Vi båda vaknade i ett ryck då min mobil gav ifrån sig ett evigt tjut som aldrig ville försvinna. Jag insåg då att det ringde och långsamt sträckte jag mig efter telefonen på ena sidan om oss. Jag sneglade på Linn som fortfarande låg kvar på sin sida utav sängen och hon såg inte alls utvilad ut, tvärtom, hon såg ut att behöva mer sömn. Jag tittade på skärmen och såg vem det var som ringde, när jag insåg att det var Louis så antog jag att det var något viktigt, därför drog jag på henne täcket igen och läte henne sova vidare, sedan stängde jag dörren utifrån för att gå ut till hallen för att höra på vad Louis hade på hjärtat. 

"Heeey man.", svarade jag med en rispig men morgontrött röst. Jag kunde höra hur Louis stressade på andra sidan änden och han lät inte alls lika glad. 

"Do you know how much the clock is, Harry?"; började han tröttsamt och jag kunde se framför mig hur hans ansiktsyttryck var frustrerat. "It's ten o'clock and we should go on our interview in thirty minutes, Harry. Thirty minutes! Were are you?" 

Jag suckade långsamt och hade helt glömt bort att vi hade en intervju idag, där vi även skulle uppträda blad massvis med fans, hur kunde jag vara så klumpig och glömma det? Jag tog mig för pannan och började gå fram och tillbaka i hallen. "I'm so sorry, Lou. I had totally forgot! Be here in ten, I'll get ready then.", med det så la jag på utan att ens låtit han fortsätta, jag visste att om han var upprörd så var Louis ingen kille man skulle reta upp ännu mer. Med hänsyn till Linn så slet jag upp sovrummsdörren hyffsat tyst, jag såg hur hon skruvade på sig och sedan satte hon sig upp och tittade på mig. 

Jag stod vid garderoben för att ta fram kläder till idag, vilket fick bli en enkel outfit där jag bar ett vitt linne under en öppen skjorta tillsammans med mina svarta byxor. 

"What are you doing?" frågade hon yrvaket. Jag log samtidigt som jag knäppte knappen på byxorna. Jag gick försiktigt fram till henne och gav henne sn snabb puss på pannan, hon såg fortfarande förvirrad ut men jag tror att hon förstod att det hade med jobbet att göra, för sedan nickade hon bara på huvudet. 

"Look at the MTV today eleven o'clock. I'll be there. Then I'll pick you up tonight, I have to be with you alone since tomorrow your girls are coming, right?", frågade jag, lite osäkert om de faktiskt skulle komma imorgon eller inte. Hon nickade försiktigt och tog sedan min hand. 

"What should we do tonight?", frågade hon nyfiket, vilket fick mig att brista ut i ett flin. Jag älskade att överraska min flickvän med saker, därför fick det även idag förbi en hemlighet det vi skulle göra ikväll. Jag kysste henne ömt på munnen och reste mig sedan upp igen. 

"Stand by outside at El's home tonight, seven o'clock, I'll be there and pick you up, yeah?", hon fnös till och nickade återigen på huvudet. "Get some more sleep now, see you tonight." jag gav henne ännu en kyss och sedan rusade jag snabbt iväg ut ur lägenheten där en svart bil redan stod utanför och väntade på mig. 

 

Var det någon som alltid var försenad utav oss så var det då Harry. Det var oftas honom vi var tvungen att vänta på också, därför var detta ingen nyhet att han glömt bort att vi skulle framträda på "Today Show" idag. Vi alla fyra satt i bilen när vi såg hur Harry med raska steg gick emot bilen. Jag flinade lite åt hur han såg ut men ändå var det helt okej med tanke på att det hela bara tog tio minuter. 

"Sorry I'm late boys.", anfått nästan flög han in i bilen och med Louis som förare for vi snabbt iväg, innan Harry ens hunnit sätta sig ordentligt. Niall gav honom en vänskaplig klapp på ryggen, Zayn satt i framsätet med Louis medans jag mest satt och filosoferade över allt som hänt under dessa tre år som band, det var helt sjukt var mycket jag hade hunnit med att göra. 

"It's okay, Haz. We're used to waiting for you.", flinade Louis ifrån backspegeln. Jag skrattade till och fortsatte att titta ut genom fönstret. Nu var vi äntligen på väg och jag kunde knappt vänta tills vi äntligen skulle få stå på scenen och sjunga igen efter ett ganska så långt, men behövligt break ifrån turnén. 

 

Vi hade ännu inte fått några frågor om vårat privata liv eller om kärlekslivet ännu, vilket jag var oerhört tacksam över. Helst stod jag över det helt och jag vill inte ta upp Sophia i detta läget, inte när jag visste hur spännt det var mellan henne och fansen, kanske skulle detta bara bli helt fel om jag sade fel saker. Jag suckade under tystnad men fortsatte att ha på ett påmålat leende medans de två intervjuarna pratade med de andra. 

"When you guys were here about two years ago, you tell us that you were five best friends. Are you still it or?", jag log åt frågan och var snabb med ett svar.  

"Yeah, acutally. These boys are like my family now, we're closer than no one can be and we know everything about each other.", resten nickade instämmande och vi klappade varandra löst på varandras ryggar. "I'm very happy to be with these boys, absolutely.", lade jag till sedan och de båda programledarna log glatt. 

 

Klockan var fem och jag var redan på gång att fixa mig. Jag var faktiskt lite nervös över vad Harry och jag skulle göra denna gång och jag ville helst veta vad vi skulle göra eftersom jag då lättare visste vad jag skulle ha på mig. Jag satt på golvet och letade igenom mina två resväskor som var fulla med kläder, jag hade knappt använt hälften av de kläderna under veckorna här och jag hade också kläder jag aldrig använt förr, så efter många om och men för mig själv så fick det bli en svart, glittrig klänning som jag faktiskt köpt på Vero Moda för inte alltför mycket pengar. Jag hade huset för mig själv då mamma, tillsammans med El's föräldrar tillbringade natten och dagen tillsammans med mormor som äntligen fått kommit hem igen, dock hade hon varit väldigt nere och dålig. Det gjorde faktiskt lite ont i mig att veta att hon skulle få komma hem igen, jag ville att hon skulle fått legat kvar på sjukhuset lite till, där hon var väldigt mycket tryggare. Men, men, läkarna visste förmodligen bäst, hoppades jag.

 

Klockan var nu tio i sju och jag stod helt redo i mitt rum. Jag snurrade runt några varv i spegeln och såg på mig själv. Mitt platta mörka hår matchade väldigt bra till klänningen, och lika så mina röda läppar. Jag hoppades nu på att Harry inte skulle tycka jag var för mycket, eller kanske inte alls lika vacker. Jag suckade och tog ur ett par klackskor ur väskan när jag sedan gick ner för trappan där jag mötte mamma vid ytterdörren, hon bara tittade på mig med glänsande ögon med ett snett leende på sina läppar. Hon hade förmodligen nyss anlänt hem.

"Vem är du och vad har du gjort med min dotter?", skojade hon och knöt av sig mina gamla converse. Jag skrattade faktiskt åt hennes skämt för en gångs skull och bara skakade på huvudet. Jag tog de sista stegen ner för trappan och tittade på mamma med ett snett leende. "Du är otroligt vacker, i alla fall." Jag nickade och skulle precis ta klivet till dörren då hon hejdade sig med sina ord. "Jag älskar dig, Linn. Vi alla gör det. Pappa, jag.. Alla.", jag vände mig om och tittade in i hennes tårfyllda ögon. Jag ville vara arg på henne, jag ville slå henne hårt och be henne dra åt helvete igen, men jag kunde inte Jag var alldeles för svag för det, och jag såg att även mamma var det nu, därför så kunde jag bara inte ha hjärtat till att säga så. 

"Nadja, Elin och Erika kommer hit imorgon kväll. Jag har redan pratat med moster, det är okej.", jag visste inte vad jag skulle säga, men det var i alla fall någonting, vilket hon märkte också eftersom jag faktiskt inte pratat så mycket med henne efter incidenten som skedde för någon vecka sedan. 

"Ska du ut med Harry nu?", frågade hon sedan. Jag nickade och drog efter andan lite, jag hatade sättet hon sade 'Harry' på, hon sa det som det låter på svenska, vilket lät helt fel. Men jag skulle inte döma henne efter det, hon fick säga hur hon ville. 

"Ja, jag vet inte vad vi ska göra men jag ska i alla fall tillbringa min sista tid med honom innan tjejerna kommer hit", förklarade jag för henne och hon bara nickade. Sedan fick hon ett litet flin på läpparna. 
"Du gillar verkligen honom va?"

Jag brast upp i ett fånigt leende som nog förklarade en hel del. "Jag älskar honom mamma. Jag gör verkligen det.", sa jag allvarligt och såg hur hon log. 

"Vad bra, då accepterar jag honom.", skrattade hon och gick närmare mig. "Det är en svart bil där utanför och det är förmodligen dig föraren väntar på.", sade hon igen. Jag öppnade då ytterdörren och såg att Harry stod utanför bilen och nu väntade på mig. Jag log åt honom och tittade sedan på mamma. 

"Jag älskar dig mamma.", sade jag innan jag slog igen dörren för att gå emot Harry. 

---

Ledsen för en kanske rörig del, jag vet. Men min låtsas bror fyller år idag så vi ska ha främmande snart och sedan ska jag ha tjejkväll, därför slängde jag ihop en snabb dej, hoppas den blev godkänd iallafall! Den är också tidsinlagd eftersom jag skrev denna imorse, jag ville inte placera den för tidigt ;) Kommentera vad ni tycker!