gav henne världens hårdaste kram "TACKTACKTACKTACK, DU ÄR VÄRDENS BÄSTA MAMMA. ÄLSKAR DIG MEST OCH DET VET DU!" Sa jag till henne och som tur var så förstod hon att jag fått reda på hur det låg till. "Det var så lite så gumman. Allt för dig och Ida vetu! Ska även bli kul att träffa Jessica igen. Snacka lite skitsnack kan ju ingen få nog av, och speciellt inte om man kännt varandra sedan föralltid. Precis som du och Frida." Jag log mot mamma och tackade henne tusen gånger igen. Jag var s himla glad över att min mamma och Fridas mamma fortfarande är bästa vänner. Det är ett bevis på att äkta vänskap håller föralltid, vilket kan betyda att jag och Frida alltid kommer vara vänner, för aldrig vill jag mista henne.

Mitt i allt kom jag ju på att jag fått ett SMS ifrån Niall. Jag klickade fort upp det och läste vad det stod. "Hej min fina. Vaken? Ska ner till Zayn vid ett-tiden. Vi ses väl då om du är hemma? Puss" Jag log för mig själv samtidigt som jag svarade på hans SMS. "Kom nyss hem ifrån en springtur, därför jag inte svarade. Fick även reda på att min bästaväns familj kommer hit ikväll och bor här hela sommaren, vi har känt varandra för evigt och hon är även ett stort fan av er. Jag hoppas vi kan umgås allihopa eftersom hon är min allra bästa vän. Puss, vi ses klockan ett" Svarade jag och hoppade in i duschen och där stod jag i säkert en halvtimme. Det var otroligt skönt att bara stå där och tänka på allt som hänt och kommer hända. Jag hoppade ut ur duschen och såg på klockan. Klockan var redan halv ett? Hur kunde det komma sig? Jaja, jag får duscha fortare nästa gång.

Jag hade även fått ett svar ifrån Niall. "Klart hon kan va med. Kul att lära känna fans personligt. Jag och grababrna ser fram emot det. Ses snart, puss" Hela jag log. Men jag hann inte svara, jag stod bara i handduk och jag skulle blåsa håret, äta frukost och välja kläder tills klockan ett då Niall skulle komma och vara med Zayn som vart lite nere idag eftersom Perrie åkte hem till sin familj igår och de kommer inte ses på några dagar.

Jag hann bara gå in i mitt rum då jag hör röster ifrån trappan. Det var Nialls röst som hördes och här stod jag i bara handduk och blött hår. Han kom ner och fick syn på mig. Han började skratta och sa "Haha, Hej sötnos. Nyss duschat?" och blinkade med ena ögat. Han kom och kramade om mig trotts mitt blöta hår och med endast handduk. "Haha, ja.. Jag trodde du skulle komma lite senare.." "Ja, jag sa runt ett-tiden och den är typ kvart i ett nu" Sa han och skrattade dehär übersöta skrattet som bara han har.

"Haha, ja. Va med Zayn lite du så ska jag klä på mig och blåsa håret lite nu." sa jag och fnissa till och gick in till mitt rum. Vad skulle jag ha på mig? Jag tog bara något lätt, det fick bli en vit blus med svarta jeans. Blåste håret gjorde jag på 5 minuter så det var lätt och mina lockar kom fram automatiskt när det blev tort. Så det kändes skönt att inte behöva locka håret också.

När jag var klar så gick jag in till Zayns rum och både Niall och Zayn satt och spelade fifa. Det var båda väldigt inne i spelet och det var kul att titta på. Niall var ju så söt när han var koncentrerad.

När det spelat en match så frågade Zayn ifall om inte jag ville spela lite. Jag tackade generat nej och berättade att jag inte kunde ens kunde spela. "Jag visar dig!" Sa Niall och gav mig hans leende som jag bara inte kunde säga nej åt. Jag gick osäkert med på det och det gick väldigt bra tillslut. Niall visade hur jag gjorde hela tiden samtidigt som han höll om mig. Efter spelet så såg vi på skräckfilm, jag gillar inte skräckfilmer för fem öre men att bli omfamnad av Niall under hela filmen gjorde mig säker. Jag blev verkligen trygg i hans armar.

"EELIIN! Ska du med och hämta Familjen Roslund på flygplatsen eller?" hörde jag mamma skrika. Jag gav Niall en snabb puss på kinden och sa att de snart kom tillbaka. Zayn och Niall fortsatte att titta på filmen.

På flygplatsen så mötte jag, mamma och Ida upp Familjen Roslund och när jag såg Frida gå där så kändes det så overkligt. Jag sprang till henne och gav henne en varm kram, en kram som varade i säkert tio minuter och påvägen hem berättade jag allt om mig och Niall och att han förmodligen var där hemma nu.

Vi kom hem och jag hjälpte Frida att bära väskorna och när vi kom ner så gick vi först in till mitt rum eftersom Zayns rum var stängt. Vi började packa upp då vi hör killröster komma emot min dörr. "Heeeeeej tjejer!" Sa Harry och jag såg på Fridas blick hur glad hon blev när hela högen hade kommit hit och hälsat på henne och kramat om henne. De satt och pratade med oss och jag kände hur Frida och Harry kom bra överens. De pratade nästan hela tiden och eftersom Frida aldrig haft någon pojkvän så blev jag faktiskt ganska rörd av att se att hon kom så bra överens med Harry.

"Hörrni tjejer, ska vi dra ner och bada eller? det är så jävla varmt här!" Hörde jag Liam säga. Vi höll med och satte på oss bikinin direkt. Vi åkte till en badplats lite längre bort där inte så många fans skulle hålla till. När vi såg sjön så sprang Niall ut först av oss alla och skrek "Den som kommer sist i är feg!" Vi alla sprang ut efter Niall och Jag & Frida hoppade i direkt efter Niall. Hand i Hand och bara skrattade. De andra killarna som kom ihoppandes efter oss skrattade också och Niall kom och kramade om mig i vattnet och viskade i mitt öra "Du är så otroligt fin, vill aldrig förlora dig."

12 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 6

10/03
15.35

Elins Perspektiv;

"Elin, har du något nummer?" Hörde jag Nialls röst säga, jag kollade upp mot honom och gav honom min mobil så att han kunde skriva upp sitt nummer och jag fick även hans telefon så jag kunde skriva in mitt nummer. Inom mig ville jag bara skrika av glädje, Niall Horan ville ha mitt nummer. Han gav tillbaka min telefon och såg vad han hade döpts sig själv till, Niall den bästa♥ stod det på namnet och han hade även tagit en bild med min mobil på sig själv. Han var så himla söt. "Jag skriver till dig sen!" Sa han och kramade om mig hårt. Jag tog emot kramen och sedan sa jag hej då till de andra killarna och så åkte vi hem igen. När vi kommit hem och ätit resterna sedan dagen så gick jag in på toan, tog en snabbdusch och sedan ringde jag Frida och berättade allt. Jag hörde på henne hur glad hon blev för min skull och jag önskade mer än allt att hon var här hos mig nu.

När jag pratat klart med Frida såg jag att jag hade fått ett SMS. På displayen stod det "Niall den bästa♥" och hela jag bara lyste upp.

Jag klickade fort upp SMSet ifrån Niall och läste vad han skrivit. "Hej sötnos. Kul att träffa dig idag. Du var så otroligt fin. Vi kanske kan träffas imorgon eller något? Häng med Zayn till studeon imon så kan vi hitta på något efteråt om du vill? Skulle vara jättekul. Xx Nialler. " Jag läste om SMSet minst tio gånger. Han var så himla söt. Jag väntade ett tag innan jag svara eftersom jag inte vill verka så på. Medans loggade jag in lite snabbt på Twitter och fick syn på att jag hade några nya followers. Harry, Liam, Louis, Perrie och Zayn var några av dem. Även Niall. Passade även på att skriva en tweet medans jag var inne. "Miss my friends in Sweden. Special my sister @FridaRoslund".

Nialls Perspektiv;

Jag låg och tänkte på SMSet jag nyss skickat. Skulle hon svara? Ville hon verkligen träffa mig? Vad skulle hända om hon sa nej? Jag tog tag i min gitarr och började spela lite då jag hör mobilen vibrera. Jag tog snabbt upp den och titta vem det var ifrån, Elin.

"Klart jag vill träffa dig imorgon. Kan höra med Zayn om jag kan åka med honom dit. Du är också fin Niall. Vi ses imorgon, Kram Elin." Hela jag ville bara dansa. Men med risk för att väcka Louis och Harry som jag sov hos inatt så gick jag in till köket och gjorde mig en macka istället.

Elins Perspektiv;

Jag vaknade tidigt med ett leende på läpparna eftersom jag visste vad som skulle hända idag. Jag tog fram SMSet som Niall skrev inatt och tittade på det en gång till och kunde bara inte sluta le som en idiot.

Jag gick ner till köket och till min förvåning så satt alla där redan, Mamma, Yaser, Ida, Zayn, Safaa och Perrie.

"Godmorgon älskling, har du sovit gott?" Sa mamma och jag svarade med den gladaste tonen jag kunde just då eftersom jag var fortfarande lite halvtrött "Ja, jag har sovit riktigt bra faktiskt."

Jag såg att Zayn tittade på mig och småskrattade lite. Jag frågade vad han skrattade åt och han slutade direkt och frågade istället om jag ville följa med till studion idag. "Jag hade precis tänkt fråga om jag får. För Niall ville att jag skulle följa med" Sa jag med ett leende och jag såg hur han tittade med en retsam min på mig och bara nickade. Mamma däremot såg väldigt förvånad ut men sa ingenting som tur var. Ida brydde sig inte speciellt mycket heller för hon hade redan hittat några nya vänner som hon skulle vara med idag.

"Bäst du klär på dig snart då sömntuta, vi åker snart!" Sa Zayn och gick ifrån bordet med Perrie efter sig.

Jag åt upp min macka och gick upp till mitt rum igen. Jag valde kläder lite snabbt bara, jag tog det som låg högst upp. Vilket var ett linne och ett par shorts. Jag satte upp håret i en fläta och gick la på lite, lite mascara. Sedan gick jag upp till Zayn och Perrie som väntade i dörröppningen.

Zayns Perspektiv;

Jag hörde att Elin var påväg upp så jag satte på mig skorna och började ta min jacka. När Elin kom upp så kollade jag på henne och sa att hon passade i dedär kläderna. Perrie höll med och hon sa bara "Tack. Så jag är godkänd att kunna visas med nu då?" Sa hon retsamt. Både jag och Perrie nickade och vi gick ut mot bilen. Elin känns verkligen som min syster nu, vi kan prata om det mesta och hon är väldigt lättsam hon också. Vi kommer bra överens och är precis rätt tjej för Niall. "Du gillar Niall va?" Frågade jag henne lite lugnt. "Jag känner ju han inte sådär riktigt bra än. Men han är absolut en fin kille som jag skulle vilja lära känna bättre. " Det var ett bra svar tyckte jag så jag kände bara att jag behövde berätta denhär saken. "Du förstår, jag är väldigt rädd om Niall. Han hade en tjej tidigare som behandlade honom illa, riktigt illa. Vad som hände får du fråga honom själv. Men det tog månader för honom att glömma denna tjej. Så jag vill bara att han ska vara lycklig. Och jag ser i blickarna han ger dig att han gillar dig verkligen och jag tycker att du skulle bli perfekt för honom" Jag kände Elins leende bakom ryggen och hur hela hon lyste upp. Jag tittade bak på henne och log jag också, samtidigt som jag tog i Perries hand.

Elins Perspektiv;

Zayn tycker att jag är perfekt för Niall. Hoppas Niall tycker lika som Zayn då. Vi kom fram till Studeon och vi hörde skratt ända utifrån. Jag kunde höra Nialls skratt, hans urgulliga skratt som bara smittar av sig. När vi kom in i studeon så satt Liam och Harry vid mikrofonerna medans Louis och Niall spelade gitarr. "Tjaaaaa!" Sa Louis när han fick syn på oss och de kom som vanligt fram och gav oss massa kramar. Niall gick sist och hans kram var också långvarigast. Det var inte en vanlig "Hej" kram. Det var en lång kram. Han bad mig sätta mig bredvid honom och det gjorde jag självklart. Plötsligt kom en tjej in i studeon. Hon hade brund hår med väldigt fina blåa ögon. Ca lika lång som mig och inte för smal eller för tjock, helt vanlig. "Hej!" Sa hon när hon kom in. Hon gick fram till Liam och gav honom en kyss. Niall förklarade för mig att det var Liams flickvän. De hade vart tillsammans i över ett år nu. Hon kom vänligt fram och hälsade på mig och berättade att hon hette Bella och vi började genast småprata lite. Hon satte sig i soffan bredvid Perrie men jag kände att jag satt bra här bredvid Niall.

"Okej, ska vi köra igång eller?" Sa Harry tillslut och killarna höll med. "Vilken låt?" Sa Louis och tittade frågande mot mig, Perrie och Bella. Kände mig dum eftersom jag knappt hört en enda låt med dom. Men Perrie och Bella svarade istället och det blev en låt som hette Little things. Den var otroligt fin och de körde om den minst tre gånger och varje gång det var Nialls solo så tittade han på mig, log och tittade ner igen. "You'll never love yourself as half as i love you" började han. Jag tittade på honom och ville bara krama om honom. Men såkalrt gjorde jag det inte.

Efter en timme i studeon var det dags att gå. "Vill du hitta på något Elin?" Frågade Niall. "Självklart! Vad ska vi göra då?" Han sa att han kunde skjutsa hem mig för att hämta badkläder och sen skulle han ta oss till ett ställe där inga, inte ens paparazzi kunde störa oss. Bara han och jag hade han sagt. Jag hade gav honom det lyckligaste leendet. Vi åkte hem och hämtade mina badkläder och sedan tog han mig till en fin strand, vattnet var helt blått och solen sken så det kunde inte bli bättre. "Du ser båten där borta? Vill du åka lite? Det var min farfars som jag ärvde av honom" Sa han och jag som älskade att åka båt tackade mer än gärna ja. När vi hade åkt ut en bit så stannade vi mitt på havet. Då fick jag syn på en hink med sand. Jag frågade Niall vad det var till för något, " Min farfar sa alltid att det var en speciell sand. Om man tog en näve sand och sedan kasta upp det i luften samtidigt som man önskade sig något så skulle det man önskat sig gå i uppfyllelse inom ett år, fast självklart är det skitsnack. Men det är ändå ett minne jag har av honom och har inte viljat slänga bort den sanden, det känns som jag slänger bort en del av mig själv då." Jag såg på Niall i ögonen och tog hans hand. Han drog sakta in mig mot honom och vi bara stod där och kramades. Allt kändes så bra. "Får man testa att önska sig något?" Man såg att hela han lyste upp och han sa "Vill du verkligen det så är det klart att du får det!" Jag tog upp en näve med sand ifrån hinken och samtidigt som jag önskade mig en sak så kastade jag upp sanden upp i luften.

Efter några timmar ute på havet med Niall så kände jag mig ganska trött. Han skjutsade hem mig och påvägen hem så var det en tystnad, ingen pinsam utan en sånhär tystnad som jag aldrig ville skulle ta slut. Bara jag och Niall. Jag satt och tänkte på vad Zayn hade sagt om Nialls förra tjej. Jag ville fråga vad som egentligen hände, men inte nu. Det skulle nog förstöra allt. Jag får spara det till senare. När jag var hemma så följde han med mig ut till dörren. Vi stod och kramades ett bra tag, jag tittade in i hans ögon och vi kysste varandra. Sedan så sa han "Det var den bästa dagen i mitt liv att få vara med dig. Jag tycker verkligen om dig, Elin. Det ska du veta." Jag log. Kramade om han och sa "Niall, du är så himla fin. Jag tycker om dig väldigt mycket jag också" vi avslutade med ännu en kyss och sedan gick jag in. Loggade in på Twitter och fick se att för tre timmar sedan så hade Niall Twittrat en bild på mig och skrivit ett hjärta under bilden. Jag RT och log för mig själv. jag tittade igenom kommentarerna och fick se alla fina kommentarer. De fanns vissa som bara ville försöra som vanligt men dom sket jag helt enkelt bara i. Just nu så kändes allt så jävla bra!

5 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 5

10/03
10.40

Elins perspektiv;

Efter någon timme vid havet så gick jag tillbaka "hem" igen och väl där hemma så väntade Zayn och Perrie på mig. "Redo för en filmkväll med grabbarna?" Sa Zayn samtidigt som han höll om Perrie som log åt mig. Egentligen ville jag bara lägga mig i sängen och sova, men klart man hänger med. "Visst, men är det okej för killarna att jag hänger med då?"

"Ja men självklart! De är väldigt taggade över att se vad som kommit in i mitt hus över sommaren" Sa han med en retsam ton så jag kunde inte låta bli att le. Ida var glad hon också, hon hade hängt med Perrie och Zayn under hela tiden jag var borta så hon var också nöjd. "Ha det så kul nu mammas stora tjej" Sa mamma och gav mig en puss på kinden och sedan åkte vi iväg mot Harry.

I bilen påväg dit så var det rätt lugnt, vi småpratade lite och jag och Perrie kommer väldigt bra överens tycker jag. Hon berättade att eftersom hon också spelade i ett band, Little Mix, så blir det svårt för Zayn och henne att träffas så ofta. Därför lär det passa på nu när det är lediga båda två i några veckor. "Men är det inte jobbigt att vara ifrån varandra så länge sedan när ni börjar jobba igen?" frågade jag lite nyfiket. "Jo absolut att det är, jag vill ju såklart vara i Zayns armar hela tiden. Men vi håller kontakt genom SMS och Skype nästan hela tiden!" Sa hon och log ett stort leende som spred sig till både mig och Zayn.

När vi kom fram till Harry så knackade inte ens Zayn på dörren, det märktes att det kände varandra väl för när vi kom in genom dörren så kom en brunhårig kvinna ut. Det var nog Harrys mamma. "Hej Anne. Är killarna här inne eller?" Sa han och kramade om henne. Hon svarade med en vänlig ton att de är på nedervåningen och att det bara var att gå ner. Hon hejade vänligt på mig och sa "Dig har jag aldrig träffat förr, Anne heter jag och är Harrys mamma!" Jag log och berättade att jag hette Elin. Zayn tog snabbt över och berättade att jag var hans nya låtsas syster. Hon kollade på mig en gång till och gav mig ett leende.

Vi gick ner och där i soffan så satt det fyra killar och dem alla satt och höll på med sina telefoner. " waaaazzup guys?" Sa sayn och slog sig ner mellan dem alla killarna. Det var verkligen stort här också. Precis som i Zayns hus. Det kändes som att komma in i Stockholms slott, fast mindre såklart. "Heeeej killar!" sa Perrie och kramade om dom alla och sen så satt hon sig i foröljen bredvid soffan. Jag stod bara kvar i dörröppnigen och visste inte riktigt vad jag skulle göra. De ända jag kände här var ju Zayn och Perrie.

Killarna fick syn på mig och reste sig direkt upp ur soffan. "Dig har jag aldrig träffat förr, så det är du som är Zayns nya syster alltså? Jättekul att äntligen få träffa dig. Zayn har pratat så mycket om dig! Jag heter Harry." Sa en av killarna, han hade väldigt krulligt hår med gröna fina ögon. När Harry hade sagt det så kom de andra killarna fram och presenterade sig också. Liam, Louis och Niall.

De alla var väldigt söta lär jag få säga. Att jag aldrig lagt märke till dessa killar förr? Niall var ju lite extra söt med sina blåa ögon och uppåtkammat blondt hår och han luktade även otroligt gott. Han hade hållt kvar kramen lite längre än de andra killarna och kollade lite extra på mig såg jag.

"Sätt dig ner, Elin! Stå inte där eller!" Sa Louis, jag log mot honom och satte mig ner i fotöljen bredvid Perrie.

Zayn hade rätt. Killarna var väldigt lättsamma och trevliga. "Kan du inte berätta lite om dig själv Elin?" hörde jag en röst säga, det var Niall. "Visst, vad vill ni veta?" han skrattade till och för ett ögonblick kände jag mig väldigt dum. Men det gick över när han sa "Du kan väl berätta lite om dig själv bara. Vad du gör på fritiden och sånt?" Jag nickade och började berätta. "Jag heter Elin Svensson. Bor i Sverige. Jag börjar på naturprogrammet efter sommaren och fyller 16 år i Oktober. På fritiden så spelar jag fotboll och gymar oftast. Min bästa vän Frida och jag gör nästan allt ihop" Där satt jag och berättade medans allas ögon var riktat mot mig. Jag hatar ju att prata inför många så därför tittade jag ner under nästan hela presenationen. När jag berättat klart så kollade alla på mig och Niall såg på mig och log. Jag log tillbaka och frågade om inte han kunde berätta något om sig själv, vilket han kunde.

Nialls Perspektiv;

Elin, gud vad fin hon var. Zayn hade sagt att hon var söt, men detta är ju mer än söt. Hon var ju vacker. Så vacker att jag knappt kunde slita blicken ifrån henne. Jag ville bara lära känna henne bättre, hon var otroligt fin med sitt långa bruna hår och de bruna fina ögonen. Hon var verkligen inte som de andra tjejerna jag träffat. Denna tjej var speciell. Hon sökte absolut inte uppmärksamhet och hon verkade inte heller bry sig om att vi var kända. Hon tog oss som vi var som person och jag hoppas att hon fått ett bra första intryck på mig. "Hallå Niall, ska du berätta något om dig själv idag eller?" Sa Liam och kastade en kudde på mig som tydligen satt och tänkte alldeles för länge. "Oj juste! Ja, Jag heter Niall Horan och kommer från Mullingar i Irland. jag är 19år och fyller 20 den 13 September. På fritiden så sjunger jag i bandet One Direction med mina 4 bästa vänner Harry, Louis, Zayn och Liam. Jag har en äldre bror som heter Gregg. Oj juste, jag är singel också!" Sa jag för att skoja till det lite samtidigt som jag gav Elin ett leende.

Elins Perspektiv;

När Niall berättade att han var singel så kunde jag bara inte låta bli att le och även han log. Han har nog det finaste leendet jag någonsin sätt och han var så otroligt fin. Vi satt där och log mot varandra och just då hör vi Zayn skratta och säga "Haha, ja. Han älskar mat också, han äter konstant hela tiden så man lär handla flera gånger i veckan när man har Niall med sig!" Vi alla började skratta.

Vi satt där och prata och glömde helt bort att titta på någon film, det fanns nog inte ens i våra tankar att sätta på en film. Vi bara satt och prata om allt och plötsligt säger Zayn att det var kanske dags att åka hem. Jag kollade på klockan och den var redan tolv på natten. Jag blev också väldigt förvånad över att mamma inte ringt en enda gång. Kanske har Yaser övertalat henne om att jag är säker med Zayn. Vilket jag var också, dessa killar var ju otroligt roliga och snälla.

"Elin, har du något nummer?" Hörde jag Nialls röst säga, jag kollade upp mot honom och gav honom min mobil så att han kunde skriva upp sitt nummer och jag fick även hans telefon så jag kunde skriva in mitt nummer. Inom mig ville jag bara skrika av glädje, Niall Horan ville ha mitt nummer. Han gav tillbaka min telefon och såg vad han hade döpts sig själv till, Niall den bästa♥ stod det på namnet och han hade även tagit en bild med min mobil på sig själv. Han var så himla söt. "Jag skriver till dig sen!" Sa han och kramade om mig hårt. Jag tog emot kramen och sedan sa jag hej då till de andra killarna och så åkte vi hem igen. När vi kommit hem och ätit resterna sedan dagen så gick jag in på toan, tog en snabbdusch och sedan ringde jag Frida och berättade allt. Jag hörde på henne hur glad hon blev för min skull och jag önskade mer än allt att hon var här hos mig nu.

När jag pratat klart med Frida såg jag att jag hade fått ett SMS. På displayen stod det "Niall den bästa♥" och hela jag bara lyste upp.

5 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 4

10/03
01.00

När vi kom hem till dom så höll jag nästan på att trilla baklänges. Huset var hur stort somhelst och största polen hade de också. Det såg verkligen mäktigt ut och jag blev helt stel.

Ut ur huset kom en mörk rätt så söt kille och kom och skulle precis presentera sig då hans pappa kom och avbröt honom. "Ja, detta är min enda son, Zayn" Sa Yasar och klappade honom på ryggen. "Hej, kul att träffas!" Sa han och kramade om oss alla. Han verkade väldigt trevlig.

"AAAAAHHHH! DU ÄR JU ZAYN FRÅN ONE DIRECTION!" Hörde man sedan Ida skrika några minuter efter han kommit och hälsat. Zayn bara skrattade och sa "Haha, ja. Och du är ett fan hör jag!" och kramade om henne en gång till.

Idas Perspektiv;

Jag kan inte tro att det är sant. Är det Zayn Malik från 1D som är min låtsasbror? När han kom fram och kramade mig första gången så tog det ett tag innan jag faktiskt insåg att det var honom. Oj, han var ju så mycket snyggare i verkligheten än på bilder lär jag ju få säga. Jag råkade skrika honom rakt i ansiktet, men jag tror han förstod. Eller jag hoppas det iallafall. Han blev iallafall glad.. tror jag. Vi gick in i huset och innanför dörren stod tre tjejer och presenterade sig. Zayns systrar var det ju såklart. Den äldsta systern hette Doniya och Zayns två yngre systrar heter Waliyha och Safaa, dem alla tre verkar otroligt vänliga tycker jag.

Elins Perspektiv;

När alla hade hälsat på varandra så fick vi gå in på våra rum som vi hade fått lånat, jag antar att de var deras gästrum men jag och Ida fick iallafall varsina rum så vi slapp dela. Rummet jag fick var väldigt stort. Det var stora fönster och i mitten av rummet en dubbelsäng. Det var stora garderober och en platt-tv hängde på väggen.

Jag la mina tre väskor på sängen och började packa upp då jag precis hör en knackning på dörren, det var Zayn.

"Hej, behöver du hjälp med någonting?" Kom han och frågade mig. Jag blev lite smått generad i och med att jag aldrig pratat med honom förr. Jag gjorde allt för att det inte skulle synas att jag blev röd. Jag gav honom istället ett leende och sa "Nej tack, det behövs inte. Men snällt att du fråga!" Han log tillbaka och la sig på sängen bland alla väskor. "Hur känns det att komma hit då? Är du också ett fan av One Direction som din syster Ida?" Tusen frågor på en och samma gång ställde han och jag hängde nästan inte med. Jag försökte svara så gott jag kunde. "Jo, jag ville först inte åka hit först och lämna mina vänner hemma och särskillt inte min bästa vän. Men nu när jag är här så känns det helt okej. Ni alla verkar väldigt snälla! Haha och ärligt talat så har jag bara hört några låtar av er och är inte alls sånt stort fan alls faktiskt, ta det inte på fel sätt. Men jag visste faktiskt knappt vilka ni var! Men min bästa vän Frida däremot är ett väldigt stort fan" Han log och tänkte precis säga något då Yasar ropar nerifrån "Zaaaaayn, Perrie har kommit!" Zayn gick ner och mötte henne men kom tillbaka efter bara några minuter igen. "Detta är Perrie, min flickvän!" Perrie hälsade på mig och jag hälsade tillbaka. Jag ville säga något mer, men jag kunde inte få fram ett ord. Jag är ju inte den typen som gillar att synas så mycket precis. Då istället tog Perrie steget och sa "Jag och Zayn ska träffa de andra killarna ikväll. Du får säkert hänga med om du vill!" Jag blev helt stel i kroppen. Det andra killarna? Vilka var det? Vad menade hon? Jag tror att Zayn såg på min blick att jag inte riktigt förstod vad Perrie menade så han fortsatte meningen med "Liam, Harry, Niall och Louis alltså. Riktigt sköna killar det. Vi hänger rätt ofta med varandra i och med att vi spelar i samma band och sånt. Vi kommer bra överens och de är väldigt lättsamma, jag tror att du kommer gilla dom" Tveksamt tackade jag ja till erbjudandet och tänkte att det kanske var bra att kunna lära käna några nya människor här iallafall, så jag slapp hänga med Ida hela sommaren. "Hej Frida. Hur är det? Du hade rätt, det var Zayn Malik från 1D. Han och Perrie kom och frågade om jag ville hänga med ut och träffa de andra killarna ikväll. Självklart tackade jag ja. Vi hörs senare och jag ringer sen. Puss!" Jag tröck på skicka, la mobilen på sängen och börja packa in mina kläder i garderoben och mina saker på hyllorna.

Zayns Perspektiv;

Det är sällan jag vet vad jag ska göra när det kommer nytt folk i mitt liv. Jag vill gärna dra mig undan när något sånt händer. Jag har väldigt svårt att lita på folk. Självklart älskar jag mina fans och jag snackar mer än gärna med dem. Men jag kände från början att Elin inte är som alla andra tjejer. Hon var lugn och lite blyg men trotts det verkade hon rolig och snäll. Söt också, med sina bruna ögon och det långa lockiga håret.

"Zayn, vad tänker du på?" Hör jag Perries röst säga. "Jag tänker på pappas nya tjej och hennes barn. Ida är ett stort fan av oss och Elin visste knappt vilka vi var. Haha. Dom verkar båda två grymt snälla."

"Haha, ja det verkar de verkligen. Elin tycker jag om mycket. Så jag antar att det inte gjorde något att jag bjöd med henne hem till Harry ikväll?" "Nej självklart inte, älskling. Klart hon får vara med. Hon kommer ha det roligare med oss än här hemma iallafall, eller vad tror du?" Vi skrattade och sedan kysstes vi passionerat.

Elins Perspektiv;

Alla väskorna var nu upp packade. Vad skulle jag göra nu? Gå in till Zayn och Perrie? Nej, Vill inte störa i onödan. Då fick jag syn på min kamera som låg bredvid alla väskorna. Där fick vi svaret, jag ska ut och fota.

Jag gick ner till köket där mamma, Ida och Yasar satt och pratade. Waliyha hade gått hem till sin lägenhet i stan, Doniya var hos sin pojkvän och yngsta systern Safaa låg i soffan och tittade på tv. "Jag går ut ett tag, jag tar med mig kameran ut och fotar lite" sa jag och gick ut. Det började nästan bli mörkt ute trotts att den bara var lite över fyra på dagen. Himlen var helt lila-rosa, jag gick ner till havet och fotade. Jag fick ett pat jättefina bilder över havet och himlen. Jag tog även en bild med min mobil som jag sedan laddade upp på instagram, "London dag 1. Tror jag överlever." Jag satt mig ner, tittade ut över havet och tänkte på hur pappa hade det nu. Varför skulle just min pappa gå bort i den dära tragiska bilolyckan för? Jag kände hur tårarna börja falla. Även om det är 8 år sedan nu så kommer jag ihåg de så väl. Den hemska dagen då pappa skulle skjutsa mig och Ida till skolan och bilen bakom oss körde som en dåre och hann aldrig stanna riktigt.. Jag har kvar minnerna än och jag behöver min pappa hos mig.

Efter någon timme vid havet så gick jag tillbaka "hem" igen och väl där hemma så väntade Zayn och Perrie på mig. "Redo för en filmkväll med grabbarna?" Sa Zayn samtidigt som han höll om Perrie som log åt mig. Egentligen ville jag bara lägga mig i sängen och sova, men klart man hänger med. "Visst, men är det okej för killarna att jag hänger med då?"

"Ja men självklart! De är väldigt taggade över att se vad som kommit in i mitt hus över sommaren" Sa han med en retsam ton så jag kunde inte låta bli att le. Ida var glad hon också, hon hade hängt med Perrie och Zayn under hela tiden jag var borta så hon var också nöjd. "Ha det så kul nu mammas stora tjej" Sa mamma och gav mig en puss på kinden och sedan åkte vi iväg mot Harry.

3 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

fråga mig - ikon

09/03
23.28

Det är verkligen jättekul att så många kommenterar och gillar bloggen! Blir så glad.

Har även skaffat en sånhär frågelåda, så nu är det bara att fråga saker! Dock så är det från min gamla blogg så det finns redan lite frågor i den och jag orkade inte ta bort alla frågor så de får vara där!

Ni får gärna följa bloggen på bloglovin också som ni gör genom att klicka på "Följ bloggen" Högst upp i menyn!

Kram!

KOMMENTERA
- ÖVRIGT

summer love, del 3

09/03
19.22

Elins Perspektiv;

När jag kom hem så börja klockan närma sig ett och lamporna lyste från vardagsrummet. Jag öppnade dörren och gick in. Mamma kom ut ifrån vardagsrummet och jag förväntade mig en riktig utskällning nu. Men konstigt nog så var hon inte arg. Hon bara kramade om mig och sa förlåt. Jag fattade inget? Vadå förlåt?

Jag gav mamma min "vad menar du?" blick och hon bad om ursäkt för hennes själviska beteende.

Vi pratade vid köksbordet i flera timmar och klockan blev plötsligt fem på morgonen. Vi kom fram till att jag följer med ändå. För mammas och för hela familjens skull. Kanske till och med pappa tittar ner på oss och är stolta över oss.

Jag vaknade nästa morgon av att jag kände hur någon drog av mig täcket. "Hallå, va håller du på med?" Fick jag ur mig medans solen strålade in från fönstret rakt mot mig. Jag blev väldigt sur eftersom jag trodde att det var Ida som kom med sina dåliga väckningar som varje morgon, fast när jag såg vem det var som stod där så blev mitt humör genast bättre. Frida hade kommit och skulle hjälpa mig att packa. Det hade jag ju nästan glömt bort.

"Godmorgon sömntuta!" Hörde jag henne säga lite retsamt. Jag frågade med en tröttsam ton "Vad är klockan?" hon skrattade till och svarade kort "klockan är ett på dagen" Va? Sa hon rätt? ett? Så länge brukar jag aldrig sova. Jaja, Frida var här ni i alla fall så nu var det bara att hoppa upp och börja packa. Vi rensade ur halva garderoben och packade tre fulla resväskor fulla med kläder och saker. Jag skulle ju faktistk vara borta i någon månad så bäst man packar med sig lite. "Bättre för mycket saker än för lite" Sa Frida medans jag kollade igenom väskorna en gång till utifall jag glömt något. Jag höll som vanligt med och vi började prata om vad hon skulle göra i sommar. Hon svarade bara "Jag hittar alltid på något. Får väl åka på husvagns-semester till fjällen och klättra i berg som alla andra år" vi båda skrattade och sedan kramade om varandra för femte gången idag.

"Okej gör en snygg pose då!" Sa Frida medan hon tog sin telefon för att ta ett kort. Jag gjorde min vanliga och putade lite oseriöst med läpparna, jag tog även på mig mina solglasögon.

Efter en strund kom mamma ut och sa att vi snart skulle åka till Arlanda. Jag tog kramade om Frida så hårt jag kunde och kände hur tårarna började rinna. Och där stod vi, som två små treåringar som inte fått sitt lördagsgodis och bara grät. Tillslut fick vi stopp på tårarna och gav varandra ett stort leende.

"Vi ses om någon månad, Elin. Älskar dig så mycket och kom ihåg att ringa!"

"Såklart jag inte glömmer det. Kommer höra av mig varenda timme! Kommer sakna dig så himla mycket."

Vi kramade om varandra en sista gång och det kändes i hjärtat att behöva lämna henne här hemma helt ensam. Trotts att hon hade andra vänner, men detta skulle ju bli vår sommar och inget skulle få komma emellan det.

I Bilen påväg till Arlanda så loggade jag in på Twitter och såg att Frida hade taggat mig i en bild. "Ha det bäst i England nu världens bästa. Du är allt för mig och glöm aldrig det @ElinSvensson" Jag kunde inte sluta le åt den fina texten hon skrivit till mig och den fula bilden hon lagt upp som hon tog precis innan vi skulle säga hej då.

"@FridaRoslund jag älskar dig min fina ängel. Jag ska ha det bäst. Vi ses snart. xx"

Framme på Arlanda så köpte jag med mig en loka att ha på flyget. På flyget så satt jag och Ida och pratade om hur vi tror sommaren skulle bli. Jag hade ännu inte sagt något till Ida om att vi kanske skulle bli Zayns låtsas systrar eftersom jag inte ens vet om det är Zayns pappa Yaser som mamma börjat dejtat så jag tänkte att det var bäst att hålla tyst tills jag vet riktigt.

På flygplatsen i London landade vi och det kom fram en mörk man med solglasögon och pratade på engelska. Som tur var så har jag A i engelska så jag förstår det mesta som han säger. Även Ida verkar förstå vad mannen snacka om och hon snackade på med honom. Han verkade faktiskt vara rätt okej ändå.

När vi kom hem till dom så höll jag nästan på att trilla baklänges. Huset var hur stort somhelst och största polen hade de också. Det såg verkligen mäktigt ut och jag blev helt stel.

Ut ur huset kom en mörk rätt så söt kille och kom och skulle precis presentera sig då hans pappa kom och avbröt honom. "Ja, detta är min enda son, Zayn" Sa Yasar och klappade honom på ryggen. "Hej, kul att träffas!" Sa han och kramade om oss alla. Han verkade väldigt trevlig.

"AAAAAHHHH! DU ÄR JU ZAYN FRÅN ONE DIRECTION!" Hörde man sedan Ida skrika några minuter efter han kommit och hälsat. Zayn bara skrattade och sa "Haha, ja. Och du är ett fan hör jag!" och kramade om henne en gång till.

8 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 2

09/03
09.42

Elins Perspektiv;

Frida höll om mig hårt och vi sa ingenting, hon bara satt tyst och höll om en gråtande Elin. Alla sommarplaner var förstörda och jag skulle tillbringa sommaren tillsammans med mamma och hennes nya kille.

Tillslut frågade Frida vad det var egentligen mamma hade sagt till mig.

Jag förklarade då att hon ville att jag och Ida skulle följa med. "Han hette Yaser och har fyra barn och de alla var tydligen muslimer.. Eller något sånt.." fortsatte jag.

Jag såg på Frida hur stel hon blev och tillslut så sa hon, hon till och med nästan skrek.. "ÅH HERREGUD! DU KOMMER BLI BRORSA MED ZAYN MALIK!"

Jag tittade frågande på min nästan gråtande bästa vän. Vem är Zayn Malik? Hur känner hon honom? Jag hängde inte med alls just nu så jag sa bara "Vadå? vem är det?" Frida bara skrattade åt mig och slog till mig lite löst på armen. "DET ÄR JU FÖRFAN ZAYN FRÅN ONE DIRECTION!!" sa hon sedan. One Direction? Vad är det? Jag tänkte ett tag och tillslut kom jag ju på det. Det var dem fem killarna som är överallt på we♥it, killarna som tjejerna är besatt av och är helt galna. Till och med min 13åriga lillasyster är galna i dom. Men jag har helt enkelt inte brytt mig i dom. För mig är dem helt oviktiga faktiskt.

"Jaha, och hur vet du att det just är Zayn Maliks pappa?"

"Ja, men det är väl klart det är!! Vem annars är engelsk och bor i England med 4 barn och är muslim? och dessutom heter Yaser?"

För mig var svaret självklart - det kunde finnas såå många andra personer som hette Yaser som hade fyra barn och var muslim. Jag tog dock inte upp diskutionen och bara log mot Frida.

Fridas Perspektiv;

Jag kunde knappt tro att det var sant. Min bästavän sedan vaggan ska lämna mig i en hel sommar, alla planer var förstörda och dessutom ska hon bli låtsas syster med Zayn i 1D. Lagomt avundsjuk jag är på henne. Men hon verkar inte bry sig om det precis. Vilket kanske var bra? Hon är ju faktiskt inte en sån där uppmärksamhets-person som oftast vill synas. Det är hon ju inte. "Jag hjälper dig och packa!" Sa jag till Elin och hon gav mig den gladaste blicken hon kunde göra kändes det som.

"Åh gör du verkligen det?"

"Självklart, var är annars bästa vänner till för? Men kom ihåg att när du är i London och LA och alla dessa städer så lär ju ringa mig direkt och berätta aaalllt! Och speciellt om Zayn, okej?"

Hon skrattade och kramade om mig och sa "självklart, ska ringa dig varenda minut och uppdatera dig om allt som händer!" Jag är så glad över att ha Elin som bästa vän. Trotts att sommarplanerna blev förstörda så är jag ändå glad för Elins skull, även om hon just nu inte tycker det är så kul.

Elins Perspektiv;

Att veta att Frida alltid är på min sida oavsett vad gör mig så lycklig. Jag har världens bästa vän.

Efter att vi pratat i parken i flera timmar så sa vi tillslut hej då och hon sa att hon skulle komma hem till mig imorgon och hjälpa mig packa. Påvägen hem satte jag igång min mobil igen eftersom jag stängde av den på vägen till parken. *Tre missade samtal från mamma* I Vanliga fall skulle jag fått panik och försökt komma med bortförklaringar, men inte nu. Nu var jag så arg på henne och hon förstod väl själv varför.

Jag gav mamma min "vad menar du?" blick och hon bad om ursäkt för hennes själviska beteende.

7 KOMMENTARER
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]

summer love, del 1

09/03
02.22

Prolog; Elin är en helt vanlig tjej på 15 år och ska börja naturgymnasiet i Stockholm efter sommarlovet. Elin och hennes 13 åriga syster Ida tvingas följa med hennes mamma ner till London för att bo där hela sommaren hos deras mammas nya kille, vilket inte uppskattas särskillt mycket hos Elin. Hur skulle hon klara sig utan hennes bästavän Frida hela sommaren? Hur kommer sommaren bli för Elin? Kommer den verkligen bli så hemsk som hon tror att den kommer bli?

- Elin, skynda dig! Vi kommer försent till skolavslutningen!

Jag stod och sminkade mig lite smått inför skolavslutningen då jag hör mamma ropa med en ganska så sträng röst, den rösten hon hade varje morgon för att jag skulle skynda mig så jag inte kom för sent. Jag ignorerade mammas ropning och fortsatte att fixade mig. När jag hör mamma ropa för tredje gången bestämmde jag mig för att jag var klar. Jag tog min kofta i ena handen och min mobil i den andra och gick ut mot mamma och Ida som redan satt i bilen och väntade på mig.

"Att du alltid ska ta så lång tid på dig på morgonen" hör jag mamma mumla lite smått, men det brydde jag mig inte i. Det är sista dagen i 9an idag. Känns jättetråkigt att behöva lämna klassen och alla vänner jag fått under dessa tre åren vi gått tillsammans men samtidigt så känns det skönt att få komma bort, få börja i en ny skola och lära känna nya människor.

Men en sak är iallafall säkert, om bara någon timme är det sommarlov och jag ska få spendera hela sommaren med Frida, min allra bästa vän som jag känt sedan födseln. Vi har bestämmt allt vad vi ska göra i sommar. Gröna Lund, festa och bada är bara en liten del av alla planer vi har.

Just nu satt jag i bilen med lurarna i och musiken på hösta volym och allt var så underbart. Vanligtvis brukar jag alltid tjaffsa med mamma vid denna tid men inte idag, jag orkar faktiskt inte bry mig idag, för just nu är jag så himla glad.

Vi kom fram till skolan och alla elever var samlade utanför skolgården. När alla klasser samlats gick vi gemensamt in i våra klassrum igen och sa hejdå till varandra en sista gång. Vi fick våra slutbetyg och lärarna var glada som vanligt.

Jag stod bredvid Frida som var ovanligt glad idag hon också. Efter en lång väntan på sommarlov så blev det tillslut det och alla sprang ut från skolan och nästan jublade. Vilken känsla man fick.

Jag kramade om Frida och hon tog emot den. "Vi ses ikväll!" Sa hon och gav mig en puss på kinden. Jag nickade och gick bort mot bilen där mamma väntade.

Jag, Ida och mamma satt vid köksbordet och åt grillat kött och potatisgratäng. Det är vår tradition på sommarlovet och vi har det alltid så himla mysigt, bara vi tre.

"Hur känns det med sommarlov nu då tjejer?" Sa mamma med den snällaste rösten hon hade. Nästan lite för snällt. Ida svarade direkt att det var skönt och jag nickade instämmande.

"Jo flickor.. Det är ju så att jag har haft långa telefonsamtal på kvällarna som ni har märkt nu i några veckor.."

Där kom det.. Jag visste att det fanns en anledning till att hon var så himla glad nu för tiden. Hade bara inte fattat vad det var än. Jag ville såklart veta vad det var hon skulle säga så jag gav henne en frågande blick och hon fortsatte prata.

".. Han heter Yaser och är Engelsk, han bor i England och har fyra barn. Han vill att vi flyttar dit i sommar och jag vill gärna att ni följer med."

Frida satte igång ett asgarv som varade över flera minuter, tillslut så slutade hon och jag frågade bara med en irriterande ton "Vad är det som är så jävla roligt?" Hon svarade på min fråga och till svar fick jag bara "Yaser, hahah vafan är det för jävla namn?" Mamma berättade då att han är Muslim och är både brittisk och pakistanisk.

Jag gav mamma den elakaste blicken jag kunde. Jag kände hur tårarna började komma och plötsligt var jag inte hungrig längre. Jag ställde mig upp ur stolen och skrek "Jag kommer aldrig följa med dit, aldrig. Jag och Frida ska ha världens bästa sommar tillsammans, fattar du? Det ska inte någon jävla Yaser få förstöra." samtidigt som jag sprang ner på mitt rum. Jag ringde Frida och hon lyssnade som vanligt. Hon föreslog att vi skulle träffas i parken och prata mer om det vilket jag verkligen behövde just nu så jag sa mer än gärna ja till det.

Jag torkade mina tårar, gick in på toan och fixade till mitt ruffsiga hår. La på lite smink och utan att ens säga något till mamma så gick jag ut. Påväg ut från toan så såg jag en väska inne på mammas rum - hon hade redan börjat packa.

Tillslut frågade Frida vad det var egentligen mamma hade sagt till mig.

Jag förklarade då att hon ville att jag och Ida skulle följa med. "Han hette Yaser och har fyra barn och de alla var tydligen muslimer.. Eller något sånt.." fortsatte jag.

Jag såg på Frida hur stel hon blev och tillslut så sa hon, hon till och med nästan skrek.. "ÅH HERREGUD! DU KOMMER BLI BRORSA MED ZAYN MALIK!"

1 KOMMENTAR
- #1 SUMMER LOVE [avslutad]