De två brunhåriga tjejerna kom emot oss med varsina leenden på läpparna, det såg väldigt trevliga ut båda två. Innan jag visste ordet av det så var Harry redan framme och gav de båda en varsin kram som de snabbt besvarade. Jag stod lite på sidan av då plötsligt kvinnan som jag antog var Harrys mamma räckte ut sin hand. 

"You must be Linn, right?", jag nickade bekräftat och tog hennes hand. "I'm Anne, Harrys mom. I've heard a lot of things about you.", log hon och plötsligt var jag inne i hennes armar. Hon hade en klänning som verkligen prydde henne bra och jag tyckte redan om henne.

"Oh, I hope it's good things then.", fnissade jag lite lätt och släppte försiktigt taget om Harrys mamma. Jag sneglade på min fina pojkvän som stod tätt bredvid mig som nu också hade ett leende på läpparna. 

"Yeah, I'm for sure it only are good things.", flinade tjejen som nu stod på andra sidan om Harry. Hon räckte snabbt ut sin hand och ett litet smile hade placerats på hennes läppar, jag la då märke till hennes ena smilegrop och kom då att tänka på att hon liknade Harry väldigt mycket, åtminstonde i ansiktet. "I'm Harrys sister by the way, Gemma it's my name.", Gemma, jag upprepade hennes namn lite tyst för mig själv och tänkte mest att det var ett ganska så ovanligt namn, men jag gillade ovanligt, dessutom så var det antagligen ganska vanligt här i England. 

"I'm Linn. Nice to see you both.", svarade jag och tog sedan steget bak och tog Harrys hand igen, han tittade ner på mig och gav mig en snabb puss på pannan innan han fortsatte. 

"I think we can go in now, I'm really hungry!"

"Yes, me too. I'm starving.", konstaterade Gemma och skyndade sig in till restaurangen. 

Så snart som vi kom in så insåg jag vilken matkedja Harry hade tagit oss till, vilket gjorde mig riktigt glad, det var verkligen bland mina favoriträtter som befann sig på just dessa restauranger. I alla fall hemma i Sverige. 

"Oh, I love china food.", sade jag lite ivrigt och klämmde till Harrys hand lite hårdare. Skratt hördes ifrån både Anne och Gemmas mun och min uppmärksamhet riktades mot dem båda. 

"I love it too and this is a very good restaurant.", yttrade Anne och log sitt det där leende hon alltid verkade ha placerat på sina läppar. 

Vi satte oss vid vårat bort som var bokat i familjen Styles namn och försiktigt tog jag plats vid en utav stolarna, bredvid mig satte sig Gemma och till min förvåning tog Anne platsen bredvid mig. Harry kom då vid stolen mitt emot mig, men det gjorde absolut ingenting. Denna kväll skulle antagligen bli bättre än förväntningarna när jag redan börjat tycka om både Anne och Gemma, och skulle jag vara ärlig så tyckte jag dem inte att jag verkade som någon speciell skamm heller. 

 

Till maten blev det det gamla vanliga för min del, det vill säga wok med kyckling. Harry och Gemma tog vårullar och Anne tog biff med bambouskott. Det luktade utsökt i hela det lilla prydliga rummet och det var faktiskt en väldigt bra stämning mellan oss alla. Skratt, prat och mera skratt blev det under hela väntetiden på våran mat och det kändes så otroligt bra att jag lyckats gjort ett bra intryck hos Harrys familj, jag kände att det var väldigt viktigt i det här fallet. Varför hade jag ingen aning om, det bara var så. 

 

"So, Linn.". började Anne och tog en klunk av sitt vin. "I heard that you've taken your student this summer.", jag log och nickade försäkrande på huvudet.Jag skiftade blicken mellan Anne och Harry då de båda hade ett väldigt stort leende på läpparna, vilket både gjorde mig glad och lite generad, jag var inte alls typen som ville ha all denna uppmärksamheten som jag nu fick. Harry däremot, hade inte sagt mycket under dessa tjugo minuter som passerat. 

"That's right.", svarade jag sedan och tog en tugga utav min mat. "I don't know what I want to be next. I think I just should be home at the rest of this summer anyway, then we'll see what happend.", intresserat tittade både Anne och Gemma på mig och nickade. 

"Yes, I know what you feel. I've just completing my education and now I've no idea of what I want to do.", förklarade Gemma, vilket var väldigt intressant faktiskt. Jag nickade och kunde inte låta bli att le. 

"Congratulations in arrears then.", log jag. Harry höjde då upp sitt glas och tittade glädjeligen på oss alla tre. 

"I want to cheering for my beautiful sister and mom, and then for my wonderful girlfriend.", jag, tillsammans med Anne och Gemma höjde upp våra glas med. Anne tog då över ordet med ett stort leende kring hennes läppar. 

"Welcome to our family, Linn. We look forward to be with you for a long time now.", jag förstod nu att det var min tur att säga något, vilket jag mer än gärna gjorde. Jag hade blivit så rörd och glad över orden de alla kommit med att jag kände hur jag bara var tvungen att säga något jag med. 

"Thank you for being a part of your beautiful family and thank you to my boyfriend Harry as I love with all my heart, thank you.", med det så satte vi glasen ihop, log mot varandra och samtidigt tog ett glas av våra fyra varsina drinkar. 

 

Vi alla satt samlade i Eleanors soffa. Det var bara Zayn, Perrie, Linn och Harry som fattades, men annars skulle det varit vi alla. Jag kände att vi alla kommit bra överens och att bara sitta och prata en kväll som denna var fantastiskt. Det var sommar, vi var lediga och vi var lyckliga, kunde det bli bättre? 

"I have to say this.", började Nadja ivrigt medans hon tittade på mig och Eleanor som satt tätt ihop i soffan. "I've said it before, many of times on Twitter, but you two are really cute together, really.", klargjorde hon och fortsätte att titta mot oss. Jag kunde känna hur mitt leende bara växte och jag blev verkligen glad varje gång någon sade det till oss, speciellt också när man märkte att de menade det. 

"Thank you.", log jag och nickade tacksamt med huvudet. Det var ett bevis på att alla fans verkligen inte var lika dana, allt detta tjat om 'Larry' började verkligen bli jobbigt och uttjatat. 

"Guys, what do you think Harry and Linn do right now?", frågade Niall lite nyfiket medans han tittade ner på sin mobil. Förmodligen på Twitter då han hade ett stort leende på läpparna, vilket han alltid hade då han läste fina kommentarer ifrån våra underbara fans. "I think they have a good time", fortsätte han sedan och visade oss en bild på dem tillsammans som förmodligen några utav paparazzina har tagit. Jag suckade och kunde inget annat än att känna medlidande för dem alla fyra, det var riktigt jobbigt att alltid bli förföljd utav jobbiga fotografer. Jag kom då att tänka på killen som nästan hade förstört mellan Linn och Harry, vad hände med honom? var han ett avslutat kapitel eller var dem fortfarande vänner? jag sneglade mot Elin, Erika och Nadja som satt i andra soffan och pratade om något på svenska, jag visste att de kände Linn väl och att de kanske visste till hur det låg, av ren nyfikenhet så kände jag mig bara tvungen att fråga.

"Girls.", jag väckte deras uppmärksamhet och de alla tittade frågande på mig, även Liam, Niall och Eleanor såg lite frågande ut och förmodligen undrade de alla vad jag hade att säga. "The boy as kissed Linn before, are they still friends?", blickarna växlades fort bort ifrån mig och istället på de tjejerna som såg ut som ett frågetecken alla tre. 

"No I don't think so.", började Erika och bet sig i läppen. "I think she chose Harry instead and they haven't talk anymore since the day the kiss happened."

Jag nickade lite förstående och hörde sedan en utav de andra tjejerna fråga varför jag undrade, rösten tillhörde Elin och jag ryckte lite på axlarna och gav med mig ett oskyldigt leende. 

"Curious.", svarade jag kort och simpelt. 

"What I know, they were best friends, no one - except us was so close to each other like them and I know they both felt it was wrong. They was like brother and sister, but as Erika said, she chose Harry, they're not friends anymore what I know.", förklarade Nadja och jag kunde då känna lite medlidande. Det kunde inte vara lätt för Linn att behöva välja mellan sin näst intill bror och sin pojkvän, fast och andra sidan, hade Harry ens sagt åt henne att göra det? det lät inte likt honom, men sedan kom tankarna tillbaka på hur krossad han faktiskt blivit då hon berättade det. Jag försökte dock lägga det hela bakom mig under kvällens gång, vilket funkade ganska bra när man hade Niall och Liam i samma rum, men ändå fanns det i mitt bakhuvud hela kvällen och vad Linn än sade så visste jag att hon kanske behövde sin bästa kompis ändå, trots allt. 

---

Förlåt för en sen del, har varit borta hela dagen, men here it is! Nästa delen är sista delen och även en "En månad senare" del. Tidigare har jag alltid haft 'ett år senare', men ett år senare framåt funkar inte riktigt till min kommande handling kring nästa del ;) hihi. 

Anledningen till att det gick lite snabbt nu var att jag vill avsluta denna så snabbt som möjligt då jag redan kommit på en handling och saker till min nästkommande novell. Vad tycker ni om det? :) 

Nästa del - sista delen, kommer imorgon om ni kommenterar riktigt bra :) ! kramisar.

 

En smäll i dörren hördes och ännu en tystnad spred sig i rummet. Jag tittade först på tjejerna, sedan vände jag blicken till Eleanor och Louis. 

"So.. What would we do while we waiting on Harry?", frågade Zayn otåligt och riktade frågan till oss alla. Jag bara ryckte på axlarna och höll med om att vi faktiskt borde göra någonting för att fördriva tiden. Att bara sitta och vänta skulle bara göra mig orolig och förundrad, därför så började jag tyst för mig själv tänka på vad vi kunde göra tillsammans, något som inte var att åka ut och fika. 

"Did you girls play some football?", frågade Louis med ett flin som lekte kring hans läppar. Jag tittade med ett glatt ansiktsuttryck på de andra som först tvekade lite. 

"Yeah, I love soccer!", sköt Niall in och tittade ivrigt på oss andra. "Come on girls, we play it. It's a big plan just a few house away from here."

"I've a ball anyway and I know this girls love football, or am I wrong?", Eleanor tittade på oss, gav med sig skratt och reste sig upp. Jag, lik som de andra gjorde lika och jag nickade försiktigt på huvudet, det var sjukt länge sedan jag rörde vid en fotboll och jag var inte helt säker på om jag fortfarande var duktig på den sporten, men med tanke på att Eleanor inte alls kunde något om fotboll så kanske jag i alla fall hade någon chans att slå någon åtminstone.

 

Planen var stor och det var väldigt längesedan jag stod här. Det hade även blivit förändrat än hel del sedan sist, som yngre gick jag ofta hit och tränade för att bli bättrem Även massor med olika minnen flödade upp i min näthinna. Både bra och dåliga, det var till ett exempel hit jag och El ofta gick för att ragga på killar, vilket vi idag bara skrattade åt. 

"Okay, I don't want to be with in this game.", förklarade min alldeles för fega kusin som mycket väl visste om sina egenskaper i fotboll. Jag skrattade och skakade på huvudet. "But I can decide the team.", fortsatte hon och gjorde någon fånig gest med armarna som talade om hur vi skulle ställa oss. 

När lagen var bestämda så kände jag mig nervös, trots att det inte var någon riktig match så visste jag - som Eleanor hade berättat, att Louis var en riktig vinnarskalle, precis som jag, och vad jag kom ihåg så skulle han även vara riktigt bra på fotboll. Jag skulle inte säga att jag var missnöjd med mitt lag, det var jag ju inte eftersom jag inte visste hur bra Liam och Niall var på fotboll, däremot så visste jag att Nadja inte var så väldigt high på fotbollsfronten, men jag antog att hon gjorde det för min skull. Erika, Louis, Zayn och Elin var i det andra laget, men att veta att Louis och Erika kom i samma lag kunde bli farligt med tanke på att Erika oftas valdes till matchens lirare när vi var yngre och jag visste även att hon ibland brukade spela lite smått hemma på gården, de skulle antagligen bli ett bra team. 

Måtte nu Niall och Liam vara duktiga, det här spelet fick jag ju bara inte förlora. Men det såg även ut som att Erika hade gett sig in på samma bana som mig, den vinnarskallen som hon också är. 

"I'm the goalkeeper!", hojtade Niall när vi precis fått redat på laget. Jag log och var glad att någon tog sig an att stå i mål, det var oftast det som ingen ville vara där hemma i Sverige. "If it's okay?"

"Yeah of course!", svarade Nadja direkt och jag såg gnistan i hennes ögon. Hon var så söt att jag inte kunde låta bli att le åt henne. Han log ett tacksamt leende och ställde sig på sin possition. Jag tittade mot Liam och Nadja som gick emot mig. 

"Now we're going to win this game, right girls?", yttrade Liam med ett lekfullt flin. Jag nickade ivrigt och började hoppa runt som en gammal vana, som en slags uppvärmning. Detta skulle bli en intressant match. 

 

I tio minuter hade jag stått här i min ensamhet utan någon som helst syn på Hannah alls. Som tur var så var gatan folktom och festen jag hade befunnit mig på för någon vecka sedan var lite på sidan av stan. Men för min egen säkerhet så hade jag kallat hit en utav våra säkerhetsvakter för att stå en bit bort ifrån mig, det var i och för sig ett måste när man tillhörde våran typ av kretsar inom jobbet - enligt vårat management. Jag älskade mitt jobb, det gjorde jag verkligen, men att dagligen, vart man än gick, behövde bli förföljd utav en till två vakter runt omkring sig varje dag kunde bli jobbigt i längden, även om det var för en god sak. Men, men, det var en del utav kontraktet och jag förstod själv att det var en dålig idé att gå utan vakt vid detta tillfälle med tanke på vilken jag faktiskt skulle träffa, man visste aldrig vad hon hade att komma med för anklagelser. 

Återigen tio minuter gick och jag började då tvivla på att hon ens skulle dyka upp, jag tittade en sista gång åt höger när jag sedan började ge mig av åt gatorna på vänster sida, där jag även hade ställt bilen. Men i sista stund så såg jag något blondt komma emot mig, vilket fick mig att stanna för ett ögonblick. Att se henne komma emot mig kändes fel, hon hade ett stort leende på läpparna som sågs på långa vägar vara fake, att hon sedan såg ut att precis kommit ifrån någon fest gjorde inte min reaktion på henne bättre. Jag fick det även bekräftat för mig när hon kom närmare att hon i varje fall inte var nykter, det kunde man både se på henne och känna på hennes ofräscha lukt. 

"Hi Harry.", hon kom mig närmare då jag tog ett stort kliv bak. Jag tittade på vakten som var några meter bort att allt var okej och att han än så länge inte behövde oroa sig. "Thank you for giving me a another chance, I knew you wanted me.", hon tog återigen ett kliv fram, men det hindrade inte mig för att ännu en gång ta ett kliv bak. 

"Before we talks, I want you to take away Elins number from your phone, yeah?", svarade jag bara henne och såg hur hon började ta upp något ur hennes BH, självklart var det telefonen och när hon sedan viftade med den framför mig för att bekräfta att hennes nummer var borttaget så valde jag att tro på det. "I also want you to leave us alone, all of us. Even me.", hennes lilla leende försvann och innan hon ens hann öppna munnen så fortsatte jag drastiskt. "And if you don't leave us alone, I will talk to the police and we have a few witnesses as can confirm everything you've done, do you get it?"

"Did you know everything?", frågade hon oroat och tittade ner på backen, som om hon skämdes. Jag fnös till åt hennes svar och la händerna i jackfickan. 

"Does it matter?", ställde jag henne frågan och tittade irriterat på henne. Hon rycke på axlarna och mötte min blick. "But yes, I know everything. Can you leave us alone, please?"

Hon flinade stort, det verkade inte som att hon tog det hela på så stort allvar, vilket fick mig bara ännu argare. Jag sa dock ingenting, utan väntade istället för ett svar ifrån henne. 

"Actually, I've already a new boyfriend as love me. I know you loved me Harry, it was you and me but I hate you now.", jag tog händerna för pannan och förstod inte vad hon menade med allt hon sade, hon var bara för mycket. Jag bet lite försiktigt på insidan utav läppen samtidigt som jag spännde käkarna, helst ville jag bara slå till henne, men jag kom då att tänka på vad killarna och Linn sade innan jag gick, och när jag tänkte efter, så var hon inte ens värd det. Hon var inte värd min uppmärksamhet längre. 

"Aww, good for you, because do you know what? I hate you too.", flinade jag och nickade glatt åt henne. Hon sluddrade något som jag inte kunde höra och sedan försvann hon snabbt bort ur min åsyn. "Bitch", mumlade jag tyst för mig själv när jag sedan tittade bak på den svartklädda vakten och nickade. Det var dags att åka tillbaka och detta hade faktiskt gått bättre än jag tidigare trott, jag hade faktiskt inte behövt gjort så mycket alls. 

---

Well, here it is! Japp, nu får vi se vad som händer! Jag kan dock lova att inget mer drama kommer i och med att jag tänkte avsluta denna novell snart, men lite svar på eventuella frågor kommer ni antagligen få svar på, som till exemper Filip, hur blir det mellan dom? Det kommer ! :) kram på er och ha en underbart bra fredag! Men kommentera gärna? :)

 

 

 Linns Perspektiv; 

Klockan började närma sig tolvslaget och vi hade ännu inte funnit Elin. Jag började faktiskt bli väldigt orolig för henne och för vad som hade hänt då Louis, El, Jag, Liam och Harry hade åkt runt i minst en halvtimme i Londons både mörka och belysta gator, stora som små, men fortfarande ingen syn på henne. Niall, Zayn, Erika och Nadja hade stannat hemma utifall hon skulle kommit hem under tiden. Men även som hade varken sett eller hört skymten av henne. Nu satt vi i varje fall hemma, trötta, utslitna och väldigt bekymrade för vad som hade kunnat hänt henne. 

Erika och Nadja var också väldigt trötta, det såg man. Det hade ju faktiskt flugit hit idag redan, därför så kunde jag även förstå dem. Louis och El satt i andra änden utav soffan och nästan sov dom med, faktiskt var ingen av oss särskillt pigga men ändå så kändes det ju inte rätt att somnade mitt i allt heller. Elins första dag i London och hon var redan försvunnen. Dock ville vi vänta med att ringa polisen ifall hon skulle komma tillbaka snart. 

Jag blev trött av att bara sitta och vänta, därför ställde jag mig upp och tittade på dem andra då jag direkt fångade deras uppmärksamhet.

"I want some warm chocolate. Who's join me?", att Nadja och Elin utan tvekan ställde sig upp för att följa med mig in till köket hade jag ingen tvivel om. Det var alltid på när det gällde varm choklad. Även Niall verkade väldigt sugen på de då han bara höjde handen lite försiktigt. 

"I'm fine, thanks.", svarade Zayn trött och gav med sig en riktig gäspning. El, Harry och Liam såg lite osäkra ut om det ville ha eller inte. Medans Louis var på Zayns sida i detta läget då han artigt också tackat nej. Jag fick tillslut även ett riktigt svar ifrån de andra då de alla tackade ja. 

"Yeah, why not?", svarade Harry och reste sig upp från fotöljen. Jag log åt honom och hav han ett leende som han snabbt besvarade. 

 

"Do one for me, Linn.", hojtade Eleanor ifrån rummet. Jag himlade lite med ögonen och nickade för mig själv. "Or should I come?", fortsatte hon sedan då hon insåg att jag aldrig svarade. Jag fnittrade och tittade lite på Harry som stod och rörde i den varma mjölken som kokade på spisen. 

"I do it for you, El. We can do it for all of you by the way.", ropade jag ifrån köket och jag hörde genast något slags glädjetjut ifrån Niall. Nadja for direkt in till vardagsrummet igen då hon insåg att hon ändå inte gjorde någon nytta i köket. Jag tittade på Erika som satt på stolen och bara tittade ut, jag förstod att hon tänkte på Elin. Tänk om något riktigt hemskt skulle kunna ha hänt henne och vem skulle ha hjärtat till att göra så mot den mest snällaste personen i världen? Jag suckade och vände blicken mot Harry som sakta rörde ner chokladen i mjölken. 

"What if shes not will be fine?", frågade jag tyst och tittade in i Harrys ögon. Han släppte taget om den kokande varma chokladen och gick snabbt fram till mig, drog in mig i sin trygga famn och pussade mig på pannan. 

"She will be okay, Linn. Don't worry.", hans ord som ofta brukade lugna mig funkade idag ovanligt dåligt. Jag trodde inte på han sade, jag ville tro att hon var okej, men alltid skulle jag vara den som alltid trodde på det värsta. Jag kastade en blick mot Erika som fortfarande hade blicken utåt, jag skulle precis gå fram till henne då hela hon ryckte till och började mållöst peka med fingret utåt. 

"What?", frågade jag oroligt och rusade fram till henne för att se vad hon fått syn på. Där var hon. Elin, med hennes fina klänning som inte alls såg så fin ut längre, hennes lockiga bruna hår var ruffsigt och vad jag kunde se ifrån fönstret så var hon helt svart runt ögonen. Vad hade kunnat hända, varför såg hon så hemsk ut och hade någon gjort henne illa?

 

Ett försök till att öppna dörren så diskret som möjligt skulle funkat bra om vi inte redan hade sett henne ifrån fönstret. Jag, Elin och Nadja stod redan bara någon meter ifrån ytterdörren då ett litet huvud som direkt var igenkänt, stack in och sedan så tittade hon besviket på oss. Som om hon skämdes över någonting. 

"Elin, what the hell?", svor Nadja och gick ännu närmare henne. "Vi har varit så jävla oroliga över dig, var fan har du varit någon stans? Liam, Linn, Harry, El och Louis har varit ute med bilen medans vi andra bara suttit här hemma och väntat på att du skulle kommit hem. Vart har du varit och varför har du inte sagt något? du kunde i alla fall ha ringt!", fortsätte hon att ryta, vilket dock kunde förstå med tanke på omständigheterna. 

"Jag är okej, hörrni!", svarade hon snabbt och tog händerna framför oss som ett täcken på att vi inte skulle komma närmare längre. "Jag mår bra, jag tog bara en lång promenad och gick vilse, det är allt. Sen dog min mobil.", förklarade hon, mer hann hon inte säga förrän Harry trängde sig förbi oss med ett vacklande leende på läpparna.

"Do you want some warm chocolate?", försökte han och räckte fram en kopp. Han hade gjort det riktigt fint, det var både grädde och lite pulverchoklad över. Hon log svagt och tog vänligt emot koppen han räckte fram till henne. Hon mimade ett lätt 'thank you', vilket han nöjde sig med och försvann till köket igen för att förmodligen fylla på. Jag ville så gärna hjälpa honom, men det kändes som att detta samtal med Elin var aningen viktigare. 

"Jag orkar inte bråka med er, tjejer. Jag är okej, men tack ändå för att ni bryr er. Men kan vi inte bara njuta av denna vecka och bara ha skoj, som vi lovade varandra innan vi bestämde denna resa?", hon hade i och för sig rätt i det, men ändå så tyckte jag att det var allvarligt att hon bara försvann så där, vad som helst hade kunnat hända, London var stort, dubbelt så större än Stockholm, hon behövde lära sig att man inte beter sig hur som helst. 

"Om du lovar att detta inte händer igen.", konstaterade Erika och gav oss båda en blick där hon ville att vi skulle bekräfta att hennes ord stämmde, vilket jag höll med om, även Nadja. Elin drog till med ett brett leende och nickade. 

"Jag lovar.", hon tog av sig sina obehadligt höga klackskor och gick nonchalant förbi oss, in till vardagsrummet där de andra satt. 

 

"I'm just glad you're okay.", klargjorde Liam och tog en sipp av den nu ljumma chokladen. Vi hade bara setat och tagit det lugnt. Vi hade tagit igen oss efter den långa dagen och kvällen, vilket bara var skönt. Jag kunde se hur Elin då och då gav mig och Harry obekväma blickar så fort vi gjorde någonting, men det var något jag inte brydde mig om särskillt mycket. Hon hade sina killar i Stockholm där hon ofta minglade och låg runt, men som tur var så har hon insett att jag inte alls var den personen. Men det var alltid fördelen med att ha en vän som alltid var populär bland killar, alltid hade hon något nytt och roligt att berätta gällande dom, därför så lade jag inte mig i så mycket om hennes liv om killar, hennes syn på kärlek eller hennes fylleragg över huvud taget, men som bästa vänner accepterade vi alltid varandra, vilket gjorde oss ännu mer tajtare genom att låta varandra vara sig själva. 

 

Killarna, förutom Louis som stannat kvar över natten hos El, hade åkt hem. Det var jobbigt att säga hej då till Harry då jag helst hade velat sovit med honom inatt och bara mysigt, men hade men tre bästa vänner som var på besök, vilket inte hände varje gång att de kom en vecka då jag hälsat på i London, så skulle man ju självklart ta ta vara på tiden med dom. Dock fick jag absolut inte glömma Harry, han skulle också få vara med på ett hörn, jag visste ju att det skulle bli helt annorlunda när jag for hem till Sverige igen, då distansen mellan oss var väldigt lång, men som jag tidigare tänkt, detta förhållandet var värt att kämpa för. 

Vi la oss ner pladdask i våra nybäddade sängar som mamma hade gjort till oss då hon, tillsammans med El's föräldrar bosatt sig hos mormor för några dagar. Vilket betydde att huset var vårt så länge. Vi alla låg länge under tystnad, vilket var ganska vanligt för oss, sedan efter ungeför tio minuter, då vi piggnat till, pratade vi som aldrig förr, precis som alltid. Vi kunde verkligen prata i timmar. 

"Uhm.. Linn?", det var Elins tonläge som hördes. Den lät osäker, obehaglig och verkade inte alls vara bekväm i situationen. Jag struntade i att svara henne och istället vände blicken åt henne, som även Nadja och Erika hade gjort. "Älskar du verkligen Harry? jag menar.. Jag tycker du passar bättre tillsammans med Carl och han älskar ju dig och allting och.."; jag ville inte höra mer. Hörde jag ens rätt? kom de där orden ifrån min bästa vän?

"Vad pratar du om, Elin?", Erika tog steget till att föra konversationen framåt och hon gav henne en besviken och irriterad blick. Som om att jag skulle kunna gråta över Carl när som helst. "Vi hatar ju Calle och man ser ju verkligen hur mycket Harry och Linn älskar varandra. Vad är ditt problem?", aldrig hade jag hört Erika så arg på henne förut, aldrig. De var alltid de två som kom överens mest utav oss tjejer. Elin bet sig i läppen, med tårar i ögonen så såg man hur hennes hjärna jobbade hårt för att komma på något att säga. 

"Jag tror inte att Harry älskar dig på riktigt efter det han gjorde mot mig tidigare idag när ingen av er såg på, undertiden jag hjälpte honom att bära ut kopparna.", jag stelnade till, hon stelnade till, hon svalde hårt medans jag såg ilsket och besviket på Elin som fortfarande bara såg ut som ett enda stort frågetecken. 

"Vad menar du?", frågade jag stramt och försökte blinka bort de få tårar som bildades i mina ögon. 

"Han försökte kyssa mig, Linn.", hennes ord kom som en chock. Nej, aldrig skulle Harry göra något sånt. Aldrig skulle Harry vara en lika idiot som Carl, som försökte ta mina bästa vänner. Men samtidigt, varför skulle Elin ljuga för mig? 

"How could you know that?", jag vände mot mot henne och våra ögon möttes. Hon såg allvarlig ut, samtidigt som hon såg aningens osäker ut. Hon gav mig ett roat leende som jag nu lyckades se då jag förmodligen vänt mig vid mörkret. Jag la armarna i kors, mer hann jag inte säga förrän hennes näve var hårt slagen mot min kind och allt svartnade. 

 

Huvudet värkte och jag vaknade av att jag kunde höra röster från rummet intill. Jag öppnade ögonen och insåg att jag var hårt fastspänd runt något hårt. Jag visste inte vart jag var, men jag visste att jag i alla fall var inomhus, se kunde jag också göra i och med att det var ljust i rummet, framför mig stod en säng, en garderob och i sängen låg en dator. Jag såg ut att vara i ett typiskt tjejrum, det såg faktiskt ganska så fint ut. Vad jag gjorde här visste jag dock inte. Men för varje sekund som gick så vaknade jag upp mer och mer, och plötsligt började jag att komma ihåg saker. Den blonda tjejen, cigaretten, slaget. Vad hade jag gjort henne och vad skulle hon göra med mig? Jag gjorde allt som kom i min väg för att försöka få upp det hårda repen runt om mig, men just när jag lyckats slita loss repet om mina armar så öppnades dörren och samma tjej som tidigare kom in. Hon såg stolt ut, som om hon vunnit ett pris eller något. 

"Why am I here? Can you explain what I've done to you?", jag röt till allt jag kunde. Till en början såg hon skeptiskt ut, men sedan ändrades hennes breda leende sig till ett flin. 

"Oh, poor little girl.", flinade hon och kom närmare mig. Jag försökte att ta mig loss ifrån repet som var runt omkring mig, men jag visste att jag aldrig hade någon chans. Det var lindat minst tio gånger runt om mig med ett tjockt rep. Jag bet ihop och tittade med kisande ögon på mig. Måtte hon inte göra illa mig igen. 

"I shouldn't hit or hurt you again.", förklarade hon och slog sig ner framför mig på golvet. Det var som om hon hade läst mina tankar. Jag tittade konstigt på henne medans hennes läskiga flin fortfarande var på hennes läppar. "But then do you have to make me a favor."

"A favor?", jag upprepade hennes ord och visste inte riktigt vad jag skulle svara på det. Jag ville helst inte bli slagen, eller kanske något ännu värre. Därför satt jag stilla där jag satt och gjorde inte det minsta lilla försök till att säga emot. 

"I want Harry for myself, okay? I had him first. We had sex and I know he want me too. You should take away Harry from your friend Linn, right? Otherwise I'll found you and hit you as well, you get it?", jag stelnade till. Jag ville bara slå till henne, allt jag kunde just nu, men jag visste att hon var dubbelt så mycket starkare än mig just nu, jag var trots allt fastspänd i ett hårt rep, man skulle kunna säga att det hela var som på film, fast den enda skillnaden var att detta var verklighet. 

"Never mind!", svarade jag argt och stirrade allvarligt på den blonda tjejen. Hur hon ens hade hjärtat till att vilja förstöra för två andra människor som var lyckliga tillsammans, jag kunde bara inte förstå det. "Linn is my best friend, I'd never do that because you threatening me.", hennes ögon svartnade och hennes hand var uppe vid mitt huvud och mötte min kind återigen, fast denna gång bara med handflatan. En mäktig smäll som både hördes och kändes bildades och jag kunde bara inte förstå hur denna människa någonsin skulle kunna orka med sig själv. 

"You do as I said to you, right? And if you say someting about me to the other, I'll finally found you and kill you. I keep my eyes on you, just as you know. Okay?", jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var rädd just nu, för det var precis det jag var. Jag var dörädd. Aldrig hade jag någonsin blivit hotad på detta sätt förut och aldrig hade jag någonsin behövd välja mellan att svikit min bästa vän eller att välja att dö. Jag blev helt förvirrad men samtidigt så hade jag inget annat val. Jag hade träffat Harry en gång, jag hade ingen aning om vad han var för typ av kille, men en sak visste jag i alla fall, han gjorde Linn lycklig, därför skulle det bli svårt att behöva skilja på dem, det gjorde ont som bästa vän att behöva förstöra mellan dem. Men vad hade jag för annat val? 

"Yes, I'll try to get them breakup, right?", försäkrade jag henne om och ett leende spred sig över hennes rosenröda fyllda läppar. Det kändes inte alls bra, men jag började få ont om syre och jag kände att jag verkligen behövde luft nu. Luften här inne var fylld med stanker ifrån både tobak och alkohol, vilket fick mig alldeles illamånde. 

"Good.", flinade hon och började släppa upp den hårda knuten. "We're a good team, right? And yeah.. When they call you, say that you just took a walk, because you did it, right?", hon släppte repen om mig och gav mig sina svarta, läskiga ögon som man bara inte vågade säga nej till. Jag nickade av rädsla och kände hur tårar bildades i mina ögon. "I'll follow you upstairs. My dad is home, so if he say something, you're just my friend, yeah?"

Jag nickade till bekräftelse och ville helst bara slå till henne, men jag hade varken hjärtat eller kraften till att våga eller orka göra en sådan sak. Aldrig hade jag viljat skadat någon tidigare, och inte heller nu. Hur gärna jag än ville göra det. 

 

 Jag tittade länge på den välbekanta blondinen som dansade tillsammans med några andra i publiken. Efter några minuter så fick mina ögon en bekräftelse på vad dem sett, då hon vänt sig om och givit mig ett leende jag inte riktigt kunde läsa av. Självklart var det tjejen Harry hade legat med, som spred falska rykten i tidningarna och som oftast verkas ses som påverkad av någonting. Något sade mig också att hon visste att jag skulle vara här. Nykter var hon i varje fall inte heller, varken nu eller någon gång, och enligt Harry var hon en person man skulle hålla sig borta i från. Min blick möttes utav Eleanors och Perries, deras blickar var precis lika osäkra som min. Jag såg även hur Nadja, Elin och Erika riktat in sig på oss i stället. De skifftade ögonen mellan oss och på Hannah, då det naturligtvis inte förstod någonting, var något jag antog i alla fall. 

"Är inte det Hannah? Tjejen Harry var med för någon vecka sedan?", jag tittade med rynkor i pannan på Nadja som förvånandevis verkade veta vem hon var. Jag höjde sedan ögonbrynen och la huvudet lite på snedd medans jag fort kastade en snabb blick på Harry som satt lugnt i publiken tillsammans med resten av killarna, sedan tittade jag tillbaka på Nadja igen. "Ja, jag är en directioner. Jag vet sånt.", fnissade hon sedan. Jag suckade lite och nickade på huvudet.

"Ja, jag antar det.", började jag och bet mig lite på läppen. "Hon vill bara förstöra för mig och Harry, hon hatar mig och jag vet inte vad jag har gjort, mer än att visat min kärlek för Harry offentligt.", svarade jag bara, lite dystert. För skulle jag vara ärlig så var jag aldrig typen som orkade bråka, jag ville verkligen inte det med någon. Därför var hatet som jag fick dagligen via Twitter, i verkliga livet eller på alla andra medierna, väldigt jobbigt. Det förtärde på mina krafter, men samtidigt så visste jag att jag inte kunde visa mig svag, för jag antog att det var det de ville se mig, svag. 

"Skit i henne bara. Fokusera på galan istället och tänk på att du kommer få träffa Harry om bara..-", Erika log och tittade snabbt på sin armklocka. "Tio minuter, eller tolv för att vara exakt." 

 

De tio minutrarna gick snabbare än jag tidigare hade trott och bara inom tjugo minuter stod vi utanför backstage dörren in till killarna. Killarna hade till och med sett till att vi hade en varsin vakt bredvid oss, till våran egen säkerhet bland fansen och liknande händelser, Harry hade till och med varit så söt att han tänkt på tjejerna också, därför gick det också med varsina vakter bredvid sig. Nadja tyckte nog det mest var coolt, medans Erika och Elin såg det som en jobbig grej. Jag visste hur mycket de båda hatade att bli övervakade. Vi kunde höra skratt och röster inifrån rummet och med El som våran lilla ledarhund så gick allt som smort. Jag log stort när hon äntligen öppnade dörren och vi alla möttes av fem glada, exalterade killar som satt ihopträngda i en soffa. 

"Linn!", så snart som Harry fick syn på mig så ropade han mitt namn, samtidigt som han ställde sig upp för att gå mig till möte. När han bara var centimeterna ifrån mig så sträckte jag ut mina armar och hoppade in i hans varma, men svettiga famn. "Thank you for being here tonight and thank you for your support to us.", viskade han glatt i mitt öra och hans varma andeträkt kittlades emot det. Jag mimade ett lätt 'you're welcome' när jag sedan trasslade mig ur Harrys varma tag om mig. Jag vände sedan huvudet mot mina fina vänner som redan börjat pratat med resten utav killarna, även Perrie och Little Mix-gänget kom det väldigt bra överens med, vilket kändes skönt. Det var tur att de alla tre var så framåt, det var aldrig några tvekningar när det gällde dom, så någon pinsam tystnad behövde aldrig tillkomma under stunder med dessa tjejer. Jag tittade mot Harry och log ännu större när han fått syn på Elin, som redan satt sig i en utav fotäljerna i en intressant konversation med El och Louis, medans Nadja och Erika fortfarande stod upp fast var istället inne i någon konversation med Niall och Liam. 

"Hello girls. I think we've never meets before! I'm Harry.", han gick fram till Elin som vänligt skakade hans hand och presenterade sig, lika så Erika. Nadja bara stod där, med öppen mun och tårarna var inte långt ifrån att släppa ner tårarna. 

"Is this a dream or what?", sade hon sedan och tog handen för pannan. Alla i rummet brast ut i skratt, särskillt jag, Elin och Erika, I och med att vi faktiskt visste att hon var så här, hela tiden. Jag såg även på killarna hur glada det blev över att höra det, jag antog att det kände sig väldigt uppskattade, vilket det verkligen var enligt Nadja. "Oh my god. Harry, Hi. I hope you take care about Linn for me.", jag fnissade till och bara skakade huvudet åt henne, att hon alltid skulle uttrycka sig att 'någon skulle ta hand om mig' när jag så bra klarade mig själv, men samtidigt så blev jag glad av tanken att hon brydde sig om mig. 

"I will. Don't worry.", Harry sträckte ut sina armar och gav Nadja en snabb kram och jag kunde verkligen känna hur lycklig hon var i denna stund, i samma rum som sina största idoler. 

 

"Did you saw Hannah in the public?", frågade El efter ett tag och tittade ganska så seriöst mot Harrys och mitt håll, då jag satt hans knä. Jag vred huvudet så våra blickar kunde mötas, han tvekade en stund innan han ville svara. 

"Uhm.. Actually, yes. I saw her and it was really awkvard. I don't like her at all and she just jump in there as I knew her, but I've never loved her. She's just a psycho, that's all.", hon verkade nöja sig med det svaret då hon bara nickade. 

"I'll be right back, I'd just take som air, okay?", plötsligt ställde sig Elin upp och vi alla tittade förvånat på henne. Hon hade pratat med Liam de senaste tio minutrarna och såg väldigt glad ut, men jag förstod att hon förmodligen lärde gå ut att göra sina behov, med det menade jag självklart att röka. Vilket var något jag verkligen hatade med henne - det kändes konstigt att säga det, men jag kunde inget annat än att hata henne för var hon utsatt sig själv och sin kropp för, rökning kunde döda, och det sista jag ville var att se min bästa vän att dö i någon slagt cancer sjukdom på grund av Kol eller något liknande. Jag suckade men nickade sedan. 

"Should he follow you out?", jag nickade åt en utav vakterna som stod vid dörrarna. Hon tittade på mig med vidöppna ögon och skakade genast på huvudet. 

"Now thanks.", hon började gå mot dörren och såg lite tveksam ut när hon tittade ut genom fönstret, att hon även var mörkrädd gjorde kanske inte situationen bättre, men envisades hon att vara utan vakter så behövde hon väl inte ha det då. 

 

När jag gått ut genom den stora entrédörren och fick känna den svalkande luften komma emot mig så insåg jag genast hur mycket jag behövt denna luft. Att sitta inne i en kvav arena var ingenting för mig. Jag plockade fram en cigg ur min väska och tände direkt på den. Det fanns verkligen inget så avslappnande som att föra in ett bloss i lungorna några gånger om dagen, känslan var obeskrivlig, samtidigt som jag helst ville stå emot, men det var lättare sagt än gjort det. 

"Can I get some cigarette?", rösten kom ifrån en tjej, men rösten var verkligen inte igenkänd någon stans och tjejen kom bara närmare och närmare. Hennes klackar hördes från långa vägar och ju närmare hon kom, ju mer kunde jag känna hennes stank utav alkohol. Jag lyckades inte se vilken typ av hårfärg hon bar på,eller något tecken på utseende alls, däremot så kunde jag tyda på att hon var väldigt lång och smal. 

"Sure.", svarade jag och börja gräva efter paketet i min väska. Jag gav det till henne och hon tackade vänligt medans hon började leta reda på en tändare ifrån något som såg ut som hennes BH. Jag himlade med ögonen men kunde fortfarande inte låta bli att vara nyfiken, hur såg hon ut och var hon kanske snäll? 

När hon tillslut fått fram en tändare och skulle till att tänka cigaretten så lyste elden rakt framför hennes ansikte, jag kunde då se att hon var blondhårig och inte nog med det, det var tjejen som varit med i tidningarna, tjejen som hoppade några meter framför oss tidigare idag, tjejen som jag absolut kände igen men varför hon var så ogillad av El, Perrie, Linn och till och med Nadja var något jag inte kunnat förstå ännu. Även om jag satt nära dem så lyckades jag aldrig förstå vad hon hade gjort för fel. 

Hon drog in ett djupt bloss och andades ut röken rakt på mig. Jag suckade och skulle just till att förflytta mig till något annat ställe då hon öppnade munnen med ord som jag bara inte kunde motstå. 

"You're one of Linns friends, isn't you?"

---

wowowow, vad kommer hända nu? Kommentera vad ni tror!

 

Ledsen för en sen del. Men har varit borta hela dagen faktiskt, kom hem för bara någon timme sedan men nu är jag tillbaka, hoppas ni gillade delen :)

 Det var verkligen som man sade; tiden gick fort när man hade roligt, för gjorde den verkligen. Klockan var lite över 2am och jag satt tyst i Harrys bil påvägen hem. Det hade varit en sån underbar kväll med en massa skratt ifrån både min och Harrys sida, eller om jag skulle uttrycka mig så, så verkade faktiskt alla haft en riktigt rolig kväll. Jag bara älskade hur killarna var mot varandra och hur goa det var mot sina flickvänner, dessa killar var verkligen ingenting gemfört med de gamla vanliga omogna killarna hemma i Sverige. 

Harry skulle skjutsa hem mig, men när vi kommit en bit in i London igen lade jag direkt märke till att han åkte en annan väg, eftersom det var mörkt ute så lyckades jag inte tyda på vart vi var, men jag hoppades på att Harry hade koll. Men ju mer inåt skogen vi kom desto osäkrare blev jag, vad gjorde vi i skogen klockan två på natten? Jag trodde till en början att Harry bara tog en genväg, sedan fick jag tankarna att han åkt vilse, men när jag sneglade åt Harry så såg man hur han hade sitt hemlighetsfulla flin på läpparna, och han verkade även ha läget under kontroll, men jag kunde faktiskt fortfarande inte förstå vad vi gjorde mitt ute i tomma intet så här dags.

"Before I'll drive you home, I want you to see something.", förklarade han och parkerade sin svarta bil i gränden där det inte längre gick att köra något mer. Efter dagens bravader så var jag faktiskt trött, men samtidigt ville jag veta vad Harry hade att visa mig, han hoppade ur bilen, vilket även jag gjorde, dock med lite tröttare steg än vad han hade. Utan ett ord så gick jag på Harrys sida och tog hans hand och följde med honom djupare in i skogen när jag plötsligt kunde höra hur vågor rörde på sig, det var då jag insåg att vi faktiskt var på samma ställe som Harry tog mig till en för några dagar sedan, den enda skillnaden nu var att vi inte hade picknick, vilket absolut inte var behövligt heller, med tanke på hur mätt jag blev på maten Harry bjöd på och även all småsnacks som jag köpt åt mig i alla olika stånd inne på nöjesfältet. Det enda jag behövde här var Harry, vilket jag också hade, därför gjorde det hela situationen perfekt. Jag satte mig bredvid honom och tittade ut mot havet, kullen vi satt på var väldigt hög, vilket gjorde att vi hade bra utsikt över saker. 

"Harry, I can't thank you enough for that you did to me today, I'm eternally thankful for the day and I love you forever.", log jag och la mitt huvud vid hans axel. Han vände sitt huvud mot mitt och pussade mig snabbt på pannan. 

"I'm glad you liked it. And I love you too.", jag riktade ansiktet mot hans och våra ögon möttes genast. Hans läppar mötte mina i en perfekt kyss som snabbt avslutades när vi båda började le. "Do you remember when we first met?", började Harry lite försiktigt. "When Lou and El just leave us alone.", han skrattade lågmält och tittade ut över havet. Jag nickade med ett leende och tänkte efter, jag kom ihåg varenda liten detalj vad som hände den dagen och nu i efterhand var jag så otroligt tacksam över att dom gjorde som de gjorde, även om det i det tillfället var väldigt pinsamt. 

"Of course I remember that.", svarade jag efter några sekunders tystnad. "Why do you ask that?"

"Remember when we did the question things?", han log. "I've four questions left and you've them all ten to ask me.", jag fnissade glatt åt det han sade, jag hade helt glömt bort den där leken som gjorde att jag faktiskt fått lära känna Harry lite mer. 

Inom det senaste fem minutrarna hade jag även fått reda på lite om Harrys ex och även hans familj. Jag märkte redan nu att frågorna faktiskt var lite mer privata än de tidigare frågorna jag ställde första gången vi sågs, men det var ju inte så konstigt heller, jag var inte precis tjejen som ville vara för på nästan direkt. Det återstod då bara en fråga kvar, jag tänkte länge. Efter någon minut av tänketid tittade jag på Harry med ett förmdligen ganska så allvarligt ansiktsuttryck.

"Will you fight for me, loving me and treat me as well even if we living in different places?", jag kunde nästan känna hur Harrys hjärta stannade till och för ett ögonblick började jag tro att Harry faktiskt skulle lämna mig efter detta, att jag bara var en av hans sommarflirter. Men när jag sedan insåg att det var Harry Styles vi talade om så ville jag nästan slå mig själv hur fel jag hade, Harry var inte sån. Jag tittade upp på honom och såg i hans ögon hur de glänste i det klara mörktet.

"Linn, it will be hard to be away from you, I know it. When we're on tour it will be hard for me to know that you're home in Sweden and meet another boys and forgot me.", vi båda svalde hårt och jag ville så gärna tala om för Harry att han var den enda, återigen, men jag skulle precis öppna munnen då han fortsatte. "But yeah. It's you I want. I'll fight for you, treat you right and do everything for see you. It's no matter where we both are, I still love you anyway, forever.", hans ord fick mina ögona att nästan dränkas av tårar, och även Harry hade hjälpt mig att inte skämmas över den jag var, att det var okej att gråta, att det bara var mänskligt. Ännu hade jag inte låtit någon annan än Harry och El se mig gråta hittils, men det gick framåt i alla fall. Sedan var det bara Harrys tur att fråga sina tio frågor, redan efter första frågan kände jag på mig att det skulle bli roligt och intressant att höra om vad han mer undrade. 

 

Jag gav Harry en sista kyss och ett sista tack innan vi var tvugna att säga hej då. Det hade varit en helt galen kväll, precis som Harry sade och det skulle faktiskt bli skönt att få komma hem och lägga sig i sin egen säng, ensam. Harry hade glatt erbjudit sig att sovit över, vilket jag gärna hade uppskattat, men något inom mig sade att jag behövde en natt för mig själv eftersom resten av veckan förmodligen inte skulle vara så ensamt. Jag tittade efter Harrys bil och när jag inte längre kunde se den så gick jag försiktigt in, tog av mig skorna och gick upp för trappan. 

 

Jag hörde ljud och rösten innifrån El's rom, då förstod jag att Louis var med henne, vilket fick mig att le. Dom var verkligen helt otroligt perfekta för varandra. Jag log för mig själv innan jag sakta men säkert hasade mig fram till gästdörren som varit min de senaste veckorna. Men till min stora förvåning var jag inte alls så ensam som jag trodde jag skulle vara, på min säng satt ingen mindre än mamma. Hon hade tvn på och märkte knappt att jag kommit in. 

"Mamma?", frågade jag trött. "Vad gör du här inne?" , hon nästan hoppade till, förmodligen av rädsla. Jag tänkte ner huvudet lite och mötte hennes blick. Jag kom då att tänka på att innan jag for med Harry så hade mamma kommit hem, utan någon utav El's föräldrar. Hon hade sett ut att varit ganska så förvirrad, men då när hon fick syn på mig så såg hon en aning lugnare ut. Kanske hade någonting hänt som gjorde att hon tillbringade sin fredagskväll inne i mitt rum istället för att gå ur och festa som hon faktiskt brukade vara riktigt bra på under tiden pappa roade sig med jobb och företaget. 

"Förlåt gumman, men jag måste prata med dig. Kom och sätt dig.", jag gjorde som hon sade och var faktiskt ganska nyfiken på vad hon hade att säga. Men klumpen i magen fanns där, de orden som hon nydligen sagt var ord hon ofta brukade säga när dåliga saker hade hänt. Någon decimeter ifrån henne slog jag mig ner och fortsatte att stirra på henne. Hon tog ett djupt andetag innan hon äntligen släppte ut det. "Ian är ute. Polisen släppte honom tidigare idag eftersom det fanns inte tillräckligt med bevis på att ta honom. Han har tidigare övergreppat kvinnor, men ännu vill polisen inte göra något åt det."

Jag stelnade till och märkte hur mina ögon blev alldeles vidöppna. "Ian? Den Ian?", frågade jag oroligt och tittade på mamma. Nej, detta var inte okej. Hon bara skakade på huvudet och strök mig över kinden. "Han är här i London fortfarande. Bara så du vet att du kanske ska vara försiktig var du går och jag vill helst inte att du ska vara ensam vid småa ställen, han är en stalker, Linn. Det märkte jag nästan redan vid första träffen. Men vi är bara här i en vecka till, sen så slipper vi honom förhoppningsvis.", jag visste varken ut eller in, jag var både trött och förvirrad, helst av allt ville jag sova nu, jag behövde sömn. Mammas psykopater till killar var hennes problem, men det som oroade mig mest var att han var fri. Risken fanns att han kunde gå på mig, men den som han förmodligen ville åt var mamma, vilket faktiskt skrämde mig lite. "Jag vill bara varna dig, men jag ser hur trött du är, El kom hem och såg lika trött ut hon med, kanske är det dax att sova nu? klockan är ju ändå strax efter tre.", jag himlade med ögonen och gick mot dörren igen, nu var det bara ett enkelt toabesök innan jag äntligen skulle få lite sömn. 

 

"Linn!", jag vaknade upp av att någon slog upp dörren. Jag tittade förvirrat på de tre tjejerna som stod framför mig. Jag lära blinka flera gånger innan jag faktiskt kunde inse att det var mina tre tjejer som stod framför mig. "Din mamma hämtade oss fast hon sade att du låg och sov. Men klockan är faktiskt tre i svensk tid nu", skrattade Elin och slängde sig ner i sängen. 

"Ja, vilket jag gjorde också.", jag sträckte på mig och tittade yrvaket på de helpigga tjejerna. "Skulle inte ni komma ikväll?"

De alla tre tittade på varandra med ett leende på läpparna. "Vi tog ett tidigare plan, för att överraska dig, din mamma tyckte det lät som en bra idé också.", skrattade de nu och nu var vi alla fyra inne i en dramatisk 'jag har saknat er alla' kram. 

"Ja, det var det verkligen. Jag har saknat er så himla mycket tjejer.", svarade jag glatt och tryckte åt kramen lite hårdare. För det hade jag verkligen, jag hade faktiskt saknat dem mer än vad jag trodde, men samtidigt hade Harry hjälpt mig att kommit på andra tankar så det hade faktiskt gått bra ändå. 

"Nu måste du berätta allt, Linn! Om du och Harry och allting, jag har sett i tidningarna allt!", skrattade Elin och knuffade till mig löst på ryggen. 

"Ja, han verkar verkligen jätte snäll.", sköt Erica in. Jag tittade mot dem med ett leende och jag skulle precis berätta om gårdagen då Louis kom innanför dörren med sitt som vanligt fluffiga hår. 

"What's that noise?", klagade han och stack in huvudet lite mer. Jag såg hur han alldeles nyss vaknat och jag förstod att han vaknade av detta oväsen, de var inte så tystlåtna om man skulle uttrycka sig så. 

"Sorry if we wake you up, Lou. But this is my best friends from Sweden. They will be here until I flight home again.", Louis brast upp i ett leende och kom villigt in genom dörren med nu en helt annan inställning. Jag sneglade mot Nadja som bara satt med munnen öppen och ögonen stora som golfbollar, jag kunde bara inte låta bli att le. 

"Oh my god. Louis, Is it really you? from One Direction?", brast hon ut snabbt och Louis stannade upp i mitten utav golvet. Sedan ökade hans leende i grader. Han märkte förmodligen direkt att hon var ett fan, det kunde man ju nästan inte missa. 

"You must be Nadja!", sade han glatt och gick närmare. "Nice to meet you, Linn have told a lots of things about you girls.", han log vänligt åt de alla. Erika och Elin bara nickade och skakade hans hand, det var helt lugna, Nadja däremot var helt annorlunda, hon var på något sätt helt mycket gladare och ganska borta just nu. Vilket jag ändå kunde förstå. 

Efter att Louis hälsat på alla så lämnade han strax därefter rummet för att förmodligen gå in till han och El igen. Jag tittade åt tjejernas håll och de alla tre log emot mig. 

"Wow, Linn. Är det sånna killar du umgås med dagligen nu eller? Han var ju riktigt snygg.", utbrast Erika. 

"Ja, jag ser verkligen fram emot att träffade andra killarna.", inflikade Elin lätt. Våra alla blickar riktades mot Nadja som redan var halvvägs ner på golvet medans hon viskade något som 'Louis Tomlinson gav mig en kram'. Som tur var så var jag snabb med att ta hennes arm så hon inte ramlade ner helt ifrån sängen. Jag skrattade lågt och skakade på huvudet. 
"Gud Nadja, du är verkligen en fan-girl du!, hur ska det bli sen när du fått träffat Liam, Zayn, Niall och Harry då? Kommer du reagera lika då också eller?", skrattade jag skämtsamt och slog henne löst på armen. Jag var verkligen så lycklig över att de nu var här, nu kunde jag vara hel till hundra procent.

---

Hur ska det bli när Nadja träffar killarna? och vad kommer nästa drama bli? ;) Förmodligen inte som ni tänkt er, men, men. Ni får helt enkelt vänta och se! ;) Kommentera !

 

Vi båda vaknade i ett ryck då min mobil gav ifrån sig ett evigt tjut som aldrig ville försvinna. Jag insåg då att det ringde och långsamt sträckte jag mig efter telefonen på ena sidan om oss. Jag sneglade på Linn som fortfarande låg kvar på sin sida utav sängen och hon såg inte alls utvilad ut, tvärtom, hon såg ut att behöva mer sömn. Jag tittade på skärmen och såg vem det var som ringde, när jag insåg att det var Louis så antog jag att det var något viktigt, därför drog jag på henne täcket igen och läte henne sova vidare, sedan stängde jag dörren utifrån för att gå ut till hallen för att höra på vad Louis hade på hjärtat. 

"Heeey man.", svarade jag med en rispig men morgontrött röst. Jag kunde höra hur Louis stressade på andra sidan änden och han lät inte alls lika glad. 

"Do you know how much the clock is, Harry?"; började han tröttsamt och jag kunde se framför mig hur hans ansiktsyttryck var frustrerat. "It's ten o'clock and we should go on our interview in thirty minutes, Harry. Thirty minutes! Were are you?" 

Jag suckade långsamt och hade helt glömt bort att vi hade en intervju idag, där vi även skulle uppträda blad massvis med fans, hur kunde jag vara så klumpig och glömma det? Jag tog mig för pannan och började gå fram och tillbaka i hallen. "I'm so sorry, Lou. I had totally forgot! Be here in ten, I'll get ready then.", med det så la jag på utan att ens låtit han fortsätta, jag visste att om han var upprörd så var Louis ingen kille man skulle reta upp ännu mer. Med hänsyn till Linn så slet jag upp sovrummsdörren hyffsat tyst, jag såg hur hon skruvade på sig och sedan satte hon sig upp och tittade på mig. 

Jag stod vid garderoben för att ta fram kläder till idag, vilket fick bli en enkel outfit där jag bar ett vitt linne under en öppen skjorta tillsammans med mina svarta byxor. 

"What are you doing?" frågade hon yrvaket. Jag log samtidigt som jag knäppte knappen på byxorna. Jag gick försiktigt fram till henne och gav henne sn snabb puss på pannan, hon såg fortfarande förvirrad ut men jag tror att hon förstod att det hade med jobbet att göra, för sedan nickade hon bara på huvudet. 

"Look at the MTV today eleven o'clock. I'll be there. Then I'll pick you up tonight, I have to be with you alone since tomorrow your girls are coming, right?", frågade jag, lite osäkert om de faktiskt skulle komma imorgon eller inte. Hon nickade försiktigt och tog sedan min hand. 

"What should we do tonight?", frågade hon nyfiket, vilket fick mig att brista ut i ett flin. Jag älskade att överraska min flickvän med saker, därför fick det även idag förbi en hemlighet det vi skulle göra ikväll. Jag kysste henne ömt på munnen och reste mig sedan upp igen. 

"Stand by outside at El's home tonight, seven o'clock, I'll be there and pick you up, yeah?", hon fnös till och nickade återigen på huvudet. "Get some more sleep now, see you tonight." jag gav henne ännu en kyss och sedan rusade jag snabbt iväg ut ur lägenheten där en svart bil redan stod utanför och väntade på mig. 

 

Var det någon som alltid var försenad utav oss så var det då Harry. Det var oftas honom vi var tvungen att vänta på också, därför var detta ingen nyhet att han glömt bort att vi skulle framträda på "Today Show" idag. Vi alla fyra satt i bilen när vi såg hur Harry med raska steg gick emot bilen. Jag flinade lite åt hur han såg ut men ändå var det helt okej med tanke på att det hela bara tog tio minuter. 

"Sorry I'm late boys.", anfått nästan flög han in i bilen och med Louis som förare for vi snabbt iväg, innan Harry ens hunnit sätta sig ordentligt. Niall gav honom en vänskaplig klapp på ryggen, Zayn satt i framsätet med Louis medans jag mest satt och filosoferade över allt som hänt under dessa tre år som band, det var helt sjukt var mycket jag hade hunnit med att göra. 

"It's okay, Haz. We're used to waiting for you.", flinade Louis ifrån backspegeln. Jag skrattade till och fortsatte att titta ut genom fönstret. Nu var vi äntligen på väg och jag kunde knappt vänta tills vi äntligen skulle få stå på scenen och sjunga igen efter ett ganska så långt, men behövligt break ifrån turnén. 

 

Vi hade ännu inte fått några frågor om vårat privata liv eller om kärlekslivet ännu, vilket jag var oerhört tacksam över. Helst stod jag över det helt och jag vill inte ta upp Sophia i detta läget, inte när jag visste hur spännt det var mellan henne och fansen, kanske skulle detta bara bli helt fel om jag sade fel saker. Jag suckade under tystnad men fortsatte att ha på ett påmålat leende medans de två intervjuarna pratade med de andra. 

"When you guys were here about two years ago, you tell us that you were five best friends. Are you still it or?", jag log åt frågan och var snabb med ett svar.  

"Yeah, acutally. These boys are like my family now, we're closer than no one can be and we know everything about each other.", resten nickade instämmande och vi klappade varandra löst på varandras ryggar. "I'm very happy to be with these boys, absolutely.", lade jag till sedan och de båda programledarna log glatt. 

 

Klockan var fem och jag var redan på gång att fixa mig. Jag var faktiskt lite nervös över vad Harry och jag skulle göra denna gång och jag ville helst veta vad vi skulle göra eftersom jag då lättare visste vad jag skulle ha på mig. Jag satt på golvet och letade igenom mina två resväskor som var fulla med kläder, jag hade knappt använt hälften av de kläderna under veckorna här och jag hade också kläder jag aldrig använt förr, så efter många om och men för mig själv så fick det bli en svart, glittrig klänning som jag faktiskt köpt på Vero Moda för inte alltför mycket pengar. Jag hade huset för mig själv då mamma, tillsammans med El's föräldrar tillbringade natten och dagen tillsammans med mormor som äntligen fått kommit hem igen, dock hade hon varit väldigt nere och dålig. Det gjorde faktiskt lite ont i mig att veta att hon skulle få komma hem igen, jag ville att hon skulle fått legat kvar på sjukhuset lite till, där hon var väldigt mycket tryggare. Men, men, läkarna visste förmodligen bäst, hoppades jag.

 

Klockan var nu tio i sju och jag stod helt redo i mitt rum. Jag snurrade runt några varv i spegeln och såg på mig själv. Mitt platta mörka hår matchade väldigt bra till klänningen, och lika så mina röda läppar. Jag hoppades nu på att Harry inte skulle tycka jag var för mycket, eller kanske inte alls lika vacker. Jag suckade och tog ur ett par klackskor ur väskan när jag sedan gick ner för trappan där jag mötte mamma vid ytterdörren, hon bara tittade på mig med glänsande ögon med ett snett leende på sina läppar. Hon hade förmodligen nyss anlänt hem.

"Vem är du och vad har du gjort med min dotter?", skojade hon och knöt av sig mina gamla converse. Jag skrattade faktiskt åt hennes skämt för en gångs skull och bara skakade på huvudet. Jag tog de sista stegen ner för trappan och tittade på mamma med ett snett leende. "Du är otroligt vacker, i alla fall." Jag nickade och skulle precis ta klivet till dörren då hon hejdade sig med sina ord. "Jag älskar dig, Linn. Vi alla gör det. Pappa, jag.. Alla.", jag vände mig om och tittade in i hennes tårfyllda ögon. Jag ville vara arg på henne, jag ville slå henne hårt och be henne dra åt helvete igen, men jag kunde inte Jag var alldeles för svag för det, och jag såg att även mamma var det nu, därför så kunde jag bara inte ha hjärtat till att säga så. 

"Nadja, Elin och Erika kommer hit imorgon kväll. Jag har redan pratat med moster, det är okej.", jag visste inte vad jag skulle säga, men det var i alla fall någonting, vilket hon märkte också eftersom jag faktiskt inte pratat så mycket med henne efter incidenten som skedde för någon vecka sedan. 

"Ska du ut med Harry nu?", frågade hon sedan. Jag nickade och drog efter andan lite, jag hatade sättet hon sade 'Harry' på, hon sa det som det låter på svenska, vilket lät helt fel. Men jag skulle inte döma henne efter det, hon fick säga hur hon ville. 

"Ja, jag vet inte vad vi ska göra men jag ska i alla fall tillbringa min sista tid med honom innan tjejerna kommer hit", förklarade jag för henne och hon bara nickade. Sedan fick hon ett litet flin på läpparna. 
"Du gillar verkligen honom va?"

Jag brast upp i ett fånigt leende som nog förklarade en hel del. "Jag älskar honom mamma. Jag gör verkligen det.", sa jag allvarligt och såg hur hon log. 

"Vad bra, då accepterar jag honom.", skrattade hon och gick närmare mig. "Det är en svart bil där utanför och det är förmodligen dig föraren väntar på.", sade hon igen. Jag öppnade då ytterdörren och såg att Harry stod utanför bilen och nu väntade på mig. Jag log åt honom och tittade sedan på mamma. 

"Jag älskar dig mamma.", sade jag innan jag slog igen dörren för att gå emot Harry. 

---

Ledsen för en kanske rörig del, jag vet. Men min låtsas bror fyller år idag så vi ska ha främmande snart och sedan ska jag ha tjejkväll, därför slängde jag ihop en snabb dej, hoppas den blev godkänd iallafall! Den är också tidsinlagd eftersom jag skrev denna imorse, jag ville inte placera den för tidigt ;) Kommentera vad ni tycker! 

 

"..And we all have to share rooms. It was a very small town but it went really well actually.", Louis fortsatte att berätta om sin resa till Afrika och hade jag varit på bättre humör hade jag faktiskt tyckt att det var roligt, men vid detta tillfälle så kändes allt så jobbigt, jag var nere och ville egentligen inte alls prata över huvud taget, men för Louis skull så nickade jag emot honom efter varje mening han gjorde, jag låg med huvudet på hans varma bröst med blicken framåt. Jag hade inte berättat något om mormor ännu, och jag ville helst bara slippa prata om det också, jag visste att Linn var hos henne nu, och jag borde egentligen vara den samma, men jag ville inte oroa Louis, jag visste hur mycket de båda tyckte om varandra. Egentligen så var jag inte så värst inne i Louis prat om Ghana alls, utan egentligen så befann jag mig inne i mina egna tankar, i min egna bubbla. Det var först när Louis rätade sig ordentligt upp i sängen som jag vaknade upp och vände blicken mot honom, han såg bekymrad ut. "Babe, is something wrong?", frågade han oroligt och tryckte mig närmare emot honom. Jag ville så gärna ljuga, hitta på någon osann berättelse och helt enkelt undgå sanningen, men jag kunde bara inte. Inte mitt framför ögonen på killen som betydde mest. 

"It's just..", började jag försiktigt och såg hur han rynkade pannan. "My grandma is sick, very sick. They don't know if they can help her enough.", jag ville så gärna gråta nu, men jag tänkte på gårdagen, hur mycket jag släppt ut mina tårar då, kanske behövde jag inte gråta ännu mer. Louis stirrade länge på mig innan han väl sa något, men höjda ögonbryn.

"That grammy?", frågade Louis efter ett tag. Lite chockad över situationen. Jag kunde även se i hans ögon att han inte heller tog det så jätte bra, Louis och mormor hade ju trots allt träffats ett antal gånger nu och de kom nästan mer överens med varandra än vad hon och jag gjorde. Jag nickade till svar åt Louis som drog mig ännu närmare honom, om det nu ens gick. Sedan pussade han mig hårt i pannan innan jag kunde höra hur han viskade för sig själv 'oh my god'. 

"I hope she will be okay, Linn is with her right now, I think. Then I know that grammy is safe in herself. She really love Linn and with her everything is fine." , kommenterade jag efter en stunds tystnad och och tittade upp på Louis som bara såg ut att tänka på någonting. Han flätade ihop våra fingrar och sedan kunde jag höra en ynklig suck ifrån Louis sida. 

"I don't think she's with Linn right now, because Harry is.", jag kunde känna blandade känslor över det Louis nyss berättade. Jag visste att jag antagligen skulle vara glad för Linn och Harrys skull, vilket jag självklart var, men jag kunde fortfarande känna en viss oro, nog för att mormor var stark och klarade sig själv, men var det något hon alltid sade när vi var små så var det att hon önskade i första hand att vi skulle vara hos henne på sjukhuset och hålla i hennes hand, vilket vi också alltid lovade.

"What if she don't want to be okay? everything feels so..", jag tog ett andetag och slog bort en tår som fallit ner på min kind. "Strange.", Louis lugnade ner mig genom att vagga mig fram och tillbaka som man gör med ett barn ungefär, jag kände mig självklart tryggare i Louis armar och det var i alla fall huvudsaken. 

"El, look at me.", beordrade Louis och rättade till sig. Jag vände mig om så våra ögon möttes och han log ett brett leende mot mig. "Never lose hope, Rita will be okay. I really hope so anyway, right?", han kupade sina händer runt mitt huvud och kysste mig mjukt. Han var verkligen världens underbaraste pojkvän. 

 

Vi hade landat hemma i min lägenhet och låg ihopkrupna i soffan framför någon film som gick på TVn. Linn låg vilad mot min axel och sa inte så mycket alls faktiskt, hon såg ut att grubbla över något, vad ville jag inte riktigt fråga, kanske skulle det förstöra våran stund tillsammans. Jag hade längtat efter denna tjej så det värkte i bröstet och äntligen var hon till rätta i min famn igen. Om bara några dagar skulle hennes vänner anlända hit och veckan efter det så åkte de hem, och vi fortsatte vår turné igen. Jag suckade lite och tog en jordgubbe ur skålen som jag sedan doppade i nutella, jag hade varit tvungen att handla på vägen hem ifrån Waynes, därför hade vi då passat på att unnat oss med sånt som vi var sugna på, vilket vi ikväll kom överens om direkt. Jordgubbar hade jag verkligen saknat under tiden i Ghana. Linn reste sitt huvud och tittade på mig. Jag log ett flirtigt leende som hon bara inte kunde motstå att fnittra åt, vilket jag älskade. Jag älskade sättet hon var avslappnad på omkring mig, hur hon inte skämdes över att hon inte bar smink på sig, det var bara något med henne som var något helt speciellt. 

"You're so beautiful, Linn.", hon tittade rakt in i mina ögon och besvarade mitt leende. Även om jag kunde se i hennes ögon att hon dolde något. Jag lutade mitt huvud närmare hennes och vi skulle precis till att kyssas då hennes mobil gav ifrån sig ett högt läte som vi bara inte kunde missa. Vi båda ryckte till av rädsla och hon  fnittrade återigen. Dock förstod jag inte alls vad som stod i smset när hon klickade upp det, eftersom det hela stod på Svenska. Men något jag i alla fall kunde se så var det att hon inte hade nummret i mobilen och att hennes leende direkt var borta ifrån hennes vackra leende. 

---

Ja, vem kan det ha varit som smsade Linn tror ni? Kommentera sötisar!

 

Stort grattis till Zayn och Perrie som tydligen är förlovade också! hihi är så glad för Zayns skull! 

Jag svarade med ett enkelt ja, utan att ens veta i vilket utav de olika Wayne's coffee som vi skulle mötas på. Jag visste dock bara vart två av dem låg och den ena låg mitt emot Starbucks och den andra helt utanför standen, därför så chansade jag på det inne i stan. Mest för att jag visste att El ofta brukade gå dit med killarna, som hon satt och berättade för mig för någon dag sedan, men också för att de var det enda cafeet i stan som fortfarande var öppet så här dags. Sjukhuset stod precis bredvid stan så det skulle ta ungeför tio minuter att gå härifrån, därför behövde jag inte stressa. Jag kom då även på mig själv hur jag såg ut idag. Gammal mascara som satt fastklistrad på min hud från gårdagens tårar och jag var inte alls fräsch. Hur och vad skulle Harry egentligen tro om mig? för hur som helst skulle jag aldrig kunna hinna hem, fixa mig och hela den biten. Istället satte jag upp håret i en slarvig boll mitt på håret, sprayade på lite parfym utav den lilla reserven jag alltid hade i väskan för tillfällen som dessa. Jag gick också snabbt in på toan för att tvätta bort de svarta sträcken och fläckarna efter mascaran, men till min besvikelse så hade jag glömt att lagt i en extra mascara. Jag suckade och tittade mig i spegeln. Helt osminkad, ett par svarta byxor och en stor tröja jag fått lånat av mamma, kunde jag gå ut så här? skulle Harry hata mig ännu mer, men det värsta av allt, skulle han skämmas över mig för att jag gick ut så här? Jag tog min handväska och slängde den bakom ryggen, sedan gick jag tillbaka in till mormor och mamma, mamma hade även vaknat till så jag berättade hur situationen låg till och att jag verkligen var tvungen att reda upp vissa saker, vilket hon förstod. 

Med ganska så osmidiga och raska steg så gick jag fram till mormor och gav henne en sista puss på kinden, men direkt när jag kom utanför rummet så kände jag ångest, skuldkänslor. Att lämna mormor var ingenting jag ville, men jag var tvungen. Jag behövde Harry för att må bra. 

 

Där stod han med de mestadels håret instoppat i hans gröna mössa. Tio minuter av rädsla, nervositet och förundran om vad som skulle hända var jag äntligen framme inne i stan och jag såg hur Harry stod klämd med två vakter rumt omkring sig i ett hörn. Det var dock bara vakterna jag såg, men jag antog att det var Harry som stod bakom dom, han såg faktiskut ut att gömma sig lite. Det var hur som helst folktomt ute på gatan, det var mitt i veckan och det var skönt att vi nästan var ensamma ute. Men vad skulle jag göra när jag kom framför Harry, skulle jag krama honom? skulle jag pussa honom? nej Linn. Det kan du inte göra, skärp dig. Jag tog ett sista andetag innan jag gick framför vakterna, då Harry fick syn på mig. Han såg ledsen, förvirrad och osäker ut, vilket fick mitt hjärta att göra ondare än vad det redan gjorde. 

Jag harklade mig försiktigt och drog min högra hand över min vänstras arm och tittade försiktigt upp på Harry. Han såg nu en aning lugnare ut än sekunderna innan och jag kunde se hur ett påmålat leende spred sig över hans läppar. "Hi Linn.", hans röst fick mig att rysa och min mage att dra ihop sig, jag var så nervös. Jag ville inte gå ifrån det här cafféet som bara vänner, eller ännu värre, ovänner. 

"Hi Harry.", svarade jag kort och bet mig i läppen. Jag såg hur han granskade mig uppifrån och ner men var det något jag inte ville höra just nu så var det att någon kommenterade mina kläder, jag visste mycket väl att jag såg hemsk ut. Därför avbröt jag tystnaden och öppnade munnen istället, vilket fick Harry att rikta sin uppmärksamhet på mig och inte på mina kläder istället. "Should we go in or?", han nickade lugnt och de två vakterna släppte förbi mig innanför sig, så jag lätt kunde komma bredvid Harry. Jag log ett svagt, tillgjort leende mot dem och kastade en snabb blick på Harry innan jag gick in genom dörren som han snällt hållt uppe för mig. 

 

"One coffee, thanks.", det var vår tur i kassan och jag skulle snabbt plocka upp plånboken ur väskan när Harry snabbt höll sin hand på min för att stoppa mig. Det var faktiskt den första närkontakt vi haft idag sedan vi träffades, och jag kände hur jag rös till bara av att ha hans hand över min. 

"No, Linn. Don't do it. I'll buy this coffee please.", för att minska det lilla tjafft som jag antog skulle tillkomma om jag sade emot, så nickade jag bara på huvudet, även om jag inte kunde låta bli att ge med mig en suck. Som om jag inte kunde betala mitt fika själv, men, men. Jag svarade med ett svagt "Tack" och direkt när vi fått vårat kaffe så satte vi oss vid bordet längst in mot väggen, för att minska kaos bland fans, såklart. 

 

Vi satt under tystnad. Då och då kunde jag snegla på vakterna som satt vid några bord bort. Jag vände sedan blicken på Harry igen, som tidigare tittat bort, men i detta tillfälle så var hans blick redan fäst vid mig och våra ögon möttes. Jag kunde känna hur jag rodnade av bara det och helst ville jag bara säga något nu, förklara allt, men Harry hann före. 

"I've think about you a lot, more than I probably should.", började han med sin hesa röst medans han tog en sipp utav hans kaffe. Jag följde hans exempel och nickade bara eftersom jag såg att han hade så mycket mer han ville säga. Hans gröna ögon började plötsligt vattnas och tårar bildades i hans fina ögon. Han fick djupa väck i pannan som förklarade en hel del, han såg inte direkt glad ut. "Did you know what the hardest team at our management said about you?", jag hann inte ens ta in hela meningen innan han fortsatte. "They liked you and wished me good luck with you. Never had them said that before, they didn't like Eleanor at the first time, not either Perrie or Liams ex, Danielle. But you, Linn."

Jag svalde hårt och jag kände även jag hur tårarna ville komma ut. Gillade dem verkligen mig? hur då? det fanns inget fint i mig någonstans. Jag knep ihop med munnen och drog en hårslinga bakom örat innan det sedan var min tur att säga något. Harry verkade däremot väldigt upprörd och ledsen, vilket jag såklart kunde förstå. 

"I knew that it was wrong, when he kissed me. Everything felt so stupid and I didn't know what I supposed to do, I can't still believe it, he was and are my best friend, and we can never be something else. It's you I love Harry, just you.", jag harklade mig lite och såg på Harry som satt på stolen mitt emot mig och fortfarande bara tittade på mig, han såg ut att ta in varje ord jag sade och helst av allt så skulle jag bara vilja gå fram till honom och krama om han, men även jag kunde förstå att det var omöjligt. "I'm not perfect, Harry. And I can never be, I'm just me, a normal teenage girl as am truly in love with a boy with the name Harry Styles.", jag kunde se hur ett leende bildades på hans läppar och han verkade verkligen uppskatta mina ord, vilket kändes bra. Han drack ännu en klunk av sitt kaffe och gav mig ett brett leende. 

"You're not just a normal teenage girl, Linn. You're the girl as I'm love with. For me, you're everything and I want just you. With you, everything feels so right and I wish we just can start it all over again and build a confidence to each other again.", jag log och tårarna spred sig till mina ögon för säkert tionde gången bara idag. Fast denna gång var det inte över något dåligt, denna gång var det lyckotårar. 

Harry reste sig upp från stolen han satt på och gick fram till mig i soffan, han la armen om mig och tittade rakt in i mina ögon. "Have I ever told you how beautiful you're? even in just a messy clothers and without makeup?", hans mening fick mig att stelna till. Jag hade aldrig varit nöjd med mig själv utan smink och jag skulle förmodligen aldrig kunna acceptera det faktum att jag såg ut som en ragata utan smink, men hur Harry sa det och hur han verkligen såg mig för den jag var, gjorde mig så himla säker, jag visste att jag inte behövde göra mig till inför honom, därför kändes det här tillfället riktigt bra och det bara stäkte mina känslor mer och mer för honom.

"Oh.. Uhm, I hate myself for how I looks right now but I hadn't time to fix me.", svarade jag osäkert och log lite. 

"You don't need it either. You're such a beautiful girl both on the inside and outside. I just love how you looks now, it's.. Chill.", han flinade lite innan han snabbt därefter pressade sina läppar mot mina i en helt perfekt kyss som varade i flera sekunder, innan vi båda behövde ta luft. Jag fortsatte att le mot honom innan våra läppar återigen möttes i en mer intensiv kyss nu. Jag hade verkligen saknat denna närhet, dessa kyssar och denna kille. 

---

Åh, blir ju nästan avis själv på hur jag skriver om Harry. Vill oxå ha han?! haha, nej då. Men.. Tyckte att det fick sluta lite bra nu eftersom de varit ifrån varandra så länge ;) Vad tyckte ni då fina läsare? Är ni nöjd med delen? :) 

Det senaste två dagarna hade vi verkligen inte gjort något annat än att jobba, hårt. Vi hade varit i ställen som jag inte ens visste fanns men även på kända ställen. Idag på morgonen hade vi en kort intervju som varade i en halvtimme ungefär, efter den så gick vi direkt till vårat hotellrum för att packa för att åka vidare hem till London igen. 

Vi hade åkt i flera timmar och vi alla hade fått tagit igen vår sömn som vi missat under dessa dagar då vi oftast låg och tänkte på annat när vi istället skulle sova, så man skulle kunna säga att vi var väldigt slut på planet påväg hem just då. Paul hade just kommit in och berättat att det bara var en halvtimme kvar tills landning och det skulle faktiskt bli skönt att få komma hem till Eleanor igen, även om jag hade haft det bra i Afrika så saknade jag självklart känslan av El's huvud som vilade mot mitt bröst, hennes doft och hela henne. Jag kom då att tänka på Linn, hur kände Harry nu? vad skulle hända mellan dem? Det slog mig att vi inte alls pratat något alls om tjejer under dessa dagar, vilket egentligen kanske var lika bra, eftersom trots att Harry försökt att hålla humöret uppe så har vi nog alla ändå märkt att Harry varit en aning nedstämd. Jag harklade mig och tittade mot Harry som satt i flygstolen mitt emot mig, blicken ändrades sedan mot Liam och Zayn som satt runt omkring honom och sedan vände jag huvudet mot Niall som låg med huvudet mot fönstret, jag fick deras uppmärksamhet och svalde innan jag öppnade munnen. 

"Yeah.. Uhm.. Harry.", började jag försiktigt och log svagt mot Harry. "How it feels to going home now then?"

Han ryckte på axlarna och spännde käkarna lite. Jag såg att han försökte dölja vad han kände, men han borde vid det här laget förstå att han inte skulle kunna undanhålla oss ifrån sådant, vi hade trots allt kännt varandra i över tre år nu och vi kunde läsa av varandra utantill, vilket både kunde vara bra men samtidigt väldigt jobbigt ibland, och i detta fall så antog jag att det var ganska jobbigt, i alla fall ifrån Harrys sida.

"We haven't talked in days now, I'm trying to be okay with that.", började han och rynkade pannan. Jag tittade med vidöppna ögon på Zayn som bara skakade på huvudet medans Liam mest såg fundersam ut. Det spred sig en tystnad mellan oss som ofta inte uppstod innan Niall äntligen tog orden i sina händer och avbröt den tunga tystnaden. 

"Harry, I think it's good that she told you the truth, actually.", jag såg på Harry att han nästan såg irriterad ut när han tittade med vidöppna ögon på Niall och jag kunde nästan känna meningen han hade på tungen, ungefär som 'vad vet du om kärlek, Niall?', men innan Harry ens hann öppna sin mun så fortsatte Niall snabbt att prata. "Is it better to be slapped with the truth than to be kissed with a lie? She just love you Harry, that's why she called you and said the truth."

Vi alla nickade instämmande medans Harry bara skakade på huvudet och tittade ut mot fönstret. Vi började se land nu och jag antog att det inte alls var lång tid kvar för landning. 

"But you should talk to her anyway? right, man?", frågade Liam lite osäkert och var nog mest rädd för Harrys reaktion för tillfället. Liam var aldrig typen som muckade bråk och var därför alltid extra noga med det han sade. Harry gjorde återigen en enkel axelryckning, vilket gjorde mig ganska irriterad. Att han låtsades som att hon inte fanns och som att han inte brydde sig om henne var ren bullshit, jag visste hur mycket Linn betydde för honom. Jag hann dock inte utmärka mina tankar förrän Harry hann före. 

"Have you ever missed someone so much you feel physically sick?", jag hade inte förväntat mig dem orden ifrån Harry, därför blev jag till en början chockad över hans ord, men sedan blev jag mest lättad faktiskt, kanske lite glad till och med. Jag sneglade med ett leende mot Niall som log lite snett han med. "Well, I miss her, yeah. It can no one take away from me, but I don't know if she would do it again. I don't know if I can trust her."

"Harry, wait.", sköt Zayn snabbt in och tittade allvarligt på Harry som nu vänt huvudet mot Zayns håll. "What do you mean? you did exactly the same mistake for just a few weeks ago. She gave you a chance, I think you should do the same.", jag nickade mot Zayn och kunde faktiskt inte sagt det bättre själv. Han hade så rätt i det han sade och man såg hur Harry blev lite tagen, som om han inte hade tänkt på det tidigare. 

"But it's different. We was never together then.", konstaterade han och lät en aning ostabil i rösten. Jag suckade då och kunde inte låta bli att lägga mig i. Harry var verkligen osmart och okunnig när det gällde kärlek alltså. 

"What Zayn wanted to said with that was.. She gave you one chance when you did a mistake, and we all think you should do the same, for her. Everything is about trust. You need to trust each other."

"Let's go boys, the flight has landed. Take your bags and try to not get any attention at all. Then this will go fast and easy.", Paul hade kommit ifrån sin ända utav planet och återigen berättat vad vi skulle göra, visst kände man sig väldigt fast att inte kunna göra något och göra som vårat team sade nästan hela tiden, men samtidigt så var det skönt att kunna känna sig säker, och det var det bästa. 

 

Mobilen låg på bordet bredvid mormors nattygsbord bredvid hennes sjukhussäng. När jag inte haft blicken riktat mot mormor som haft gasmasken på sig näst intill hela tiden så har min blick varit fäst mot mobilen och varje gång den lyst upp så hade självklart hjärtat nästan hoppat ur led, jag ville så hemskt gärna, mer än allt att det skulle vara Harry som hörde av sig, men icke. Det var antingen Pappa, någon av tjejerna eller reklam. Reklamen sket jag i och jag kunde då och då svara tjejerna, då jag hade ork eller lust. Pappa däremot svarade jag nästan direkt. Jag saknade honom alldeles för mycket för att kunna ignonera honom.

Jag klickade upp mobilen återigen för att kolla på klockan. 8.47pm stod den på och om jag minndes det rätt så skulle Harry och killarnas plan redan ha landat. Jag drog ännu en suck när jag insåg att Harry förmodligen inte alls ville veta av mig just nu, eller kanske aldrig mer. Därför gjorde det så ont i mig, mitt hjärta värkte dubbelt så mycket och mitt huvud blev sprängd av för mycket tankar. Jag vände blicken bakåt och fick syn på mamma som sov på stolen lutad mot väggen. Jag tog löst mormors hand, pussade den varsamt innan jag försvann in på toaletten. Det var verkligen något jag lärde göra, jag hade varken fixat mig något alls idag eller igår och efter natten här på sjukhuset sovande mot mormors bröst har inte speciellt varit den bästa platsen man kunde somna i, men när jag tänkte efter, varför skulle jag bry mig om hur jag såg ut på sjukhuset? jag skulle ju inte direkt träffa någon annan nu eller senare. Jag gjorde mina behov men traskade mig fort fram till rummet där mormor låg igen. Jag rusade fram till stolen jag suttit fastklistrad vid i över ett dygn nu, om man bortsåg ifrån de få timmars sömn jag fått inatt i en hård sjukhussäng. Jag bet mig hårt i läppen och lät en tår falla ner från min kind. Hur kunde allt bli så fel? Först förlorade jag förmodligen min underbara Filip igen på grund av en dum kyss, och sedan min finaste Harry, mitt näst intill allt, och nu kanske mormor. Vad hade jag gjort för att förtjäna detta? Jag pussade återigen mormors kalla hand och försökte intala mig själv om att hon skulle bli okej. Jag hade dock inte hört något ifrån Eleanor än, men antagligen så hade hennes mamma och pappa redan berättat om mormor för henne nu, och som jag visste att när El var ledsen, så var det att även hon behövde ensamtid, som jag. Jag tog min lediga hand och klickade på den runda startknappen på mobilen för ett sista hopp om att Harry skulle ha skrivit under tiden jag var på toaletten. 

Till min egen förvåning så stod det ett igenkänt namn på displayen. Jag hoppade nästan till utav förvåning och samtidigt en gnutta rädsla. Vad kunde det stått i smset? jag drog upp det för att titta på hela, jag lärade nästan läsa om det flera gånger innan jag kunde inse vad han ville. Jag brast sedan upp i ett brett leende bland alla känslor och tårar, kanske fanns det en gnutta chans till att det kunde bli någorlunda bra igen. 

 

 

Första dagen i skolan idag då! Gick till min förvåning väldigt bra, det var himla skönt att träffa min udnerbara klass igen efter en sommar och självklart har alla blivit så långa och killarna hade fått mörkare röster, hihi. Fick även reda på när vi slutar om dagarna, vilket var mindre kul. Jag slutar runt ca tre varje dag utom på tisdagar då vi slutar två. Vår läxtid i skolan försvann även den, därför betyder det att alla läxor vi får behöver jag ta hem och göra. Och med detta vill jag berätta att jag inte alls kommer kunna upptadera 2-3 inlägg under en dag. Jag vill verkligen det, men jag kommer verkligen inte ha tiden till det. Men jag kommer i alla fall försöka med ett inlägg per dag/varannan dag! 

 

Till er som började idag också; Hur var eran dag? :D Kram!