one way or another, del 9
Elviras Perspektiv;
"Du, vet du vilka One Direction är?" frågade jag lite tyst och jag hörde hur hon stelnade till lite där bakom telefonen.
"Eh.. Nej.. Jag måste sluta nu, hej då. Puss älskar dig!" *Klick* Vad var det där? Varför la hon bara på sådär och varför svarade hon så tvekande? Något var fel, hon brukade aldrig göra så.
Jag tänkte dock inget mer på det eftersom just i samma ögonblick så knackade det på dörren, Elly.
Utan att jag ens sagt att det var okej att komma in så stod hon ändå innanför dörren och jag kollade på henne med en irriterad min.
"Vad?" fick jag ur mig, att se min moster Elly sitta och fåna sig med en annan kille är inte precis en vana och speciellt när hon inte berättat något om honom tidigare.
"Han är bara en bra vän." sa hon och satte sig bredvid mig på sängkanten. Hon tittade på mig men jag vägrade att titta dit.
"Ja visst, varför har jag aldrig hört talas om han då? Du kunde väl iallafall berättat. " sa jag surt och gick upp ur sängen och satte mig i min fotölj istället.
"Ja, men han bara kom förbi nu. Han jobbar som stylist och reser väldigt mycket" sa hon och jag såg hur röd hon blev.
Jag satte tyst i fotöljen och muttrade för mig själv. Jag hatade han, jag hatade alla killar just nu. Alla utom Louis.'
"Är det något som hänt eller? Du verkar lite nere" fortsatte hon men jag vägrade att titta på henne.
"Nej det är inget. De är bara det att jag ser ju på dig att du gillar den här killen. Jag är bara rädd att bli lämnad igen, precis som mamma gjorde varje gång hon träffade en kille, jag vill bara inte att du kommer glömma bort mig" erkännde jag nu och tittade nu upp mot Elly som nu var påväg mot mig.
"Du behöver inte oroa dig för dig, jag kommer i alla lägen alltid att ta dig i förstahand. Du och jag föralltid, du är mitt nummer ett och det ska aldrig någon kille få komma emellan, eller hur?" sa hon och stäckte ut sina armar. Jag log mot henne och hoppade in i hennes famn och där stod vi och kramades.
"Hur är det mellan dig och killen då förresten?" frågade hon efter ett tag och jag tittade på henne. Aldrig skulle jag bli kär i honom, aldrig skulle det bli något mellan oss och jag ska vara singel hela livet.
"Han är en otroligt bra vän" sa jag och kände hur röd jag blev om kinderna. Hon flinade och skrattade till.
"Jag ser ju på dig att du gillar han!" sa hon och klappade mig på låret.
"Nej, jag ska aldrig bli kär. Förresten skulle det aldrig gå, han är en världskänd kille i bandet One Direction och åker bort jätte ofta. Det skulle aldrig funka" sa jag och såg hur Elly tittade på mig med en orolig blick.
"Sa du One Direction?" fortsatte hon. Jag förstod inte varför hon såg så allvarlig ut helt plötsligt och jag kände mig stel i situationen.
"Vadå? vad är det för fel?" frågade jag och kände mig genast obekväm.
"Lu.. Lucy dejtade ju någon kille därifrån innan de medverkade i xfactor, och de började bråka och sedan dess har hon inte hört något av honom. Hon mår fortfarande dåligt utav det tror jag" hon kollade med en konstig blick på mig och jag började genast förstå varför Lucy betedde sig så konstigt när jag frågade om One Direction. Jag reste mig fort upp ur sängen och ur Ellys omfamnade armar, jag satte på mig mina ballerina skor som var lätt att hoppa i och sprang så fort jag kunde till Lucy.
"Varför? Vad hände?" sa jag bara när hon öppnade dörren och såg väldigt förvånad ut men samtidigt så förstod hon nog vad jag menade.
"Jag har försökt att gått vidare under alla dessa år, men allt jag har tänkt på är honom. Vårat bråk och hur vi gjorde slut, han är i mina tankar hela tiden och det gör det inte bättre att se dem exakt överallt på internet. "
Jag höll om henne hårt samtidigt som hon började gråta.
"Varför har du inte sagt något?" frågade jag oroligt och hon tittade upp mot mig.
"Jag ville inte lägga mina problem över dig. De hände trotts allt för tre år sedan och jag tänkte att du redan hade fullt med problem" sa hon och kramade om mig hårdare.
"Men Lucy, du är min bästa vän, klart jag vill veta, oavsett hur jobbigt det än är. Tillsammans så klarar vi ju allt, kommer du ihåg?" sa jag och satte mig i hennes vardagsrum. Hon bara nickade och satte sig bredvid.
"Vad heter han?" frågade jag lite försiktigt.
"Liam." sa hon och jag pustade ut, om det hade vart Louis så hade allt blivit så mycket svårare.
"Du gillar han än, va?" sa jag och tittade på henne som bara nickade. Och sen fortsatte hon.
"Vi hade så kul under de två månader jag fick kalla han för min. Vi har så otroligt mycket minnen och han fick mig att känna mig speciell. Jag var så kär. Jag saknar honom varje dag, hela tiden. Det var jag som sabbade allt, jag överreagerade." jag såg hur hon andades några andetag innan hon fortsatte.
"Han och Danielle har alltid vart vänner, men jag antar att jag blev för svartsjuk och det var så bråket började. Sedan gick han och sen sågs vi aldrig mer. Han har nog glömt mig" det gjorde ont i hjärtat att höra det här från sin bästa vän, och speciellt när man inte fått höra det tidigare.
"Varför undra du om One Direction förresten?" frågade hon och tittade på mig med dehär valp ögonen som hon kunde göra ibland.
"Jo, duvet killen jag gick in i häromdagen... Det var Louis i One Direction och vi träffades igår och sånt.:"började jag lite försiktigt och jag såg hur hon tittade på mig, och i denna stund så var jag så otroligt glad över att blickar inte kunde döda.
Kanske lite tråkig del, menmen :( Kommentera!
Nästa del kommer ut senare ikväll, glad påsk på er ! :D
My
Jättebra del!
Awh tack :$
Och vad händer nu?? Måste delen komma ikväll? Kan den inte komma nu???????? :))<3 You're best in the world!
Jag trodde typ att hon hade dejtat Lou. Skönt att de inte va så!:D Det måste bli El och Lou!:D
Tråkig del...Tråkig del?! Ärru dum eller!? Otroligt bra ju!! Det behöver inte hända massa konstiga saker för att det ska vara ett bra kapitel ;) ♥
Jag har haft problem med blogg.se idag så kapitlet kommer bli väääldigt försenat :( ♥
superbra!
