summer love, del 21
Elins Perspektiv;
"Mamma, kommer du ihåg att du sa att du aldrig skulle lämna mig?.. Jag börjar tvivla på det nu" sa jag och det kändes så ont i mig att säga så till min egen mamma.
"Jag kommer aldrig att lämna dig gumman, och dehär ska jag klara mig ur ska du veta.. Älskade du, snälla gråt inte" sa hon och torkade bort mina tårar som aldrig ville sluta.
"Vad var det egentligen som hände?" frågade jag och torkade tårarna igen.
"Det hände exakt som med pappa, någon dåre kom och körde in i oss. Fast denna gång var det fler med i bilen och både jag och Ida blev skadade. Bara det att jag ska klara mig ur detta också, vilket inte er pappa hade styrkan till" sa hon och tittade menande på mig. Samtidigt som några tårar föll med för hennes kinder.
I samma veva så kom den kvinnliga sköterskan in igen och tittade på oss och log lite osäkert.
"Besöketiden är tyvärr över nu. Jag måste be er att gå nu. Jag hör av mig till dig, Elin så fort som möjligt. Det kan bli redan ikväll" sa hon till mig och klappade mig på kinden och gick. Jag nickade endast som tack och gick emot Ida som låg och sov i sin sjukhus säng. Jag pussade henne i pannan och viskade i hennes öra att allt skulle bli bra. För det var allt jag hoppades på just nu.
Jag gick fram till mamma och kramade om henne lite försiktigt. Det gjorde ont att de henne ligga där och lida medans jag inte kunde göra något.
"Jag kommer hem snart" sa hon och pussade mig i pannan. Men fortsatte sedan med att säga några ord till Niall.
"Ta väl hand om Elin nu, Niall. Jag vet att hon är i trygga händer hos dig och jag litar på dig. Jag vet att du är en bra kille för Elin så ta hand om er nu, båda två" hörde jag att hon viskade till Niall. Jag antog att hon inte orkade prata högre just nu.
Niall kramade om henne och när vi lämnade rummet tittade jag på henne och kände att tårarna som äntligen slutat bara ville komma igen. Men jag kände att jag gråtit nog nu så jag höll dem inne. Vi möttes i väntrummet av Frida och killarna.
"Gumman, hur är det?" sa Frida oroligt och kramade om mig, hårt. Jag nickade och viskade något om att det var okej. Zayn, Louis, Harry och Liam kramade också om mig.
"Mamma, Anna och Yaser åkte hem iallafall. Zayns mamma kom och hämta Safaa och jag ska till Harry nu iallafall, om det är okej såklart?" fortsatte Frida och jag bara nickade. Jag orkade faktiskt inte bry mig så mycket nu. Jag ville bara komma bort från sjukhuset.
"Jag och Louis ska möta Eleanor och Perrie på stan och Liam ska till Bella så du och Niall får lite ensamtid nu, men det är väl lugnt?" sa Zayn och jag bara fortsatte att nicka. Jag ville helst inte börja prata alls eftersom jag inte vill riskera att börja gråta igen. De gav mig en stor gruppkram innan de alla försvann ut ur den stora utgången och kvar blev jag och Niall.
"Jag har en liten lägenhet här i London. Om du inte vill åka hem till Zayn så kan vi åka dit om du vill? Det är kanske inte så stort.." började han och hann inte säga så mycket mer innan jag nickade åt honom och då log han bara åt mig och tog min hand. Vi började gå ut mot utgången då vi hör massor utav skrik utanför.
Nialls Perspektiv;
Åh toppen. Fansen hade fått reda på vart vi var nu och stod och skrek utanför. Jag tittade på Elin som också förstod vad som pågick. Hon tvärstannade vid dörren och jag tittade frågande på henne.
"Niall, jag vägrar gå ut till hundratals skrikande fans nu. Jag har röda ringar runt ögonen och tjejerna där ute kommer bli helt förskräckta om jag visar mig såhär" sa hon och såg på mig med sina valpögon. Jag kunde inget annat än att le åt de fina ögonen och hennes röda kinder. Jag försökte komma på något för att hon skulle följa med mig ut till min bil på andra sidan vägen. Jag kände i fickorna och kom på att jag la ner mina solglasögon där lite tidigare idag.
"Du är alltid så fin, men för att du ska sluta skämmas över dig själv så sätt på dig dehär!" sa jag och gav Elin mina svarta solglasögon. Hon tog tacksamt emot dem och drog på sig den gråa luvan igen. Hon tog i min hand och vi gick bland folkmassan. Skriken blev bara högre och mer och mer. Jag vinkade lite försiktigt till de skrikande tjejerna som samlats runt om oss. Jag drog in Elin mot mig och jag hållde i henne hårt. Dels för att inte tappa bort varandra och för att hon möjligtvis skulle känna sig lite tryggare.
"Gick det bra babe?" sa jag försiktigt när vi kom in i min bil och jag tittade på Elin som såg helt förvirrad ut.
"Ja, jag är bara inte van vid all denna uppmärksamhet och du vet att jag inte gillar det. Men med dig så känns allt bra" sa hon och log ett svagt leende som fick hela mig att lysa upp.
Elins Perspektiv;
Jag hade mamma i tankarna hela tiden påvägen hem och hoppades på att läkarn skulle ringa så fort som möjligt, som de sagt att det skulle.
"Vill du ha något att äta min fina flickvän?" sa Niall och kramade om mig bakifrån när vi kommit in i hans lägenhet. Det var kläder nästan överallt men hade ändå det riktigt hemtrevligt. En normalstor TV, två fotöljer och en soffa inne i vardagsrummet. Sängen och datorn inne i sovrummet och köket såg ut som ett vanligt kök. Allt luktade Niall och jag trivdes direkt när jag kom innanför dörren. Han hade rätt, det var inte så stort men det var helt klart lagomt för oss. Bara jag och Niall.
"Nej tack det är bra älskling" sa jag och vände mig om så hela jag blev riktad mot Niall. Vi stod och kramades en stund och bara av att känna hans andetag fick mig att känna mig tryggare.
Efter ett tag så fick Niall syn på mina kläder.
"Fryser du inte?" sa han och tittade på mig med en menande blick. När jag tänkte efter så kände jag mig lite fryssen faktiskt.
"Jo, lite" fick jag ur mig generat när även jag kom och tänka på vad jag hade på mig. Ett par korta jeans shorts och en ful gammal hoodie.
Niall gick fort in till sovrummet och ut kom han med en av hans mjukisbyxor och en till tröja.
"Byt om till dehär" sa han och gav mig kläderna samtidigt som han kollade på mig och log lite tveksamt.
Jag tog emot kläderna och började ta av mig mina kläder som var rätt så svettiga efter allt jag gått igenom idag.
Jag drog av mig shortsen och satte på mig Nialls alldeles för stora mjukisbyxor och jag tog snabbt av mig min lortiga hoodie. Jag stod alltså bara i BH och mjukisbyxor när jag märkte att jag hade Nialls blick riktat mot mig och log.
"Vad?" sa jag lite generat och tittade mot Niall som bara stod där och tittade på mig. Typiskt, jag som nästan aldrig blir generad ska såklart bli det nu när Niall ser på. Dock brydde jag mig inte så mycket om det, det var ju trotts allt Niall.
"Du är så vacker, hela tiden. Är så otroligt lyckligt lottad att jag fick chansen att träffa världens bästa tjej" sa han och gick sakta fram mot mig och kramade om mig hårt. Han tittade sedan på mig och kysste mig med sina mjuka perfekta läppar och jag besvarade kyssen väl. Jag drog sedan på mig hans tjocka huvtröja som var en aning lång men skön. Den luktade Niall.
Vi satte oss i soffan och Niall tog upp sin gitarr som han hade gömd bakom soffan. "Vill du att jag ska sjunga en sång för dig min fina prinsessa?" sa han och blinkade med ena ögat. Jag bara skrattade och nickade.
Han började dra lite på gitarrsträngarna och sedan började han låten. Jag kände igen den så väl.
"I'll carry you home.If she had wings she would fly away, And another day God will give her some" sjöng han och tittade på mig med sina vackra ögon som tindrade i mörkret. Det var James Blunts fina låt "Carry you home" som jag lyssnat på konstant hela tiden under den jobbiga tiden då jag miste min pappa. Jag log och såg in i Nialls ögon.
"Ska vi spela lite fifa?" sa han och log mot mig när han sjungit klart. Jag blev osäker ett tag och tvekade länge.
"Kom igen! Jag lär dig!" Sa han sedan och log mot mig ännu mer, då kunde jag längre motstå att säga nej. Han var ju så fin.
"Okej då" sa jag och log lite åt honom. Han gav mig en utav dosorna och spelet satte igång. Han förklarade hur jag skulle göra och tillslut gick det rätt så bra för mig faktiskt. Jag förlorade bara med 3-2, även fast jag förstod att han spelade snällt mot mig såklart. När det tog slut så satt jag kvar i hans knä och lutade mig mot hans axel. "Allt känns så rätt med dig Niall. Jag älskar dig mest av allt i hela världen" sa jag och såg djupt in i hans ögon. "Jag älskar dig mer än själva livet, världens bästa" viskade han sedan i mitt öra och vi kysstes ömt. Han la sig försiktigt över mig och log mot mig. Han drog sakta ner mina byxor och just när allt var så perfekt, så ringde en telefon. Min telefon.
Vem kan det vara som ringer Elin just när det hade den mysiga stunden? Vad kommer hända med hennes mamma och syster?
Nästa del kommer ut imorgon! KOMMENTERA :D
Bella
jättebra! :) kram! xxx
Men omg.. Döda mig..
Mer!!!
Ja det är verkligen superkul att sitta och leva sig in i någon superbra novell. :)
Den här delen var självklart lika bra som alla andra! Älskar den här novellen. :)
Hur bra som helst!
Sv: Ja, dom gör en alltid gladare!:D
Jättebra kapitel!!! Jag vill veta meeeer!;]<3
Sv: Vi får se vad som händer!:D haha
Sv; Åh, tack så hemskt mycket! :D Din är jättebra med :)
Jag gör jättegärna länkbyten om du vill ;)
Sv: Ja, vi får väl se vart Harry har tagit vägen!;)
