Jag kände mig hemsk. Jag hade fått en order till att göra en sak som jag egentligen var helt emot. Jag ljög mitt framför ögonen på mina bästa vänner däremot. Linn förtjänade att vara lycklig, efter allt hon gått igenom, hon förtjänade Harry som gjorde henne så lycklig, så vad höll jag på med? varför ljög jag? varför gick jag med på detta och varför kämpade jag inte emot lite till? jo svaret var däremot givet, jag ville verkligen inte dö men den där tjejen som tydligen hette Hannah gav mig inga andra altenativ än att dö eller att skilja Linn och Harry samman. Jag satte mig upp i sängen och såg hur Linn låg med huvudet i kudden. Känslan inom mig var inte alls bra, magen kändes som en enda stor klump och jag kände mig som världens sämsta kompis, vilket jag även var. Nadja strök henne på ryggen medans Erika bara stirrade argsint mot mig. Även om det inte var en sådan stor lögn så visste jag att det fortfarande var en lögn, och sen när hade jag ljugit för dessa tjejer? Jag visste även att lögnen betydde någonting, den betydde något för Linn och jag kände mig hemsk som fortsatte att dra ut på det. Jag tittade ner i mobilen och såg att jag fått ett sms, numret var okänt men jag förstod vem det var ifrån, i och med att jag bara för några timmar sedan givit Hannah mitt nummer så att hon lätt skulle få kontakt med mig, så var det antagligen hon. Efter några sekunder klickade jag upp smset och jag klumpen i magen bara ökade, varför hände detta mig? varför lärde detta ske, kunde hon inte bara leva med att om Harry var lycklig så kunde hon vara lycklig för hans skull. 

 

 

Okej, det var säkert, den tjejen hade inget hjärta. Jag blev både skrämd och irriterad på smset att jag av ren vana bara slängde bort mobilen som tur var stötte i väggen där Linn låg med huvudet begraven i kudden. Dock var Nadja snabb med att ta den. 

"Ge hit den.", talade jag med en ganska så hög röst, men inte alls för hög så att inte El och Louis skulle komma in och undra om något var fel. Nadja flinade stort och skakade på huvudet, som hon alltid gjorde när hon hade den. I vanliga fall brukade hon även också få ha den, då jag inte haft några hemligheter för dem tidigare, men smset var ju inget hon skulle få se precis då jag visste att de fortfarande fanns på displayen eftersom jag aldrig klickade ner det ordentligt. "Okej, Nad. Det är verkligen inte roligt, får jag den.", röt jag till och väckte nu både till mig Erikas och Linns intresse. 

"Vad har du för hemligt för oss då?", inflikade Erika med ett större flin än Nadja tillkom med. Jag ryckte på axlarna och bara ruskade på huvudet. 

"Inget.", muttrade jag och gjorde ett försök till att ta tag i mobilen som Nadja hårt höll i sin hand, men förjäves. Jag gav upp och satte mig ordentligt i sängen igen. De skulle få reda på det förr eller senare i alla fall, så varför inte bara låta dem få veta nu med en gång.

"Oh, ett sms ser jag. Vem är den lycklige killen?", började Nadja med medans hon koncentrerade sig på skärmen. Jag kollade djupt ner i täcket då Nadja återigen öppnade munnen, då hon förmodligen läst klart. "De här med att Harry försökte kyssa mig tror inte jag riktigt på.", hon slängde mobilen till Erika som läste högt för oss alla. Jag skämdes under vart enda ord hon läste upp, jag gjorde verkligen det. Även om jag innerst inne förstod att det inte var mig det var fel på, det var Hannah. Det var hon som hade tvingat mig och låtit detta hända. 

"Förlåt.", pep jag fram och sneglade på Erika, som låg på andra sidan om mig. Samtidigt som blickarna från Nadja och Linn brann vid sidan av, de alla såg väldigt besvikna ut på mig, vilket jag självklart hade anseende om. 

"Vad var det som egentligen hände ikväll när du bara försvann?", det var nu Linn som orkat öppna munnen, även om hennes ansikte var dränkt med tårar. Skuldkänslan inom mig fortsatte att stiga då jag visste att det bara var jag som var anledningen till hennes tårar. 

"Harry försökte aldrig kyssa mig, det var bara något jag sa.", jag bet mig i läppen. Jag visste att jag skulle berättat sanningen ifrån början, om hur Hannah slog mig och sedan hotade mig i hennes egna rum. Kanske skulle de kunnat hjälpt mig ur situationen då, men nu, jag kände mig fortfarande hemsk och jag visste att om jag skulle berätta sanningen nu så skulle jag antagligen få ännu fler emot mig, om hur jag ljög om allt och hur dum jag var som lyssnade på den idioten till människa. 

"Men varför, Elin? varför vill du förstöra mellan mig och Harry? jag menar, om du är svartsjuk så kunde du bara ha sagt det istället för att låta mig tro på din lögn.", började Linn försiktigt. Våra blickar möttes och även mina tårar började sakta tränga sig fram. "Och vem var det du fick smset ifrån?"

"Ska jag berätta sanningen så vill jag att ni tror på mig. Visst, ni behöver inte förlåta mig, men jag vill att ni tror mig och kanske kan försöka sätta er in i min situation, right?", de alla tvekade ett tag, men så fort som de alla tre nickat på sina huvuden så började jag berätta. 

 

"Jag vet inte om jag vågar tro på det där, om jag ska vara ärlig.", mumlade Erika som alltid skulle vara svårast att övertala. Jag drog eftar andan och förstod att det skulle bli så här, att de trodde att jag kom på allt detta för ännu mer uppmärksamhet. Trots att jag hade sagt allt som jag mindes i den minsta lilla detalj och inte ens hoppat över små saker, så kunde jag fortfarande förstå varför deras tillit för mig var väldigt liten just nu. Jag nickade svagt och tittade åt Linn och Nadjas håll. 

"Jag tror dig.", Linns svar kom fort och ärligt. Hon såg allvarlig ut i ansiktsuttrycket och hade högja ögonbryn samtidigt som hennes tankar såg ut att vara någon helt annan stans än vid oss just då. "Det är inte första gången hon har försökt förstöra för mig och Harry precis. Hon såg mig på galan, och förmodligen även dig, Elin. Sedan använde hon dig som en gissla för att få Harry på sin sida igen.", förklarade hon kort. När Linn berättade att det inte var första gången som Hannah har försökt förstöra för dem så kände jag mig otroligt dum. Jag hade trots allt detta varit en del av hennes plan och hon visste precis att hon skulle hålla på att förstöra mellan oss tjejer med. 

"Faktiskt så måste jag faktiskt tro på dig också, hon är inte så speciellt uppskattad bland fansen då hon många gånger kommit med spydiga kommentarer till tidningar, om One Direction och massor av sånna saker. Jag tror inte ens att hon riktigt vill ha Harry, jag tror bara att hon är ute efter hans pengar."

Jag nickade instämmande och kunde inte hålla med mer. Jag visste egentligen ingenting om det hon sade mer än att hon borde vara väldigt överskattad bland fans. Jag drog försiktigt lite med mungiporna och bildade ett svagt leende när jag sedan tittade på Linn. 

"Förlåt Linn, för de jag sa. Jag menade det verkligen inte. Du och Harry är så himla perfekta och jag är bara glad över att han gör dig så lycklig, inget får mig att må bättre än att se dig lycklig, och han är bara för perfekt för dig. Jag vet inte vad jag tänkte på när jag lyssnade på henne, jag var bara rädd och..-"

Linn hoppade snabbt över Nadja och la armen över mig. Hon pussade mig löst på kinden och gnuggade näven igenom mitt hår, precis som hon alltid gjorde då vi haft en konflikt med oss tjejer emellan. Det här med att gnuggas i håret, som i och för sig gjorde väldigt ont, hade vi gjort sedan föralltid, men hur vi lärt oss att göra det på riktigt och så hårt var ju genom fotbollen, som vi helt plöstligt bara slutade på, av ingen anledning, vilket kunde vara synd med tanke på att Linn och Erika faktiskt var riktigt bra, medans jag och Nadja mest var där för att resten av oss var där. Jag log av tanken och ruskade lite smått på huvudet. 

"Det är lugnt, Elin. Du gjorde det du var tvungen till, du gjorde det du behövde göra för att rädda dig själv, jag förstår dig. Men jag ska prata med Harry om det, jag ska skriva till honom direkt faktiskt, vi måste verkligen prata om henne. Men en sak är säker i varje fall, och det är att vi aldrig ska låta något hända dig, hur gärna hon än vill. Vi ska göra våran egen plan.", fnissade Linn och tittade mot Nadja som genast föll in i hennes fnitter. Erika däremot såg fortfarande skeptisk ut, men som vanligt lättade det sig ganska snabbt det med. 

 

"Ni behöver inte hjälpa mig ur det här, jag kan göra det själv och jag förtjänar inte eran hjälp.", sa jag efter en stund när vi alla lagt oss ordentligt i sängen igen. 

"Elin, håll tyst. Det är klart att vi hjälper dig ur det här, vi gör det tillsammans. Kom inte med några usla ursäkter om att du gör det själv, vi vet att du inte är riskabel till det ensam, men tillsammans klarar vi henne, vi är dubbelt så mer än henne, vi tar henne tillsammans. Hon ska fan inte få styra över dig så där.", svarade Nadja snabbt och vände huvudet mot mitt håll.

"Ja, men oavsett om anledningen är dålig eller inte, vi kommer alltid hjälpa dig och finnas där för dig. Det är vi för alltid och aldrig ska vi behöva gå igenom jobbiga saker ensam, kommer ni ihåg?", sköt Erika in. 

"Exakt. Och med Harry och säkert resten av killarnas hjälp så är vi helt säkra, hon kommer aldrig våga göra något mot dig, Elin, så länge som vi är i närheten eller någonting. ", konstaterade Linn och jag kunde höra hur Nadja pep till av lycka då hon nämnde 'killarna' eftersom de självklart bara betydde en sak i Nadjas huvud One Direction. Jag log för mig själv och nickade i min ensamhet, även om jag visste att de inte såg. När jag väl blundade, slappnade av och började tänka på andra saker så somnade jag med en gång, vilket jag inte verkade vara ensam om. De tre runt om mig verkade vara lika slut som mig. Det hade varit en för lång och dramatisk dag för att vara sann, sömn vad det minsta jag kunde begära just då. 

---

Ledsen om det är lite segt just nu, eller något. Men det är så att jag vill helst avsluta denna novell alldeles snart nu faktiskt. Anledningen till att den kanske är lite seg osv, just nu är att den faktiskt är ganska så lång. Redan 64 delar - sådan lång novell har jag aldig haft faktiskt, men jag tänkte faktiskt avrunda snart, men självklart ska ni få erat slut! Än så länge fortsätter dramat :) 

 

Jag har också redan börjat kommit på en handling till min nästa novell, ser fram emot till att få börja med den :)