summer love, del 13

Elins Perspektiv;
"Mamma, lova mig att du aldrig lämnar mig. Du får aldrig någonsin dö, det räcker med att min pappa inte finns vid liv längre" sa jag och min gråtande blick mötte mammas. 
"Jag ska aldrig lämna dig, Elin. Aldrig någonsin. Du och Ida är det bästa jag har, glöm aldrig det och jag kommer alltid att finnas runt omkring er, precis som er pappa." sa hon och pussade mig på kinden. 
"Tror du att han tittar ner på oss och är stolta nu?" sa jag med gråten i halsen. 
"Jag tror det inte, Jag vet det. Han älskade dig och Ida mer än allt annat i hela världen och han är eran skyddsängel nu" sa hon och jag kände en tår falla ner från hennes kind.

Vi satt där och pratade om allt. Det kändes skönt att äntligen få prata ut med mamma lite. 
"hur går det med Niall nu då?" sa hon tillslut och jag kunde inte låta bli att skratta till lite.  Jag visste att den frågan skulle komma någon gång, jag bara satt och väntade på att den skulle komma.
"Jo, det går bra, jättebra till och med. Han är världens bästa" sa jag och såg hur mamma lyste upp. Vi satt där och  kramade om varandra och pratade lite till men sedan var det dags att gå hemåt igen, det började bli sent och Frida kanske var hemma nu. 
 
"Elin, du måste bara få höra detta!" Möttes jag vid dörren av en ivrig Frida. Jag kollade på henne och vi gick upp till rummet. 
"Vadå?" frågade jag henne och kollade nyfiket på henne. Hon såg bättre ut än vanligt och hon hade sminkat sig överdrivet mycket. 
"Jacob och jag träffades ju idag, vi fikade på ett känd café inne i stan och han ville att jag skulle hem och fixa mig så han kunde ta med mig på en dejt! Han ville även att du och Niall ville vara med. En dubbeldejt typ, duvet?" Jag kollade på henne ännu en gång, men denna gång lite allvarligare. Jag litade inte riktigt på dendär Jacob. Han verkade skum. 
"Niall har grabbkväll med killarna så jag vill inte störa han just nu. Men jag kan gärna följa med och lära känna Jacob lite mer" Jag ville berätta om Harry, men jag lät bli. Jag såg hur lycklig hon var just nu så jag ville inte förstöra det. Jag tog en snabbdusch och satte på mig ett par slitna shorts och ett blått vanligt linne, det fick duga. Det var ju trotts allt inte jag som skulle på dejt. 
 
"Okej, när kommer han då? Nu har vi väntat här i minst tio minuter" sa jag och suckade djupt.
"Där! Där kommer han!" sa hon och långt där framme så kom en svarthårig kille, med svart tröja och svarta shorts. Han såg ut som liemannen själv. Han gick fram till Frida och kramade om henne och de hade bara ögonen för varandra. Han sa inte ens hej till mig. Jag kände direkt att det var fel kille för Frida, men det ville jag ju såklart inte berätta just nu. Jag satte mig istället på en parkbänk och såg att jag fått ett SMS ifrån Emma hemma i Stockholm. "Såg att du och Niall blivit tillsammans. Grattis min fina vän. Du anar inte hur avundsjuk jag är!" Jag log för mig själv. Emma var alltid så snäll och en underbar klasskompis. 
 
Fridas Perspektiv;
Jag såg Elin sätta sig på parkbänken en bit bort ifrån oss. Varför det? Kunde hon inte komma och vara lite social med oss. Alltid skulle hon vara så tråkig och blyg. Jacob som var så snäll. 
 
"Elin varför var du så konstig idag när vi träffade Jacob?" sa jag när vi lagt oss i våra sängar. 
Hon gav mig en arg blick och sa "Vad menar du?" 
"Du sa inte ett ord till honom och du satte dig på en parkbänk lite längre bort och började hålla på med din mobil, hur tänkte du där? Du ville ju lära känna honom sa du ju?" sa jag och suckade lättsamt.
Nu såg jag hur hon nästan blev röd av illska och kunde knappt hålla sig ifrån att skrika.
"SKA DU SÄGA, HAN SA INTE ENS HEJ TILL MIG FRIDA OCH DU PRESENTERADE MIG INTE ENS. DET ENDA DU GJORDE VA ATT HA ÖGONEN FÖR HONOM?" 
Jag var inte van av att höra Elin skrika sådär så jag blev väldigt förvånad samtidigt som jag blev arg själv. Dock så kunde jag hålla mig ifrån att skrika. "Du är ju dum i huvet, jag har accepterat dig och Niall. Kan du bara inte acceptera mig och den jag gillar för en gångs skull?" sa jag och tittade på henne med en besviken blick.
"Han är fel för dig Frida, det är något skumt med honom. Jag känner det på mig" och när hon sa det ville jag inte höra längre. Jag gick ut ur rummet och innan jag small igen våran dörr så sa jag till henne "Du vet inte vad som är rätt eller fel för mig. Jag vet bäst själv, idiot" 
När jag kommit utanför ytterdörren visste jag inte alls vart jag skulle ta vägen. Jag kunde ju knappt någonting om denna stad. Jag fick göra det lätt för mig så jag ringde Jacob och bad han komma och träffa mig.
 
Harrys Perspektiv;
Att alla killarna var samlade som förr igen med en FIFA-turnering gjorde mig inte lika ledsen längre. Jag hade Frida i mitt huvud hela kvällen men det kändes bra att ha killarna som stöd och veta att dom finns där. 
"Ska vi beställa Pizza snart eller? Svälter ju ihjäl!" Hörde vi Niall säga och det kändes skönt att ingenting hade förändrats med honom trotts att han hade Elin. Han var lika rolig och hungrig som vanligt bara det att han var mycket gladare, och det ska jag nog tack Elin för. 
Medan Louis och Niall åkte och hämta Pizzan så satt Zayn, Liam och jag kvar i soffan och pratade. Zayn berättade för mig att Frida skulle träffa honom innan han gick hit, det kändes som ett tomt hål inom mig fattades när han berättade det. Jag valde just i det tillfället att skriva ett SMS till henne.
"Förlåt för allt jag sa Frida. Du är en underbar person, jag var bara så ledsen. Jag hoppas vi ses någon dag. xx Harry" jag tvekade en stund, men jag tröck tillslut på skicka. 
 
Fridas Perspektiv;
Jag hatade alla just nu. Mamma, Elin, Harry. Ja.. Alla utom Jacob som skulle möta upp mig här i parken igen. Han var den enda som förstod mig nu och jag gillar han så mycket. Plötsligt så kände jag hur det burrade till i min ficka, det var från Harry. Jag läste SMSet om och om igen, men just när jag tänkte svara så såg jag Jacob komma gående emot mig. Jag la ner mobilen i fickan direkt och sprang emot honom. 
"Vem var det du skrev med när jag kom?" sa han och tittade på mig. 
"Äsch, det var ingen. En jobbig kille som skriver hela tiden bara" sa jag för att han inte skulle bry sig så mycket om det, trodde jag. 
"Ge mig telefonen så ska jag visa han vem som bestämmer!" jag gav honom motvilligt telefonen och han läste SMSet ifrån Harry.  Jag såg att han skrev någonting, men han lutade telefonen mot sitt håll för att jag inte skulle kunna se det. 
Jag fick tillslut tillbaka den och såg vad han skrivit. "Lämna mig ifred din äckliga tönt, vill aldrig mer ha med dig att göra" hade han svarat Harry. När jag läste det för mig själv så högg det till i hjärtat, vad hade jag nu gett mig in på? 

Neeej, vad kommer hända nu!:(((

SV: Ååh vad glad jag blir!
Jadå! kommentera när det passar dig! :D

SÅ BRA!




Kom ihåg mig?