Röster hördes utifrån rummet. Med tanke på hur sent det blev igår, eller rättare sagt - inatt, så bestämde vi att vi alla fyra kunde åka hem till mig för att sova. Louis däremot valde att stanna kvar med Eleanor över natten, vilket vi självklart förstod. Egentligen skulle jag inte ha något emot att ligga med armarna runt omkring min fina flickvän inatt jag heller, men jag hade även förståelse över att hon ville passa på att vara med sina vänner. De verkade faktiskt väldigt snälla, dock verkade den brunhåriga tjejen vid namnet Elin ogilla mig starkt. I alla fall vad det verkade som då hon kunde ge mig obekväma blickar och oskyldiga miner så fort jag tittade åt hennes håll, eller om jag höll om Linn. Jag hade ingen aning om vad jag hade gjort eller något alls, men en förklaring till hennes beteende om mig ville jag åtminstone ha. 

Sömnigt räckte jag mig efter min mobil som låg nattygsbordet bredvid mig, klickade igång den och la direkt märke till mina två sms, ett ifrån Gemma och ett ifrån Linn. Av ren nyfikenhet av vad Gemma ville, eftersom hon för det mesta ringde då hon ville något, så klickade jag upp hennes sms först och läste det tyst för mig själv flera gånger med ett leende på läpparna. 

 

 

Det fanns så mycket förklaringar till att jag ofta inte hade tid till att träffa min familj, och jag kunde ofta skämmas över hur dålig jag var på att höra av mig, men ett leende spred sig varje gång då de hörde av sig och sade hur mycket det saknade mig, och att Gemma även tog upp Linn i smset fick mig att vilja träffa henne lite mer, kanske skulle jag följa hennes förslag, att ta med Linn, kanske skulle dom komma bra överens. 

Linn kom genast in i mina tankar och jag påmindes även om att jag fått ett sms ifrån henne med, med ett bredare leende än tidigare klickade jag fort upp smset för att läsa vad Linn hade på hjärtat, dock så försvann leendet ganska så fort när jag läste vad hon hade skrivit. 

 

 

Den sista meningen gav mig ett litet hopp på att det inte handlade om oss och vårat förhållande i varje fall. Men ändå så började jag undra, vad menade hon? vad var det för problem och varför hade hennes kompis, som inte hade någon anledning alls att vara så otrevlig, betett sig så konstigt? Många frågor bildades i mitt huvud samtidigt som jag själv inte kunde besvara dem, istället visste jag en person som kunde det. Utan att tveka så letade jag upp Linn i kontaktlistan och ringde snabbt upp henne. Många tunga signaler gick innan hon slutligen svarade. Hennes röst lät rispig och hes, precis som hennes morgonröst alltid låter, vilket fick mig att le med tanke på att jag förmodligen väckte henne. 

"Goodmorning Harry.", jag kunde nästan se hur ett leende vandrande på hennes mjuka fina läppar då hon sade sin mening. Jag däremot log som en tok och insåg nu hur mycket jag saknade henne, även om vi senast sågs för mindre än tjugofyra timmar sedan. 

"Morning sweetheart.", började jag och tvingade mig själv att sluta le. "Is someting wrong?", frågade jag dystert och spännde käkarna en aning samtidigt som jag rättade till täcket som nästan åkt ner på golvet. 

"Yeah actually, but I can't take it on the phone and the rest of us still sleeping. But can you and the boys come to El.. Uhm.-", hon tog en kort paus där hon förmodligen kollade klockan, jag passade även på att göra det jag med eftersom jag tidigare inte ens hade tänkt på det, den var halv elva. "- about two hours?" 

Jag visste att vi var näst intill lediga denna vecka innan våran Europa-turné startade, det var bara några ynka intervjuer och sådanna saker kvar, dock fanns det inte på schemat idag, så det skulle passa perfekt. 

"Yeah, sure. Should I take the boys with me?", jag märkte själv hur töntig jag lät, som någon pappa ungefär, men det verkade Linn inte alls lägga märke till, utan hon svarade endast med ett simpelt 'ja' som en bekräftelse på min fråga. "Good. See you in two hours then. Love you."

 

Ungefär fem minuter efter att jag lagt på med Linn så tröttnade jag av att bara ligga och slöa i sängen, även om det var det jag ofta gjorde på våra lediga dagar så kände jag mig ändå för att gå ut och göra killarna sällskap, eftersom jag tydligt hörde att de var vakna. Det var ju i och för sig dom som hade väckt mig med deras högljuda röster och påfrestande skratt. Just när jag ställt mig upp ur sängen hördes en hög duns i ytterdörren, en smäll som bara Niall brukade tillkomma med då han stängde igen dörrarna efter sig, vad han hade gjort skulle jag snart ta reda på. Utan att sätta på mig något annat än mina svarta boxers så gick jag med snabba steg ut från mitt rum där man såg Niall ta av sig sina ytterskor med en igenkänd påse i ena handen och drickor i den andra. 

"We were so hungry so they send me to go at Mc Donald's and buy food to them and me.", började han oskyldigt. Liam och Zayn mötte honom i hallen och de båda ställde sig ivrigt och tittade ner i påsen. "We bought hamburger to you too, Haz, we know you so well."

"I guess so.", var det enda som föll ur min mun när jag sedan följde dem med in till köket för att plocka upp deras mat, som tydligen också var min mat. 

 

"Hamburger to breakfast, yummy!", konstaterade Liam när han snabbt tog en stadig tugga i sin flottiga cheeseburgare. "So, what happend today, boys? any plans?", frågade han sedan full med mat i munnen. Niall brast såklart ut i skratt och skakade sedan på huvudet. 

"Perrie is with the rest of Little Mix today and should write some new songs, so I guess we're just chillin'.", inflikade Zayn samtidigt som han stoppade in en nuggets i sin mun. 

"Linn have something to tell us all, I think we need to listen, it was very important.", sa jag lugnt och drack lite ur min cola. De tittade först på mig, sedan på varandra men blicken fastnade till sist på mig igen. De såg ut som ett frågetecken alla tre, men eftersom jag visste lika mycket som dom visste, så kunde jag inget annat än att rycka på axlarna. 

"Our trainer would be so disappointed at us right now, when he know us eat junk food to breakfast in a sunday.", skrattade Niall lite lustigt för att förmodligen komma på andra tankar ett tag. Jag kom då att tänka på Louis också, det var faktsikt ganska så trist utan honom och hans usla skämt vid matbordet, fast och andra sidan, dessa killar dög mycket väl de också med tanke på deras usla morgonhumor. 

"Well, we're free today. The coach has nothing to say about it right now.", fastställde Zayn med ett stort leende på läpparna. 

Vi alla höll med och tog en tugga av vår burgare samtidigt, sedan höjde vi upp våra colaglas och skålade, utan någon som helst anledning, vi bara gjorde det. 

---

Ja, det fick sluta lite bra denna gång! Nästa del träffar de Linn och tjejerna.