one way or another, del 13

Elviras Perspektiv;

 Plötsligt så plingade det på dörren, jag orkade verkligen inte gå och öppna och dessutom hade jag bara ett par pyjamasshorts och en tröja på mig. 

Jag hörde en röst utanför dörren, men jag kunde inte riktigt höra vad de sa och jag kunde inte heller höra rösten så jättebra, den enda jag hörde var Elly.

"Ja, absolut. Kom in, hon ligger här i soffan" sa hon och sedan kom hon inrusande till mig och blinkade med ena ögat. 
"Du har besök" sa hon och innan jag visste ordet av det så stod det en kille innanför dörren till rummet och här låg jag, helt ofräsch och ofixad. 

---

"Louis, vad gör du här?" sa jag förvånat och satte mig upp ordentligt i soffan samtidigt som jag inte riktigt ville möta hans grönblåa ögon.

"Är du okej? du svarade aldrig igår och.." började han men jag hann avbryta honom.

"Om jag är okej? Jag mår skitbra, jag berättade hela mitt liv för dig Louis, jag berättade saker jag inte berättat för någon annan också bara slutar du att svara mig helt plötsligt och sen ser man massa bilder på Twitter med undertexten "Louis with hes old girlfriend Eleanor, are they together again?" och du har inte ens sagt något? Hur vill du att jag ska må?" fick jag ur mig och kände hur tårarna ville tränga sig fram. Han satte sig bredvid mig i soffan och försökte möta min blick, men jag vägrade. Jag fortsatte att titta ner mot mina ben.

"Lyssna, jag har inte svarat för att du har skickat smsen i helt hel tillfälle och sen har jag haft så mycket att göra så jag har helt enkelt bara glömt bort och det här med Eleanor är verkligen ingenting, hon mådde dåligt och hon behövde ha en vän att prata med, vi är bara vänner, inget mer" han lät väldigt menande när han sa det men jag tittade fortfarande ner. "Bara vänner" hade man hört så många gånger förr, jag visste att Louis pratade sanning, men jag kände mig ändå osäker. 

"Snälla, tro mig. Jag skulle aldrig vilja göra dig illa, aldrig någonsin. Snälla, titta på mig" sa han och jag hörde hur hans röst började darra, jag tittade dit och såg hur han grät. 

"Louis, varför gråter du?" frågade jag osäkert och kände hur jag inte längre kunde hålla mina tårar inne heller. 

"Jag är bara så himla rädd att förlora dig, du är en underbar människa och jag antar att jag har sabbat allt nu. Jag vet att jag borde ha berättat som det var från början, jag är så ledsen, jag fattar inte vad jag höll på med. Jag ångrar mig så mycket, att förlora dig vill jag aldrig göra. Du är en av få som inte skriker mig i ansiktet när du ser mig, du är inte med mig för jag är känd eller något annat, du tar mig som jag är. Du är speciell och jag är påväg att förlora den underbaraste tjejen jag träffat" sa han och denna gång var det han som tittade ner. Jag hörde att han grät och plötsligt så fick jag lite ångest, jag blev arg på mig själv. Varför la jag så mycket energi på detta för? Jag gillade ju verkligen Louis, men bara som vän, eller? 

Jag hoppade närmare Louis i soffan och tog mina armar runt om hans hals och ruffsa till honom lite i håret samtidigt som mina tårar ocksså börja falla. Han besvarade kramen och jag la mitt huvud på hans axel och jag kunde äntligen andas in hans doft igen. 

"Det är okej, förlåt" sa jag bara och såg att Louis tittade upp mot mig.

"Förlåt för vad? Det är jag som ska säga förlåt." sa han och torkade bort mina tårar. Jag log mot han och kramade om han igen. 

Vi la oss ner och började prata om allt som vi hade gjort under veckan som varit och jag berättade om musikalen som han verkade väldigt intresserad av.   

Efter några timmars snack så kom jag ju och tänka på Lucy och Liam. Jag harklade mig lite och såg att Louis tittade på mig, med sina fina ögon. 

"Du Louis, Liam har inte nämnt något om någon tjej för typ, tre år sen eller så?" sa jag lite försiktigt och märkte hur Louis blev allvarlig i blicken.

"Jo, kanske. Ehm.. Liam är inte precis typen som snackar så mycket om kärlek och tjejer, vad tänkte du på?" sa han och lät lite nervös när han sa det, 

"Det är bara det att min bästa vän Lucy och han dejtade förut. Eller som jag fattade det var dom tillsammans också, innan Xfactor och sånt. Hon har ännu inte gått vidare från honom och hon är fortfarande grymt ledsen" sa jag och vände blicken mot den ljudlösa TVn. 

"Alltså, egentligen fick jag inte berätta det här. Men Liam snackar ofta om någon tjej han dejtade innan xfactor. Men han hatar att prata om henne eftersom han tror hon glömt bort honom eller så, och de gjorde typ slut på ett dåligt sett också, men han har aldrig berättat vad tjejen hette. Trotts att det har gått tre år så märker man på Liam när det är något fel och när vi snackar känslor och tjejer och sånt så går Liam oftast och gör något annat" berättade han och jag såg hur det tog hårt på Louis att han berättade det, det syntes att killarna var tajta och visste allt om varandra. Jag fick också lite dåligt samvete eftersom jag såg att Louis inte heller mådde bra av det.

"Du kan inte.. typ.. fråga Liam vad tjejen hette? Om det är Lucy så kanske vi kan få dem att prata ut och vi båda kommer att få glada vänner?" sa jag lite önskefullt och jag såg på Louis hur han flinade lite men plockade fram mobilen ur sin ficka. Det dröjde ett tag innan Liam svarade på SMSet men efter ett tag så svarade han och det var perfekt, tjejen hette Lucy. 

 

Jag följde med Louis till dörren och tittade på klockan, halv åtta. Redan? Vart hade denna dagen tagit vägen? Louis hade vart här i flera timmar. 

Vi kramade om varandra en lång stund och sedan tittade han på mig, rakt in i ögonen och jag kände hur våra huvuden sakta gick emot varandra, men precis när våra läppar skulle mötas så lyfte jag bort huvudet och jag såg hur Louis tittade på mig. Jag tittade tillbaka och han såg att jag såg obekväm ut i situationen. 

"Förlåt om jag gick för fort fram" sa han och jag nickade mot honom samtidigt som jag gav han ett leende. Han tittade på mig en sista gång innan han stängde igen dörren. Varför gjorde jag så? Det är inget fel på honom, det är bara det att, att kyssa honom skulle göra att jag skulle falla för honom och jag vill verkligen inte bli kär i honom. Vi är så olika och jag vågar inte ta risken att bli sviken, igen. 

 

"Jag kommer med din favorit, te, youghurt och blåbär" hörde jag någon ropa utanför dörren. Jag la ner boken jag läste och satte mig upp i sängen precis när Elly kom in genom dörren. 

"Gumman,är det något som hänt?" frågade hon när jag ätit lite av mitt kvällsfika. Jag skakade på huvudet, allt för att inte göra så hon orade sig i onödan. För vad fanns det att må dåligt över nu? Louis och jag har löst allt. Han försökte kyssa mig men jag nekade kyssen, sen då? Jag är så otroligt rädd för att bli sviken och kär. 

Aaaaah meraaa!
Du äger verkligen! <3

Meeeeeeeeeeeeeeer BÄSTA DUU!!!

Åh, vad bra! Hoppas det kan bli Liam och Lucy också..för det är väl El och Lou nu? haha;p

Sv: Det måste ju bli El och Lou, hon kan inte styra känslor...haha.
Ja, vi får se imorgon hr allting går!:)

Varför så grym för!? Hoppas verkligen att Liam och Lucy kommer att lösa allt och bli tillsammans! :3 Och jag hoppas verkligen att Lou och El blir ihop! Jag döör! ♥♥♥♥

Ååååhhhh såååå brraaaaaaa

Åhh, superbra!

Sv: hihi <3 okej, samma haha. Haft en bra dag? Skirv meeeer, hur många delar ska denna novell vara? Får jag ha min åsikt tycker jag 35 delar ;) <3 kram

Nu är veckans blogg avslutad, kika in och se om det blev du! Om inte? Anmäl dig igen, lycka till o kram <3