everything about you, del 62

Elins Perspektiv;
Hon drog in ett djupt bloss och andades ut röken rakt på mig. Jag suckade och skulle just till att förflytta mig till något annat ställe då hon öppnade munnen med ord som jag bara inte kunde motstå. 
"You're one of Linns friends, isn't you?"

"How could you know that?", jag vände mot mot henne och våra ögon möttes. Hon såg allvarlig ut, samtidigt som hon såg aningens osäker ut. Hon gav mig ett roat leende som jag nu lyckades se då jag förmodligen vänt mig vid mörkret. Jag la armarna i kors, mer hann jag inte säga förrän hennes näve var hårt slagen mot min kind och allt svartnade. 
 
Huvudet värkte och jag vaknade av att jag kunde höra röster från rummet intill. Jag öppnade ögonen och insåg att jag var hårt fastspänd runt något hårt. Jag visste inte vart jag var, men jag visste att jag i alla fall var inomhus, se kunde jag också göra i och med att det var ljust i rummet, framför mig stod en säng, en garderob och i sängen låg en dator. Jag såg ut att vara i ett typiskt tjejrum, det såg faktiskt ganska så fint ut. Vad jag gjorde här visste jag dock inte. Men för varje sekund som gick så vaknade jag upp mer och mer, och plötsligt började jag att komma ihåg saker. Den blonda tjejen, cigaretten, slaget. Vad hade jag gjort henne och vad skulle hon göra med mig? Jag gjorde allt som kom i min väg för att försöka få upp det hårda repen runt om mig, men just när jag lyckats slita loss repet om mina armar så öppnades dörren och samma tjej som tidigare kom in. Hon såg stolt ut, som om hon vunnit ett pris eller något. 
"Why am I here? Can you explain what I've done to you?", jag röt till allt jag kunde. Till en början såg hon skeptiskt ut, men sedan ändrades hennes breda leende sig till ett flin. 
"Oh, poor little girl.", flinade hon och kom närmare mig. Jag försökte att ta mig loss ifrån repet som var runt omkring mig, men jag visste att jag aldrig hade någon chans. Det var lindat minst tio gånger runt om mig med ett tjockt rep. Jag bet ihop och tittade med kisande ögon på mig. Måtte hon inte göra illa mig igen. 
"I shouldn't hit or hurt you again.", förklarade hon och slog sig ner framför mig på golvet. Det var som om hon hade läst mina tankar. Jag tittade konstigt på henne medans hennes läskiga flin fortfarande var på hennes läppar. "But then do you have to make me a favor."
"A favor?", jag upprepade hennes ord och visste inte riktigt vad jag skulle svara på det. Jag ville helst inte bli slagen, eller kanske något ännu värre. Därför satt jag stilla där jag satt och gjorde inte det minsta lilla försök till att säga emot. 
"I want Harry for myself, okay? I had him first. We had sex and I know he want me too. You should take away Harry from your friend Linn, right? Otherwise I'll found you and hit you as well, you get it?", jag stelnade till. Jag ville bara slå till henne, allt jag kunde just nu, men jag visste att hon var dubbelt så mycket starkare än mig just nu, jag var trots allt fastspänd i ett hårt rep, man skulle kunna säga att det hela var som på film, fast den enda skillnaden var att detta var verklighet. 
"Never mind!", svarade jag argt och stirrade allvarligt på den blonda tjejen. Hur hon ens hade hjärtat till att vilja förstöra för två andra människor som var lyckliga tillsammans, jag kunde bara inte förstå det. "Linn is my best friend, I'd never do that because you threatening me.", hennes ögon svartnade och hennes hand var uppe vid mitt huvud och mötte min kind återigen, fast denna gång bara med handflatan. En mäktig smäll som både hördes och kändes bildades och jag kunde bara inte förstå hur denna människa någonsin skulle kunna orka med sig själv. 
"You do as I said to you, right? And if you say someting about me to the other, I'll finally found you and kill you. I keep my eyes on you, just as you know. Okay?", jag skulle ljuga om jag sade att jag inte var rädd just nu, för det var precis det jag var. Jag var dörädd. Aldrig hade jag någonsin blivit hotad på detta sätt förut och aldrig hade jag någonsin behövd välja mellan att svikit min bästa vän eller att välja att dö. Jag blev helt förvirrad men samtidigt så hade jag inget annat val. Jag hade träffat Harry en gång, jag hade ingen aning om vad han var för typ av kille, men en sak visste jag i alla fall, han gjorde Linn lycklig, därför skulle det bli svårt att behöva skilja på dem, det gjorde ont som bästa vän att behöva förstöra mellan dem. Men vad hade jag för annat val? 
"Yes, I'll try to get them breakup, right?", försäkrade jag henne om och ett leende spred sig över hennes rosenröda fyllda läppar. Det kändes inte alls bra, men jag började få ont om syre och jag kände att jag verkligen behövde luft nu. Luften här inne var fylld med stanker ifrån både tobak och alkohol, vilket fick mig alldeles illamånde. 
"Good.", flinade hon och började släppa upp den hårda knuten. "We're a good team, right? And yeah.. When they call you, say that you just took a walk, because you did it, right?", hon släppte repen om mig och gav mig sina svarta, läskiga ögon som man bara inte vågade säga nej till. Jag nickade av rädsla och kände hur tårar bildades i mina ögon. "I'll follow you upstairs. My dad is home, so if he say something, you're just my friend, yeah?"
Jag nickade till bekräftelse och ville helst bara slå till henne, men jag hade varken hjärtat eller kraften till att våga eller orka göra en sådan sak. Aldrig hade jag viljat skadat någon tidigare, och inte heller nu. Hur gärna jag än ville göra det. 
Liams Perspektiv;
Tjejen jag tidigare pratat med, som plötsligt försvann, var tjejen jag länge tittat på de få gånger jag haft tillfället. Den söta brunetten som var lika snäll som söt. Men konstigt nog så försvann hon bara, och en timme senare var det dags för oss att ge oss av. Vi fick alltså inte längre vara här i lokalen länge till och Elin var fortfarande borta. 
"I know Elin, I'm sure she just went home to sleep or something like that.", försäkrade Erika och Linn nickade vädjande på huvudet. 
"But what if something really bad had happened? I mean.. She didn't answered on the phone, right?", envisades jag med, för säkert tionde gången på bara fem minuter. Ja, jag var väldigt orolig över människor som kom bort, även om jag inte kände henne så brydde jag mig fortfarande om människorna runt omkring mig, det var något jag alltid hade gjort, därför kunde jag bara inte gå ifrån det här stället och veta att hon kanske var någon helt annanstans än hemma hos El just nu, vad visste jag? Hon kunde ha gått vilse eller vad som helst. 
"Don't worry man. They know her more than you do, we drive home to El and let's se if she's there. Okay?", Zayn lät övertygad. Jag vände blicken mot Louis, Harry och Niall som bara nickade instämmande. Det var då jag tyvärr lärde ge mig, jag hade ingen chans mot alla fyra, plus deras flickvänner och deras vänner. Jag log lite för mig själv, år mig själv, att jag alltid skulle vara den som ville ha koll på alla och se till att alla hade det bra, så klart som bara hade gått hem till El igen. 
 
"She's gone.", Linn såg allvarlig ut i sina ögon och hon var inte långt ifrån att släppa ut sina tårar. Vi hade verkligen letat överallt i hela huset och även utomhus. Jag tog händerna för ansiktet och skakade på huvudet. Jag kunde nästan förstå att något hade hänt henne och varför skulle hon gå utan vakt? Att göra det på sånna här stora event var verkligen ingen bra idé, vem som helst kunde vara här. 
"Have you call her, again?", frågade Louis lugnt och tittade oroligt på alla oss. 
"Yes, a million times, she doesn't answer on hers fucking telephone. She always answered on it."; nästan skrek Nadja och man såg hur upprörd hon var. Vilket jag självklart förstod, tänk om något allvarligt hade hänt?
"We need to find her.", konstaterade Harry och trog på sig skorna igen. Jag följde hans exempel och lika så gjorde de andra som var samlade i Eleanors hall, tur var väl det att vi var flera och ännu bättre var det att El's hall var stor nog till oss alla. Dock hade Perrie och Little Mix-gänget varit tvungen att gått. Men jag, tillsammans med killarna och Linn och resten av hennes vänner var riskabel till att hitta henne. Bara inte något hemskt hade kunnat inträffat henne, visst, det var London vi snackade om, men trots det så var vi fortfarande inte helt säkra här. 

Ja, nu kan nu ju kanske gissa er på vad som kommer hända här näst. Kommentera massor nu hörrni så kommer nästa del förhoppningsvis imorgon :) 
 

Great!! Såå bra!

Svar: Tack :D
My Wesström

Ååååh så braaaaa
Men my du måstw sluta med cliffhangers, man dör ju och så återupplever man när nästa kapitel kommer ;)

Svar: hahahah men åh , gud va snäll du är :D å jag uppskattar verkligen dina söta kommentarer. Haha ;)
My Wesström

Asså nej! :O Är jätte orolig nu ju haha, såååååå bra och spännande :)x

Svar: taack :DD x
My Wesström

aaaah, så bra :D

Svar: taaack :D
My Wesström

Ah, vad spännande. Alla kommenterar!!!;)

Svar: Haha söt du är :D
My Wesström

Inget menat alls överhuvudtaget,men jag tycker att det är lite too much drama all the time, kan de inte bara få vara lyckliga och inte en massa drama all the time?
Annars är den asbra :))

Svar: Japp, tycker det jag med. Men i tidigare noveller har jag kört så å då klagar vissa istället på "för lite drama" vilket är tråkigt enligt vissa :) Men tänkte att det här är sista dramat nu, hehe. Plus att livet i vissa relationer är faktiskt väldigt mycket drama har jag märkt, så ja ;) haha men tack :)
My Wesström

Nej men ååååhhhhh va spännande! Så jävla bra ! Meer

Svar: taaack :D
My Wesström

Läste kommentaren ovan å jag tycker dramat är perfekt mycket!! Älskar Att de händer saker och dina idéer :) kör ditt eget race!

Svar: Oj, ja du ser. Alla har olika synpunkter och åsikter, haha. Men tack sötis ! x
My Wesström

;)

Såå ta novell :)

;)

Bra* sorry skriver med mobilen och har nytt fått en iPhone så är lite ovan




Kom ihåg mig?