summer love, del 27

Elins Perspektiv;

"Niall, jag kommer aldrig bli som dina förra tjejer. Jag är jag och jag vill inte gemföras med andra. Jag kommer kanske aldrig bli lika perfekt som dom var och.." började jag men Niall avbröt mig snabbt.

"Elin, det är du som är min prinsessa. För mig är du helt perfekt, du är de bästa jag har och du är inte alls lika bra som de andra. Du är bättre, jag har aldrig någonsin kännt såhär för någon förut. Du är mitt allt" Jag kände hur min oroliga min gick över till ett leende och han höll hårt om mig samtidigt som han kysste mig. 

---

Han höll om mig hårt och jag kunde känna hans hjärta dunka. Jag gick in på Twitter och suckade lite åt de elaka kommentarerna jag fått men det var ingenting jag brydde mig om. Niall var min och jag la all min energi på dem som faktiskt accepterade oss. Jag bläddrade ner lite för att se för se om mina kompisar hemma i Sverige hade lagt upp något intressant. Men jag hann bara bläddra några rader då jag fick se Harrys tweet om han och Frida. Jag visade Niall och han såg lika glad ut som mig. Jag tog fort upp min telefon och ringde upp Frida.

"Helloo darling, grattis!" sa jag när jag hörde henne svara. Hon tackade så mycket och vi snackade ett bra tag innan vi la på. Det kändes bra att höra hennes röst igen och få prata av mig lite.

 

"Niall, du har besök" ropade Bobby från övervåningen och jag tittade förvånat på Niall som själv såg lika förvånad ut. Vem ville något klockan halv tio på kvällen? 

Vi hörde ett par fotsteg i trappen och in i rummet kom ett välbekant ansikte, Jason.

"Jason, va gör du här?" frågade Niall och man såg hur kan kämpade med att få fram dedär leendet. 

"Jag kom faktiskt inte hit för din skull nu Niall" sa han och skrattade. "Jag skulle vilja prata med dig Elin, ensam" fortsatte han och tittade på mig som tittade på Niall. Niall gav mig en du-behöver-inte-gå blick men jag satte mig upp ur sängen, sa till Niall att jag kommer snart och gick med Jason ut. Vi hade gått ett tag i tystnad och sedan började han prata.

"Jag är ledsen för det där idag. Jag har sånna otroliga skuldkänslor och jag känner mig jättedum" sa han och tittade rodnande på mig. Jag blev lättad över att han sa det men jag sa ingenting utan bara fortsatte att gå framåt.

"När jag såg dig komma där med Niall så tänkte jag bara 'Wow, vilken tjej' jag blev nog bara svartsjuk på Niall. antar jag" När han sa dedär sista så blev jag helt stum. 

"Jaha" va de ända jag fick ur mig och tittade lite förvånat på honom. Han tog tag i min hand med ett hårt tag. 

"Snälla, det är dig jag vill ha!" sa han och jag började plötsligt känna mig väldigt rädd. 

"Eeh.. Okej" stammade jag lite och kände hur jag börja skaka.

Jag såg hur hans känsliga ansikte förvandlades till ett stort flin och han fortsatte att hålla fast mig. 

"Tror du att Niall verkligen vill ha dig din fula slyna?" fortsatte han och jag mötte hans kalla blick. Jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Nialls hus var flera kvarter bort och han höll fast mig så jag kunde inte springa. 

"Vad är det du vill?" frågade jag och kände hur mina tårar börja falla ner. Hans flin blev bara större och större och jag skulle precis ta ut all min styrka till att skrika då jag hör en röst bakom oss.

"Vad fan håller du på med, Jason?" Jag kände så väl igen den rösten, Niall. Jason släppte snabbt taget om mig och jag sprang så fort jag kunde till Niall som höll hans stora armar öppna för mig. 

"Din flickvän är ju helt störd i huvudet, hon försökte kyssa mig, Niall" sa han och jag kunde inte tro mina öron. Va sa han just? Skulle jag vilja kyssa dedär äcklet?

"Du behöver inte ljuga längre, jag såg och hörde allt" sa Niall och höll om mig hårdare samtidigt som jag hörde hur besviken han lät på rösten.

"Fan, Jason. Jag trodde jag kände dig" fortsatte Niall och hans hjärta dunkade snabbare och snabbare.

"De är du som svek oss, Niall. Du lämnade oss och nu är du helt annorlunda. Inte alls som den Niall jag lära känna" började Jason. Men han hann bara säga det innan Niall hade släppt taget om mig och var påväg mot Jason, som faktiskt såg riktigt rädd ut nu. 

"Nej, Niall. Gör det inte!" fick jag ur mig och han stannade till. Han vände inte blicken emot mig utan stod bara kvar med ögonen riktat mot Jason.

"Hon har rätt, jag ska inte göra dig illa. Jag är inte en sån person. Men människor förändras, men jag är fortfarande samma Niall. Men du är ute ur mitt liv nu, och jag vill att du lämnar mig och min flickvän ifred. Jag säger inte de här för att vara dum eller så, men du behöver vård" sa Niall och jag har nog aldrig sett honom så arg. 

Jason nickade och gick iväg. Jag var så rädd så jag skakade när jag såg han halvt springa bort.

"Är du okej, babe?" sa han och tog sina armar om mig igen. 

"Jag tror det" svarade jag osäkert fast jag egentligen bara ville gråta. 

"Vi går tillbaka hem igen" sa han försiktigt, men vad han menade med 'vi' vet jag inte eftersom han bärde mig hela vägen tillbaka till huset och jag höll ett bra grepp om hans hals. Han gjorde mig så himla trygg, allt kändes så rätt med honom.

Vi kom tillbaka in i huset och Nialls föräldrar hade förmodligen gått och lagt sig eftersom det var helt mörkt och tyst i huset när vi kom in. Jag gick direkt in till Nialls rum utan att säga något och där låg jag. Med en stickad kofta som min farmor gett mig och ett par svarta tights. Men det dröjde inte många minuter innan Niall kom in och hade en popcornskål i ena handen och en cola i andra. 

"Vilken film vill min prinsessa se ikväll?" sa han och ställde ner colan och popcornen på hans nattygsbord. Jag gick upp och vi valde tillsammans film. Eftersom jag kanske inte var så sugen på någon action eller skräckis just nu så fick det bli en komedi, Home Alone 1 och 2.

Jag låg fortfarande och tänkte på vad Jason sagt till mig. "Fula slyna".

"Niall, är jag en ful slyna?" sa jag och tittade neråt. Jag ville verkligen inte möta hans blick när jag sa det. Jag hörde tillslut några snyft ifrån Nialls sida och jag tittade fort ditåt. 

"Niall, vad är det? Varför gråter du?" frågade jag honom och kände hur allvarlig jag blev. Jag kände mig skyldig.

"Du är den finaste tjejen i hela världen, du ska inte tro på vad Jason sa. Du är ingen slyna och du är det bästa som hänt mig. Jag vill inte att du ska må dåligt. Om du gör det så mår jag också dåligt. Tro mig, jag älskar dig mer än allt annat och du är de finaste jag har. Snälla, ta inte åt dig av vad Jason sa" fortsatte han och jag såg några tårar rinna ner från hans kind. Jag flyttade mig närmare honom och höll om han allt jag kunde. 

"Förlåt Niall. Jag ville verkligen inte göra dig ledsen eller något" Sa jag och tittade in i hans klarblåa ögon. Han pussade mig lätt i pannan och fortsatte han fortsatte sedan.

"När Jason ville prata med dig så märkte jag direkt att något var fel. Så jag gick efter. Jag har aldrig vart så rädd att förlora dig som jag var idag." sa han och lekte lite med mitt hår. 

"Du anar inte hur glad jag är över att du var där. jag var så himla rädd. Jag älskar dig, jag vill aldrig mista dig" viskade jag i hans öra och jag kände hur pirret i magen bara ökade mer och mer. Niall mötte min blick och drog sakta av mig tröjan och jag hans. Han la sig över mig och log med sitt fina leende. Allt kändes så rätt och alla rädslor inom mig hade bara försvunnit. 

 

jättebra! :) xxx

Olala!! Vad händer nu! Meeer kärlek och MEeeeeeer! :))

Sv: jag äääääälskar den!! Snälla snälla snälla snälla snälla ha harry i nästa novell, jag vet att du hatar säkert mina kommentarer men säg det högt för dig själv? Agnes o harry! Låter det inte perfekt? <33333

Så otroligt bra! Du skriver så himla bäst å man vill bara ha meeer!

Åhh, så hiiimla fint <3 Blir tårögd jue :) <3

Sv: ja..:/
Hihi ja perfekt!
Åh nej..jag tycker det borde vara noveller som handlar om var och en av killarna. Denna var ju mest niall så jag tycker det borde handla mest om harry oxh tjejen agnes i nästa. Liam eller louis kan vara som harry i denna novell? Snääääälla?....<3333:^

Asså fyfan vad rädd jag blev när Jason sa "Snälla, det är dig jag vill ha!" och framill att niall sa "vafan håller du på med?" Då kunde jag andras ut..du skräms! Tur att Niall följde efter!! Ett av det bästa kapitlerna hittills!:)

Hittade din blogg för bara några timmar sedan, och har bara suttit och läst och läst och läst. Jag är med andra ord helt fast! Din novell är riktigt bra!!

ÅH så himla bra! Meeeer :D

Sv; Ja, jag tänkte att det var en dröm/flashback. Ledsen om det blev rörigt :( xx

Sv: Vi får se. Niall känns inte riktigt som den som förstör andras föhållande..