everything about you, del 70 - the end

Louis Perspektiv;

"What I know, they were best friends, no one - except us was so close to each other like them and I know they both felt it was wrong. They was like brother and sister, but as Erika said, she chose Harry, they're not friends anymore what I know.", förklarade Nadja och jag kunde då känna lite medlidande. Det kunde inte vara lätt för Linn att behöva välja mellan sin näst intill bror och sin pojkvän, fast och andra sidan, hade Harry ens sagt åt henne att göra det? det lät inte likt honom, men sedan kom tankarna tillbaka på hur krossad han faktiskt blivit då hon berättade det. Jag försökte dock lägga det hela bakom mig under kvällens gång, vilket funkade ganska bra när man hade Niall och Liam i samma rum, men ändå fanns det i mitt bakhuvud hela kvällen och vad Linn än sade så visste jag att hon kanske behövde sin bästa kompis ändå, trots allt. 

---

 Linns Perspektiv; 

En dryg månad har gått sedan jag varit tvungen att lämna min släkt i London. Eleanor, min sjuka mormor och min Harry. Jag har ännu inte vant mig med att vara utan honom. Redan när jag satt på planet hem till Sverige så kände jag redan hur jag saknade hans varma famn, hans trygghet och hans sätt att bara slappna av. Han har i och för sig varit här i Sverige för bara någon vecka sedan när killarna då hade en konsert här. Självklart var jag ,tillsammans med mina tjejer på den och även fick backstage pass. Det jobbigaste var nog att de behövde lämna tidigt, redan samma kväll som de kom. Dels för att det skulle vidare till Danmark och ha nästa stopp där, och dels för att minska så mycket kaos som möjligt. 

Bortsett från saknaden av Harry så mår jag bra. Mamma bor i en lägenhet bara några kvarter bort medans jag på heltid bor hos pappa, det vill säga, jag går till mamma lite då och då, när jag helt enkelt känner för det. Vi bor helt annorlunda nu, allt är annorlunda. Det är jag och pappa i vårat stora hus, vilket till en början kändes tomt, men nu har jag även vant mig med det. Det är skönt att bråket mellan mamma och pappa, som dagligen höll på, är över och jag känner även hur båda mina föräldrar äntligen kommunicerar med varandra som vanligt folk igen, mamma är också fortfarande en delägare av familjeföretaget, vilket känns bra. 

Jag har även fått heltidsjobb på ett dagis som jag trivs väldigt bra med, dock dröjer det inte så lång tid förrens jag får bli anställd i familjeföretaget jag också, vare sig jag vill eller ej, om jag känner mina föräldrar rätt. Men än så länge så tänker jag njuta på mitt jobb med barnen som redan tycker om mig. Det är dock det som är anledningen till att jag aldrig kunde följa med Harry och killarna med dem på deras Europa-turné, jag hade precis börjat på mitt jobb och det kändes inte så speciellt frästande att ta ledigt mina första dagar, jag tror inte ens att det är möjligt att göra så. Utöver barnen, Harry och killarna, tjejerna, familjen och mina jobbarkollegor så har jag faktiskt inte pratat med någon alls och inte behövdes det heller. 

Harry hade då och då kommit in på Filip, vilket ät ett avslutat kapitel för mig att prata om, jag har Harry och det är det enda som betyder något just nu. Även om jag gärna vill ha kvar Filip som vän, så antar jag att Harry aldrig skulle tillåta det. Dock hade han aldrig sagt det, men jag vill absolut inte riskera att det blir som med Carl. Även om Filip inte förtjänar att bli sviken av mig igen. Vissa saker i livet är verkligen jobbigt, som detta till exempel. Jag skulle aldrig ha kysst honom den kvällen, allt blev bara så fel. 

"Linn!", jag hör pappas gälla röst ropa ifrån nedervåningen. Snabbt rusar jag fram till trappen för att höra vad han har på hjärtat då tanken plötsligt slår mig, den här tanken som får mitt hjärta att dunka ett extra slag och tanken inombords att veta att min Harry ska komma för att stanna i över två veckor betyder verkligen så mycket, och äntligen är dagen kommen då vi åker och hämtar honom på flygplatsen. Jag hoppar klumpigt och högt ner ifrån de alla tjugofem trappstegen och möts av min kära far som står med armarna i kors med ett flin på läpparna. "Äntligen ska jag få träffa den där gossen som gör att telefon och elräkningarna blir dyra. Så som ni pratar i telefonen och Skype och allt vad det heter." , tanken slog mig då att han aldrig träffat Harry på riktigt, under tiden vi var ett par så att säga. Jag skrattar högt och slår till honom lite löst på armen, ingenting kunde verkligen förstöra min dag idag. 

 

Klockan är lite över halv tio på förmiddagen och Harrys plan ifrån Spanien ska ha landat nu. Ivrigt satte jag mig på en utav de sköna Arlanda-stolarna och lade benen i kors. Håret, kläderna och sminket har jag idag helt glömt bort. Nog för att harry skulle komma hit, men det var ju trots allt "bara" Harry som jag vet älskar mig för den jag är, inte för hur jag ser ut eller klär mig. 

Jag är tvungen att blinka flera gånger innan jag tillslut lyckas se att det är Harry som kom emot mig, han är utan vakter denna gången, vilket är så ovanligt att se att det syntes knappt att det var killen jag älskar som går emot mig. De där krullen i hans hår, de där illgröna ögonen och hans leende går dock inte att motstå, det är Harry jag ser. 

Snabbt hoppar jag upp från stolen jag suttit på för att glatt springa fram till killen med två resväskor i varsin hand. Han släpper dom snabbt då han vet att jag kommer emot honom och när jag är bara några meter ifrån honom så tar jag sats och hoppar rakt in i hans famn. 

"Oh love, I've missed you so much babe.", innan jag hunnit säga något så pressar Harry sina mjuka läppar mot mina och jag känner hur glädjetårarna börjar falla, jag har saknat min prins så mycket, jag finner inga ord. 
"I love you Harry, I'm really happy that you're here. It have been so boring days lately, I just want you here with me all the time.", förklarar jag för Harry då våra pannor är tryckta mot varandras. Ett busigt leende sprids på Harrys läppar och jag kan inte låta bli att fnittra. 

"You're my everything Linn. I'm so glad that we can do this even with all this distance between us.", säger han sedan och pussar mig mjukt på munnen. Jag ser då till min förtvivlan någon jag absolut inte visste skulle vara här, Filip. Min stelnad gör att Harry lägger märke till att något är fel då han också tittar åt mitt håll. Filip står helt stel han med, han ser ut att må bra - som tur är. Med hans leende på läpparna minns jag även hur han sade den kvällen då han lämnade mig. "Du kommer alltid förbi min syster. Jag önskar detta aldrig hänt, men om du nu skulle behöva välja mellan mig och Harry, så välj Harry. Han förtjänar det, han förtjänar dig."

"Who's he?", frågar Harry lite häpet men samtidigt så lät han inte alls svartsjuk något alls. Vilket han även aldrig brukar vara heller, antar jag. "It's that Filip boy?", jag tvekar lite innan jag tillslut nickar. Han ler och tar min hand medans han går dit, jag börjar bli osäker på vad som egentligen skulle hända här näst, men något säger mig att Harry inte vill göra Filip illa. 

"Hello man!", han räcker fram sin hand till Filip som inte verkar fatta någonting just nu, och inte jag heller om jag ska vara ärlig. "You must be Filip, Linns best friend. I'm Harry Styles", Harry lät vänlig, som om kyssen mellan han och mig aldrig har hänt, som om han helt plötsligt glömt bort hur arg och ledsen han var på mig, men ändå så känns det bra att veta att Harry är förlåtande, kanske skulle detta leda till något bra. 

"Yes, she was it, yeah. And I hope you take care of her now, Harry.", svarar Filip, inte alls för otrevligt men inte heller speciellt trivsamt i situationen, vilket jag förstår. 

"I will, bro.", försäkrar Harry om och ler mot mig, vilket får min mage att göra tusen volter samtidigt, allt känns så rätt med honom. "But I think she need you with her side if she will be that happy as we both wish.", Filip ser förvånad ut och sneglar mot mig. Jag fnittrar och nickar mot dem båda. 

"Really? it is okay for you Harry? I'm for sure I'd never kiss her again. it felt like a kiss my own sister and it was weird.", fortsätter Filip att babbla på och jag kan inte motstå att skratta. Jag håller även med i det han säger och jag kunde inte säga det bättre själv. 

"Yes, I'm for sure it will not happend again though. You're a good guy.", Filip går fram till Harry och gav Harry en halv kram, fast självklart med bara en utav armarna. Jag suckar ljudlöst och har aldrig fattat vitsen med att bara ge varandra 'halva' kramar, hur som helst så är det skönt att det med Filip blev löst i alla fall. 

"What do you here by the way?", frågar jag lite diskret och tittar frågande på Filip som ser ut att vänta på någon. För att vara lite extra schysst mot Harry så pratar jag även på engelska, det känns inte så lockande att prata svenska nu precis. 

"I actually waiting for someone.", Filip rodnar. Jag vill veta samtidigt som jag egentligen helst står över. Jag vill inte heller vara för på och fråga hur han mår, men som jag ser det i mitt perspektiv just nu så ser han väldigt glad ut, kanske är det en tjej? jag ler. 

"Who? someone I know?.", frågar jag lite retsamt och märkte hur Harry också blir lite nyfiken på vad vi har att säga till varandra. 

"Uhm.. Not really.", han låter osäker. "To be honest. It's Frida. She called me and said that she was sorry and I'm still love with her so I gave her a second chance, were it wrong?"

"Absoulutely not!", Harry svarar snabbt och ser väldigt säker ut med sitt svar. Jag kommer då i samma ögonblick på att pappa faktiskt väntar i bilen utanför. 

"But if she'd hurt you, just call me. We have to go, my dad waiting on us outside.", förklarar jag snabbt, ger Filip en hastig kram och jag börjar gå lite bortåt med Harry några decimeter bakom. 

 

"You've shown me any of your favourite places. This is one of mine.", förklarar jag då vi sitter hand i hand på den fridfulla platsen som jag kallar för mitt tredje hem. Hit går jag när jag vill vara ifred för att tänka eller bara vill försvinna hemifrån för en stund, in i min egna bubbla. 

"It's so beautiful.", konstaterar Harry och lägger sin arm över min rygg. "I'll give you something, Linn.", jag tittar på honom och ser att han är väldigt allvarlig i sitt ansiktsuttryck, samtidigt som han kniper ihop med den båda käkarna. "Close your eyes.", jag gör det jag blir tillsagt och stängde mina ögon. Plötsligt känner jag hur något kallt placeras under min hals och jag förstår att det är ett halsband han gav mig. 

Utan hans tillsägelse så öppnar jag mina ögon och tittar långsamt ner mot min hals där ett fint, silvrigt halsband med orden 'forever' sitter på. Jag vänder huvudet mot Harry med ett leende på mina läppar. 

"With this, I'd to say that I never compare you with the others because for me, you're perfect and I want you to be mine forever and ever.", hans ord får mig att vilja gråta. Han är så vacker och jag älskar honom bara mer och mer för varje dag som går. "Even if it's pretty hard to be without each other when we're on our tour, I want you to know that we can do this, together."

"You're completely right, my prince. I love you that it hurts and you're the one for me. I've never been this love before and thank you for showing me what real love is.", med det, så kysser jag honom. 

Även om jag vet att föralltid låter helt fel och för lång tid, så vet jag att just här och nu, så är det Harry jag vill vara med för alltid.

---

Sista delen! Superdupertack till alla som kommenterat, stöttat och givit mig den skrivlust jag haft undedr hela novellens gång. Jag hoppas ni gillar slutet och nu vill jag gärna veta; Hur har novellen varit? Långtråkig/spännande/för mycket drama? Kommentera nu!

 

(ber även om ursäkt för det konstiga inlägget tidigare idag, haha. För er som hann se det, förlåt! Jag råkade publicera det för tidigt helt enkelt, för er andra.. Det var bara ett kapitel som kom ut som jag inte ens börjat på, hah)

 

Handlingen om nästa novell finns ute nu. Vad tror ni? kommer ni stanna kvar? :) 

För det första: jag kommer aldrig lämna din blogg!!!!
Novellen var verkligen jättebra och jag gråter nästan att den är slut!!😭
Jag älskar verkligen dina noveller!!!!!!!❤❤❤❤❤❤❤❤
Kram Hanna❤❤

denna novellen var LÄTT den bästa jag läst, heeelt perfekt! så sjukt bra handling, aldrig tråkigt och ååååh, bara så så så bra!! :D

Åh rysningar genom hela! Så sjukt bra novell från början till slut, finns inget dåligt alls! xxxxx

Jag önskade jag hade kommenterar lite mera men jag älskade den här novellen, kanske för att jag verkligen tycker om Harry (tycker om allihopa!!) och att du verkligen kunde visa att det var han, för det gjorde du bra!

BÄSTA NOVELLEN HITILLS SÅ JÄVLA SORLIGT ATT DET ÄR SLUT NU OMG :'( VÄNTAT SPÄNT VARJE DAG PÅ NÄSTA DEL OCH JG HAR VERKLIGEN BEUNDRAT VARJE DEL! LÄNGTAR TILLS NÄSTA DEL! Tack för en fantastisk novell!

Jag vill inte att den här novellen ska ta slut:( Kommer helt klart stanna kvar, det här är ju typ världens bästa novell!!

Den bästa 1D novellen jag läst, jättebra slut, dock är det synd att det var siat kapitlet hahah ^^
Men jättebra! :D

Ååh så sjukt bra! Novellen har varit helt fantastiskt bra, spänande ja allt positivt! Du är värkligen grymt duktig på att skriva, man lever sig värkligen in i dom! 😉

Ser fram emot en ny spänande novell!! ❤❤
Kram

Tråkigt att novellen är slut :( den har varit JÄTTEBRA!! :D

Åhh nej vill inte den ska va slut men längtar redan tills den nya novellen. Den har varit jätte bra o spännande ja allt bra man kan säga! Jag kommer iaf stanna kvar här för du e en utav mina favorit novell bloggar :D

Den har varit jättebra. Längtar till nästa novell kommer. Du är en grym bloggare!!!!

ASbra slut och på en jäättebra novell. Du vet ju att jag älskar alla dina noveller!

Läste handlingen till nästa och blev så glad när jag läste Mullingar. Då kanske det blir om Niall och jag har inte läst så många om honom och som du säkert vet så älskar jag honom. Åh, längtaaar!;D

Jag kommer vara så avundsjuk hela novellen, haha;) Niall min älskling!!;]

GUUUH! Jag är sjuk och borde egentligen ligga still men på det sättet du skriver på så får det mig att hoppa upp och ner! ♥♥♥ Jag älskar dina noveller, speciellt den här och nästa kommer absolut inte bli något undantag ;)