"..And we all have to share rooms. It was a very small town but it went really well actually.", Louis fortsatte att berätta om sin resa till Afrika och hade jag varit på bättre humör hade jag faktiskt tyckt att det var roligt, men vid detta tillfälle så kändes allt så jobbigt, jag var nere och ville egentligen inte alls prata över huvud taget, men för Louis skull så nickade jag emot honom efter varje mening han gjorde, jag låg med huvudet på hans varma bröst med blicken framåt. Jag hade inte berättat något om mormor ännu, och jag ville helst bara slippa prata om det också, jag visste att Linn var hos henne nu, och jag borde egentligen vara den samma, men jag ville inte oroa Louis, jag visste hur mycket de båda tyckte om varandra. Egentligen så var jag inte så värst inne i Louis prat om Ghana alls, utan egentligen så befann jag mig inne i mina egna tankar, i min egna bubbla. Det var först när Louis rätade sig ordentligt upp i sängen som jag vaknade upp och vände blicken mot honom, han såg bekymrad ut. "Babe, is something wrong?", frågade han oroligt och tryckte mig närmare emot honom. Jag ville så gärna ljuga, hitta på någon osann berättelse och helt enkelt undgå sanningen, men jag kunde bara inte. Inte mitt framför ögonen på killen som betydde mest. 

"It's just..", började jag försiktigt och såg hur han rynkade pannan. "My grandma is sick, very sick. They don't know if they can help her enough.", jag ville så gärna gråta nu, men jag tänkte på gårdagen, hur mycket jag släppt ut mina tårar då, kanske behövde jag inte gråta ännu mer. Louis stirrade länge på mig innan han väl sa något, men höjda ögonbryn.

"That grammy?", frågade Louis efter ett tag. Lite chockad över situationen. Jag kunde även se i hans ögon att han inte heller tog det så jätte bra, Louis och mormor hade ju trots allt träffats ett antal gånger nu och de kom nästan mer överens med varandra än vad hon och jag gjorde. Jag nickade till svar åt Louis som drog mig ännu närmare honom, om det nu ens gick. Sedan pussade han mig hårt i pannan innan jag kunde höra hur han viskade för sig själv 'oh my god'. 

"I hope she will be okay, Linn is with her right now, I think. Then I know that grammy is safe in herself. She really love Linn and with her everything is fine." , kommenterade jag efter en stunds tystnad och och tittade upp på Louis som bara såg ut att tänka på någonting. Han flätade ihop våra fingrar och sedan kunde jag höra en ynklig suck ifrån Louis sida. 

"I don't think she's with Linn right now, because Harry is.", jag kunde känna blandade känslor över det Louis nyss berättade. Jag visste att jag antagligen skulle vara glad för Linn och Harrys skull, vilket jag självklart var, men jag kunde fortfarande känna en viss oro, nog för att mormor var stark och klarade sig själv, men var det något hon alltid sade när vi var små så var det att hon önskade i första hand att vi skulle vara hos henne på sjukhuset och hålla i hennes hand, vilket vi också alltid lovade.

"What if she don't want to be okay? everything feels so..", jag tog ett andetag och slog bort en tår som fallit ner på min kind. "Strange.", Louis lugnade ner mig genom att vagga mig fram och tillbaka som man gör med ett barn ungefär, jag kände mig självklart tryggare i Louis armar och det var i alla fall huvudsaken. 

"El, look at me.", beordrade Louis och rättade till sig. Jag vände mig om så våra ögon möttes och han log ett brett leende mot mig. "Never lose hope, Rita will be okay. I really hope so anyway, right?", han kupade sina händer runt mitt huvud och kysste mig mjukt. Han var verkligen världens underbaraste pojkvän. 

 

Vi hade landat hemma i min lägenhet och låg ihopkrupna i soffan framför någon film som gick på TVn. Linn låg vilad mot min axel och sa inte så mycket alls faktiskt, hon såg ut att grubbla över något, vad ville jag inte riktigt fråga, kanske skulle det förstöra våran stund tillsammans. Jag hade längtat efter denna tjej så det värkte i bröstet och äntligen var hon till rätta i min famn igen. Om bara några dagar skulle hennes vänner anlända hit och veckan efter det så åkte de hem, och vi fortsatte vår turné igen. Jag suckade lite och tog en jordgubbe ur skålen som jag sedan doppade i nutella, jag hade varit tvungen att handla på vägen hem ifrån Waynes, därför hade vi då passat på att unnat oss med sånt som vi var sugna på, vilket vi ikväll kom överens om direkt. Jordgubbar hade jag verkligen saknat under tiden i Ghana. Linn reste sitt huvud och tittade på mig. Jag log ett flirtigt leende som hon bara inte kunde motstå att fnittra åt, vilket jag älskade. Jag älskade sättet hon var avslappnad på omkring mig, hur hon inte skämdes över att hon inte bar smink på sig, det var bara något med henne som var något helt speciellt. 

"You're so beautiful, Linn.", hon tittade rakt in i mina ögon och besvarade mitt leende. Även om jag kunde se i hennes ögon att hon dolde något. Jag lutade mitt huvud närmare hennes och vi skulle precis till att kyssas då hennes mobil gav ifrån sig ett högt läte som vi bara inte kunde missa. Vi båda ryckte till av rädsla och hon  fnittrade återigen. Dock förstod jag inte alls vad som stod i smset när hon klickade upp det, eftersom det hela stod på Svenska. Men något jag i alla fall kunde se så var det att hon inte hade nummret i mobilen och att hennes leende direkt var borta ifrån hennes vackra leende. 

---

Ja, vem kan det ha varit som smsade Linn tror ni? Kommentera sötisar!

 

Stort grattis till Zayn och Perrie som tydligen är förlovade också! hihi är så glad för Zayns skull!