En smäll i dörren hördes och ännu en tystnad spred sig i rummet. Jag tittade först på tjejerna, sedan vände jag blicken till Eleanor och Louis. 

"So.. What would we do while we waiting on Harry?", frågade Zayn otåligt och riktade frågan till oss alla. Jag bara ryckte på axlarna och höll med om att vi faktiskt borde göra någonting för att fördriva tiden. Att bara sitta och vänta skulle bara göra mig orolig och förundrad, därför så började jag tyst för mig själv tänka på vad vi kunde göra tillsammans, något som inte var att åka ut och fika. 

"Did you girls play some football?", frågade Louis med ett flin som lekte kring hans läppar. Jag tittade med ett glatt ansiktsuttryck på de andra som först tvekade lite. 

"Yeah, I love soccer!", sköt Niall in och tittade ivrigt på oss andra. "Come on girls, we play it. It's a big plan just a few house away from here."

"I've a ball anyway and I know this girls love football, or am I wrong?", Eleanor tittade på oss, gav med sig skratt och reste sig upp. Jag, lik som de andra gjorde lika och jag nickade försiktigt på huvudet, det var sjukt länge sedan jag rörde vid en fotboll och jag var inte helt säker på om jag fortfarande var duktig på den sporten, men med tanke på att Eleanor inte alls kunde något om fotboll så kanske jag i alla fall hade någon chans att slå någon åtminstone.

 

Planen var stor och det var väldigt längesedan jag stod här. Det hade även blivit förändrat än hel del sedan sist, som yngre gick jag ofta hit och tränade för att bli bättrem Även massor med olika minnen flödade upp i min näthinna. Både bra och dåliga, det var till ett exempel hit jag och El ofta gick för att ragga på killar, vilket vi idag bara skrattade åt. 

"Okay, I don't want to be with in this game.", förklarade min alldeles för fega kusin som mycket väl visste om sina egenskaper i fotboll. Jag skrattade och skakade på huvudet. "But I can decide the team.", fortsatte hon och gjorde någon fånig gest med armarna som talade om hur vi skulle ställa oss. 

När lagen var bestämda så kände jag mig nervös, trots att det inte var någon riktig match så visste jag - som Eleanor hade berättat, att Louis var en riktig vinnarskalle, precis som jag, och vad jag kom ihåg så skulle han även vara riktigt bra på fotboll. Jag skulle inte säga att jag var missnöjd med mitt lag, det var jag ju inte eftersom jag inte visste hur bra Liam och Niall var på fotboll, däremot så visste jag att Nadja inte var så väldigt high på fotbollsfronten, men jag antog att hon gjorde det för min skull. Erika, Louis, Zayn och Elin var i det andra laget, men att veta att Louis och Erika kom i samma lag kunde bli farligt med tanke på att Erika oftas valdes till matchens lirare när vi var yngre och jag visste även att hon ibland brukade spela lite smått hemma på gården, de skulle antagligen bli ett bra team. 

Måtte nu Niall och Liam vara duktiga, det här spelet fick jag ju bara inte förlora. Men det såg även ut som att Erika hade gett sig in på samma bana som mig, den vinnarskallen som hon också är. 

"I'm the goalkeeper!", hojtade Niall när vi precis fått redat på laget. Jag log och var glad att någon tog sig an att stå i mål, det var oftast det som ingen ville vara där hemma i Sverige. "If it's okay?"

"Yeah of course!", svarade Nadja direkt och jag såg gnistan i hennes ögon. Hon var så söt att jag inte kunde låta bli att le åt henne. Han log ett tacksamt leende och ställde sig på sin possition. Jag tittade mot Liam och Nadja som gick emot mig. 

"Now we're going to win this game, right girls?", yttrade Liam med ett lekfullt flin. Jag nickade ivrigt och började hoppa runt som en gammal vana, som en slags uppvärmning. Detta skulle bli en intressant match. 

 

I tio minuter hade jag stått här i min ensamhet utan någon som helst syn på Hannah alls. Som tur var så var gatan folktom och festen jag hade befunnit mig på för någon vecka sedan var lite på sidan av stan. Men för min egen säkerhet så hade jag kallat hit en utav våra säkerhetsvakter för att stå en bit bort ifrån mig, det var i och för sig ett måste när man tillhörde våran typ av kretsar inom jobbet - enligt vårat management. Jag älskade mitt jobb, det gjorde jag verkligen, men att dagligen, vart man än gick, behövde bli förföljd utav en till två vakter runt omkring sig varje dag kunde bli jobbigt i längden, även om det var för en god sak. Men, men, det var en del utav kontraktet och jag förstod själv att det var en dålig idé att gå utan vakt vid detta tillfälle med tanke på vilken jag faktiskt skulle träffa, man visste aldrig vad hon hade att komma med för anklagelser. 

Återigen tio minuter gick och jag började då tvivla på att hon ens skulle dyka upp, jag tittade en sista gång åt höger när jag sedan började ge mig av åt gatorna på vänster sida, där jag även hade ställt bilen. Men i sista stund så såg jag något blondt komma emot mig, vilket fick mig att stanna för ett ögonblick. Att se henne komma emot mig kändes fel, hon hade ett stort leende på läpparna som sågs på långa vägar vara fake, att hon sedan såg ut att precis kommit ifrån någon fest gjorde inte min reaktion på henne bättre. Jag fick det även bekräftat för mig när hon kom närmare att hon i varje fall inte var nykter, det kunde man både se på henne och känna på hennes ofräscha lukt. 

"Hi Harry.", hon kom mig närmare då jag tog ett stort kliv bak. Jag tittade på vakten som var några meter bort att allt var okej och att han än så länge inte behövde oroa sig. "Thank you for giving me a another chance, I knew you wanted me.", hon tog återigen ett kliv fram, men det hindrade inte mig för att ännu en gång ta ett kliv bak. 

"Before we talks, I want you to take away Elins number from your phone, yeah?", svarade jag bara henne och såg hur hon började ta upp något ur hennes BH, självklart var det telefonen och när hon sedan viftade med den framför mig för att bekräfta att hennes nummer var borttaget så valde jag att tro på det. "I also want you to leave us alone, all of us. Even me.", hennes lilla leende försvann och innan hon ens hann öppna munnen så fortsatte jag drastiskt. "And if you don't leave us alone, I will talk to the police and we have a few witnesses as can confirm everything you've done, do you get it?"

"Did you know everything?", frågade hon oroat och tittade ner på backen, som om hon skämdes. Jag fnös till åt hennes svar och la händerna i jackfickan. 

"Does it matter?", ställde jag henne frågan och tittade irriterat på henne. Hon rycke på axlarna och mötte min blick. "But yes, I know everything. Can you leave us alone, please?"

Hon flinade stort, det verkade inte som att hon tog det hela på så stort allvar, vilket fick mig bara ännu argare. Jag sa dock ingenting, utan väntade istället för ett svar ifrån henne. 

"Actually, I've already a new boyfriend as love me. I know you loved me Harry, it was you and me but I hate you now.", jag tog händerna för pannan och förstod inte vad hon menade med allt hon sade, hon var bara för mycket. Jag bet lite försiktigt på insidan utav läppen samtidigt som jag spännde käkarna, helst ville jag bara slå till henne, men jag kom då att tänka på vad killarna och Linn sade innan jag gick, och när jag tänkte efter, så var hon inte ens värd det. Hon var inte värd min uppmärksamhet längre. 

"Aww, good for you, because do you know what? I hate you too.", flinade jag och nickade glatt åt henne. Hon sluddrade något som jag inte kunde höra och sedan försvann hon snabbt bort ur min åsyn. "Bitch", mumlade jag tyst för mig själv när jag sedan tittade bak på den svartklädda vakten och nickade. Det var dags att åka tillbaka och detta hade faktiskt gått bättre än jag tidigare trott, jag hade faktiskt inte behövt gjort så mycket alls. 

---

Well, here it is! Japp, nu får vi se vad som händer! Jag kan dock lova att inget mer drama kommer i och med att jag tänkte avsluta denna novell snart, men lite svar på eventuella frågor kommer ni antagligen få svar på, som till exemper Filip, hur blir det mellan dom? Det kommer ! :) kram på er och ha en underbart bra fredag! Men kommentera gärna? :)