one way or another, del 4
Elviras Perspektiv;
"Hej, Jag är Louis från bandet One Direction" började han och tjejerna blev ännu mer galnare. Jag och killarna var nog de enda som satt tyst i rummet och jag var nog mest chockad. Var Louis killen jag gått in i och var han en av bandmedlemmarna i One Direction? Jag hade dock bara hört en låt med dem men det kändes ändå kul på något sett. "eeey, du är ju tjejen som jag råkade gå in i för någon dag sen! Hej, vad kul att se dig igen!" började han och tittade förvånat på mig. Jag kände hur alla kollade på mig och jag blev plötsligt ännu mer rödare än vad jag redan var. Typiskt.
Jag nickade försiktigt mot honom som flinade lite smått. Han satte sig i soffan framme vid scenen och tittade ut mot oss i publiken.
"Så, vill du berätta för klassen varför du är här?" sa teaterläraren, Lucas, och tittade på Louis som såg väldigt nöjd ut.
"Ja, det är bara så coolt. Här, för bara några år sedan var jag själv en elev här. Jag älskade drama och den här salen. Ingenting har ändrats och jag känner mig verkligen hemma här" sa han tittande på Lucas. Men ställde sig fort upp och fick genast allas uppmärksamhet igen.
"Jag är här för att spela in lite inför våran film som vi håller på med. Jag hoppas att det är okej att jag filmar när ni gör lite olika övningar och sånt. Det här är ju som sagt min gamla skola och mitt favoritämne var ju drama." alla klappade händerna och gick fort upp på scenen. Även jag. Jag såg hur han tittade på mig lite ibland och våra blickar möttes varje gång. Dagen gick snabbare än vanligt och tjejerna var helt uppspelta flera timmar efter att Louis till och med gått.
Louis Perspektiv;
"Louis, vad är det? vad tänker du på?" hörde jag Liam säga på andra sidan soffan och de andra killarna kollade på mig lika konstigt som Liam gjorde.
"Vadå?" sa jag bara och tittade på dom.
"Du har vart tyst och nästan lite nere ända sen du kom hem från din gamla skola. Har något hänt? Är du fortfarande ledsen över Eleanor?" Sa Zayn och hoppade närmare mig. Jag tittade på honom och förstod inte riktigt vad de är killarna menade just nu. Eleanor och jag gjorde slut för flera månader sedan och vi är fortfarande vänner, vad är det och deppa över? faktum är att jag tänker på något helt annat just nu.
"Nej, det är inte det. De är bara de att.. För någon dag sen när jag var hemma i Doncaster så råkade jag gå in i en tjej, eller vi kanske råkade gå in i varandra, bådas fel. Men hon var speciell och hon sa bara 'oj, förlåt'. Utan att skrika mig i ansiktet, eller jaga mig till döden. Jag tror hon inte ens visste vem jag var riktigt. Och nu gick hon i den klassen jag hälsade på idag. Hon satt bland killarna medans de andra tjejerna skrek" berättade jag och jag såg hur killarna började titta intresserat på mig.
"Jag har aldrig sett henne förr och hon var verkligen söt" fortsatte jag och fick hur killarna började småflina.
"Vad väntar du på? Kör hårt!" sa Harry och gav mig ett slag på armen. Jag skrattade och gjorde detsamma på honom. Han var verkligen som den lillebror jag aldrig fick.
"Men hörru, vetu vart tjejen bor då? Vet du ens vad hon heter?" Niall tittade frågande på mig och man såg att frågan han ställde bekymrade honom lite.
"Ja, hon kom ju ut precis från sitt hus när jag råka gå där och hon heter Elvira för hon svarade 'ja' på uppropet på hennes namn.
Killarna tittade ännu mer på mig och sedan började de skratta. Jag försökte hålla mig ifrån att skratta jag också för att visa dem att jag var allvarlig, men det gick inte. Skrattet kom iallafall och jag kunde inte låta bli att skratta med dom.
Elviras Perspektiv;
"Jag har gjort lite frukt till dig, vännen" hörde jag Elly ropa utanför min sovrumsdörr. Jag gick och öppnade åt henne och hon kom och satte sig bredvid mig i sängen. Vi började prata om allt möjligt samtidigt som vi åt ur varsin skål med frukt.
"Går det bra i skolan nu då?" frågade hon hastigt och tittade upp mot mig. Jag log mot henne och det kändes bra att äntligen kunna svara ett 'ja' och mena det. Att ljuga för den man har mest förtroende för är det jobbigaste som finns. Hon blev glad när jag berättade om allt vi gjort och jag tror hon såg hur lycklig jag var just vid detta tillfälle. Sedan kom jag och tänka på en sak som jag aldrig någonsin vågat tagit upp förr, pappa.
"Elly, får jag fråga dig en sak?" frågade jag och tittade allvarligt på Elly som tog tag i min hand.
"Självklart vännen. Vad är det?" sa hon och log lite försiktigt.
"Kan du inte berätta något om pappa?" sa jag och jag såg hur hela hennes glada ansikte förändrades till en allvarlig min.
Ojoj, vad ska hända nu? Vet Elly något om hennes pappa och kommer Louis att söka upp Elvira? hihi. Nästa del kommer imon!
Berättelser om One Direction
Lou, måste söka upp henne. Det måste bli dom!:)
Shit! Otroligt bra! Kan inte vänta tills fortsättningen kommmer! Dina kapitel får mina mungipor att åka upp över huvudet xD ♥♥
Sv. din novell är säkert jättebra! Dock tycker jag att det jobbigaste som finns är när killarna pratar svenska, haha :)
Jätte fin blogg! Och snygg design! :)
Hej! Såg att du slängt in en kommentar på våran blogg, läser du den? Hihi.. ville bara veta! :D Du verkar vara jätte snäll och du har verkligen en fin blogg och därför *trumvirvel* ska jag läsa din blogg tror jag! :D Sugen på länkbyte? Vi finns alltid! Hör av dig! Kram! x
Felicia!
Spännande meeeeeeeeeeeer!!!!! :)<3
