everything about you, del 58

Linns Perspektiv;
"Do you like this night? It's gonna be crazy, right?", skrattade han och förde in mig i hans varma famn. Jag nickade i hans armar och tittade upp mot honom igen. 
"Thank you for being in my life, I love you so much Harry.", jag pussade han ömt på munnen, igen, men tittade direkt in i hans gröna ögon igen och ärligt talat så såg han världens lyckligaste ut, precis som jag.
"I love you too love."

 Det var verkligen som man sade; tiden gick fort när man hade roligt, för gjorde den verkligen. Klockan var lite över 2am och jag satt tyst i Harrys bil påvägen hem. Det hade varit en sån underbar kväll med en massa skratt ifrån både min och Harrys sida, eller om jag skulle uttrycka mig så, så verkade faktiskt alla haft en riktigt rolig kväll. Jag bara älskade hur killarna var mot varandra och hur goa det var mot sina flickvänner, dessa killar var verkligen ingenting gemfört med de gamla vanliga omogna killarna hemma i Sverige. 
Harry skulle skjutsa hem mig, men när vi kommit en bit in i London igen lade jag direkt märke till att han åkte en annan väg, eftersom det var mörkt ute så lyckades jag inte tyda på vart vi var, men jag hoppades på att Harry hade koll. Men ju mer inåt skogen vi kom desto osäkrare blev jag, vad gjorde vi i skogen klockan två på natten? Jag trodde till en början att Harry bara tog en genväg, sedan fick jag tankarna att han åkt vilse, men när jag sneglade åt Harry så såg man hur han hade sitt hemlighetsfulla flin på läpparna, och han verkade även ha läget under kontroll, men jag kunde faktiskt fortfarande inte förstå vad vi gjorde mitt ute i tomma intet så här dags.
"Before I'll drive you home, I want you to see something.", förklarade han och parkerade sin svarta bil i gränden där det inte längre gick att köra något mer. Efter dagens bravader så var jag faktiskt trött, men samtidigt ville jag veta vad Harry hade att visa mig, han hoppade ur bilen, vilket även jag gjorde, dock med lite tröttare steg än vad han hade. Utan ett ord så gick jag på Harrys sida och tog hans hand och följde med honom djupare in i skogen när jag plötsligt kunde höra hur vågor rörde på sig, det var då jag insåg att vi faktiskt var på samma ställe som Harry tog mig till en för några dagar sedan, den enda skillnaden nu var att vi inte hade picknick, vilket absolut inte var behövligt heller, med tanke på hur mätt jag blev på maten Harry bjöd på och även all småsnacks som jag köpt åt mig i alla olika stånd inne på nöjesfältet. Det enda jag behövde här var Harry, vilket jag också hade, därför gjorde det hela situationen perfekt. Jag satte mig bredvid honom och tittade ut mot havet, kullen vi satt på var väldigt hög, vilket gjorde att vi hade bra utsikt över saker. 
"Harry, I can't thank you enough for that you did to me today, I'm eternally thankful for the day and I love you forever.", log jag och la mitt huvud vid hans axel. Han vände sitt huvud mot mitt och pussade mig snabbt på pannan. 
"I'm glad you liked it. And I love you too.", jag riktade ansiktet mot hans och våra ögon möttes genast. Hans läppar mötte mina i en perfekt kyss som snabbt avslutades när vi båda började le. "Do you remember when we first met?", började Harry lite försiktigt. "When Lou and El just leave us alone.", han skrattade lågmält och tittade ut över havet. Jag nickade med ett leende och tänkte efter, jag kom ihåg varenda liten detalj vad som hände den dagen och nu i efterhand var jag så otroligt tacksam över att dom gjorde som de gjorde, även om det i det tillfället var väldigt pinsamt. 
"Of course I remember that.", svarade jag efter några sekunders tystnad. "Why do you ask that?"
"Remember when we did the question things?", han log. "I've four questions left and you've them all ten to ask me.", jag fnissade glatt åt det han sade, jag hade helt glömt bort den där leken som gjorde att jag faktiskt fått lära känna Harry lite mer. 
Inom det senaste fem minutrarna hade jag även fått reda på lite om Harrys ex och även hans familj. Jag märkte redan nu att frågorna faktiskt var lite mer privata än de tidigare frågorna jag ställde första gången vi sågs, men det var ju inte så konstigt heller, jag var inte precis tjejen som ville vara för på nästan direkt. Det återstod då bara en fråga kvar, jag tänkte länge. Efter någon minut av tänketid tittade jag på Harry med ett förmdligen ganska så allvarligt ansiktsuttryck.
"Will you fight for me, loving me and treat me as well even if we living in different places?", jag kunde nästan känna hur Harrys hjärta stannade till och för ett ögonblick började jag tro att Harry faktiskt skulle lämna mig efter detta, att jag bara var en av hans sommarflirter. Men när jag sedan insåg att det var Harry Styles vi talade om så ville jag nästan slå mig själv hur fel jag hade, Harry var inte sån. Jag tittade upp på honom och såg i hans ögon hur de glänste i det klara mörktet.
"Linn, it will be hard to be away from you, I know it. When we're on tour it will be hard for me to know that you're home in Sweden and meet another boys and forgot me.", vi båda svalde hårt och jag ville så gärna tala om för Harry att han var den enda, återigen, men jag skulle precis öppna munnen då han fortsatte. "But yeah. It's you I want. I'll fight for you, treat you right and do everything for see you. It's no matter where we both are, I still love you anyway, forever.", hans ord fick mina ögona att nästan dränkas av tårar, och även Harry hade hjälpt mig att inte skämmas över den jag var, att det var okej att gråta, att det bara var mänskligt. Ännu hade jag inte låtit någon annan än Harry och El se mig gråta hittils, men det gick framåt i alla fall. Sedan var det bara Harrys tur att fråga sina tio frågor, redan efter första frågan kände jag på mig att det skulle bli roligt och intressant att höra om vad han mer undrade. 
 
Jag gav Harry en sista kyss och ett sista tack innan vi var tvugna att säga hej då. Det hade varit en helt galen kväll, precis som Harry sade och det skulle faktiskt bli skönt att få komma hem och lägga sig i sin egen säng, ensam. Harry hade glatt erbjudit sig att sovit över, vilket jag gärna hade uppskattat, men något inom mig sade att jag behövde en natt för mig själv eftersom resten av veckan förmodligen inte skulle vara så ensamt. Jag tittade efter Harrys bil och när jag inte längre kunde se den så gick jag försiktigt in, tog av mig skorna och gick upp för trappan. 
 
Jag hörde ljud och rösten innifrån El's rom, då förstod jag att Louis var med henne, vilket fick mig att le. Dom var verkligen helt otroligt perfekta för varandra. Jag log för mig själv innan jag sakta men säkert hasade mig fram till gästdörren som varit min de senaste veckorna. Men till min stora förvåning var jag inte alls så ensam som jag trodde jag skulle vara, på min säng satt ingen mindre än mamma. Hon hade tvn på och märkte knappt att jag kommit in. 
"Mamma?", frågade jag trött. "Vad gör du här inne?" , hon nästan hoppade till, förmodligen av rädsla. Jag tänkte ner huvudet lite och mötte hennes blick. Jag kom då att tänka på att innan jag for med Harry så hade mamma kommit hem, utan någon utav El's föräldrar. Hon hade sett ut att varit ganska så förvirrad, men då när hon fick syn på mig så såg hon en aning lugnare ut. Kanske hade någonting hänt som gjorde att hon tillbringade sin fredagskväll inne i mitt rum istället för att gå ur och festa som hon faktiskt brukade vara riktigt bra på under tiden pappa roade sig med jobb och företaget. 
"Förlåt gumman, men jag måste prata med dig. Kom och sätt dig.", jag gjorde som hon sade och var faktiskt ganska nyfiken på vad hon hade att säga. Men klumpen i magen fanns där, de orden som hon nydligen sagt var ord hon ofta brukade säga när dåliga saker hade hänt. Någon decimeter ifrån henne slog jag mig ner och fortsatte att stirra på henne. Hon tog ett djupt andetag innan hon äntligen släppte ut det. "Ian är ute. Polisen släppte honom tidigare idag eftersom det fanns inte tillräckligt med bevis på att ta honom. Han har tidigare övergreppat kvinnor, men ännu vill polisen inte göra något åt det."
Jag stelnade till och märkte hur mina ögon blev alldeles vidöppna. "Ian? Den Ian?", frågade jag oroligt och tittade på mamma. Nej, detta var inte okej. Hon bara skakade på huvudet och strök mig över kinden. "Han är här i London fortfarande. Bara så du vet att du kanske ska vara försiktig var du går och jag vill helst inte att du ska vara ensam vid småa ställen, han är en stalker, Linn. Det märkte jag nästan redan vid första träffen. Men vi är bara här i en vecka till, sen så slipper vi honom förhoppningsvis.", jag visste varken ut eller in, jag var både trött och förvirrad, helst av allt ville jag sova nu, jag behövde sömn. Mammas psykopater till killar var hennes problem, men det som oroade mig mest var att han var fri. Risken fanns att han kunde gå på mig, men den som han förmodligen ville åt var mamma, vilket faktiskt skrämde mig lite. "Jag vill bara varna dig, men jag ser hur trött du är, El kom hem och såg lika trött ut hon med, kanske är det dax att sova nu? klockan är ju ändå strax efter tre.", jag himlade med ögonen och gick mot dörren igen, nu var det bara ett enkelt toabesök innan jag äntligen skulle få lite sömn. 
 
"Linn!", jag vaknade upp av att någon slog upp dörren. Jag tittade förvirrat på de tre tjejerna som stod framför mig. Jag lära blinka flera gånger innan jag faktiskt kunde inse att det var mina tre tjejer som stod framför mig. "Din mamma hämtade oss fast hon sade att du låg och sov. Men klockan är faktiskt tre i svensk tid nu", skrattade Elin och slängde sig ner i sängen. 
"Ja, vilket jag gjorde också.", jag sträckte på mig och tittade yrvaket på de helpigga tjejerna. "Skulle inte ni komma ikväll?"
De alla tre tittade på varandra med ett leende på läpparna. "Vi tog ett tidigare plan, för att överraska dig, din mamma tyckte det lät som en bra idé också.", skrattade de nu och nu var vi alla fyra inne i en dramatisk 'jag har saknat er alla' kram. 
"Ja, det var det verkligen. Jag har saknat er så himla mycket tjejer.", svarade jag glatt och tryckte åt kramen lite hårdare. För det hade jag verkligen, jag hade faktiskt saknat dem mer än vad jag trodde, men samtidigt hade Harry hjälpt mig att kommit på andra tankar så det hade faktiskt gått bra ändå. 
"Nu måste du berätta allt, Linn! Om du och Harry och allting, jag har sett i tidningarna allt!", skrattade Elin och knuffade till mig löst på ryggen. 
"Ja, han verkar verkligen jätte snäll.", sköt Erica in. Jag tittade mot dem med ett leende och jag skulle precis berätta om gårdagen då Louis kom innanför dörren med sitt som vanligt fluffiga hår. 
"What's that noise?", klagade han och stack in huvudet lite mer. Jag såg hur han alldeles nyss vaknat och jag förstod att han vaknade av detta oväsen, de var inte så tystlåtna om man skulle uttrycka sig så. 
"Sorry if we wake you up, Lou. But this is my best friends from Sweden. They will be here until I flight home again.", Louis brast upp i ett leende och kom villigt in genom dörren med nu en helt annan inställning. Jag sneglade mot Nadja som bara satt med munnen öppen och ögonen stora som golfbollar, jag kunde bara inte låta bli att le. 
"Oh my god. Louis, Is it really you? from One Direction?", brast hon ut snabbt och Louis stannade upp i mitten utav golvet. Sedan ökade hans leende i grader. Han märkte förmodligen direkt att hon var ett fan, det kunde man ju nästan inte missa. 
"You must be Nadja!", sade han glatt och gick närmare. "Nice to meet you, Linn have told a lots of things about you girls.", han log vänligt åt de alla. Erika och Elin bara nickade och skakade hans hand, det var helt lugna, Nadja däremot var helt annorlunda, hon var på något sätt helt mycket gladare och ganska borta just nu. Vilket jag ändå kunde förstå. 
Efter att Louis hälsat på alla så lämnade han strax därefter rummet för att förmodligen gå in till han och El igen. Jag tittade åt tjejernas håll och de alla tre log emot mig. 
"Wow, Linn. Är det sånna killar du umgås med dagligen nu eller? Han var ju riktigt snygg.", utbrast Erika. 
"Ja, jag ser verkligen fram emot att träffade andra killarna.", inflikade Elin lätt. Våra alla blickar riktades mot Nadja som redan var halvvägs ner på golvet medans hon viskade något som 'Louis Tomlinson gav mig en kram'. Som tur var så var jag snabb med att ta hennes arm så hon inte ramlade ner helt ifrån sängen. Jag skrattade lågt och skakade på huvudet. 
"Gud Nadja, du är verkligen en fan-girl du!, hur ska det bli sen när du fått träffat Liam, Zayn, Niall och Harry då? Kommer du reagera lika då också eller?", skrattade jag skämtsamt och slog henne löst på armen. Jag var verkligen så lycklig över att de nu var här, nu kunde jag vara hel till hundra procent.

Hur ska det bli när Nadja träffar killarna? och vad kommer nästa drama bli? ;) Förmodligen inte som ni tänkt er, men, men. Ni får helt enkelt vänta och se! ;) Kommentera !

Jättebra! Åh, jag har faktiskt ingen aning om vad nästa drma blir, inte att hon tar Harry från Linn va?:(

Svar: haha neee de får vi la inte hoppas:(
My Wesström

Jag dör!! Haha jag vet att Nadja inte ha varit med så mycket men jag älskar henne! Förmodligen för att jag skulle reagerat på samma sätt!
Du är så sjukt bra(och söt) och jag vill inte att den har novellen tar slut(någonsin).

Svar: Haha go du är! Ja, Nadja är verkligen en fan-girl, lik som många av oss andra ;) Gud va snäll du 'r, å vad glad ja blir, tack <3
My Wesström

Så himla bra kapitel! :) längtar till nästa :)

Svar: kul att du känner så!
My Wesström

Superdupertralaaalal bra!

Svar: aw taaack :D
My Wesström

ahahahhahahaha, sitter och skrattar över nadjas reaktion, kan säga att det skulle vart jag, om jag inte vart värre ;)
sååååå bra!

Svar: taaack!! och ja.. en kopia av mig med,haha ;)
My Wesström

Så jävla bra ! Undra om Nadja kommer förstöra något..

Svar: det kan man ju undra :/
My Wesström

Så underbara du! Så jäkla bra

Svar: aaw taack<3
My Wesström

Wow skit bra

Svar: tack :D
My Wesström

Åh, så bra! Lika bra som vanligt!! :)

Svar: go du är! tack <3
My Wesström




Kom ihåg mig?