everything about you, del 52

Linns Perspektiv;
Till min egen förvåning så stod det ett igenkänt namn på displayen. Jag hoppade nästan till utav förvåning och samtidigt en gnutta rädsla. Vad kunde det stått i smset? jag drog upp det för att titta på hela, jag lärade nästan läsa om det flera gånger innan jag kunde inse vad han ville. Jag brast sedan upp i ett brett leende bland alla känslor och tårar, kanske fanns det en gnutta chans till att det kunde bli någorlunda bra igen. 
 ~ I'm home now. We maybe need to talk, just you and me? I've missed you alot, but it didn't change anything. See you at Waynes in twenty ? / Harry. ~ 

Jag svarade med ett enkelt ja, utan att ens veta i vilket utav de olika Wayne's coffee som vi skulle mötas på. Jag visste dock bara vart två av dem låg och den ena låg mitt emot Starbucks och den andra helt utanför standen, därför så chansade jag på det inne i stan. Mest för att jag visste att El ofta brukade gå dit med killarna, som hon satt och berättade för mig för någon dag sedan, men också för att de var det enda cafeet i stan som fortfarande var öppet så här dags. Sjukhuset stod precis bredvid stan så det skulle ta ungeför tio minuter att gå härifrån, därför behövde jag inte stressa. Jag kom då även på mig själv hur jag såg ut idag. Gammal mascara som satt fastklistrad på min hud från gårdagens tårar och jag var inte alls fräsch. Hur och vad skulle Harry egentligen tro om mig? för hur som helst skulle jag aldrig kunna hinna hem, fixa mig och hela den biten. Istället satte jag upp håret i en slarvig boll mitt på håret, sprayade på lite parfym utav den lilla reserven jag alltid hade i väskan för tillfällen som dessa. Jag gick också snabbt in på toan för att tvätta bort de svarta sträcken och fläckarna efter mascaran, men till min besvikelse så hade jag glömt att lagt i en extra mascara. Jag suckade och tittade mig i spegeln. Helt osminkad, ett par svarta byxor och en stor tröja jag fått lånat av mamma, kunde jag gå ut så här? skulle Harry hata mig ännu mer, men det värsta av allt, skulle han skämmas över mig för att jag gick ut så här? Jag tog min handväska och slängde den bakom ryggen, sedan gick jag tillbaka in till mormor och mamma, mamma hade även vaknat till så jag berättade hur situationen låg till och att jag verkligen var tvungen att reda upp vissa saker, vilket hon förstod. 
Med ganska så osmidiga och raska steg så gick jag fram till mormor och gav henne en sista puss på kinden, men direkt när jag kom utanför rummet så kände jag ångest, skuldkänslor. Att lämna mormor var ingenting jag ville, men jag var tvungen. Jag behövde Harry för att må bra. 
 
Där stod han med de mestadels håret instoppat i hans gröna mössa. Tio minuter av rädsla, nervositet och förundran om vad som skulle hända var jag äntligen framme inne i stan och jag såg hur Harry stod klämd med två vakter rumt omkring sig i ett hörn. Det var dock bara vakterna jag såg, men jag antog att det var Harry som stod bakom dom, han såg faktiskut ut att gömma sig lite. Det var hur som helst folktomt ute på gatan, det var mitt i veckan och det var skönt att vi nästan var ensamma ute. Men vad skulle jag göra när jag kom framför Harry, skulle jag krama honom? skulle jag pussa honom? nej Linn. Det kan du inte göra, skärp dig. Jag tog ett sista andetag innan jag gick framför vakterna, då Harry fick syn på mig. Han såg ledsen, förvirrad och osäker ut, vilket fick mitt hjärta att göra ondare än vad det redan gjorde. 
Jag harklade mig försiktigt och drog min högra hand över min vänstras arm och tittade försiktigt upp på Harry. Han såg nu en aning lugnare ut än sekunderna innan och jag kunde se hur ett påmålat leende spred sig över hans läppar. "Hi Linn.", hans röst fick mig att rysa och min mage att dra ihop sig, jag var så nervös. Jag ville inte gå ifrån det här cafféet som bara vänner, eller ännu värre, ovänner. 
"Hi Harry.", svarade jag kort och bet mig i läppen. Jag såg hur han granskade mig uppifrån och ner men var det något jag inte ville höra just nu så var det att någon kommenterade mina kläder, jag visste mycket väl att jag såg hemsk ut. Därför avbröt jag tystnaden och öppnade munnen istället, vilket fick Harry att rikta sin uppmärksamhet på mig och inte på mina kläder istället. "Should we go in or?", han nickade lugnt och de två vakterna släppte förbi mig innanför sig, så jag lätt kunde komma bredvid Harry. Jag log ett svagt, tillgjort leende mot dem och kastade en snabb blick på Harry innan jag gick in genom dörren som han snällt hållt uppe för mig. 
 
"One coffee, thanks.", det var vår tur i kassan och jag skulle snabbt plocka upp plånboken ur väskan när Harry snabbt höll sin hand på min för att stoppa mig. Det var faktiskt den första närkontakt vi haft idag sedan vi träffades, och jag kände hur jag rös till bara av att ha hans hand över min. 
"No, Linn. Don't do it. I'll buy this coffee please.", för att minska det lilla tjafft som jag antog skulle tillkomma om jag sade emot, så nickade jag bara på huvudet, även om jag inte kunde låta bli att ge med mig en suck. Som om jag inte kunde betala mitt fika själv, men, men. Jag svarade med ett svagt "Tack" och direkt när vi fått vårat kaffe så satte vi oss vid bordet längst in mot väggen, för att minska kaos bland fans, såklart. 
 
Vi satt under tystnad. Då och då kunde jag snegla på vakterna som satt vid några bord bort. Jag vände sedan blicken på Harry igen, som tidigare tittat bort, men i detta tillfälle så var hans blick redan fäst vid mig och våra ögon möttes. Jag kunde känna hur jag rodnade av bara det och helst ville jag bara säga något nu, förklara allt, men Harry hann före. 
"I've think about you a lot, more than I probably should.", började han med sin hesa röst medans han tog en sipp utav hans kaffe. Jag följde hans exempel och nickade bara eftersom jag såg att han hade så mycket mer han ville säga. Hans gröna ögon började plötsligt vattnas och tårar bildades i hans fina ögon. Han fick djupa väck i pannan som förklarade en hel del, han såg inte direkt glad ut. "Did you know what the hardest team at our management said about you?", jag hann inte ens ta in hela meningen innan han fortsatte. "They liked you and wished me good luck with you. Never had them said that before, they didn't like Eleanor at the first time, not either Perrie or Liams ex, Danielle. But you, Linn."
Jag svalde hårt och jag kände även jag hur tårarna ville komma ut. Gillade dem verkligen mig? hur då? det fanns inget fint i mig någonstans. Jag knep ihop med munnen och drog en hårslinga bakom örat innan det sedan var min tur att säga något. Harry verkade däremot väldigt upprörd och ledsen, vilket jag såklart kunde förstå. 
"I knew that it was wrong, when he kissed me. Everything felt so stupid and I didn't know what I supposed to do, I can't still believe it, he was and are my best friend, and we can never be something else. It's you I love Harry, just you.", jag harklade mig lite och såg på Harry som satt på stolen mitt emot mig och fortfarande bara tittade på mig, han såg ut att ta in varje ord jag sade och helst av allt så skulle jag bara vilja gå fram till honom och krama om han, men även jag kunde förstå att det var omöjligt. "I'm not perfect, Harry. And I can never be, I'm just me, a normal teenage girl as am truly in love with a boy with the name Harry Styles.", jag kunde se hur ett leende bildades på hans läppar och han verkade verkligen uppskatta mina ord, vilket kändes bra. Han drack ännu en klunk av sitt kaffe och gav mig ett brett leende. 
"You're not just a normal teenage girl, Linn. You're the girl as I'm love with. For me, you're everything and I want just you. With you, everything feels so right and I wish we just can start it all over again and build a confidence to each other again.", jag log och tårarna spred sig till mina ögon för säkert tionde gången bara idag. Fast denna gång var det inte över något dåligt, denna gång var det lyckotårar. 
Harry reste sig upp från stolen han satt på och gick fram till mig i soffan, han la armen om mig och tittade rakt in i mina ögon. "Have I ever told you how beautiful you're? even in just a messy clothers and without makeup?", hans mening fick mig att stelna till. Jag hade aldrig varit nöjd med mig själv utan smink och jag skulle förmodligen aldrig kunna acceptera det faktum att jag såg ut som en ragata utan smink, men hur Harry sa det och hur han verkligen såg mig för den jag var, gjorde mig så himla säker, jag visste att jag inte behövde göra mig till inför honom, därför kändes det här tillfället riktigt bra och det bara stäkte mina känslor mer och mer för honom.
"Oh.. Uhm, I hate myself for how I looks right now but I hadn't time to fix me.", svarade jag osäkert och log lite. 
"You don't need it either. You're such a beautiful girl both on the inside and outside. I just love how you looks now, it's.. Chill.", han flinade lite innan han snabbt därefter pressade sina läppar mot mina i en helt perfekt kyss som varade i flera sekunder, innan vi båda behövde ta luft. Jag fortsatte att le mot honom innan våra läppar återigen möttes i en mer intensiv kyss nu. Jag hade verkligen saknat denna närhet, dessa kyssar och denna kille. 

Åh, blir ju nästan avis själv på hur jag skriver om Harry. Vill oxå ha han?! haha, nej då. Men.. Tyckte att det fick sluta lite bra nu eftersom de varit ifrån varandra så länge ;) Vad tyckte ni då fina läsare? Är ni nöjd med delen? :) 

Äntligen!! Ett lyckligt slut<3 Sjukt bra som vanligt.
Kram!

Svar: tack gosis :) kram! <3
My Wesström

Sååå bra! x

Svar: taaack <3
My Wesström

Yeyy..!!
Bästa delen hit tills!
Du är så *pip* bra på att skriva noveller:)
KRAM:)

Svar: men go du äär! tack <3 kram!
My Wesström

Kan du ha med lite mer drama? Typ som att Linn blir våldtagen, eller något sånt? Skulle vara kul! Super bra novell!! :**

Svar: känns som att alla blir våldtagna i varenda novell + att jag haft det ett par gånger tidigare så kanske inte i denna novell, men man vet aldrig ;) tackk!
My Wesström

Jag är nöjd. Vem vill inte ha Harry?) haha

Svar: hah saaant!
My Wesström

Jätte bra!

Svar: taack :D
My Wesström

Jättebra :D

Svar: tack söta du!
My Wesström

My

Jamen kul att träffa kompisar! :)

Ååhh nu får de fan hålla ihop!!!

Mer

Mer

Svar: ute nu :)
My Wesström

Mer

Jätte bra, verkligen jääätte bra!:) något avundsjuk är man ju! Haha :)

Svar: Haha ellerhur! och tack :D
My Wesström

Jättebra! :D

Svar: tusen tack :D
My Wesström

SV; Ja exakt, man blir lite fundersam! Tyckte han och Dani var så söta tillsammans men men, jag respekterar hans val ändå för hon han mår bra, mår jag bra! Förresten så är jag en Harry-girl om du ville vet! Ha det bra och sköt om dig! :) :P




Kom ihåg mig?